Christian Engström, Pirat

30 april 2021

Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:02
Arbetsförmedlingen läggs ner, och a-kassan ersätts av basinkomst

Arbetsförmedlingen förmedlar inte arbeten. Den förmedlar bidrag. Men om vi jämför de totala kostnaderna för Arbetsförmedlingen (70 miljarder) med hur mycket som faktiskt betalas ut till arbetslösa människor (30 miljarder), ser vi att arbetslinjen är ett väldigt dyrt sätt att försörja dem som inte lyckas få något jobb.

År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa. Att ge alla dem basinkomst skulle kosta 45 miljarder. Men Arbetsförmedlingen kostar alltså 70 miljarder – och då får ändå inte alla arbetslösa en ersättning som de kan klara sig på.

Med basinkomst kan vi lägga ner Arbetsförmedlingen och alla bidrag som den administrerar. De statliga bidragen till a-kassan tas bort och ersätts av basinkomsten. Bidragen till företag tas bort helt. Det här är grundplåten till finansieringen av basinkomsten.

Dagens a-kassa ger mellan 11.220 och 26.400 kronor i månaden före skatt, enligt Arbetsförmedlingens hemsida. Lägstanivån är alltså lägre än den föreslagna basinkomsten på 12.000, men högstanivån på a-kassan är betydligt högre.

Men a-kassan är tidsbegränsad. Efter 100 dagar sänks maxersättningen till 20.020 kronor, och efter 300 dagar (450 om man har barn) är man inte längre berättigad till a-kassa. Basinkomsten däremot fortsätter så länge man behöver den.

Inkomstförsäkringen vid kortare arbetslöshet försvinner när vi ersätter dagens Arbetsförmedling och a-kassa med basinkomst. Men den funktionen kommer kunna finnas kvar ändå, utanför själva basinkomstsystemet.

Redan dagens a-kasseregler bygger på att människor själva betalar en del av vad inkomstförsäkringen kostar med egna pengar. Staten skjuter till en del, som vi ser av siffrorna ovan, men resten är pengar som de som har jobb själva betalar in för att vara berättigade till a-kassa om och när de blir arbetslösa.

Om man behöver ett bättre inkomstskydd än vad samhället erbjuder som grundnivå kan man teckna en inkomstförsäkring som man betalar för själv, endera från ett privat försäkringsbolag eller via sin fackförening. Sådana försäkringar finns redan idag för medel- och höginkomsttagare som vill ha ett inkomstbortfallsskydd. Efterfrågan på privata/fackliga inkomstförsäkringar kommer alldeles säkert att öka. Basinkomsten utgör grunden som alla arbetslösa har rätt till. Men medel- och höginkomsttagare som så önskar kan skaffa sig ett ytterligare skydd med en försäkring.

Den inkomstförsäkringen får det i så fall betala själva. Men det har de ju i så fall råd med, eftersom de är just medel- eller höginkomsttagare, och därmed har pengar som de kan välja själva hur de disponerar. Eftersom basinkomsten står för grundtryggheten, och inkomstförsäkringen bara ska täcka extrapengarna utöver basinkomsten, behöver de här försäkringarna inte bli orimligt dyra.

Fackföreningarna kommer fortsätta spela en viktig roll i det sociala trygghetssystemet genom att de kan erbjuda inkomstbortfallsförsäkringar till sina medlemmar. Men basinkomsten ger alla en grundtrygghet, vare sig de uppfyller dagens regler för a-kassa eller inte.

Att dagens a-kassa är tidsbegränsad gör det mycket lättare att ersätta den med basinkomst. De som idag har den högsta a-kassan får ut betydligt mer än den föreslagna basinkomsten. Men de får det bara allra högsta ersättningen i 100 dagar. Därefter börjar a-kassan trappas ner, och efter 300 eller 450 dagar är det slut.

Själv tycker jag om att vara optimist när det gäller möjligheterna att göra politiska förändringar, och att göra dem snabbt. Men det är fullständigt uppenbart att vi inte kommer ha infört ett nationellt system för basinkomst om 300 eller 450 dagar från nu. Eftersom det även i bästa fall kommer ta flera år innan en basinkomstreform kan vara genomförd i praktiken, kommer alla ha gott om tid att förbereda sig för det nya systemet.

I filosofiska diskussioner om hur samhället borde se ut brukar man göra tankeexperimentet att man får designa ett framtida utopiskt samhälle hur man vill, men man får inte på förhand veta vilken samhällsklass eller livssituation man själv kommer att ingå i. Med den förutsättningen blir det lättare för alla att fokusera på hur man faktiskt uppnår så bra resultat för så många som möjligt, istället för att man (kanske omedvetet) startar en huggsexa där man försöker ge så mycket resurser som möjligt till den grupp där man själv ingår.

När det gäller a-kassan råkar vi ha nästan den perfekta filosofiska utgångspunkten alldeles automatiskt, mer eller mindre av en slump, tack vare dagens regler om utförsäkring ur a-kassan. Ingen av dem som har den högsta a-kassan idag kan veta vad de kommer befinna sig i för situation några år framåt i tiden, när basinkomsten (som tidigast) är införd. Det enda de vet säkert är att deras nuvarande a-kasseperiod kommer att ha löpt ut ett bra tag innan dess.

Arbetsförmedlingens aktiviteter minskar inte arbetslösheten

Så länge det finns fler arbetslösa än lediga jobb fungerar arbetsmarknaden som leken ”Hela havet stormar”. Hur duktiga deltagarna än är finns det inte stolar till alla, så någon blir alltid utan. Hur mycket Arbetsförmedlingen än lägger på aktiviteter och kurser för arbetssökande finns det inte jobb till alla, så några blir alltid utan.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen spar mycket pengar jämfört med att försörja de arbetslösa med basinkomst. Till en viss del eftersom basinkomsten är lägre än de högsta ersättningarna från a-kassan. Men framför allt för att vi inte längre behöver betala för alla aktiviteter och kurser som Arbetsförmedlingen ordnar, och som de arbetslösa är tvingade att gå på om de inte vill förlora sin ersättning.

Ibland är de här aktiviteterna och kurserna värdefulla för enskilda arbetslösa, men väldigt ofta uppfattas de som meningslös terapiverksamhet. Då blir det bara ett sätt att utöva tvång mot de arbetslösa.

För det grundläggande problemet är inte om Arbetsförmedlingens aktiviteter och kurser är bra eller inte. Hur bra de än vore, blir det inte fler jobb för det. År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa och inte i närheten av lika många lediga jobb. Det hela fungerar som den gamla leken ”Hela havet stormar”, där deltagarna ska slåss om få plats på stolar som inte räcker till alla.

Oberoende av om Pelle eller Britta får ett visst jobb, blir den andra utan. Hur duktiga arbetsförmedlarna än är på att hjälpa vissa individer få en bättre chans i tävlingen, blir det inte fler stolar (alltså jobb) att dela ut för det.

I ett läge där problemet är brist på jobb, går det inte att lösa det problemet genom att bearbeta de arbetslösa. Om Pelle blir mer attraktiv på arbetsmarknaden och skickligare på att söka jobb, är det förstås jättebra för honom. Men om alla hans och Arbetsförmedlingens ansträngningar i slutändan leder till att ha lyckas få ett jobb som annars skulle gått till Britta, tjänar inte samhället någonting alls på det. Nu är ju Britta arbetslös istället.

Det enda som Arbetsförmedlingens verksamheter faktiskt producerar ur ett samhällsperspektiv är otrygghet för de arbetslösa.

Det är inte för att arbetsförmedlarna är onda eller vill göra så, utan för att det är en direkt följd av reglerna.

Reglerna säger att den arbetssökande måste göra det ena och det andra, och det är arbetsförmedlarens sak att bedöma om det är tillräckligt för att den arbetslösa ska få ut sina bidrag. Eftersom det är en bedömning (och det står det i lagen att det ska vara) kan den arbetssökande inte vara säker på att få ut pengar att leva på. En bedömning betyder ju att det kan bli endera ja eller nej. Och det blir det också, ofta på grunder som i vart fall den arbetssökande tycker är godtyckliga och fel. Det skapar otrygghet.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen är en hörnsten i basinkomstförslaget. Dels för att de 70 miljarder som vi sparar är mycket pengar, som behövs för finansieringen. Men det är också en hörnsten av mer principiella skäl. Det gör att vi tar bort godtycket och otryggheten som Arbetsförmedlingen skapar genom att ägna sig åt behovsprövning och tvångsaktiviteter, och ersätter det med en rak och enkel rättighet till försörjning, enligt regler som är lika för alla.

Då tar vi bort att samhället erbjuder sig att hjälpa Pelle konkurrera ut Britta på arbetsmarknaden (eller tvärtom).

Istället får alla arbetslösa säkerheten att de får till sin försörjning varje månad så länge de behöver, utan att vara utlämnade till godtycke och bedömningar. Det är själva kärnan i tanken på basinkomst.

Och ingen arbetslös kommer tvingas delta i några meningslösa arbetsmarknadsaktiviteter, eller bli utsatta för en handläggares godtycke, för att få pengar till mat på bordet. Det uppnår vi genom att ersätta Arbetsförmedlingens byråkrati med basinkomst, och låta facken och andra aktörer erbjuda tilläggsförsäkringar för inkomstskydd till dem som vill ha det.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst till studenter: hälften lån

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

2 kommentarer

  1. […] Nästa inlägg: Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa […]

    Pingback av Alla som omfattas av trygghetssystemen idag måste omfattas av basinkomst, inte bara svenska medborgare | Christian Engström, Pirat — 30 april 2021 @ 12:16

  2. […] Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa […]

    Pingback av Förslag till basinkomst – Innehåll | Christian Engström, Pirat — 30 april 2021 @ 12:16


RSS feed for comments on this post.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: