Christian Engström, Pirat

7 juli 2016

Basinkomst presenterad i Almedalen (video)

Filed under: basinkomst,informationspolitik — Christian Engström @ 12:57

Grabbed Frame 8I Almedalen ordnade Tidningen Syre ett seminarium där bland annat jag fick presentera mitt förslag till basinkomst.

Jag har redigerat ihop en video med min presentation (15 min), följt av en diskussion med bland annat Markus Kanerva (tankesmedjan Tänk), Karin Jansson (Miljöpartiet), Gustav Karreskog (Centerstudenter) och Martin Jordö (Feministiskt Initiativ). Harald Enoksson var moderator.

Copy and Share!

Se videon på Youtube

Kommentarer på Facebook

 

25 maj 2016

Sänkt matmoms har ingen fördelningspolitisk effekt alls

Filed under: basinkomst,informationspolitik — Christian Engström @ 12:40
matmoms oxfile eller pasta

Oxfilé och hummer för de rika, pasta och nudlar för de fattiga

Momsen på mat är bara 12%, istället för 25% som den är på nästan allting annat. Det här är en skattesubvention till restaurang- och livsmedelsbranscherna, som kostar staten 35 miljarder kronor om året i uteblivna intäkter. Lobbyisterna som fick igenom den här skatterabatten kan känna sig mycket stolta.

Argumentet som lobbyisterna använde för att få sänkt moms på mat, är att det skulle gynna fattiga hushåll mer än rika. Men det stämmer inte alls, visar det sig.

Fattiga och rika hushåll lägger nästan exakt lika stor andel av sina utgifter på mat, visar en rapport från Riksdagens utredningstjänst. Den sänkta matmomsen har ingen fördelningspolitisk effekt alls. I procent räknat får fattiga och rika lika mycket förstärkning av hushållsbudgeten. I pengar räknat får de rika mest.

Rika får rabatt på oxfilé och hummer, medan fattiga får rabatt på pasta och nudlar.

På sidan 13 i Rapport 2015:2099 – Skatteomläggningar har Riksdagens utredningstjänst jämfört hur stor andel av de totala hushållsutgifterna fattiga och rika hushåll lägger på mat, både hemma och på restaurang. Man har delat in alla hushåll i Sverige i fyra grupper, från den fattigaste fjärdedelen (”kvartilen”) till den rikaste. Så här ser den tabellen ut:

matmoms tabell

Det visar sig alltså att alla typer av hushåll, både rika och fattiga, lägger 15-16% av sina utgifter på mat. Med normal moms skulle de istället lägga 17-18% på mat. Eventuella skillnader mellan rika och fattiga hushåll är så små att de faller inom felmarginalen.

Därmed faller argumentet att den sänkta matmomsen skulle gynna de fattiga mer än de rika. Det gör den inte. Den gynnar företagen i livsmedelssektorn, men gör ingen omfördelning mellan fattiga och rika hushåll, som det ursprungliga argumentet var.

Vill man hjälpa dem som har det svårt ekonomiskt finns det inget skäl att låta den sänkta matmomsen vara kvar. Då är det bättre att använda de miljarderna i något annat system, som faktiskt har en fördelningspolitisk effekt.

35 miljarder om året är väldigt mycket pengar, till och med för staten. Som jämförelse kostar till exempel barnbidraget 25 miljarder om året, och försvaret 49 miljarder. Subventionen till livsmedelsindustrin och restaurangbranschen ligger ungefär mitt emellan de två utgiftsposterna i storlek.

Varför lägger staten motsvarande två tredjedelar av försvarsbudgeten på att höja vinstmarginalerna i livsmedelsindustrin?

Den frågan har jag inget svar på. I vart fall inget rimligt svar.

Jag har tagit fram ett förslag till garanterad basinkomst, där en del av finansieringen är att vi återinför vanlig 25-procentig moms på bland annat mat. Då skulle de här 35 miljarderna gå in i ett system med en tydlig fördelningsprofil, istället för att subventionera företag inom en viss bransch.

Om det uppstår ett politiskt tryck för att införa enhetlig moms för att delfinansiera basinkomst (eller något annat, för den delen), då kan vi vara säkra på att livsmedelsindustrin kommer skicka fram sina lobbyister för att påstå att sänkt matmoms gynnar de fattiga hushållen mer än de rika.

Då är det bra att minnas att de lobbyisterna ljuger.

———

Kommentarer på Facebook

9 maj 2016

Svikna löften och rena lögner – här är MP:s nya språkrör Isabella Lövin

Filed under: informationspolitik — Christian Engström @ 16:01

nyheter24 lövin

Isabella Lövin föreslås till nytt språkrör för Miljöpartiet. Jag får erkänna att jag är förvånad. Under sin tid i EU-parlamentet slogs hon med näbbar och klor för en skärpt fildelarjakt, tvärtemot vad Miljöpartiet hade gått till val på.

Med anledning av det skriver jag hos Nyheter24:

Svikna löften och rena lögner – här är MP:s nya språkrör

Jag är alldeles säker på att upphovsrättslobbyisterna jublar och öppnar champagneflaskorna. Men är det verkligen den sortens politiker Miljöparitet behöver som språkrör för att återfå förtroendet från väljarna?

Läs min debattare hos Nyheter24

20 oktober 2015

Bredbandsskatt – en icke-lösning på ett icke-problem

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 10:43
Ladda ner

Ladda ner ”En reformerad upphovsrätt” som PDF

Miljöpartiets kulturminster Alice Bah Kuhnke vill införa en bredbandsskatt och ge pengarna till ”kulturen”. Det är en mycket dålig idé.

Så här skrev jag och Piratpartiets tidigare partiledare Rick Falkvinge i boken En reformerad upphovsrätt 2012:

Bredbandsskatt – en icke-lösning på ett icke-problem

Bredbandsskatt, global license eller cultural flatrate är tre olika namn på en tanke som har föreslagits igen och igen i mer än ett decennium, men som aldrig har förverkligats. Det finns en anledning till det. Idén att lägga en avgift på alla internetabonnemang och dela ut pengarna till artisterna låter kanske enkel och tilltalande när man först hör den, men när man börjar titta på detaljerna för att formulera ett konkret förslag upptäcker man problemen.Att samla in pengarna är en sak. Man kan diskutera om det är rättvist att tvinga folk som faktiskt inte laddar ned något att betala i alla fall — inte ens förläggarna tycker det — eller varför vissa näringsidkare ska kompenseras för den tekniska utvecklingen, eller detaljer som hur man ska hantera det faktum att de flesta familjer har flera (mobila) internetanslutningar. Men vi lämnar det åt sidan.

Det är när man kommer till hur pengarna ska fördelas som det blir riktigt roligt.

• TV- och radiospelningar: Ge till de rika

Om man baserar utbetalningen till artister på vad som förekommer på TV och radio, kommer den största delen av pengarna att gå till etablerade artister som det redan går bra för. Det nuvarande systemet med avgifter för tomma skivor och USB-minnen fungerar på det sättet.

Men en av de mest tilltalande egenskaperna med internet är att mindre och ännu inte så etablerade artister kan nå en publik trots att de inte förekommer på TV eller i radio. Det här den ”långa svansen”, och alla de mindre artisterna utgör tillsammans en ganska stor del av vad som laddas ned från nätet.

Det här är den grupp av artister som de flesta vill stödja, både för den kulturella mångfald de representerar och för att de helt enkelt ofta behöver pengarna. Men med en bredbandsskatt byggd på antalet spelningar i TV och radio får de en väldigt liten del av de insamlade pengarna. Samtidigt har deras fans en mindre disponibel inkomst kvar att spendera på artisterna de faktiskt lyssnar på, eftersom fansen måste betala schablonbeloppet till de rika atisterna direkt ur sin hushållsbudget för kultur och underhållning.

Nettoeffekten kan mycket väl bli ett system som minskar intäkterna för fattiga artister, och ger pengarna till de redan rika.

Det alternativ som de flesta anhängare av bredbandsskatt förordar är istället att mäta vad som faktiskt sprids på nätet, och basera utbetalningarna på de siffrorna. Men det leder till andra problem.

• Miljarder till porr

35 procent av allt material som laddas ned från nätet är pornografi. Porr har exakt samma upphovsrättsskydd som andra audiovisuella verk. Om betalningarna från bredbandsskatten ska ses som ”kompensation” för nedladdningen av upphovsrättsskyddade verk, då ska 35 procent av pengarna rätteligen gå till porrindustrin. Tror du att politikerna vill skapa ett sådant system?

Syftet här är inte att kritisera pornografin som sådan. Det är en populär form av underhållning och det är inget fel med det. Men det innebär inte att den behöver miljarder i statliga subventioner. Genom historien har det här varit en bransch som tydligt visat sin förmåga att stå för sig själv, om det är ett lämpligt uttryck i sammanhanget.

Men om man vill utesluta pornografin från att få finansiering från bredbandsskatten, då räcker det inte med att skapa ”Europeiska nämnden för moral och god smak” eller någon liknande institution för att dra gränsen mellan konst och pornografi.

Man måste också släppa alla argument som handlar om bredbandsskatt som kompensation för rättighetshavarna. I bästa fall blir det ett slumpvis utdelat kulturstöd, i värsta fall en principlös huggsexa om pengar, om man bestämmer att pornografin ska undantas från att få stöd från bredbandsskatten.

• Fyll kablarna till brädden

Det är tekniskt möjligt att mäta vad som laddas ned från nätet med en någorlunda hög precision. En del lyfter fram integritetsfrågorna här, men i just det här speciella fallet skulle det inte behöva vara något problem. Det räcker att mätningen är ”tillräckligt bra”, den behöver inte spåra varje enskild nedladdning som var och en gör. Man kan ganska enkelt utforma ett system för att samla in tillräckligt bra statistik utan att kränka någons privatliv.

Men i samma ögonblick vi vet att någon betalar ut pengar enligt nedladdningsstatistiken förändrar vi vårt beteende. Om du gillar en artist som släppt ett nytt album, laddar du idag ned albumet en gång och lyssnar på det. Men om du vet att din favoritartist får pengar i proportion till hur många gånger albumet laddas ned, då inser du snabbt att du kan hjälpa artisten genom att ladda ned samma album om och om igen.

Eftersom det inte kostar dig några pengar alls, även om du laddar ned albumet tusen gånger eller en miljon gånger, är det precis vad många fans kommer göra. Vi vet att fans verkligen älskar sina idoler och vill att de också ska ha framgång ekonomiskt. Om allt man behöver göra är att starta ett treradigt script i datorn när den inte används till något annat, kommer massor med fans att göra det.

Den enda verkliga begränsningen av det totala antalet ”jag-villhjälpa- min-favoritartist-nedladdningar” är kapaciteten i internetinfrastrukturen. Med andra ord: med bredbandsskatt för att ge pengar till kulturen uppstår en permanent överbelastning på nätet av helt onödig trafik. Det kommer inte spela någon roll hur mycket pengar internetleverantörerna lägger på att öka kapaciteten, all ny kapacitet kommer sugas upp direkt.

• En intäktsström för virustillverkare

Datorvirus är ett stort problem idag, trots det faktum att det faktiskt är ganska svårt för virustillverkare att tjäna pengar på sina kriminella aktiviteter. Syftet med ett datorvirus är oftast att installera en bakdörr till datorn för att göra den till en del av ett så kallat ”botnät” bestående av tusentals datorer som virustillverkarna kan ta kontroll över när de vill.

En botnätsägare kan sälja sina tjänster till skurkar som vill skicka spam eller begå olika former av avancerade bedrägerier, men om virustillverkaren inte har kopplingar till organiserad brottslighet är det inte så enkelt att omvandla kunskaperna i virustillverkning till reda pengar. En bredbandsskatt där pengarna går till kulturen skulle ändra på det.

Allt ägare till ett illegalt botnät behöver är i princip en kompis som spelat in en låt som täcks av upphovsrätten. Botnätsägaren kan sedan beordra de tusentals datorer han har kontrollen över att ladda ned låten om och om igen. Tack vare systemet med bredbandsskatt resulterar nedladdningarna automatiskt i att pengar betalas ut till kompisen med upphovsrätt på låten.

Det kanske går lätt för polisen att upptäcka den här typen av brottslig aktivitet i dess mest primitiva form, men man inser lätt hur mer sofistikerade brottslingar skulle kunna utveckla systemet. Ett system med bredbandsskatt som pumpar ut miljarder kronor per år baserat på automatiserad statistik över nedladdningar blir ett högst intressant mål för kriminella. Och att tillverka skadliga datorvirus blir en mycket mer lönsam aktivitet än vad det är idag.

• Och det finns överhuvud taget inget problem att lösa

Det finns även många andra argument mot bredbandsskatt, men vi hoppar över dem och går direkt till det sista och mycket positiva argumentet mot bredbandsskatt:

Det finns inget problem som behöver lösas.

Internet är en revolutionerande teknologi som förändrar många av kulturindustrins förutsättningar. Det är inte politikernas uppgift att skydda gamla affärsmodeller eller uppfinna nya. Men politikerna har ett ansvar för att säkerställa att vi har ett samhälle där kulturen kan blomstra och där kreativa människor har en möjlighet att tjäna pengar på vad de gör.

För tio år sedan, när fildelning i stor skala via internet var ett nytt fenomen, var det kanske rimligt att fråga sig dels om den nya tekniken skulle påverka marknadsförhållandena för artister och upphovsmän så att de inte skulle kunna tjäna pengar på kultur, och dels om kulturproduktionen i samhället skulle komma att uppvisa en drastisk minskning.

Idag vet vi bättre. Vi vet att svaret på bägge farhågorna helt enkelt var ”nej”. Vi vet att mer kultur än någonsin skapas, och att de som förutspådde ”slutet för musiken” eller liknande domedagsvisioner helt enkelt hade fel. Det finns ett växande antal vetenskapliga forskningsrapporter som visar att artisterna tjänar mer pengar nu i fildelningstider än tidigare. Skivbolagen förlorar på fildelningen, men artisterna vinner på den.

Det är inte lätt att försörja sig som artist och det har det aldrig varit, men internet har öppnat nya möjligheter för kreativa människor som vill hitta en publik utan att behöva sälja sin själ till de stora företag som kontrollerade alla distributionskanaler. Det här är en mycket positiv förändring för artister och upphovsmän, både ur kulturellt och ekonomiskt perspektiv.

Det finns inget behov av att kompensera någon för det faktum att tekniska framsteg gör världen till en bättre plats.

Boken En reformerad upphovsrätt finns att ladda ner (och får naturligtvis spridas fritt). Jag hoppas, men tror kanske inte, att någon av kulturministerns partikamrater kan be henne läsa den.

Boken är finansierades av den Gröna gruppen i EU-parlementet när jag ingick där som ledamot under förra mandatperioden. Den Gröna gruppen i EU-parlamentet antog den politik som beskrivs i boken i oktober 2011. Miljöpartiet och kulturministern är välkomna att göra detsamma.

Läs också Hax: Miljöpartiets internetskatt är orimlig, orättvis och hotar kulturens frihet

5 september 2015

Krönika: Att Saurons öga inte fungerade är en bra metafor för massövervakningen

Filed under: datalagringen — Christian Engström @ 12:37

Saurons ögaJag skriver hos Frihetssmedjan:

Att Saurons öga inte fungerade är en bra metafor för massövervakningen

NSA har aldrig stoppat en enda terroristattack, trots att de har närmast obegränsade ekonomiska resurser, spionerar på precis allt de kan komma åt, och inte bryr sig ett jota om att följa de lagar som finns för att skydda allas vår rätt till privat kommunikation.

Och inte heller den svenska massövervakningen har avstyrt någon enda terroristkomplott. För att kunna säga det med säkerhet behöver vi inte tillgång till några hemliga källor. Det räcker med att veta vad som inte har stått i tidningarna de senaste decennierna.

Läs krönikan hos Frihetssmedjan

…………

Krönikan är ett svar på Ivar Arpis ledare hos Svenska Dagbladet: ”Vi behöver mer övervakning

Andra om ämnet:

Hax: Övervakning: Ivar Arpi – Saurons kolportör?
Rick Falkvinge hos SVT Opinion: Datalagringen varken effektiv eller acceptabel
Oisin Cantwell i Aftonbladet: Lagar tenderar få vidare ramar
DN: Mobilen spårar dig överallt

4 maj 2015

Krönika: Citizenfour visar hur källskyddet urholkats av massövervakningen

Filed under: informationspolitik — Christian Engström @ 11:32
Läs krönikan hos Frihetssmedjan

Läs mer hos Frihetssmedjan

I dagarna visar SVT (och SVT Play) den Oscarsvinnande dokumentären Citizenfour. Den berättar om de svårigheter visselblåsaren Edward Snowden ställdes inför när han hade bestämt sig för att blåsa i visselpipan, och läcka material om USA’s massavlyssning av oss alla. Hur gör man rent praktiskt för att i förtroende kontakta en journalist och berätta att allt avlyssnas — när allt avlyssnas?

Den här frågan skulle traditionella media behöva ta tag i, skriver jag i en krönika hos Frihtssmedjan.

Läs min krönika hos Frihetssmedjan

4 april 2015

Krönika: Utredare vill trotsa EU-domstolen och fortsätta datalagra‏

Filed under: datalagringen — Christian Engström @ 20:53

Datalagringsdirektivet är olagligt, eftersom det bryter mot EU’s stadga med våra grundläggande fri- och rättigheter, konstaterade EU-domstolen i en slutgiltig dom för ett år sedan. EU-direktivet upphävdes därför med omedelbar verkan. Men nu har den svenska regeringens ensamutredare Sten Heckscher kommit fram till att han tycker att Sverige kan strunta i det, och fortsätta kräva att mobil- och internetoperatörerna samla in uppgifter om vad vi alla gör med mobilen och på nätet.

Det är fullständigt oacceptabelt, skriver jag i en krönika hos Frihetssmedjan.

Läs mer hos Frihetssmedjan:  Utredare vill trotsa EU-domstolen och fortsätta datalagra‏

31 mars 2015

Läs gärna på om fildelningsfrågan, Jan Scherman

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 14:10
Ladda ner "En reformerad upphovsrätt" som PDF

Jag har skickat ”En reformerad upphovsrätt” till Jan Scherman. Ladda ner den som PDF

SvD Näringslivs debattredaktör Jan Scherman ondgör sig över fildelnigen, och jämför att dela med sig av kultur med att stjäla på ICA. Han har alltså inte gjort minsta försök att sätta sig in i frågan, utan bara skriver i ren oreflekterad ilska. Fildelning kan aldrig vara stöld, vare sig juridiskt, rent praktiskt eller moraliskt.

Jag har skickat honom boken En reformerad upphovsrätt (som också finns att ladda ner gratis), tillsammans med det här följebrevet:

Hej Jan,

Jag läste din krönika om fildelning på SvD Näringsliv den 29 mars.

Tyvärr kan jag inte påstå att jag håller med, eller att jag tycker analysen var särskilt djup eller faktabaserad.

Här är en bok som jag har skrivit tillsammans med Piratpartiets grundare Rick Falkvinge. I den förklarar vi konflikten mellan upphovsrätten och mänskliga rättigheter, och berättar hur vi vill lösa den konflikten.

Det enda sättet att ens försöka stoppa den illegala fildelningen är att övervaka allt som alla skickar till varandra på nätet. Så länge det finns möjligheter för människor att kommunicera med varandra utan att myndigheterna kan läsa det, kommer de möjligheterna att utnyttjas även för att sprida upphovsrättsskyddade verk. Just den här frågan är faktiskt ganska svart eller vit. Man kan inte vara ”lite grand” med barn.

Samhället står alltså inför ett val. Endera säger vi att rätten till privat kommunikation (artikel 8 i Europakonventionen) är överordnad. I så fall finns det inget sätt att stoppa fildelningen. Då får underhållningsbranschen anpassa sig den verkligheten. Eller så säger vi att upphovsrätten är viktigare är rätten till privatliv, och avskaffar rätten till skyddad kommunikation. Det tror jag uppriktigt sagt inte att du heller vill, eftersom det är en av de grundläggande fri- och rättigheterna som utgör grunden för det demokratiska samhället.

Och vad gäller underhållningsindustrins möjligheter att tjäna pengar även i den nya verkligheten finns det inte ens någon anledning att oroa sig. Det vet vi nu när vi har 15 års praktisk erfarenhet av fildelning i global skala på internet. Trots (eller tack vare) den illegala fildelningen har intäkterna för både film- och musikbranschen ökat stadigt under den här tiden. Det framgår av både branschernas egen statistik och en allt större mängd oberoende forskning.

Jag hoppas du tycker boken är intressant. Dessbättre visar det sig att dilemmat går alldeles utmärkt att lösa utan att inkräkta på de grundläggande fri- och rättigheterna, och utan att intäkterna för kultursektorn minskar.

Den Gröna politiska gruppen i EU-parlamentet (där jag ingick som ledamot för Piratpartiet förra mandatperioden) står bakom det förslag till reformerad upphovsrätt som presenteras i boken, inklusive en legalisering av fildelning.

Kontakta gärna mig om du har kommentarer eller frågor. Jag är alltid tillgänglig, och efter att ha arbetat med upphovsrättsreform under fem år som EU-parlamentariker är jag fortsatt intresserad av frågan.

Vänliga hälsningar,

Christian Engström

…………

Läs också vad andra pirater skriver:
Enligt min humla: Jan Scherman debuterar som satiriker
Mattias Bjärnemalm: Är fildelningsfrågan död?
Rick Falkvinge: Once You Accept File-Sharing Is Here To Stay, You Can Focus On All The Positive Things

7 mars 2015

Debattare: “Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt”

Filed under: FRA — Christian Engström @ 10:08
Läs min debattare om Miljöpartiets svek i övervakningsfrågan

Läs min debattare om Miljöpartiets svek i övervakningsfrågan

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, försvarar sig på Twitter med att säga att ”regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra något”. Jag kritiserar den inställningen i en debattartikel hos Altid.se:

“Riksdagen är folkets främsta företrädare”, står det i grundlagen. Det står inte “riksdagen är regeringens dörrmatta”, och det står heller inte att “riksdagspartier som är med i regeringen är skyldiga att göra det som USA kräver”. Jag hoppas Miljöpartiets väljare kommer påminna sina riksdagsledamöter om det.

Läs min debattare hos Altid.se

……

Läs också Hans Li Engnell på Motpol: MP som dörrmatta

6 mars 2015

Miljöpartiet försöker förklara sitt svek om FRA-lagen

Filed under: FRA — Christian Engström @ 9:44
Miljöpartiet gruppledare Maria Ferm försöker förklara varför MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm försöker förklara varför MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt när de väl hamnade i regeringsställning. Nu stödjer de FRA.

Det var en motion från Vänsterpartiet som föreslog att samarbetet mellan FRA och amerikanska spiontjänsten NSA ska granskas av en parlamentarisk utredning, och att FRA-lagen ska rivas upp. Men det röstade Miljöpartiet alltså nej till.

Jag ställde en fråga på Twitter till ett par miljöpartistiska ledamöter som har haft en hög svansföring i integritetsfrågorna och motståndet mot FRA-lagen:

Riksdagen: @Miljopartiet röstade MOT att riva upp #FRA-lagen. Varför gjorde ni det, @CarlSchlyter och @MariaFerm ? http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/03/riksdagen-miljopartiet-rostade-mot-att.html

Nu på morgonen svarade Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm på varför de röstat mot motionen. Jättebra att hon svarade. Men det hon skriver är fullständigt motbjudande:

regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra ngt utan vi för diskussionen direkt m regeringen. [länk]

ett tillkännagivande innebär nämligen en uppmaning till regeringen, men vi sitter i regering och påverkar i regering.[länk]

som regeringsparti tar man fram skrivelser, propositioner etc. [länk]

i regeringsförklaringen står att skyddet för den personliga integriteten ska stärkas. Vi jobbar såklart med det. [länk]

detta är inte unikt för integritetsområdet, utan så fungerar regeringspartiers arbete på alla områden. [länk]

@HAX @Engstrom_PP ni verkar inte förstå hur regeringspartier påverkar. Väldigt annorlunda mot Bryssel såklart. [länk]

Maria Ferm har rätt i att jag inte förstår hur man kan gå till val på att skydda integriteten och riva upp FRA-lagen, och sedan, så fort valet är över, rösta emot precis det man gick till val på. Hon har också rätt i att det är väldigt annorlunda mot hur jag och Piratpartiet agerade i Bryssel när vi satt i EU-parlamentet. Då röstade jag i enlighet med vad vi hade gått till val på.

Men Miljöpartiet väljer att göra tvärt om, och väljer att strunta i allt de lovat om FRA i opposition och valrörelser. Ingen enda miljöpartist stödde Vänsterns förslag om att riva upp FRA-lagen.

Fy fan, rent ut sagt.

Om någon väljare får en stark känsla av illamående och politikerförakt när det gäller Miljöpartiet, är det inget att oroa sig för. Det är en fullständigt befogad känsla.

Läs mer hos Hax: Sorglig och enfaldig FRA-debatt i riksdagen

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 246 andra följare

%d bloggare gillar detta: