Christian Engström, Pirat

19 september 2014

Katastrofval för Piratpartiet, men ändå bättre än FI valet 2010

Filed under: val — Christian Engström @ 12:56

Valresultatet var en katastrof för Piratpartiet. Enligt den preliminära sluträkningen fick vi 26.515 röster i riksdagsvalet. Det är vår sämsta valresultat någonsin. I valet 2006 fick vi 0,63%, och 2010 fick vi 0,65%. Nu backade vi till 0,43%.

Men 0,43% är fortfarande bättre än vad FI hade 2010. I år var de ju valets näst största vinnare, och fick 3,1%. Inte tillräckligt för att komma in i riksdagen, men tillräckligt för att få både valsedlar utburna gratis nästa riksdagsval och dessutom partistöd. Det är viktiga nivåer för ett utmanarparti, och jag är övertygad om att fiorna känner sig mycket stolta över den sensationella framgången.

I valet 2010 fick FI bara 0,40%, vilket alltså är mindre än Piratpartiets 0,43% i år. Men FI lyckades ändå komma tillbaka och få ett bra skott på riksdagen redan valet efter.

Hur vi i Piratpartiet kommer lyckas återstår att se. Nu är det fyra år tills nästa riksdagsval 2018. Personligen tror jag att vi har goda chanser att göra en comeback som är lika stark som feministernas och till och med ännu starkare.

För även om gammelpartierna nu pustar ut över att de inte behövde prata om vilken väg vi ska välja in i informationssamhället den här gången heller, finns alla frågorna kvar obesvarade på bordet.

Vill vi fortsätta marschen in i övervakningssamhället, eller ska vi välja en annan väg? Hur får vi fart på innovationstakten och ekonomin i Europa, när copyright, patent och en snårskog av byråkratiska regler lägger hinder i vägen? Och hur hanterar vi det faktum att fler och fler jobb försvinner för att aldrig komma tillbaka, samtidigt som fler än någonsin redan har hamnat utanför arbetsmarknaden?

De här framtidsfrågorna syntes inte i valrörelsen, och Piratpartiet lyckades inte få mer än 0,43% den här gången. Men frågorna har inte försvunnit, och inte Piratpartiet heller.

Alla besked om att kampen har upphört är falska.

12 september 2014

Anna Troberg (PP): Basinkomst ger oss frihet

Filed under: medborgarlön,political ideology — Christian Engström @ 10:35

Piratpartiets partiledare Anna Troberg skriver hos ETC under rubriken Basinkomst ger oss frihet:

Dagens arbetsmarknad och socialförsäkringar är trasiga kugghjul som mal sönder människor mellan sina rostiga industrisamhälleskuggar. Fortsätter vi i samma invanda hjulspår kommer det att bli värre. Automatisering kommer att leda till färre och färre traditionella arbetstillfällen. Fler och fler kommer att slås ut. Men, vi kan göra något åt det. Vi kan tänka om och släppa den föråldrade tanken om att samhället består av närande och tärande. Samhället består av fantastiska möjligheter. Vi måste bara hitta ett sätt att låta dem gro och växa. Svaret är ett kärt barn med många namn.

En del kallar det medborgarlön, en del basinkomst, andra medborgargolv.

Läs Anna Trobergs debattartikel hos ETC

10 september 2014

Varför står Piratpartiet så ensamt i kampen mot storebror?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 9:24

Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl skrev en mycket läsvärd krönika igår: De vi kallade foliehattar hade rätt.

Sandahl konstaterar att Facebook och andra stora nätföretag har en närmast kuslig förmåga att föreslå vänner som vi faktiskt vet vilka de är. Det beror på att Facebook och andra har så mycket information om oss att de på många sätt vet mer om vilka vi är och vad vi vill än vad vi själva gör.

Och det inte stannar vid att Facebook vet allt om oss. Genom Edward Snowden vet vi dessutom att Facebook och de andra samarbetar med FBI:s och NSA:s övervakningsprogram, och ger all information de har om oss vidare till de amerikanska övervakningsmyndigheterna.

- Men ändå blir det inga folkstormar, noterar Ronnie Sandahl, och summerar läget så här:

På bara några år har övervakningssamhället blivit långt värre än vi någonsin kunnat ana. De piratpartister vi en gång kallade foliehattar och rättshaverister fick rätt. Dessvärre fick även vi kritiker rätt på en punkt: Merparten av deras väljare struntade i nätdemokrati. När streamingtjänster e­rbjöd dem all världens musik gratis övergav de skeppet, och Pirat­partiet sjönk.

Det som såg ut att bli min generations stora politiska fråga är nu ingenting, en historisk parentes.

Och den sköna nya värld är vår, dörren står vidöppen.

Dessvärre har han i huvudsak rätt i sin beskrivning av hur det står till med övervakningsfrågorna i den politiska debatten idag. Det stämmer att Piratpartiet konsekvent har varnat för övervakningssamhället, och att vi ofta blivit kallade foliehattar och rättshaverister. Och det stämmer också att vi nu har fått bekräftat, både genom Snowden och andra, att allt vi piratpartister varnat för med övervakningen är sant.

På många punkter visar det sig att övervakningssystemen som redan finns på plats till och med är värre än vad vi pirater varnade för. Om Piratpartiet gjorde en missbedömning under FRA-striden 2008 var det att vi underskattade hur långt det redan hade gått. Och under åren som gått sedan dess har övervakningen byggts ut ännu mer.

Men ändå blir det inga folkstormar.

När Sandahl skriver att merparten av Piratpartiets väljare struntade i nätdemokrati och övergav skeppet när det kom streamingtjänster, är det kanske en lite tillspetsad formulering. Och ryktet om att Piratpartiet skulle ha dött är överdrivet.

Vi ställer upp riksdagsvalet nu på söndag den 14 september, och i ett antal landsting och kommuner. Just nu sliter vi med att se till att vi kan distribuera valsedlar till de 6000 vallokalerna på söndag. Det är ett jättejobb som kräver många aktiva medlemmar spridda över landet, men vi har gjort det förut, och vi kommer att lyckas med det även den här gången. De 1500 förtidsröstningslokalerna som öppnade för ett par veckor sedan har vi klarat av, tack vare alla våra fantastiska gräsrotsaktivister.

Så vi pirater har inte slutat kämpa. Men det är alldeles sant att vi för tillfället kämpar i närmast total mediaskugga. Ronnie Sandahls krönika är en av mycket få redaktionella artiklar som över huvud taget nämner Piratpartiet nu inför valet. Övervakningsfrågan är just nu så långt ifrån att vara i fokus som tänkas kan, trots allt som avslöjats.

Ska man summera läget i den allmänna politiska debatten just nu, i Sverige september 2014, har Sandahl rätt i att det ser ut som att det som borde har blivit vår generations stora politiska fråga är ingenting, och bara en historisk parentes.

Om så blir fallet, då står dörren till Den Nya Sköna Värld mycket riktigt vidöppen.

Piratpartiets partiledare Anna Troberg kommenterar Ronnie Sandahls krönika i ett argt blogginlägg, och menar att det är orättvist att kritisera just Piratpartiet för att övervakningsfrågorna inte är hetare i den politiska debatten. Vi är ju det enda parti som konsekvent har gjort precis allt vi har kunnat komma på och haft resurser till för att få fart på debatten om övervakningen. Det har Anna alldeles rätt i.

Men jag uppfattar det inte alls som att Sandahl kritiserar Piratpartiet. Vi är ju som sagt de enda som konsekvent och med en dåres envishet har fortsatt driva övervakningsfrågan med högsta prioritet. Frågan är bara varför vi är så ensamma om det.

Det är en mycket berättigad fråga som Sandahl ställer, men det är inte Piratpartiet som blir svaret skyldigt. Det är alla andra politiska aktörer som borde ta sig en funderare.

Under tiden fortsätter Piratpartiet att göra vad vi kan. Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat. Vi piratpartister har inte slutat kämpa.

Vi säger nej till massövervakningen, och har istället en positiv vision för vilken sorts samhälle vi vill bygga med den nya tekniken. Vi tar framtiden på allvar, och vi kommer fortsätta slåss för friheten i det framväxande informationssamhället.

Rösta på Piratpartiet i valet nu på söndag.

Läs krönikan De vi kallade foliehattar hade rätt

9 september 2014

Grattis på födelsedagen, Kammarkollegiet, från Det Missionerande Kopimistsamfundet!

Filed under: kopimism — Christian Engström @ 10:36
Läs Ett Kopimistiskt evangelium

Läs Ett Kopimistiskt evangelium

Runt vintersolståndet 2011 blev Det Missionerande Kopimistsamfundet officiellt erkänt som religion av den statliga myndigheten Kammarkollegiet — helgat varde dess namn!

Idag fyller Kammarkollegiet 475 år som myndighet. Grattis på födelsedagen! Kammarkollegiet är den äldsta fortfarande existerande myndigheten i världen. Det är faktiskt rätt så cool.

Det är en konstig ordning, kan man tycka, att vi i Sverige har en sekulär (alltså icke-religiös) myndighet som bestämmer om en religion är en ”riktig” religion eller inte. Jag tänker inte säga emot om någon har principiell kritik mot det här systemet.

Men givet att det är som det är, då gillar jag det faktum att det åtminstone är världens äldsta sekulära myndighet som står för de religiösa bedömningarna.

475 år är en lång tid för en myndighet att finnas, oavsett hur man ser det. För fundamentalistiskt bokstavstroende kristna, som menar att jorden och universum är 6000 år gamla, har Kammarkollegiet i så fall funnits en tolftedel av tiden som förflutit sedan skapelseögonblicket.

Har man den världsbilden kanske det inte alls är orimligt att tro att Gud och Kammarkollegiet ändå skulle har någon form av speciell relation till varandra, trots att Kammarkollegiet för vanliga icke-troende är en vanlig statlig myndighet som styrs av ett regleringsbrev från regeringen. Någon som man har känt en tolftedel av sitt liv brukar man ju tycka att man känner ganska väl. Det borde gälla även för den abrahamitiska Guden, om han nu finns.

Kopimismens skapelseberättelse bygger på den vetenskapliga bilden av evolution och kosmologi. Vi kopimister tror inte att världen skapades av en lynnig och oberäknelig vit man med skägg för 6000 år sedan. Vi lutar nog snarare åt att vårt universum är typ 13 miljarder år gammalt, precis som vetenskapen säger.

Jämfört med 13 miljarder är ju 475 år inte riktigt lika imponerande, så vi har inte riktigt samma möjlighet som kristna fundamentalister att förklara Kammarkollegiets särställning i svensk religion med att de skulle ha existerat under en tolftedel av världsalltets historia.

Men vi gillar Kammarkollegiet ändå. De har ett coolt namn, och även om 475 år är mycket mindre än 13 miljarder, så är det ändå en imponerande ålder för en myndighet.

Men framför allt gillar vi förstås det faktum att de godkände Det Missionerande Kopimistsamfundet som en officiell religion i Sverige, likställd med till exempel protestantism, katolicism eller buddism.

Grattis på 475-årsdagen, Kammarkollegiet, och tack för att ni godkände Det Missionerande Kopimistsamfundet!

Om ni på Kammarkollegiet vill läsa mer om kopimismens teologiska grund (trots att just det inte ingår bland kriterierna ni tillämpar när ni bedömer ansökningar från nya religioner) är ni mycket välkomna. Se det som en födelsedagspresent från Sveriges nyaste kyrka, Det Missionerande Kopimistsamfundet.

Läs Ett kopimistiskt evangelium
(pdf på 80 A5-sidor, men med ganska stora bokstäver, så det är inte alltför långt. Eller en executive summary på 1 sida.)

Sharing is Caring! Kopiera och sprid!

8 september 2014

Bidragsbyråkratin är inte fullt så dyr för staten som man tror

Filed under: medborgarlön — Christian Engström @ 13:21

Många överskattar grovt hur mycket byråkratin kostar jämfört med bidragen som betalas ut av system som a-kassan och sjukkassan.

”Stämmer det att byråkratin kostar 10 gånger så mycket som de utbetalda bidragen?” frågade någon i Facebook-gruppen för basinkomst. Själv hade jag den allmänna känslan innan jag tittade på de faktiska siffrorna att det åtminstone skulle kunna vara samma storleksordning på kostnaderna för byråkratin jämfört med vad som systemen betalar ut. Men så är det inte.

6% i omkostnader på de utbetalda bidragen är snittet för a-kassan, Försäkringskassan och CSN. Men det varierar mellan de olika myndigheterna.

Om vi tittar på 2013 års kostnader för a-kassa, försäkringskassa och studiemedel ser de ut så här i tabellform:

Transfereringar Byråkrati Totalkostnad % byråkrati
Arbetsförmedlingen 55,4 8,4 63,8 13,2%
Centrala studiestödsnämnden CSN 21 0,8 21,8 3,7%
Försäkringskassan 212 8,5 220,5 3,9%
Summa 288,4 17,7 306,1 5,8%

Alla belopp är i miljarder kronor, så totalen för de här tre systemen var 306,1 miljarder kronor år 2013.

Det som jag kallat för ”byråkrati” i tabellhuvudet är det som kallas ”verksamhetens kostnader” i respektive myndighets årsredovisning. Förutom löner till alla handläggare täcker det även lokaler och alla andra kostnader som är förknippade med verksamheten.

Det är alltså inte så att man skulle kunna fördubbla utbetalningarna eller något liknande bara för att man tar bort alla reglerna runt bidragen, och därmed kan ta bort bidragsbyråkratierna. Totalt över de här tre systemen finns det bara 6% att tjäna om man skulle lyckas eliminera precis all byråkrati.

Men en del pengar finns det trots allt att spara om man kan bygga ett basinkomstsystem som inte behöver tiotusentals handläggar för att administrera det hela.

Speciellt Arbetsförmedlingens kostnader (13,2%) sticker ut, om man jämför med Försäkringskassan och CSN, som bägge ligger straxt under 4%.

Får vi verkligen valuta för de 8,4 miljarder som Arbetsförmedlingens har i administrativa kostnader? Jag tror inte det, med tanke på att knappt någon ens längre orkar låtsas att Arbetsförmedlingen förmedlar några jobb.

De här pengarna skulle antagligen göra mycket mer nytta i ett system för garanterad basinkomst, än för att avlöna handläggare som har till uppgift att neka folk pengar för att det inte har navigerat rätt i snårskogen av regler som en arbetslös måste följa för att behålla sina bidrag.

Det kommunala försörjningsstödet (socialbidrag) har jag inte tagit med i den här tabellen. Utbetalningarna av kommunalt försörjningsstöd ligger runt 11 miljarder per år, men jag har inte några siffror på hur mycket det kostar med alla socialassistenter ute i kommunerna som detaljgranskar alla som ansöker om försörjningsstöd.

Det är inte omöjligt att det kommunala försörjningsstödet kanske har ännu högre kostnader för byråkratin än Arbetsförmedlingen, så det skulle vara mycket intressant om någon vet var man kan få fram en siffra totalt för hela landet.

Men för de tre stora statliga bidragssystemen kostar administrationen alltså runt 6% av de utbetalda beloppen. Långt ifrån så mycket som många borgerliga väljare skulle gissa spontant. Men ändå ett antal miljarder som vi åtminstone delvis kan använda för att hjälpa till med finansieringen av garanterad basinkomst för alla.

4 september 2014

Debattare: Var är de dömda terroristerna, Beatrice Ask?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 8:06

Säpo har stoppat två terroristattentat där planerna befann sig i ett långt framskridet skede, uppgav Säpo själva i Aftonbladet igår. Men om det är sant, varför har vi inte hört talas om några rättegångar mot de avslöjade terroristerna?

Jag skriver idag i en debattartikel på Nyheter24:

Nu hävdar alltså Säpo att de avstyrt två terrorattentat de senaste åren utan att berätta det för någon, men att de inte vill ge några detaljer om vad som hände med terroristerna de hittade. Då måste frågan gå vidare till den politiskt ansvariga, justitieminister Beatrice Ask.

Kan fru Ask bekräfta att Säpo talar sanning när de säger att de avstyrt två terrorattentat i ett långt framskridet skede? Och om så är fallet, var är de dömda terroristerna?

Läs min debattartikel hos Nyheter24

3 september 2014

Om SÄPO stoppat två terrordåd, var är de dömda terroristerna i så fall?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 7:11

SÄPO har stoppat två terrordåd, påstår de själva i Aftonbladet och Expressen. Men det väcker i så fall frågor.

Om SÄPO verkligen har avvärjt två terroristattentat, vad gjorde de i så fall med de misstänkta terroristerna? Mördade dem? Släppte dem fria? Lät CIA sätta dem på ett plan till Egypten för att bli torterade?

För det har ju inte varit några rättegångar i Sverige med anledning av de påstådda stoppade terrordåden.

Det skulle vara intressant att höra både SÄPO och regeringen svara på den frågan.

När jag satt i EU-parlamentet hade vi en hearing om massövervakningen, där före detta kongressledamoten Jim Sensenbrenner. var en av dem som vittnade. Sanningen är att inte ens NSA’s massövervakning har lyckats avvärja något terrordåd i hela världen.

Läs mitt tidigare blogginlägg: Massövervakningen är värdelös mot både terrorism och grov brottslighet

30 augusti 2014

Proteströsta mot massövervakningen på Piratpartiet

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 21:59

Hax har gått runt bland valstugorna på Sergels Torg och ställt frågor till partierna  om massövervakningen. Han skriver:

Med datalagringen lagrar man information om alla svenskars alla telekommunikationer. FRA bedriver automatiserad massövervakning, samarbetar med NSA, utför IT-attacker och har tillgång till NSA:s stora övervakningsdatabas – med oklart mandat och på oklar laglig grund.

Detta vill de borgerliga partiernas representanter inte kommentera. Och sossarna väljer att bluffa.

Läs mer hos Hax

Proteströsta mot massövervakningen på Piratpartiet!

Stora och lagom stora visioner om basinkomst

Filed under: medborgarlön — Christian Engström @ 12:30

I Facebook-gruppen Medborgarlön — ett alternativ till arbetslinjen förs en mycket konstruktiv diskussion om garanterad basinkomst. Jag har skrivit ett antal inlägg där jag försöker räkna på kostnader och tänkbar finansiering. Mitt mål när jag håller på och bollar med olika siffror är att hitta en modell som är både ekonomiskt och politiskt möjlig att den faktiskt ska bli verklighet.

Visioner är bra och nödvändiga. Vi ska absolut fortsätta prata om det visionära med basinkomsten. Det är ett samhälle där alla kan känna trygghet och ingen faller mellan några stolar i det sociala skyddsnätet. Där ingen behöver bli utsatt för förnedrande och integritetskränkande detaljgranskning när hen söker samhällets hjälp. Där bidragssystemen inte längre är bidragsfällor. Där vi erkänner det obetalda arbetets betydelse för samhället och ekonomin. Där vi bejakar alternativa livsstilar, och skapar ekonomiska förutsättningar för gåvoekonomier. Och alla andra delar av visionen. Se till exempel det här utkastet till plattform för basinkomströrelsen, som  Lennart Fernström tipsade om i Facebook-diskusionen.

Men själv är jag redan övertygad om det visionära med basinkomst. Vi ska fortsätta förklara visionerna, för långt ifrån alla har insett hur många olika fördelar ett basinkomstsystem skulle innebära. Men jag personligen är redan frälst, så jag vill gå vidare med nästa steg, och se om vi kan hitta en realistisk modell för hur vi kan börja omsätta visionerna i praktik.

En första observation är att ett heltäckande system för basinkomst är en gigantisk politisk reform. I praktiken är det helt otänkbart att vi skulle vilja göra så drastiska förändringar i både a-kassa, sjukkassa, stöd till barnfamiljer, pensionssystem, studiemedel och kommunala försörjningsstöd samtidigt, i en och samma reform.

Det skulle bli alldeles för mycket på en gång för att någon skulle våga känna sig tillräckligt säker på vad utfallet skulle bli. Och det skulle bli alldeles för många olika grupper av ”förlorare”, som skulle presenteras i olika tevesoffor, för att det skulle vara politiskt möjligt. En gigantisk totalreform som förändrar allt i ett slag kommer aldrig att hända.

Den enda praktiska vägen är att vi går med ”banansteg” mot garanterad basinkomst. Ett steg i taget, och varje nytt steg tar vid där det förra slutade. Då är jag helt övertygad om att det kan bli både ekonomiskt möjligt att förutsäga ungefär vad effekten av varje steg kommer bli, och politiskt möjligt att få igenom stegen ett efter ett.

Visionen om garanterad basinkomst får gärna vara hur stor den vill. Men ska det bli verklighet måste vi tänka tvärtom, och hitta så hanterbara bitar som möjligt.

Jag är i första hand ute efter att hitta en konkret basinkomstmodell för att lösa vad jag ser som det stora problemet: att garantera ekonomisk trygghet för alla arbetslösa.

Idag har vi komplicerade system som gör att folk (med rätta) känner sig otrygga inför vad som skulle hända om de blev av med jobbet, och att de som är arbetslösa idag riskerar att både utsättas för godtycke och fastna i bidragsfällor. Här finns det riktigt stort utrymme för förbättringar.

Alla bidragsområden som fungerar hyfsat idag lämnar jag därför helst åt sidan tills vidare, för att kunna fokusera på situationen för arbetslösa (och alla som oroar sig för att kanske bli arbetslösa i framtiden).

Två områden som trots allt fungerar hyfsat är barn och ålderspensionärer. Varken barn eller pensionärer jobbar, men de är försörjda ändå. Systemen för stöd till barnfamiljer och för pensioner är komplicerade, och det kan säkert finnas förbättringar att göra där.

Men att det säkert går att göra förändringar och förbättringar för (exempelvis) barnfamiljer och fattigpensionärer, är inget giltigt argument mot att genomföra en reform som siktar in sig på att förbättra för de arbetslösa.

Den som vill ta billiga partipolitiska poäng kan förstås säga att en sådan reform ”utesluter barnen och deras föräldrar”, eller liknande känslomässiga formuleringar, gjorda för att passa som soundbites i teve.

Varje reformförslag, hur bra det än är, går alltid att kritisera för att det inte är ännu bättre och löser ännu fler problem. Men så länge reformen inte innebär några försämringar för exempelvis barnfamiljer jämfört med hur vi har det idag, är de bara tom och orättvis retorik.

Det är naturligtvis sant att även om en basinkomst runt 8.500 skulle räcka för en ensam vuxen, är det inte tillräckligt för att en ensamstående förälder ska klara av att försörja alla sina barn också. Men det problemet finns redan idag, och därför finns det  redan idag olika bidragssystem för att lösa problemet.

Försäkringskassan administrerar ett antal olika system under rubriken ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”, Tillsammans kostar de 72,2 miljarder. Här ingår barnbidrag, bidragsförskott till ensamstående föräldrar, föräldraledigheten och andra stöd till just barnfamiljer.

Väljer man att plocka bort en del av de här bidragen till familjer för att finansiera ett system med basinkomst, då måste man förstås se till att basinkomstsystemet är så utformat att det inte försämrar för de barnfamiljer som har det sämst ekonomiskt.

Men om man konstruerar ett system för basinkomst som förbättrar för de arbetslösa, och låter man dagens bidrag till familjer vara kvar oförändrade, då finns det ingen saklig grund att påstå att det ”lämnar barnen utanför” eller liknande känslomässigt laddad kritik.

Det finns säkert förbättringar för barnfamiljer och pensionärer att göra, men det är inget argument för att låta bli att försöka lösa dagens orimliga situation för arbetslösa. Det bästa får inte bli det godas fiende.

Därför vill jag kunna lämna både barn och pensionärer åt sidan tills vidare, och fokusera på systemen för personer i yrkesaktiv ålder som inte har jobb de kan försörja sig på. Det betyder inte att jag inte bryr mig om hur barn har det. Men om det ska bli möjligt att hitta fram till ett system för garanterad basinkomst som går att genomföra i praktiken, är jag övertygad om att vi måste hitta sätt att dela upp det i hanterbara bitar som vi kan ta en och en.

Men gör vi det är jag övertygad om att det går.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet den 14 september. Vi vill införa ett system för garanterad basinkomst inom en tioårsperiod, och börja ta de första stegen nu direkt.

Basinkomst: Ovillkorade bidrag till alla oavsett inkomst blir tyvärr svindyrt

Filed under: medborgarlön — Christian Engström @ 12:11

Att ge en basinkomst som man kan leva på till alla — inklusive barn, pensionärer och alla med jobb — helt ovillkorat till om de redan tjänar andra pengar, skulle kosta 1000 miljarder, konstaterade jag i den förra bloggposten.

Men hur skulle det vara med ett lägre bidrag, som visserligen inte går att leva på, men som kanske skulle kunna vara till hjälp ändå? I Facebook-gruppen Medborgarlön — ett alternativ till arbetslinjen undrade Anders Erkéus vad det skulle kosta att ge ett sådant lågt bidrag till alla, oberoende av vad de tjänar. Som exempel nämnde han 2000 kronor i månaden

Den beräkningen är lätt att göra. Det enda man behöver veta är hur många personer som finns i de åldersgrupper man bestämmer sig för ska ha rätt till bidraget.

Så här många människor fanns det i Sverige 2013:

Åldersstatistik från SCB

0–17 år: 1 952 478
18-19 år: 237 250
20-64 år: 5 582 929
65+ år: 1 872 207
Totalt: 9 644 864

Sedan är det bara att multiplicera. Om man till exempel vill att alla mellan 20 och 64  ska få 2000 kronor extra i månaden blir beräkningen:

5 582 929 personer gånger 2000 kronor gånger 12 månader = 134 miljarder per år.

Vill man betala ut beloppet även till pensionärer tillkommer 1 872 207 personer, vilket ger en ytterligare kostnad på 45 miljarder, och en totalkostnad på 179 miljarder.

Och vill man dessutom betala ut 2000 kronor i månaden till alla 0-19 tillkommer 2,9 nio miljoner människor till en kostnad av ytterligare 52 miljarder, vilket ger en totalkostnad för hela befolkningen på 228 miljarder per år.

Som synes blir det väldigt dyrt väldigt fort om man börjar dela ut pengar till alla. 2000 kronor är ju inget som någon skulle kunna leva på, så det kan inte ersätta vare sig a-kassa, f-kassa eller försörjningsstöd. Men ändå blir kostnaden för det förslaget 228 miljarder per år, vilket är tre gånger så mycket som dagens kostnad för a-kassa och försörjningsstöd tillsammans.

Så även om tanken är sympatisk blir det svindyrt. Men det är i vart fall lätt att räkna på just det tankeexperimentet. :)

« Föregående sidaNästa sida »

Theme: Rubric. Get a free blog at WordPress.com

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 972 andra följare

%d bloggare gillar detta: