Debattare: “Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt”

Läs min debattare om Miljöpartiets svek i övervakningsfrågan

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, försvarar sig på Twitter med att säga att ”regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra något”. Jag kritiserar den inställningen i en debattartikel hos Altid.se:

“Riksdagen är folkets främsta företrädare”, står det i grundlagen. Det står inte “riksdagen är regeringens dörrmatta”, och det står heller inte att “riksdagspartier som är med i regeringen är skyldiga att göra det som USA kräver”. Jag hoppas Miljöpartiets väljare kommer påminna sina riksdagsledamöter om det.

Läs min debattare hos Altid.se

……

Läs också Hans Li Engnell på Motpol: MP som dörrmatta

Miljöpartiet försöker förklara sitt svek om FRA-lagen

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm försöker förklara varför MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt när de väl hamnade i regeringsställning. Nu stödjer de FRA.

Det var en motion från Vänsterpartiet som föreslog att samarbetet mellan FRA och amerikanska spiontjänsten NSA ska granskas av en parlamentarisk utredning, och att FRA-lagen ska rivas upp. Men det röstade Miljöpartiet alltså nej till.

Jag ställde en fråga på Twitter till ett par miljöpartistiska ledamöter som har haft en hög svansföring i integritetsfrågorna och motståndet mot FRA-lagen:

Riksdagen: @Miljopartiet röstade MOT att riva upp #FRA-lagen. Varför gjorde ni det, @CarlSchlyter och @MariaFerm ? http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/03/riksdagen-miljopartiet-rostade-mot-att.html

Nu på morgonen svarade Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm på varför de röstat mot motionen. Jättebra att hon svarade. Men det hon skriver är fullständigt motbjudande:

regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra ngt utan vi för diskussionen direkt m regeringen. [länk]

ett tillkännagivande innebär nämligen en uppmaning till regeringen, men vi sitter i regering och påverkar i regering.[länk]

som regeringsparti tar man fram skrivelser, propositioner etc. [länk]

i regeringsförklaringen står att skyddet för den personliga integriteten ska stärkas. Vi jobbar såklart med det. [länk]

detta är inte unikt för integritetsområdet, utan så fungerar regeringspartiers arbete på alla områden. [länk]

@HAX @Engstrom_PP ni verkar inte förstå hur regeringspartier påverkar. Väldigt annorlunda mot Bryssel såklart. [länk]

Maria Ferm har rätt i att jag inte förstår hur man kan gå till val på att skydda integriteten och riva upp FRA-lagen, och sedan, så fort valet är över, rösta emot precis det man gick till val på. Hon har också rätt i att det är väldigt annorlunda mot hur jag och Piratpartiet agerade i Bryssel när vi satt i EU-parlamentet. Då röstade jag i enlighet med vad vi hade gått till val på.

Men Miljöpartiet väljer att göra tvärt om, och väljer att strunta i allt de lovat om FRA i opposition och valrörelser. Ingen enda miljöpartist stödde Vänsterns förslag om att riva upp FRA-lagen.

Fy fan, rent ut sagt.

Om någon väljare får en stark känsla av illamående och politikerförakt när det gäller Miljöpartiet, är det inget att oroa sig för. Det är en fullständigt befogad känsla.

Läs mer hos Hax: Sorglig och enfaldig FRA-debatt i riksdagen

Massövervakningen stoppade inte Köpenhamnsdådet heller

Ett fruktansvärt terrorattentat har skett i Köpenhamn. Som vanligt kom det som en fullständig överraskning för de berörda säkerhetstjänsterna. Trots att de lägger miljardbelopp på massövervakning av oss alla. Eller kanske delvis just därför.

Massövervakningen har inte stoppat ett enda terroristangrepp, vare sig i Europa eller in USA. Det är helt enkelt inte effektivt att lägga resurserna på att övervaka miljontals vanliga oskyldiga medborgare, och istället försumma riktigt polisarbete som kanske skulle ha kunnat ge resultat. Men självklart kommer maktens män och kvinnor ändå använda Köpenhamnsdådet som ursäkt för ännu mer massövervakning.

Det är vad som hände efter Parisdådet mot Charlie Hebdo. Trots att massövervakningen uppenbarligen inte lyckades stoppa det dådet heller, tog det bara några dagar för EU’s inrikesministrar att enas om att rätt åtgärd var förstärkt massövervakning och åtgärder för att begränsa yttrandefriheten.

Nu får vi se hur makthavarna väljer att använda Köpenhamnsdådet för att flytta fram positionerna för övervakningssamhället ytterligare. Exakt på vilket område de kommer fokusera sin attack på det öppna samhället är svårt att gissa så här på förhand. Men att attacken kommer komma kan vi nog tyvärr vara alldeles säkra på.

Terrorister kan aldrig avskaffa våra medborgerliga fri- och rättigheter. Det kan bara politiker göra. Och tyvärr är det vad nästan alla politiker från de etablerade partierna håller på med för fullt.

………

Läs också Hax: Vilks, jihadisterna och massövervakningen

Fortfarande inget svar från Säpo om bristen på terrorister

Läs frågan som Mathias Sundin (FP) ställer till Säpo

Om Säpo har ”avvärjt ett antal terroristattentat i Sverige i närtid”, som de själva påstår, varför har det då inte dömts några terrorister? Den frågan har jag ställt flera gånger här på bloggen och på andra ställen. Men jag har aldrig fått något svar.

Härom dagen ställde den folkpartistiske riksdagsmannen Mathias Sundin samma fråga i en debattartikel i Aftonbladet: Berätta Säpo – hur har ni stoppat terrorbrott? Han skrev:

Jag bad riksdagens utredningstjänst titta på hur många personer som dömts i Sverige för terroristbrott sedan 1 januari 2009 (då FRA-lagen trädde i kraft). Svaret är noll. Noll personer dömda och ändå menar Säpo att de stoppat terrorism.

Det vore intressant att förstå hur det går till.

Jag tycker också att det skulle vara otroligt intressant att få höra hur Säpo kan förklara det här. Förberedelse till terrorism är brottsligt, även om angreppet aldrig blev fullbordat. Varför finns det i så fall inga domar mot terroristerna?

För om Säpo inte kunde gå till en åklagare med det de avslöjat för att det inte var brottsligt, då var det ju uppenbarligen inte förberedelse till terrorism som det hade avslöjat. Då ljög Säpo om att de har avvärjt terroristattentat.

Är det därför Säpo tiger som muren och inte har svarat riksdagsman Sundin på hans fråga?

Vad gjorde Säpo med terroristerna de påstår sig ha avslöjat? Slängde i Östersjön?

Säpo påstår att de avvärjt två terroristattentat. Men var är de dömda terroristerna i så fall?

Två terroristattentat mot Sverige har avvärjts ”i närtid”, enligt Säpo-chefen Anders Thornberg skriver Expressen. Det ska ha skett med hjälp av information insamlad av FRA.

Om det är sant, vad gjorde Säpo i så fall med de skyldiga terroristerna? Slängde ut dem ur ett flygplan över Östersjön? Drogade dem och satte på ett CIA-plan? Eller lät dem gå fria, trots att de var bevisligen skyldiga?

För några stora terroristrättegångar har vi inte haft i Sverige på senare tid. Hade vi haft det skulle vi alla ha vetat om det. Dels för att en avvärjd riktig terroristattack skulle ha varit sprängstoff i nyhetsflödet på rent sakliga grunder. Men också för att om det hade hänt, då skulle naturligtvis Säpo och alla andra ha allt intresse i världen av att berätta hur duktiga de hade varit (så att de kunde motivera mer pengar och befogenheter i framtiden). Men det har inte varit några rättegångar i Sverige om avbrutna terroristkomplotter.

Förberedelse till terrorism är ett mycket allvarligt brott, som ofta kan ge lika långa straff som ett genomfört terroristangrepp. Även utan att ta till den speciella terroristlagstiftningen, rör det sig ju om brott som förberedelse till mord och/eller förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Det är ingenting som polis och åklagare får se genom fingrarna med ens om de skulle vilja.

Om det är sant att Säpo avvärjt två terroristattentat, var är domarna och de dömda?

För om det inte är något brottsligt som Säpo har upptäckt, då är det faktiskt inte sant att de har avvärjt något terroristangrepp. Terrorism är brottsligt, så saker som inte är brottsliga är inte terrorism.

Jag hoppas Säpo-chefen Anders Thornberg vill svara på de här frågorna.

…………

Läs också:
Henrik Alexandersson: Sluta mumla i lösskägget, Säpo!
Rick Falkvinge: Charlie Hebdo: And Out Come The Surveillance Services Demanding More Budget, Powers

Massövervakningen är värdelös mot både terrorism och grov brottslighet

”FRA skyddar oss mot terrorister” är statsminister Fredrik Reinfeldts och regeringens standardargument för massavlyssningen.

”FRA har avvärjt flera stora terroristangrepp, men vi kan inte berätta några detaljer, för det är hemligt” brukar de som försvarar FRA’s verksamhet hävda.

Detta är inte sant, och det kan vi veta med säkerhet. Man behöver inte ha tillgång till någon hemlig information från FRA för att veta att de inte någonsin har avslöjat någon riktig terrorkomplott i Sverige. Det räcker med att veta vad som inte har stått i tidningarna de senaste decennierna.

Låt oss anta att FRA faktiskt skulle ha kommit någon (stor, riktig) terroristkomplott på spåren. Vad skulle de göra då?

Sverige har inga hemliga domstolar som dömer i terroristmål, och vi slänger inte ut misstänkta terrorister ur flygplan över Östersjön. Det kanske finns konspirationsteoretiker där ute som tror Sverige gör det, men i så fall är jag inte en av dem.

Om FRA hade hittat riktiga bevis för förberedelse för terrorism, då skulle de misstänkta blivit arresterade och åtalade. Både stämpling till mord och förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse är mycket allvarliga brott, som i praktiken kan ge lika långa straff som ett fullbordat terroristangrepp. Om FRA hade hittat sådana bevis mot någon grupp av personer skulle det inte ens finnas någon anledning att ta till de speciella terroristlagarna.

Hade det här hänt i Sverige skulle de skyldiga sitta inne på mycket långa straff även om angreppet hade avvärjts. Då hade vi alla kunnat namnen på de terroristerna lika bra som vi nu känner namnen Breivik och bin Laden. Men Sverige har inte haft några stora terroristrättegångar sedan 70-talet. Hade vi haft det hade vi alla kommit ihåg det.

Om FRA hade hittat några riktiga terrorister skulle det dessutom legat i deras intresse att göra så stor affär som möjligt av det i media. Det skulle ju stärka deras argument för att de behövs (och därför behöver få ännu större anslag), och hjälpa deras huvudmän USA och Obama att vinna propagandakriget om den allmänna opinionen i Sverige när det gäller massövervakningen.

Men ändå har det inte varit några terroristrättegångar byggda på FRA-material i Sverige.

När företrädare för allianspartierna och regeringen påstår att FRA har hittat terrorister, då ljuger de. Eller kan de förklara vad de har gjort med alla terroristerna, i så fall?

Lika magert resultat tycks hela USA’s globala system för massövervakning ha givit. Trots närmast obegränsade resurser och befogenheter, har den amerikanska spiontjänsten NSA aldrig lyckats stoppa något terrordåd eller några terrorister.

I november 2013 anordnade Europaparlamentet en utfrågning med anledning av visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden. En av de inbjudna gästerna var den amerikanske före detta kongressledamoten Jim Sensenbrenner. Undet sin tid i kongressen var han en av initiativtagarna till den drakoniska The Patriot Act, som ger amerikanska myndigheter vida befogenheter att åsidosätta medborgerliga rättigheter i kriget mot terrorismen. Jim Sensenbrenner är alltså på intet vis någon duva. Men numera tycker även han att massövervakningen har gått för långt.

Jag frågade honom om den amerikanska massövervakningen lett till att någon terrorist fällts i domstol för terroristbrott. Svaret blev nej.

Enligt NSA själva (sa Sensenbrenner) har massövervakningen lett till att de har kunnat avstyra totalt ett (1) terroristangrepp. Men det ledde inte till att någon eller några dömdes för terroristbrott (som till exempel förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse eller stämpling till mord), utan bara till någon dom för ekonomiska brott.

Närmare efterforskningar visar att det rörde sig om ett fall där en somalisk taxichaufför som bodde och arbetade i USA skickade 8.500 dollar till någon av de stridande fraktionerna i Somalia. Eftersom den somaliska organisationen är terroristklassad av USA, gjorde sig taxichauffören därmed skyldig till ett terroristbrott.

Det här är alltså den största framgången som NSA kan visa upp som resultat av alla de miljarder som massövervakningen kostar de amerikanska skattebetalarna. Det är alltså inte bara den svenska massövervakningen i FRA’s regi som har resulterat i exakt noll terroristdomar för avstyrda försök till attentat. Inte ens NSA’s globala övervakning tycks har fått fram tillräckligt med bevisning för att fälla någon i domstol för terroristbrott.

I januari 2014 skrev Washington Post:

En analys av 225 terrorismfall i USA sedan den 11 september 2001 konstaterar att NSA’s massinsamling av trafikdata rörande telefonsamtal ”inte haft någon märkbar effekt för att stoppa terroristhandlingar”

Det som har lett till att terroristkomplotter har kunnat avslöjas vid ett antal tillfällen i USA har istället varit traditionellt polisarbete, skrev Washington Post.

En annan amerikansk rapport samma månad, januari 2014, kom fram till samma resultat. Inga fångade terrorister.

Den 238-sidiga rapporten konstaterar att den amerikanska spionorganisationen NSA’s program för att samla in metadata om alla medborgares telefonsamtal bara har givit ”minimala” tillskott till kampen mot terrorism, strider mot lagen och borde stängas ner fortast möjligt.

Rapporten granskar den handfull fall där data från massövervakningen överhuvudtaget har använts, och hittar

“… inget fall där programmet bidrog direkt till att man upptäckte någon tidigare okänd terroristkomplott eller lyckades avstyra en terroristattack.”

NSA har aldrig stoppat en enda terroristattack, trots att de har närmast obegränsade ekonomiska resurser, spionerar på precis allt de kan komma åt, och inte bryr sig ett jota om att följa de lagar som finns för att skydda allas vår rätt till privat kommunikation.

I Sverige agerar FRA som underleverantör och bästa samarbetspartner med NSA. Den verksamheten kostar 860 miljoner kronor i budgeten 2014. Men inte heller FRA har fångat någon enda terrorist.

Grov brottslighet är det andra området som brukar lyftas fram som argument för massövervakningen. Enligt EU’s datalagringsdirektiv är alla telefon- och internetoperatörer skyldiga att lagra data om alla vi kontaktar och allt vi gör på nätet. Motivet är (förutom terrorism) att bekämpa grov brottslighet.

Men inte heller mot grov brottslighet är massövervakningen effektiv.

År 2013 gjorde tyska parlamentet en utvärdering av datalagringsdirektivet i Tyskland. De kom fram till att datalagringen var så gott som helt värdelös:

Användandet av datalagringsdirektivet höjde framgången hos brottsutredningar med endast 0,006 procent. Direktivet står därför inte i proportion till antalet brott som kan lösas.

skrev Bundestag Working Group i sin studie.

Någon räknade ut att man rent statistiskt skulle ha kunnat anställa 1,4 nya poliser i hela Tyskland istället för att lägga miljarder på datalagringen för att komma upp i en förbättring på 0,006 procent.

När EU-kommissionen sent omsider presenterade en utvärdering av datalagringsdirektivet 2011, kom den redan i inledningen fram till  slutsatsen att datalagringen ”spelar en viktig roll” i kampen mot den grova brottsligheten. Den ansvariga kommissionären Cecilia Malmström (FP) hävdade att den var ”av mycket stor betydelse för de straffrättsliga systemen och brottsbekämpningen”. Det budskapet basunerades ut i EU-kommissionens pressmeddelande.

Men själva utvärderingen visade sig mest bestå av anekdoter utan källhänvisningar. Någon riktig statistik över hur många fall som verkligen klarats upp med hjälp av datalagringen i de olika medlemsländerna fanns inte — i de flesta fall för att medlemsländerna inte kunnat eller velat presentera någon sådan statistik.

FRA, NSA och EU-kommissionen följer alla samma mönster när de får frågan om massövervakningens effektivitet. Först säger de i svepande ordalag att de har fångat massor av terrorister eller skurkar. Men när någon ber om närmare detaljer visar det sig vara endera önsketänkande eller ren lögn.

Datalagringen kränker våra mänskliga rättigheter. Det konstaterade EU-domstolen i en dom den 8 april 2014. Det är okay under vissa omständigheter övervaka personer som är misstänkta för brott. Men det är inte okay att övervaka alla på det sätt som datalagringsdirektivet kräver, sa domstolen.

Det här är det grundläggande argumentet för varför vi varken ska ha datalagring eller massövervakning enligt (eller i strid mot) några andra lagar. Massövervakning utan brottsmisstanke är inte proportionerligt, och är varken nödvändigt eller acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. När EU-länderna ägnar sig åt sådan övervakning bryter de mot både Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EU’s rättighetsstadga.

Även om det gick att visa att massövervakningen var effektiv mot terrorism och grov brottslighet skulle den fortfarande inte vara proportionerlig, och därmed fortfarande olaglig.

Men när det visar sig att massövervakningen inte ens är effektiv för att bekämpa brott, varför i herrans namn vill både EU-kommissionen och vår egen regering ha kvar den till varje pris? Den frågan får de gärna svara på.

…………

Update: EU-Funded Study: Electronic Mass Surveillance Fails – Drastically

Update 2: UN study: Mass surveillance violates human rights

Vet Reinfeldt verkligen vad FRA faktiskt gör?

Ända sedan FRA-striden 2008 har jag och Piratpartiet varnat för risken att USA’s hemliga övervakningssystem skulle kunna vändas mot helt legitim politisk opposition i det egna landet, som ett tänkbart worst case.

Det får jag sluta med från och med nu. Det gör spiontjänster som NSA och dess underleverantör GCHQ nämligen redan idag, så inte alls något framtida skräckscenario. Det är dagens verklighet.

Journalisten Glenn Greenwald, som arbetar med att steg för steg publicera de viktigaste avslöjandena baserade på Snowden-materialet, publicerade i veckan den senaste pusselbiten.

How Covert Agents Infiltrate the Internet to Manipulate, Deceive, and Destroy Reputations är titeln på en utförlig artikel av Greenwald på hans nystartade sajt The Intercept.

Brittiska spiontjänsten GCHQ har topphemliga powerpointpresentationer, avsedda för nya rekryter, där de får lära sig hur man ska göra för att smutskasta personer eller organisationer på nätet. Eller hur man lurar någon i en sexfälla för att kunna förstöra hans rykte. Eller en hel bukett av liknade saker.

[T]hese agencies are attempting to control, infiltrate, manipulate, and warp online discourse, and in doing so, are compromising the integrity of the internet itself

skriver Greenwald.

Och dokumenten tyder på att metoderna har använts mot helt legitima politiska organisationer i det egna landet.

Det här är inte ett skräckscenario. Det är verklighet, idag, i våra egna västliga länder.

Vet politikerna verkligen vad spionorganisationerna faktiskt gör? Om svaret är ja är det en skandal. Om svaret är nej är det nästan ännu värre.

Avslöjandena just den här veckan handlar i första hand om brittiska GCHQ, men de är så allvarliga att vi har rätt att kräva svar även av statsminister Reinfeldt här i Sverige.

I vad mån ägnar sig FRA åt den här typen av verksamhet? Och hur säker är Reinfeldt på att han faktiskt vet det sanna svaret?

Läs Glenn Greenwalds artikel hos The Intercept

Federley visar hur lätt man halkar på det sluttande planet

Fredrick Federley (C) är ingen ond man, eller ens ond politiker. Han är motståndare till övervakningssamhället, och han skulle helst se att FRA-lagen aldrig hade gått igenom, även om han själv röstade för den 2008. Redan då tyckte han att den föreslagna lagen var att ta ett steg för mycket åt fel håll.

Men ändå röstade han ja till FRA-lagen. Det berodde på det spända politiska läge som rådde då.

Det var inte att Federley hade vaknat upp just den morgonen och känt att han ville göra någonting riktigt ondskefullt, och inte heller att han vid den tidpunkten trodde att det kanske faktiskt behövdes mer övervakning. Han tyckte redan då att det var fel.

Men statsminister Reinfeldt hade i praktiken hade ställt kabinettsfråga om FRA-lagen, och hotat med att regeringen kunde tvingas avgå om inte alla Alliansens riksdagsmän, inklusive Federley, röstade ja till lagen.

Varför Reinfeldt hade manövrerat in sig i det politiska hörnet blev jag aldrig riktigt klok på då, och vet inte om jag riktigt har förstått ännu. Varför var det så viktigt att få igenom FRA-lagen att han behövde sätta hela sin regering på spel för den? Varför kunde han inte bara ta förlusten, rycka på axlarna och fortsätta utan FRA? Det skulle jag gärna vilja ha ett bra svar på. Men åter till Federley de dramatiska dagarna 2008.

Federley tvingades välja mellan stå upp för sina principer om övervakningsstaten, eller att rädda regeringen. I det läget valde han, under mycket stor vånda, att rädda regeringen.

Och där ligger själva kärnan. Han gjorde ingenting konstigt. Han gjorde bara precis det som varje minister från Allianspartierna eller Socialdemokraterna skulle ha gjort, alltid har gjort, och alltid kommer göra.

Om en regering anser att den behöver tumma lite på principerna för rättsstaten för att sitta kvar i ett spänt politiskt läge, då kommer den i slutändan nästan alltid göra det. Ofta kanske mycket motvilligt. Men den kommer att göra det om den kan och det behövs.

Sverige är inte Ukraina, och det kan tyckas som att vi ligger i olika världar. I Ukraina används massövervakningstekniken till öppet brutalt förtryck och skrämseltaktiker. Den ukrainske presidenten gör det för att han ser det som nödvändigt för att rädda regeringen. Det är fullt tänkbart att det är motvilligt som han gör det, men det spelar i så fall ingen roll. Det viktiga är att han använder de verktyg han har när han känner att han måste.

Här i väst ser vi hur USA använder massövervakningen för att hålla koll på grävande journalister, och trakassera dem när de reser eller på andra sätt. Jag kan mycket väl tänka mig att president Obama står bakom de här handlingarna mycket motvilligt, men inte heller det spelar någon roll. Han gör det också när han känner att han måste.

I Sverige hade vi för några årtionden sedan en omfattande registrering och svartlistning av människor med vänstersympatier. Den snickare som hade otur i övervakningslotteriet fick finna sig i att inte få några jobb, och aldrig få någon förklaring på varför. Jag kan mycket väl tänka mig att de Socialdemokratiska statsråd som godkände att man tummade på de medborgerliga rättigheterna gjorde det motvilligt.

Vi har haft IB-affären och Geijer-affären, där de dåvarande statsråden stod inför valet att tumma på de medborgerliga rättigheterna eller riskera regeringens fall. Alldeles säkert motvilligt och under stor vånda.

Och när den svenska regeringen valde att utvisa två egyptier med ett CIA-plan så att de kunde skeppas till Egypten och torteras, då var det inte heller något som de svenska ministrarna tyckte var ett roligt beslut. De tog det mycket motvilligt, för att de kände att de måste.

Därför kan man inte klandra Federley för att han också valde att vika ner sig i det läge där han faktiskt hade kunnat göra skillnad, och hellre motvilligt tumma på principerna än att se regeringen falla.

Eller, jo, naturligtvis kan man klandra honom för det, för det var fel gjort.

Men man ska komma ihåg att Federley inte skiljer sig alls från de flesta andra politiker från regeringspartier, i Sverige eller i resten av världen. I ett skärpt läge är det tyvärr snarare regel än undantag att även vanliga, hyggliga och i grunden snälla politiker tar till de verktyg de har tillgång till för att rädda sin regering från att falla.

Därför är verktygen för övervakning farliga även i fredliga demokratiska länder som våra i väst. Finns verktygen säger all erfarenhet att de tyvärr löper stor risk att användas, även av politiker som gör det motvilligt.

Därför är kampen mot övervakningssamhället på allvar även för oss i Sverige.

Fredrick Federley själv är ett perfekt exempel på varför. Han är ingen ond politiker. Han bara orkade inte riktigt stå emot ett fullständigt övermäktigt tryck från omgivningen i ett spänt läge, och gick motvilligt med på att göra det som behövdes för att rädda regeringen den gången.

Om vi i Sverige installerar samma övervakningssystem som Ukrainas president använder för att rädda sin regering — och det har vi redan gjort, med bland annat Centerns stöd — då lägger vi bördan på alla framtida politiker i ledande ställning att visa mer återhållsamhet än vad majoriteten av deras kollegor genom historien har förmått visa i skärpt läge.

Det är inte en rimlig börda att lägga på politiker från nu och för all tid framåt. Varje samhällssystem som bygger på att alla är perfekta helgon hela tiden misslyckas.

Att bygga övervakningssystemen och ställa dem till den politiska maktens förfogande leder oundvikligen till att den politiska makten någon gång kommer att använda dem på det sätt som behövs.

Hur lätt det blir så, trots alla goda intentioner, vet Federley bättre än någon annan. Han var ju där, i riksdagens plenisal när han tryckte på ja-knappen. Därför borde egentligen han, om någon, förstå varför kampen mot övervakningen är på allvar även hemma hos oss här i Sverige och i västvärlden.

Men det förstår Fredrick Federley inte, i vart fall inte ännu. Vaknar han upp och inser att det här är en medborgarrättskamp som är lika viktig för vårt samhälle på 2000-talet som 1900-talets stora medborgarrättsrörelser var, då är han välkommen över till vårt parti. Integritetsvänner har nog inte så mycket att hämta hos Centern, tyvärr.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet i maj och riksdagsvalet i september.

Vi gör det för att vi tar friheten på nätet och i samhället på allvar på riktigt.

Skärpta straff för dataintrång kan vara bra, om de ansvariga för FRA blir dömda

Regeringen vill skärpa straffen för dataintrång, rapporterar SVT. Idag är maximumstraffet två års fängelse. Regeringen vill införa en ny brottsrubricering ”grovt dataintrång”, som ska kunna ge upp till sex års fängelse.

Det här är en fråga som är värd att fundera på.

Dataintrång ett jävla oskick, som definitivt ska vara straffbart med tillräckligt höga straff för att avskräcka. Men å andra sidan är redan två års fängelse ett mycket långt straff, som signalerar att det är ett mycket allvarligt brott.

Straffet för dråp är i Sverige mellan sex och tio års fängelse. Är det rimligt att jämställa grova dataintrång med dråp när man mäter ut straff?

Om det ska vara rimligt med ett så hårt straff bör det reserveras för de allra allvarligaste fallen.

Om det rör sig om en organiserad verksamhet för att systematiskt bryta sig in i många datasystem för att plantera bakdörrar och underminera hela internets infrastruktur, då kanske det bör bedömas så pass hårt.

De intrång som FRA ägnar sig åt har den här omfattningen. Det vet vi från Uppdrag Gransknings avslöjande att FRA hackar datorer. Det är en uppenbart samhällsskadlig verksamhet som ökar vår sårbarhet. I ett worst-case-scenario skulle kunna få mycket allvarliga följder, som det kanske inte är helt orimligt att jämställa med dråp.

Men är det teknikerna på FRA som ska dömas i så fall? På den frågan vill jag svara nej. Ansvaret måste ligga hos de svenska politiker som har beordrat och sanktionerat FRA’s verksamhet.

Jag tycker det skulle vara helt rätt att döma dem som är ansvariga för FRA’s verksamhet för grovt dataintrång, och om regeringen tycker att två år är för lite så är jag beredd att lyssna på det argumentet.

Men i så fall är det statsminister Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Karin Enström som ska dömas i första hand. Om det är det justitieministern vill, har hon för en gångs skull en poäng.

…………

Andra om ämnet: SVT, SR, Hax,

Debatt i Studio Ett om EU’s nya avlyssningsrapport

Studio Ett i Sveriges Radio skriver:

Nu om kritiken mot den svenska FRA-lagen, för Sverige är ett av de länder som pekas ut i en ny rapport från ett utskott i EU-parlamentet som granskat USA:s massövervakning efter Edward Snowdens avslöjanden i somras. Enligt rapporten behöver Sverige se över lagstiftningen som styr FRA:s signalspaning. Jens Möller, Sveriges Radios korrespondent i Bryssel, Christian Engström (PP), EU-parlamentariker för Piratpartiet och Allan Widman (FP), riksdagsledamot för Folkpartiet och ordförande i EU-nämnden.

Lyssna på inslaget i Studio Ett (11 min)

Lyssna också på radioinslaget Sverige får bakläxa av EU för FRA-spaning (2 min)

…………

Uppdatering: Läs Hax’ kommenar till radiodebatten: Halvsanningar och dimridåer om FRA