Christian Engström, Pirat

12 september 2017

Email the European Parliament about the future of copyright before October 10, 2017

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 8:45
mail to juri

Emailing the Members of the European Parliament is easy

Right now, the European Parliament is considering changes to the European copyright legislation, and how it will apply to the internet. On October 10, 2017, the parliament’s Legal Affairs Committee JURI will vote on what the new EU Copyright Directive will contain.

Right now – before October 10 – you can help defending freedom on the internet by emailing the members of JURI, to ask them to vote no to the bad proposals and yes to the good ones.

The outcome of the votes in JURI hangs in the balance, and several important issues are too close to call. If there are enough emails from ordinary citizens that demonstrate that there are people out there who care, we have a good chance of achieving at least some improvements to copyright. But if nobody shows an interest, there is an overwhelming risk that the copyright lobby will win, and will introduce further restrictions and even more absurdities into copyright on the internet. Right now, you as and individual can make a difference.

The copyright proposal contains many different parts. Here is a list of five issues that have not been decided yet, and where the vote in JURI could go either way. Two of them are idiotic proposals that we need to stop, but the other three are positive opportunities to make at least some improvements.

1. Bad proposal: Automatic upload filtering ”Article 13”

According to this proposal all internet platforms, like for example YouTube and Facebook, would be required to install automatic filters to block uploads that infringe copyright.

Can a computer really decide accurately what is an infringement, when it normally takes courts and highly trained copyright lawyers to determine if a publication falls under various exceptions and limitations or not? No, of course an automatic upload filter cannot do that. A computer has no way of telling if a certain film clip is satire or parody, for example, or represents some other kind of use that is covered by an exception in the copyright legislation. The result will be that the internet platforms will rather block too much than to little, in order to be on the safe side and avoid having to pay damages. This reduces both freedom of speech and artistic creativity.

Formally speaking this is not censorship, since censorship is when the government bans the publication of something. But in practice, the effect will be the same except that there is no due process, and no way of appealing if you think your material has been blocked unjustly. This is a really bad proposal.

Read more:

2. Bad proposal: Link tax (or ”snippet tax”)”Article 11”

Newspaper publishers want to ban everybody from linking to news articles, unless they pay the media companies for the right to link. This proposal would apply to everybody, from Google to ordinary internet users and bloggers.

If the proposal goes through, most of the internet as we know it will become illegal overnight. That you can link to whatever you want without having to ask for permission is the foundation of the internet, and what has made the net what it is today. What kind of internet would we get if you ran the risk of being sued for damages every time you post a link? Most of the time nobody would of course bother suing you, but the risk would be there every time you link.

The old media lobbyists in Brussels are pushing this proposal because the media companies hope to extort money from Google every time Google links to a news article. But when legislation like this has been introduced in some countries (like for example Spain), Google just stopped linking to news articles, which made old media lose even more readers. And even if this was not the case and everything worked just like the newspaper publishers are hoping, the potential payouts from Google would be peanuts when divided between all actors who publish things on the internet.

But despite this, the legacy newspaper publishers are continuing to demand that it should cost money to link, in some kind of desperate hope that if they can just rein in those pesky internets, everybody will go back to reading Properly Authorized News on paper, and the natural order of things will be restored.

Read more:

3. Good proposal: Allow remixes and user generated content

Remixes, mashups, fan fiction, and memes in the form of a picture with a text, are important and popular aspects of modern internet culture. Unfortunately, most of them are illegal according to today’s copyright legislation, since they rely on quoting pictures, film clips, and music.

To remedy this problem, the European Parliament’s Internal Market Committee IMCO has tabled a very good proposal (Amendment 55) to ”allow for the digital use of quotations […] within user-generated content for purposes such as criticism, review, entertainment, illustration, caricature, parody or pastiche”.

This is a very good proposal, that would help harmonize the single market if it becomes mandatory for all member states. If enough citizens show their support for it, it can become reality.

Read more:

4. Good proposal: Freedom of panorama

In a recent verdict against Wikimedia, a Swedish court decided that it is illegal to photograph a public work of art and post it on the internet, unless the artist who created the work has been dead for at least 70 years. If you take a selfie in front of a public statue you may (at least in theory) be sentenced to pay damages to the organization that represents the dead artist.

The rules vary widely from country to country, but this is a problem in many European Union member states. According to French copyright law, it is illegal to post pictures of the Eiffel Tower taken at night, since the lighting arrangement on the tower is considered protected by copyright, and light technician who designed it has not yet been dead for 70 years. (You may, however, post pictures of the Eiffel Tower taken during daytime, since Gustave Eiffel died in 1923, which is more than 70 years ago.)

The proposal to introduce ”freedom of panorama” on the EU level would address this problem, and remove one of the more blatant absurdities from copyright legislation.

Read more:

5. Good proposal: Allow data mining

Data mining is a technique where you let a computer sift through large data sets (like, for example, data bases containing millions of scientific articles), and look for patterns and correlations that no human would be able to find because there is such a vast amount of data. This technique has proved very useful for finding new knowledge in many areas.

Today, however, data mining is often in breach of copyright, since it is considered that the authors of the scientific articles and other data would have to give an explicit permission for their articles to be used in that way. From a practical point of view it would be impossible to get such permissions from the authors of millions of different articles, so in practice, data mining is illegal today in many cases.

The EU wants to introduce a mandatory exception to copyright to allow data mining, and this is a good thing. But unfortunately, the proposal as it stands is too narrowly drafted. Data mining would become legal for ”scientific institutions”, but not for other actors such as independent researchers, research companies, journalists, or ordinary citizens. The proposal for an exception for data mining is basically good, but it needs to be extended so that it applies to everybody.

Read more:

How to email the members of the JURI committee

Emailing the members of the committee is not at all difficult. Here is how to do it:

  • Write yourself. If there are suddenly lots of identical emails where the text is just copy-pasted, the recipients will (quite rightly) see it as spam. This usually does more harm than good. It is more important that you have written the text of your email yourself than that it is perfect. Write in English, all Members can handle that.
  • Be brief, roughly like an ordinary comment on Facebook. Pick one or two of the issues/arguments, and focus on those. If everybody chooses their own favorite issue or argument, there will be many different emails from different people highlighting different aspects. This is exactly what we want for the campaign to be as efficient as possible. You should not feel that you have to cover all arguments, one or two will do nicely. The entire email does not have to be longer that two or three paragraphs.
  • Be polite. No matter how upset you are, write in a nice and polite way. The object is to convince the committee Members, not to vent anger (even if the anger as such may be entirely justified). If nothing else, remember that some of the Members that you will be writing to are already on our side and agree with us, and you would not want alienate or be rude to them.
  • Email all the Members of the JURI committee. In the position we are now, before October 10, 2017, all the Members of the JURI committee are of interest, but only they. At a later stage, when there will be a vote in plenary, it may be that we want send emails to all the Members of the European Parliament. But not now, now it is JURI we should focus on.

You can use this mailing (“mailto”) link to create an email to all 46 delegates of the JURI committee. The mail addresses come from this official page at the European Parliament.

It is easy to think that you cannot influence anything as an ordinary citizen, but this is completely wrong. When I was a Member of the European Parliament 2009-2014, I could see with my own eyes the enormous difference it makes when ordinary citizens take an interest and start emailing the parliament. This was how we won the fight against the ACTA agreement last parliamentary term. An individual citizen may be just a drop in the ocean, but many drops together can become an unstoppable flood wave.

Now we once more have the opportunity to show that committed citizens can beat the Brussels lobbyists!

Sit down today and start drafting your email to the Members of the JURI committee. You will make a difference.


22 augusti 2017

Mejla EU-parlamentet om framtidens copyright före 10 oktober

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 12:44
mail to juri

Att mejla EU-parlamentet och påverka framtidens upphovsrätt på internet är inte svårare än så här

EU-parlamentet arbetar just nu med att göra förändringar i copyright, och hur den ska gälla på internet. Den 10 oktober ska parlamentets rättsliga utskott JURI, som är ansvarigt för frågan, rösta om vad som ska ingå i EU’s nya upphovsrättslag.

Just nu – innan den 10 oktober – kan du göra en insats för friheten på nätet, genom att mejla ledamöterna i JURI och be dem rösta nej till de dåliga förslagen och ja till de bra.

Det är mycket osäkert hur det kommer gå i omröstningarna i JURI-utskottet, och flera viktiga frågor står och väger. Kommer det tillräckligt många mejl från vanliga medborgare som visar att det finns folk därute som bryr sig, då har vi en stor chans att få igenom åtminstone vissa förbättringar av upphovsrätten. Men om ingen visar intresse är risken stor att upphovsrättslobbyisterna vinner, och det blir ytterligare skärpningar och ännu fler orimligheter i upphovsrätten på internet. Just nu kan just du göra skillnad.

Förslaget till förändrad upphovsrätt innehåller många delfrågor, och här kommer en lista över de fem frågor som det är hårdast strid om. Två av dem är idiotiska förslag som det gäller att sätta stopp för, men de andra tre är positiva möjligheter att göra åtminstone vissa smärre förbättringar.

1. Dåligt förslag: Automatisk filtrering av uppladdningar (automatic upload filtering).

Enligt förslaget skulle alla plattformar på internet, som till exempel YouTube och Facebook, installera filter som automatiskt bestämmer om något som laddas upp strider mot upphovsrätten.

Kan en datamaskin verkligen avgöra det med säkerhet, när det i vanliga fall krävs domstolar och högt utbildade upphovsrättsjurister för att utreda vad som är tillåtet och inte inom upphovsrätten? Nej, naturligtvis kan ett automatiskt filter inte göra det. En dator kan inte avgöra om ett visst klipp till exempel är satir, eller något annat som det finns lagliga undantag för. Följden blir att internetföretagen kommer ta det säkra före det osäkra och hellre blockera för mycket än för lite, för att undvika skadeståndskrav. Det inskränker både yttrandefrihet och konstnärlig kreativitet.

Rent formellt räknas det här inte som censur, eftersom censur är när staten förbjuder publicering av något. Men i praktiken blir effekten densamma – förutom att det inte sker någon rättslig prövning, och att det inte går att överklaga om man tycker att ens material har blivit blockerat felaktigt. Det här är ett riktigt dåligt förslag.

Läs mer hos MEP Julia Reda: Censorship machines, hos Privatised censorship and filtering of free speech, hos Copyright4Creativity och hos Electronic Frontier Foundation

2. Dåligt förslag: Länkskatt (link tax).

Gammelmedia vill förbjuda alla att länka till nyhetsartiklar om de inte betalar mediaföretagen för att få länka. Enligt förslaget ska det här gälla alla, från Google till vanliga internetanvändare och bloggare.

Om det här förslaget går igenom, innebär det att det mesta av det internet vi känner idag blir olagligt över en natt. Att man kan länka till vad man vill utan att behöva fråga är ju själva grunden för internet, och det som har gjort nätet till vad det är idag. Vad skulle vi få för internet om man riskerar att få betala skadestånd varje gång man postar en länk? I de allra flesta fall skulle förstås ingen bry sig om att stämma en, men risken skulle finnas varje gång man länkar.

Att gammelmedias lobbyister i Bryssel driver det här förslaget beror på att mediaföretagen hoppas kunna pressa Google på pengar för att Google länkar till nyhetsartiklar. Men när sådan här lagstiftning har införts i en del länder (till exempel i Spanien) har Google bara slutat länka till nyhetsartiklar, vilket gjort att gammelmedia förlorat ännu fler läsare. Trots det fortsätter gammelmedia att driva kravet att det ska kosta pengar att länka, i någon sorts desperat förhoppning om att allt ska bli som förr om de bara kan kväsa dom där internetten.

Läs mer hos och hos

3. Bra förslag: Tillåt remixer och användarskapat innehåll (remixes and user generated content).

Remixer, mashups, fan fiction och memer i form av en bild med text är viktiga och självklara inslag i den moderna kulturen på internet. Tyvärr är de i dagsläget oftast olagliga enligt upphovsrätten, eftersom de bygger på att man citerar bilder, film och musik. Enligt dagens upphovsrätt har man rätt att citera text, men det finns ingen motsvarande generell rätt för bilder, film och musik.

För att råda bot på det här problemet har EU-parlamentets kulturutskott CULT lagt ett bra förslag (ändringsförslag 56) om att ”tillåta den digitala användningen av citat eller utdrag ur verk […] i användarproducerat innehåll i kritik-, gransknings-, underhålls-, illustrations-, karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte” (så länge det inte orsakar större ekonomisk skada).

Det här är ett mycket bra förslag, och om tillräckligt många medborgare visar sitt stöd kan det bli verklighet.

Läs mer hos MEP Julia Reda: User-generated content / remixing exception

4. Bra förslag: Panoramafrihet (freedom of panorama).

Enligt en dom mot Wikimedia för några månader sedan är det förbjudet i Sverige att ta en bild där det ingår ett offentligt konstverk och lägga upp den på internet, om inte upphovsmannen till konstverket har varit död i 70 år. Vill du ta en selfie framför Poseidon-statyn på Götaplatsen och posta på sociala media får du vänta till år 2025, eftersom konstnären Carl Milles inte dog förrän 1955. Struntar du i förbudet kan du (åtminstone i teorin) bli dömd att betala skadestånd till organisationen som företräder den döda konstnären.

Det här är ju uppenbart orimligt på alla sätt, och är ett problem i många EU-länder. Enligt fransk lag är det förbjudet att posta bilder av Eiffeltornet när det är upplyst nattetid, eftersom själva belysningsarrangemanget anses vara skyddat av upphovsrätten och den som gjorde belysningen inte har varit död i 70 år ännu. (Däremot går det bra att fotografera tornet dagtid, eftersom Gustave Eiffel dog 1923.)

Förslaget om ”panoramafrihet” skulle råda bot på det här problemet, och ta bort en ren absurditet ur dagens upphovsrätt.

Läs mer hos Communia: EU copyright should protect photography in public spaces och hos

5. Bra förslag: Tillåt data mining (data mining).

Det har visat sig vara ett effektivt sätt att få fram ny kunskap på många områden genom att låta datorer gå igenom mycket stora datamängder (till exempel databaser med miljontals vetenskapliga artiklar), och leta efter mönster och samband som ingen människa kan hitta i och med att det är så väldigt mycket data. Den här metoden kallas data mining, och har som sagt ofta visat sig vara mycket framgångsrik.

Idag bryter data mining ofta mot upphovsrätten, eftersom det anses att författarna till vetenskapliga artiklar och annat skulle behöva ge uttryckligt tillstånd till att deras artiklar används på det sättet. Rent praktiskt finns det ju ingen möjlighet att i efterhand få fram sådana tillstånd från författarna till miljontals olika artiklar, så därför är data mining i praktiken olagligt idag i många fall.

EU vill införa ett obligatoriskt undantag i upphovsrätten för att tillåta data mining, och det är bra. Men tyvärr är förslaget alldeles för snävt formulerat. Data mining bli tillåtet för ”forskningsinstitutioner”, men inte för andra aktörer som till exempel oberoende forskare, forskningsföretag, journalister eller vanliga medborgare. Förslaget om ett undantag för data mining är i grunden bra, men det behöver utvidgas så att det gäller alla.

Läs mer hos MEP Julia Reda: Text and data mining

Så här mejlar du ledamöterna i JURI

Det är inte alls svårt att skriva mejl till EU-parlamentarikerna. Gör så här:

  • Skriv själv. Kommer det mejl från en massa olika personer där texten bara är kopy-pejstad och likadan, uppfattas det som spam av mottagarna, och kan ofta göra mer skada än nytta. Det är viktigare att du själv har skrivit texten i mejlet än att den är perfekt. Skriv på engelska, det kan alla ledamöter hantera.
  • Skriv kort, som ett vanligt Facebook-inlägg ungefär. Välj ut en eller högst två punkter/argument, och fokusera på det. Om alla väljer sin egen favoritpunkt kommer det komma olika mejl från olika människor som lyfter fram olika aspekter. Det är precis så det ska vara för att kampanjen ska fungera bäst. Du behöver inte alls känna att du måste lyfta fram samtliga argument, utan det räcker med något eller några. Hela mejlet behöver inte vara mer än ett par-tre stycken långt.
  • Håll en trevlig ton. Hur upprörd du än är, skriv hövligt och sakligt. Målet är att övertyga ledamöterna, inte att släppa ut ilska (även om ilskan i sig kan vara helt sakligt motiverad). Om inte annat kan du tänka på att en del av ledamöterna som du mejlar redan är på vår sida och tycker som vi, och dem vill du ju inte skälla ut eller vara oförskämd mot.
  • Skicka till samtliga ledamöter i JURI-utskottet. I läget just nu, inför den 10 oktober, är det bara ledamöterna som sitter i JURI-utskottet som är intressanta. I ett senare skede, när det ska bli votering i plenum, kan det eventuellt bli aktuellt att skicka till alla ledamöter i hela parlamentet. Men inte nu, nu är det JURI som gäller.

Här hittar du mejladresserna till ledamöterna i JURI

Det är totalt 46 ledamöter inklusive suppleanter (substitutes), så det innebär lite klickande att gå in på var och en av dem för att kopiera mejladressen. Men det tar inte så jättelång tid att bara göra det, när man väl har mejlet färdigt att skicka.

Det är lätt att tro att man själv som vanlig medborgare inte kan påverka något, men det är helt fel. Det kan man visst. När jag själv var ledamot i EU-parlamentet såg jag med egna ögon vilken enorm skillnad det gör när vanliga medborgare engagerar sig och börjar mejla parlamentet. Det var så vi vann striden om ACTA-avtalet under förra mandatperioden.

Nu har vi än en gång chansen att visa att engagerade medborgare kan ge Bryssel-lobbyisterna smisk på fingrarna!


Uppdatering: I en tidigare version av den här bloggposten angav jag ett datum i september för omröstningen i JURI, men det datumet var fel. Enligt den senast tillgängliga informationen är det den 10 oktober som gäller men även det kan komma att förändras. Men under alla omständigheter kommer omröstningen ske nu snart, i början av hösten 2017.

20 oktober 2015

Bredbandsskatt – en icke-lösning på ett icke-problem

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 10:43
Ladda ner

Ladda ner ”En reformerad upphovsrätt” som PDF

Miljöpartiets kulturminster Alice Bah Kuhnke vill införa en bredbandsskatt och ge pengarna till ”kulturen”. Det är en mycket dålig idé.

Så här skrev jag och Piratpartiets tidigare partiledare Rick Falkvinge i boken En reformerad upphovsrätt 2012:

Bredbandsskatt – en icke-lösning på ett icke-problem

Bredbandsskatt, global license eller cultural flatrate är tre olika namn på en tanke som har föreslagits igen och igen i mer än ett decennium, men som aldrig har förverkligats. Det finns en anledning till det. Idén att lägga en avgift på alla internetabonnemang och dela ut pengarna till artisterna låter kanske enkel och tilltalande när man först hör den, men när man börjar titta på detaljerna för att formulera ett konkret förslag upptäcker man problemen.Att samla in pengarna är en sak. Man kan diskutera om det är rättvist att tvinga folk som faktiskt inte laddar ned något att betala i alla fall — inte ens förläggarna tycker det — eller varför vissa näringsidkare ska kompenseras för den tekniska utvecklingen, eller detaljer som hur man ska hantera det faktum att de flesta familjer har flera (mobila) internetanslutningar. Men vi lämnar det åt sidan.

Det är när man kommer till hur pengarna ska fördelas som det blir riktigt roligt.

• TV- och radiospelningar: Ge till de rika

Om man baserar utbetalningen till artister på vad som förekommer på TV och radio, kommer den största delen av pengarna att gå till etablerade artister som det redan går bra för. Det nuvarande systemet med avgifter för tomma skivor och USB-minnen fungerar på det sättet.

Men en av de mest tilltalande egenskaperna med internet är att mindre och ännu inte så etablerade artister kan nå en publik trots att de inte förekommer på TV eller i radio. Det här den ”långa svansen”, och alla de mindre artisterna utgör tillsammans en ganska stor del av vad som laddas ned från nätet.

Det här är den grupp av artister som de flesta vill stödja, både för den kulturella mångfald de representerar och för att de helt enkelt ofta behöver pengarna. Men med en bredbandsskatt byggd på antalet spelningar i TV och radio får de en väldigt liten del av de insamlade pengarna. Samtidigt har deras fans en mindre disponibel inkomst kvar att spendera på artisterna de faktiskt lyssnar på, eftersom fansen måste betala schablonbeloppet till de rika atisterna direkt ur sin hushållsbudget för kultur och underhållning.

Nettoeffekten kan mycket väl bli ett system som minskar intäkterna för fattiga artister, och ger pengarna till de redan rika.

Det alternativ som de flesta anhängare av bredbandsskatt förordar är istället att mäta vad som faktiskt sprids på nätet, och basera utbetalningarna på de siffrorna. Men det leder till andra problem.

• Miljarder till porr

35 procent av allt material som laddas ned från nätet är pornografi. Porr har exakt samma upphovsrättsskydd som andra audiovisuella verk. Om betalningarna från bredbandsskatten ska ses som ”kompensation” för nedladdningen av upphovsrättsskyddade verk, då ska 35 procent av pengarna rätteligen gå till porrindustrin. Tror du att politikerna vill skapa ett sådant system?

Syftet här är inte att kritisera pornografin som sådan. Det är en populär form av underhållning och det är inget fel med det. Men det innebär inte att den behöver miljarder i statliga subventioner. Genom historien har det här varit en bransch som tydligt visat sin förmåga att stå för sig själv, om det är ett lämpligt uttryck i sammanhanget.

Men om man vill utesluta pornografin från att få finansiering från bredbandsskatten, då räcker det inte med att skapa ”Europeiska nämnden för moral och god smak” eller någon liknande institution för att dra gränsen mellan konst och pornografi.

Man måste också släppa alla argument som handlar om bredbandsskatt som kompensation för rättighetshavarna. I bästa fall blir det ett slumpvis utdelat kulturstöd, i värsta fall en principlös huggsexa om pengar, om man bestämmer att pornografin ska undantas från att få stöd från bredbandsskatten.

• Fyll kablarna till brädden

Det är tekniskt möjligt att mäta vad som laddas ned från nätet med en någorlunda hög precision. En del lyfter fram integritetsfrågorna här, men i just det här speciella fallet skulle det inte behöva vara något problem. Det räcker att mätningen är ”tillräckligt bra”, den behöver inte spåra varje enskild nedladdning som var och en gör. Man kan ganska enkelt utforma ett system för att samla in tillräckligt bra statistik utan att kränka någons privatliv.

Men i samma ögonblick vi vet att någon betalar ut pengar enligt nedladdningsstatistiken förändrar vi vårt beteende. Om du gillar en artist som släppt ett nytt album, laddar du idag ned albumet en gång och lyssnar på det. Men om du vet att din favoritartist får pengar i proportion till hur många gånger albumet laddas ned, då inser du snabbt att du kan hjälpa artisten genom att ladda ned samma album om och om igen.

Eftersom det inte kostar dig några pengar alls, även om du laddar ned albumet tusen gånger eller en miljon gånger, är det precis vad många fans kommer göra. Vi vet att fans verkligen älskar sina idoler och vill att de också ska ha framgång ekonomiskt. Om allt man behöver göra är att starta ett treradigt script i datorn när den inte används till något annat, kommer massor med fans att göra det.

Den enda verkliga begränsningen av det totala antalet ”jag-villhjälpa- min-favoritartist-nedladdningar” är kapaciteten i internetinfrastrukturen. Med andra ord: med bredbandsskatt för att ge pengar till kulturen uppstår en permanent överbelastning på nätet av helt onödig trafik. Det kommer inte spela någon roll hur mycket pengar internetleverantörerna lägger på att öka kapaciteten, all ny kapacitet kommer sugas upp direkt.

• En intäktsström för virustillverkare

Datorvirus är ett stort problem idag, trots det faktum att det faktiskt är ganska svårt för virustillverkare att tjäna pengar på sina kriminella aktiviteter. Syftet med ett datorvirus är oftast att installera en bakdörr till datorn för att göra den till en del av ett så kallat ”botnät” bestående av tusentals datorer som virustillverkarna kan ta kontroll över när de vill.

En botnätsägare kan sälja sina tjänster till skurkar som vill skicka spam eller begå olika former av avancerade bedrägerier, men om virustillverkaren inte har kopplingar till organiserad brottslighet är det inte så enkelt att omvandla kunskaperna i virustillverkning till reda pengar. En bredbandsskatt där pengarna går till kulturen skulle ändra på det.

Allt ägare till ett illegalt botnät behöver är i princip en kompis som spelat in en låt som täcks av upphovsrätten. Botnätsägaren kan sedan beordra de tusentals datorer han har kontrollen över att ladda ned låten om och om igen. Tack vare systemet med bredbandsskatt resulterar nedladdningarna automatiskt i att pengar betalas ut till kompisen med upphovsrätt på låten.

Det kanske går lätt för polisen att upptäcka den här typen av brottslig aktivitet i dess mest primitiva form, men man inser lätt hur mer sofistikerade brottslingar skulle kunna utveckla systemet. Ett system med bredbandsskatt som pumpar ut miljarder kronor per år baserat på automatiserad statistik över nedladdningar blir ett högst intressant mål för kriminella. Och att tillverka skadliga datorvirus blir en mycket mer lönsam aktivitet än vad det är idag.

• Och det finns överhuvud taget inget problem att lösa

Det finns även många andra argument mot bredbandsskatt, men vi hoppar över dem och går direkt till det sista och mycket positiva argumentet mot bredbandsskatt:

Det finns inget problem som behöver lösas.

Internet är en revolutionerande teknologi som förändrar många av kulturindustrins förutsättningar. Det är inte politikernas uppgift att skydda gamla affärsmodeller eller uppfinna nya. Men politikerna har ett ansvar för att säkerställa att vi har ett samhälle där kulturen kan blomstra och där kreativa människor har en möjlighet att tjäna pengar på vad de gör.

För tio år sedan, när fildelning i stor skala via internet var ett nytt fenomen, var det kanske rimligt att fråga sig dels om den nya tekniken skulle påverka marknadsförhållandena för artister och upphovsmän så att de inte skulle kunna tjäna pengar på kultur, och dels om kulturproduktionen i samhället skulle komma att uppvisa en drastisk minskning.

Idag vet vi bättre. Vi vet att svaret på bägge farhågorna helt enkelt var ”nej”. Vi vet att mer kultur än någonsin skapas, och att de som förutspådde ”slutet för musiken” eller liknande domedagsvisioner helt enkelt hade fel. Det finns ett växande antal vetenskapliga forskningsrapporter som visar att artisterna tjänar mer pengar nu i fildelningstider än tidigare. Skivbolagen förlorar på fildelningen, men artisterna vinner på den.

Det är inte lätt att försörja sig som artist och det har det aldrig varit, men internet har öppnat nya möjligheter för kreativa människor som vill hitta en publik utan att behöva sälja sin själ till de stora företag som kontrollerade alla distributionskanaler. Det här är en mycket positiv förändring för artister och upphovsmän, både ur kulturellt och ekonomiskt perspektiv.

Det finns inget behov av att kompensera någon för det faktum att tekniska framsteg gör världen till en bättre plats.

Boken En reformerad upphovsrätt finns att ladda ner (och får naturligtvis spridas fritt). Jag hoppas, men tror kanske inte, att någon av kulturministerns partikamrater kan be henne läsa den.

Boken är finansierades av den Gröna gruppen i EU-parlementet när jag ingick där som ledamot under förra mandatperioden. Den Gröna gruppen i EU-parlamentet antog den politik som beskrivs i boken i oktober 2011. Miljöpartiet och kulturministern är välkomna att göra detsamma.

Läs också Hax: Miljöpartiets internetskatt är orimlig, orättvis och hotar kulturens frihet

31 mars 2015

Läs gärna på om fildelningsfrågan, Jan Scherman

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 14:10
Ladda ner "En reformerad upphovsrätt" som PDF

Jag har skickat ”En reformerad upphovsrätt” till Jan Scherman. Ladda ner den som PDF

SvD Näringslivs debattredaktör Jan Scherman ondgör sig över fildelnigen, och jämför att dela med sig av kultur med att stjäla på ICA. Han har alltså inte gjort minsta försök att sätta sig in i frågan, utan bara skriver i ren oreflekterad ilska. Fildelning kan aldrig vara stöld, vare sig juridiskt, rent praktiskt eller moraliskt.

Jag har skickat honom boken En reformerad upphovsrätt (som också finns att ladda ner gratis), tillsammans med det här följebrevet:

Hej Jan,

Jag läste din krönika om fildelning på SvD Näringsliv den 29 mars.

Tyvärr kan jag inte påstå att jag håller med, eller att jag tycker analysen var särskilt djup eller faktabaserad.

Här är en bok som jag har skrivit tillsammans med Piratpartiets grundare Rick Falkvinge. I den förklarar vi konflikten mellan upphovsrätten och mänskliga rättigheter, och berättar hur vi vill lösa den konflikten.

Det enda sättet att ens försöka stoppa den illegala fildelningen är att övervaka allt som alla skickar till varandra på nätet. Så länge det finns möjligheter för människor att kommunicera med varandra utan att myndigheterna kan läsa det, kommer de möjligheterna att utnyttjas även för att sprida upphovsrättsskyddade verk. Just den här frågan är faktiskt ganska svart eller vit. Man kan inte vara ”lite grand” med barn.

Samhället står alltså inför ett val. Endera säger vi att rätten till privat kommunikation (artikel 8 i Europakonventionen) är överordnad. I så fall finns det inget sätt att stoppa fildelningen. Då får underhållningsbranschen anpassa sig den verkligheten. Eller så säger vi att upphovsrätten är viktigare är rätten till privatliv, och avskaffar rätten till skyddad kommunikation. Det tror jag uppriktigt sagt inte att du heller vill, eftersom det är en av de grundläggande fri- och rättigheterna som utgör grunden för det demokratiska samhället.

Och vad gäller underhållningsindustrins möjligheter att tjäna pengar även i den nya verkligheten finns det inte ens någon anledning att oroa sig. Det vet vi nu när vi har 15 års praktisk erfarenhet av fildelning i global skala på internet. Trots (eller tack vare) den illegala fildelningen har intäkterna för både film- och musikbranschen ökat stadigt under den här tiden. Det framgår av både branschernas egen statistik och en allt större mängd oberoende forskning.

Jag hoppas du tycker boken är intressant. Dessbättre visar det sig att dilemmat går alldeles utmärkt att lösa utan att inkräkta på de grundläggande fri- och rättigheterna, och utan att intäkterna för kultursektorn minskar.

Den Gröna politiska gruppen i EU-parlamentet (där jag ingick som ledamot för Piratpartiet förra mandatperioden) står bakom det förslag till reformerad upphovsrätt som presenteras i boken, inklusive en legalisering av fildelning.

Kontakta gärna mig om du har kommentarer eller frågor. Jag är alltid tillgänglig, och efter att ha arbetat med upphovsrättsreform under fem år som EU-parlamentariker är jag fortsatt intresserad av frågan.

Vänliga hälsningar,

Christian Engström


Läs också vad andra pirater skriver:
Enligt min humla: Jan Scherman debuterar som satiriker
Mattias Bjärnemalm: Är fildelningsfrågan död?
Rick Falkvinge: Once You Accept File-Sharing Is Here To Stay, You Can Focus On All The Positive Things

1 februari 2015

Kostdoktorns kritik mot bluffprodukter tystad med copyright

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 13:24
Läs hos Kostdoktorn hur ett blufföretag använder upphovsrätten för att tysta hans kritik

Läs hos Kostdoktorn hur ett blufföretag använder upphovsrätten för att tysta hans kritik

Vad är enklaste sättet för ett företag eller annan aktör att tysta relevant kritik på internet? Svar: att anklaga kritikern för ha brutit mot upphovsrätten, copyright. Då tas det kritiska materialet omedelbart bort från nätet, vare sig kritiken är relevant eller inte, och vare sig det faktiskt har skett något upphovsrättsintrång eller inte. Det här är en metod som blir allt vanligare.

Senaste offret för den här taktiken är Kostdoktorn, som är en av Sveriges största hälsobloggar. Den drivs av läkaren Andreas Eenfeldt, som propagerar för lågkolhydratkost (LCHF).

I en video som han publicerade på Youtube kritiserade han produkter från företaget CarbZone, som marknadsförs som lågkolhydratprodukter, men som (enligt Andreas Eenfeldt) inte alls lever upp till marknadsföringen, utan är rena bluffprodukter.

Den här sortens kritik har Andreas Eenfeldt all rätt i världen att framföra. Om företaget som utpekas inte håller med om kritiken är det upp till dem att försvara sig med motargument. Men det ville företaget CarbZone inte göra. (Kanske för att de inte har några motargument, vad vet jag.)

Istället vände sig företaget till YouTube med en beskyllning om att den kritiska videon gjorde intrång i upphovsrätten. Då blockerade YouTube videon omedelbart, utan att på minsta sätt undersöka om det var en berättigad beskyllning eller inte. Så gör YouTube alltid när det kommer in en beskyllning om att någonting bryter mot upphovsrätten. Det har aktörer som vill slippa bli kritiserade på nätet lärt sig.

”Brottet” i Kostdoktorns video ska enligt blufföretaget bestå i att han har visat bilder på några av bluffprodukterna. Men det är verkligen inget brott. Det har han all rätt i världen att göra utan att det räknas som ett intrång i upphovsrätten, vare sig enligt svensk eller amerikansk lag. Men eftersom YouTube inte gör någon som helst utvärdering av om en beskyllning om upphovsrättsintrång är berättigad eller inte, utan bara blockerar direkt, är videon nu borta från YouTube.

Problemet när YouTube tar ner ens video efter en upphovsrättsbeskyllning är att man i praktiken är helt rättslös. Det har jag egna erfarenheter av.

Inför valrörelsen 2014 la min dåvarande politiska assistent Henrik Alexandersson ut en video med en hälsning från Europaparlamentet i Strasbourg. I videon ingick lite köpt, royaltyfri klassisk musik, som vi uttryckligen hade rätten att använda. Men trots det kom det ett antal beskyllningar (från flera olika parter) som hävdade att de hade upphovsrätten.

Och trots att beskyllningarna var helt och hållet ogrundade och bevisligen felaktiga, visade det sig att vi var i praktiken rättslösa mot YouTubes beslut. Så slutet blev att vi fick lov att acceptera att ta bort videon, trots att vi inte gjort det minsta fel.

Det finns gott om exempel på hur upphovsrätten regelmässigt används för att försöka tysta kritiker. När finska Greenpeace satte upp en satirsajt som kritiserade ett oljebolag, använde oljebolaget beskyllningar om upphovsrättsintrång för att få bort Greenpeace-sajten med kritik. När miljöminister Åsa Romson (MP) konfronterades med bilder som visat att hon målat sin båt med förbjuden giftig bottenfärg, försökte hon tysta kritiken genom att påpeka att hon hade upphovsrätten till bilderna. Sverigedemokraterna använde samma teknik för att försöka begränsa spridningen av järnrörsfilmen. Möjligeheten att tysta kritiker med upphovsrätten känner inte några ideologiska gränser.

Jag hoppas Kostdoktorn står på sig mot både blufföretaget som gjorde anmälan och mot YouTube, och att han vinner i slutändan. Men tyvärr är risken stor att det kommer visa sig vara i praktiken omöjligt, även om han har rätt i sak enligt lagen.

Läs mer hos Kostdoktorn, där även den blockerade videon finns (via en annan plattform än YouTube)

Och läs Henrik Alexanderssons blogginlägg om hur rättslös man är när någon använder upphovsrätten för att blockera ens video på YouTube

6 oktober 2014

Att tysta politisk kritik med copyright

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 9:01
Enligt upphovsrätten har Expressen inte rätt att visa den här bilden där Åsa Romson målar med giftig miljöfarlig båtfärg

Enligt upphovsrätten har Expressen inte rätt att visa den här bilden där Åsa Romson målar med giftig miljöfarlig båtfärg

Miljöminister Åsa Romson (MP) har målat sin båt med giftig bottenfärg som är förbjuden av miljöskäl i Östersjön, avslöjar Expressen. Beviset är bilder från 2011 där Åsa Romson står och målar båten, och den olagliga färgburken syns. Bilderna är publicerade av Åsa Romson själv.

När Expressen träffade Romson och konfronterade henne med bilderna svarade hon, enligt Expressens artikel

”Det är copyright på de bilderna. Det vet du eller?”

Här har Åsa Romson lagen helt på sin sida. Under förutsättning att hon (eller hennes man) äger upphovsrätten på bilderna, har hon all rätt i världen att förbjuda Expressen att publicera dem. Det är själva kärnan i upphovsrättsmonopolet, att den som har copyright har rätt att förbjuda publicering.

Men borde det vara så? Är det rätt att en politiker som blir konfronterad med bildbevis försöker använda upphovsrätten för att undertrycka bilderna, och därmed kritiken?

Eftersom jag suttit tillsammans med Miljöpartiet i den Gröna gruppen i EU-parlamentet i fem år vet jag att Miljöpartiet brukar tycka att det är rent förjävligt att upphovsrätten kan missbrukas på det här sättet för att tysta legitim politisk kritik. Miljöpartiet har mycket goda grunder att tycka att det är förjävligt. Det här är nämligen ingen ovanlig taktik som olika storföretag brukar använda mot politiska aktivister.

Aktivistorganisationen Greenpeace råkade till exempel ut för precis det här för några år sedan i Finland. Greenpeace ville kritisera det finska oljebolaget Neste Oil, och satte upp en parodisajt. Neste Oil svarade med att stämma Greenpeace för upphovsrättsintrång (eftersom parodisajten påminde om Neste Oils riktiga sajt, som ju är copyrightskyddad). Oljebolaget kontaktade också den internetleverantör som Greenpeace använde, och såg till att den politiska parodisajten blev nedtagen omedelbart.

I både Miljöpartiets och mina ögon var det här en perfekt illustration på ett av felen med dagens upphovsrätt, att den så lätt kan användas för att tysta legitim politisk kritik. När det gällde ett oljebolag som trakasserar Greenpeace med upphovsrättsstämningar tyckte Miljöpartiet precis som vi i Piratpartiet: det här är omoraliskt och fel.

Men nu försökte Åsa Romson alltså skrämma Expressen till tystnad genom att hota med upphovsrätten på precis samma sätt.

Var står egentligen Miljöpartiet när det gäller copyright vs. yttrandefrihet?

Läs artikeln hos Expressen


Uppdatering: Läs också Emma på Opassande: Att måla över sina misstag

Uppdatering 2: Bra artikel med fler exempel på när upphovsrätten använts så här: Åsa Romson och friheten

22 september 2014

”Brevet” är fortfarande bästa sättet att förklara varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas

Filed under: Copyright Reform,political ideology — Christian Engström @ 16:02
Rick Falkvinge, Piratpartiet

Rick Falkvinge, Piratpartiet

Piratpartiet grundare Rick Falkvinge skriver på Torrentfreak (på engelska):

Människor blir fortfarande distraherade av den fåniga frågan ”hur någon ska få betalt” om upphovsrättsmonopolet begränsas. Det spelar ingen roll, och är ett villospår. Det som det handlar om är att föra över våra grunläggande fri- och rättigheter från den analoga miljön till den digitala. Då måste fildelning bli fullt tillåtet.

När jag reser runt i världen och talar med människor från olika yrken och bakgrunder om upphovsrättsmonopolet, är ”brevet” den berättelse som får flest polletter att ramla ner när det gäller att förstå varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas. Det är den i särklass bästa vinkeln som lyckas få fram budskapet till flest människor.

”Hur ska artisterna tjäna pengar” är i grunden bara ett sätt att dra uppmärksamheten från de verkliga och viktiga frågorna, och den här berättelsen hjälper till att lyfta fram dem.

Berättelsen om ”brevet” handlar om vilka stora och viktiga fri- och rättigheter som har offrats i övergången från analogt till digitalt, efter ihärdiga påtryckningar från upphovsrättsindustrin som vill bevara sina vinster. Det analoga brevet var ett sätt som våra föräldrar använde för att skicka meddelanden. Man skriver det på ett fysiskt pappersark, lägger det i ett kuvert, sätter på ett gammaldags frimärke och stoppar det i en brevlåda för att få det fysiskt levererat till den avsedda mottagaren.

Brevet hade fyra viktiga egenskaper som förverkligade viktiga mänskliga fri- och rättigheter.

Brevet var för det första anonymt. Alla hade rätt att skicka ett anonymt meddelande till någon annan. Du kunde välja att identifiera dig själv inuti meddelandet, så att bara mottagaren kunde kunde se det, eller på kuvertet, så att postverket kunde se det, eller inte alls. Eller så kunde du skriva ett fullständigt påhittat namn, organisation och adress som avsändare, och det var också okay. Inte bara okay, det var till och med något som förekom ganska ofta.

För det andra var det hemligt under transporten. När vi talar om brev som öppnades och granskades rutinmässigt går tankarna till det forna Östtysklands beryktade säkerhetstjänst Stasi — Ministerium für Statssicherhet. (Ja, direktöversätter man Stasi’s namn till engelska blir det alltså National Security Agency.) Brev som öppnas och granskas? På riktigt? Det krävdes att man var direkt misstänkt för något mycket allvarligt brott för att det skulle ske i demokratiska länderna i väst.

För det tredje riskerade brevbäraren aldrig att hållas ansvarig för innehållet i breven han delade ut. Själva tanken var absurd. De hade ju överhuvudtaget inte rätt att ta del av meddelandena, så det var otänkbart att hålla dem ansvariga för vad de de plikttroget delade ut.

För det fjärde spårades inte breven. Ingen hade rätten — eller för den delen förmågan — att kartlägga vem som kommunicerade med vem.

Alla de här egenskaperna, som alla är kopplade till viktiga fri- och rättigheter, har gått förlorade i övergången till det digitala eftersom upphovsrättsindustrin har insisterat på det — för att de, som utomstående, ska kunna förhindra människor att skicka brev med innehåll som de inte vill ska skickas, av företagsekonomiska skäl.

Frågan ”hur ska någon tjäna pengar” är fullständigt irrelevant. Varje entreprenör och företagare har själv ansvaret för att tjäna sina pengar givet de begränsningar som samhället och tekniken sätter upp.

Ingen bransch har rätt att montera ner våra mänskliga fri- och rättigheter med den dåliga ursäkten att de inte kan tjäna pengar annars. I så fall har de det enkla valet att endera göra något annat eller lägga ner. Och ändå är det precis det vi har låtit upphovsrättsindustrin göra: att montera ner våra grundläggande fri- och rättigheter. Och de fortsätter att göra det med vackra men vilseledande ord.

När jag förklarar situationen så här, händer det påfallande ofta att polletten ramlar ner hos människor, så att de slutar ställa den inlärda men fåniga frågan hur någon ska få betalt om vi får behålla rätten som vi alltid har haft — att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt.

Det är den analoga motsvarigheten: rätten att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt. Den rätten måste vi få med oss i den digitala världen, även om en överspelad bransch inte gillar det eftersom det kanske eller kanske inte går ut över deras vinster. Det är fullständigt irrelevant.

Prova att berätta det här och se polletten trilla ner, nästan varje gång. Det är anmärkningsvärt.

4 juni 2014

Fildelningen planar ut men är mer självklar än någonsin

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 9:48

Fildelningen har planat ut visar en studie gjord vid Lunds universitet. Men andelen unga (mellan 15 och 24 år) som tycker att det är moraliskt fel att bryta mot fildelningsförbudet har fortsatt att falla drastiskt.

De som fildelar dagligen eller nästan dagligen har sjunkit från 32,8 procent 2012 till 29 procent 2014, enligt studien. Fildelningen har planat ut. Men det betyder inte att fildelningen är död. Tvärtom.

Den exponentiella ökningen år från år har upphört. Det är ingenting konstigt med det. Exponentiell ökning kan av matematiska skäl inte pågå för evigt.

Men nästan en tredjedel av unga mellan 15 och 24 år fildelar alltså fortfarande dagligen eller nästan dagligen. Det är väldigt många som fildelar väldigt ofta. Saker som man gör dagligen blir ju oundvikligen en viktig del av ens livsstil. Det gäller enligt undersökningen för bortåt en tredjedel av alla unga.

Sedan tillkommer förstås en stor grupp som fildelar regelbundet, men inte riktigt varje dag.

Det betyder att fildelningen stabiliserat sig som en av Sveriges i särklass populäraste fritidsaktiviteter bland unga.

Vad finns det för andra aktiviteter som överhuvudtaget kommer i närheten i popularitet?

Och attityden till olaglig fildelning har enligt studien blivit ännu mer accepterande. Andelen som anser att man inte bör fildela, eftersom det är olagligt, minskat från 24 procent (år 2009?) till 16,9 procent.

Det är en glädjande utveckling som inte är ett dugg förvånande. Personerna i den här åldersgruppen har växt upp med fildelning ända sedan de fick sin första internetuppkoppling, och ser det som något fullständigt självklart och väldigt positivt.

Snart är det bara politikerna från ett antal politiska partier som fortfarande går i upphovsrättsindustrins ledband som tycker att förbudet mot icke-kommersiell fildelning är rimligt.

Men om fildelningen är en komplett icke-fråga ur moralisk synvinkel för unga, är den fortfarande ett politiskt problem. Verkligheten är det inget fel på, för fildelningen lever och frodas och fungerar hur bra som helst. Men att fildelningen är olaglig, i strid mot det allmänna rättsmedvetandet, har ett antal negativa konsekvenser.

Fildelningsförbudet gör att upphovsrättslobbyn sällar sig till dem som arbetar för mer massövervakning på nätet. Det urgröper respekten för rättsväsendet. Det innebär en risk för katastrof för den som har maximal otur och döms till astronomiska skadestånd för något som nästan alla gör, och som nästan ingen tycker är fel.

Våra tankar går till Peter Sunde från The Pirate Bay, som i dagarna gripits av polisen för att avtjäna ett längre fängelsestraff för medhjälp till medhjälp till upphovsrättsintrång.

Så ska det inte få vara. Peter Sunde (och alla de andra hjältarna från The Pirate Bay och andra fildelningssajter) borde inte bli straffade. De borde få medalj för sina insatser för kulturen.

Det allra minsta vi kan göra är att se till att lagarna ändras så att fildelning äntligen blir lagligt. Det tjänar både medborgare och kulturskapare på.

Läs mer hos Jacob Hallén (PP): Fildelning för en bättre värld

22 maj 2014

Miljöpartiets toppkandidat Isabella Lövin (MP) ljög om Gallo-rapporten och fildelningen

Filed under: Copyright Reform,val — Christian Engström @ 8:03
Se Isabella Lövin (MP) blåljuga om fildelningen från tidskod 23:10

Se Isabella Lövin (MP) blåljuga om fildelningen från tidskod 23:10

Uppdatering: Videon är borttagen från SVT Play, men det relevanta avsnittet finns att titta på här (5 min)

Isabella Lövin är Milöpartiets toppkandidat till EU-parlamentet, och igår blev hon utfrågad i SVT. Hela utfrågningen finns att se på SVT Play.

Med början på tidskod 23:10 får Isabella Lövin frågan om varför hon röstade ja till ”Gallo-rapporten”.

Det var en icke lagstiftande resolution om fildelning som parlamentet antog 2010. Gallo-rapporten krävde hårdare tag mot fildelare, och uppmanade kommissionen få igenom ACTA-avtalet (som också krävde hårdare tag mot fildelare).

Isabella Lövin försöker ljuga sig ur situationen genom att först påstå att Gallo-rapporten skulle ha sagt att fildelning för privat bruk skulle bli lagligt. Men det går inte programledarna i Toppkandidaterna på, för de har läst på.

Det hela utvecklar sig till ett mycket underhållande skolexempel på en politiker som försöker klara sig undan genom att blåljuga, men som blir fullständigt avslöjad i direktsänd teve.

Här är några länkar om du själv vill kontrollera fakta om Gallo-rapporten:

Piratpartiets pressmeddelande när rapporten antogs:

Den antagna rapporten på svenska:

Här är några paragrafer ur Gallo-rapporten som på olika sätt ber om hårdare fildelarjakt (med fetstil tillagd av mig på ett par nyckelparagrafer):

A.  Varje intrång i immateriella rättigheter utgör ett verkligt hot, inte bara mot konsumenternas hälsa och säkerhet, utan även mot vår ekonomi och våra samhällen.

R.  EU:s regelverk bör innehålla en möjlighet att vidta åtgärder mot dem som bryter mot upphovsrätten, eftersom de internationella fördragen inte är särskilt lämpade för att ta itu med intrång i immateriella rättigheter.

8.  Europaparlamentet är, mot bakgrund av rättighetsinnehavarnas erfarenheter i vissa av medlemsstaterna, inte lika övertygat som kommissionen om att den nuvarande civilrättsliga ramen för verkställighet i EU är tillräckligt effektiv och samordnad för att den inre marknaden ska kunna fungera väl. Kommissionen påminns om att rapporten om tillämpningen av direktiv 2004/48/EG är avgörande för att styrka de påståenden som den gjort.
9.  Europaparlamentet anser att en möjlighet att vidta rättsliga åtgärder mot personer som gör intrång i immateriella rättigheter bör skapas inom EU:s rättsliga ram, och påminner kommissionen om att rapporten om tillämpningen av direktiv 2004/48/EG är avgörande för att styrka de påståenden som den gjort.

12.  Europaparlamentet delar inte kommissionens uppfattning att huvuddelen av lagstiftningen om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter redan är på plats. Förhandlingarna om direktivet om straffrättsliga påföljder har inte kunna föras i hamn.

25.  Europaparlamentet understryker att den enorma ökningen av otillåten fildelning av upphovsrättsskyddade verk och inspelningar är ett växande problem för den europeiska ekonomin i termer av arbetstillfällen och intäkter för branschen och staten.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetet för att främja förhandlingarna om det multilaterala handelsavtalet om kampen mot varumärkesförfalskning (Acta), som syftar till att systemet för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om immateriella rättigheter mer effektivt ska kunna bekämpa varumärkesförfalskning, fortsätter med full hänsyn till parlamentets ståndpunkt, i synnerhet såsom den uttrycks i dess resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln. Kommissionen uppmanas också att informera parlamentet fullt ut om genomförandet och resultaten av förhandlingarna och att se till att Actabestämmelserna till fullo överensstämmer med gemenskapslagstiftningen om immateriella rättigheter och grundläggande rättigheter.

Se Isabella Lövin (MP) blåljuga om fildelningen

Rösta på Piratpartiet i EU-valet som pågår nu. Piratpartiet står för fri fildelning och skyddat privatliv på ett fritt internet. På riktigt.

20 maj 2014

The Case for Copyright Reform published in Slovenian: Zakaj reforma avtorskega prava

Filed under: Copyright Reform,English — Christian Engström @ 8:26
Download The Case for Copyright reform in Slovenian

Download The Case for Copyright reform in Slovenian

The Slovenian Pirate Party has translated and published (in ebook and print editions) The Case for Copyright Reform in Slovenian – Zakaj reforma avtorskega prava. The book is written by me and Rick Falkvinge, and explains how and why we want to reform copyright.

Download ”Zakaj reforma avtorskega prava” in Slovenian

This is the books landing page:

You can find the PDF here:

Thank you for sharing, Slovenian Pirates! Sharing is caring!

About the book:

Legalized file sharing
, shorter protection times for the commercial copyright monopoly, free sampling, and a ban on DRM.

These are the main points of the proposal for copyright reform that the Pirate Party is advocating, and which the Greens/EFA group in the European Parliament adopted as its group position in September 2011.

This is a constructive alternative to the controversial ACTA agreement, and to the criminalization of the entire young generation.

This booklet explains why such a reform is both necessary and sustainable, and will benefit both citizens and artists.

About the authors:

Rick Falkvinge is the founder of the first Pirate Party and a political evangelist, traveling around Europe and the world to talk and write about ideas of a sensible information policy. He has a background as a tech entrepreneur.

Christian Engström is a Member of the European Parliament for the Swedish Pirate Party. Before becoming a politician he was an entrepreneur and computer programmer, who became involved in politics over the issue of software patents.

Other languages:

Download ”The Case for Copyright Reform” in English

Read a summary of the Pirate Party’s proposal for copyright reform

Download ”En reformerad upphovsrätt” in Swedish

  • En reformerad upphovsrätt as PDF

Download ”Представљање реформе издавачких права” in Serbian

  • Представљање реформе издавачких права as Word Doc (Cyrillic)
  • Predstavljanje reforme izdavačkih prava as Word Doc (Latin)


Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på

%d bloggare gillar detta: