Christian Engström, Pirat

23 oktober 2021

Jag skriver krönikor om narkotikapolitik hos Cannabis i Fokus

Filed under: droger — Christian Engström @ 10:42

Jag har börjat skriva krönikor om narkotikapolitik hos Cannabis i Fokus.

Välkommen att läsa vad jag skriver hos Cannabis i Fokus

Vad vi vill – sammanfattning

Tidigare krönikor

Här är de krönikor jag har skrivit fram till mitten av maj 2023. Jag kommer inte uppdatera den här listan särskilt regelbundet, så gå till Cannabis i Fokus för nyare krönikor.

Äldre inlägg om narkotikapolitik på den här bloggen:

20 september 2022

Inför pristak på el medan vi bygger ut kärnkraften

Filed under: energipolitik — Christian Engström @ 10:04

Inför pristak på el!

Det sätt som elmarknaden är reglerad på leder till absurda priser som kommer slå ut svenska företag och hushåll om inget görs. Så nu är det dags att vi gör något.

Sverige har två problem med elmarknaden. Dels har vi effektbrist ibland när det inte blåser. Det kan vi bara lösa genom att bygga kärnkraft, vilket tyvärr tar tid.

Men det allra mest akuta problemet är att elmarknaden är reglerad av staten på ett sjukt sätt, som gör att elpriserna skenar på grund av effektbristen. Trots att nästan all el i Sverige produceras för under 10 öre per kWh, kan priset för hushåll och företag närma sig 10 kronor per kWh. Det är helt orimligt.

De goda nyheterna är att regering och riksdag kan åtgärda reglerna för elmarknaden snabbt, utan att behöva vänta på att vi bygger mer planerbar effekt.

Sverige bör omedelbart:

  • införa exportförbud på el när vi har effektbrist
  • sätta ett maxpris på el i Sverige till exempelvis 40 öre/kWh
  • ge statligt ägda Vattenfall och Svenska Kraftnät det allmännyttiga uppdraget att se till att vi har en stabil elförsörjning inom pristaket. Behöver de importera el som är dyrare än 40 öre ska de göra det, och låta ägaren (staten) ta förlusten.

På det här sättet räddar vi den svenska ekonomin från att krossas av elpriserna.

Den så kallade ”marknaden” för el är så långt från en fri marknad man kan komma. Den är ett oligopol som är reglerat i detalj av staten, men på ett dåligt sätt som gör att priserna skenar okontrollerat när det är brist på effekt.

Staten måste göra om regleringen omedelbart, så att inte reglerna leder till att svenska företag och hushåll slås ut, medan elbolagen håvar in miljarder.

El till stabila priser är en förutsättning för all ekonomisk verksamhet, och för hela den fria marknaden. Det är statens uppgift att reglera elförsörjningen så att resten av näringslivet kan överleva.

Det här är ett beslut som vi kan och bör ta nationellt i Sverige, nu så fort som möjligt. Vad EU eventuellt kan komma att ha för synpunkter spelar ingen roll. Det finns massor av regler som säger att ett medlemsland kan strunta i EU-regler under en nationell kris. Några duktiga jurister kan säkert hitta några bra paragrafer i EU-fördragen.

Och kan de inte det är det bara att vi struntar i vad EU säger. EU har ingen armé, så de kan inte tvinga oss att ödelägga vårt land för underkasta oss Bryssel.

12 september 2022

Valsedelsskrivare ger säkra och rättvisa val

Filed under: val — Christian Engström @ 14:50
Det är otroligt mycket jobb för ett utmanarparti att själva tvingas distribuera valsedlar till 6.000 vallokaler på valdagen

Med valsedelsskrivare i vallokalerna kan vi göra valen rättvisa mellan alla partier, samtidigt som vi behåller säkerheten i det manuella valsystemet med papper i valurnor.

Det finns mycket goda skäl att behålla grunden i valsystemet, alltså att det är fysiska valsedlar som räknas manuellt inför publik. Digital röstning är en dålig och farlig idé.

Men dagens svenska valsystem har brister:

  • Medan riksdagspartierna får sina valsedlar utlagda gratis och automatiskt i alla vallokalerna, tvingas partier som (ännu) inte sitter i riksdagen själva betala för tryckningen av valsedlarna, och sedan själva lägga ut dem i de 6.000 vallokalerna på valdagen. Det är en orimlig orättvisa.
  • Vi har problem med de handskrivna valsedlarna, som ibland är så otydliga att det blir en tolkningsfråga hur väljaren har röstat.
  • Om man förtidsröstar på annan ort än där man är skriven kan man oftast inte personrösta, eftersom det är olika listor med namn i de olika valkretsarna.
  • Synskadade förlorar sin rätt till valhemlighet, eftersom de måste ta hjälp av någon annan för att kunna rösta.
  • Det är ett ofantligt slöseri med papper att det trycks hundratals miljoner valsedlar som aldrig används.

Ett förslag till lösning som framförs ibland är att ha en enda gemensam valsedel för alla partier. Så är det i ett antal andra länder. Men den lösningen fungerar inte i praktiken om väljarna ska ha rätt att personkryssa kandidater enligt den svenska vallagen. Vilka kandidater man kan kryssa beror på vilken valkrets man är skriven i, och totalt är det många tusen kandidater i riksdagsvalet för de olika partierna. Att trycka alla namn på alla valsedlar är inte praktiskt möjligt, så en sådan lösning skulle inte kunna uppfylla den vallag vi har idag.

Alla de här problemen går att lösa enkelt med modern teknik i form av valsedelsskrivare. Alla partier blir likvärdigt behandlade, alla valsedlar blir korrekta och entydiga, personvalet fungerar även vid förtidsröstning, synskadade kan rösta utan hjälp och pappersslöseriet upphör.

Rent praktiskt skulle röstningen gå till så här:

  1. Väljaren går bakom skärmen och lägger sitt röstkort på en glasruta på valsedelsskrivaren, som läser av vilka val man ska rösta i (riksdag, region, kommun) och vilken valkrets och valdistrikt man hör till. Glasrutan är utformad så att skrivaren bara ser uppgifterna om val och valdistrikt, och inte några personuppgifter för den röstande. Det gör att man kan garantera anonymiteten.
  2. Om man röstberättigad i riksdagsvalet visar skrivaren upp alla partier som ställer upp på en pekskärm. De partier som redan sitter i riksdagen kan visas överst, men alla utmanarpartier finns också med om man scrollar ner. Det gör det rättvist mellan partierna. Väljaren pekar på det parti hen vill rösta på.
  3. På pekskärmen visas nu namnen på kandidaterna för det partiet i den valkrets som väljaren hör till. Väljaren pekar på den kandidat hen vill personrösta på (eller ingen alls).
  4. Väljaren trycker på ”print”, och riksdagsvalsedeln skrivs ut.
  5. Proceduren upprepas sedan för region- och kommunalvalen.

Valhemligheten är garanterad genom att skrivaren inte har några personuppgifter på den som röstar. Om man känner sig extra paranoid kan man upprepa proceduren hur många gånger man vill och skriva ut valsedlar för olika partier. Det är ändå bara den valsedel som man lägger i valkuvertet som räknas.

Synskadade kan använda valsedelsskrivaren utan hjälp genom att stoppa in ett par vanliga hörlurar i ett uttag i skrivaren. Skrivaren känner av det, och ger i så fall talad feedback som ser till att väljaren kan navigera sig fram till rätt parti och rätt person att kryssa.

När väljaren har skrivit ut de tre valsedlarna stoppar hen dem i valkuverten som vanligt. Resten av röstningsproceduren går till på precis samma sätt som idag, alltså att man lämnar kuverten till valförrättaren, som kontrollerar mot röstlängden och lägger kuverten i urnorna.

När vallokalerna har stängt sker rösträkningen på samma sätt som idag. Enda skillnaden blir att det inte längre finns några svårtolkade handskrivna valsedlar, eller valsedlar som hör till fel valkrets med fel kandidatlista.

Ett sådant här system skulle kosta lite grand att införa, men det rör sig inte om några astronomiska belopp. Valsedelsskrivarna behöver specialkonstrueras, men i princip handlar det ju bara om att bygga ihop en vanlig padda med en liten skrivare. Det behöver inte bli jättedyrt att upphandla, och när de väl finns kan de återanvändas i kommande val.

Det valsystem som vi har i Sverige idag är i huvudsak välfungerande, men det har brister i och med att inte alla partier som ställer upp i valet blir behandlade på samma sätt när det gäller valsedlarna. Förr i tiden kanske det fanns praktiska skäl för det, och att man kunde tycka att det var en rimlig avvägning även om det var orättvist.

Men idag finns teknologin att eliminera den här orättvisan mellan partierna. Då ska vi använda den. När det gäller att genomföra de demokratiska valen på ett rättvist och korrekt sätt, ska ett land som Sverige inte nöja sig med mindre än 10 poäng av 10 möjliga.

Läs också:

E-röstning är en dålig och farlig idé

27 augusti 2022

100 år sedan folkomröstningen om alkoholförbud

Filed under: informationspolitik — Christian Engström @ 9:38
Affischer från Förbudsomröstningen den 27 augusti 1922

Idag för 100 år sedan röstade svenska folket Nej till ett alkoholförbud.

Då slapp vi det maffiavälde som USA fick under sin förbudstid.

Men nu slår gängvåldet i Sverige rekord. Drivkraften är pengarna från narkotika, inte alkohol.

Argumenten mot narkotikaförbudet är desamma som argumenten mot alkoholförbud för 100 år sedan. Dags att avsluta förbudstiden!

Läs jubileumskrönikan hos Cannabis i Fokus

19 september 2021

”Veckan för basinkomst startar – men framstående aktivist hoppar av”

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:14

Tidningen Syre skriver:

Nu börjar basinkomstveckan som bjuder på aktiviteter för alla som är intresserade av basinkomst.

Men en som inte kommer delta är Christian Engström, tidigare EU-ledamot för Piratpartiet, och en av dem i Sverige som drivit frågan om basinkomst mest. Han har lagt ned sitt engagemang i basinkomst helt.

– Jag orkar inte banka huvudet i väggen längre, säger han.

Christian Engström har tidigare räknat på hur mycket det skulle kosta att finansiera en basinkomst, och för några månader sedan presenterade han en ny modell. Den innebar att alla personer under en viss inkomstnivå skulle få 10 000 kronor efter skatt om de var ensamstående, samt mer till den som försörjer barn.

– Jag hade hoppats att den modellen kunde tjäna som underlag för en seriös diskussion. Men när jag presenterade den på Facebook visade det sig att de flesta ”anhängarna” till basinkomst bara var intresserade av att klaga på att miljonärer och höginkomsttagare inte fick lika mycket pengar som fattiga. Har man den ingången, att alla ska få gratis pengar vare sig de behöver det eller inte, då är basinkomst bara en helt verklighetsfrämmande flumidé. Och då är idén politiskt stendöd, och inte värd att lägga mer tid på i nuläget, säger han.

Läs mer hos Tidningen Syre

Kommentarer på Facebook

14 juni 2021

Försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer behövs inte med basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:00
Basinkomsten ersätter försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer, helt automatiskt och utan att man behöver fylla i några blanketter eller vara beroende av en handläggares godtycke

Behovet av försörjningsstöd (socialbidrag) försvinner nästan helt med basinkomst. För nästan alla som har försörjningsstöd idag ger basinkomsten mer pengar per månad än försörjningsstödet, och är inte beroende av en handläggares godtycke. Det här gäller både ensamstående och föräldrar med försörjningsansvar för sina barn. Eftersom nivån på basinkomsten är satt så att alla får så att de klarar att försörja både sig själva och sina barn, försvinner nästan hela behovet av försörjningsstöd automatiskt.

Vi kan ha kvar dagens regler för försörjningsstöd för att fånga upp ovanliga specialfall som inte täcks av basinkomsten. Ett exempel på ett sådant specialfall är 18-åringar (och i vissa fall yngre tonåringar) som brutit med sina familjer och flyttat hemifrån av sociala skäl. De får inte någon egen basinkomst förrän i juli det år de fyller 19, men de kan få hjälp av socialtjänsten enligt dagens regler. De reglerna kan vi låta vara kvar, för totalt sett handlar det om så få fall att det inte påverkar den ekonomiska kalkylen nämnvärt.

Försörjningsstödet kostade 11,6 miljarder i utbetalningar år 2019. I den siffran ingår både pengarna som bidragsmottagarna får att leva på (riksnormen) och pengarna för att täcka boendekostnader. Om vi låter 100 miljoner av de pengarna vara kvar inom försörjningsstödet för att täcka de specialfall som inte täcks av basinkomsten, får vi 11,5 miljarder över som kan gå direkt till finansieringen av basinkomsten.

Idag går det åt 4.000 socialarbetare på heltid för att administrera utbetalningarna av försörjningsstöd. En tänkbar åtgärd skulle kunna vara att ge dem sparken, och därmed spara runt 3 miljarder i löne- och kringkostnader. Men det tycker jag är en dålig idé, så det föreslår jag inte. Istället tänker jag mig att de här 4.000 socialarbetarna ska jobba kvar, men istället för att sitta och nobba folk stålar ska de arbeta med det de är utbildade för, nämligen att hjälpa människor med mer komplicerade problem än att de bara saknar pengar. Sverige har idag stora problem med utanförskap och bristfällig integration. Att basinkomstreformen frilägger 4.000 färdigutbildade socialarbetare som redan finns på plats ut i kommunerna kan förhoppningsvis bli till stor hjälp för att komma tillrätta med de problemen.

Bostadsbidrag för barnfamiljer

Bostadsbidragen för barnfamiljer och unga vuxna behövs inte heller med basinkomst, på precis samma sätt som försörjningsstödet. Vi kan ha kvar de lagar och regler som styr bostadsbidragen till barnfamiljer idag, för att fånga upp eventuella specialfall. Men så som basinkomsten är konstruerad, med extra pengar till familjer med barn, bör behovet av bostadsbidrag för barnfamiljer försvinna automatiskt.

De här bostadsbidragen går under ”Utiftsomårde 12 – Ekonomisk trygghet för familjer och barn” i statsbudgeten, och kostade 4,6 miljarder i utbetalningar år 2019 (tabell sid 102 i statens årsredovisning). Om vi låter 100 miljoner ligga kvar för att täcka eventuella specialfall, blir det 4,5 miljarder som vi kan ta till finansieringen av basinkomsten.

Gissningsvis tillkommer det några hundra miljoner i administrativa kostander för att betala ut de 4,6 miljarderna i behovsprövade bostadsbidrag, men jag har inte letat upp någon referens på de kostnaderna, så den besparingen ingår inte i den här kalkylen.

Observera att det bara är bostadsbidragen till barnfamiljer och unga vuxna som faller bort som en naturlig konsekvens av basinkomsten. Bostadsbidragen som ingår i andra system berörs inte, utan får finnas kvar som tidigare:

  • Bostadsbidrag till pensionärer blir kvar, eftersom pensionärer inte omfattas av det här förslaget till basinkomstsystem
  • Bostadsbidrag till personer med sjukersättning blir kvar, eftersom de ingår som en integrerad del i systemet för sjukersättning (sjukpension), och vi har sagt att vi inte vill göra några försämringar för sjukpensionärerna

Sammanfattningsvis får vi alltså 11,5 miljarder i besparingar på försörjningsstödet och 4,5 miljarder i besparingar på bostadsbidragen, vilket tillsammans blir 16 miljarder. Fast ”besparingar” är egentligen fel ord. De familjer som idag har försörjningsstöd och/eller bostadsbidrag kommer fortsätta få minst lika mycket pengar utbetalda, så det handlar inte om någon minskning av statens utgifter totalt. Men de här 16 miljarderna som vi betalar idag genom byråkratiska behovsprövade system kan vi istället styra om till det generella och automatiska basinkomstsystemet. Resultatet blir ökad trygghet och rättssäkerhet för dem som är i behov av stöd, samtidigt som byråkratin och administrationskostnaderna minskar.

…

Kommentarer på Facebook

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

11 juni 2021

Föräldraförsäkringen får vara kvar med basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:35
Föräldraförsäkringen har varit föremål för intensiv politisk debatt ända sedan 70-talet. Man kan ha principiella invändningar mot den, men att den ser ut som den gör beror på att en politisk majoritet vill ha det så.

Föräldrapenningen tänker jag mig också ska vara kvar oförändrad när vi inför basinkomst. Skälet är detsamma som varför jag vill behålla sjukförsäkringen:

Det skulle i praktiken vara politiskt omöjligt att få igenom en försämring av föräldraförsäkringen. Då finns det ingen anledning att ge sig in i den politiska striden.

Föräldrapenning betalas ut i 480 dagar för ett barn. I 390 dagar baseras ersättningen på den inkomst du har (dagar på sjukpenningnivå). De övriga 90 dagarna är ersättningen 180 kronor per dag (dagar på lägstanivå). Det här framgår av Försäkringskassans websajt.

Om man är två föräldrar finns det regler för hur man får dela upp föräldrapenningsdagarna mellan sig, men de reglerna behöver vi inte gå in på här. Jag tänker mig att de ska vara kvar oförändrade.

Med basinkomst blir det en förbättring av villkoren i föräldraförsäkringen. För föräldrar med jobb är föräldrapenningen högre än basinkomsten. Då får de behålla föräldrapenningen och får ingen basinkomst, precis som idag. Men för föräldrar som är arbetslösa eller har väldigt låga inkomster, kommer dagens föräldrapenning inte upp i basinkomsten. De föräldrarna skulle få basinkomst istället, och mer pengar i plånboken.

Att låta föräldraförsäkringen finnas kvar är ett designval av systemet som många basinkomstförespråkare kanske tycker är oväntat. Föräldraförsäkringen kostade 44,5 miljarder år 2019, så det skulle vara ett rejält bidrag till finansieringen av basinkomsten om man kunde lägga vantarna på de pengarna. Men jag tror inte det är någon bra idé att försöka.

Man kan ha filosofiska invändningar mot att föräldraförsäkringen är inkomstbaserad, och därför ger mer pengar till höginkomsttagare som får barn. Varför ska inte principen om lika lön för lika arbete gälla? Det är ju inte mer jobb att ta hand om ett höginkomsttagarbarn än ett barn till en arbetslös. Varför ska då höginkomsttagaren få mer betalt?

Men de här invändningarna är just filosofiska, och har ingenting med den praktiska politiska debatten att göra. Om det hade funnits en politisk majoritet för ett system med samma ersättning till alla föräldrar, då hade vi redan haft ett sådant system. Men någon sådan majoritet finns inte, vare sig i riksdagen eller ute bland väljarna.

Föräldraförsäkringen ser ut som den gör för att en majoritet vill att den ska se ut så. Föräldraförsäkringen är en av de allra mest genomdiskuterade politiska frågorna vi har, och debatten om olika detaljjusteringar är mer eller mindre ständigt aktuell.

Att få igenom en total omläggning av föräldraförsäkringen efter helt nya principer (alltså utan inkomstförsäkring) skulle inte vara möjligt ens om man ville det. Och jag är inte alls övertygad om att man skulle vilja det, ens om det gick.

Att basinkomsten förstärker föräldraförsäkringen för de familjer som är mest ekonomiskt utsatta är bra. Det händer mer eller mindre automatiskt när vi inför basinkomsten, och ligger helt i linje med själva grundtanken för basinkomst, att alla ska ha sin försörjning garanterad utan behovsprövning och byråkrati.

Men att försöka försämra för barnfamiljer i medelklassen genom att ta bort inkomstskyddet skulle vara ett politiskt själmordsuppdrag. Om vi gör basinkomstreformen beroende av det, är det i praktiken detsamma som att säga att vi struntar i att införa basinkomst. Då är det bättre att låta föräldraförsäkringen vara, och hitta finansieringen på annat håll.

…

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer behövs inte med basinkomst

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

25 maj 2021

Basinkomst täcker hålen i sjukförsäkringen

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:18
Sjukförsäkringen får finnas kvar som idag, men om basinkomsten ger mer än dagens ersättningar får man basinkomst istället.

Systemen för sjukpenning och sjukersättning får finnas kvar parallellt med basinkomsten. Men basinkomsten kompletterar sjukförsäkringen genom att fånga upp alla som blir utförsäkrade eller får för låg sjukpenning för att klara sig på.

Att inte hela sjukförsäkringen tas bort och ersätts med basinkomst är för att både sjukpenning sjukersättning i de flesta fall ger mer pengar än vad basinkomsten skulle göra. Sjukpenningen är också speciellt utformad för att hantera att man är borta från jobbet en kortare tid, medan basinkomsten handlar om att ge ett långsiktigt grundskydd. Därför får både sjukpenning (för korttidssjukdom) och sjukersättning (sjukpension) vara kvar. Men basinkomsten ger ett kompletterande skyddsnät som ingen kan bli utförsäkrad från.

Sjukersättning (sjukpension)

Sjukersättning är det som förr kallades förtidspension eller sjukpension. Är man under 30 kallas sjukersättningen för aktivitetsersättning, men det är i princip samma regler som gäller för både sjuk- och aktivitetsersättning. Här kallar jag bägge för sjukersättning. I det tidigare inlägget i den här basinkomstserien, där vi gick igenom nivåerna i några av dagens system, konstaterade vi att hel sjukersättning ger mer än basinkomsten i de allra flesta fall. Storleken på sjukersättningen beror på vad man hade för inkomst innan man blev sjukpensionerad. Den högsta sjukersättningen ligger runt 20.000 före skatt, vilket är betydligt högre än basinkomsten. Den lägsta sjukersättningen ligger runt 10.000 före skatt, men har man så låg sjukersättning är man normalt berättigad till bostadsbidrag också.

För de allra flesta som har sjukersättning idag ger den mer än basinkomsten, så de får fortsätta kvittera ut sjukersättningen enligt dagens regler. Ingen politiker vill (dessbättre) gå till val på att sänka ersättningen för långtidssjuka och funktionsnedsatta. Istället inför vi regeln att man får det som ger mest: endera basinkomst eller ersättning enligt dagens regler för sjukersättning+bostadsbidrag. Men aldrig bägge samtidigt.

På så sätt garanterar vi att ingen långtidssjuk förlorar på basinkomstreformen. Men för den som har låg sjukersättning, eller har oturen att bli utförsäkrad av Försäkringskassan, finns basinkomsten där som ett extra skyddsnät.

Sjukpenning

Sjukpenning är ersättningen man får från Försäkringskassan för korttidsfrånvaro upp till 360 dagar. De två första veckorna man är sjuk betalar arbetsgivaren. Från dag 15 till dag 360 betalar Försäkringskassan. Sjukpenningen är inkomstrelaterad, och den högsta ersättningen från Försäkringskassan är 24.280 kronor i månaden. Så ska det fortsätta vara när basinkomsten är införd.

Har man kollektivavtal och/eller en privat inkomstförsäkring kan man få ännu mer, men det bekostas inte av staten så det faller utanför den här diskussionen. Kollektivavtal och privata försäkringar fortsätter finnas som förut även med basinkomsten.

– Varför inte bara ta bort sjukpenningen när vi inför basinkomst?

Sjukpenningen är konstruerad för att ge inkomstskydd vid kortidsfrånvaro. Det är ett annat syfte än basinkomsten, som handlar om att ge ovillkorlig grundtrygghet på lång sikt. Därför skulle det inte fungera särskilt bra att ta bort systemet för sjukpenning och ersätta med basinkomst. Sjukpenningen ser ut som den gör för att en bred politisk majoritet bland väljarna tycker att den ska se ut ungefär så. Då är det bara dumt att föreslå att vi skulle ta bort sjukpenningen, så det gör vi inte.

Sjukpenningen får finnas kvar som idag, tillsammans med basinkomsten. Det man får ut i sjukpenning räknas som vanlig lön när det räknas ut om man har rätt att få basinkomst utbetald. För dem som har hög sjukpenning blir det ingen förändring alls mot idag.

Men för dem som har det svårast att få sjukpenningen att räcka till, ger basinkomsten en förstärkning. Dels ensamstående med riktigt låg sjukpenninggrundande inkomst, som idag kanske tvingas gå till socialen också. Dels föräldrar med försörjningsansvar för så många barn att basinkomsten ger ett tillskott till sjukpenningen av det skälet.

Samt att basinkomsten ger ett helt tryggt grundskydd för den som har oturen att bli utförsäkrad.

Övriga bidrag för funktionsnedsatta blir kvar

Förutom sjukersättning och sjukpenning finns det ett antal olika specialstöd för funktionsnedsatta och långtidssjuka. På sin hemsida räknar Försäkringskassan upp ”handikappersättning, merkostnadsersättning, särskilt högriskskydd, bilstöd, bostadstillägg vid sjukersättning, särskilt tandvårdsbidrag, arbetshjälpmedel och stöd till den som har barn med funktionsnedsättning”. Alla de här bidragen ska finnas kvar, och påverkas inte av basinkomstreformen. LSS-stödet och rätten till personlig assistans får också finnas kvar som idag. Om det systemet behöver reformeras är det i så fall en separat fråga.

Genom att vi behåller sjukersättning och sjukpenning och bara kompletterar de systemen med basinkomsten, och behåller alla de övriga stöden vid sjukdom och funktionsnedsättning, kommer ingen som har de stöden idag förlora på reformen. Så länge de inte blir utförsäkrade fortsätter de få samma ersättningar som idag.

Men att vi inför basinkomst blir en väldigt stor förbättring för alla som idag lever på sjukpenning eller sjukersättning, trots att de i de flesta fall kommer vara kvar i sjukkassans system. Idag är utförsäkringarna ett stort samhällsproblem, som gör att ingen som har sjukpenning under längre tid kan känna sig trygg. När som helst kan det dimpa ner ett brev från en handläggare på Försäkringskassan som säger att sjukpenningen har blivit indragen, och att man får lov att klara sig bäst man kan ändå.

Med basinkomst som ett extra skyddsnät mildrar vi det problemet. Det blir fortfarande ett ekonomiskt avbräck att bli utförsäkrad, men tack vare basinkomsten blir den utförsäkrade i vart fall inte av med all inkomst.

…

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Föräldraföräkringen får vara kvar med basinkomst

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Inlägget uppdaterat den 23 september 2021, med ändringar i beskrivningen av integrationen med sjukpenningen, och ny rubrik.

4 maj 2021

Basinkomst till studenter: hälften lån

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:04
Studiemedlen från CSN görs om och integreras med basinkomsten

Studiemedlen från CSN görs om och integreras med basinkomsten. För studenter innebär det:

  • 10.000 i månaden efter skatt att leva på, precis som idag
  • utbetalning 12 månader om året istället för 10
  • 50% som lån, istället för 70% låneandel som gäller idag
  • tryggad försörjning även om man missar tentor
  • extra basinkomst för studenter som har barn, så att det blir möjligt att plugga vidare mitt i livet

Rent tekniskt består förslaget för studenter av två delar. Studenter på högskola får basinkomst som alla andra. Det är ett rent bidrag. Men samtidigt inför vi terminsavgifter som man får låna till av CSN, så att låneandelen blir 50%.

Sammantaget blir det en rejäl förbättring för högskolestudenter, men inte helt orimligt generöst.

Studiemedlen 2019 låg på 10.676 kronor per 4 veckor, obeskattat. Men man kan bara få studiemedel under 40 veckor per år, och inte resten av året. Beroende på hur man väljer att se på det blir alltså nivån på studiemedel endera 10.676 per månad under 10 månader, eller 8.897 per månad utslaget på hela året. Studiemedlen förväntas räcka till både hyra, mat, övriga levnadsomkostnader och kurslitteratur.

Att man bara får studiemedel 10 månader om året ställer till problem för många studenter. Visserligen går man inte i skolan under sommarmånaderna. Men man måste ju ändå ha till mat och hyra även på sommaren.

Tanken i studiemedelssystemet är att studenterna ska jobba på sommaren, och försörja sig på så sätt. Det kanske var en rimlig tanke när systemet infördes i mitten av 1960-talet. Då fanns det sommarjobb till alla som ville ha det. Men så är det inte idag. Studenter som inte lyckas få något sommarjobb kan hamna i en väldigt knepig situation, om de inte har ett sparkapital eller föräldrar/partner att leva på.

Det problemet löser vi genom att studenerna får basinkomst. Det blir 10.000 i månaden efter skatt att leva på, preics som idag. Men man får basinkomsten årets alla 12 månader, och inte bara 10.

Av dagens studiemedel är 30% bidrag. Resterande 70% – alltså ca 70.000 per år – är lån som ska betalas tillbaka när man har pluggat färdigt och börjar jobba.

Om vi bara ersatte studiemedlen med basinkomst rakt av, skulle ingen få några studieskulder alls. Det skulle förstås vara väldigt trevligt för alla som precis går ut högskolan. Men det skulle vara lite väl generöst mot just gruppen nyutexaminerade akademiker, som ju är en av de allra starkaste grupperna på arbetsmarknaden.

För att systemet ska bli mer likt vad som gäller idag, inför vi därför terminsavgifter på 30.000 per termin (60.000 per år). Terminsavgifterna får man låna till av CSN, enligt ungefär samma regler som idag. Studenterna drar då på sig studielån som motsvarar hälften av vad de får i basinkomst efter skatt under studietiden. Terminsavgifterna kommer dra in ett antal miljarder till statskassan, som behövs för att finansieringen av basinkomstsystemet ska gå ihop. Totalt sett blir det generösare än dagens system, men inte så mycket generösare att det blir helt orimligt

Basinkomst för försörjningen, studiemedel till studieplatsen

Att studielånen går till att betala terminsavgifterna gör att vi frikopplar studielånen från studenternas försörjning. Försörjda är de av basinkomsten, precis som alla andra som inte har egna inkomster. Men de får betala för utbildningen de får. Det sänder en signal att utbildning är någonting värdefullt, som ska ses som en investering. Det är en bra signal.

Idag finns det studenter på högskola som pluggar mest för att de inte hittar något annat sätt att försörja sig för dagen. Det tjänar ingen på. De som gör det blir visserligen försörjda för stunden, men de drar på sig 70.000 per år i studieskulder som någon gång ska betalas. Att studielånen ska betalas tillbaka är inget problem för den som läser på högskolan för att få en utbildning som sedan leder till ett välbetalt jobb. Men har man bara läst lite blandade kurser för att uppfylla kraven för att få studiemedel, då är det inte säkert att det leder till ett jobb med hög lön, och då kan studieskulderna från ungdomen bli ganska betungande längre fram i livet.

Ett annat problem med studenter som pluggar bara för att få studiemedel är att de tar upp högskoleplatser som annars hade kunnat gå till någon som verkligen var intresserad av ämnet, och som hade tänkt satsa på en karriär inom området. Genom att frikoppla försörjningen från studiemedlen löser vi det problemet. Väldigt få kommer att välja att betala 30.000 kronor per termin för utbildningar som de inte är intresserade av. Det kommer bara finnas ett enda skäl till att plugga på högskola, och det är att man är uppriktigt intresserad av den utbildning som erbjuds. Det är precis som det ska vara.

Försörjningen försvinner inte om studierna går dåligt med det föreslagna systemet. Idag kan en missad tenta leda till att man inte längre uppfyller CSN:s krav, och därför inte längre får några studiemedel till sin försörjning. Det är en enorm stressfaktor för studenter som ligger i riskzonen för att inte uppfylla studiemedelskraven. I ett läge där de skulle behöva fokusera helt på att faktiskt klara studierna, tvingas de istället lägga energi på att oroa sig över sin ekonomi och att de snart kan riskera att stå utan försörjning. Den effekten slipper vi när förörjningen är tryggad av basinkomsten.

Vi kan ta bort gränsen för hur länge man får plugga med studiemedel. Idag kan man (normalt) bara få studiemedel under 240 veckor i livet, alltså som mest 6 års heltidsstudier.

Det är en väldigt snäv gräns, med tanke på att många högskoleutbildningar numera är 5-åriga med normal studietakt. Råkar man välja fel inriktning från början kanske man inte har kvar tillräckligt många studiemedelsår för att kunna byta till en utbildning som passar en bättre. Har man läst ekonomi eller språk i två år och kommer på att man vill satsa på att bli civilingenjör eller läkare, då kan man inte få studiemedel för hela den utbildningen.

Den här 6-årsgränsen för studiemedel finns till stor del för att förhindra att människor använder studiemedelssystemet enbart för att försörja sig. När vi frikopplar studenternas försörjning från studielånen kan vi endera ta bort den här gränsen helt, eller åtminstone höja den till 8 eller 10 års studier i livet. Det passar väl ihop med alla tankar om livslångt lärande som politikerna gärna pratar om i högtidstal, men som dagens regler omöjliggör i praktiken. Att man ska kunna studera på högskola i minst 8 år i livet är också ett krav som Sveriges Förenade Studentkårer SFS driver.

Föräldrar som har försörjningsansvar för sina barn får en möjlighet att plugga vidare mitt i livet, och ändå kunna få ekonomin att gå ihop. Det kan de inte göra med dagens studiemedel. Enligt CSN:s regler kan man visserligen få extra studiemedel om man har barn, men det rör sig bara om några hundralappar i månaden. Det är inte i närheten av vad det kostar att försörja ett barn. Idag är människor som har hunnit bilda familj i praktiken utestängda från att kunna plugga vidrare, om de inte kan skaffa fram pengar till sin försörjning utöver vad de kan få i studiemedel.

Basinkomsten gör det möjligt även för föräldrar att studera. Vare sig de pluggar eller inte höjs basinkomsten för dem som har barn, så att de kan försörja både sig själva och barnen. Den här förändringen bidrar även den till att göra visionen om livslångt lärande lite mer realistisk i praktiken.

…

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst täcker hålen i sjukförsäkringen

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

30 april 2021

Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:02
Arbetsförmedlingen läggs ner, och a-kassan ersätts av basinkomst

Arbetsförmedlingen förmedlar inte arbeten. Den förmedlar bidrag. Men om vi jämför de totala kostnaderna för Arbetsförmedlingen (70 miljarder) med hur mycket som faktiskt betalas ut till arbetslösa människor (30 miljarder), ser vi att arbetslinjen är ett väldigt dyrt sätt att försörja dem som inte lyckas få något jobb.

År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa. Att ge alla dem basinkomst skulle kosta 45 miljarder. Men Arbetsförmedlingen kostar alltså 70 miljarder – och då får ändå inte alla arbetslösa en ersättning som de kan klara sig på.

Med basinkomst kan vi lägga ner Arbetsförmedlingen och alla bidrag som den administrerar. De statliga bidragen till a-kassan tas bort och ersätts av basinkomsten. Bidragen till företag tas bort helt. Det här är grundplåten till finansieringen av basinkomsten.

Dagens a-kassa ger mellan 11.220 och 26.400 kronor i månaden före skatt, enligt Arbetsförmedlingens hemsida. Lägstanivån är alltså lägre än den föreslagna basinkomsten på 12.000, men högstanivån på a-kassan är betydligt högre.

Men a-kassan är tidsbegränsad. Efter 100 dagar sänks maxersättningen till 20.020 kronor, och efter 300 dagar (450 om man har barn) är man inte längre berättigad till a-kassa. Basinkomsten däremot fortsätter så länge man behöver den.

Inkomstförsäkringen vid kortare arbetslöshet försvinner när vi ersätter dagens Arbetsförmedling och a-kassa med basinkomst. Men den funktionen kommer kunna finnas kvar ändå, utanför själva basinkomstsystemet.

Redan dagens a-kasseregler bygger på att människor själva betalar en del av vad inkomstförsäkringen kostar med egna pengar. Staten skjuter till en del, som vi ser av siffrorna ovan, men resten är pengar som de som har jobb själva betalar in för att vara berättigade till a-kassa om och när de blir arbetslösa.

Om man behöver ett bättre inkomstskydd än vad samhället erbjuder som grundnivå kan man teckna en inkomstförsäkring som man betalar för själv, endera från ett privat försäkringsbolag eller via sin fackförening. Sådana försäkringar finns redan idag för medel- och höginkomsttagare som vill ha ett inkomstbortfallsskydd. Efterfrågan på privata/fackliga inkomstförsäkringar kommer alldeles säkert att öka. Basinkomsten utgör grunden som alla arbetslösa har rätt till. Men medel- och höginkomsttagare som så önskar kan skaffa sig ett ytterligare skydd med en försäkring.

Den inkomstförsäkringen får det i så fall betala själva. Men det har de ju i så fall råd med, eftersom de är just medel- eller höginkomsttagare, och därmed har pengar som de kan välja själva hur de disponerar. Eftersom basinkomsten står för grundtryggheten, och inkomstförsäkringen bara ska täcka extrapengarna utöver basinkomsten, behöver de här försäkringarna inte bli orimligt dyra.

Fackföreningarna kommer fortsätta spela en viktig roll i det sociala trygghetssystemet genom att de kan erbjuda inkomstbortfallsförsäkringar till sina medlemmar. Men basinkomsten ger alla en grundtrygghet, vare sig de uppfyller dagens regler för a-kassa eller inte.

Att dagens a-kassa är tidsbegränsad gör det mycket lättare att ersätta den med basinkomst. De som idag har den högsta a-kassan får ut betydligt mer än den föreslagna basinkomsten. Men de får det bara allra högsta ersättningen i 100 dagar. Därefter börjar a-kassan trappas ner, och efter 300 eller 450 dagar är det slut.

Själv tycker jag om att vara optimist när det gäller möjligheterna att göra politiska förändringar, och att göra dem snabbt. Men det är fullständigt uppenbart att vi inte kommer ha infört ett nationellt system för basinkomst om 300 eller 450 dagar från nu. Eftersom det även i bästa fall kommer ta flera år innan en basinkomstreform kan vara genomförd i praktiken, kommer alla ha gott om tid att förbereda sig för det nya systemet.

I filosofiska diskussioner om hur samhället borde se ut brukar man göra tankeexperimentet att man får designa ett framtida utopiskt samhälle hur man vill, men man får inte på förhand veta vilken samhällsklass eller livssituation man själv kommer att ingå i. Med den förutsättningen blir det lättare för alla att fokusera på hur man faktiskt uppnår så bra resultat för så många som möjligt, istället för att man (kanske omedvetet) startar en huggsexa där man försöker ge så mycket resurser som möjligt till den grupp där man själv ingår.

När det gäller a-kassan råkar vi ha nästan den perfekta filosofiska utgångspunkten alldeles automatiskt, mer eller mindre av en slump, tack vare dagens regler om utförsäkring ur a-kassan. Ingen av dem som har den högsta a-kassan idag kan veta vad de kommer befinna sig i för situation några år framåt i tiden, när basinkomsten (som tidigast) är införd. Det enda de vet säkert är att deras nuvarande a-kasseperiod kommer att ha löpt ut ett bra tag innan dess.

Arbetsförmedlingens aktiviteter minskar inte arbetslösheten

Så länge det finns fler arbetslösa än lediga jobb fungerar arbetsmarknaden som leken ”Hela havet stormar”. Hur duktiga deltagarna än är finns det inte stolar till alla, så någon blir alltid utan. Hur mycket Arbetsförmedlingen än lägger på aktiviteter och kurser för arbetssökande finns det inte jobb till alla, så några blir alltid utan.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen spar mycket pengar jämfört med att försörja de arbetslösa med basinkomst. Till en viss del eftersom basinkomsten är lägre än de högsta ersättningarna från a-kassan. Men framför allt för att vi inte längre behöver betala för alla aktiviteter och kurser som Arbetsförmedlingen ordnar, och som de arbetslösa är tvingade att gå på om de inte vill förlora sin ersättning.

Ibland är de här aktiviteterna och kurserna värdefulla för enskilda arbetslösa, men väldigt ofta uppfattas de som meningslös terapiverksamhet. Då blir det bara ett sätt att utöva tvång mot de arbetslösa.

För det grundläggande problemet är inte om Arbetsförmedlingens aktiviteter och kurser är bra eller inte. Hur bra de än vore, blir det inte fler jobb för det. År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa och inte i närheten av lika många lediga jobb. Det hela fungerar som den gamla leken ”Hela havet stormar”, där deltagarna ska slåss om få plats på stolar som inte räcker till alla.

Oberoende av om Pelle eller Britta får ett visst jobb, blir den andra utan. Hur duktiga arbetsförmedlarna än är på att hjälpa vissa individer få en bättre chans i tävlingen, blir det inte fler stolar (alltså jobb) att dela ut för det.

I ett läge där problemet är brist på jobb, går det inte att lösa det problemet genom att bearbeta de arbetslösa. Om Pelle blir mer attraktiv på arbetsmarknaden och skickligare på att söka jobb, är det förstås jättebra för honom. Men om alla hans och Arbetsförmedlingens ansträngningar i slutändan leder till att ha lyckas få ett jobb som annars skulle gått till Britta, tjänar inte samhället någonting alls på det. Nu är ju Britta arbetslös istället.

Det enda som Arbetsförmedlingens verksamheter faktiskt producerar ur ett samhällsperspektiv är otrygghet för de arbetslösa.

Det är inte för att arbetsförmedlarna är onda eller vill göra så, utan för att det är en direkt följd av reglerna.

Reglerna säger att den arbetssökande måste göra det ena och det andra, och det är arbetsförmedlarens sak att bedöma om det är tillräckligt för att den arbetslösa ska få ut sina bidrag. Eftersom det är en bedömning (och det står det i lagen att det ska vara) kan den arbetssökande inte vara säker på att få ut pengar att leva på. En bedömning betyder ju att det kan bli endera ja eller nej. Och det blir det också, ofta på grunder som i vart fall den arbetssökande tycker är godtyckliga och fel. Det skapar otrygghet.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen är en hörnsten i basinkomstförslaget. Dels för att de 70 miljarder som vi sparar är mycket pengar, som behövs för finansieringen. Men det är också en hörnsten av mer principiella skäl. Det gör att vi tar bort godtycket och otryggheten som Arbetsförmedlingen skapar genom att ägna sig åt behovsprövning och tvångsaktiviteter, och ersätter det med en rak och enkel rättighet till försörjning, enligt regler som är lika för alla.

Då tar vi bort att samhället erbjuder sig att hjälpa Pelle konkurrera ut Britta på arbetsmarknaden (eller tvärtom).

Istället får alla arbetslösa säkerheten att de får till sin försörjning varje månad så länge de behöver, utan att vara utlämnade till godtycke och bedömningar. Det är själva kärnan i tanken på basinkomst.

Och ingen arbetslös kommer tvingas delta i några meningslösa arbetsmarknadsaktiviteter, eller bli utsatta för en handläggares godtycke, för att få pengar till mat på bordet. Det uppnår vi genom att ersätta Arbetsförmedlingens byråkrati med basinkomst, och låta facken och andra aktörer erbjuda tilläggsförsäkringar för inkomstskydd till dem som vill ha det.

…

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst till studenter: hälften lån

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Nästa sida »

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: