Förbeställ Hax’ EU-bok ”Demokratifabriken” för 500:- i crowdfunding

Var med och crowdfunda boken ”Demokratifabriken” med 500:- och få ett signerat ex när den kommer ut

Henrik Alexandersson — Hax — var min politiska assistent i Bryssel under de fem år jag var EU-parlamentariker för Piratpartiet. Då fick vi bägge chansen att se en del av EU-maskineriet från insidan. Det var en omtumlande upplevelse.

Väldigt få vanliga medborgare, som inte har jobbat i Bryssel, har en aning om hur det egentligen går till därnere. Och väldigt många skulle bli ganska chockerade om de visste.

Hax håller på att skriva en bok om sina upplevelser och intryck: ”Demokratifabriken”. Jag tror det kommer bli en viktig bok. Det finns alldeles för få ögonvittnesskildringar inifrån EU-bubblan, och ännu färre på svenska. ”Demokratifabriken” fyller ett behov.

Just nu håller Hax på och samlar in pengar till boken via crowdfunding. Första målet är redan uppnått, så det kommer bli en bok. Nästa mål för crowdfundingen är att den ska kunna ges ut även som ljudbok. Kommer det in ytterligare pengar utöver det kommer Hax att i så fall använda dem till att åka runt och prata om boken när den har släppts. Förhoppningsvis kan det leda till att vi får en diskussion om vad EU har utvecklats till, och om vi verkligen vill fortsätta i de hjulspåren. En sådan diskussion skulle vi behöva.

Om du sätter in 500:- på crowdfundingkontot får du dels tillgång till boken i elektronisk form innan den släpps officiellt, dels ett signerat fysiskt exemplar av boken på papper. Men framför allt lämnar du ett bidrag till något som förhoppningsvis kan blåsa lite liv i den svenska EU-debatten.

Har EU blivit det som entusiasterna hoppades på när Sverige gick med för tjugo år sedan? Eller har det tvärtom utvecklats till något som är värre än vad skeptikerna varnade för?

Vad du än hade för bild av EU innan kan jag lova att du kommer att bli väldigt förvånad när du läser ”Demokratifabriken”. Du kommer få en unik inblick i hur det går till i praktiken när det stiftas lagar som styr en halv miljard människor, och världens största ekonomi. Jag tvekar inte att redan nu utnämna ögonvittnesskildringen ”Demokratifabriken” till årets i särklass intressantaste politiska bok.

Så vare sig du själv räknar dig EU-entusiast, EU-skeptiker eller något däremellan:

Sätt in en femhundring för att stödja det här bokprojektet.

Du kommer bli förvånad.

Piratpartiet är ett tydligt EU-kritiskt parti

De borgerliga partierna har lyckats rätt väl med att sälja in sina talking points mot Piratpartiet till media. Man försöker framställa det som att vi säger att vi är EU-kritiska, men att vi inte är det i handling.

Det beror rätt mycket på från vilket håll man betraktar frågan.

Vi piratpartister vill ha ett öppnare och mer transparent EU. Därför vill vi exportera den svenska offentlighetsprincipen till EU. Den borgerliga regeringen och sossarna, däremot – de inskränker offentlightetsprincipen i Sverige, med förklaringen att EU kräver det.

Vi pirater vill ändra EU. De borgerliga partierna och sossarna vill ändra Sverige. Vem är det som är EU-kritisk här?

Vi piratpartister slåss envist mot att regler (som får samma kraft som lagstiftning) förhandlas fram av icke-valda byråkrater, bakom stängda dörrar i olika handelsavtal. Det gällde Acta-avtalet och det gäller TTIP-avtalet.

Vi pirater vill skapa öppna, demokratiska processer. Den svenska regeringen försvarar slutenheten och hemlighetsmakeriet i EU. Vem är det som är EU-kritisk här?

Vi piratpartister har en plan för hur man skulle kunna ge EU ett nytt fördrag som är begripligt, demokratiskt, som sätter den fria rörligheten och de medborgerliga fri- och rättigheterna i främsta rummet. Vi vill låta folket rösta om saken. Och vi är de enda som har något konkret att kommma med i frågan.

Vi pirater vill ge EU ett demokratiskt fördrag. Regeringen håller benhårt fast vid det monstruösa Lissabonfördraget, som för makt från människor till politiker, från medlemsstaterna till Bryssel och från folkets valda representanter till anonyma EU-byråkrater. Vem är det som är EU-kritisk här?

Vi piratpartister vill att Sverige skall ha ett permanent undantag från euron. Vi menar att man inte skall köpa biljett till Titanic, när fartyget har börjat sjunka. Vi menar att valutasamarbetet dras med demokratiska problem, har transparensproblem och i grunden är en dålig idé. De flesta andra partier svävar på målet och (FP) vill till och med att vårt land skall ansluta sig till EU-valutan.

Vi pirater vill hålla Sverige borta från euron. Regeringen och sossarna ger inga klara besked. Vem är det som är EU-kritisk här?

Detta är i grunden piratfrågor: Öppenhet, demokrati och folkvälde. I den meningen är Piratpartiet ett tydligt EU-kritiskt parti.

Sedan stämmer det att det finns frågor där vi inte har mandat från väljarna för annat än att följa vår politiska grupp, de gröna. Det kan till exempel gälla ekonomiska frågor som EU-skatt. Där är jag personligen motståndare. Men vi kan inte börja driva politik som inte finns i vårt program. Vi måste göra som vi sagt när vi gick till val.

Piratpartiet skulle kunna vara mer EU-kritiskt. Inte mig emot. Men man kan inte komma och påstå något annat än att Piratpartiet ÄR tydligt EU-kritiskt i alla frågor som rör öppehet, demokrati och medborgarrätt.

Men märkligt nog tycks sådana frågor inte räknas i betong- och batongpartiernas värld.

Rösta på Piratpartiet i EU-valet som pågår nu

Sverige behöver ett permanent euro-undantag

Euro-samarbetets bristande öppenhet under de senaste årens krishantering är oacceptabel och ger Sverige ytterligare ett skäl att stänga eurodörren för gott.

Det skriver jag i ett debattinlägg på Europaportalen.

Läs mer hos Europaportalen

Bättre ordning på omröstningarna i Europaparlamentet

Läs mitt inlägg hos Europaportalen

Elektronisk röstning i EU-parlamentet kan komma till rätta med den slumpmässighet, dåliga närvaro och tidsbrist som omgärdar många voteringar. Det skriver jag i en debattreplik hos Europaportalen.

Läs mitt inlägg hos Europaportalen

EU: ”Det är förbjudet med mutor, men den som inte betalar får skylla sig själv”

Den korrumperade ex-kommissionären John Dalli bedyrade sin oskuld i Almedalen i somras, inbjuden av anti-snus-lobbyisterna

För ett år sedan avslöjades att dåvarande EU-kommissionären John Dalli hade försökt få Swedish Match att betala en muta på motsvarande en halv miljard kronor för att häva förbudet mot snus i EU utanför Sverige.

Swedish Match vägrade betala och anmälde istället försöket till EU’s anti-korruptionsenhet OLAF. OLAF gjorde en utredning som styrkte att John Dalli var skyldig, och han fick sparken som kommissionär med omedelbar verkan.

Så långt var allt bra, och både Swedish Match och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso hade gjort precis rätt.

Men sedan gick det fel i kommissionens hantering av ärendet. För det första hemlighöll kommissionen OLAF-rapporten. Det gjorde att den korrumperade ex-kommissionären Dalli och andra som hade intresse av att dölja korruptionsförsöket kunde börja sprida rykten om vad som egentligen hade hänt.

Och för det andra, och ännu viktigare, gjorde kommissionen aldrig någon utvärdering av hur den korrumperade ex-kommissionären hade påverkat Tobaksdirektivet, där snusförbudet fanns med. Istället la kommissionen fortast möjligt fram direktivet i precis den form som den korrumperade ex-kommissionären hade velat ha det.

Det har lett till att Swedish Match, som var visselblåsare och betedde sig alltigenom hedervärt i den här historien, i praktiken blev straffade genom att ingen ens tittade på om det fanns sakliga skäl att häva förbudet mot snus i EU (vilket det finns).

Tidningen The Parliament Magazine, som läses en hel del här inne i parlamentet, tar upp korruptionshärvan i senaste numret med anledning av ettårsjubiléet. Jag medverkar med en artikel där jag påpekar precis det här.

Jag avslutar med de här orden:

What signal does it send when – even after corruption has been uncovered and the corrupt official has been forced to resign – the whistleblowing company still will not get fair treatment?

”Bribes are illegal, but if you don’t pay you only have yourself to blame,” is the message that the commission is sending.

If this becomes the end of this story, all companies will know that they run a great risk if they report corruption and that it is probably better from a business perspective to shut up and pay.

This is not the message we should be sending.

Läs min artikel i The Parliament Magazine

We need a pan-European referendum on new EU treaty

A pan-European referendum on a new treaty is needed if the EU is to convince its citizens of its transparency, accountability and democratic legitimacy

A pan-European referendum on a new treaty is needed if the EU is to convince its citizens of its transparency, accountability and democratic legitimacy, I write in an op-ed at The Parliament Magazine.

The British 2017 referendum is a good initiative by UK prime minister David Cameron, but it is not enough. Outside Britain there are 450 million citizens in the EU who also want democracy, transparency, and common sense in their policymaking, as opposed to what Brussels is delivering today.

But even if the British referendum in itself is not enough to solve the EU’s political problems, it presents a window of opportunity for all of Europe. This is an opportunity we cannot afford to miss.

Update:

The article has now disappeared from The Parliament Magazine, but here it is:

We Need a Pan-European Referendum On a New Treaty

Britain will have its in-out referendum in 2017. Unless the EU wants to run the risk of a major member state actually leaving, it has until 2017 to transform itself into something attractive enough to make the Brits want to stay of their own free will. This will be a major task, but it can be done, and it needs to be done.

The EU needs a new basic Treaty to replace the constitutional mess we have today. The Lisbon Treaty has not yet been in operation for two years, but there is a universal consensus that it will have to be revised as soon as possible. Although there are very different views on how it should be revised, everybody agrees that what we have is simply not good enough.

But to try to fix the Lisbon Treaty with yet another layer of patches will not work. There are already so many layers of patches in the Treaties that they are impossible to understand for everybody except a small number experts.

It may (or may not) be technically possible for the political elite of Europe to repeat the process that led to the Lisbon Treaty: to draft revisions to the basic Treaties behind closed doors, and then ram the result down the throats of Europe’s citizens using whatever means necessary. But even if this kind of process would be possible, it quite obviously would not solve the problem. Another Lisbon style treaty revision will not make the EU more popular with citizens who feel that it lacks accountability and democratic legitimacy.

We need a new Treaty, but the Pirate Party does not have a proposal for how that Treaty should look, at least not now. Instead, we have a proposal for how it should get adopted. If we can agree on the procedure first, this will create the conditions necessary for a constructive discussion about the contents of the new Treaty.

A new Treaty should be adopted in two steps. First, there should be a pan-European referendum where each citizen has one vote, regardless of which member state he or she is a citizen of. Then, each member state will have to decide if it wants to be part of this new Union, either by holding a national referendum or by letting the national parliament decide.

If we can agree on this procedure for adopting a new Treaty, any proposal for such a Treaty will have to fulfill certain criteria if it is to have any chance at all of getting accepted by citizens and member states.

• It will have to be understandable, or citizens will vote against it. Only a fool would say yes to an agreement that he or she cannot understand. Europe’s citizens are no fools.
• It will have to be democratic, or citizens will not want it even if they do understand it. Unless the new Treaty is seen to address the EU’s current lack of transparency, accountability, and democratic legitimacy, there will be no way to get a yes in the pan-European referendum.
• And it will have to respect the member states’ sovereignty and not transfer more power than is absolutely necessary to Brussels. Otherwise the risk is overwhelming that important countries (including, but not limited to, Britain) will decide not to be members of the new Union.

The British 2017 referendum is a good initiative by Mr. Cameron, but it is not enough. Outside Britain there are 450 million citizens in the EU who also want democracy, transparency, and common sense in the policy making, as opposed to what Brussels is delivering today.

But even if the British referendum in itself is not enough to solve the EU’s political problems, it presents a window of opportunity for all of Europe. This is a opportunity we cannot afford to miss.

10 år sedan svenska folket sa nej till euron

Idag för 10 år sedan sa svenska folket nej till euron. Det var ett mycket klokt beslut.

Idag för 10 år sedan, den 14 september 2003, röstade svenska folket nej till att införa euron som valuta. Med facit i hand torde det vara ett av de klokaste beslut vi någonsin har fattat.

Idag vet vi att nej-sidan i princip hade rätt i allt den sa. Den gemensamma har skapat stora problem för Europa. Eurokrisen har pågått i flera år nu, och något slut på den verkar inte vara i sikte.

Den enda missbedömning man eventuellt kan klandra nej-sidan för är att de kanske underskattade hur fort eurons kollaps skulle komma. Verkligheten har visat sig vara ännu värre än de allra mest pessimistiska bedömningarna för 10 år sedan.

Motståndet mot euron var en tvärpolitisk rörelse som samlade folk från hela höger-vänster-spektrumet. I både Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna (som på den tiden bara kallades för ”de borgerliga” som samlingsbeteckning) och i Socialdemokraterna var den officiella partilinjen för att införa euron i Sverige fortast möjligt, men det fanns dissidenter i alla de partierna.

Segern i EMU-omröstningen kom sedan att leda till bildandet av den tvärpolitiska Junilistan, som tog 14% och 3 mandat i EU-valet 2004.

Junilistans dåvarande partiledare Nils Lundgren skriver på sin blogg:

”EMU-folkomröstningen är en milstolpe i svenska folkets historia, en folklig myndighetsförklaring, som markerar slutet på en epok.”

Etablissemanget gjorde allt för att pressa fram ett ja i folkomröstningen, och hade en kampanjbudget på en halv miljard kronor. Men det hjälpte dem inte. Just den här gången vann det sunda förnuftet, och svenska folket motstod locktonerna från den politiska eliten och röstade nej.

Det har vi all anledning att vara glada åt idag.

Ett samtal om EU i Almedalen

Se samtalet om EU hos SVT Play (31 min)

I måndags i Almedalen deltog jag i ett samtal om EU i programmet Pers Hörna, som direktsändes i SVT. Det finns att titta på hos SVT Play. Jag kommer in i programmet vid 10:50, efter ett flygande byte med Carl Schlyter (MP).

Diskussionen leds av Per Malm (som brukar hålla en sådan här diskussion med tre EU-parlamentariker varje månad när vi är i Strasbourg). De övriga gästerna är Jytte Guteland (S), som vill komma in som ny i EU-parlamentet, och statsvetaren Marie Demker, som har studerat väljarbeteende i EU-val.

Jag pratar om hur det känns att ibland rösta mot min egen åsikt bara för att vi lovade det före valet, och varför jag kandiderar för att få fortsätta representera Piratpartiet i EU en mandatperiod till.

Det är ett fantastiskt kul jobb att vara EU-parlamentariker för Piratpartiet, och det blir ännu roligare av att det går bra och är tydligt att vi gör skillnad.

• Vi stoppade ACTA-avtalet tillsammans med aktivister i hela världen i juli 2012. ACTA var ett ”handelsavtal” mellan EU, USA och några andra länder, som skulle lett till hårdare fildelarjakt och mer övervakning på nätet. Med Piratpartiet på insidan av parlamentet och engagerade medborgare som tog till gatorna och demonstrerade på utsidan, kunde vi vinna den här segern.
• En partigrupp har kopierat vårt program om legaliserad fildelning, och antagit det som officiell ståndpunkt i EU-parlamentet. Det är den Gröna gruppen (där jag sitter med som oberoende ledamot). Vi behöver naturligtvis få ombord fler politiska grupper än bara de Gröna (och Vänstergruppen, som också brukar rösta fildelningsvänligt i praktiken). Men vi har bevisat att vi kan få våra idéer att spridas genom att vara i Bryssel och prata med politiker från andra länder och partier.

I samtalet i Almedalen kommer jag också in på hur Piratpartiet är ett EU-kritiskt parti, och hur vi har blivit ännu mer kritiska ju mer vi har sett med egna ögon hur odemokratiskt EU fungerar idag.

Att nästan allt ont vad gäller fildelarjakt och massövervakning verkar komma från EU är ingen slump. Det beror på att EU som det ser ut idag är felkonstruerat ur demokratisk synvinkel. Om Sverige ska kunna vara kvar som medlem i EU måste vi komma till rätta med de här problemen snarast.

Se programmet hos SVT Play (31 min, jag kommer in vid 10:50)

Korrumperade ex-kommissionären John Dalli i Almedalen

Nu ska jag gå på ett seminarium i Almedalen klockan 10.00, där den korrumperade före detta kommissionären John Dalli ska försöka övertyga publiken om sin oskuld. John Dalli fick avgå som EU-kommissionär när det uppdagades att han genom ett ombud, restaurangägaren Silvio Zammit, försökte få Swedish Match att betala en muta på en halv miljard kronor för att han skulle föreslå att snus ska få säljas i hela Europa.

Swedish Match vägrade att betala och anmälde mutförsöket istället, vilket ledde till att EU’s antikorruptionsenhet OLAF gjorde en utredning. Det ledde till att John Dalli fick sparken som kommissionär.

OLAF-utredningen har läckt och kan laddas ner här.

Jag har tidigare bloggat en sammanfattning av bevisen mot John Dalli här.

I mitt tycke är bevisningen mer än tillräcklig för att John Dalli skulle bli avskedad som kommissionär.

John Dalli är en korrumperad politiker som åkte fast.

Det ska bli väldigt roligt att höra hur han förnekar det.

Piratpartiet kommer ut som EU-kritiker

Läs mer hos UNT

Idag skriver jag i UNT i en replik på ett debattinlägg av Alf Svensson (KD):

Alf Svensson (KD) kan känna sig trygg: Vi kommer att fortsätta kämpa för öppenhet, demokrati och medborgarrätt i EU. Vi kommer att göra det trots motstånd från EPP, det vill säga den partigrupp som KD har valt att ansluta sig till i Europaparlamentet.

Läs min replik hos UNT