Varning för ”frihandelsavtalet” TTIP mellan EU och USA

Statsminister Reinfeldt ville inte ta upp USA’s massövervakning med president Obama, så mycket har vi förstått.

Reinfeldt prioriterar att få sola sig lite i Obamas kändisglans framför att försvara oss svenskar mot övergrepp från främmande makt, eller försvara visselblåsares rätt att berätta sanningen om krigsbrott och olaglig massövervakning.

Sorgligt, men tyvärr inte ett dugg förvånande. Reinfeldt gillar ju massövervakning av befolkningen, det vet vi sedan debatterna om FRA-lagen och Datalagringsdirektivet.

Däremot pratade Obama och Reinfeldt om ”frihandelsavtalet” som kallas TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership, och som just har börjat förhandlas mellan EU och USA.

Frihandel är någonting jättebra, men som vi vet från ACTA-avtalet (som vi lyckades stoppa) används den rubriken gärna på avtal som inte har något med vare sig handel eller frihet att göra. ACTA var bara ett försök att smyga in lagstiftning bakvägen genom att förhandla bakom stängda dörrar och sedan ställa de folkvalda lagstiftarna (riksdag och EU-parlament) inför mer eller mindre fullbordat faktum.

”Frihandelsavtalet” TTIP kommer att förhandlas på samma hemlighetsfulla sätt. Det kommer att innehålla ett ”IP-kapitel”, som alldeles säkert kommer innehålla regler om hårdare jakt på fildelare och minskad frihet på nätet. Det var ju det som var substansen i ACTA, och vi vet att upphovsrättslobbyn aldrig ger upp. Men exakt vad ”frihandelsavtalet” kommer innehålla kommer vi inte få veta förrän det är för sent, om EU-kommissionen och USA får som de vill.

I våras skrev jag i en debattartikel på Europaportalen:

I samband med Acta-omröstningen sände Europaparlamentet tydliga signaler till kommissionen och ministerrådet: Sluta smyga in frågor som rör upphovsrätt och patent i handelsavtal. Sluta försöka ändra EU:s politik bakvägen genom handelsavtal. Sluta med hemlighetsmakeriet kring handelsavtalen och öppna upp för demokratisk insyn.

Inget av detta verkar man ha tagit till sig. Istället upprepas misstagen från Acta på punkt efter punkt. EU-kommissionen och medlemsstaterna fullständigt ignorerar de folkvaldas ställningstagande.

Detta är förvånande, eftersom så många hävdar att ett handelsavtal mellan EU och USA är viktigt. Vill de verkligen ta risken att hela avtalet skjuts i sank, genom att envisas med att försöka blåsa nytt liv i Acta-frågorna?

För vi kommer inte att tveka. Vi har dödat Acta en gång. Vi kan göra det en gång till, oavsett i vilken form man för tillfället väljer att paketera förslagen.

EU Commissioner De Gucht says no to transparent TTIP negotiations

Exchange of views with Commissioner De Gucht on transperency in the upcoming TTIP negotiations

The new TTIP agreement between the EU and the US will be negotiated in the same secrecy as the ACTA agreement was, EU trade Commissioner Karel De Gucht told the European Parliament on Wednesday evening.

I reminded him about how the Commission had failed with the ACTA agreement, largely because of the secrecy and lack of transparency in the negotiations. But when De Gucht answered (in a 3 minute reply to my 1 minute question), he made it clear that he was not willing to conduct the negotiations in a more transparent way with TTIP.

Here is the parliament’s transcript of what we said in plenary yesterday:

Christian Engström, Member of the European Parliament:
– Mr President, I would like to remind the Commission about the ACTA agreement that this Parliament rejected less than one year ago. There were a number of reasons why the Parliament said no to the ACTA agreement that the Commission had negotiated, but at the very heart of it was the lack of transparency. It makes me very disappointed that the Commission is setting itself up for exactly the same kind of failure once again.

The positive thing about the whole ACTA affair was that there are now hundreds of thousands of European citizens who have, at least once, been demonstrating on the streets of various European cities against the trade agreement. There are lots of citizens now who take an interest in these agreements.

This is a very positive thing, but by insisting on the same kind of secrecy – only handing out secret documents to the members of the INTA Committee – the Commission is setting itself up for the same kind of failure. I would urge you to re-think this and become transparent.

Karel De Gucht, Member of the Commission:
…
Secondly, continuing on the subject of openness, I have no problem saying what we are doing and what we want to achieve and, when not speaking in public, how I want to achieve this. But you are all politicians. So you should know – and I think you do know – that you cannot negotiate openly. You do not do that in your parties either; you do not do that in your constituencies. You need to focus – and yes, of course we have to report on what we are doing, explaining why we are doing things and why we are making some concessions; we will have to make concessions in the course of these negotiations. But you need a certain degree of confidentiality in negotiations. You also need it because your counterpart is asking for it; if not, you cannot negotiate.

It is interesting that it seems that there is a copy of one of the drafts of the negotiating mandate. So what? It is a draft. The Presidency has, of course, to make sure that they come to an agreement within the Council, so they put forward possible ways to get out of any difficulties that we have to deal with. Immediately, very vocal Members of this Parliament say that this is a scandal and that we are traitors and cannot be trusted. Of course you can trust me, because in the end you can say ‘No’. You have done so in the past. You said ‘No’ to ACTA: I am still not convinced that it was the right choice, but you decided to do so and that was how it was. You have the final word.

But a parliament is not created to negotiate. It is not its job. I think I have been in a parliament for a longer time than most of you –25 years. Maybe there are some who have been in a parliament as long – Mr Brok has already left, but he has certainly been in a parliament for more than 25 years – but not very many. I have never sought to negotiate an agreement from within a parliament because it simply does not work.

What you have to do – and you do it in an eloquent way – is indicate the important points that you want to mention, that you want me to look at and which you will question me about. You will scrutinise me and in the end will vote against me if I do not do that. But a parliament cannot negotiate, because a parliament only exists as a body when it votes. Outside of voting you take up individual positions. You cannot negotiate with 20, 30 or 50 different positions. That is not possible. You need to negotiate on the basis of a mandate, and then, of course, you have to demonstrate that you have been following your mandate.

Video of my exchange of views with Commissioner De Gucht (4:23)

Hemlighetsmakeriet från ACTA fortsätter i TTIP

Seminarium i EU-parlamentet om det kommande TTIP-avtalet mellan EU och USA

TTIP är den nya bokstavsförkortningen att hålla ögonen på för alla som följde eller deltog i protesterna som stoppade ACTA-avtalet förra året. TTIP står för Transatlantic Trade and Investment Partnership, och är tänkt att bli ett stort ”frihandelsavtal” mellan EU och USA.

Frihandel är någonting jättebra, men som vi vet från ACTA-avtalet (som ju också kallades för ett handelsavtal) används den rubriken gärna på avtal som inte har något med vare sig handel eller frihet att göra. ACTA var bara ett försök att smyga in lagstiftning bakvägen genom att förhandla bakom stängda dörrar och sedan ställa de folkvalda lagstiftarna (riksdag och EU-parlament) inför mer eller mindre fullbordat faktum.

Vi lyckades stoppa ACTA tack vare en kombination av intensivt arbete inne i EU-parlamentet och ett stort antal engagerade medborgare som protesterade mot avtalet genom att demonstrera på gatorna i isande vinterkyla och kontakta sina parlamentariker och berätta sin mening. Det var en stor seger.

Men lobbyisterna som vill inskränka friheten på nätet ger aldrig upp.

Det nya TTIP-avtalet ska precis börja förhandlas mellan EU och USA, så det är ännu väldigt tidigt i processen. Det är bra. Ju tidigare vi kommer in i den politiska processen, desto större chans har vi att påverka och vinna.

Förhandlingarna har inte börjat ännu, utan det som diskuteras just nu är hur förhandlingsmandatet ska se ut och hur förhandlingarna ska gå till.

Idag var jag på ett seminarium om TTIP, ordnat av den holländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake.

Det var ett mycket bra seminarium, där bland annat en representant från EU-kommissionen som kommer att sköta förhandlingarna deltog. Han försäkrade upprepade gånger att ”IP-kapitlet” i det nya TTIP-avtalet inte alls kommer att vara som ACTA, utan vara fullständigt harmlöst på alla sätt.

Men TTIP-förhandlingarna kommer att skötas bakom stängda dörrar på precis samma sätt som ACTA-avtalet.

EU-kommissionen ber oss alltså lita på dem, men tänker inte offentliggöra några förhandlingsdokument, precis som man inte gjorde med ACTA.

Både jag, Marietje Schaake, två av de andra panelisterna och flera företrädare för olika aktivistorganisationer påpekade att det kommer att bli mycket svårt för EU-kommissionen att undvika att upprepa ACTA-fiaskot om de fortsätter vara lika hemlighetsfulla som förra gången.

Det är inte acceptabelt att internationella avtal som påverkar friheten på internet förhandlas fram i hemlighet.

Och det räcker inte med att EU-kommissionen säger trevliga saker muntligt, samtidigt som de vägrar att visa dokumenten. Tyvärr är vi inte så många som litar på EU-kommissionen i de här frågorna, efter våra erfarenheter från ACTA.

Det är möjligt att det som EU-kommissionen säger är sant. Men får vi inte se pappren kommer vi aldrig att kunna veta det förrän det är för sent.

Måste vi döda det här avtalet också så gör vi det, skrev jag i en debattartikel i The Parliament Magazine för någon månad sedan.

Det är visserligen flera år tills det (eventuellt) kommer att finnas något färdigt avtal att ta ställning till och/eller protestera mot. Men det är nu i början av processen som EU och USA har chansen att välja ett annat upplägg än de hade för ACTA.

Jag hoppas att EU-kommissionen tar sitt förnuft till fånga och berättar för USA att det inte funkar politiskt att försöka köra samma hemlighetsmakeri en gång till.

…………

Andra om ämnet: FFII

Insmuget Acta riskerar frihandelsavtal med USA

Trots att Europaparlamentet tydligt avvisat det mycket kontroversiella Acta-avtalet försöker EU-tjänstemän bakvägen återinföra regelverket. Den här gången dold i nya handelsavtal (TAFTA/TPIP) mellan EU och USA. Men vi tvekar inte att sänka Acta en gång till oavsett hur det paketeras, skriver jag i en debattartikel.

Läs mer hos Europaportalen

ACTA-framgångens tusen fäder

SVT var nere i Bryssel härom veckan, och har lagt ut en artikel och ett reportage på SVT Nyheter (2 min):

Läs artikeln och se inslaget hos SVT (2 min)

När jag ser reportaget kommer jag att tänka på det (mer eller mindre autentiska) kinesiska ordspråket ”Framgången har tusen fäder, misslyckandet har ingen”. 🙂

– Om inte Piratpartiet hade suttit i EU-parlamentet skulle inte ACTA-avtalet blivit stoppat, säger jag i inslaget.

Den beskrivningen står jag för. Vi började arbeta aktivt med att få stopp på ACTA redan 2009 när jag precis blivit invald. Det var det långsiktiga arbetet som gjorde att ACTA-frågan överhuvudtaget kom till medborgarnas kännedom, och det var det som gjorde att när ACTA-frågan väl blossade upp i den allmänna debatten i januari 2012, då fanns alla argument för att rösta nej redan färdigformulerade inne i EU-parlamentet.

Det gjorde att när de socialdemokratiska och liberala väl bestämt sig för att vara mot ACTA (av olika skäl), då kunde de lätt ansluta sig till nej-sidan, vilket ledde till att vi fick majoritet i EU-parlementet för ett nej. (Läs mer: Hur vi vann ACTA)

Därför är det roligt, på två olika sätt, att i inslaget först få höra Marita Ulvskog (S) säga ”nej, det var Socialdemokraterna som stoppade ACTA”, och sedan Olle Schmidt (FP) säga ”nej, det var Liberalerna som gjorde det”.

Dels roligt på ett så där lite fnittrigt sätt, när jag vet hur nödbedda de Socialdemokratiska och Liberala grupperna var under de två åren innan ACTA plötsligt råkade hamna på tidningarnas förstasidor.

Men framför att roligt på ett uppriktigt glädjande sätt, nämligen att både Socialdemokraterna och Liberalerna uppfattar EU-parlamentets nej till ACTA som någonting positivt som de är glada över att de hjälpte till med.

Om de dessutom vill framställa det som att det var deras idé hela tiden (och kanske till och med ärligt ser saken så), då är det ännu bättre, för det ökar chansen att de kommer att göra rätt även nästa gång samma förslag dyker upp under någon ny bokstavskombination.

Som till exempel CETA, handelsavtalet med Kanada som riskerar att bli en ACTA-zombie. Eller Clean IT, som är ett försök att införa ACTA via användaravtalen som internetleverantörer har.

I EU tar det aldrig slut på nya bokstavskombinationer som syftar till att minska friheten och öka övervakningen på nätet, så om Socialdemokraterna och Liberalerna vill fortsätta kopiera Piratpartiets politik i de frågorna, är det det bästa som kan hända.

Jag hoppas det blir så, och tänker göra allt jag kan för att hjälpa till i processen i så fall. Men jag är också övertygad om att Piratpartiet kommer behövas i EU-parlamentet även nästa mandatperiod, efter EU-valet 2014, för att driva på de andra partierna och hjälpa dem hitta rätt väg i informationspolitiken.

Då kommer vi kunna leverera ännu fler segrar som ACTA, med tusen fäder till var och en av dem. 😉

…………

Uppdatering: Diskussion i Gomorron Sverige i morse den 8 okt (11 min) med EU-parlamentarikerna Amelia Andersdotter (PP), Christofer Fjellner (M) och Isabella Lövin (MP)

Hur vi vann ACTA

Det behövdes tryck från bägge sidor samtidigt för att vi skulle vinna

(This blog post in English)

När EU-parlamentet röstade nej till ACTA-avtalet den 4 juli 2012 var den en riktigt stor seger.  Vad var det vi gjorde rätt, och hur kan vi göra det igen?

Det är frågor vi behöver diskutera, för vi kommer att behöva göra det igen. ACTA-avtalet som sådant är dött, men ACTA-förespråkarna har inte givit upp. De kommer att försöka få igenom substansen i ACTA under andra bokstavsförkortningar. Och förutom ACTA duggar det tätt med andra frågor som också har direkt bäring på friheten på internet och i samhället i stort. Därför är det viktigt att vi vet inte bara att vi kan vinna, utan också hur.

Vi vann striden om ACTA för att det kom tryck från två sidor samtidigt, både inifrån parlamentet och utifrån.

Lite som när man ska klämma tandkräm ur en tub. Det räcker inte med att klämma på ena sidan. Utan trycket som aktivisterna utanför parlamentet skapade hade vi aldrig vunnit matchen. Men utan arbetet Piratpartiet och andra gjorde på insidan hade det knappast blivit någon match överhuvudtaget.

Men låt oss börja från början.

I valrörelsen 2009 pratade Piratpartiet ganska lite om ACTA, men vi hade det på radarn. Jag bloggade om ACTA första gången i oktober 2008, med anledning av att dels Miljöpartiet, dels moderata riksdagsmannen och hederspiraten Karl Sigfrid hade skrivit varsin motion om ACTA i den svenska riksdagen. Då var frågan redan uppmärksammad i aktivistkretsar, och andra hade bloggat om ACTA tidigare.

Det första jag gjorde när jag hade blivit invald i EU-parlamentet var att se till så att Erik Josefsson blev anställd som politiskt sakkunnig åt den Gröna gruppen i parlamentet. (Det var i princip det enda kravet jag ställde för att gå med som oberoende ledamot i den gruppen.) Som många vet är Erik veteran i kampen för ett fritt internet, och en av de kunnigaste och mest energiska nätfrihetsaktivisterna i Bryssel.

Erik gjorde så att att den Gröna gruppen satte ihop en arbetsgrupp för att hantera ACTA (där jag förstås var en av ledamöterna), och såg till att koordinera med nätaktivister via bland annat mejlinglistor och den nystartade sajten Act-On-Acta.eu.

Den Gröna gruppen skulle med all säkerhet ha varit motståndare till ACTA under alla omständigheter, men tack vare Piratpartiet och Erik har det blivit mycket mer fokus på informationspolitiska frågor i den Gröna gruppen den här mandatperioden. ACTA är ett av exemplen.

Det här är viktigt, för det är en milsvid skillnad mellan att en politisk grupp arbetar aktivt med ett politikområde, istället för att bara tycka något men inte göra så mycket konkret. På den här punkten har det gjort tydlig skillnad att Piratpartiet blev invalt i EU-parlamentet.

Så följde en lång rad turer och delstrider om ACTA i parlamentet. Titta gärna igenom listan med händelser och länkar hos Act-On-Acta, eller bläddra bland inläggen om ACTA på den här bloggen. Politik är alltid ett maratonlopp, och ingenting händer av sig självt över en natt (i vart fall ingenting bra).

Så vi fortsatte att gneta på, tillsammans med aktivister på utsidan som också följde frågan. Vi förlorade somliga delstrider och vann en del andra, men i ärlighetens namn såg det aldrig särskilt lovande ut när det gällde att få stopp på ACTA. Vi kämpade hela tiden i uppförsbacke.

De tre största grupperna i parlamentet — Konservativa EPP, Socialdemokraterna och Liberalerna — hade visserligen inte formellt tagit ställning till ACTA, men alla tre var i princip för. Tillsammans har de en alldeles förkrossande majoritet, och om de är överens spelar det ingen roll vad någon annan tycker, eller om det finns enstaka dissidenter inom någon av de grupperna.

Det här var läget så sent som i januari 2012, ett halvår före omröstningen. Den Gröna gruppen (där Piratpartiet ingår) var mot ACTA, tillsammans med Vänstergruppen och det brittiska EU-skeptiska partiet UKIP. Totalt kanske 15% av rösterna i parlamentet, vilket är ganska långt från de 51% som man behöver för att vinna inom politiken. Vi fortsatte gneta, men hade svårt att känna oss särskilt förhoppningsfulla.

Men så hände något. Tiotusentals vanliga medborgare gick ut på gatorna och demonstrerade mot ACTA, först i Polen och sedan över hela Europa. Det vällde in mejl till ledamöterna i EU-parlamentet från medborgare som bad dem rösta nej. Det här ändrade spelplanen i EU-parlamentet helt.

Först svängde Socialdemokratiska gruppen, och tog ställning mot ACTA.

Även om de säkert uttryckte sig i mer sofistikerade ordalag när de diskuterade internt, tror jag att magkänslan var ”Kolla, de demonstrerar, det brukar ju vi göra! Det här är kanske vår typ av folk, vi måste prova att bli kompisar med dem!”.

Hur resonemangen internt än gick, är det i vart fall säkert att det var demonstrationerna och trycket av medborgare som hörde av sig via mejl som gjorde att Socialdemokratiska gruppen bestämde sig för att vara emot ACTA. Annars hade Sossarna nästan säkert i slutändan gjort som EU-kommissionen ville, och röstat ja till avtalet.

Men när de nu visste vad de ville vara emot, då var det lätt för dem att anta den ståndpunkten. Argumenten mot ACTA fanns ju redan färdiga i huset, och var kända i alla politiska grupper efter diskussionerna med oss som varit emot ACTA från allra första början. Nu betalade sig allt det arbete vi hade lagt ner medan det ännu såg tämligen hopplöst ut att vi skulle vinna.

För den Liberala gruppen tror jag inte att det var demonstrationerna som sådana, utan snarare Piratpartiets framgångar i Tyskland som var den viktigaste orsaken till att de bestämde sig för att rösta nej till ACTA. Det kan kräva en liten förklaring.

Den Liberala gruppen är den tredje största i EU-parlamentet, med ca 85 medlemmar. Den är betydligt mindre än de två stora grupperna (Konservativa EPP och Socialdemokraterna), men för att parafrasera det kända Wikileaks-telegrammet är de ”en medelstor grupp med en stor grupps attityd”.

För att de ska kunna behålla den här självbilden även efter nästa EU-val måste de ha en stark tysk delegation i gruppen. Tyskland är det viktigaste landet inom EU, och skulle det bara ingå någon enstaka tysk ledamot i den Liberala gruppen skulle det vara uppenbart för alla att de bara är en smågrupp som alla andra, och inte spelar i samma liga som EPP och Sossarna.

Precis det här riskerar att hända om ingenting görs, eftersom det just nu går extremt dåligt för det liberala tyska partiet FDP, och risken finns att de blir mer eller mindre utraderade.

Ett parti som det däremot går väldigt bra för i Tyskland just nu är Piratpartiet, som har tagit sig in i fyra tyska delstatsparlament och ligger runt 7-8% i opinionsmätningarna i hela Tyskland. I EU-valet 2014 kommer de tyska piraterna med säkerhet skicka ledamöter till Bryssel. Det har gruppledningen för den Liberala gruppen noterat, och de skulle väldigt gärna vilja locka de tyska piraterna att gå med i den Liberala gruppen istället för den Gröna. Då skulle de fortsätta ha en stor tysk delegation även om FDP gör ett katastrofval.

Det här är jag övertygad om var skälet till att ledningen för den Liberala gruppen bestämde sig för att lägga all sin auktoritet bakom att få ledamöterna i gruppen att rösta nej till ACTA. Liberalerna var (och är fortfarande) splittrade i de här frågorna: från ledamöter som Marietje Schaake, som är precis lika mycket pirat i själen som Amelia och jag, till batongliberaler som tycker precis tvärtom. Men den här gången följde de allra flesta av dem grupplinjen och röstade nej till ACTA, när massdemonstrationerna hade satt spotlighten på den frågan.

I slutomröstningen i EU-parlamentet blev siffrorna 39 röster för ACTA, 478 mot, och 165 avstod. Det är lysande siffror, även om och man tar med i beräkningen att de flesta av de 165 som avstod var ACTA-förespråkare som egentligen skulle ha velat rösta ja, men som avstod av taktiska skäl när de visste att de ändå skulle förlora.

Ser man bara siffrorna från slutomröstningen skulle kunna tro att parlamentets nej till ACTA hade varit en självklarhet länge. Men så var det alltså inte alls.

Segern över ACTA var resultatet av en ryslig massa människors engagemang och långsiktiga arbete, både inuti och utanför parlamentet. Tryck från bägge sidor av tuben på samma gång, på ett lagom koordinerat sätt och utan hinder av partipolitiska gränser. Då vann vi.

Det ska vi göra fler gånger.

Introducing CETA, the ACTA Zombie

The corridors of the European Parliament will be empty until September, but then we will have to see where we stand on CETA

ACTA is dead, but this is not the end of the story. As anybody who has enjoyed a good horror movie knows, no matter how dead the monster was at the end of the first film, it will be alive, kicking, and stronger than ever when the sequel comes.

In the case of ACTA, the name of the first sequel is CETA, which stands for Comprehensive Economic Trade Agreement, and is a bilateral agreement between the EU and Canada. The CETA negotiations are currently going on, and the agreement is not yet finalized.

Canadian law professor Michel Geist brought CETA to public attention a few days ago, referencing a leaked version of CETA from February this year.

Yesterday I attended a post-mortem seminar on ACTA in the European Parliament. One of the panelists was the civil servant from the EU Commission who used to handle ACTA, and who is now in charge of the CETA negotiations.

I took the opportunity to ask him about CETA, and if it wasn’t true that CETA contains a chapter on intellectual property rights where certain provisions have been copied verbatim from ACTA.

The reaction of the Commission official was very interesting. He confirmed that CETA does indeed contain a chapter on intellectual property, but then immediately went on to try to belittle Professor Geist (without anybody else having mentioned Professor Geist’s name).

According to the Commission representative, Professor Geist should not be taken seriously, since he was commenting on a draft that was six months old, and the text had changed since then.

When I asked the obvious follow-up question, if the Commission had published a more current version of the text under negotiation, the answer was no.

So it appears that it will be déjà vu all over again. The unelected EU Commission is negotiating an international agreement with legislative effect behind closed doors. They are keeping all documents secret, while arrogantly claiming that everybody who is questioning what they are doing is misinformed. Same procedure as last time.

But in reality, the defeat of ACTA has changed things. Thousands of citizens have seen with their own eyes that political activism works. The European Parliament has shown that it is prepared to use its powers to reject trade agreements that are unacceptable.

Even if the Commission’s behaviour at the seminar yesterday indicated that they have not yet absorbed the lesson of ACTA, it is quite possible that a bit of reflection on their part over the summer will help them see things in a new light. They no longer have any reason to believe that they will be successful in introducing stricter intellectual property laws through the back door of international trade agreements. Perhaps they will come to realise that having a chapter on intellectual property in CETA creates a real risk that the entire agreement will be rejected in the end, just like ACTA was.

Now the European Parliament will close for the summer break. This means that there is no point in trying to contact MEPs right now. But when the parliament opens again in September, we will have to see where things stand with CETA.

If it turns out that the Commission will try to revive the dead ACTA treaty in the form of CETA, it will be up to the European Parliament to stop the madness one more time. But we can hope that the Commission will have come to its senses by then.

…………

Others on the subject: The Independent

Flower Shower Over the European Parliament

Thank you for the flowers, and for the help to reject ACTA!

When I arrived in my office in the European Parliament today, there was a giant bunch of flowers standing in a vase greeting me. A note on it said:

Thank you for helping reject ACTA last week.

My assistant, who had been down to the mail room in the European Parliament to collect it, said that the mail room looked like a florist’s shop, with bunches of flowers on every flat surface, so I know that many of my colleagues who voted no to ACTA have also received flowers from grateful citizens.

Thank you! whoever sent me the flowers (the note was not signed). It is not every day that a politician gets flowers from citizens for what he has done in parliament, and I am very moved to see how many people have followed Rick’s suggestion to send flowers.

And if I was moved, I can only imagine how surprised many of my colleagues probably are right now, looking at the beautiful flowers that they have received. This is not something that happens every day in politics, far from it.

But in reality, the flowers that I got don’t belong to just me. The only reason we could win ACTA was that thousands and thousands of citizens took to the streets to demonstrate, and started contacting Members of the European Parliament to show that they cared.

Internally, we had been working since the beginning of the parliamentary term to do everything we could to eventually help defeat ACTA. This work on the inside was necessary to pave the way for a rejection, but it was the pressure from citizens and activists outside the parliament for the last six months that secured the victory.

The flowers that I received today belong to all of us, to everyone who has done at least something (big or small) to help defeat ACTA. This is exactly how it should be. Politics is best as a participation sport.

Thank you for the flowers, and thank you for the victory that we helped secure together!

…………

Picture by Henrik Alexandersson, free for publication CC0

Update: More pictures, free for publiation CC0

ACTA – Analysis of the Vote

Find all the details about the vote at Votewatch.eu

In the historic vote yesterday, ACTA was swept away by a massive 478 members of the European Parliament voting against it. Only 39 members voted in absolute favour. 165 abstained, which had been the voting recommendation for the two Conservative groups EPP and ECR.

You can check how the various groups and individual members voted at Votewatch.eu. Here are some highlights:

• The big Conservative group EPP was profoundly divided. Only 109 members – about half the Group – followed Swedish EPP shadow rapporteur Christofer Fjellner to abstain, while 96 EPP members voted against ACTA. This includes most EPP members from the former Eastern European countries, for example all Polish members. Another 33 EPP members, in particular from France, voted in favour of ACTA, including French member Marielle Gallo.
• The small Conservative group ECR was less divided and this division was pre-announced clearly. The Polish and Lithuanian members voted against (11), the main part (including the British Tories) followed its shadow to abstain (35).
• In the Liberal group ALDE, a number of mainly German members joined EPP/ECR to abstain (12), while all others except two wild cats followed the recommendation of their shadow Niccolò Rinaldi to vote against.
• One single Social Democrat member voted in favour of ACTA. This was Vital Moreira, who is the chairman of the International Trade Committee INTA. A handful of Social Democrats abstained, but the remaining 167 Social Democrat members followed the group line and voted against.
• The Eurosceptic group EFD voted against, with the exception of a handful members.
• The Green group, where I and my fellow Pirate Amelia Andersdotter are independent members, of course voted 100% against ACTA.
• The Left group GUE also voted 100% against.

However, the ”real vote” in terms of power relations was on the vote to refer ACTA back to Committee in order to wait for the opinion from the European Court of Justice ECJ. This request was rejected by a sound 255 : 420 : 9 majority.  All in all, this is the real result that we helped to obtain through our activities: we had 60 percent or around 2/3 of the House on our side.

The divisions within the groups are about the same as in the vote on the final rejection, with regard to ALDE and ECR. However, EPP had an interesting voting behaviour: around 50 EPP would have liked to refer ACTA back to Committee but – as that demand was turned turn – decided to vote against in the final vote.

On a sour note, the Commission’s representative announced after the vote that the Commission would continue to pursue the ECJ opinion, in order to discuss its results with the ACTA partners and then come back to Parliament on the issue.

This is not only bad sportsmanship, but a rather arrogant way of demonstrating the Commission’s lack of respect for the democratically elected Parliament.

Tack, alla ACTA-aktivister!

Se videohälsningen på YouTube (53 sek)

Igår vann vi en historisk seger när EU-parlamentet röstade ner ACTA-avtalet.

Jag och Amelia Andersdotter har spelat in en liten videohälsning (53 sek) från Strasbourg, så här dagen efter voteringen.

Den här segern var bara möjlig tack vare alla aktivister som satte tryck på parlamentet utifrån.

Tack! Tillsammans visade vi att den demokratiska processen kan fungera.

Se videohälsningen på YouTube