Christian Engström, Pirat

28 november 2014

Magnus Callmyr ger Kai Knudsen svar på tal om spice-statistik

Filed under: droger — Christian Engström @ 13:35

Magnus Callmyr har skrivit en lysande replik på sin blogg till göteborgsläkaren Kai Knudsens debattinlägg på SVT Opinion om de syntetiska nätdrogerna Spice. Även jag deltar i den debatten. Tyvärr valde SVT Opinion att inte ta in Callmyrs replik, men jag återpublicerar den här med hans tillstånd:

Magnus Callmyr skrev på sin blogg:

Om man i svensk narkotikadebatt vill underminera och misskreditera någon tar en del gärna till det som blivit ett skällsord, drogliberal. Kai Knudsen försöker sig på något liknande när han svarar på min tidigare debattartikel. Jag skrev att vi i debatten om spice behöver utgå från ”forskning, verklighet och fakta”, tyvärr glömde jag att lägga till hederlighet också. Ingenstans i mina debattartiklar kring spiceproblematiken har jag argumenterat för en legalisering, inte heller på min blogg, varför Knudsens replik är lite svårförståelig.

Låt vara att Knudsen vill debattera med hjälp av koppla samman mig med något jag inte har framfört, han berör trots allt de viktiga frågorna om vad som driver spiceanvändning och vad vi kan göra åt det. Det förtjänar ett par kommentarer. Jag avstår dock från att bemöta den utvalda statistik kring Holland som Knudsen tar upp då det är allt för komplex fråga för att beröra i en replik som handlar om spice och svensk narkotikapolitik.

Kai Knudsen skriver att ”en restriktivitet med spice medför färre överdoseringar och färre sjuka ungdomar”. Som belägg för det anger han en studie från Australien (nr 163 i denna PDF). Den visar att de efter att ha förbjudit ett antal varumärkesnamn fått en minskning från 70 till 20 sjukhusbesök under en femmånadersperiod år 2013. Hur antalet sjukhusbesök ser ut beror sannolikt en hel del på vilka syntetiska cannabinoider som för tillfället ingår i det som säljs som spice snarare än varumärkesnamnet. Ett nytt varumärke går att etablera och det har sedan 2013 blivit allt vanligare att användare och langare framställer eget spice än köper varumärken. Olika syntetiska cannabinoider har dessutom olika toxitet och ger därmed varierande beläggning i sjukvården. Det som sker i Sverige just nu har med stor sannolikhet en koppling till att en särskilt farlig variant (MMB-CHMINACA) har kommit ut på marknaden. Vi som följer NPS-området har även kunnat notera allt fler och allt mer allvarliga skaderapporter i takt med att tidigare syntetiska cannabinoider har försvunnit från marknaden och nya tillkommit till följd av narkotikaklassningen.

Knudsen skriver även att det inte förefaller som att laglighet har betydelse för användning. Som belägg för det anges dels Global Drug Survey 2014 och dels några berättelser från Göteborg. Tyvärr redovisar Knudsen inte GDS korrekt då han i sin uppräkning av länder med mest spice-användning enligt GDS utgått från stapeln som mäter spice tillsammans med övriga Nya Psykoaktiva Substanser (NPS), för att få fram korrekt rangordning måste man subtrahera stapeln som mäter NPS från den stapel som Knudsen trodde mätte syntetiska cannabinoider. Det ger en annan problembild än den Knudsen anger, även om man kan dra slutsatsen att ett lands legala status för cannabis inte är det enda som påverkar i vilken grad spice används.

Berättelserna från Göteborg behöver systematiseras genom vetenskapliga metoder för att kunna ge några slutsatser som kan ha betydelse för vilka åtgärder som vi bör företa oss och inte. Studerar vi forskning (ex 1, ex 2, ex 3) i stället för anekdoter framgår att just en önskan att undvika lagföring är en mycket viktig anledning till varför spice, och andra NPS, brukas. Det må vara en obekväm sanning, men vi måste förhålla oss till den, allt annat är att lura oss själva.

Jag menar att lösningen är inte att legalisera några droger för att motverka NPS, men lösningen är inte heller att fortsätta i de gamla hjulspår som driver fram nya farligare substanser. Det finns andra åtgärder som vi kan vidta, och vi måste börja en diskussion om vilka dessa kan vara. Riktmärken för den debatten bör vara forskning, fakta, verklighet samt hederlighet. Och gärna en dos nytänkande!

 

27 november 2014

Sverige borde lära sig av Nederländerna för att minska spicedöden

Filed under: droger — Christian Engström @ 12:06
Läs min debattare hos SVT Opinion

Läs min debattare hos SVT Opinion

Spicedöden i Sverige är en perfekt illustration till hur vår dogmatiskt restriktiva narkotikapolitik kanske i och för sig är välment, men i praktiken ökar problemen istället för att minska dem, skriver jag idag i en debattartikel hos SVT Opinion.

Läs min debattare ”Sverige borde lära sig av Nederländerna

13 november 2014

SVT Debatt ikväll torsdag: Spice-döden vs. avkriminalisering av cannabis

Filed under: droger — Christian Engström @ 14:01

SVT Debatt ikväll, torsdagen den 13 november 22:00 i SVT1, ställer frågan hur vi ska stoppa drogen Spice. Jag är inbjuden som en av debattörerna, och mitt svar är: genom att avkriminalisera cannabis.

Spice är en samlingsbeteckning för ett antal syntetiska droger som är framtagna för att efterlikna effekterna hos cannabis, men rent tekniskt vara lagliga (ännu så länge) och inte synas på urinprover som testar för cannabis. Enda skälet till att Spice har kunnat etablera sig på narkotikamarknaden är att cannabisbruk är kriminaliserat. Men problemet är att Spice, till skillnad från cannabis, är livsfarligt.

Spice-döden är ett klockrent exempel på hur Sveriges ”nollvision” och ”krig mot narkotikan” leder till mer död och elände istället för mindre, som syftet förstås var. Men att syftet med den nuvarande narkotikapolitiken var gott hjälper inte när vi kan se svart på vitt att effekten blivit den motsatta.

Piratpartiet vill se en faktabaserad narkotikapolitik som bygger på avkriminalisering och skademinimering, och därmed rädda unga människors liv. Vi har mycket att lära av Nederländerna, som tillämpat en sådan politik i flera decennier, och som har en femtedel så stor narkotikarelaterad dödlighet som Sverige.

Men jag misstänker att andra debattörer ikväll kommer ha en annan åsikt. ;)

Se SVT Debatt ikväll torsdagen den 13 november 22:00 i SVT1

10 november 2014

Stoppa spice genom att avkriminalisera cannabis

Filed under: droger — Christian Engström @ 19:38
Läs min debattartikel hos Nyheter24

Läs min debattartikel hos Nyheter24

I dag presenterade regeringen ett förslag för hur de ska stoppa spice-döden, som riktat fokus på den svenska narkotikapolitiken, och på de ungdomar som dör i onödan som en följd av den politiken. Visionen om ett narkotikafritt samhälle kanske är vacker. Men i praktiken skördar den dogmatiska restriktiva narkotikapolitiken liv. Sverige borde lära av de positiva erfarenheterna från andra länder, och satsa på en narkotikastrategi som bygger på avkriminalisering, skademinimering och ordentliga resurser till vården i stället för mer poliser och straff, skriver jag på Nyheter24.

Läs min debattartikel hos Nyheter24

…………

Referenser:

Washington Post: Since marijuana legalization, highway fatalities in Colorado are at near-historic lows
Washington Post: After California decriminalized marijuana, teen arrest, overdose and dropout rates fell

…………

Läs också Gustav Nipe (PP): Legalisering av droger skulle rädda liv

6 november 2014

Missbruksdöden: Om Sverige lär av Nederländerna kan vi rädda människors liv

Filed under: droger — Christian Engström @ 18:31

Vi behöver inte tycka och tro så mycket som vi gör i narkotikadebatten. En hel del kan vi faktiskt veta. Olika länder i Europa har under flera decennier baserat sin politik på olika strategier för att reducera skadeverkningarna som följer av missbruk av narkotika. Därför har vi en fantastisk möjlighet att utvärdera de olika narkotikapolitiska strategierna, och se vilken som har fungerat bäst.

Sverige och Nederländerna är två länder som är speciellt intressanta att jämföra. På de allra flesta områden är Sverige och Nederländerna ganska lika. Vi är bägge lite lagom stora, lagom sekulariserade protestantiska handelsnationer på ungefär samma välståndsnivå. I de flesta frågor som diskuteras i EU-parlamentet brukar Sverige och Nederländerna ligga på ungefär samma linje.

Men det finns en stor skillnad: narkotikapolitiken. Sverige är ett av de allra mest restriktiva länderna i Europa och västvärlden, med ”nolltolerans mot narkotika” som officiell dogm och riktmärke. Alla som använder någon form av narkotika betraktas som kriminella av samhället, och behandlas därefter. Den missbrukare som ringer efter ambulans när en kamrat drabbats av en överdos, får räkna med att ambulanspersonalen har sällskap av poliser när de kommer.

Nederländerna, å andra sidan, är ett av världens mest liberala länder i sin syn på narkotika. Amsterdams coffee shops (som bara undantagsvis serverar kaffe) är kända över hela världen. I hanteringen av tyngre droger styrs den nederländska narkotikapolitiken av tankar om skademinimering. Polisen prioriterar inte att jaga brukare och missbrukare, utan samhället försöker istället möta de människor som fått problem med narkotika med olika former av hjälp och stöd. Sprutbytesprogram för att minska spridningen av aids och gulsot, och injektionsrum med tillgång till vårdpersonal, är bara två exempel. Förutom att cannabis är avkriminaliserat och säljs öppet i coffee shops, alltså.

Genom att Sverige och Nederländerna är hyfsat lika i de flesta andra avseenden, men representerar två olika ytterligheter i frågan om narkotikapolitiken, har vi ovanligt bra möjligheter att göra jämförelser. Både Sverige och Nederländerna är dessutom länder med långa traditioner av att ha god kvalitet på den officiella statistiken, vilket också är en fördel.

EU-organet EMCDDA, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, samlar in statistik från de europeiska länderna som gör det möjligt att jämföra utfallet av respektive lands narkotikapolitik. Här är en sådan tabell som visar antalet narkotikadöda per år per miljon vuxna invånare i landet:

(klicka för bättre bild)

(klicka för bättre bild)

 

I diagrammet kan man se att (med de definitioner som EMCDDA använder):

  • Sverige hade 267 döda, vilket motsvarar 40 narkotikadödsfall per miljon invånare, och
  • Nedeländerna hade 94 döda, vilket motsvarar 8 dödsfall per miljon invånare

I Sverige dör alltså 5 gånger så många människor av narkotika som i Nederländerna varje år.

I Uppdrag Granskning igår visades ett mycket gripande reportage, där vi fick träffa mammorna till två unga missbrukare som gått bort. Det var en påminnelse om att varje siffra i statistiken är en människa av kött och blod, och någons son eller dotter. Om Sverige hade fört en narkotikapolitik som var lika framgångsrik som Nederländernas när det gäller att minska antalet dödsfall till följd av narkotika, då är chansen stor att de två unga männen som skildrades i Uppdrag Granskning hade levt idag.

Frågan vi måste ställa oss är: vill vi fortsätta ha det så här?

Att tala om nollvisioner om ett narkotikafritt samhälle kanske låter fint när man hör det. Men siffrorna talar ett annat språk. Efter fyrtio år av ”krig mot narkotikan” är utopin om ett narkotikafritt samhälle mer avlägsen än någonsin. Den svenska narkotikapolitiken fungerar inte. Tvärtom, så kostar det unga människors liv att huvuddelen av de svenska resurserna på narkotikaområdet går till polis och rättsväsende, istället för till vård och stöd för de utsatta.

Piratpartiet vill se en narkotikapolitik som syftar till att minimera skadorna som missbruk av narkotika ställer till med. Vi vill avkriminalisera personligt innehav och bruk alla droger — från cannabis till heroin. Människor som fastnat i ett problematiskt missbruk ska få vård och hjälp av samhället, inte straff.

Vi vill se en medmänsklig narkotikapolitik som bygger på fakta och siffror, och principen om skademinimering. Sveriges narkotikapolitik kan inte fortsätta bygga på orealistiska nollvisioner och verklighetsfrämmande utopier om vad som ”borde” fungera, när vi kan se svart på vitt i statistiken att den politiken kostar ungdomar livet. Här har vi mycket att lära av Nederländerna.

30 oktober 2014

Legalisera marijuana så våra ungar slutar dö av spice

Filed under: droger — Christian Engström @ 15:03

En man i 20-årsåldern hittades död i en bostad i Fagersta under onsdagen, skriver Expressen. Polisen misstänker att drogen spice kan ligga bakom dödsfallet. De senaste veckorna har larm kommit från hela landet om att ungdomar tvingats uppsöka sjukvård efter överdoser av spice, skriver SVT.

Att spice överhuvudtaget finns beror bara på ett enda skäl: att marijuana är förbjudet. Spice är specifikt framtaget för att efterlikna marijuana, men komma runt lagstiftningen och inte synas i urinprov som testar för marijuana. Men problemet tycks vara att spice kan vara förenat med livsfara för brukaren, vilket marijuana inte är.

Det är den restriktiva narkotikapolitiken och ”kriget mot drogerna” som har skapat marknaden för spice som ett alternativ till marijuana. Marijuana är en naturlig växtdrog som har använts i tusentals år, och där alla effekter och bieffekter är väl kända och dokumenterade. Ingen har någonsin dött av en överdos marijuana.

Spice, däremot, är en nydesignad drog där ingen kan veta hur farligt den egentligen är. Av uppenbara skäl genomgår ju inte nydesignade knarksorter några kliniska läkemedelsprövningar för att kontrollera om de är säkra innan de släpps på marknaden. Det faktum att en drog är nydesignad är i sig en stor riskfaktor. Ingen vet ju säkert hur farlig den är, i synnerhet inte på lång sikt. Om de allt fler rapporterna om medvetslösa ungdomar som körs till sjukhus efter att ha rökt spice stämmer, då verkar spice vara ett riktigt stolpskott till drog. Men under alla omständigheter kan vi vara helt säkra på att spice är osäkert, helt enkelt för att det är nytt.

Hade marijuana varit lagligt skulle ingen brukare ha tänkt tanken att byta till det farligare och osäkrare alternativet spice. Om dödsfallet igår i Fagersta visar sig bero på spice (eller någon annan nydesignad syntetisk drog), då var det den svenska restriktiva narkotikapolitiken som kostade 20-åringen livet. Hade han kunnat röka en vanlig holk istället hade ha levt idag.

Kriget mot narkotikan är som alla andra krig: det kostar oskyldiga liv. Det här är väl känt, och framgår fullständigt glasklart ur den officiella statistiken. Sverige har fler som dör av överdoser och dåligt knark än länder med en mer human och verklighetsanpassad narkotikapolitik, som Nederländerna och Portugal. Skademinimering som ledstjärna för narkotikapolitiken räddar liv. Dogmatiska visioner om ett narkotikafritt samhälle har den motsatta effekten. De dödar istället för att hjälpa.

Legalisera cannabis, så kommer de livsfarliga spice-varianterna försvinna från marknaden av sig själva. Att fortsätta med den nuvarande svenska narkotikapolitiken är helt enkelt inte moraliskt försvarbart. Låt oss lägga om kursen till en faktabaserad narkotikapolitik som syftar till skademinimering, innan ännu fler av våra ungar har drivits i döden av en politisk dogm som inte fungerar.

…………

Uppdatering: Jag skriver hos Dagens Samhälle: Spicetrenden dör om cannabis blir lagligt

23 oktober 2014

Bra nyhet: EU-kommissionen vill ratificera Marrakesh-avtalet om böcker för synskadade

Filed under: Books for the Blind — Christian Engström @ 13:07

EU-kommissionen föreslår att EU ska ratificera (skriva under) Marrakesh-avtalet om underlätta för synskadade att få tillgång till böcker på specialanpassade format. Det är jättebra. Det är är en fråga som jag och Piratpartiet drev aktivt i EU-parlamentet, och det är roligt att se att det har givit resultat.

EU-kommissionen skriver i sitt pressmeddelande:

Bryssel den 21 oktober 2014

Kommissionen har idag föreslagit att Europeiska Unionen ratificerar Marrakesh-avtalet för att öka tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synskadade eller på annat sätt läshandikappade. Avtalet kommer säkerställa att böcker på format som Braille, stor skrift, e-böcker och ljudböcker med speciella navigationshjälpmedel, framställda under undantag i upphovsrätten, kan utbytas över gränserna, inte bara inom EU utan också mellan EU och tredje land.

Jag drev den här frågan i EU-parlamentet som ledamot av det rättsliga utskottet JURI (som har hand om upphovsrättsfrågor). I februari 2011 skrev jag ett ändringsförslag till en resolution från EU-parlamentet. Ändringsförslaget uppmanade EU-kommissionen att ta tag i den här frågan och se till att det blev ett avtal, som de synskadades organisationer hade krävt (i decennier utan att någonting hade hänt).

Ändringsförslaget som jag skrev blev först antaget av det rättsliga utskottet JURI, och sedan av EU-parlamentet som helhet. Enligt de personer från EBU, European Blind Union, som jag hade kontakt med blev den här resolutionen från EU-parlametet den energikick som de som hade jobbat frågan under alla år behövde. Plötsligt, och uppriktigt sagt till allas förvåning, lyckades man komma överens om ett avtal som de synskadade ser som en stor framgång i Marrakesh i juni 2013. Att EU-kommissionen nu formellt rekommenderar att EU ska ratificera avtalet är ytterligare ett steg mot att avtalet ska träda i kraft och bli bindande.

Nu får vi se vad som händer i den vidare processen. Hittills har flera medlemsländer, däribland Sverige, jobbat hårt för att blockera att det blir ett bindande avtal. Det är vad bokförläggarna vill (eftersom de av princip är mot alla uppmjukningar av upphovsrätten), och hittills har den svenska regeringen gått på bokförläggarnas linje. Nu blir det intressant att se om den nya regeringen kommer fortsätta den linjen, att bakom kulisserna gå bokförläggarnas ärenden för att förhindra eller fördröja att avtalet träder i kraft.

Men EU-kommissionens besked i veckan är goda nyheter, och ytterligare ett steg på vägen.

Läs EU-kommissionens pressmeddelande om Marrakesh-avtalet om böcker för synskadade

…………

Ännu mer: Mina tidigare bloggposter om Böcker för synskadade

 

22 oktober 2014

Utmärkt sammanfattning av Rick Falkvinges ”Swarmwise”

Filed under: activism,political ideology — Christian Engström @ 10:05
Läs sammanfattningen av "Swarmwise" på Shareable.net

Läs sammanfattningen av ”Swarmwise” på Shareable.net

Boken Swarmwise av Piratpartiets grundare Rick Falkvinge beskriver hans tankar om hur man startar och leder en svärm på internet. Den är utan tvekan en av decenniets, kanske århundradets, intressantaste böcker om ledarskap och organisationspsykologi. I boken berättar Rick om sina egna erfarenheter och hur han tänkte när han tog Piratpartiet från ett argt upprop på internet i januari 2006 till att ta 225.000 röster och två mandat i EU-parlamentsvalet tre och ett halvt år senare.

På Sharable.net har Nina Misuraca Ignaczak skrivit en alldeles lysande sammanfattning av Ricks bok. Jag rekommenderar den varmt. Läs den och se om du blir intresserad. I så fall kan du ladda ner själva boken från Ricks hemsida.

Internet är det största som har hänt mänskligheten sedan tryckpressen, och vi är på väg in i en ny tidsålder. Tack vare internet har vi upptäckt en ny organisationsform: svärmen. Svärmar har redan visat sig kunna leverera på ett sätt som förbluffar alla. Wikipedia, Linux och Piratpartiet är bara tre exempel. Svärmen är internets själ och själva kärnan i det nya.

Den allra största styrkan med Swarmwise är att Rick skriver utifrån sin egna praktiska erfarenheter av Piratpartiet som svärmprojekt. Internetsvärmen är ett nytt fenomen för oss alla, och det finns ännu inte så rysligt många människor som har förstahandserfarenhet av att leda ett framgångsrikt svärmprojekt. Även om Rick skulle ha fel i samtliga sina slutsatser — vilket jag verkligen inte tror — skulle det fortfarande vara decenniets intressantaste bok, bara genom att vara den kanske första ögonvittnesskildringen inifrån en svärm.

Läs sammanfattningen av Swarmwise på Sharable.net

20 oktober 2014

Hur blir det med datalagringsdirektivet, Miljöpartiet?

Filed under: datalagringen — Christian Engström @ 14:02

Före valet var Miljöpartiet förespråkare för personlig integritet, och motståndare till massövervakning. Efter att ha suttit fem år i den Gröna gruppen i EU-parlamentet uppfattar jag det som något de uppriktigt tycker. Vi arbetade på alla sätt vi kunde mot alla former av massövervakning, och vi blev jätteglada när EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet för att det kränker de mänskliga rättigheterna som står inskrivna i EU-stadgan.

Men i Sverige sitter Miljöpartiet numera i regeringen. Och plötsligt har det blivit knäpptyst från dem vad de tänker göra med den svenska datalagringslagen, som bygger på det olagliga och numera upphävda datalagringsdirektivet från EU.

Kommer regeringen lägga en proposition för att avskaffa den svenska datalagringslagen?

Jag skulle verkligen uppskatta ett rakt svar från Miljöpartiet på den frågan. För jag börjar bli väldigt oroad av den bedövande tystnaden.

18 oktober 2014

Syntheism: Four Information Historical Milestones, Four Metaphysical Paradigms

Filed under: syntheism — Christian Engström @ 9:13
Syntheism - a new metaphysical paradigm for the Internet age

Syntheism – a new metaphysical paradigm for the Internet age

”The Internet is the biggest thing that has happened to mankind since the printing press,” I have repeated innumerable times at various speaking engagements in Brussels, when I was a member of the European Parliament 2009-2014 for the Pirate Party. This was and is one of the cornerstones of pirate movement’s political ideology.

Cyber philosophers Alexander Bard and Jan Söderqvist say the same thing in their new book Syntheism- Creating God in the Internet Age, and put the observation in its information historical context. The list four information technological advances that each fundamentally changed both society itself and the dominating metaphysical world view. These technological advances are:

  • Spoken Language
  • Written Language
  • The Printing Press
  • The Internet

Since information technology is the most important tool for power that there is, it makes sense to use it to divide human history into ages, Bard & Söderqvist argue. And it makes more sense than ever right now, when we are entering the information age. They write: [p. 69]

Forget the Stone Age, the Bronze Age, the Iron Age and the other mythological constructions of industrialism, produced for precisely the purpose of writing history so that it culminates in the smoking factories of industrialism. Let us instead regard all societies in all forms and stages of development as various kinds of information societies, and let us view history as a story of the battle for power over the means of communication. Because whoever controls the channels for communicating truth and ideas can also be said to own and dictate the truth and the ideas.

Completely forgetting the division of history into stone age, bronze age etc., as  Bard & Söderqvist suggest, is perhaps going a bit too far. Presumably, it is a relevant division from a practical archaeological point of view, if nothing else.

But it is true that the focus on the tools for physical production rather sneakily introduces a mindset where history becomes a tale of how mankind conquered and tamed nature with ever more sophisticated tools, and where the one who controls the most advanced tools, the capitalist and factory owner, sits rightfully at the top of the pyramid. Nobody is suggesting that there was a conscious conspiracy among the philosophers that gave us the world view that dominates us today. But we can take note of the fact that this is a world view that is very much in line with the interests of the people who are the most powerful in today’s society.

An information historical perspective is likely to give us a better understanding of societies at different stages, and the philosophical paradigms associated with each of the information historical milestones. Each of the previous milestones in the history of information technology — spoken language, writing, and the printing press — led to new types of societies, based on new philosophical paradigms. We have every reason to believe that the Internet will lead to the same kind of changes to our society. This makes it interesting to look at the philosophical paradigms that emerged from each of the previous information historical turning points.

Spoken Language — Tribal Societies — Primitivism

Bard & Söderqvist write: [p. 74]

Primitivism is the first paradigm; it  is based on the revolutionary emergence of spoken language and is characterized by nomadism, hunting, fishing, and gathering. Primitivist metaphysics is based on reverence for one’s ancestors and respect for the tribe’s oldest members, since these are the collective’s most reliable and resource-rich knowledge bank, and thus also the key to survival, the engine of primitivist metaphysics. The narrative of nomadism revolves around the concept of history as circular, with the regular return of the seasons as the dominant symbol. Existence in not linear, has no direction, time instead runs in recurring cycles; there is no development, everything is instead repeated ad infinitum. To be a human being is to be a member of a tribe, and within the limits of the tribe’s structures, to take responsibility for ensuring that this perpetual repetition is maintained. Strangers constitute competitors for the tribe’s resources, wherefore one either flees from them or beats them to death when one happens upon them. The human being that does not belong to the tribe is therefore not a human being at all, but an animal that can basically be treated as nonchalantly or as brutally as one pleases.

This way of viewing other people is not something we would want back. It is rampant xenophobia taken to the extreme. One of the big problems of our world today is that the primitivist pattern of xenophobia is still so strong, and so easy for individuals and communities to fall into.

But other aspects of primitivism can serve as an inspiration in our times. Primitivism is also associated with a holistic view of nature and our place in it. Nature is seen as something that we as humans are part of, rather than an external object to be exploited at will. Primitive religions usually stress how all living things are connected to the same web, including us humans. This is a perspective that many people today feel attracted to, as a potential improvement compared to our current society’s mechanistic and objectified view of nature.

Syntheism picks up and makes use of paganism’s community-building properties and its pantheistic search for an existentially trancendental experience.

Writing — Feudal Civilizations — Feudalism and Monotheism

Feudalism is the second paradigm, based on the appearance of written language, Bard & Söderqvist continue. With the invention of writing, agricultural local societies could turn themselves into large agricultural feudal empires. Writing was a truly revolutionary technology.

The human brain has clear and present limitations on how much it can remember and retell. Writing allowed us to transcend these limitations. With writing you can share more complex thoughts with more people at a lower cost. You can create more complex structures that involve more individuals. The amount of information that can be stored is no longer limited to what an individual can recall. Writing made it possible to copy and share information like never before. Written orders could be sent from the capital and be expected to arrive intact in the provinces, where they could be implemented as directed. The technology of writing turned out to be a powerful tool for both bookkeeping and propaganda, making it possible to create and control great empires.

The most prominent product of the feudal philosophical paradigm is the law, Bard & Söderqvist write. With the arrival of the law as an almost magical cornerstone of the world view, a metaphysical system develops where all forms of social mobility are seen as an anarchist threat to society, a threat that has to be fought. In the feudal society, stability and obedience is everything, with no room for openness or questioning the prevailing social order. The state is portrayed as the creator and guardian of the holy law, and all the good values it is claimed to represent, in the same way as the monotheistic religion preaches that God is the creator and guardian of existence as a whole. Monotheism becomes the perfection of the feudal paradigm, with its hierarchical society built on eternal laws.

Bard & Söderqvist write: [p77]

What is brilliant about the law is that it is based on a clear representation of the divine. Although it pays homage to God — to pay homage to someone who anyway never interferes costs nothing, and it is therefore the oldest metaphysical trick in the book — but what is important is not to whom the law pays homage, but that it is based on something physically absent so that, with the homage as camouflage, it can furtively hand over the actual power to the (self-appointed) representative of the object of homage. The monarch who is present therefore becomes the representative on Earth of the absent god (with ancient Egypt’s pharaoh as the most flagrant example). To obey the monarch is thus in practice to obey God, which must be seen as a powerful incentive. Power thereby ends up with the monarch and his allies, the landed aristocracy and their common truth producer, the monotheist religion. The feudal paradigm’s power triangle is thus complete. The monarch, the aristocrat, and the High Priest can sit down to an expensive and well-prepared dinner in peace and quiet together, and in complete understanding share the power and the glory between themselves.

The Printing Press — The Industrial Society — Individualism and Capitalism

When Johannes Gutenberg managed to put together the first efficient moveable type printing press around 1439, it was an invention that in just a few centuries would transform the world like none before it. In just a few decades, the technology of the printing press spread like wildfire over medieval Europe. This lead first to the renaissance, with its rediscovery of the ancient Greek and Roman cultures, and then to the enlightenment, when philosophers develop a new metaphysical paradigm for the industrial and capitalist era.

The philosophers of the enlightenment remove God as the unifying metaphysical concept. Deism downgrades God to someone who exists, but does not intervene in the functioning of the natural world in any way, and can therefore be ignored for all practical purposes. Atheism takes this idea to its logical conclusion, and eliminates God altogether. Instead, focus shifts to the individual as the existential atom and cornerstone of the world view. This leads to the capitalist paradigm, where the purpose of being a human is to one day build a factory filled with obedient workers, and where nature is seen as an external object to be exploited by any individual that can.

Bard & Söderqvist write: [p. 82]

According to the information technology writing of history, the capitalist and industrialist paradigm was enabled by the arrival of the printing press in the mid-15th century. The publication of books and newspapers in Europe gradually increases and at an ever-increasing pace, an increasing number of readers entail an increasing number of authors, and vice versa. From the 17th century onwards the banknote presses also start running. The new paradigm becomes widely accepted during the 18th century, which is clearly manifested by the French Revolution, for example, which was initiated with the storming of the Bastille in 1789. The streets of Paris filled with the burgeoning bourgeois class, which was united in its newly-acquired literacy, its books, newspapers and banknote presses, and in its hated of the old feudal paradigm’s aristocratic superiority. An entirely new power structure — consisting of the politicians, the bourgeoisie, and the universities — emerged and took over, while the old power troika — consisting of the monarchy, the aristocracy, and the Church — was caught off guard to the extent that it never succeeded in recovering again. The social conditions that brought the old troika to power quite simply no longer prevailed, and consequently monarchy, aristocracy, and Church were reduced to museum exhibits: curiosities from a nostalgically glowing past, robbed of all power and all influence and relegated to a growing capitalist tourist industry, which exploits them with considerable success.

But for all its successes and achievements in the last centuries, Bard & Söderqvist do not see the capitalist paradigm as sustainable: [p. 87]

With the march of capitalism across the world, there also followed the markedly superstitious belief in the invisible hand as an eternal guarantor of never-ending growth. Exactly how naive this notion really is has now dawned on thinking people across the world as the crisis-ridden nation states, one after another, drift away towards the precipice while impotent politicians and bureaucrats sit in fruitless meetings dreaming of a dramatic increase in growth that never eventuates. The Western welfare state, which is based on precisely such institutionalised wishful thinking about strong and continuous growth, is looking more and more like a cynical pyramid scheme. Future generations are welcomed with gigantic debts and badly eroded benefits. Not to mention the escalating environmental problems that arise as a result of capitalism’s intemperate, ruthless exploitation of the planet.

The Internet — The Information Society — What?

So if capitalism and individualism are not sustainable any more, and a new milestone in information technology has brought us to the brink of yet another paradigm shift anyway, what’s it going to be then?

This is the question that Alexander Bard and Jan Söderqvist devote the rest of the book Syntheism- Creating God in the Internet Age to finding an answer to.

…………

More blog posts on Syntheism

« Föregående sidaNästa sida »

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 060 andra följare

%d bloggare gillar detta: