Vad Piratpartiet gjort och gör i EU-parlamentet

Piratpartiet har visat att vi kan leverera i EU-parlamentet

EU-valet i maj 2014 närmar sig. Då kommer Piratpartiet för första gången ställa upp som titelförsvarare istället för utmanare. Väljarna kommer ställa den helt berättigade frågan ”Så, vad har ni uträttat då?”

Den frågan har vi bra svar på. Vi har haft en parlamentsledamot (jag) sedan juli 2009, och ytterligare en (Amelia) från december 2011, när Lissabonfördraget trädde i kraft. Men trots att 2 mandat (av drygt 750) bara är 2,4 promille av platserna i EU-parlamentet, har vi visat att vi kan leverera konkreta segrar.

Vi har inte vunnit allt vi har kämpat för, förstås, men vi har en track record som vi kan vara stolta över att presentera för väljarna i maj 2014. Här är en (ej fullständig) lista över saker som vi gjort och håller på med i EU-parlamentet.

Vi börjar med tre konkreta segrar:

– Vi stoppade ACTA-avtalet, som skulle ha lett till hårdare jakt på fildelare och mindre frihet på nätet. Tillsammans med hundratusentals aktivister i EU’s alla länder, som demonstrerade på gatorna och skrev mejl till EU-parlamentarikerna, lyckades vi få EU-parlamentet att säga nej till ACTA-avtalet i juli 2012. Det var ett flerårigt arbete inne i EU-parlamentet, ända från 2009, som gav resultat när EU-parlamentet avslog ACTA tre år senare.

– Vi har hållit three strikes borta. I Telekompaketet, som jag var med och slutförhandlade direkt när jag tillträdde 2009, bidrog vi till att EU-parlamentet sa att om någon ska stängas av från nätet för att ha fildelat, då måste det ha varit en riktig rättegång först. Det här har gjort den franska Hadopi-lagen, som gick ut på att stänga av fildelare efter några varningsbrev, helt tandlös. Sedan den lagen trädde i kraft i Frankrike har myndigheten skickat ut miljontals otrevliga varningsbrev, men bara stängt av en (1) fildelare från nätet — i två veckor. Nu pratas det i Frankrike om att lägga ner hela Hadopi-myndigheten. EU-parlamentets krav på riktig rättegång, som Piratpartiet var med och drev på för, bidrog till den segern.

– En politisk grupp har kopierat vårt krav på att fildelningen ska bli laglig. Det är den Gröna gruppen i EU-parlamentet (där vi sitter med som oberoende ledamöter). I oktober 2011 antog den Gröna gruppen i EU-parlamentet Piratpartiets program för att göra fildelningen laglig som sin officiella ståndpunkt. Det var inte självklart att den Gröna gruppen skulle komma ombord på piratskutan. Bland annat motarbetade Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin att gruppen skulle ta ställning för fri fildelning. Men i slutändan blev det majoritet i gruppen för Piratpartiets linje.

Att vi har fått en hel politisk grupp att kopiera vårt program visar att vi är på rätt väg. Om vi ska få EU att ändra lagarna om fildelning och upphovsrätt måste vi övertyga andra partier så att vi till slut kan få majoritet i parlamentet. Vårt jobb är att prata med de andra partierna på ett lugnt och tålmodigt sätt tills vi lyckats övertyga dem att komma över till vår sida. Att vi har lyckats med en politisk grupp redan visar att vi kan leverera, och att strategin fungerar.

Ladda ner eller beställ boken ”En reformerad upphovsrätt”

– Boken The Case for Copyright Reform redigerade jag ihop utifrån bloggposter skrivna av mig och Rick Falkvinge, och lät trycka den. Jag har delat ut den till samtliga ledamöter i EU-parlamentet, och jag tar alla chanser jag får att dela ut den exempelvis när jag är talare eller sitter i paneler som handlar om upphovsrätt.

Att sprida Piratpartiets idéer, som till exempel hur vi vill göra om upphovsrätten, är en viktig del av arbetet som EU-parlamentariker. Vi kan ju bara vinna politiskt genom att fler än bara vi själva delar våra idéer. Jag deltar ofta i seminarier och paneler i Bryssel där jag får chansen att presentera vår syn.

Vi har också översatt boken till svenska, En reformerad upphovsrätt, och delat ut den till samtliga svenska riksdagsledamöter. Boken kan du ladda ner här, eller beställa den på papper för 29:- (inklusive frakt) från Piratshoppen. Lokalföreningar i Piratpartiet kan beställa boken gratis i lådor om 100 ex från Piratshoppen.

– Böcker för synskadade är en annan fråga där vi har gjort skillnad. För att synskadade och blinda ska kunna läsa böcker måste de konverteras till tillgängliga format, som till exempel Braille. Sedan länge har de synskadades organisationer i olika länder rätt att ta fram böcker i tillgängliga format, tack vare ett undantag i upphovsrätten. Men hittills har de varit förbjudna att låta synskadade i andra länder få tillgång till de konverterade böckerna. Upphovsrätten förbjuder det, och bokförläggarna har slagits med näbbar och klor för att behålla det förbudet.

Jag har ingått i en informell grupp av EU-parlamentariker som har haft nära kontakt med de synskadades organisation European Blind Union, som har arbetat med det här problemet.

I februari 2011 la jag ett ändringsförslag om böcker på tillgängliga format, som blev antaget först i den rättsliga utskottet JURI (där jag sitter), sedan i det kulturella utskottet CULT, och till sist av hela parlamentet. Det formella uttalandet från EU-parlamentet är inte i sig juridiskt bindande, men de representanter för de synskadades organisationer som jag samarbetade med sa att de såg den här segern som ett mycket värdefullt steg på vägen.

I juni 2013 ledde bland annat trycket från EU-parlamentet till att det faktiskt blev ett avtal som de synskadades organisationer ser som en seger. Tyvärr har det fastnat där eftersom ett antal av EU’s medlemsländer, bland annat Sverige, vägrar att ratificera avtalet. Den svenska regeringen behöver få känna opinionstryck för att gå med på att stödja avtalet, men tack vare arbetet i EU-parlamentet är frågan närmare att få sin lösning än den har varit på flera decennier.

– Orphan Works (herrelösa verk). Det allra mesta som skapats under 1900-talet är fortfarande belagt med upphovsrätt, men de allra flesta äldre verk står mest och samlar damm på hyllorna i bibliotek och arkiv. Bibliotek som vill digitalisera sina äldre samlingar och göra dem tillgängliga för en bredare publik måste ha tillstånd från upphovsrättshavaren. När det gäller äldre verk kan det vara svårt eller omöjligt att hitta upphovsrättshavaren. Det leder till att biblioteken inte vågar digitalisera sina samlingar i den omfattning som vore önskvärt.

I september 2012 antog parlamentet ett direktiv som ger bibliotek, arkiv och museer rätt att digitalisera äldre verk även om de inte lyckas spåra upp upphovsrättshavaren. Det är i och för sig en positiv nyhet, men jag är ändå mycket besviken över utfallet. Jag arbetade mycket med det här direktivet i det rättsliga utskottet JURI, men det räckte tyvärr inte mot upphovsrättslobbyn den här gången.

Biblioteken får visserligen rätt att digitalisera äldre verk, men om det dyker upp någon som visar sig ha upphovsrätten till ett visst verk måste biblioteket som digitaliserad det betala kompensation.

Nu är det upp till bibliotekarier och andra aktivister i de enskilda medlemsländerna att försöka se till att direktivet tolkas på ett så vettigt och konstruktivt sätt som möjligt när det införs i den nationella lagstiftningen, om det ska vara till någon nytta alls när det gäller att göra vårt gemensamma kulturella arv tillgängligt. Direktivet om herrelösa verk är visserligen ett steg i rätt riktning. Men det hade kunnat vara ett större och tydligare steg.

– Kassettavgiften, alltså de copyright levies som vi tvingas betala Copyswede på hårdiskar, mobiltelefoner och annat är ett stort problem för den inre marknaden, eftersom reglerna är helt olika i varje land. EU-kommissionen vill göra reglerna enklare och mer lika i hela Europa. Piratpartiet vill avskaffa kassettavgiften helt, och när jag sa det i utskottet härom veckan fick jag faktiskt stöd från flera andra ledamöter. Men företrädarna i utskottet för de två stora partigrupperna (Moderaternas respektive Socialdemokraternas) var för att behålla (men göra om) kassettavgiften, så det vill till mycket politiskt arbete om vi ska vinna.

Nästa steg är att det Rättsliga utskottet JURI, där jag sitter med, ska ta fram en ”initiativrapport”, som inte är lagstiftande, men som är en resolution där vi säger i vilken riktning vi tycker förslag om lagstiftning ska gå. Kan vi få majoritet för ett avskaffande av kassettavgiften skulle det vara en stor seger.

– ”CRM-direktivet” (Collective Rights Management) handlar om att få lite ordning och reda på redovisningen i alla insamlingssällskap i Europa (alltså STIM, Copyswede, Sami bland andra). Direktivet försöker också göra det lättare än idag att starta starta nya musiktjänster som täcker hela Europa, men för mig är den viktigaste frågan den om redovisning och öppenhet.

Idag finns det stora brister i redovisningen från många insamlingssällskap. Det leder till att artisterna och författarna inte får de pengar de har rätt till, eftersom en hel del fastnar på vägen hos insamlingssällskapen. Genom det här direktivet införs krav på öppenhet och ordentlig redovisning i insamlingssällskapen. Det är en mycket välkommen förbättring.

Insamlingssällskapen i EU sitter tillsammans på flera tiotals miljarder kronor som de samlat in men inte betalt ut till artisterna och författarna, i vart fall inte ännu. Idag får insamlingssällskapen behålla pengarna de samlat in om de inte kan hitta rätt artist eller författare att betala ut pengarna till. Det blir en direkt belöning till insamlingssällskap som slarvar.

I förslaget till direktiv som vi antog i det ansvariga utskottet JURI före sommaren finns en paragraf om att medlemsstaterna (till exempel Sverige) om de vill ska få bestämma att de här pengarna hamnar i en fond för kulturella ändamål. Den fonden skulle bland annat kunna användas för att göra det möjligt för bibliotek att digitalisera sina samlingar och lägga ut på nätet.

Nu pågår trialogen, alltså förhandlingarna mellan EU-parlamentet och ministerrådet. Då gäller det att försvara parlamentets mycket bra förslag så att det här kan bli verklighet.

– Varumärkespaketet är ett lagstiftningspaket om varumärkessystemet i Europa. Vi har idag ett varumärkessystem som på det hela taget fungerar bra. Det mesta i varumärkespaketet är tekniska detaljer, där en del kan vara vettiga justeringar, men där mycket nog mest är onödig klåfingrighet, även om det inte är några större frågor. Men det finns åtminstone två mycket politiska och kontroversiella frågor insmugna i paketet.

För det första vill de att varumärkesrätten ska utvidgas så att tullen ska få beslagta varor som bara passerar genom frihamnarna i EU, även om varorna är helt lagliga i landet som de ska skickas till. Om det här går igenom kommer det att försvåra tillgängligheten till generiska mediciner, som samma sätt som ACTA hotade access to medicines.

För det andra vill de utvidga varumärkesrätten så att tullen ska få beslagta helt äkta varor som är köpta helt legitimt via internet från företag utanför EU. Det skulle då betraktas som varumärkesintrång om du som privatperson köper en helt äkta iPhone från en website i Hongkong, istället för att gå någon till Apples butiker i EU.

Jag har också lagt ett ändringsförslag som uttryckligen gör det tydligt att den som äger ett varumärke aldrig kan förbjuda andra att använda märket för till exempel konstnärliga skapelser, samhällskritik, produktjämförelser och recensioner. Det har förekommit en hel del försök från varumärkesjurister att skrämma folk till tystnad genom att hota med varumärkeslagen, trots att det inte alls rört sig om att försöka vilseleda några konsumenter. En uttrycklig skrivning om att varumärkeslagen inte får inkräkta på yttrandefriheten vore av godo.

Det här kommer vi fortsätta diskutera i det rättsliga utskottet JURI i höst.

– USA’s massövervakning av oss alla är ett hett ämne i EU-parlamentet efter Edward Snowdens avslöjanden. Utskottet för fri- och rättigheter LIBE ordnar en serie med utfrågningar för att få en uppfattning om omfattningen av övervakningen. Det som framkommit redan är skrämmande.

Jag följer utfrågningarna i LIBE fastän jag inte sitter i det utskottet. Bland annat gjorde jag en markering mot att kommissionen informerar parlamentet bakom stängda dörrar. Hax har lagt ut en sammanfattning av utfrågningarna med länkar för den som vill ta del av vad som avslöjats.

De här avslöjandena måste leda till politiska konsekvenser. Hittills har EU-parlamentet och LIBE varit den enda politiska institution i Europa som har gjort någonting alls. Men kanske har det vänd i och med avslöjandet att 35 statschefer inklusive Angela Merkel varit avlyssnade av USA.

En lämplig första markering mot USA vore att omedelbart suspendera Swift-avtalet:

– Swift-avtalet heter egentligen TFTP, Terrorist Financing Tracking Program. Konkret innebär det att data om allas våra banktransaktioner lämnas ut från banksystemet Swift i bulk till USA. USA har sagt att de bara ska använda informationen för att jaga terrorister och riktigt grova brottslingar. Men nu har det framkommit att när de väl har fått tag på datat, då gör de vad de vill med det.

Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) är ansvarig för Swift-avtalet. Det var hon som förhandlade fram det med USA under det svenska EU-ordförandeskapet 2009. Hennes första dag på nya jobbet som EU-kommissionär använde hon till att försöka övertyga EU-parlamentet om att godkänna avtalet hon hade förhandlat fram. När EU-parlamentet sa nej till det första Swift-avtalet i februari 2010 fortsatte Cecilia Malmström arbeta för att få det godkänt. Efter att ha förhandlat fram några smärre förändringar i avtalet lyckades hon tyvärr övertala EU-parlamentet om att godkänna avtalet i juli 2010.

I veckan antog EU-parlamentet en resolution där vi kräver att Swift-avtalet suspenderas, alltså läggs på is, och att en undersökningskommitté som tar reda på vad USA egentligen har gjort tillsätts. Men Cecilia Malmström, som skulle kunna göra den här markeringen mot USA, har hittills inte velat göra någonting konkret. Det behövs tryck från regeringarna i ministerrådet för att få henne att tänka om.

Vi fortsätter göra vad vi kan för att driva på från parlamentets sida.

– Ett europeiskt TFTP, alltså att EU ska börja spionera på allas våra banktransaktioner istället för att (eller samtidigt som) USA gör det, är ett förslag som cirkulerar i Bryssel. Piratpartiet är motståndare till att vi bygger upp ett sådant system. Ur svensk synvinkel skulle det innebära att övervakningen av oss alla byggs ut med ett ”bank-FRA”.

Det är sant att det är en skandal att USA övervakar oss alla som de gör. Men lösningen är inte att EU ska göra det istället. Varken USA eller EU har med våra banktransaktioner att göra så länge det inte finns någon konkret misstanke om brott.

Den självklara principen måste vi försvara även i det digitala samhället.

– Visa, Mastercard och Paypal har i praktiken mer eller mindre monopol på internationella betalningar på nätet. Det ger dem en unik och osund maktposition över europeiska företag och organisationer.

I december 2010, när Wikileaks var som allra hetast i media, bestämde sig Visa, Mastercard och Paypal att strypa möjligheten att donera pengar till Wikileaks. Skälet var att den amerikanska administrationen ogillade Wikileaks avslöjanden från krigen i Irak och Afghanistan. Eftersom Visa, Mastercard och Paypal är amerikanska företag räckte det med en informell förfrågan för att Wikileaks skulle förlora huvuddelen av sina donationer.

Samma sak har också drabbat mindre slumpvis utvalda småföretag som drabbats, som över en natt fått sina möjligheter att ta betalt över nätet indragna. Betalningsförmedlarna bestämde sig på (amerikanskt) moralistiska grunder för att (några, men absolut inte alla) svenska företag som sålde skräckfilmer och sexleksaker inte var fina nog för att få komma i åtnjutande av betalningsföretagens tjänster. Trots att de är helt legitima småföretag som säljer helt lagliga produkter.

På mitt initiativ antog parlamentet en skrivning om att ”Parlamentet anser att det ligger i allmänhetens intresse att det fastställs objektiva regler som anger de omständigheter och förfaranden enligt vilka kortbetalningsprogram ensidigt kan vägra godkännande”. Det är en direkt signal till Visa, Mastercard och Paypal att det inte är okay att de godtyckligt bestämmer vilka företag som ska få ta emot pengar via nätet i Europa.

Jag hoppas att EU-kommissionen kommer med ett lagstiftande förslag om det här nästa mandatperiod, så att vi kan begränsa de amerikanska kreditkortsföretagens makt över oss.

– Roamingpriserna för datatrafik när man är utomlands i Europa är hutlöst dyra. I maj 2012 fastslog EU-parlamentet en reglering med maxpriser för roaming, efter att vi hade arbetat med frågan i ett års tid i utskottet för inre marknad.

Regleringen innebär att priserna gradvis sänks och får kosta högst 200 euro (ca 1600 kronor) per gigabyte från juli 2014. Det är i och för sig en sänkning jämfört med dagens priser, men det är ändå hutlöst jämfört med de nationella priserna som snarare ligger runt 100 kronor per gigabyte.

Jag kämpade intensivt i utskottet för ett pristak på kanske 200-300 kronor per gigabyte istället, men den här gången avgick telekomföretagens lobbyister med segern, och pristaket hamnade så högt att det i praktiken är tämligen verkningslöst.

– Nätneutraliteten är en fråga som diskuterats intensivt i Bryssel under mandatperioden, men där det inte har kommit något initiativ om lagstiftning från kommissionen. Tills nu.

Nu är nätneutraliteten hotad av ett stort lagstiftningspaket som EU-kommissionären Neelie Kroes presenterat nu så här i slutet på mandatperioden. Förslaget låtsas vara för nätneutralitet med massor av vackra ord, men innebär i sak att man uttryckligen tillåter internetleverantörerna att introducera ”specialised services”, som är själva motsatsen till nätneutralitet. Lyckas vi inte stoppa det här kommer telekombolagen få en position där de i praktiken kan bestämma vilka företag som får fortsätta vara framgångsrika på nätet eller inte, och får kontrollen över innehållet på nätet.

Förslaget från Neelie Kroes innehåller också ett avsnitt med valfläsk om sänkta priser på roaming inom EU — men inga pristak som skulle kunna göra verklighet av den drömmen.

Det är ännu delvis oklart hur ansvarsfördelningen mellan utskotten i parlamentet kommer bli. Det ser ut som att industriutskottet ITRE kommer få huvudansvaret för direktivet, men att utskottet för inre marknad IMCO får ansvar för vissa delar.

Det är svårt att se hur parlamentet skulle kunna (eller vilja) behandla färdigt hela Neelie Kroes’ stora paket den här mandatperioden, så det här kan bli en valfråga.

– Dataskyddsförordningen handlar om att ta fram en gemensam förordning för hela EU för skydd av persondata. Idag är det reglerat av ett direktiv som är grunden för den svenska Personuppgiftslagen PUL. Tanken att ha gemensamma regler för hela EU var nog bra, och kommissionens ursprungliga förslag var faktiskt ganska bra.

Sedan var det den största lobbykampanjen i EU-parlamentets historia. Ett antal stora företag (många amerikanska) har lobbat för att vattna ner förslaget och göra det så meningslöst som möjligt, så att ”big data” skulle få göra mer eller mindre vad de vill. Men det ansvariga utskottet LIBE sa nej till de flesta av de ändringsförslagen, så utfallet där blev ganska bra (även om det förstås finns punkter som hade kunnat vara ännu bättre).

Men nu kommer förhandlingarna mellan EU-parlamentet och ministerrådet. Där kan vad som helst hända. I höst får vi se hur det går med den vidare behandlingen.

Man skulle ju hoppas att NSA-skandalen och Edward Snowdens avslöjanden om USA’s massövervakning av oss alla får kollegorna i andra partier att tänka till, och trots allt stödja en strikt reglering av hur personuppgifter får hanteras. Men om det verkligen blir så, det kommer nog antagligen bero mycket på hur stor uppmärksamhet den här frågan får i debatten runt NSA-skandalen. Det lär knappast hända av sig självt.

– Nätverkssäkerhetsdirektivet dök upp före sommaren i utskottet för inre marknad IMCO, men huvudansvaret för direktivet ligger i industri- och forskningsutskottet ITRE. Kommissionen vill reglera hur arbetet med datasäkerhet ska gå till.

Idag sker säkerhetsarbetet på internet till stor del med hjälp av mer eller mindre informella samarbeten mellan de privata operatörerna, olika myndigheter och polisen. Ansvaret ligger på medlemsstaterna eftersom det är en polisfråga, och det omfattande samarbetet bygger på frivillighet.

EU-kommissionens förslag i sak får beskrivas som dåligt genomarbetat. Risken är att ett dåligt regelverk slår sönder det frivilliga samarbete som finns idag, utan att skapa något nytt som är bättre.

Men det finns ändå en mycket positiv sak med direktivet. Det slår fast att säkerheten på internet i första hand är en civil fråga, inte en militär. Den framgår av den juridiska grunden för direktivet, och det är bra.

Från Piratpartiets sida kommer vi att rikta in oss på att försöka förändra direktivet till någonting positivt som ställer krav på att säkerhetsarbetet verkligen görs, men är så pass flexibelt när det gäller hur det görs att det inte gör mer skada än nytta.

– Tobaksdirektivet handlade ur svenskt perspektiv om snus i första hand. Kompromissen blev att Sverige får fortsätta att bestämma över snuset i Sverige, men att förbudet mot att sälja snus i resten av EU blir kvar.

Jag har varit aktiv förkämpe för snuset, och för att det både ska få fortsätta säljas i Sverige och i EU i de länder som skulle vilja det. Argumentet är skademinimering. Ingen påstår att snus är nyttigt, men det är mellan en tiondel och en hundradel så farligt som cigaretter. Därför är det vettlöst att den minst farliga nikotinprodukten (snus) inte får säljas i EU, medan den allra farligaste (cigaretter) finns att köpa överallt.

När jag kämpat för snuset har jag också kommit i kontakt med frågan om elektroniska cigaretter och vaporisatörer som ett alternativ till rökning. E-cig och ”vejps” (eng. vapes) är inte så stort i Sverige ännu, men i till exempel Tyskland och England är de det. Argumentet för vejps är precis detsamma som för snus. Det bästa är naturligtvis att inte använda någon form av nikotin alls, men för den som sitter fast i ett cigarettberoende är både snus och vejps alternativ som är bortåt en hundradel så farliga för hälsan.

Genom att det är samma argument för både vejps och snus har det fallit sig naturligt att argumentera för bägge samtidigt.

Utfallet i parlamentet blev positivt för vejpsen. De ska få fortsätta säljas som konsumentprodukter i EU, men bör regleras. Bland annat vill parlamentet införa en 18-årsgräns, vilket ju är vettigt.

Men snus fortsätter vara förbjudet att sälja i EU utanför Sverige, och det finns det inga sakliga argument för. Jag röstade nej till direktivet för att markera att jag tycker det är fel.

– Korruptionshärvan Dalligate. I samband med snuset och tobaksdirektivet rullades en helt sanslös korruptionshärva upp. Kommissionären som ansvarade för tobaksdirektivet, maltesaren John Dalli, försökte genom ombud få svenska snustillverkaren Swedish Match att betala motsvarande en halv miljard kronor i muta (60 miljoner euro) för att han skulle rekommendera att snus blev lagligt i hela EU.

Swedish Match vägrade betala mutan och anmälde försöket till EU’s antikorruptionsenhet Olaf. Olaf gjorde en utredning där de fick fram oemotsagda bevis för att det verkligen hade begärts en muta. EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso fick utredningen av Olaf, och John Dalli fick gå på dagen. Så lång var allt bra.

Men efter att han fick avgå har ex-kommissionär John Dalli ägnat sig åt att springa runt och bedyra sin oskuld. Och vad gäller snuset blev det aldrig någon ändring i förslaget som kommissionen la. Där förespråkade de fortsatt förbud mot snus, utan att folkhälsoargumenten för snus ens hade diskuterats. ”Det är förbjudet med mutor, men den som inte betalar får skylla sig själv” är budskapet som EU-kommissionen sänder till framtida företag som funderar på att vara visselblåsare. Det är helt fel signal.

– Handelsavtalet TTIP mellan EU och USA har just börjat förhandlas. Precis som med ACTA-avtalet (som vi lyckades stoppa) sköts förhandlingarna bakom stängda dörrar, och inte ens de flesta parlamentariker får veta vad det är som händer.

Piratpartiet tillsammans med den Gröna gruppen i parlamentet slåss för att förhandlingarna ska bli öppna så att vi kan följa dem. Jag kan inte se något rimligt skäl till varför de ska hålla papper hemliga från både parlamentet och medborgarna när de väl har visat dem för motparten de förhandlar med. Vem är det de betraktar som fienden som inte ska få veta vad som händer?

Vad gäller innehållet i förhandlingarna vet vi redan nu att det finns mycket att vara motståndare till. TTIP-avtalet ska innehålla ett ”IP-kapitel” som handlar om copyright och patent. Vi kan utgå från att upphovsrättslobbyn kommer göra ett nytt försök att få med samma extrema lagar för fildelningsjakt som de försökte få igenom via ACTA.

Men det allra värsta som diskuteras i TTIP-avtalet är ISDS Investor-to-State Dispute Settlement. Det innebär att storföretag för rätten att stämma länder på mångmiljardbelopp om de tycker att någon ny lag riskerar att minska deras vinster. Det skulle, om det går igenom, påverka allting från möjligheten att införa skärpta miljökrav till möjligheten att reformera upphovsrätten. Det är fortfarande tidigt i processen, vilket är bra, men ISDS-idén måste vi se till att stoppa till varje pris.

Demokrati i EU genom en ny konstitution är vad Piratpartiet kräver för att göra något åt roten till de flesta problemen med EU: det demokratiska underskottet.

Piratpartiet kärver att vi får folkomrösta om ett nytt grundfördrag för EU. Vi har ett konkret och nytänkande förslag till hur man kan göra EU mer demokratiskt och rimligt genom själva processen med att ta fram ett nytt fördrag. Vi vill att det nya grundfördraget antas i två steg:

Först får medborgarna i EU ta ställning till det i en gemensam folkomröstning enligt principen en medborgare en röst, oberoende av vilket land man bor i. Därefter, när vi vet hur den nya grundfördraget ska se ut, får varje enskilt land bestämma om de vill vara med i det nya EU eller inte. Det beslutet kan tas endera av landets parlament eller i en andra, nationell, folkomröstning.

Om det från början är bestämt att en ny konstitution ska antas på det här sättet, leder det automatiskt till en uppstyrning av innehållet i den. Den måste vara begriplig, så att medborgarna kan ta ställning till den. Den måste vara demokratisk, så medborgarna vill ha den. Och den måste respektera principen att EU inte ska lägga sig i mer än nödvändigt, så att medlemsländerna vill ratificera den.

Under den kommande mandatperioden finns ett tidsfönster då vi pirater skulle kunna göra oerhört stort avtryck genom att vara de (enda?) som har ett begripligt upplägg i fördragsfrågan. Jag har redan knutit många värdefulla kontakter i denna fråga och fått vår idé uppmärksammad i EU-media.

De som är EU-anhängare har rätt att kräva ett demokratiskt EU som de kan vara stolta över. Och de som är EU-kritiska har rätt att kräva ett EU som åtminstone är demokratiskt. Piratpartiet har ett konkret förslag på hur vi ska komma dit.

Den här sammanställningen av vad Piratpartiet gjort, gör och vill göra nästa mandatperiod i EU-parlamentet är inte fullständig, men den visar på en del.

Piratpartiet har visat att vi kan göra nytta med våra mandat i EU-parlamentet, och att vi kan leverera.

Vi har en stark bas att stå på när vi ställer upp i EU-valet 2014.