Christian Engström, Pirat

30 december 2020

De privata nätjättarna får inte alls blockera vad de vill — och ska inte få det

Filed under: yttrandefrihet — Christian Engström @ 13:57
Slutförhandling av Telekompaket i EU-parlamentet 2009. En av många EU-regleringar av internet och internetföretagen.

Sociala medieplattformar som Facebook, Youtube och Twitter är privata företag. Men det betyder inte att de har rätt att tillämpa vilka användarvillkor de vill. När stora företag får en dominerande ställning på marknaden måste de följa de regler som samhället sätter upp för aktörer med dominerande ställning. Och så ska det naturligtvis vara.

Mycket av den infrastruktur som vårt moderna samhälle bygger på tillhandahålls av privata företag. Det är omöjligt att leva ett normalt liv utan de tjänster som till exempel banker, elleverantörer och flygbolag står för. Utan tillgång till betaltjänster och elektricitet är det tveksamt om man överhuvudtaget skulle överleva. Och blev man förbjuden att resa för att de privata flygbolagen bestämde att de inte ville ha en som kund, skulle det vara en mycket stor begränsning ens personliga frihet och möjlighet att fungera i samhället.

Därför finns det omfattande regelverk för vad stora banker, elleverantörer och flygbolag får och inte får göra mot sina kunder. Att påstå att ”privata företag får göra vad de vill” är helt enkelt en felaktig beskrivning av hur våra lagar ser ut. Lagstiftaren har insett att total frihet för storföretagen som tillhandahåller infrastruktur skulle leda till stor ofrihet för vanliga medborgare. Därför är det reglerat via lag hur de företagen får agera.

Idag är internet en helt oundgänglig del av allas vårt vardagsliv. Precis som det inte går att leva ett normalt liv utan betaltjänster, el och möjlighet att resa, går det inte att leva normalt utan tillgång till nätet och de tjänster som finns där. Därför finns det ett omfattande regelverk som säger vad nätjättarna får och inte får göra.

Det mesta av regleringen av de stora internetföretagen ligger på EU-nivån. E-handelsdirektivet, Telekompaketet, GDPR och Digital Services Act är bara några av de ord som den som följer EU:s internetlagstiftning har fått lära sig. Det är lagar och förordningar som sätter spelreglerna för internet i Europa.

När jag själv satt i EU-parlamentet för Piratpartiet jobbade jag mycket med regleringen av internetföretagen, och vi nådde en del framgångar. I förhandlingarna om Telekompaketet 2009 lyckades vi etablera principen att internet är samhällskritisk infrastruktur, och att ingen får stängas av från nätet på ett godtyckligt sätt. Vi lyckades också få in skrivningar i annan lagstiftning om nätneutralitet, som innebär att de privata internetföretagen inte är fria att gynna eller missgynna viss trafik. Det här är bara två exempel på EU:s reglering av internet och internetföretag.

Att det finns så mycket lagstiftning om internet är naturligt. Internet är inte något vilda västen där de dominerande storföretagen får göra vad de vill, utan en helt central del av vårt samhälles infrastruktur. För att vårt samhälle ska fungera krävs det regler för vad de stora aktörerna får och inte får göra med nätet.

Budbärarimmunitet är en central del av internetlagstiftningen. Det innebär att företag som bara fungerar som neutrala budbärare inte behöver ta ansvar för vad deras användare använder tjänsten till. Precis som Postnord inte kan dömas som medskyldiga om du skickar knark eller brevbomber med posten, kan din internetleverantör inte dömas om du begår olagligheter på nätet. Den här immuniteten är helt nödvändig för att de privata företagen som tillhandahåller infrastruktur ska kunna göra det.

Facebook, Youtube och Twitter har också budbärarimmunitet. Det måste de ha för att kunna fungera som de gör. Om de tvingades ta publicistiskt ansvar för allt som sprids på deras plattformar skulle de tvingas stänga ner tjänsterna omedelbart.

Men budbärarimmuniteten för nätjättarna är förenad med villkor. Den gäller bara om de verkligen beter sig som neutrala budbärare. Börjar de göra ett redaktionellt urval av vad som får och får sägas på deras plattformar, då rör de sig i riktning mot att vara publicister snarare än budbärare. Då kan de inte längre luta sig mot budbärarimmuniteten, utan måste ta ansvar för precis allt som publiceras hos dem. Vilket som sagt skulle leda till att de får stänga butiken.

Vissa typer av begränsningar för vad internetjättarna tillåter är trots allt okay. De får ta bort spam och virus. De får ta bort rena olagligheter som bedrägeriförsök, uppmaningar till brott, rekrytering till terrorklassade organisationer och annat som är förbjudet i lag. De får sätta egna regler för hur mycket eller lite pornografi de tillåter. Den som vill kan tycka att Facebook är fåniga när de drar gränsen vid en kvinnlig bröstvårta, men det är en restriktion som användarna kan leva med, och ingenting som hotar de fria demokratiska samtalet.

Men vad som är helt oacceptabelt är om nätjättarna med monopolliknande ställning börjar ägna sig åt politiskt motiverad censur av åsikter som inte bryter mot några lagar. Tyvärr är det precis vad Facebook, Youtube och Twitter har börjat göra på senare tid. Den utvecklingen måste vi sätta stopp för innan den har gått ännu längre.

Enligt de lagar och regler som finns är det redan olagligt för Facebook, Youtube och Twitter att välja ut vilka politiska budskap som får spridas eller inte. Det bryter mot budbärarimmuniteten som är en förutsättning för deras verksamhet.

Men problemet är de flesta etablerade politiker i maktposition gärna ser mellan fingrarna när nätjättarna använder sin monopolliknande ställning till att blockera deras politiska motståndare. Därför ser vi nu en obehaglig symbios mellan de stora privata företagen som vill skydda sin monopolliknande ställning genom att vara makten till lags, och maktpolitiker som inte har något emot att deras motståndare hindras från att föra ut sitt budskap utan att maktpolitikerna behöver ta ansvar för det.

Censur och praktiska inskränkningar i yttrandefriheten är dåligt för demokratin och bryter mot medborgarnas grundläggande rättigheter. Det är alla politiker överens om i teorin, och när de håller högtidstal. Problemet är att det känns så bra när det är ens politiska motståndare som drabbas. När budskapen som blockeras är sådant som man själv tycker är idioter som säger idiotiska saker.

Därför är det tyvärr väldigt lockande för de etablerade politikerna att se genom fingrarna när de stora nätjättarna slutar vara neutrala budbärare, och istället systematiskt börjar blockera dem som försöker utmana makten politiskt.

Hjälper det till att få tyst på politiska motståndare finns det dessvärre många politiker som tycker inskränkningar i yttrandefriheten är bra — i synnerhet om de själva kan två sina händer genom att säga något i stil med att ”privata företag får ha vilka användarvillkor de vill”.  Att det inte är sant spelar ingen roll för politikerna som säger det, och att det skadar det öppna demokratiska samtalet har inte heller någon betydelse. Det handlar ju om att behålla makten.

Men vi vanliga medborgare har all anledning att reagera starkt mot att Facebook, Youtube och Twitter får en ställning som politiska grindvakter i maktens tjänst. Vi behöver politiker som är beredda att ta striden mot nätjättarna för att försvara yttrandefriheten i praktiken. Inte politiker som i tysthet gläds åt att deras motståndare tystas, medan de själva kan slippa ansvar genom att påstå att att nätjättar med dominerande marknadsställning får göra precis vad de vill.

Länk:

EU-kommissionen om E-handelsdirektivet

16 december 2020

Kommentarer till Göran Lambertz’ förslag till basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:43

Fd justitiekanslern Göran Lambertz har presenterat ett förslag till basinkomst

Före detta justitiekanslern Göran Lambertz har skissat på ett förslag till basinkomstsystem för Sverige. Det är kul att han intresserar sig för frågan, för basinkomst är något vi borde diskutera mer. Men själva förslaget Lambertz presenterar har ett antal rejäla brister.

Lambertz basinkomstförslag är en del av en uppsats med titeln ”Fattigdom och juridik” finns i Vänbok till Sverker Scheutz, Om rätt och att undervisa rätt, (red. H, Eklund m.fl), Uppsala 2020, s. 403 ff. Uppsatsen är värd att läsa, så gör gärna det.

Huvuddelen av Lambertz’ text är en mycket bra genomgång av dagens lapptäcke av trygghetssystem, och de problem som de skapar. Människor som behöver samhällets stöd är helt utlämnade till olika handläggares godtycke, tvingas in i bidragsfällor som gör det svårare för dem att komma igen, och hamnar ibland mellan stolar och blir utan pengar till sin försörjning. Lambertz ger en utmärkt översikt över både systemen och problemen.

Men hans konkreta förslag, som presenteras i slutet av uppsatsen (s. 420-423), har jag ett antal invändningar mot. De tre viktigaste är:

  1. Beloppet 5.912 är för lågt för att leva på. Nivån måste vara minst 9-10.000 om basinkomsten ska kunna ersätta dagens bidrag. Därför måste alla behovsprövade bostadsbidrag vara kvar, vilket innebär att det fortfarande är upp till en handläggares godtycke om man ska få pengar så man överlever eller inte. Med en basinkomstnivå som inte räcker till priset för mat och hyra uppnår man inga av fördelarna han vill ha. Det blir varken ökad trygghet eller minskad byråkrati.
  2. Han tänker sig en skarp brytpunkt för om man får basinkomst eller inte vid 5.912 kronor. Tjänar man 5.912 kronor får man behålla hela basinkomsten. Men tjänar man 5.913 kronor blir man av med hela basinkomsten rakt av. Den sista kronan man tjänar gör alltså att man förlorar 5.900 i inkomst. Det är ett helt absurt förslag, och fullständigt onödigt. Om man istället gör en gradvis avtrappning slipper man det här problemet. Istället för att ha en skarp gräns vid 5.912 kronor är det bättre att säga att basinkomsten sänks med hälften av vad man tjänar själv. Då lönar det sig alltid att jobba, och man slipper att systemet blir en bidragsfälla/kvinnofälla.
  3. Han vill bara ge basinkomsten till svenska medborgare, och inte till alla som omfattas av dagens trygghetsssytem. Det är en mycket dålig idé. Vi har runt 1 miljon människor som bor permanent i Sverige och som omfattas av trygghetssystemen idag, men som inte är svenska medborgare. Dem kan vi inte plötsligt ställa helt utan någon trygghet alls, vilket skulle bli följden om man ersätter dagens trygghetssystem med basinkomst enbart för medborgare. Lambertz (och alla andra) får gärna läsa Martin Jordös utmärkta text om basinkomst och invandring, eller vad jag har skrivit om samma ämne. De som omfattas av trygghetssystemen idag måste även ingå i ett nytt system.

Det här är bara tre invändningar mot Lambertz konkreta förslag, och vill man gå vidare kan man hitta fler. Ska ett förslag till basinkomst bli realistiskt är det ganska många detaljer som man måste fundera på och se till att de blir rätt. Där har Lambertz en bra bit kvar.

Men det är ändå positivt att han har skissat på ett konkret förslag, som i vart fall kan stimulera till ytterligare diskussioner. Och genomgången av dagens system och problem är som sagt utmärkt.

Vad vi slutändan än hamnar i för förslag till ett svenskt basinkomstsystem, borde vi alla åtminstone kunna enas om en sak. Så byråkratiskt, otryggt och destruktivt som systemen ser ut idag är inte hållbart för framtiden.

Vi kan bygga någonting som är mycket bättre, både för de direkt berörda människorna och för Sverige som helhet.


Kommentarer i basinkomstgruppen på Facebook

25 november 2020

Twitter har blockerat Cannabiskrysset

Filed under: droger,yttrandefrihet — Christian Engström @ 12:56
Twitter har bestämt sig för att censurera den politiska sajten Cannabiskrysset, utan att på något sätt berätta varför

Twitter har blockerat Cannabiskrysset, verkar det.

Twitter har inte meddelat mig något om saken, utan det var någon som råkade upptäcka det som berättade för mig. Twitter ger ingen som helst förklaring till varför.

Cannabiskrysset var en personvalskampanj inför riksdagsvalet 2018 som lyfte fram enskilda kandidater i riksdagspartierna som vill avkriminalisera cannabis.

På Twitter har Cannabiskrysset i första hand twittrat länkar till svenska debattartiklar om narkotikapolitik. Definitivt ingenting som strider mot några rimliga användarvillkor, utan helt vanlig politisk debatt.

Jag utgår från att skälet till att Twitter bestämt sig för att censurera Cannabiskrysset är att det handlar om cannabis. Men samtidigt är det väldigt konstigt att de ägnar sig åt politisk censur av ett ämne som numera är helt mainstream i USA. En tredjedel av USA:s befolkning har redan tillgång till laglig cannabis för rekreationsbruk. I senaste valet var det ytterligare 4 delstater som röstade ja till cannabislegalisering.

Men Cannabiskrysset får tydligen inte diskutera narkotikapolitk, har våra politiska överförmyndare på Twitter bestämt.

Cannabiskryssets sajt på WordPress finns dock kvar som tidigare på https://cannabiskrysset.org/

Kommentarer på Facebook

12 november 2020

EU har infört strafftullar på flipperspel från USA

Filed under: övrigt — Christian Engström @ 13:46


EU har infört strafftullar på flipperspel från USA. Mina egna två spel importerades dock på 90-talet, och berörs inte av beslutet.

EU har infört strafftullar på flipperspel som importeras från USA. Strafftullen är på 25%, och gäller från den 10 november 2020.

Den här nyheten har knappast toppat löpsedlarna, och det får jag erkänna att jag har viss förståelse för. Det kanske inte är en fråga som berör så väldigt många. Men eftersom jag själv dels har arbetat i Bryssel som EU-parlamentariker, dels är stolt ägare av två flipperspel (The Addams Family och Twilight Zone), känner jag att jag bör rapportera det nu när jag hört talas om det.

Det är ett pågående handelskrig mellan EU och USA som har lett till att EU infört de här straffrullarna. Handelskrig är någonting dåligt, men åtminstone vi europeer anser att det var president Trump som började. Jag har hittills inte tyckt jag hade så mycket att tillföra i kategorin Trump-bashing, men när hans presidentskap får sådana här konsekvenser, då kan jag inte vara tyst längre! 🙂

Jag såg nyheten i facebookgruppen Flipper- & Arkadspel, och där källan var en sida hos finska tullverket. Att det är en finsk sida och inte en svensk spelar ingen roll, för det gäller på precis samma sätt hos oss som i Finland. Det är EU som har makten över allt som har med tullar att göra. Beslut om tullar tas alltid i form av en EU-förordning som gäller på samma sätt i alla medlemsländer, utan att den svenska riksdagen eller andra nationella parlament har något med saken att göra.

Man får gräva lite för att inse att flipperspel är en av de produkter som omfattas av den här nya förordningen, för det är inte något som finska tullverket lyfter fram på sin sida. Förståeligt, kanske – men ändå! 😉

Letar man runt hos den svenska tullen hittar efter visst besvär att flipperspel ingår i varukoden 9504.90. Därefter får man gå till EU:s tullsystem TARIC och skriva in varukoden ”950490” (utan punkt), ursprungslandet ”Förenta staterna US”, och klicka på ”Visa åtgärder”. Klickar man därefter på koden ”9504 90 80 – Andra” ser man:

 Förenta staterna (US)
– Import:    
Tilläggstullar (10-11-2020 – ) :      25.00 %     –   R1646/20

R1646/20 tycks alltså vara numret på den aktuella EU-förordningen.

Reservdelar till flipperspel (som det kanske är vanligare att man vill direktimportera från USA) är såvitt jag förstår belagda med strafftullar även de. Det är i alla fall vad jag gissar på efter att ha läst sidan hos svenska tullverket där det står att flipperspel har koden 9504.90. Där står att:

Detta nummer omfattar bl.a.:

[…]

13. vissa andra tillbehör som är gemensamma för spel enligt detta nummer, t.ex. tärningar, tärningsbägare, spelmarker, trumfangivare för kortspel samt speciellt utformade dukar för spelbord (t.ex. för roulett).

Även om reservdelar till flipperspel inte nämns uttryckligen, gissar jag (som fullständig amatör på tullförordningar) att de faller under den här punkten.

Om du har läst så här långt vill jag verkligen tacka för visat intresse för någonting riktigt supernördigt. Tulltarifferna för flipperspel berör inte särskilt många väljare, och är ingen het politisk fråga. Inte ens Piratpartiet (som iofs inte har något emot tekniknörderi) lär göra avskaffandet av den här strafftullen till en huvudfråga i EU-valet 2024.

Men när nu jag råkade snubbla över frågan och hittade ett antal länkar till källor, då tyckte jag att jag kunde blogga om det också. Har du läst ända hit är du mer än välkommen att engagera dig i Piratpartiet om du vill! 🙂


Mer:

Kommerskollegium: Strafftullar har införts på varor från USA

10 november 2020

Gott Snack om narkotikapolitik

Filed under: droger — Christian Engström @ 10:48

Diskussion om narkotikapolitik i podden Gott Snack

Podden Gott Snack tog upp ämnet narkotikapolitik igår, och jag fick vara med som representant för Piratpartiet. Ett utdrag ur podden (30 min) finns här.

I första halvan av inslaget berättar Sabina om sin bror som dog av en överdos – och hur samhället i praktiken vägrade att ge honom någon hjälp innan det var för sent.

Jag kommer in ca 18 minuter in i programmet, för att diskutera narkotikapolitik med Jessica Vikberg, ordförande för Riksförbundet narkotikafritt samhälle, och Ted Goldberg, som är professor i sociologi och under många decennier forskat om vår narkotikapolitik.

Jag (och Piratpartiet) vill lägga om Sveriges narkotikapolitik på framför allt två punkter:

  • Avkriminalisera allt personligt bruk och innehav av droger, även de allra tyngsta som till exempel heroin. Att polisen är inriktad på att jaga brukare är en bidragande orsak till att Sverige har EU:s högsta narkotikadödlighet, med nästan fyra gånger så hög dödlighet som EU-snittet. Tunga droger är jättefarliga, men Sveriges politik gör dem ännu farligare och dödligare. Istället för att ge hjälp till människor som har problem med narkotikabruk skickar vi polisen på dem för att straffa dem. Det gör bland annat att brukare inte vågar ringa efter ambulansen när en kamrat tagit en överdos, eftersom de vet att samtidigt med ambulanspersonalen kommer det poliser som sätter dit alla i rummet för ringa narkotikabrott. Följden blir att människor som hade kunnat räddas om de fått hjälp i tid istället dör. Det är dags att vi slutar betrakta beroendeproblematik som ett brott och istället ser det som ett medicinskt problem, där målet ska vara att hjälpa personen till ett bättre liv. Ingen blir hjälpt av att tvingas till förnedrande pissprover och få dagsböter och indraget körkort.
  • Legalisera cannabis och sälj det under kontrollerade former, exempelvis på Systembolaget. Idag är försäljningen av cannabis en ”basinkomst” för de kriminella gängen. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppskattar att cannabismarknaden är värd mellan 1 och 3 miljarder om året. Obs! miljarder – inte miljoner – så det är riktigt stora pengar som gängen får varje år. Det gör att de både har råd att köpa automatvapen och anledning att använda dem för att försvara sina marknadsandelar på den lukrativa narkotikamarknaden. Legaliserar vi cannabis och säljer det på Systemet blir gängen av med de här inkomsterna. Då kan polisen få en sportslig chans att återta kontrollen och upprätta ordningen i förorterna.

Utan att spoila alltför mycket för den som tänkt lyssna, kan jag väl säga att Jessica Vikberg från RNS inte höll med. 🙂

Alldeles på slutet av programmet fick jag också frågan om hur det går för Piratpartiet nu. Det utmynnade i att programledarna bestämde sig för en ny politisk slogan för Piratpartiet. Men vad den var tänker jag inte berätta här. 😉

——

Länk:

Gott Snack, avsnitt 206. Stora Knarkspecialen (podd 31 min)

13 oktober 2020

”Knarkpengarna driver gängvåldet” säger alla. Så varför vill ingen ta bort de pengarna från gängen?

Filed under: droger — Christian Engström @ 13:07

I Ekots lördagsintervju sa Vänsterpartiets tillträdande partiledare Nooshi Dadgostar att polisen måste få direktiv och större resurser att satsa på pinnjakten på brukare för att få stopp på ”partyknarkandet”. Det är i och för sig anmärkningsvärt, eftersom Vänsterpartiet formellt har avkriminalisering av narkotikabruk på sitt partiprogram.

Men det allra intressantaste var ändå ett snabbt replikskifte på bara 10 sekunder från 31:57 till 32:07 i intervjun, när Dadgostar får en fråga om kopplingen mellan narkotikahandel och gängkriminalitet.

Dadgostar: – Ja, de här uppgörelserna, skjutningarna, är ju kopplade till narkotikahandeln.

Intervjuaren: – Absolut.

Dadgostar: – Det är jag ganska säker på.

Intervjuaren: – Det tror jag alla är ganska säkra på.

Dadgostar: – Och polisen har ju själva sagt detta.

Här är det lätt att hålla med Dadgostar och intervjuaren, för alla är verkligen överens om att narkotikapengarna är en stor drivkraft bakom gängvåldet. Centralförbundet för Alkhol- och Narkotikaupplysning CAN uppskattar den illegala marknaden för droger till 2,7–6,9 miljarder per år, varav cannabis står för 1–3 miljarder. Andra bedömare gör ännu högre uppskattningar. Men oavsett vilket handlar det om miljarder varje år. Miljarder, inte miljoner alltså, utan riktigt stora pengar.

Varför låter vi de kriminella gängen behålla de här miljardintäkterna? Vi behöver alldeles säkert stärka polis och rättsväsende och vidta en mängd andra åtgärder för att komma till rätta med gangstervåldet. Det ska vi göra också. Men vad blir bättre av att vi fortsätter låta de kriminella ha monopol på miljarderna från narkotikamarknaden?

Börja med att legalisera cannabis och sälja det på Systemet. Då försvinner de miljarderna från den kriminella sfären (och hamnar i statskassan istället). Det kommer inte ta bort alla pengar från gangstergängen, men det tar i alla fall bort den allra lättaste inkomsten. Cannabisförsäljningen har beskrivits som en basinkomst för gängen av polisen. Låt oss rycka undan den basen, och se om vi inte kan få gangsterväldet i förorterna att börja vackla lite.

Att legalisera cannabis så att det kan säljas under reglerade former är ju inte längre ens en särskilt kontroversiell idé. Både Kanada och ett tiotal delstater i USA har redan gjort det, och ingenstans har samhället kollapsat eller himlen fallit ner. Överallt där man har legaliserat och hunnit se effekterna betraktar majoriteten av befolkningen legaliseringen som lyckad. Fler delstater och länder är på gång att röra sig i samma riktning – inklusive Norge. Men i Sverige tycks frågan fortfarande vara tabu.

Varför finns det ingen svensk politiker på riksnivå som vågar föra fram det här förslaget till diskussion? Hen skulle säkert få ta en del skit i början, och bli kallad både drogliberal och en massa annat. Men är det inte värt det, om det gör att vi plocka bort mellan 1 och 3 miljarder från den kriminella sektorn? Varför inte börja med en konkret åtgärd som vi vet skulle göra skillnad?

Så länge de lätta cannabispengarna finns där för den som väljer att bli kriminell, lär gangsterbanan fortsätta att te sig lockande för 13-årige Hassan i förorten. Det kan varken fler poliser eller fler fritidsgårdar ändra på.

11 oktober 2020

Nooshi Dadgostar (V): ”Partyknarkandet måste få ett slut. Polisen måste få större resurser och direktiv att stoppa köparna”

Filed under: droger — Christian Engström @ 10:30
Nooshi Dadgostar (V) vill titta på skärpta straff för narkotikabrukare och mer resurser till polisen för pinnjakt, samtidigt som hon säger att hon vill avkriminalisera samma brukare

Nooshi Dadgostar (V) förväntas väljas till ny partiledare för Vänsterpartiet. I Ekots lördagsintervju pratar hon bland annat om narkotikapolitik, på ett osammanhängande och motsägelsefullt sätt.

Avsnittet om narkotikapolitik börjar på tidskod 30:05, när intervjuaren frågar Dadgostar vad Vänsterpartiet vill göra åt gängkriminaliteten.

– Anledningen till att nätverk av kriminella kan få makt handlar om pengar, svarar Dadgostar. Vi pratar för lite om var pengarna kommer ifrån. I stor utsträckning handlar det om narkotikahandel. Och den här narkotikan, den säljs ju till människor som har mycket pengar och kan handla mycket narkotika. Det är bara att gå ut här i Stockholm på Stureplan en fredagskväll och se hur narkotikan flödar. Där har vi satsat för lite, helt klart. Det finns också en känsla och en kultur bland personer som köper narkotika att det här är inget brott, det här är inget farligt, det är ett vanligt festande, det är en naturlig del av mitt liv att köpa kokain eller andra preparat.

– Men vad vill du göra åt det? Vill du skärpa straffen för användning av narkotika, eller? frågar intervjuaren.

– Man kan absolut titta på straffskärpningsfrågor också. Jag tycker polisen behöver få tydliga direktiv och resurser för att också tränga in i de här miljöerna och få slut på handlandet av narkotika. Partyknarkandet måste få ett slut. Så länge det sitter personer på Stureplan eller på hemmafester i stora villor med sedelbuntar för att köpa narkotika, då kommer den här kriminaliteten fortsätta finnas.

– Men det här partyknarkandet och de rika på Stureplan som partyknarkar, är det den stora användningen? Är det genom att få bort den som vi får bort gängkriminaliteten i förorterna?

– Ja, de här uppgörelserna, skjutningarna, är ju kopplade till narkotikahandeln.

– Absolut.

– Det är jag ganska säker på.

– Det tror jag alla är ganska säkra på.

– Och polisen har ju själva sagt detta. Sen vill jag säga: självklart är det så att grogrunden, anledningen till att också personer utan pengar och utan framtidshopp kan vända sig till de här gängen och känner att det här är en bättre framtid för mig, det är också ett jättestort problem naturligtvis. Vilket för in mig på frågan att vi behöver utjämna de ekonomiska skillnaderna, vi behöver lyfta hela bostadsområden för att ingen ung människa ska känna att ”jag ska vända mig till kriminalitet”, och fatta den typen av irrationella dåliga beslut. Men på kortare sikt är det ändå narkotikahandeln i stor utsträckning som behöver försvinna. Och här är partyknarkandet en stor del.

– Du sa att skärpta straff kan vara en väg att gå, men ni vill ju då avkriminalisera bruket av narkotika. Hur smart är det då, så att säga?

– Det är för att har du ett missbruk, då ska du få vård och sociala insatser. Det är jag väldigt noga med att säga. För det är det som på lång sikt gör att människor faktiskt slutar köpa narkotika. Och det viktiga är man kommer ur sitt missbruk. Man ska aldrig vara rädd för att söka sig till hjälp och stöd om man vill ha det. Därför vill vi att det ska vara avkriminaliserat. Men jag är ganska tydlig med att polisen behöver få större resurser och direktiv att få stopp på köpet av narkotika, det tycker jag. Och där behöver större insatser läggas, för idag är det många som känner – av någon anledning – att detta inte är ett kriminellt handlande. Då är det ett underbetyg till polisens insatser, säger Dadgostar.

Det här är väldigt anmärkningsvärda svar som Nooshi Dadgostar ger, med tanke på att Vänsterpartiet har avkriminalisering av bruket av narkotika i sitt partiprogram. Men ändå säger den tillträdande partiledaren att hon absolut kan tänka sig att titta på straffskärpningar för brukarna. Samtidigt som hon i nästa replik fortsätter vara för avkriminalisering av samma brukare.

Det här hänger inte ihop alls. Nu får Vänsterpartiet förklara sig, och berätta vad de egentligen vill. Är de för en avkriminalisering av brukarna, som de säger i sitt partiprogram? Eller vill de titta på skärpta straff för brukarna, och ge polisen direktiv och resurser att bedriva en ännu intensivare pinnjakt på brukare?

De får lov att bestämma sig. Nån ordning måste det faktiskt vara i ett parti.

22 september 2020

Cannabismarknaden värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för de kriminella (enligt CAN)

Filed under: droger — Christian Engström @ 14:53

Den illegala cannabismarknaden är värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året, enligt CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Den här uppskattningen framgår av rapporten Narkotikaprisutvecklingen 1988-2019. De skriver i sin sammanfattning:

Den årliga omsättningen av narkotika uppskattas till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor under perioden 2015–2019. Störst ekonomisk marknadsandel hade cannabis (45 procent). I skattningen av omsättningen ingick också kokain, amfetamin, heroin och ecstasy.

Tar man 45% av uppskattningen av den totala narkotikamarknaden, hamnar man på mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för enbart cannabis.

Eftersom det är illegal verksamhet är siffrorna förstås osäkra, och det betonar CAN i sin rapport. Uppskattningen bygger på de beslag som tullen och polisen har gjort. Eftersom ingen vet exakt hur stor del av all narkotika i Sverige som tullen och polisen lyckas ta, går det inte att med säkerhet säga någon exakt siffra. Men att det rör sig om ett antal miljarder kronor om året kan man ändå vara ganska säker på.

Enligt en annan uppskattning baserad på mätningar av avloppsvatten i reningsverket Henriksdal i Stockholm 2019, skulle den totala cannabismarknaden i Sverige kunna vara värd så mycket som 15 miljarder om året, eller mer realistiskt kanske 10 miljarder. Den siffran är högre än vad CAN kommit fram till, men den befäster bilden att även om man bara ser till cannabis, är det miljardbelopp varje år vi pratar om.

Varför ger vi de kriminella de här miljarderna till skänks? Det är det som är resultatet av dagens narkotikapolitik, som säger att all icke-medicinsk cannabis måste säljas av kriminella.  Polisen har beskrivit intäkterna från cannabisförsäljning som en ”basinkomst” för de kriminella gängen. Det är kampen om narkotikapengarna som är grundorsaken till många av skjutningarna och sprängningarna i uppgörelserna mellan gängen. De exakta siffrorna kan vi som sagt inte veta, men vare sig det rör sig om 1, 3 eller 10 miljarder per år är det ofantligt mycket pengar att ge till kriminella gangstergäng, vilket är vad vi gör idag.

Legalisera cannabis och sälj det på Systemet! Då hamnar de här miljarderna i statskassan istället för hos de kriminella. Det skulle radikalt förändra maktbalansen mellan polis och kriminella gäng i förorterna, och ge polisen en betydligt bättre chans att återta kontrollen.

Fortsätter vi med samma narkotikapolitik som hittills, kommer gängvåldet också fortsätta som hittills.

3 september 2020

Legalisera cannabis och ta pengarna från gangstergängen

Filed under: droger — Christian Engström @ 12:17
I USA på 20-/30-talet var det förbudet mot alkohol som finansierade gangstergängen. Idag är det förbudet mot cannabis som finansierar våra gangstergäng i förorterna. Legalisera cannabis och ta pengarna från gängen. Bara då får polisen en chans.

Statsminister Stefan Löfven kallar gängmedlemmarna som skjuter människor för ”smågangstrar”. Moderatledaren Ulf Kristersson sågar – med rätta – Löfvens försök att bagatellisera gängvåldet.

De är gangstrar, helt enkelt. Skjutningarna och de övriga gängrelaterade morden är precis lika brutala och dödliga som de var i Chicago under förbudstiden, så det finns ingen anledning att sätta ”små-” framför ordet gangster.

Och precis som i Chicago under förbudstiden, lär våldet fortsätta så länge det finns enorma pengar att tjäna för den som väljer att bli gangster. Då var det förbudet mot alkohol som gav de kriminella inkomster som var värda att döda för. Idag är det förbudet mot cannabis som är den viktigaste inkomstkällan för våra nya gangstergäng.

Legalisera cannabis och sälj det under kontrollerade former på Systemet. Då tar vi bort en stor del av pengarna från gängen, samtidigt som vi frilägger minst 1000 helårstjänster hos polisen, när de inte längre ska jaga enskilda brukare med pissprov.

Det som bröt gangsterväldet i USA på 20-/30- talet var inte de polisiära insatserna, eller ens att man kom på att man kunde sätta dit Al Capone för skattebrott istället för mord. Det var att man gjorde alkohol lagligt igen, så att den viktigaste intäktskällan för den tidens gangsters försvann.

Sverige idag behöver stärka polis och rättsväsende, och se över straffrabatterna, för att hantera vår tids gangsters. Där har Ulf Kristersson alldeles rätt. Men det kommer inte att räcka om vi inte samtidigt legaliserar cannabis, för att dra undan den ekonomiska basen för gangstervåldet.

Bara då kan polisen får en sportslig chans att knäcka gängen, och inleda arbetet med att återupprätta rättsstaten och tryggheten på gator och torg.

17 augusti 2020

Universell basinkomst (UBI) är omöjligt – men basinkomstgaranti (BIG) behöver inte bli dyrare än dagens system

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:35

Ordet ”basinkomst” kan betyda endera av två väldigt olika förslag på reformering av trygghetssystem. Det gör att debatten lätt blir väldigt förvirrad, eftersom det ofta inte framgår vilken typ av system en viss person menar. ”Basinkomst” kan endera vara

  • Universell basinkomst (Universal Basic Income, UBI), vilket betyder att alla får basinkomsten utbetald, även höginkomsttagare, miljonärer och alla med vanliga jobb.
  • Basinkomstgaranti (Basic Income Guarantee, BIG), vilket betyder att alla har rätt att få basinkomst om de skulle behöva det, men att bara de som har inga eller mycket låga inkomster får någon basinkomst utbetald.

Tyvärr är de flesta som är för basinkomst mentalt fastlåsta vid att det ska vara universell basinkomst UBI, alltså att alla ska få, även den stora majoriteten löntagare som inte alls behöver någon basinkomst, eftersom de redan tjänar så mycket själva att de klarar sig. Jag skriver ”tyvärr” eftersom en sådan modell är helt omöjlig att finansiera.

Så länge ordet ”basinkomst” är synonymt med UBI är frågan politiskt stendöd, och bara en flummig vision som aldrig kommer hända.

Att UBI är helt omöjligt kan vem som helst konstatera själv med en enkel överslagsberäkning. Att ge 10.000 i månaden till var och en av Sveriges 10 miljoner invånare skulle kosta 1.200 miljarder. Det är mer än hela statens budget, som idag är på lite drygt 1.000 miljarder.

Vill man bara ge UBI till de 5,8 miljonerna människor i arbetsför ålder sjunker kostnaden till 700 miljarder, men det är inte till någon hjälp, för 700 miljarder är också alldeles för mycket pengar för att det ska gå att stoppa in i en 1000-miljardersbudget.

Att ge universell basinkomst UBI till alla är alltså helt omöjligt, och det är ju inte särskilt förvånande. Basinkomst (i alla dess former) är fördelningspolitik, och det går inte att fördela pengar så att alla får mer samtidigt.

Men om man istället tittar på basinkomstgaranti BIG, då är det fullt möjligt att finansiera det på ett helt realistiskt sätt. I ett sådant system har alla rätt till basinkomst om de saknar andra inkomster, men bara då. Den stora majoriteten som redan försöjer sig själva får inga extra pengar – men de får en extra trygghet i att veta att samhället kommer ställa upp om de av ena eller andra anledningen hamnar utanför arbetsmarknaden. Vi ersätter dagens otrygga lapptäcke av trygghetssystem med ett enkelt och begripligt system där ingen någonsin kan bli utförsäkrad eller hamna mellan stolar. En sådan reform går att räkna hem och finansiera. Utformar man systemet rätt behöver det inte ens bli dyrare än vad vi betalar för dagens trygghetssystem och system för fördelningspolitik.

Basinkomstgaranti BIG skulle i så fall ersätta det mesta av dagens Arbetsförmedling/a-kassa, försörjningsstöd, bostadsbidrag och sjukersättning för långtidssjuka. Det kanske inte blir mer pengar i plånboken för bidragstagarna än idag, men det blir oändligt mycket bättre trygghet och mindre förnedring. Det blir fortfarande tajt ekonomiskt och ingen dans på rosor för dem som får basinikomsten utbetald, men ingen riskerar någonsin att falla mellan stolar. Dessutom lönar det sig alltid att jobba om man får chansen (vilket det inte gör med dagens system).

Jag har tagit fram en skiss på ett system för basinkomstgaranti BIG för Sverige, för att visa att det är helt och hållet realistiskt och möjligt.

Här är ett föredrag jag höll i Almedalen 2019 där jag presentera förslaget (video 38 min):
https://www.youtube.com/watch?v=PezmyPUaKEw

Själva förslaget i dess helhet finns här:
https://christianengstrom.wordpress.com/2016/03/04/sammanfattning-ett-konkret-genomraknat-forslag-till-basinkomst/

Nästa sida »

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: