Christian Engström, Pirat

4 maj 2015

Krönika: Citizenfour visar hur källskyddet urholkats av massövervakningen

Filed under: informationspolitik — Christian Engström @ 11:32
Läs krönikan hos Frihetssmedjan

Läs mer hos Frihetssmedjan

I dagarna visar SVT (och SVT Play) den Oscarsvinnande dokumentären Citizenfour. Den berättar om de svårigheter visselblåsaren Edward Snowden ställdes inför när han hade bestämt sig för att blåsa i visselpipan, och läcka material om USA’s massavlyssning av oss alla. Hur gör man rent praktiskt för att i förtroende kontakta en journalist och berätta att allt avlyssnas — när allt avlyssnas?

Den här frågan skulle traditionella media behöva ta tag i, skriver jag i en krönika hos Frihtssmedjan.

Läs min krönika hos Frihetssmedjan

4 april 2015

Krönika: Utredare vill trotsa EU-domstolen och fortsätta datalagra‏

Filed under: datalagringen — Christian Engström @ 20:53

Datalagringsdirektivet är olagligt, eftersom det bryter mot EU’s stadga med våra grundläggande fri- och rättigheter, konstaterade EU-domstolen i en slutgiltig dom för ett år sedan. EU-direktivet upphävdes därför med omedelbar verkan. Men nu har den svenska regeringens ensamutredare Sten Heckscher kommit fram till att han tycker att Sverige kan strunta i det, och fortsätta kräva att mobil- och internetoperatörerna samla in uppgifter om vad vi alla gör med mobilen och på nätet.

Det är fullständigt oacceptabelt, skriver jag i en krönika hos Frihetssmedjan.

Läs mer hos Frihetssmedjan:  Utredare vill trotsa EU-domstolen och fortsätta datalagra‏

31 mars 2015

Läs gärna på om fildelningsfrågan, Jan Scherman

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 14:10
Ladda ner "En reformerad upphovsrätt" som PDF

Jag har skickat ”En reformerad upphovsrätt” till Jan Scherman. Ladda ner den som PDF

SvD Näringslivs debattredaktör Jan Scherman ondgör sig över fildelnigen, och jämför att dela med sig av kultur med att stjäla på ICA. Han har alltså inte gjort minsta försök att sätta sig in i frågan, utan bara skriver i ren oreflekterad ilska. Fildelning kan aldrig vara stöld, vare sig juridiskt, rent praktiskt eller moraliskt.

Jag har skickat honom boken En reformerad upphovsrätt (som också finns att ladda ner gratis), tillsammans med det här följebrevet:

Hej Jan,

Jag läste din krönika om fildelning på SvD Näringsliv den 29 mars.

Tyvärr kan jag inte påstå att jag håller med, eller att jag tycker analysen var särskilt djup eller faktabaserad.

Här är en bok som jag har skrivit tillsammans med Piratpartiets grundare Rick Falkvinge. I den förklarar vi konflikten mellan upphovsrätten och mänskliga rättigheter, och berättar hur vi vill lösa den konflikten.

Det enda sättet att ens försöka stoppa den illegala fildelningen är att övervaka allt som alla skickar till varandra på nätet. Så länge det finns möjligheter för människor att kommunicera med varandra utan att myndigheterna kan läsa det, kommer de möjligheterna att utnyttjas även för att sprida upphovsrättsskyddade verk. Just den här frågan är faktiskt ganska svart eller vit. Man kan inte vara ”lite grand” med barn.

Samhället står alltså inför ett val. Endera säger vi att rätten till privat kommunikation (artikel 8 i Europakonventionen) är överordnad. I så fall finns det inget sätt att stoppa fildelningen. Då får underhållningsbranschen anpassa sig den verkligheten. Eller så säger vi att upphovsrätten är viktigare är rätten till privatliv, och avskaffar rätten till skyddad kommunikation. Det tror jag uppriktigt sagt inte att du heller vill, eftersom det är en av de grundläggande fri- och rättigheterna som utgör grunden för det demokratiska samhället.

Och vad gäller underhållningsindustrins möjligheter att tjäna pengar även i den nya verkligheten finns det inte ens någon anledning att oroa sig. Det vet vi nu när vi har 15 års praktisk erfarenhet av fildelning i global skala på internet. Trots (eller tack vare) den illegala fildelningen har intäkterna för både film- och musikbranschen ökat stadigt under den här tiden. Det framgår av både branschernas egen statistik och en allt större mängd oberoende forskning.

Jag hoppas du tycker boken är intressant. Dessbättre visar det sig att dilemmat går alldeles utmärkt att lösa utan att inkräkta på de grundläggande fri- och rättigheterna, och utan att intäkterna för kultursektorn minskar.

Den Gröna politiska gruppen i EU-parlamentet (där jag ingick som ledamot för Piratpartiet förra mandatperioden) står bakom det förslag till reformerad upphovsrätt som presenteras i boken, inklusive en legalisering av fildelning.

Kontakta gärna mig om du har kommentarer eller frågor. Jag är alltid tillgänglig, och efter att ha arbetat med upphovsrättsreform under fem år som EU-parlamentariker är jag fortsatt intresserad av frågan.

Vänliga hälsningar,

Christian Engström

…………

Läs också vad andra pirater skriver:
Enligt min humla: Jan Scherman debuterar som satiriker
Mattias Bjärnemalm: Är fildelningsfrågan död?
Rick Falkvinge: Once You Accept File-Sharing Is Here To Stay, You Can Focus On All The Positive Things

7 mars 2015

Debattare: “Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt”

Filed under: FRA — Christian Engström @ 10:08
Läs min debattare om Miljöpartiets svek i övervakningsfrågan

Läs min debattare om Miljöpartiets svek i övervakningsfrågan

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, försvarar sig på Twitter med att säga att ”regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra något”. Jag kritiserar den inställningen i en debattartikel hos Altid.se:

“Riksdagen är folkets främsta företrädare”, står det i grundlagen. Det står inte “riksdagen är regeringens dörrmatta”, och det står heller inte att “riksdagspartier som är med i regeringen är skyldiga att göra det som USA kräver”. Jag hoppas Miljöpartiets väljare kommer påminna sina riksdagsledamöter om det.

Läs min debattare hos Altid.se

……

Läs också Hans Li Engnell på Motpol: MP som dörrmatta

6 mars 2015

Miljöpartiet försöker förklara sitt svek om FRA-lagen

Filed under: FRA — Christian Engström @ 9:44
Miljöpartiet gruppledare Maria Ferm försöker förklara varför MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm försöker förklara varför MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt när de väl hamnade i regeringsställning. Nu stödjer de FRA.

Det var en motion från Vänsterpartiet som föreslog att samarbetet mellan FRA och amerikanska spiontjänsten NSA ska granskas av en parlamentarisk utredning, och att FRA-lagen ska rivas upp. Men det röstade Miljöpartiet alltså nej till.

Jag ställde en fråga på Twitter till ett par miljöpartistiska ledamöter som har haft en hög svansföring i integritetsfrågorna och motståndet mot FRA-lagen:

Riksdagen: @Miljopartiet röstade MOT att riva upp #FRA-lagen. Varför gjorde ni det, @CarlSchlyter och @MariaFerm ? http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/03/riksdagen-miljopartiet-rostade-mot-att.html

Nu på morgonen svarade Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm på varför de röstat mot motionen. Jättebra att hon svarade. Men det hon skriver är fullständigt motbjudande:

regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra ngt utan vi för diskussionen direkt m regeringen. [länk]

ett tillkännagivande innebär nämligen en uppmaning till regeringen, men vi sitter i regering och påverkar i regering.[länk]

som regeringsparti tar man fram skrivelser, propositioner etc. [länk]

i regeringsförklaringen står att skyddet för den personliga integriteten ska stärkas. Vi jobbar såklart med det. [länk]

detta är inte unikt för integritetsområdet, utan så fungerar regeringspartiers arbete på alla områden. [länk]

@HAX @Engstrom_PP ni verkar inte förstå hur regeringspartier påverkar. Väldigt annorlunda mot Bryssel såklart. [länk]

Maria Ferm har rätt i att jag inte förstår hur man kan gå till val på att skydda integriteten och riva upp FRA-lagen, och sedan, så fort valet är över, rösta emot precis det man gick till val på. Hon har också rätt i att det är väldigt annorlunda mot hur jag och Piratpartiet agerade i Bryssel när vi satt i EU-parlamentet. Då röstade jag i enlighet med vad vi hade gått till val på.

Men Miljöpartiet väljer att göra tvärt om, och väljer att strunta i allt de lovat om FRA i opposition och valrörelser. Ingen enda miljöpartist stödde Vänsterns förslag om att riva upp FRA-lagen.

Fy fan, rent ut sagt.

Om någon väljare får en stark känsla av illamående och politikerförakt när det gäller Miljöpartiet, är det inget att oroa sig för. Det är en fullständigt befogad känsla.

Läs mer hos Hax: Sorglig och enfaldig FRA-debatt i riksdagen

23 februari 2015

Citizen Four illustrerar vad datalagringen gör med källskyddet

Filed under: NSA — Christian Engström @ 14:11

När Edward Snowden hade bestämt sig för att blåsa i visselpipan och läcka materialet om USA’s massavlyssning stod han inför ett praktiskt problem. Hur gör man för att i förtroende kontakta en journalist och berätta att allt avlyssnas — när allt avlyssnas?

I den Oscarsvinnande dokumentären Citizen Four skildras problemen som Snowden stod inför. Först gjorde han ett försök att kontakta journalisten Glenn Greenwald direkt, och be honom installera möjligheten att ta emot krypterade mejl. Men eftersom Snowden ju inte kunde berätta varför så länge de kommunicerade okrypterat, blev Greenwald inte tillräckligt intresserad för att göra sig besväret att installera kryptering. Kontaktförsöket rann ut i sanden.

Då bestämde sig Snowden för att istället försöka kontakta dokumentärfilmaren Laura Poitras. Det skulle alltså leda till att hon kom att vinna 2015 års Oscar för bästa dokumentär, men det visste förstås ingen då. Att Snowden valde att försöka kontakta Poitras efter att han misslyckats med första försöket på Greenwald, berodde på två skäl. Dels visste han att hon var politiskt engagerad för friheten på internet och var på rätt sida politiskt, dels hade hon redan möjligheten att ta emot krypterade mejl.

Men det fanns ett problem. Poitras hade visserligen möjlighet att ta emot krypterade mejl som bara hon kunde läsa, men för att kunna skicka sådana mejl behövde Snowden tillgång till hennes publika krypteringsnyckel. Den hade han inte. Och eftersom han visste att den amerikanska spiontjänsten NSA lagrar kopior på allt och kan söka i informationen i efterhand, ville han inte skicka ett okrypterat mejl där han frågade om hennes kryptonyckel. Det skulle ha räckt för att avslöja både honom och Poitras när spiontjänsterna väl blev intresserade.

Datalagringen som pågår i både USA, Europa och resten av världen ställer till mycket stora praktiska svårigheter för visselblåsare som vill kontakta en journalist, och för journalister som vill skydda sina källor. Datalagringen fungerar inte mot terrorism och grov brottslighet har det visat sig.

Men datalagringen fungerar helt perfekt mot journalisters källor.

Datalagringen tuffar hela tiden på i bakgrunden och registrerar de digitala fotspåren för alla, inklusive alla journalister. Så länge det inte står något utöver det vanliga i tidningarna händer ingenting, och säkerhetstjänsterna behöver inte ens titta på övervakningsinformationen som samlas in.

Men så fort en story som bygger på en visselblåsares uppgifter blir publicerad, finns allt data lagrat om säkerhetstjänsterna känner för att efterforska källan. Vem journalisten som står för storyn är framgår av hennes byline. Och i databasen som säkerhetstjänsterna har tillgång till finns uppgifter om alla hon har haft kontakt med de senaste sex månaderna (minst). Om det till exempel finns ett okrypterat mejl där någon frågar om journalistens kryptonyckel, och det några månader senare dyker upp ett scoop som bygger på en visselblåsares uppgifter från just den journalisten, då klarar nog även en ganska slötänkt säkerhetstjänst att lägga ihop ett och ett i efterskott.

Det här är verkligheten för källskyddet i både Sverige och resten av världen idag. Grundlagsskyddet för journalisters källor finns fortfarande kvar i lagboken. Men samtidigt vet både vi, alla journalister och alla tilltänkta visselblåsare att FRA har tillgång det amerikanska söksystemet XKeyscore, som kan söka fram varje journalists alla kontakter med bara en knapptryckning.

Edward Snowden lyckades till sist etablera en säker krypterad kontakt med Laura Poitras, genom att gå via ytterligare en mellanhand som de bägge litade på. Det ledde sedemera till att han fick den kontakt med Glenn Greenwald som han varit ute efter från början, vilket i sin tur ledde till ett hotellrum i Hongkong och den fortsatta rafflande historien som skildras i Citizen Four.

Men även om just Snowden lyckades upprätta kontakt med journalisterna utan att bli avslöjad, var det alltså inte alls någon särskilt lätt operation. Och då ska man hålla i minnet att Snowden själv är NSA-utbildad expert på de globala övervakningssystemen, och att journalisterna han ville ha kontakt med redan hade arbetat med övervakningsfrågor. Ändå var det så pass svårt.

Hur säker kan en vanlig visselblåsare, som inte själv är utbildad på hur massövervakningen fungerar, vara på att han verkligen har tänkt på allt när han tar kontakt med en journalist? Och hur säker kan han i så fall vara på att journalisten är tillräckligt kunnig och noggrann för att lyckas dölja sin källa från de tyvärr ganska allseende säkerhetstjänsterna?

Jag blev väldigt glad när jag hörde att Citizen Four vunnit en Oscar, och jag skickar mina varmaste gratulationer till Laura Poitras och alla andra som varit delaktiga. Och till Snowden själv, förstås.

Nu hoppas jag att den uppmärksamhet filmen får kommer leda till en diskussion om vad som har hänt med det journalistiska källskyddet i massövervakningens tidsålder.

15 februari 2015

Massövervakningen stoppade inte Köpenhamnsdådet heller

Filed under: datalagringen,FRA — Christian Engström @ 12:07

Ett fruktansvärt terrorattentat har skett i Köpenhamn. Som vanligt kom det som en fullständig överraskning för de berörda säkerhetstjänsterna. Trots att de lägger miljardbelopp på massövervakning av oss alla. Eller kanske delvis just därför.

Massövervakningen har inte stoppat ett enda terroristangrepp, vare sig i Europa eller in USA
. Det är helt enkelt inte effektivt att lägga resurserna på att övervaka miljontals vanliga oskyldiga medborgare, och istället försumma riktigt polisarbete som kanske skulle ha kunnat ge resultat. Men självklart kommer maktens män och kvinnor ändå använda Köpenhamnsdådet som ursäkt för ännu mer massövervakning.

Det är vad som hände efter Parisdådet mot Charlie Hebdo. Trots att massövervakningen uppenbarligen inte lyckades stoppa det dådet heller, tog det bara några dagar för EU’s inrikesministrar att enas om att rätt åtgärd var förstärkt massövervakning och åtgärder för att begränsa yttrandefriheten.

Nu får vi se hur makthavarna väljer att använda Köpenhamnsdådet för att flytta fram positionerna för övervakningssamhället ytterligare. Exakt på vilket område de kommer fokusera sin attack på det öppna samhället är svårt att gissa så här på förhand. Men att attacken kommer komma kan vi nog tyvärr vara alldeles säkra på.

Terrorister kan aldrig avskaffa våra medborgerliga fri- och rättigheter. Det kan bara politiker göra. Och tyvärr är det vad nästan alla politiker från de etablerade partierna håller på med för fullt.

………

Läs också Hax: Vilks, jihadisterna och massövervakningen

4 februari 2015

Fortfarande inget svar från Säpo om bristen på terrorister

Filed under: FRA — Christian Engström @ 14:22
Läs frågan som Mathias Sundin (FP) ställer till Säpo

Läs frågan som Mathias Sundin (FP) ställer till Säpo

Om Säpo har ”avvärjt ett antal terroristattentat i Sverige i närtid”, som de själva påstår, varför har det då inte dömts några terrorister? Den frågan har jag ställt flera gånger här på bloggen och på andra ställen. Men jag har aldrig fått något svar.

Härom dagen ställde den folkpartistiske riksdagsmannen Mathias Sundin samma fråga i en debattartikel i Aftonbladet: Berätta Säpo – hur har ni stoppat terrorbrott? Han skrev:

Jag bad riksdagens utredningstjänst titta på hur många personer som dömts i Sverige för terroristbrott sedan 1 januari 2009 (då FRA-lagen trädde i kraft). Svaret är noll. Noll personer dömda och ändå menar Säpo att de stoppat terrorism.

Det vore intressant att förstå hur det går till.

Jag tycker också att det skulle vara otroligt intressant att få höra hur Säpo kan förklara det här. Förberedelse till terrorism är brottsligt, även om angreppet aldrig blev fullbordat. Varför finns det i så fall inga domar mot terroristerna?

För om Säpo inte kunde gå till en åklagare med det de avslöjat för att det inte var brottsligt, då var det ju uppenbarligen inte förberedelse till terrorism som det hade avslöjat. Då ljög Säpo om att de har avvärjt terroristattentat.

Är det därför Säpo tiger som muren och inte har svarat riksdagsman Sundin på hans fråga?

1 februari 2015

Kostdoktorns kritik mot bluffprodukter tystad med copyright

Filed under: Copyright Reform — Christian Engström @ 13:24
Läs hos Kostdoktorn hur ett blufföretag använder upphovsrätten för att tysta hans kritik

Läs hos Kostdoktorn hur ett blufföretag använder upphovsrätten för att tysta hans kritik

Vad är enklaste sättet för ett företag eller annan aktör att tysta relevant kritik på internet? Svar: att anklaga kritikern för ha brutit mot upphovsrätten, copyright. Då tas det kritiska materialet omedelbart bort från nätet, vare sig kritiken är relevant eller inte, och vare sig det faktiskt har skett något upphovsrättsintrång eller inte. Det här är en metod som blir allt vanligare.

Senaste offret för den här taktiken är Kostdoktorn, som är en av Sveriges största hälsobloggar. Den drivs av läkaren Andreas Eenfeldt, som propagerar för lågkolhydratkost (LCHF).

I en video som han publicerade på Youtube kritiserade han produkter från företaget CarbZone, som marknadsförs som lågkolhydratprodukter, men som (enligt Andreas Eenfeldt) inte alls lever upp till marknadsföringen, utan är rena bluffprodukter.

Den här sortens kritik har Andreas Eenfeldt all rätt i världen att framföra. Om företaget som utpekas inte håller med om kritiken är det upp till dem att försvara sig med motargument. Men det ville företaget CarbZone inte göra. (Kanske för att de inte har några motargument, vad vet jag.)

Istället vände sig företaget till YouTube med en beskyllning om att den kritiska videon gjorde intrång i upphovsrätten. Då blockerade YouTube videon omedelbart, utan att på minsta sätt undersöka om det var en berättigad beskyllning eller inte. Så gör YouTube alltid när det kommer in en beskyllning om att någonting bryter mot upphovsrätten. Det har aktörer som vill slippa bli kritiserade på nätet lärt sig.

”Brottet” i Kostdoktorns video ska enligt blufföretaget bestå i att han har visat bilder på några av bluffprodukterna. Men det är verkligen inget brott. Det har han all rätt i världen att göra utan att det räknas som ett intrång i upphovsrätten, vare sig enligt svensk eller amerikansk lag. Men eftersom YouTube inte gör någon som helst utvärdering av om en beskyllning om upphovsrättsintrång är berättigad eller inte, utan bara blockerar direkt, är videon nu borta från YouTube.

Problemet när YouTube tar ner ens video efter en upphovsrättsbeskyllning är att man i praktiken är helt rättslös. Det har jag egna erfarenheter av.

Inför valrörelsen 2014 la min dåvarande politiska assistent Henrik Alexandersson ut en video med en hälsning från Europaparlamentet i Strasbourg. I videon ingick lite köpt, royaltyfri klassisk musik, som vi uttryckligen hade rätten att använda. Men trots det kom det ett antal beskyllningar (från flera olika parter) som hävdade att de hade upphovsrätten.

Och trots att beskyllningarna var helt och hållet ogrundade och bevisligen felaktiga, visade det sig att vi var i praktiken rättslösa mot YouTubes beslut. Så slutet blev att vi fick lov att acceptera att ta bort videon, trots att vi inte gjort det minsta fel.

Det finns gott om exempel på hur upphovsrätten regelmässigt används för att försöka tysta kritiker. När finska Greenpeace satte upp en satirsajt som kritiserade ett oljebolag, använde oljebolaget beskyllningar om upphovsrättsintrång för att få bort Greenpeace-sajten med kritik. När miljöminister Åsa Romson (MP) konfronterades med bilder som visat att hon målat sin båt med förbjuden giftig bottenfärg, försökte hon tysta kritiken genom att påpeka att hon hade upphovsrätten till bilderna. Sverigedemokraterna använde samma teknik för att försöka begränsa spridningen av järnrörsfilmen. Möjligeheten att tysta kritiker med upphovsrätten känner inte några ideologiska gränser.

Jag hoppas Kostdoktorn står på sig mot både blufföretaget som gjorde anmälan och mot YouTube, och att han vinner i slutändan. Men tyvärr är risken stor att det kommer visa sig vara i praktiken omöjligt, även om han har rätt i sak enligt lagen.

Läs mer hos Kostdoktorn, där även den blockerade videon finns (via en annan plattform än YouTube)

Och läs Henrik Alexanderssons blogginlägg om hur rättslös man är när någon använder upphovsrätten för att blockera ens video på YouTube

28 januari 2015

Telia, Telenor och 3 säljer din IP-adress till copyright-utpressare

Filed under: informationspolitik — Christian Engström @ 9:13
Se inslaget från TV4 (från 4:15 in i klippet)

Se inslaget från TV4 (från 4:15 in i klippet)

De stora telefonoperatörerna — Telia, Telenor och 3 — säljer uppgifter om din IP-adress till företag som vill tjäna pengar på att hota med stämningar för brott mot upphovsrätten. Det har framkommit i den stora utpressningshärva som nu har gått till åtal, och som TV4 rapporterar om idag (från 4:15 in i klippet). Men trots att telefonoperatörerna alldeles uppenbart har brutit mot både lagen om elektronisk kommunikation och personuppgiftslagen, har åklagaren inte väckt något åtal mot dem.

Uppgifter som gör att man kan koppla en IP-adress till en viss person är normalt hemliga. För att polis och åklagare ska få tillgång till dem krävs det ett domstolsbeslut, och att det finns misstanke om ett brott som ger fängelse. Men trots att det rör sig om så känsliga uppgifter att det krävs domstolsbeslut för att polisen ska få tillgång till dem, säljer telefonbolagen samma uppgifter till ett företag som agerar mellanhand, och som sedan säljer dem vidare till företag som vill spåra internetanvändare för att kunna pressa dem på pengar för upphovsrättsintrång.

På så sätt har utpressarna kunnat få en koppling från IP-adressen till ett visst mobiltelefonnummer. Därefter har de enkelt kunnat ta reda på namn och adress på den som har det mobiltelefonnumret, och skicka ut utpressningskrav. I det aktuella fallet rör det sig om flera tusen försök till utpressning som utförts med hjälp av uppgifterna från de stora teleoperatörerna.

I TV4-inslaget berättar åklagaren Bo Birgersson:

– Inledningsvis har vi tagit kontakt med alla de stora teleoperatörerna, alltså Telia, Telenor och 3, med flera, men vi fick faktiskt inget svar. Vi förstod inte hur det gick att identifiera mobiltelefonnumret i förhållande till den tjänst som man hade kopplat. Men det visade sig efter ett tag, och får jag nog säga lite motvilligt från operatörernas sida, att det finns ett mellanföretag som säljer tjänsten på nätet att om du som företag är beredd att betala, så kan du få en tjänst på nätet som innebär att du kan koppla ett mobiltelefonnummer till en viss IP-adress. Det är sådant som vi inom rättsväsendet normalt måste gå till domstol för att få tillstånd till, eftersom det är hemlig telefonövervakning. Men det går alltså att sälja och köpa den här tjänsten på nätet. Det kom nog som en överraskning för oss, i vart fall för mig, men också för utredarna i det här ärendet.

Varför har polisen inte utrett vad telefonoperatörerna sysslar med i skymundan? Den frågan gav TV4-inslaget inget svar på.

Men om du är kund till Telia, Telenor eller 3 (vilket vi ju nästan alla är), så ska du veta att din telefonoperatör tjänar pengar på att sälja hemliga uppgifter om vad du gjort på nätet till utpressningsföretag. Och så länge det sker i den heliga upphovsrättens namn verkar vare sig polis eller åklagare vara intresserade av att syna de stora telefonoperatörerna i kanten.

Se inslaget ”Krimkvarten” med Hasse Aro i TV4 (från 4:15 in i klippet)

Nästa sida »

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 059 andra följare

%d bloggare gillar detta: