Christian Engström, Pirat

23 oktober 2021

Jag skriver krönikor om narkotikapolitik hos Cannabis i Fokus

Filed under: droger — Christian Engström @ 10:42

Jag har börjat skriva krönikor om narkotikapolitik hos Cannabis i Fokus.

Välkommen att läsa vad jag skriver hos Cannabis i Fokus

19 september 2021

”Veckan för basinkomst startar – men framstående aktivist hoppar av”

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:14

Tidningen Syre skriver:

Nu börjar basinkomstveckan som bjuder på aktiviteter för alla som är intresserade av basinkomst.

Men en som inte kommer delta är Christian Engström, tidigare EU-ledamot för Piratpartiet, och en av dem i Sverige som drivit frågan om basinkomst mest. Han har lagt ned sitt engagemang i basinkomst helt.

– Jag orkar inte banka huvudet i väggen längre, säger han.

Christian Engström har tidigare räknat på hur mycket det skulle kosta att finansiera en basinkomst, och för några månader sedan presenterade han en ny modell. Den innebar att alla personer under en viss inkomstnivå skulle få 10 000 kronor efter skatt om de var ensamstående, samt mer till den som försörjer barn.

– Jag hade hoppats att den modellen kunde tjäna som underlag för en seriös diskussion. Men när jag presenterade den på Facebook visade det sig att de flesta ”anhängarna” till basinkomst bara var intresserade av att klaga på att miljonärer och höginkomsttagare inte fick lika mycket pengar som fattiga. Har man den ingången, att alla ska få gratis pengar vare sig de behöver det eller inte, då är basinkomst bara en helt verklighetsfrämmande flumidé. Och då är idén politiskt stendöd, och inte värd att lägga mer tid på i nuläget, säger han.

Läs mer hos Tidningen Syre

Kommentarer på Facebook

14 juni 2021

Försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer behövs inte med basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:00
Basinkomsten ersätter försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer, helt automatiskt och utan att man behöver fylla i några blanketter eller vara beroende av en handläggares godtycke

Behovet av försörjningsstöd (socialbidrag) försvinner nästan helt med basinkomst. För nästan alla som har försörjningsstöd idag ger basinkomsten mer pengar per månad än försörjningsstödet, och är inte beroende av en handläggares godtycke. Det här gäller både ensamstående och föräldrar med försörjningsansvar för sina barn. Eftersom nivån på basinkomsten är satt så att alla får så att de klarar att försörja både sig själva och sina barn, försvinner nästan hela behovet av försörjningsstöd automatiskt.

Vi kan ha kvar dagens regler för försörjningsstöd för att fånga upp ovanliga specialfall som inte täcks av basinkomsten. Ett exempel på ett sådant specialfall är 18-åringar (och i vissa fall yngre tonåringar) som brutit med sina familjer och flyttat hemifrån av sociala skäl. De får inte någon egen basinkomst förrän i juli det år de fyller 19, men de kan få hjälp av socialtjänsten enligt dagens regler. De reglerna kan vi låta vara kvar, för totalt sett handlar det om så få fall att det inte påverkar den ekonomiska kalkylen nämnvärt.

Försörjningsstödet kostade 11,6 miljarder i utbetalningar år 2019. I den siffran ingår både pengarna som bidragsmottagarna får att leva på (riksnormen) och pengarna för att täcka boendekostnader. Om vi låter 100 miljoner av de pengarna vara kvar inom försörjningsstödet för att täcka de specialfall som inte täcks av basinkomsten, får vi 11,5 miljarder över som kan gå direkt till finansieringen av basinkomsten.

Idag går det åt 4.000 socialarbetare på heltid för att administrera utbetalningarna av försörjningsstöd. En tänkbar åtgärd skulle kunna vara att ge dem sparken, och därmed spara runt 3 miljarder i löne- och kringkostnader. Men det tycker jag är en dålig idé, så det föreslår jag inte. Istället tänker jag mig att de här 4.000 socialarbetarna ska jobba kvar, men istället för att sitta och nobba folk stålar ska de arbeta med det de är utbildade för, nämligen att hjälpa människor med mer komplicerade problem än att de bara saknar pengar. Sverige har idag stora problem med utanförskap och bristfällig integration. Att basinkomstreformen frilägger 4.000 färdigutbildade socialarbetare som redan finns på plats ut i kommunerna kan förhoppningsvis bli till stor hjälp för att komma tillrätta med de problemen.

Bostadsbidrag för barnfamiljer

Bostadsbidragen för barnfamiljer och unga vuxna behövs inte heller med basinkomst, på precis samma sätt som försörjningsstödet. Vi kan ha kvar de lagar och regler som styr bostadsbidragen till barnfamiljer idag, för att fånga upp eventuella specialfall. Men så som basinkomsten är konstruerad, med extra pengar till familjer med barn, bör behovet av bostadsbidrag för barnfamiljer försvinna automatiskt.

De här bostadsbidragen går under ”Utiftsomårde 12 – Ekonomisk trygghet för familjer och barn” i statsbudgeten, och kostade 4,6 miljarder i utbetalningar år 2019 (tabell sid 102 i statens årsredovisning). Om vi låter 100 miljoner ligga kvar för att täcka eventuella specialfall, blir det 4,5 miljarder som vi kan ta till finansieringen av basinkomsten.

Gissningsvis tillkommer det några hundra miljoner i administrativa kostander för att betala ut de 4,6 miljarderna i behovsprövade bostadsbidrag, men jag har inte letat upp någon referens på de kostnaderna, så den besparingen ingår inte i den här kalkylen.

Observera att det bara är bostadsbidragen till barnfamiljer och unga vuxna som faller bort som en naturlig konsekvens av basinkomsten. Bostadsbidragen som ingår i andra system berörs inte, utan får finnas kvar som tidigare:

  • Bostadsbidrag till pensionärer blir kvar, eftersom pensionärer inte omfattas av det här förslaget till basinkomstsystem
  • Bostadsbidrag till personer med sjukersättning blir kvar, eftersom de ingår som en integrerad del i systemet för sjukersättning (sjukpension), och vi har sagt att vi inte vill göra några försämringar för sjukpensionärerna

Sammanfattningsvis får vi alltså 11,5 miljarder i besparingar på försörjningsstödet och 4,5 miljarder i besparingar på bostadsbidragen, vilket tillsammans blir 16 miljarder. Fast ”besparingar” är egentligen fel ord. De familjer som idag har försörjningsstöd och/eller bostadsbidrag kommer fortsätta få minst lika mycket pengar utbetalda, så det handlar inte om någon minskning av statens utgifter totalt. Men de här 16 miljarderna som vi betalar idag genom byråkratiska behovsprövade system kan vi istället styra om till det generella och automatiska basinkomstsystemet. Resultatet blir ökad trygghet och rättssäkerhet för dem som är i behov av stöd, samtidigt som byråkratin och administrationskostnaderna minskar.

Kommentarer på Facebook

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

11 juni 2021

Föräldraförsäkringen får vara kvar med basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:35
Föräldraförsäkringen har varit föremål för intensiv politisk debatt ända sedan 70-talet. Man kan ha principiella invändningar mot den, men att den ser ut som den gör beror på att en politisk majoritet vill ha det så.

Föräldrapenningen tänker jag mig också ska vara kvar oförändrad när vi inför basinkomst. Skälet är detsamma som varför jag vill behålla sjukförsäkringen:

Det skulle i praktiken vara politiskt omöjligt att få igenom en försämring av föräldraförsäkringen. Då finns det ingen anledning att ge sig in i den politiska striden.

Föräldrapenning betalas ut i 480 dagar för ett barn. I 390 dagar baseras ersättningen på den inkomst du har (dagar på sjukpenningnivå). De övriga 90 dagarna är ersättningen 180 kronor per dag (dagar på lägstanivå). Det här framgår av Försäkringskassans websajt.

Om man är två föräldrar finns det regler för hur man får dela upp föräldrapenningsdagarna mellan sig, men de reglerna behöver vi inte gå in på här. Jag tänker mig att de ska vara kvar oförändrade.

Med basinkomst blir det en förbättring av villkoren i föräldraförsäkringen. För föräldrar med jobb är föräldrapenningen högre än basinkomsten. Då får de behålla föräldrapenningen och får ingen basinkomst, precis som idag. Men för föräldrar som är arbetslösa eller har väldigt låga inkomster, kommer dagens föräldrapenning inte upp i basinkomsten. De föräldrarna skulle få basinkomst istället, och mer pengar i plånboken.

Att låta föräldraförsäkringen finnas kvar är ett designval av systemet som många basinkomstförespråkare kanske tycker är oväntat. Föräldraförsäkringen kostade 44,5 miljarder år 2019, så det skulle vara ett rejält bidrag till finansieringen av basinkomsten om man kunde lägga vantarna på de pengarna. Men jag tror inte det är någon bra idé att försöka.

Man kan ha filosofiska invändningar mot att föräldraförsäkringen är inkomstbaserad, och därför ger mer pengar till höginkomsttagare som får barn. Varför ska inte principen om lika lön för lika arbete gälla? Det är ju inte mer jobb att ta hand om ett höginkomsttagarbarn än ett barn till en arbetslös. Varför ska då höginkomsttagaren få mer betalt?

Men de här invändningarna är just filosofiska, och har ingenting med den praktiska politiska debatten att göra. Om det hade funnits en politisk majoritet för ett system med samma ersättning till alla föräldrar, då hade vi redan haft ett sådant system. Men någon sådan majoritet finns inte, vare sig i riksdagen eller ute bland väljarna.

Föräldraförsäkringen ser ut som den gör för att en majoritet vill att den ska se ut så. Föräldraförsäkringen är en av de allra mest genomdiskuterade politiska frågorna vi har, och debatten om olika detaljjusteringar är mer eller mindre ständigt aktuell.

Att få igenom en total omläggning av föräldraförsäkringen efter helt nya principer (alltså utan inkomstförsäkring) skulle inte vara möjligt ens om man ville det. Och jag är inte alls övertygad om att man skulle vilja det, ens om det gick.

Att basinkomsten förstärker föräldraförsäkringen för de familjer som är mest ekonomiskt utsatta är bra. Det händer mer eller mindre automatiskt när vi inför basinkomsten, och ligger helt i linje med själva grundtanken för basinkomst, att alla ska ha sin försörjning garanterad utan behovsprövning och byråkrati.

Men att försöka försämra för barnfamiljer i medelklassen genom att ta bort inkomstskyddet skulle vara ett politiskt själmordsuppdrag. Om vi gör basinkomstreformen beroende av det, är det i praktiken detsamma som att säga att vi struntar i att införa basinkomst. Då är det bättre att låta föräldraförsäkringen vara, och hitta finansieringen på annat håll.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer behövs inte med basinkomst

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

25 maj 2021

Basinkomst täcker hålen i sjukförsäkringen

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:18
Sjukförsäkringen får finnas kvar som idag, men om basinkomsten ger mer än dagens ersättningar får man basinkomst istället.

Systemen för sjukpenning och sjukersättning får finnas kvar parallellt med basinkomsten. Men basinkomsten kompletterar sjukförsäkringen genom att fånga upp alla som blir utförsäkrade eller får för låg sjukpenning för att klara sig på.

Att inte hela sjukförsäkringen tas bort och ersätts med basinkomst är för att både sjukpenning sjukersättning i de flesta fall ger mer pengar än vad basinkomsten skulle göra. Sjukpenningen är också speciellt utformad för att hantera att man är borta från jobbet en kortare tid, medan basinkomsten handlar om att ge ett långsiktigt grundskydd. Därför får både sjukpenning (för korttidssjukdom) och sjukersättning (sjukpension) vara kvar. Men basinkomsten ger ett kompletterande skyddsnät som ingen kan bli utförsäkrad från.

Sjukersättning (sjukpension)

Sjukersättning är det som förr kallades förtidspension eller sjukpension. Är man under 30 kallas sjukersättningen för aktivitetsersättning, men det är i princip samma regler som gäller för både sjuk- och aktivitetsersättning. Här kallar jag bägge för sjukersättning. I det tidigare inlägget i den här basinkomstserien, där vi gick igenom nivåerna i några av dagens system, konstaterade vi att hel sjukersättning ger mer än basinkomsten i de allra flesta fall. Storleken på sjukersättningen beror på vad man hade för inkomst innan man blev sjukpensionerad. Den högsta sjukersättningen ligger runt 20.000 före skatt, vilket är betydligt högre än basinkomsten. Den lägsta sjukersättningen ligger runt 10.000 före skatt, men har man så låg sjukersättning är man normalt berättigad till bostadsbidrag också.

För de allra flesta som har sjukersättning idag ger den mer än basinkomsten, så de får fortsätta kvittera ut sjukersättningen enligt dagens regler. Ingen politiker vill (dessbättre) gå till val på att sänka ersättningen för långtidssjuka och funktionsnedsatta. Istället inför vi regeln att man får det som ger mest: endera basinkomst eller ersättning enligt dagens regler för sjukersättning+bostadsbidrag. Men aldrig bägge samtidigt.

På så sätt garanterar vi att ingen långtidssjuk förlorar på basinkomstreformen. Men för den som har låg sjukersättning, eller har oturen att bli utförsäkrad av Försäkringskassan, finns basinkomsten där som ett extra skyddsnät.

Sjukpenning

Sjukpenning är ersättningen man får från Försäkringskassan för korttidsfrånvaro upp till 360 dagar. De två första veckorna man är sjuk betalar arbetsgivaren. Från dag 15 till dag 360 betalar Försäkringskassan. Sjukpenningen är inkomstrelaterad, och den högsta ersättningen från Försäkringskassan är 24.280 kronor i månaden. Så ska det fortsätta vara när basinkomsten är införd.

Har man kollektivavtal och/eller en privat inkomstförsäkring kan man få ännu mer, men det bekostas inte av staten så det faller utanför den här diskussionen. Kollektivavtal och privata försäkringar fortsätter finnas som förut även med basinkomsten.

– Varför inte bara ta bort sjukpenningen när vi inför basinkomst?

Sjukpenningen är konstruerad för att ge inkomstskydd vid kortidsfrånvaro. Det är ett annat syfte än basinkomsten, som handlar om att ge ovillkorlig grundtrygghet på lång sikt. Därför skulle det inte fungera särskilt bra att ta bort systemet för sjukpenning och ersätta med basinkomst. Sjukpenningen ser ut som den gör för att en bred politisk majoritet bland väljarna tycker att den ska se ut ungefär så. Då är det bara dumt att föreslå att vi skulle ta bort sjukpenningen, så det gör vi inte.

Sjukpenningen får finnas kvar som idag, tillsammans med basinkomsten. Det man får ut i sjukpenning räknas som vanlig lön när det räknas ut om man har rätt att få basinkomst utbetald. För dem som har hög sjukpenning blir det ingen förändring alls mot idag.

Men för dem som har det svårast att få sjukpenningen att räcka till, ger basinkomsten en förstärkning. Dels ensamstående med riktigt låg sjukpenninggrundande inkomst, som idag kanske tvingas gå till socialen också. Dels föräldrar med försörjningsansvar för så många barn att basinkomsten ger ett tillskott till sjukpenningen av det skälet.

Samt att basinkomsten ger ett helt tryggt grundskydd för den som har oturen att bli utförsäkrad.

Övriga bidrag för funktionsnedsatta blir kvar

Förutom sjukersättning och sjukpenning finns det ett antal olika specialstöd för funktionsnedsatta och långtidssjuka. På sin hemsida räknar Försäkringskassan upp ”handikappersättning, merkostnadsersättning, särskilt högriskskydd, bilstöd, bostadstillägg vid sjukersättning, särskilt tandvårdsbidrag, arbetshjälpmedel och stöd till den som har barn med funktionsnedsättning”. Alla de här bidragen ska finnas kvar, och påverkas inte av basinkomstreformen. LSS-stödet och rätten till personlig assistans får också finnas kvar som idag. Om det systemet behöver reformeras är det i så fall en separat fråga.

Genom att vi behåller sjukersättning och sjukpenning och bara kompletterar de systemen med basinkomsten, och behåller alla de övriga stöden vid sjukdom och funktionsnedsättning, kommer ingen som har de stöden idag förlora på reformen. Så länge de inte blir utförsäkrade fortsätter de få samma ersättningar som idag.

Men att vi inför basinkomst blir en väldigt stor förbättring för alla som idag lever på sjukpenning eller sjukersättning, trots att de i de flesta fall kommer vara kvar i sjukkassans system. Idag är utförsäkringarna ett stort samhällsproblem, som gör att ingen som har sjukpenning under längre tid kan känna sig trygg. När som helst kan det dimpa ner ett brev från en handläggare på Försäkringskassan som säger att sjukpenningen har blivit indragen, och att man får lov att klara sig bäst man kan ändå.

Med basinkomst som ett extra skyddsnät mildrar vi det problemet. Det blir fortfarande ett ekonomiskt avbräck att bli utförsäkrad, men tack vare basinkomsten blir den utförsäkrade i vart fall inte av med all inkomst.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Föräldraföräkringen får vara kvar med basinkomst

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Inlägget uppdaterat den 23 september 2021, med ändringar i beskrivningen av integrationen med sjukpenningen, och ny rubrik.

4 maj 2021

Basinkomst till studenter: hälften lån

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:04
Studiemedlen från CSN görs om och integreras med basinkomsten

Studiemedlen från CSN görs om och integreras med basinkomsten. För studenter innebär det:

  • 10.000 i månaden efter skatt att leva på, precis som idag
  • utbetalning 12 månader om året istället för 10
  • 50% som lån, istället för 70% låneandel som gäller idag
  • tryggad försörjning även om man missar tentor
  • extra basinkomst för studenter som har barn, så att det blir möjligt att plugga vidare mitt i livet

Rent tekniskt består förslaget för studenter av två delar. Studenter på högskola får basinkomst som alla andra. Det är ett rent bidrag. Men samtidigt inför vi terminsavgifter som man får låna till av CSN, så att låneandelen blir 50%.

Sammantaget blir det en rejäl förbättring för högskolestudenter, men inte helt orimligt generöst.

Studiemedlen 2019 låg på 10.676 kronor per 4 veckor, obeskattat. Men man kan bara få studiemedel under 40 veckor per år, och inte resten av året. Beroende på hur man väljer att se på det blir alltså nivån på studiemedel endera 10.676 per månad under 10 månader, eller 8.897 per månad utslaget på hela året. Studiemedlen förväntas räcka till både hyra, mat, övriga levnadsomkostnader och kurslitteratur.

Att man bara får studiemedel 10 månader om året ställer till problem för många studenter. Visserligen går man inte i skolan under sommarmånaderna. Men man måste ju ändå ha till mat och hyra även på sommaren.

Tanken i studiemedelssystemet är att studenterna ska jobba på sommaren, och försörja sig på så sätt. Det kanske var en rimlig tanke när systemet infördes i mitten av 1960-talet. Då fanns det sommarjobb till alla som ville ha det. Men så är det inte idag. Studenter som inte lyckas få något sommarjobb kan hamna i en väldigt knepig situation, om de inte har ett sparkapital eller föräldrar/partner att leva på.

Det problemet löser vi genom att studenerna får basinkomst. Det blir 10.000 i månaden efter skatt att leva på, preics som idag. Men man får basinkomsten årets alla 12 månader, och inte bara 10.

Av dagens studiemedel är 30% bidrag. Resterande 70% – alltså ca 70.000 per år – är lån som ska betalas tillbaka när man har pluggat färdigt och börjar jobba.

Om vi bara ersatte studiemedlen med basinkomst rakt av, skulle ingen få några studieskulder alls. Det skulle förstås vara väldigt trevligt för alla som precis går ut högskolan. Men det skulle vara lite väl generöst mot just gruppen nyutexaminerade akademiker, som ju är en av de allra starkaste grupperna på arbetsmarknaden.

För att systemet ska bli mer likt vad som gäller idag, inför vi därför terminsavgifter på 30.000 per termin (60.000 per år). Terminsavgifterna får man låna till av CSN, enligt ungefär samma regler som idag. Studenterna drar då på sig studielån som motsvarar hälften av vad de får i basinkomst efter skatt under studietiden. Terminsavgifterna kommer dra in ett antal miljarder till statskassan, som behövs för att finansieringen av basinkomstsystemet ska gå ihop. Totalt sett blir det generösare än dagens system, men inte så mycket generösare att det blir helt orimligt

Basinkomst för försörjningen, studiemedel till studieplatsen

Att studielånen går till att betala terminsavgifterna gör att vi frikopplar studielånen från studenternas försörjning. Försörjda är de av basinkomsten, precis som alla andra som inte har egna inkomster. Men de får betala för utbildningen de får. Det sänder en signal att utbildning är någonting värdefullt, som ska ses som en investering. Det är en bra signal.

Idag finns det studenter på högskola som pluggar mest för att de inte hittar något annat sätt att försörja sig för dagen. Det tjänar ingen på. De som gör det blir visserligen försörjda för stunden, men de drar på sig 70.000 per år i studieskulder som någon gång ska betalas. Att studielånen ska betalas tillbaka är inget problem för den som läser på högskolan för att få en utbildning som sedan leder till ett välbetalt jobb. Men har man bara läst lite blandade kurser för att uppfylla kraven för att få studiemedel, då är det inte säkert att det leder till ett jobb med hög lön, och då kan studieskulderna från ungdomen bli ganska betungande längre fram i livet.

Ett annat problem med studenter som pluggar bara för att få studiemedel är att de tar upp högskoleplatser som annars hade kunnat gå till någon som verkligen var intresserad av ämnet, och som hade tänkt satsa på en karriär inom området. Genom att frikoppla försörjningen från studiemedlen löser vi det problemet. Väldigt få kommer att välja att betala 30.000 kronor per termin för utbildningar som de inte är intresserade av. Det kommer bara finnas ett enda skäl till att plugga på högskola, och det är att man är uppriktigt intresserad av den utbildning som erbjuds. Det är precis som det ska vara.

Försörjningen försvinner inte om studierna går dåligt med det föreslagna systemet. Idag kan en missad tenta leda till att man inte längre uppfyller CSN:s krav, och därför inte längre får några studiemedel till sin försörjning. Det är en enorm stressfaktor för studenter som ligger i riskzonen för att inte uppfylla studiemedelskraven. I ett läge där de skulle behöva fokusera helt på att faktiskt klara studierna, tvingas de istället lägga energi på att oroa sig över sin ekonomi och att de snart kan riskera att stå utan försörjning. Den effekten slipper vi när förörjningen är tryggad av basinkomsten.

Vi kan ta bort gränsen för hur länge man får plugga med studiemedel. Idag kan man (normalt) bara få studiemedel under 240 veckor i livet, alltså som mest 6 års heltidsstudier.

Det är en väldigt snäv gräns, med tanke på att många högskoleutbildningar numera är 5-åriga med normal studietakt. Råkar man välja fel inriktning från början kanske man inte har kvar tillräckligt många studiemedelsår för att kunna byta till en utbildning som passar en bättre. Har man läst ekonomi eller språk i två år och kommer på att man vill satsa på att bli civilingenjör eller läkare, då kan man inte få studiemedel för hela den utbildningen.

Den här 6-årsgränsen för studiemedel finns till stor del för att förhindra att människor använder studiemedelssystemet enbart för att försörja sig. När vi frikopplar studenternas försörjning från studielånen kan vi endera ta bort den här gränsen helt, eller åtminstone höja den till 8 eller 10 års studier i livet. Det passar väl ihop med alla tankar om livslångt lärande som politikerna gärna pratar om i högtidstal, men som dagens regler omöjliggör i praktiken. Att man ska kunna studera på högskola i minst 8 år i livet är också ett krav som Sveriges Förenade Studentkårer SFS driver.

Föräldrar som har försörjningsansvar för sina barn får en möjlighet att plugga vidare mitt i livet, och ändå kunna få ekonomin att gå ihop. Det kan de inte göra med dagens studiemedel. Enligt CSN:s regler kan man visserligen få extra studiemedel om man har barn, men det rör sig bara om några hundralappar i månaden. Det är inte i närheten av vad det kostar att försörja ett barn. Idag är människor som har hunnit bilda familj i praktiken utestängda från att kunna plugga vidrare, om de inte kan skaffa fram pengar till sin försörjning utöver vad de kan få i studiemedel.

Basinkomsten gör det möjligt även för föräldrar att studera. Vare sig de pluggar eller inte höjs basinkomsten för dem som har barn, så att de kan försörja både sig själva och barnen. Den här förändringen bidrar även den till att göra visionen om livslångt lärande lite mer realistisk i praktiken.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst täcker hålen i sjukförsäkringen

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

30 april 2021

Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:02
Arbetsförmedlingen läggs ner, och a-kassan ersätts av basinkomst

Arbetsförmedlingen förmedlar inte arbeten. Den förmedlar bidrag. Men om vi jämför de totala kostnaderna för Arbetsförmedlingen (70 miljarder) med hur mycket som faktiskt betalas ut till arbetslösa människor (30 miljarder), ser vi att arbetslinjen är ett väldigt dyrt sätt att försörja dem som inte lyckas få något jobb.

År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa. Att ge alla dem basinkomst skulle kosta 45 miljarder. Men Arbetsförmedlingen kostar alltså 70 miljarder – och då får ändå inte alla arbetslösa en ersättning som de kan klara sig på.

Med basinkomst kan vi lägga ner Arbetsförmedlingen och alla bidrag som den administrerar. De statliga bidragen till a-kassan tas bort och ersätts av basinkomsten. Bidragen till företag tas bort helt. Det här är grundplåten till finansieringen av basinkomsten.

Dagens a-kassa ger mellan 11.220 och 26.400 kronor i månaden före skatt, enligt Arbetsförmedlingens hemsida. Lägstanivån är alltså lägre än den föreslagna basinkomsten på 12.000, men högstanivån på a-kassan är betydligt högre.

Men a-kassan är tidsbegränsad. Efter 100 dagar sänks maxersättningen till 20.020 kronor, och efter 300 dagar (450 om man har barn) är man inte längre berättigad till a-kassa. Basinkomsten däremot fortsätter så länge man behöver den.

Inkomstförsäkringen vid kortare arbetslöshet försvinner när vi ersätter dagens Arbetsförmedling och a-kassa med basinkomst. Men den funktionen kommer kunna finnas kvar ändå, utanför själva basinkomstsystemet.

Redan dagens a-kasseregler bygger på att människor själva betalar en del av vad inkomstförsäkringen kostar med egna pengar. Staten skjuter till en del, som vi ser av siffrorna ovan, men resten är pengar som de som har jobb själva betalar in för att vara berättigade till a-kassa om och när de blir arbetslösa.

Om man behöver ett bättre inkomstskydd än vad samhället erbjuder som grundnivå kan man teckna en inkomstförsäkring som man betalar för själv, endera från ett privat försäkringsbolag eller via sin fackförening. Sådana försäkringar finns redan idag för medel- och höginkomsttagare som vill ha ett inkomstbortfallsskydd. Efterfrågan på privata/fackliga inkomstförsäkringar kommer alldeles säkert att öka. Basinkomsten utgör grunden som alla arbetslösa har rätt till. Men medel- och höginkomsttagare som så önskar kan skaffa sig ett ytterligare skydd med en försäkring.

Den inkomstförsäkringen får det i så fall betala själva. Men det har de ju i så fall råd med, eftersom de är just medel- eller höginkomsttagare, och därmed har pengar som de kan välja själva hur de disponerar. Eftersom basinkomsten står för grundtryggheten, och inkomstförsäkringen bara ska täcka extrapengarna utöver basinkomsten, behöver de här försäkringarna inte bli orimligt dyra.

Fackföreningarna kommer fortsätta spela en viktig roll i det sociala trygghetssystemet genom att de kan erbjuda inkomstbortfallsförsäkringar till sina medlemmar. Men basinkomsten ger alla en grundtrygghet, vare sig de uppfyller dagens regler för a-kassa eller inte.

Att dagens a-kassa är tidsbegränsad gör det mycket lättare att ersätta den med basinkomst. De som idag har den högsta a-kassan får ut betydligt mer än den föreslagna basinkomsten. Men de får det bara allra högsta ersättningen i 100 dagar. Därefter börjar a-kassan trappas ner, och efter 300 eller 450 dagar är det slut.

Själv tycker jag om att vara optimist när det gäller möjligheterna att göra politiska förändringar, och att göra dem snabbt. Men det är fullständigt uppenbart att vi inte kommer ha infört ett nationellt system för basinkomst om 300 eller 450 dagar från nu. Eftersom det även i bästa fall kommer ta flera år innan en basinkomstreform kan vara genomförd i praktiken, kommer alla ha gott om tid att förbereda sig för det nya systemet.

I filosofiska diskussioner om hur samhället borde se ut brukar man göra tankeexperimentet att man får designa ett framtida utopiskt samhälle hur man vill, men man får inte på förhand veta vilken samhällsklass eller livssituation man själv kommer att ingå i. Med den förutsättningen blir det lättare för alla att fokusera på hur man faktiskt uppnår så bra resultat för så många som möjligt, istället för att man (kanske omedvetet) startar en huggsexa där man försöker ge så mycket resurser som möjligt till den grupp där man själv ingår.

När det gäller a-kassan råkar vi ha nästan den perfekta filosofiska utgångspunkten alldeles automatiskt, mer eller mindre av en slump, tack vare dagens regler om utförsäkring ur a-kassan. Ingen av dem som har den högsta a-kassan idag kan veta vad de kommer befinna sig i för situation några år framåt i tiden, när basinkomsten (som tidigast) är införd. Det enda de vet säkert är att deras nuvarande a-kasseperiod kommer att ha löpt ut ett bra tag innan dess.

Arbetsförmedlingens aktiviteter minskar inte arbetslösheten

Så länge det finns fler arbetslösa än lediga jobb fungerar arbetsmarknaden som leken ”Hela havet stormar”. Hur duktiga deltagarna än är finns det inte stolar till alla, så någon blir alltid utan. Hur mycket Arbetsförmedlingen än lägger på aktiviteter och kurser för arbetssökande finns det inte jobb till alla, så några blir alltid utan.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen spar mycket pengar jämfört med att försörja de arbetslösa med basinkomst. Till en viss del eftersom basinkomsten är lägre än de högsta ersättningarna från a-kassan. Men framför allt för att vi inte längre behöver betala för alla aktiviteter och kurser som Arbetsförmedlingen ordnar, och som de arbetslösa är tvingade att gå på om de inte vill förlora sin ersättning.

Ibland är de här aktiviteterna och kurserna värdefulla för enskilda arbetslösa, men väldigt ofta uppfattas de som meningslös terapiverksamhet. Då blir det bara ett sätt att utöva tvång mot de arbetslösa.

För det grundläggande problemet är inte om Arbetsförmedlingens aktiviteter och kurser är bra eller inte. Hur bra de än vore, blir det inte fler jobb för det. År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa och inte i närheten av lika många lediga jobb. Det hela fungerar som den gamla leken ”Hela havet stormar”, där deltagarna ska slåss om få plats på stolar som inte räcker till alla.

Oberoende av om Pelle eller Britta får ett visst jobb, blir den andra utan. Hur duktiga arbetsförmedlarna än är på att hjälpa vissa individer få en bättre chans i tävlingen, blir det inte fler stolar (alltså jobb) att dela ut för det.

I ett läge där problemet är brist på jobb, går det inte att lösa det problemet genom att bearbeta de arbetslösa. Om Pelle blir mer attraktiv på arbetsmarknaden och skickligare på att söka jobb, är det förstås jättebra för honom. Men om alla hans och Arbetsförmedlingens ansträngningar i slutändan leder till att ha lyckas få ett jobb som annars skulle gått till Britta, tjänar inte samhället någonting alls på det. Nu är ju Britta arbetslös istället.

Det enda som Arbetsförmedlingens verksamheter faktiskt producerar ur ett samhällsperspektiv är otrygghet för de arbetslösa.

Det är inte för att arbetsförmedlarna är onda eller vill göra så, utan för att det är en direkt följd av reglerna.

Reglerna säger att den arbetssökande måste göra det ena och det andra, och det är arbetsförmedlarens sak att bedöma om det är tillräckligt för att den arbetslösa ska få ut sina bidrag. Eftersom det är en bedömning (och det står det i lagen att det ska vara) kan den arbetssökande inte vara säker på att få ut pengar att leva på. En bedömning betyder ju att det kan bli endera ja eller nej. Och det blir det också, ofta på grunder som i vart fall den arbetssökande tycker är godtyckliga och fel. Det skapar otrygghet.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen är en hörnsten i basinkomstförslaget. Dels för att de 70 miljarder som vi sparar är mycket pengar, som behövs för finansieringen. Men det är också en hörnsten av mer principiella skäl. Det gör att vi tar bort godtycket och otryggheten som Arbetsförmedlingen skapar genom att ägna sig åt behovsprövning och tvångsaktiviteter, och ersätter det med en rak och enkel rättighet till försörjning, enligt regler som är lika för alla.

Då tar vi bort att samhället erbjuder sig att hjälpa Pelle konkurrera ut Britta på arbetsmarknaden (eller tvärtom).

Istället får alla arbetslösa säkerheten att de får till sin försörjning varje månad så länge de behöver, utan att vara utlämnade till godtycke och bedömningar. Det är själva kärnan i tanken på basinkomst.

Och ingen arbetslös kommer tvingas delta i några meningslösa arbetsmarknadsaktiviteter, eller bli utsatta för en handläggares godtycke, för att få pengar till mat på bordet. Det uppnår vi genom att ersätta Arbetsförmedlingens byråkrati med basinkomst, och låta facken och andra aktörer erbjuda tilläggsförsäkringar för inkomstskydd till dem som vill ha det.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst till studenter: hälften lån

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

27 april 2021

Alla som omfattas av trygghetssystemen idag måste omfattas av basinkomst, inte bara svenska medborgare

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:44
Vi har ungefär 900.000 utländska medborgare som bor i Sverige och är skattskrivna här

Basinkomsten ska omfatta alla vuxna som bor i Sverige, vare sig de är svenska medborgare eller inte, precis som dagens sociala skyddsnät gör.

Tanken bakom basinkomstsystemet är att det ska ersätta åtminstone några av de system vi har idag. Då måste basinkomsten omfatta alla som täcks av dagens system. Annars går det inte att avveckla de gamla systemen.

Därför säger jag alltid ”basinkomst” snarare än ”medborgarlön”.

De två orden betyder (oftast) samma sak i debatten, men ordet ”medborgarlön” leder lätt tanken fel.

Dels för att ”medborgarlön” innehåller ordet ”lön”, vilket normalt betyder ersättning för någon slags prestation som man utför. Men den grundläggande idén med basinkomst är att det ska vara något som alla är garanterade att få om de behöver det, utan några krav på motprestation. Då skapar det mer förvirring än klarhet att kalla det för ”lön”.

Men framför allt för att ordet ”medborgarlön” intryck av att det bara skulle vara en förmån som gäller svenska medborgare. Men det skulle inte alls fungera.

Vi har runt 900.000 människor som bor permanent i landet men som inte är svenska medborgare. Det gäller allt från (relativt) nyanlända flyktingar som just har fått uppehållstillstånd, till finnar som har bott här i decennier men som har velat behålla sitt finska medborgarskap.

De här människorna omfattas av socialförsäkringssystemen idag. De olika trygghetssystemen har olika detaljregler för när man är kvalificerad att få ersättning, så det kan skilja lite på individnivå. Men i det stora hela är de som omfattas av dagens trygghetssystem de som är folkbokförda i Sverige, och som Statitistiska Centralbyrån SCB räknar in i ”befolkningen”.

Om basinkomsten ska kunna ersätta (åtminstone vissa av) dagens system, måste basinkomsten omfatta även de människor som saknar svenskt medborgarskap. Vi vill inte att någon som bor i Sverige ska behöva svälta ihjäl på våra gator, och det gäller alla, vare sig de har svenskt medborgarskap eller inte.

Basinkomstaktivisten Martin Jordö sammanfattade det bra i ett facebookinlägg 2016, som jag citerar en del ur (med uppdaterade siffror för 2020):

Basinkomst bör utgå med samma regler som vi delar ut a-kassa, sjuklön, försörjningsstöd, grundavdrag, ränteavdrag, pensioner etc. Dvs till folkbokförda (uppehållstillstånd), men inte till turister, EU-migranter eller asylsökande. De täcks inte idag, och det borde inte bli någon ändring bara för att vi ändrar lite på bidragen. Att försöka hitta på nya kriterium för vilka som skall räknas in eller inte är liksom inte nödvändigt, vi är ganska bundna av både svensk och europeisk lagstiftning här.

Medborgarskap i Sverige har INGET med skatt, bidrag eller annat att göra. Det är något som i dagens system är högst frivilligt att ansöka om och ger mest: 1) ett svenskt pass 2) rätt att rösta även i riksdagsval 3) att bli polis/militär.

Vi har i princip tre nivåer av invånare:

1. Svenska medborgare, ca 9 miljoner.

2. Icke-medborgare men boende i Sverige, ca 900.000 pers. Invandrare, både via arbetskraft, äktenskap och via asylsystem. Barn som fötts i Sverige av icke-medborgare. Medborgare i annat EU-land kan bosätta sig i Sverige hur de vill så länge de har försörjning. Dessa har uppehållstillstånd och fungerar på samma sätt som medborgare. […] På samma sätt kan svenskar bo på Costa del Sol, svenska ungdomar jobba i London etc, svenska läkare i Norge. Huvudregeln är att man betalar skatt och får bidrag där man jobbar, inte efter vilket pass man har.

3. Tillfälligt vistandes i Sverige, ca 250.000 pers. Asylsökande, papperslösa, EU-migranter, turister. Dessa har mycket färre/inga rättigheter och är generellt inte täckta av svenska bidragssystem eller skattesystem. Uppskattningsvis 200.000-250.000 personer vid varje givet tillfälle. De brukar inte räknas in i begreppet ”invånare”, och om det kan man ha synpunkter – men de är helt enkelt inte folkbokförda eller skattskyldiga i Sverige.

1 och 2 måste i princip vara täckta av basinkomst imho, det skulle bli riktigt konstigt att ändra systemet och börja dela ut bidrag eller skatta efter vilket pass (medborgarskap) man har. Det skulle nästan vara en större ändring än införandet av basinkomst i sig, och borde nog i så fall diskuteras separat.

Att 3 skall täckas av basinkomst låter också orealistiskt. Speciellt så länge vi har fri rörlighet inom EU. Notera att asylsökande redan har en jädrigt låg ”basinkomst” – de får mat/husrum och ca 750kr/mån medan de väntar på besked om de får uppehållstillstånd. Asylsystemet skulle antagligen inte påverkas alls av basinkomst.

Det här innebär inte att vem som helst kan flytta till Sverige och direkt börja kvittera ut bidrag från trygghetssystemen. Det kan man inte idag, och det skulle man inte kunna med basinkomst heller. EU-medborgare har rätt att flytta hit, men bara om de kan försörja sig själva. Den som är bosatt i Sverige kan inte gå in på ett franskt socialkontor och kräva att bli försörjd, och motsvarande sak gäller EU-medborgare som kommer hit. De reglerna skulle finnas kvar även om vi inför basinkomst.

Och medborgare i länder utanför EU har ingen rätt att flytta hit alls, om de inte lyckas kvalificera sig enligt de regler som gäller för migration till Sverige. Man kan diskutera om de regler vi har för att få invandra till Sverige är rimliga som de är eller om de borde förändras på någon punkt. Det är en av de allra hetaste politiska frågorna just nu. Men återigen:

Både migrationspolitiken som sådan, och eventuella förändringar av vilka som ska omfattas av trygghetssystemen, är separata diskussioner som vi gör bäst i att frikoppla från basinkomstdiskussionen.

I det här förslaget till basinkomstsystem utgår jag från att vi fortsätter ha samma regler för vilka som omfattas som idag. Vare sig vi fortsätter med dagens trygghetssystem eller inför basinkomst, bör det gälla alla som är skattskrivna i landet och bor här lagligt. Annars riskerar vi att förvandla Sverige till ett land där stora grupper av människor hamnar i en desperat ekonomisk situation. Det skulle bli ett väldigt otryggt samhälle för alla.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien


22 april 2021

Pensionärer har redan basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:31
Pensionärer har redan basinkomst

Pensionärer har redan basinkomst idag. Det är det som är själva definitionen av att vara pensionär. Man får pensionen utan krav på att man ska arbeta eller göra någonting annat för att få rätt till utbetalningarna.

Garantipensionen (alltså den lägsta pensionen man kan få om man är över 65) ligger på 8.651 kronor per månad före skatt för en ensamstående (2021). Men de som får så lite har ofta också rätt till bostadstillägg på upp till 6.540 kronor per månad.

De allra flesta pensionärer (utom garantipensionärer med väldigt billigt boende) torde redan idag ha mer än 10.000 i månaden efter skatt och bostadsbidrag, så de skulle bara förlora på att få pensionen utbytt mot basinkomst. Och en sådan förändring skulle vara nästan omöjlig att göra ändå.

Ska man ändra i pensionsreglerna är det otroligt svårt, eftersom pensioner är en så långsiktig fråga. De som går i pension idag har ägnat fyrtio år åt att jobba ihop olika pensionsförmåner. Många har satt av privata pengar i olika pensionsförsäkringar, för att få mer i pension den dag de slutar jobba. Det går inte att ändra över en natt.

Man kan inte säga till alla som fyller 65 idag: ”Jättekul att du går i pension men vi har lite dåliga nyheter, vi har ändrat reglerna, så du får lov att bli 20 år igen och leva om ditt liv för att passa i de nya reglerna.” Det skulle vara helt orimligt.

Speciellt är det svårt att ändra i pensionerna eftersom människor har betalt in pengar själva för att planera sin pension. Om vi skulle införa basinkomstsystem för pensionärer där vi säger att alla andra pensionsutbetalningar räknas av mot basinkomsten, då blir effekten att vi konfiskerar de inbetalningar som människor har gjort under flera decennier. Så kan man inte göra.

Så att göra stora förändringar av systemen för pensionärer är mycket svårt. Och ur ett basinkomstperspektiv är det också onödigt att göra förändringar för just pensionärerna – de har ju som sagt redan basinkomst.

Många vill förbättra för de fattigaste pensionärerna, och jag är inte i och för sig motståndare till det. Men det behöver inte ha någon koppling till huruvida vi inför basinkomst som trygghetssystem för alla arbetslösa.

Vill man ge de fattigaste pensionärerna mer pengar finns det redan en färdig mekanism för att göra det. Det är bara att höja garantipensionen med valfritt belopp (och finansiera det på lämpligt sätt). Garantipensionen har höjts flera gånger sedan den infördes, så det är något som vi vet går att göra utan att det ställer till några tekniska problem i systemet.

Det finns inget skäl alls att vänta på en framtida basinkomstreform för att höja garantipensionen, om den politiska viljan att förbättra för fattigpensionärerna finns. Kopplar man ihop de två frågorna förlorar alla på det: fattigpensionärerna får vänta längre på förbättringen, och basinkomstreformen blir svårare att få igenom.

Det här knyter an till att jag vill se en modell för basinkomst som är politiskt genomförbar. Ju större reform, desto svårare kommer det bli att lotsa igenom den politiskt, och desto längre tid kommer det ta om det lyckas alls. Därför är alla avgränsningar som vi kan göra av godo, så länge vi behåller grundidén: att alla som bor i landet ska ha sin försörjning tryggad även om de inte lyckas få något jobb.

Pensionärer har redan basinkomst, så för dem är det inte nödvändigt med några systemskiften. Vill man ge de fattigaste pensionärerna mer pengar gör man det lämpligen genom att höja garantipensionen i nuvarande system. Det kan man göra (eller inte) alldeles oavsett om det införs basinkomst för alla i arbetsför ålder (eller inte).

I framtiden, när vi väl har infört ett heltäckande system för basinkomst för alla i yrkesaktiv ålder, är det mycket möjligt att vi kommer vilja justera och förenkla pensionssystemet så att det blir mer i linje med systemet för basinkomst. Regelförenklingar är alltid välkomna när man kan hitta bra sätt att genomföra dem.

Men det är i så fall en senare fråga, som med fördel kan vänta tills vi har infört garanterad basinkomst för alla vuxna som är under 65. Trygghetssystemet för pensionärer är kanske inte perfekt, men det är ändå mycket mer robust än de olika systemen för arbetslösa. Redan dagens pensionssystem bygger på samma grundläggande princip som basinkomst: att alla ska vara garanterade ett belopp varje månad som går att leva på, no matter what, och utan att vara utlämnade till en handläggares godtycke.

Så är det, åtminstone i princip, redan idag för pensionärer. Men så är det verkligen inte för de hundratusentals arbetslösa under 65. Vill man förbättra för pensionärerna behövs det inget systemskifte, utan det är bara att fylla på med pengar i så fall.

Men trygghetssystemet vid arbetslöshet behöver byggas om från grunden, för att komma bort från godtycket, byråkratin och otryggheten som följer av dagens regler för a-kassa och försörjningsstöd. Att komma tillrätta med de problemen ser jag som det främsta målet med ett basinkomstsystem.

Ur det perspektivet är det goda nyheter att vi inte samtidigt behöver försöka lotsa igenom stora systemförändringar även för pensionärerna. Det ökar chansen att basinkomsten för arbetslösa mellan 19 och 65 faktiskt kan bli verklighet inom någorlunda överskådlig tid.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Alla som omfattas av trygghetssystemen idag måste omfattas av basinkomst, inte bara svenska medborgare

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

21 april 2021

Basinkomst från juli det år man fyller 19

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:54
Föräldrar har försörjningsansvar för sina barn tills de gått ut gymnasiet

Barn är försörjda av sina föräldrar, men när de blivit vuxna får de försörja sig själva. Basinkomsten avspeglar det. Föräldrarna får extra basinkomst så länge de har försörjningsansvar för barnet/ungdomen. När försörjningsansvaret försvinner sänks föräldrarnas basinkomst. Men istället får barnet – som nu är en ung vuxen – rätt till egen basinkomst.

Vid vilken ålder är det lämpligt att dra gränsen mellan att vara ungdom försörjd av föräldrarna och att vara ung vuxen med egen basinkomst?

Basinkomsten börjar betalas ut från juli det år man fyller 19

I det här förslaget börjar basinkomsten betalas ut från juli det år man fyller 19. Det är då de flesta ungdomar går ut gymnasiet. Fram tills dess har föräldrarna försörjningsansvar för sitt barn (och får högre basinkomst). Från juli det år som ungdomen fyller 19 får föräldrarna inte längre någon extra basinkomst för barn. Istället får den numera självförsörjande ungdomen egen basinkomst. Första utbetalningen sker någon gång runt den 25 juni, så att den unga vuxna kan betala hyra och mat för juli.

Att övergången sker i juli för alla undomar i en årskull, oberoende av när på året de är födda, är för att systemet ska fungera smidigt. I förslaget ingår att studiemedlen försvinner och ersätts av basinkomsten. Det skulle sätta alla som är födda under den senare halvan av året i en konstig situation, om de inte fick basinkomst de första månaderna om de går direkt från gymnasiet till högskolestudier.

Och det skulle också bli en väldigt konstig situation i alla avgångsklasser på gymnasiet, om de som är födda tidigt på året plötsligt börjar få över 10.000 kronor i månaden, medan deras klasskamrater som är födda senare bara får studiebidraget på 1.250 kronor i månaden. Det skulle riskera att bli en väldigt obalans i studentfirandet om halva klassen plötsligt badar i pengar, medan andra halvan inte gör det.

Därför är det bättre att låta basinkomsten börja i juli det år man fyller 19. I och med det får vi ett system som ger de allra flesta ungdomar en sömlös övergång från gymnasiet, där föräldrarna försörjer dem, till vuxenlivet som arbetssökande eller student, där man ingår i samhällets trygghetssystem för vuxna.

Att låta basinkomsten börja efter vårterminens slut det år man fyller 19 låter kanske lite udda, med tanke på att man blir myndig vid 18, och att dagens regler för när föräldrarnas försörjningsansvar upphör är annorlunda. Men både dagens regler och en basinkomststart vid 18 skulle medföra oönskade negativa effekter.

Enligt dagens regler?

Första spontana tankennär man funderar på när basinkomsten ska starta vore att låta dagens regler gälla även när basinkomsten är införd. Tyvärr är det en jättedålig idé.

Enligt dagens regler har föräldrar försörjningsansvar tills barnen fyllt 16, om de inte går i gymnasiet. Gör de det fortsätter föräldrarnas försörjningsansvar tills ungdomarna gått färdigt gymnasiet, eller som längst tills de fyllt 21.

Nästan alla som går ut grundskolan börjar på någon gymnasieutbildning. Men det är bara ca 70% som fullföljer studierna och går ut gymnasiet med examen. Ungdomarna själva anger främst skoltrötthet som orsak till att de inte fullföljde gymnasiet.

Att inte fler ungdomar går färdigt gymnasiet är ett problem. Utan gymnasieutbildning kan det vara svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Ur samhällets synvinkel vill vi under inga omständigheter införa regler som gör att gymnasieavhoppen ökar.

Om man lät basinkomsten följa dagens regler skulle det ge ett direkt ekonomiskt incitament för skoltrötta gymnasister att hoppa av. Så länge ungdomen går i gymnasiet får föräldrarna högre basinkomst eftersom de har försörjningsansvar. När försörjningsansvaret upphör förlorar föräldrarna den extra basinkomsten. Men i gengäld får den unga vuxna 12.000 före skatt i egen basinkomst.

Det blir alltså flera tusen kronor mer till familjen totalt när föräldrarnas försörjningsansvar upphör och ungdomen får egen basinkomst. Om den höjningen kunde lösas ut av att den unga personen hoppar av gymnasiet i förtid, då finns det tyvärr en stor risk att fler skulle välja att göra det när det känns motigt med skolarbetet. Det vill vi undvika.

Därför är det bättre att sätta en fast ålder när försörjningsansvaret upphör och den unga får rätt till egen basinkomst, och inte låta det vara kopplat till eventuella gymnasiestudier.

Från 18 år?

Den andra spontana tanken vore att låta basinkomsten börja betalas ut från det att man fyller 18 och blir myndig. Men det är också en väldigt dålig idé.

Majoriteten av alla 18-åringar går fortfarande i gymnasiet och bor hemma. Normalt går man ut gymnasiet under det år de fyller nitton, så beroende på om man är född på våren eller hösten är man endera 19 eller 18 när man tar studenten.

Jag vill inte för allt i världen ge basinkomst till alla 18-åringar som bor hemma och går i gymnasiet. Risken är att det för många skulle bli 10.000 kronor i månaden i fickpengar att bara använda till nöjen under det gymnasieår som de fyller 18.

Jag kan inte tänka mig sämre sätt att lära ungdomar hantera pengar.

Då skulle de under det sista gymnasieåret, under en tid när man är som allra mest formbar, fullständigt bada i pengar och inte ha några förpliktelser alls. De skulle under ett gyllene år i ungdomen kunna leva på en lyxnivå som de flesta av dem kanske aldrig skulle lyckas uppnå igen under livet.

Det vore grymt mot ungdomarna, och riktigt illa för samhället. Vi skulle antagligen behöva ett antal nya tv-kanaler som bara körde ”Skuldfällan” dygnet om, om vi inrättade ett system som gav ungdomarna den starten.Naturligtvis finns det 18-åringar som inte passar in i den här mallen. Den som fyllt 18 är myndig och kan flytta hemifrån om han eller hon vill, så det finns 18-åringar som fullt ut lever ett vuxenliv med alla dess förpliktelser, ansvar och utgifter. Den gruppen 18-åringar behöver förstås också ha trygghet vid arbetslöshet. Men i antal är det här en liten grupp jämfört med dem som fortfarande går i gymnasiet, så det kan hanteras av socialtjänsten utan att det behöver bli särskilt dyrt, vare sig i administration eller utbetalda bidrag.

Vi får då en viss behovsprövning av samhällets stöd till 18-åringar som flyttat hemifrån, vilket i och för sig går emot den grundläggande principen för basinkomst. Men det skulle inte alls vara en lika kränkande och omfattande behovsprövning som en 18-åring som behöver försörjningsstöd idag måste gå igenom. Behovsprövningen skulle i princip bara behöva bestå i att kolla att 18-åringen inte bor hemma fortfarande. Och i vart fall skulle behovsprövningen förstås försvinna så fort de blev berättigade till vanlig basinkomst, och kom in i det ordinarie systemet. Och som sagt, det rör sig trots allt om ett begränsat antal individer, så det behöver inte vara ett stort problem att lösa på ett bra sätt.

De allra flesta 18-åringar fortsätter bo hemma hos föräldrarna och försörjs av dem, vare sig de går i gymnasiet eller inte. Och från juli det år de fyller 19 börjar de försörja sig själva, endera genom att jobba, eller genom basinkomsten om de pluggar vidare eller blir arbetslösa.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Pensionärer har redan basinkomst

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: