Christian Engström, Pirat

13 oktober 2020

”Knarkpengarna driver gängvåldet” säger alla. Så varför vill ingen ta bort de pengarna från gängen?

Filed under: droger — Christian Engström @ 13:07

I Ekots lördagsintervju sa Vänsterpartiets tillträdande partiledare Nooshi Dadgostar att polisen måste få direktiv och större resurser att satsa på pinnjakten på brukare för att få stopp på ”partyknarkandet”. Det är i och för sig anmärkningsvärt, eftersom Vänsterpartiet formellt har avkriminalisering av narkotikabruk på sitt partiprogram.

Men det allra intressantaste var ändå ett snabbt replikskifte på bara 10 sekunder från 31:57 till 32:07 i intervjun, när Dadgostar får en fråga om kopplingen mellan narkotikahandel och gängkriminalitet.

Dadgostar: – Ja, de här uppgörelserna, skjutningarna, är ju kopplade till narkotikahandeln.

Intervjuaren: – Absolut.

Dadgostar: – Det är jag ganska säker på.

Intervjuaren: – Det tror jag alla är ganska säkra på.

Dadgostar: – Och polisen har ju själva sagt detta.

Här är det lätt att hålla med Dadgostar och intervjuaren, för alla är verkligen överens om att narkotikapengarna är en stor drivkraft bakom gängvåldet. Centralförbundet för Alkhol- och Narkotikaupplysning CAN uppskattar den illegala marknaden för droger till 2,7–6,9 miljarder per år, varav cannabis står för 1–3 miljarder. Andra bedömare gör ännu högre uppskattningar. Men oavsett vilket handlar det om miljarder varje år. Miljarder, inte miljoner alltså, utan riktigt stora pengar.

Varför låter vi de kriminella gängen behålla de här miljardintäkterna? Vi behöver alldeles säkert stärka polis och rättsväsende och vidta en mängd andra åtgärder för att komma till rätta med gangstervåldet. Det ska vi göra också. Men vad blir bättre av att vi fortsätter låta de kriminella ha monopol på miljarderna från narkotikamarknaden?

Börja med att legalisera cannabis och sälja det på Systemet. Då försvinner de miljarderna från den kriminella sfären (och hamnar i statskassan istället). Det kommer inte ta bort alla pengar från gangstergängen, men det tar i alla fall bort den allra lättaste inkomsten. Cannabisförsäljningen har beskrivits som en basinkomst för gängen av polisen. Låt oss rycka undan den basen, och se om vi inte kan få gangsterväldet i förorterna att börja vackla lite.

Att legalisera cannabis så att det kan säljas under reglerade former är ju inte längre ens en särskilt kontroversiell idé. Både Kanada och ett tiotal delstater i USA har redan gjort det, och ingenstans har samhället kollapsat eller himlen fallit ner. Överallt där man har legaliserat och hunnit se effekterna betraktar majoriteten av befolkningen legaliseringen som lyckad. Fler delstater och länder är på gång att röra sig i samma riktning – inklusive Norge. Men i Sverige tycks frågan fortfarande vara tabu.

Varför finns det ingen svensk politiker på riksnivå som vågar föra fram det här förslaget till diskussion? Hen skulle säkert få ta en del skit i början, och bli kallad både drogliberal och en massa annat. Men är det inte värt det, om det gör att vi plocka bort mellan 1 och 3 miljarder från den kriminella sektorn? Varför inte börja med en konkret åtgärd som vi vet skulle göra skillnad?

Så länge de lätta cannabispengarna finns där för den som väljer att bli kriminell, lär gangsterbanan fortsätta att te sig lockande för 13-årige Hassan i förorten. Det kan varken fler poliser eller fler fritidsgårdar ändra på.

11 oktober 2020

Nooshi Dadgostar (V): ”Partyknarkandet måste få ett slut. Polisen måste få större resurser och direktiv att stoppa köparna”

Filed under: droger — Christian Engström @ 10:30
Nooshi Dadgostar (V) vill titta på skärpta straff för narkotikabrukare och mer resurser till polisen för pinnjakt, samtidigt som hon säger att hon vill avkriminalisera samma brukare

Nooshi Dadgostar (V) förväntas väljas till ny partiledare för Vänsterpartiet. I Ekots lördagsintervju pratar hon bland annat om narkotikapolitik, på ett osammanhängande och motsägelsefullt sätt.

Avsnittet om narkotikapolitik börjar på tidskod 30:05, när intervjuaren frågar Dadgostar vad Vänsterpartiet vill göra åt gängkriminaliteten.

– Anledningen till att nätverk av kriminella kan få makt handlar om pengar, svarar Dadgostar. Vi pratar för lite om var pengarna kommer ifrån. I stor utsträckning handlar det om narkotikahandel. Och den här narkotikan, den säljs ju till människor som har mycket pengar och kan handla mycket narkotika. Det är bara att gå ut här i Stockholm på Stureplan en fredagskväll och se hur narkotikan flödar. Där har vi satsat för lite, helt klart. Det finns också en känsla och en kultur bland personer som köper narkotika att det här är inget brott, det här är inget farligt, det är ett vanligt festande, det är en naturlig del av mitt liv att köpa kokain eller andra preparat.

– Men vad vill du göra åt det? Vill du skärpa straffen för användning av narkotika, eller? frågar intervjuaren.

– Man kan absolut titta på straffskärpningsfrågor också. Jag tycker polisen behöver få tydliga direktiv och resurser för att också tränga in i de här miljöerna och få slut på handlandet av narkotika. Partyknarkandet måste få ett slut. Så länge det sitter personer på Stureplan eller på hemmafester i stora villor med sedelbuntar för att köpa narkotika, då kommer den här kriminaliteten fortsätta finnas.

– Men det här partyknarkandet och de rika på Stureplan som partyknarkar, är det den stora användningen? Är det genom att få bort den som vi får bort gängkriminaliteten i förorterna?

– Ja, de här uppgörelserna, skjutningarna, är ju kopplade till narkotikahandeln.

– Absolut.

– Det är jag ganska säker på.

– Det tror jag alla är ganska säkra på.

– Och polisen har ju själva sagt detta. Sen vill jag säga: självklart är det så att grogrunden, anledningen till att också personer utan pengar och utan framtidshopp kan vända sig till de här gängen och känner att det här är en bättre framtid för mig, det är också ett jättestort problem naturligtvis. Vilket för in mig på frågan att vi behöver utjämna de ekonomiska skillnaderna, vi behöver lyfta hela bostadsområden för att ingen ung människa ska känna att ”jag ska vända mig till kriminalitet”, och fatta den typen av irrationella dåliga beslut. Men på kortare sikt är det ändå narkotikahandeln i stor utsträckning som behöver försvinna. Och här är partyknarkandet en stor del.

– Du sa att skärpta straff kan vara en väg att gå, men ni vill ju då avkriminalisera bruket av narkotika. Hur smart är det då, så att säga?

– Det är för att har du ett missbruk, då ska du få vård och sociala insatser. Det är jag väldigt noga med att säga. För det är det som på lång sikt gör att människor faktiskt slutar köpa narkotika. Och det viktiga är man kommer ur sitt missbruk. Man ska aldrig vara rädd för att söka sig till hjälp och stöd om man vill ha det. Därför vill vi att det ska vara avkriminaliserat. Men jag är ganska tydlig med att polisen behöver få större resurser och direktiv att få stopp på köpet av narkotika, det tycker jag. Och där behöver större insatser läggas, för idag är det många som känner – av någon anledning – att detta inte är ett kriminellt handlande. Då är det ett underbetyg till polisens insatser, säger Dadgostar.

Det här är väldigt anmärkningsvärda svar som Nooshi Dadgostar ger, med tanke på att Vänsterpartiet har avkriminalisering av bruket av narkotika i sitt partiprogram. Men ändå säger den tillträdande partiledaren att hon absolut kan tänka sig att titta på straffskärpningar för brukarna. Samtidigt som hon i nästa replik fortsätter vara för avkriminalisering av samma brukare.

Det här hänger inte ihop alls. Nu får Vänsterpartiet förklara sig, och berätta vad de egentligen vill. Är de för en avkriminalisering av brukarna, som de säger i sitt partiprogram? Eller vill de titta på skärpta straff för brukarna, och ge polisen direktiv och resurser att bedriva en ännu intensivare pinnjakt på brukare?

De får lov att bestämma sig. Nån ordning måste det faktiskt vara i ett parti.

22 september 2020

Cannabismarknaden värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för de kriminella (enligt CAN)

Filed under: droger — Christian Engström @ 14:53

Den illegala cannabismarknaden är värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året, enligt CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Den här uppskattningen framgår av rapporten Narkotikaprisutvecklingen 1988-2019. De skriver i sin sammanfattning:

Den årliga omsättningen av narkotika uppskattas till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor under perioden 2015–2019. Störst ekonomisk marknadsandel hade cannabis (45 procent). I skattningen av omsättningen ingick också kokain, amfetamin, heroin och ecstasy.

Tar man 45% av uppskattningen av den totala narkotikamarknaden, hamnar man på mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för enbart cannabis.

Eftersom det är illegal verksamhet är siffrorna förstås osäkra, och det betonar CAN i sin rapport. Uppskattningen bygger på de beslag som tullen och polisen har gjort. Eftersom ingen vet exakt hur stor del av all narkotika i Sverige som tullen och polisen lyckas ta, går det inte att med säkerhet säga någon exakt siffra. Men att det rör sig om ett antal miljarder kronor om året kan man ändå vara ganska säker på.

Enligt en annan uppskattning baserad på mätningar av avloppsvatten i reningsverket Henriksdal i Stockholm 2019, skulle den totala cannabismarknaden i Sverige kunna vara värd så mycket som 15 miljarder om året, eller mer realistiskt kanske 10 miljarder. Den siffran är högre än vad CAN kommit fram till, men den befäster bilden att även om man bara ser till cannabis, är det miljardbelopp varje år vi pratar om.

Varför ger vi de kriminella de här miljarderna till skänks? Det är det som är resultatet av dagens narkotikapolitik, som säger att all icke-medicinsk cannabis måste säljas av kriminella.  Polisen har beskrivit intäkterna från cannabisförsäljning som en ”basinkomst” för de kriminella gängen. Det är kampen om narkotikapengarna som är grundorsaken till många av skjutningarna och sprängningarna i uppgörelserna mellan gängen. De exakta siffrorna kan vi som sagt inte veta, men vare sig det rör sig om 1, 3 eller 10 miljarder per år är det ofantligt mycket pengar att ge till kriminella gangstergäng, vilket är vad vi gör idag.

Legalisera cannabis och sälj det på Systemet! Då hamnar de här miljarderna i statskassan istället för hos de kriminella. Det skulle radikalt förändra maktbalansen mellan polis och kriminella gäng i förorterna, och ge polisen en betydligt bättre chans att återta kontrollen.

Fortsätter vi med samma narkotikapolitik som hittills, kommer gängvåldet också fortsätta som hittills.

3 september 2020

Legalisera cannabis och ta pengarna från gangstergängen

Filed under: droger — Christian Engström @ 12:17
I USA på 20-/30-talet var det förbudet mot alkohol som finansierade gangstergängen. Idag är det förbudet mot cannabis som finansierar våra gangstergäng i förorterna. Legalisera cannabis och ta pengarna från gängen. Bara då får polisen en chans.

Statsminister Stefan Löfven kallar gängmedlemmarna som skjuter människor för ”smågangstrar”. Moderatledaren Ulf Kristersson sågar – med rätta – Löfvens försök att bagatellisera gängvåldet.

De är gangstrar, helt enkelt. Skjutningarna och de övriga gängrelaterade morden är precis lika brutala och dödliga som de var i Chicago under förbudstiden, så det finns ingen anledning att sätta ”små-” framför ordet gangster.

Och precis som i Chicago under förbudstiden, lär våldet fortsätta så länge det finns enorma pengar att tjäna för den som väljer att bli gangster. Då var det förbudet mot alkohol som gav de kriminella inkomster som var värda att döda för. Idag är det förbudet mot cannabis som är den viktigaste inkomstkällan för våra nya gangstergäng.

Legalisera cannabis och sälj det under kontrollerade former på Systemet. Då tar vi bort en stor del av pengarna från gängen, samtidigt som vi frilägger minst 1000 helårstjänster hos polisen, när de inte längre ska jaga enskilda brukare med pissprov.

Det som bröt gangsterväldet i USA på 20-/30- talet var inte de polisiära insatserna, eller ens att man kom på att man kunde sätta dit Al Capone för skattebrott istället för mord. Det var att man gjorde alkohol lagligt igen, så att den viktigaste intäktskällan för den tidens gangsters försvann.

Sverige idag behöver stärka polis och rättsväsende, och se över straffrabatterna, för att hantera vår tids gangsters. Där har Ulf Kristersson alldeles rätt. Men det kommer inte att räcka om vi inte samtidigt legaliserar cannabis, för att dra undan den ekonomiska basen för gangstervåldet.

Bara då kan polisen får en sportslig chans att knäcka gängen, och inleda arbetet med att återupprätta rättsstaten och tryggheten på gator och torg.

17 augusti 2020

Universell basinkomst (UBI) är omöjligt – men basinkomstgaranti (BIG) behöver inte bli dyrare än dagens system

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:35

Ordet ”basinkomst” kan betyda endera av två väldigt olika förslag på reformering av trygghetssystem. Det gör att debatten lätt blir väldigt förvirrad, eftersom det ofta inte framgår vilken typ av system en viss person menar. ”Basinkomst” kan endera vara

  • Universell basinkomst (Universal Basic Income, UBI), vilket betyder att alla får basinkomsten utbetald, även höginkomsttagare, miljonärer och alla med vanliga jobb.
  • Basinkomstgaranti (Basic Income Guarantee, BIG), vilket betyder att alla har rätt att få basinkomst om de skulle behöva det, men att bara de som har inga eller mycket låga inkomster får någon basinkomst utbetald.

Tyvärr är de flesta som är för basinkomst mentalt fastlåsta vid att det ska vara universell basinkomst UBI, alltså att alla ska få, även den stora majoriteten löntagare som inte alls behöver någon basinkomst, eftersom de redan tjänar så mycket själva att de klarar sig. Jag skriver ”tyvärr” eftersom en sådan modell är helt omöjlig att finansiera.

Så länge ordet ”basinkomst” är synonymt med UBI är frågan politiskt stendöd, och bara en flummig vision som aldrig kommer hända.

Att UBI är helt omöjligt kan vem som helst konstatera själv med en enkel överslagsberäkning. Att ge 10.000 i månaden till var och en av Sveriges 10 miljoner invånare skulle kosta 1.200 miljarder. Det är mer än hela statens budget, som idag är på lite drygt 1.000 miljarder.

Vill man bara ge UBI till de 5,8 miljonerna människor i arbetsför ålder sjunker kostnaden till 700 miljarder, men det är inte till någon hjälp, för 700 miljarder är också alldeles för mycket pengar för att det ska gå att stoppa in i en 1000-miljardersbudget.

Att ge universell basinkomst UBI till alla är alltså helt omöjligt, och det är ju inte särskilt förvånande. Basinkomst (i alla dess former) är fördelningspolitik, och det går inte att fördela pengar så att alla får mer samtidigt.

Men om man istället tittar på basinkomstgaranti BIG, då är det fullt möjligt att finansiera det på ett helt realistiskt sätt. I ett sådant system har alla rätt till basinkomst om de saknar andra inkomster, men bara då. Den stora majoriteten som redan försöjer sig själva får inga extra pengar – men de får en extra trygghet i att veta att samhället kommer ställa upp om de av ena eller andra anledningen hamnar utanför arbetsmarknaden. Vi ersätter dagens otrygga lapptäcke av trygghetssystem med ett enkelt och begripligt system där ingen någonsin kan bli utförsäkrad eller hamna mellan stolar. En sådan reform går att räkna hem och finansiera. Utformar man systemet rätt behöver det inte ens bli dyrare än vad vi betalar för dagens trygghetssystem och system för fördelningspolitik.

Basinkomstgaranti BIG skulle i så fall ersätta det mesta av dagens Arbetsförmedling/a-kassa, försörjningsstöd, bostadsbidrag och sjukersättning för långtidssjuka. Det kanske inte blir mer pengar i plånboken för bidragstagarna än idag, men det blir oändligt mycket bättre trygghet och mindre förnedring. Det blir fortfarande tajt ekonomiskt och ingen dans på rosor för dem som får basinikomsten utbetald, men ingen riskerar någonsin att falla mellan stolar. Dessutom lönar det sig alltid att jobba om man får chansen (vilket det inte gör med dagens system).

Jag har tagit fram en skiss på ett system för basinkomstgaranti BIG för Sverige, för att visa att det är helt och hållet realistiskt och möjligt.

Här är ett föredrag jag höll i Almedalen 2019 där jag presentera förslaget (video 38 min):
https://www.youtube.com/watch?v=PezmyPUaKEw

Själva förslaget i dess helhet finns här:
https://christianengstrom.wordpress.com/2016/03/04/sammanfattning-ett-konkret-genomraknat-forslag-till-basinkomst/

27 maj 2020

Morgan Johansson (S) om regeringens narkotikapolitik

Filed under: droger — Christian Engström @ 9:14

Justitieminister Morgan Johansson (S) har hållit tal om narkotikapolitiken. Han är stark motståndare till att ens undersöka vad kriminaliseringen har för effekter, och han är mycket tydlig med att han vill fortsätta som förut med den restriktiva narkotikapolitiken.

Men hans argumentation är en blandning av lögner, halvsanningar och halmgubbar. Han har inget intresse alls för hur dagens politik fungerar i praktiken, utan är bara intresserad av att till varje pris klamra sig fast vid det gamla.

Tråkigt, men på ett sätt bra att han profilerar sig som tydlig motståndare till en human politik baserad på fakta och evidens. Nu finns det någon för andra politiker att debattera med.

Justitieministerns tal börjar 5:50 in i det här klippet:
https://youtu.be/9XuMIkEZKU0

Talet finns även utskrivet hos Regeringskansliet, så det här är verkligen regeringens officiella ståndpunkt:
https://www.regeringen.se/tal/2020/05/anforande-av-morgan-johansson-pa-webbsand-narkotikakonferens-med-fokus-pa-forebyggande-metoder-och-tidig-upptackt/

27 april 2020

Akut inkomstgaranti för coronakrisens arbetslösa

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 9:51

Grafik: Kommuner där arbetslösheten ökat respektive minskat mest

Coronakrisen har lett till en ökning av arbetslösheten, och vi har troligen bara sett början ännu. Grafik från SvD/TT.

Coronakrisen har gjort att många blivit arbetslösa, och att många timanställda (bland annat inom hotell och restaurang) inte längre får några timmar. En del av dem som blivit av med jobbet har rätt till a-kassa enligt dagens regler, men långt ifrån alla. Här är ett konkret förslag på en akut inkomstgaranti för att hjälpa dem som hamnat mellan stolar i dagens trygghetssystem.

Förslaget i en mening

Den som inte har haft jobb sedan epidemin startade i mars, men som jobbade halvåret innan, får 12.000 kronor brutto per månad i akut inkomstgaranti, om den inte har rätt till a-kassa, försäkringskassa eller liknande.

Kostnad för staten 2-3 miljarder per månad

12.000 kronor före skatt motsvarar 10.000 kronor netto, enligt preliminärskattetabell 33. Kostnaden för staten blir alltså 10.000 kronor per månad per person som får den akuta inkomstgarantin, eller 1 miljard per månad per 100.000 mottagare. Om vi uppskattar att cirka 2-300.000 personer skulle omfattas av systemet, blir kostnaden 2-3 miljarder per månad.

Ett automatiskt system som kan införas snabbt – redan från mars 2020 retroaktivt

Systemet är konstruerat för att kunna administreras helt automatiskt av Skatteverket. Det behövs inga individuella bedömningar för att avgöra vem som har rätt till den akuta inkomstgarantin, utan utbetalningarna styrs helt av objektiva kriterier grundade på uppgifter som Skatteverket redan har tillgång till idag. Det enda som behöver göras är att programmera Skatteverkets datorer till att betala ut stödet enligt de regler som anges i förslaget. Om den politiska viljan finns, skulle det gå att implementera på några veckor, och skulle (om så önskas) kunna börja gälla retroaktivt redan från mars 2020.

Skatteverket har sedan några år tillbaka tillgång till uppgifter på månadsbasis om vad alla skattskyldiga i Sverige har tjänat. I och med det är det tekniskt lätt att identifiera alla individer som försörjde sig på arbete under halvåret innan epidemin bröt ut, men som blivit av med de inkomsterna från mars 2020. Systemet blir extremt träffsäkert, vilket hjälper till att hålla nere kostnaden för staten. Det leder heller inte till någon ökad arbetsbelastning för Arbetsförmedlingen, eftersom handläggningen kan skötas helt automatiskt av Skatteverket, utan att mottagaren av stödet ens behöver ansöka om det.

Fast anställda, timanställda och egenföretagare behandlas lika

Systemet är helt baserat på varje individs inkomster före epidemin, jämfört med inkomsterna efter. Det spelar ingen roll om det var en fast anställd som blivit uppsagd, en timanställd som inte längre får några timmar, eller en frilansare med enskild firma som inte längre får några uppdrag. Det enda som är relevant för att avgöra om någon ska få den akuta inkomstgarantin är att personen tjänade tillräckligt i lön eller inkomst av näringsverksamhet för att försörja sig innan epidemin, men har sett den inkomsten försvinna från mars 2020.

De som redan har a-kassa, f-kassa eller studerar berörs inte

Personer som idag försörjs av bidrag från Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan berörs inte av förslaget. De fortsätter vara kvar i de systemen precis som idag, och har inte rätt till någon akut inkomstgaranti. Samma sak gäller studerande på högskolor, som fortsätter få studemedel på samma sätt som idag.

De här begränsningarna är till för att hålla nere storleken på det nya systemet, och inte göra större förändringar än nödvändigt i det första akuta stadiet. Syftet med den akuta inkomstgarantin är att fånga upp de grupper som faller mellan stolar i dagens regelverk, men som är i akut behov av stöd för att klara sig under de speciella omständigheter som epidemin har lett till.

De som har försörjningsstöd berörs inte heller

Personer som idag lever på försörjningsstöd (socialbidrag) berörs inte heller av det nya systemet, om de inte försörjde sig på eget arbete under halvåret innan epidemin startade. Om de levde på försörjningsstöd (eller andra bidrag) under halvåret innan epidemin, har Skatteverket registrerat att de inte fick lön från arbete under den perioden. De är då inte berättigade till akut inkomstgaranti, utan fortsätter i dagens system precis som förut.

På sikt kan man fundera på om någon form av inkomstgaranti skulle ersätta hela eller delar av försörjningsstödet, för att få ett skyddsnät som är mer robust och mindre byråkratiskt och godtyckligt. Men den diskussionen kan vänta tills vi har tagit hand om de akuta problemen.

Förslaget i mer detalj

Vem ska få akut inkomstgaranti?

Full akut inkomstgaranti (12.000 brutto/månad) betalas ut till den som

  • är boende och skattskriven i Sverige
  • är 19-65 år gammal
  • inte är studerande
  • inte är försörjd av a-kassa eller f-kassa
  • i snitt tjänade minst 12.000 brutto/månad i lön eller inkomst av näringsverksamhet under perioden september 2019 till februari 2020, och förlorat den inkomsten från mars 2020

Utbetalningen görs automatiskt av Skatteverket, utan manuell handläggning eller ansökan från mottagaren av inkomstgarantin.

De som tjänade mindre än 12.000/mån halvåret innan epidemin får sin gamla snittinkomst

Personer som hade en genomsnittlig arbetsinkomst under 12.000/mån halvåret innan epidemin, är får akut inkomstgaranti med samma belopp som de hade i genomsnitt under det halvåret.

Den som till exempel tjänade 5.000 brutto i snitt per månad under perioden september 2019 till februari 2020, får 5.000 brutto i akut inkomstgaranti.

Den här regeln leder automatiskt till att den som helt saknade arbetsinkomster sept 2019 – feb 2020 inte är berättigad till akut inkomstgaranti.

Valaffisch: Det ska löna sig att arbetaDet ska löna sig att arbeta – gradvis nedtrappning av inkomstgarantin med 50%

När en person som är berättigad till akut inkomstgaranti lyckas tjäna pengar på eget arbete, sänks den akuta inkomstgarantin med hälften av vad personen själv drog in brutto.

Exempel: Anna har 12.000 kronor i akut inkomstgaranti, men lyckas själv tjäna 5.000 kronor brutto en månad. Då sänks inkomstgarantin med 50% av 5.000, alltså 2.500 kronor. Totalt få hon den månaden 9.500 i inkomstgaranti plus de 5.000 hon tjänade själv, vilket tillsammans blir 14.500 kronor brutto.

Den här utformningen av systemet gör att det alltid lönar sig att arbeta om man får chansen.

Vid en bruttolön på 24.000 kronor blir den akuta inkomstgarantin helt utfasad, och personen försörjer sig själv på eget arbete.

Skatteverket sköter utbetalningarna automatiskt

För att systemet ska kunna sjösättas snabbt och få effekt omedelbart, krävs det att hanteringen kan ske helt automatiskt. Enligt uppgift har Arbetsförmedlingen just nu 12 veckors handläggningstid för nyinskrivna klienter, och den tiden kan mycket väl komma att öka till följd av att många ställs utan inkomst på grund av epidemin. Att stå helt utan inkomst i 3 månader drabbar många utsatta väldigt hårt, även om de efter den tiden är berättigade till a-kassa enligt dagens regler.

Skatteverket har redan idag information om vad var och en av oss tjänar varje månad, genom det ordinarie systemet för preliminärskatt. Reglerna för den akuta inkomstgarantin är utformade så att den information som Skatteverket redan har är tillräcklig för att administrera hela systemet för inkomstgaranti. Det enda som behövs är man lägger in reglerna för akut inkomstgaranti i Skatteverkets datorer, som sedan kan sköta all administration helt automatiskt.

Skatteverket har också färdiga rutiner för att betala ut pengar till personer som är berättigade till det. Alla i Sverige har anmält ett bankkonto som Skatteverket använder för att betala ut pengar när man får tillbaka på skatten. Den akuta inkomstgarantin betalas ut månadsvis till det kontot för alla som är berättigade till akut inkomstgaranti enligt det här förslaget.

8 april 2020

”D-sektionen” – ett sjungbart Simula-program

Filed under: kultur — Christian Engström @ 9:32

 

Simula-läroböcker från 80-talet

Simula var ett av de första objektorienterade programmeringsspråken, en föregångare till C++ och Java

Simula är ett av de första objektorienterade programmeringsspråken, och en föregångare till bland annat C++ och Java. Idag används inte Simula längre (tyvärr), men på 80-talet skedde mycket av datautbildningen på KTH och Stockholms Universitet i Simula.

På den tiden det begav sig skrev jag en liten sång i Simula. Här är den, för den händelse att eftervärlden skulle vara intresserad. 🙂

Programmet är (var) kompilerbart i DEC-10 Simula, där man fick dela upp strängliteraler på det sättet (som inte var standard Simula). Vid exekvering skriver programmet ut texten ”D-sektionen”.

D-sektionen
Melodi: Triumfmarschen ur Aida

BEGIN
INTEGER a, b, c;
Outtext("D");
Outtext("-");
Outtext("sek"
"tionen");
Outimage;
END

Sjunges:

begin
integer a be se
outtext av stora de
outtext bindestreck
outtext sek
tio nen
outimage end


Visan får spridas och användas fritt, förstås. Sharing is Caring. Creative Commons CC0.

 

29 februari 2020

Estland har INTE avkriminaliserat narkotikabruk

Filed under: droger — Christian Engström @ 11:35

drug deaths eu

Estland är det enda EU-landet som har ännu högre narkotikadödlighet än Sverige. I Estland är personligt bruk och innehav av narkotika straffbart med upp till 800 euro i böter eller 30 dagars frihetsberövande.

Estland har allra högst narkotikadödlighet i EU, och är alltså det enda EU-landet som har ännu högre dödlighet än Sverige.

I olika debattartiklar påstår lobbyisterna som vill att Sverige ska hålla fast vid den gamla narkotikapolitiken att Estland har avkriminaliserat narkotikabruk, och att det alltså skulle vara ett bevis för att avkriminalisering inte hjälper för att få ner dödligheten. Det här säger bland annat lobbyistsajten Drugnews och Staffan Hübinette från projektet Narkotikafri skola.  Men det argumentet är inte sant.

Estland har INTE avkriminaliserat persoligt bruk eller innehav, i den mening vi använder ”avkriminalisera” i den svenska debatten.

När vi diskuterar avkriminalisering i Sverige pratar vi om att helt sluta straffa människor för ringa narkotikabrott. Det har inte Estland gjort.

Estland har gjort en nedgradering av bruk och innehav från att vara ett ”crime” till ett ”misdemeanour”, vilket man rent tekniskt kan kalla för avkriminalisering om man vill. Men det är fortfarande straffbart med upp till €800 i böter, eller 30 dagars frihetsberövande.

Källa är EMCDDA, EU’s byrå för narkotikastatistik:
http://www.emcdda.europa.eu/publications/topic-overviews/content/drug-law-penalties-at-a-glance_en

Man får klicka i lite rutor för att få svar på rätt frågor om just Estland, men gör man det får man de här svaren från EMCDDA:

  • Drug use: What is the punishment for the offence?
    Consumption of drugs is a misdemeanor, punishable by a fine of up to 200 fine units (about €800) or by administrative detention (in the police arrest house rather than in a prison, up to 30 days of deprivation of liberty). It is a misdemeanour, not a crime. Act on Narcotic Drugs and Psychotropic Substances and Precursors thereof of 11 Jun 1997 art. 151.
  • Possession: What is the punishment for the offence?
    Possession of small quantities of drugs for personal use (up to ten doses) is a misdemeanor, punishable by a fine of up to 200 fine units (about €800) or by administrative detention (in the police arrest house rather than in a prison) for up to 30 days. Act on Narcotic Drugs and Psychotropic Substances and Precursors thereof of 11 Jun 1997 art. 151.

Mer om Estland från EMCDDA:
http://www.emcdda.europa.eu/countries/drug-reports/2019/estonia/drug-laws-and-drug-law-offences_en

 

9 januari 2020

Cannabis i Kanada ett år efter legaliseringen: ingen ökning av bruket, 40% av marknaden nu laglig (faktaunderlag)

Filed under: droger — Christian Engström @ 12:47

Stapeldiagram med cannabisförsäljningen i Kanada från Q3 2018 till Q3 2019

Ett år efter legaliseringen av cannabis i Kanada har den illegala delen av marknaden krympt till 60%, och totala bruket ligger på samma nivå som innan legaliseringen

Kanada legaliserade bruk och försäljning av cannabis i oktober 2018. Hur gick det?

  • Det totala bruket av cannabis gick upp några procent första kvartalet det var lagligt, men har nu fallit till samma nivå som innan legaliseringen. Ingen ökning av totala bruket, alltså.
  • 60% av marknaden är fortfarande illegal, men den illegala andelen faller gradvis kvartal för kvartal.

Med andra ord:

Kanada har inte löst hela problemet med illegal marknad ännu, men de är på väg åt rätt håll, och det har inte blivit någon katastrofal ökning av bruket.

Källan till de här siffrorna är Statistics Canada (alltså Kanadas motsvarighet till Statistiska Centralbyrån SCB). Som alltid när det gäller att uppskatta olaglig verksamhet finns det säkert en hel del osäkerhet i de siffrorna. Men man kan ändå utgå från att Kanadas SCB är en neutral part, och har gjort så gott de har kunnat när de har tagit fram den här officiella statistiken. Det här är den bästa uppskattningen som går att få tag på, helt enkelt.

Twittersignaturen Skum Tomte hittade siffrorna hos Statistics Canada, och gjorde diagrammet. Grunddata går att hitta om man går till den här sidan hos Statistics Canada, och klickar på fliken ”Economy”. Där finns en ruta med rubriken ”Household consumption expenditure, Canada ($ millions)”. Den har i sin tur fyra underrubriker:

  • Total medical and non-medical use, alltså totala bruket.
  • Medical use, alltså medicinsk cannabis utskriven på recept. Medicinsk cannabis har varit lagligt i Kanada sedan 2001.
  • Non-medical purposes (licensed) är det nya som blev lagligt i oktober 2018.
  • Non-medical purposes (unlicensed) är den olagliga marknaden.

Klickar man på någon av de här underrubrikerna visas ett diagram över tiden 2014-2019 för den aktuella kategorin av cannabisanvändning. Själva diagrammen som visas är missvisande eftersom de är stympade (de börjar inte på noll), men man kan klicka på knappen ”Copy chart data” och enkelt kopiera själva dataserierna.

Jag har gjort det, och lagt in de fyra dataserierna i kalkylbladet Cannabis sales in Canada 2014-2019 för den som vill ha siffrorna lätt tillgängliga.

Signaturen Skum Tomte har också utgått från de här dataserierna, och gjort stapeldiagrammet som visar statistiken från det sista kvartalet före legaliseringen, och de fyra kvartalen efter.

Det har rapporterats i media att 60% av marknaden skulle ha blivit laglig (vilket förstås skulle vara ännu bättre om det stämmer). Siffran 60% lagligt (och 40% olagligt) har förekommit bland annat hos Global News, och citerats i Sverige av bland annat IOGT-NTO:s nyhetssajt Accent.

Jag vet inte om siffran 60% bara var att en journalist råkade svänga på lagligt/olagligt och att den siffran sedan vidareciterades, eller om det fanns någon annan källa som tydde på 60%. Att uppskatta storleken på illegala marknader är ju alltid vanskligt och behäftat med osäkerheter, som sagt.

Men för att inte löpa risken att skönmåla och framställa den kanadensiska legaliseringen i mer positiva termer än vad som är sant, är det i vart fall bättre att använda Statistics Canada’s siffra 40% lagligt för utfallet ett år efter legaliseringen.

…………

Uppdatering: Illegal pot now 44% cheaper than legal sources (23 januari 2020)

Uppdatering: What has changed since cannabis was legalized? (Statistics Canada, 21 februari 2020)

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: