Igår var jag på debatt om privatpolislagen Ipred på Tekniska Muséet. Paneldeltagarna hade väldigt olika utgångspunkter, och någon samstämmighet uppnåddes förstås aldrig. Men det var en mycket intressant debatt på många sätt.
Ipred-debatt på Tekniska Muséet
Kristina Ahlinder, vd för Svenska Förläggareföreningen, var först ut. Hon sa att bokbranschen är hårt drabbad av piratkopiering på internet. Inte bara ljudböcker, utan all litteratur fildelas i mycket stor omfattning, menade hon. Om inte piratkopieringen upphör kommer den svenska utgivningen av kurslitteratur avstanna helt. Därför ser hon fram emot att Ipred ska träda i kraft. Då kommer Förläggareföreningen ta till krafttag. ”Vi har inte kämpat för den här lagen för att inte använda den”, sa hon.
Det som förvånade mig mest med Kristina Ahlinder var hur emotionellt engagerad hon uppenbarligen är i frågan. Jag skulle vilja beskriva henne som direkt hatisk mot allt som har någonting med pirater eller fildelning att göra. Jag försökte byta några ord med henne efter seminariet, men hon vägrade att prata med mig eftersom jag var pirat, och såg ut som att hon helst av allt skulle vilja ge sig på mig med knytnävarna. Under de senaste åren har jag pratat med många branschföreträdare som i och för sig tycker illa pirater och fildelning, men vi har ändå alltid kunnat föra en civiliserad diskussion även om vi hade olika åsikter i sak. Därför blev jag väldigt förvånad av att träffa Kristina Ahlinder.
Under debatten var hon också mycket upprörd över att internetleverantörerna inte ”tar sitt ansvar”, som hon uttryckte det. De borde stänga av kunder som bryter mot upphovsrätten, och det skulle inte behövas några domstolsförhandlingar för det. ”De kan inte säga att de bara står för linorna” sa hon.
Per Nygårds från branschföreningen IT och Telekomföretagen påpekade lite stillsamt att internetoperatörerna faktiskt är förbjudna att gå in och granska vad deras kunder använder nätet till, och att branschen inte har någon som helst önskan att sluta vara neutrala förmedlare av en teknisk tjänst. Att han inte lyckades få Kristina Ahlinder att byta åsikt behöver jag antagligen inte säga.
Per Strömbäck från Dataspelsbranschen hade väl i grunden samma inställning som Kristina Ahlinder, alltså att Ipred är bra och kommer leda till att fildelningen minskar, men han lyckades åtminstone uttrycka den åsikten utan att framstå som fullständigt rabiat. Han tyckte att det är orättvist att de som vill försvara upphovsrätten framstår som bakåtsträvare, medan piraterna representerar det nya.
På en fråga om The Pirate Bay sa han att han inte ville spekulera om vad domen kommer att bli, men att om de skulle bli friade, då måste lagen skärpas.
Anti Avsan är riksdagsman för moderaterna och hade hoppat in istället för Ulrika Karlsson (m). Innan han blev riksdagsman jobbade han som domare, så han ägnade nästan all sin tid åt olika inomjuridiska resonemang som gick ut på att den som blir utsatt för oriktiga eller oskäliga krav från upphovsrättsinnehavare kan försvara sig i domstol.
Att det är förenat med mycket stora kostnader och risker för en vanlig barnfamilj att ta juridisk strid mot ett storföretag nämnde han inte alls. Just det här sättet att resonera är ju mycket vanligt hos jurister, att de helt och hållet bortser från kostnaderna för att driva en process, utan bara ser det ur ett snävt juridiskt perspektiv där de varken tar hänsyn till advokatkostnader eller att styrkeförhållandet mellan parterna är extremt ojämnt.
Att lagen kunde missbrukas av mindre nogräknade upphovsrättsinnehavare avfärdade han med att det inte är värre än att vissa företag skickar falska fakturor.
Ur det här mycket snäva perspektivet menade Anti Avsan att Ipred var någonting fullständigt naturligt och inte alls något stort steg.
Rasmus Fleischer från Piratbyrån och Copyriot höll förstås inte med om det, utan påpekade att det är just de många små stegen mot ett korporativt system som är problemet. Det är ju knappast de enskilda kreatörerna som kommer att utnyttja Ipred och liknande lagar, utan just storföretagens organisationer.
Han framhöll Frankrike som ett varnande exempel, där polisen och de stora upphovsrättsinnehavarna håller på att sätta upp ”Joint Investigation Teams” för att i mycket intim samverkan klämma åt medborgare som de anser bryter mot upphovsrätten. Frankrike har också infört lagstiftning som går ut på att internetleverantörerna blir skyldiga att stänga av personer som upphovsrättsorganisationerna utan inblandning av någon domstol pekar ut som fildelare.
Pelle Snickars från Kungliga Biblioteket var mycket bekymrad över den direkta inverkan som Ipred kommer ha på KB:s verksamhet. Hittills har all deras planering syftat till att bygga ett öppet trådlöst nätverk där de kan göra så mycket som möjligt av sitt material tillgängligt på ett smidigt sätt. Nu kommer de antagligen få ge upp de planerna för att de inte vågar ha ett öppet nätverk. Nyheter24 skriver mer om det här.
Anti Avsan försökte bemöta den kritiken med att prata om att KB rent juridiskt inte skulle vara ansvariga, och antagligen skulle vinna en domstolsprocess, men Pelle Snickars förklarade att de överhuvudtaget inte ville hålla på och ägna sin tid åt att svara på kravbrev från upphovsrättsjurister, så följden blir nästan säkert att de avstår från sina planer istället.
Uppdatering: Anti Avsan har bloggat om just den här delen av debatten, ser jag via Michael Gajditza.
Idag skriver för övrigt Pelle Snickars en debattartikel i SvD där han lovordar Googles projekt att scanna in all världens böcker och göra dem tillgängliga elektroniskt. Debatten på Tekniska Muséet handlade ju i första hand om Ipred och inte så mycket om upphovsrätten i största allmänhet, men det är helt klart att upphovsrätten ställer stora hinder i vägen för arkiv, bibliotek och muséer (ABM-sektorn, som jag fick lära mig att det heter).
Sammanfattningsvis bjöd debatten på Tekniska Muséet på väldigt olika perspektiv.
Svenska Förläggareföreningen lyckades etablera sig som den mest extrema representanten för dem som krampaktigt vill hålla fast vid det gamla till vilket pris som helst, oavsett vad det får för konsekvenser för samhället i övrigt. Kungliga Biblioteket och Piratbyrån fick stå som representanter för dem som har en mer positiv framtidssyn, men som känner oro för vart lagstiftningen är på väg.
Och den moderata riksdagmannen ser jag som en ganska typisk representant för politikerna som i och för sig säkert inte vill något ont, men som helt enkelt inte förstår vilken skada de håller på att ställa till med genom att blint lita på upphovsrättslobbyn. Den typen av politiker finns det tyvärr väldigt många av i riksdagen och andra beslutande församlingar idag.
Piratpartiet ställer upp i EU-valet om 3 månader och riksdagsvalet 2010.
…………
Andra som kommenterar debatten: Michael Gajditza, Satmaran, Erold, Henrik Alexandersson, Intensifier, JRL
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, ipred,
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
Christian Engström, Pirat 