Christian Engström, Pirat

24 februari 2021

Vad kostar barn enligt reglerna för underhållsstöd?

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:32

Om man har skiljt sig och barnen bor hos den ena föräldern, måste den andra föräldern betala underhållsbidrag. Bidraget ska användas till barnets boende, mat och fritidsintressen och betalas till föräldern som barnen bor hos. Den andra föräldern är skyldig att betala underhållsbidrag enligt lag. Om inte föräldrarna kan komma överens frivilligt om hur högt underhållsbidraget ska vara kan en domstol bestämma vad som är rimligt.

Om den andra föräldern är försvunnen eller inte kan betala underhållsbidraget, går Försäkringskassan in och betalar ut underhållsstöd. Underhållsstödet varierar med hur gammalt barnet är:

  • 0-10 år: 1.573 kronor i månaden
  • 11-14 år: 1.723 kronor i månaden
  • 15-20 år: 2.073 kronor i månaden

Underhållsstödet sattes till de här nivåerna 2019,  och det är den nivå som gäller idag 2021. Att man får mer betalt för äldre barn är för att de kostar mer. Tanken är att underhållsstödet ska stämma överens med barnens behov i de olika åldersgrupperna. Underhållsstödet är obeskattat.

Underhållsstödet är tänkt att täcka halva kostnaden för ett barn om man också tar hänsyn till barnbidraget. Barnbidraget är på 1.250 kronor i månaden (oberoende av barnets ålder). För att få fram vad lagstiftaren har ansett vara en rimlig total kostnad för ett barn kan vi alltså ta dubbla underhållsstödet plus 1.250 kronor i barnbidrag.

Räknar man så blir den totala uppskattade kostnaden för ett barn:

  • 0-10 år: 1.573 + 1.573 + 1.250 = 4.396 kronor i månaden
  • 11-14 år: 1.723 + 1.723 + 1.250 = 4.696 kronor i månaden
  • 15-20 år: 2.073 + 2.073 + 1.250 = 5.396 kronor i månaden

Vi kan rita in de här siffrorna i ett diagram, och jämföra med riksnormen för försörjningsstöd (socialbidrag) för barn:

Som synes är kostnaden för ett barn enligt underhållsstödet ungefär 1.500 kronor högre än försörjningsstödet för barn i de flesta åldrarna. Skillnaden beror i första hand på att riksnormen för försörjningsstöd inte innehåller några pengar för boende, medan nivån enligt underhållsstödet också tar hänsyn till att boendekostnaderna ökar när familjen blir större.

Underhållsstödet ger oss en nivå på vad som är en rimlig minimikostnad för barn i olika åldrar. Om vi vill skapa ett basinkomstsystem som fungerar även för barnfamiljer kan vi göra det genom att basinkomsten för den som är förälder höjs, så att den ger lika mycket extra efter skatt som underhållsbidraget ger enligt dagens regler. Då täcker basinkomsten halva kostnaden för ett barn om man tar hänsyn till barnbidraget.

Med en sådan konstruktion tar vi i princip bort all barnfattigdom i Sverige i ett enda slag. Även om ingen av föräldrarna har några inkomster kommer de få tillräckligt med pengar från basinkomsten för att försörja både sig själva och sina barn. Det är bra, för så ska det naturligtvis vara.

Om man börjar tjäna egna pengar som förälder sänks basinkomsten i takt med att man börjar kunna försörja sig själv. Men nedtrappningen sker gradvis, så det lönar sig alltid att arbeta om man kan och får chansen. Gör man det får man mer pengar i plånboken än om man inte jobbar alls. Men genom att vi använder nivåerna från underhållsstödet för att sätta basinkomstnivån för föräldrar kommer alla familjer i Sverige ha råd att bekosta en bra uppväxt för sina barn.

Tidigare inlägg:

Vad kostar barn enligt reglerna för försörjningsstöd?

Vad kostar barn enligt reglerna för studiemedel?

22 februari 2021

Vad kostar barn enligt reglerna för studiemedel?

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 15:45
Man kan få tilläggsbidrag från CSN om man studerar och har barn, men beloppen är för låga för att försörja barnen

Om man studerar på högskola har man rätt till studiemedel, som är på 10.000 kronor i månaden (obeskattat). Det kan man klara sig på som ensamstående. Nätt och jämnt, visserligen. Men det går bevisligen, för det är hundratusentals studenter som gör det.

Men har man barn går det inte att försörja sig på studiemedel. I och för sig får man ett tilläggsbidrag från CSN om man har barn. Men det är inte i närheten av vad ett barn kostar, utan bara några hundralappar i månaden. Så billigt äter ingen unge.

Studerar man på helfart är tilläggsbidraget:

  • 1 barn: 628 kronor
  • 2 barn: 628 + 396 = 1024 kronor
  • 3 barn: 628 + 396 + 208 = 1232 kronor
  • 4 barn: 628 + 396 + 208 + 208 = 1440 kronor

Mellan 208 och 628 kronor i månaden per barn, alltså. Det är inte mycket. Det finns också en regel som säger att om båda föräldrarna studerar samtidigt, då kan bara den ena av dem får tilläggsbidrag för barnen. Varför det finns en sådan regel är oklart, men resultatet är förstås att det blir ännu svårare att försörja sina barn om båda föräldrarna studerar.

Man kan få bostadsbidrag som studerande med barn, men det löser ju inte problemet om man inte har råd att köpa mat till barnen.

Som en jämförelse ligger förjningsstödet (socialbidrag)mellan 2.320 och 4.110 för varje barn man har, beroende på hur gamla de är. Riksnormen för försörjningsstöd är satt så snålt som myndigheterna har kunnat, när de har räknat på hur mycket (alltså hur lite) man behöver för att kunna förse ett barn med livets absoluta nödtorft.

Mot den bakgrunden är det uppenbart att tilläggsbidraget från CSN inte är avsett att täcka den faktiska kostnaden för ett barn. Därför är siffrorna från CSN oanvändbara för att ta fram ett förslag på hur mycket extra basinkomst som vore rimligt att ge till föräldrar med försörjningsansvar. Studiemedelssystemet är inte konstruerat för att föräldrar som pluggar ska kunna försörja sina barn.

Att studiemedelssystemet inte fungerar för barnfamiljer får betraktas som ett systemfel. Väldigt ofta är politikernas råd till människor som blivit arbetslösa att de ska skaffa sig en bättre utbildning för att öka sina chanser på arbetsmarknaden. Men har man barn att försörja räcker inte studiemedlen till det. För att kunna sätta sig på skolbänken igen som förälder behöver man i praktiken ha endera en make/maka som kan försörja en, eller tillräcklgt med pengar på banken för att klara sig ändå. Har man inte det har man inte råd att vidareutbilda sig, hur gärna man än skulle vilja, och hur mycket man än skulle behöva en utbildning för att ta sig in på arbetsmarknaden.

Med ett rimligt utformat basinkomstsystem kan vi rätta till den här bristen. Att människor som vill vidareutbilda sig får den praktiska möjligheten att göra det är bra för alla, både för dem som utbildar sig och för Sverige som helhet.

21 februari 2021

Vad kostar barn enligt reglerna för försörjningsstöd?

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 14:30
Barn är söta, men de kostar pengar att försörja

Vad kostar barn? Frågan är intressant när man funderar på basinkomst. Föräldrar är skyldiga att försörja sina barn enligt lag. Om ett basinkomstsystem ska fungera även för barnfamiljer måste systemet ta hänsyn till att barn finns och kostar pengar. Den nivå som räcker för att en ensamstående vuxen ska klara sig räcker inte om hen har ett antal ungar att försörja också.

Flera av dagens olika trygghetssystem har regler som gör att man får mer pengar om man har barn. Vi kan titta på de systemen för att se vilken nivå lagstiftaren har tyckt var rimlig för att täcka kostnaden för att försörja barn. Vi börjar med försörjningsstödet.

Försörjningsstöd (socialbidrag, ekonomiskt bistånd)

Försörjningsstödet består av två huvudkomponenter: dels hyra upp till en nivå som socialtjänsten bedömer som rimlig, dels den så kallade riksnormen som ska täcka mat och övriga nödvändiga utgifter. Beloppet bestäms av regeringen inför varje nytt kalenderår och gäller som miniminivå för de behov som riksnormen ska täcka.

I riksnormen för 2019 fick en ensamstående vuxen 3.090 kronor för ”personliga kostnader” plus 990 kronor för ”gemensamma hushållskostnader”. Tillsammans blir det 4.080 kronor. Försörjningsstödet är obeskattat, så det är vad man faktiskt får ut för att täcka sina kostnader för mat och övrigt.

Men dessutom tillkommer ersättning för hyran, upp till den nivå som socialtjänsten i ens kommun tycker är lagom. I praktiken verkar det som att maxhyran som socialtjänsten betalar är runt 5.000 kronor i månaden för en ensamstående. Det ger totalt 9.000 efter skatt för personen att överleva på. Det är väldigt lite pengar, och det är inte särskilt kul att leva på den nivån, i synnerhet inte i längden. Men det går bevisligen, för det är många tiotusentals människor som gör det i Sverige idag.

Det är dock ett problem att myndigheterna inte redovisar öppet vilken maxhyra de accepterar för familjer av olika sammansättning. Det gör att det inte går att använda siffrorna från försörjningsstödet för att räkna ut totalkostnaden för barn inklusive hyra. Men vi kan ändå titta på riksnormen för barn för att se hur mycket socialtjänsten tycker att barn kostar om man bortser från att stora familjer behöver större boende. Det ger inte hela svaret, men det ger i alla fall viss information.

Riksnormen för barn består av de två komponenterna ”personliga kostnader” och ”gemensamma hushållskostnader”, precis som för vuxna.

De personliga kostnaderna är den största delen av riksnormen. Beroende på hur gammalt barnet är får man mellan 2.120 och 3.910 kronor, enligt den här tabellen:

Riksnorm hemmavarande barn 2019

Tabellen ser lite märklig ut om man tittar noga på den. Barn 1-2 år och 4-6 år kostar 2.380 kronor i månaden enligt tabellen. Men treåringar kostar bara 2.120. Vad är det som gör just att just treåringar är billigare? Det vet vi inte, och får troligen aldrig veta. Men det spelar inte så stor roll, för det är i vart fall den här tabellen som gäller.

Ersättningsnivån för de gemensamma hushållskostnaderna varierar mellan 110 och 280 kronor per barn, beroende på vilket barn i ordningen det är. Logiken i hur det varierar är inte glasklar. Enligt socialtjänsten ökar de gemensamma hushållskostnaderna med 110 kronor för det första barnet, 280 kronor för det andra, och 190 kronor för det tredje.

Varför just det andra barnet är dyrare förklaras ingenstans, precis som vi inte får veta varför treåringar är billigare än tvååringar och fyraåringar. Men det är lite kul att det finns mysterier här i livet. 🙂

För att få fram den totala riksnormen för barn i olika åldrar behöver vi ta ett snittvärde för de gemensamma kostnaderna och lägga till till de personliga kostnaderna. Låt oss säga 200 kronor jämnt, som är ungefär mittemellan värdena för det första och andra barnet.

Den totala riksnormen för barn blir då mellan 2.320 (för treåringar) och 4.110 (för 19-20-åringar som bor hemma och läser på gymnasiet).

Det tillkommer inget barnbidrag om man går på försörjningsstöd, eftersom försörjningsstödet sänks med precis lika mycket som man får ut i barnbidrag. Beloppen i diagrammet inkluderar alltså eventuellt barnbidrag.

Hyran ingår inte i riksnormen, så diagrammet ger en ofullständig bild av vad socialtjänsten anser att ett barn kostar. Men det är ändå värdefullt att ha data på vad som anses rimligt som merkostnad för barn förutom boendekostnaden.

Kommentarer på Facebook

7 februari 2021

Försörjningsstöd 2019: Att betala ut 11,6 miljarder krävde 4.000 socialarbetare på heltid

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 15:17

4.000 handläggare i hela landet jobbade heltid med att dela ut 11,6 miljarder i försörjningsstöd till 200.000 hushåll 2019

Försörjningsstöd är det som förr hette socialbidrag, och som nu heter ”ekonomiskt bistånd” i officiella sammanhang. Det är samhällets yttersta skyddsnät, för den som varken kan få a-kassa, sjukersättning eller något annat bidrag att försörja sig på. Försörjningsstödet betalas av kommunerna, men det finns samlad statistik på nationell nivå för den som vill skaffa sig en överblick.

Statistiken är utspridd på lite olika ställen på nätet.

Socialstyrelsen har en sida som heter ”Statistik om ekonomiskt bistånd”. Några korta fakta:

  • År 2019 betalades drygt 11,6 miljarder kronor ut till hushåll.
  • År 2019 fick knappt över 202.000 hushåll ekonomiskt bistånd någon gång under året. 
  • Antalet biståndsmottagare under 2019 var nära 382.000, varav omkring 116.000 av dessa var kvinnor, 133.000 män och 133.000 barn.

På den här sidan kan man klicka på texten ”Tillhörande dokument och bilagor” och därefter excel-filen Bilaga – Tabeller – Ekonomiskt bistånd 2019. Då får man upp ett kalkylblad med en mängd statistik om försörjningsstödet, uppdelat på olika hushållstyper.

Till exempel kan man i Tabell 11B se att det var över 50.000 barn 0-17 år som levde i hushåll som var helt beroende av försörjningsstöd (hushåll som fick försörjningsstöd minst 10 av årets månader).

Vi har 50.000 barn och ungdomar som växer upp i direkt ekonomisk misär, alltså.

Statistiska Centralbyrån SCB har också statistik om bland annat försörjningsstödet på sidan ”Hushållens ekonomi allmän statistik”. Statistiken visar antal helårspersoner i åldrarna 20–64 år som försörjs med sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd.

Att statistiken är omräknad till helårspersoner är bra, för det är oftast det man är intresserad av om man ska skissa på system för basinkomst.

I tabellen ”Antalet helårsekvivalenter 1990–2019” ser vi att det var 95.000 helårsekvivalenter i åldern 20-64 som fick försörjningsstöd 2019.

Socialstyrelsen har även en sida som heter ”Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd”. Där kan man jämföra resultaten av kommunernas och stadsdelarnas arbete inom området ekonomiskt bistånd.

Klickar man på ”Tillhörande dokument och bilagor” under pdf:en ”Öppna jämförelser 2019 – Ekonomiskt bistånd” hittar man kalkylarket Bilaga – Resultat kommuner, län och riket – Ekonomiskt bistånd – Öppna Jämförelser 2019. I kolumnen AQ på det andra bladet i kalkylarket döljer sig intressant information, nämligen hur många heltidstjänster hos kommunerna som går åt för att sköta administrationen av försörjningsstödet.

Summerar man antalet helårstjänster för alla kommunerna blir det totalt 3.793 helårstjänster för hela riket. Men inte riktigt alla kommuner har rapporterat in den här siffran, så vi kan lugnt avrunda till att:

  • Det går åt 4.000 heltidstjänster för att betala ut försörjningsstödet

Det är en väldigt hög kostnad för administrationen i förhållande till hur mycket pengar som betalas ut. Om vi säger att en offentliganställd kostar 750.000 om året inklusive sociala avgifter och alla kringkostnader, då finner vi att

  • Det kostar 3 miljarder att betala ut de 11,6 miljarderna i försörjningsstöd

Den administrativa kostnaden är alltså 25% av beloppet som betalas ut. Det är betydligt högre än i andra stora bidragssystem, där de administrativa kostnaderna normalt ligger på ensiffriga procenttal.

Om vi inför basinkomst behövs inte försörjningsstödet längre (utom möjligen för rena undantagsfall). Då skulle vi – teoretiskt sett – kunna spara 3 miljarder i administration genom att sparka de 4.000 socialarbetare som idag går åt till att handlägga försörjningsstödet. Men det tycker jag inte vi ska göra. En betydligt bättre idé när vi har infört basinkomst är att behålla de 4.000 socialarbetarna, men låta dem jobba med det de är utbildade för, alltså att hjälpa människor med mer komplicerade problem än bara att de inte har pengar till sin försörjning.

Hur vi ska lösa problemen med utanförskap, och hur vi bäst kan integrera de hundratusentals människor som invandrat de senaste åren, är bland de hetast debatterade ämnena i Sverige just nu. Självklart finns det ingen enskild åtgärd som löser alla de problemen.

Men skulle inte 4.000 frilagda socialarbetare, som redan finns på plats och kan börja jobba med problemen omedelbart, kunna vara åtminstone en stor hjälp för att få integration och arbete mot utanförskap att fungera bättre?

Kommentarer på Facebook

16 december 2020

Kommentarer till Göran Lambertz’ förslag till basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:43

Fd justitiekanslern Göran Lambertz har presenterat ett förslag till basinkomst

Före detta justitiekanslern Göran Lambertz har skissat på ett förslag till basinkomstsystem för Sverige. Det är kul att han intresserar sig för frågan, för basinkomst är något vi borde diskutera mer. Men själva förslaget Lambertz presenterar har ett antal rejäla brister.

Lambertz basinkomstförslag är en del av en uppsats med titeln ”Fattigdom och juridik” finns i Vänbok till Sverker Scheutz, Om rätt och att undervisa rätt, (red. H, Eklund m.fl), Uppsala 2020, s. 403 ff. Uppsatsen är värd att läsa, så gör gärna det.

Huvuddelen av Lambertz’ text är en mycket bra genomgång av dagens lapptäcke av trygghetssystem, och de problem som de skapar. Människor som behöver samhällets stöd är helt utlämnade till olika handläggares godtycke, tvingas in i bidragsfällor som gör det svårare för dem att komma igen, och hamnar ibland mellan stolar och blir utan pengar till sin försörjning. Lambertz ger en utmärkt översikt över både systemen och problemen.

Men hans konkreta förslag, som presenteras i slutet av uppsatsen (s. 420-423), har jag ett antal invändningar mot. De tre viktigaste är:

  1. Beloppet 5.912 är för lågt för att leva på. Nivån måste vara minst 9-10.000 om basinkomsten ska kunna ersätta dagens bidrag. Därför måste alla behovsprövade bostadsbidrag vara kvar, vilket innebär att det fortfarande är upp till en handläggares godtycke om man ska få pengar så man överlever eller inte. Med en basinkomstnivå som inte räcker till priset för mat och hyra uppnår man inga av fördelarna han vill ha. Det blir varken ökad trygghet eller minskad byråkrati.
  2. Han tänker sig en skarp brytpunkt för om man får basinkomst eller inte vid 5.912 kronor. Tjänar man 5.912 kronor får man behålla hela basinkomsten. Men tjänar man 5.913 kronor blir man av med hela basinkomsten rakt av. Den sista kronan man tjänar gör alltså att man förlorar 5.900 i inkomst. Det är ett helt absurt förslag, och fullständigt onödigt. Om man istället gör en gradvis avtrappning slipper man det här problemet. Istället för att ha en skarp gräns vid 5.912 kronor är det bättre att säga att basinkomsten sänks med hälften av vad man tjänar själv. Då lönar det sig alltid att jobba, och man slipper att systemet blir en bidragsfälla/kvinnofälla.
  3. Han vill bara ge basinkomsten till svenska medborgare, och inte till alla som omfattas av dagens trygghetsssytem. Det är en mycket dålig idé. Vi har runt 1 miljon människor som bor permanent i Sverige och som omfattas av trygghetssystemen idag, men som inte är svenska medborgare. Dem kan vi inte plötsligt ställa helt utan någon trygghet alls, vilket skulle bli följden om man ersätter dagens trygghetssystem med basinkomst enbart för medborgare. Lambertz (och alla andra) får gärna läsa Martin Jordös utmärkta text om basinkomst och invandring, eller vad jag har skrivit om samma ämne. De som omfattas av trygghetssystemen idag måste även ingå i ett nytt system.

Det här är bara tre invändningar mot Lambertz konkreta förslag, och vill man gå vidare kan man hitta fler. Ska ett förslag till basinkomst bli realistiskt är det ganska många detaljer som man måste fundera på och se till att de blir rätt. Där har Lambertz en bra bit kvar.

Men det är ändå positivt att han har skissat på ett konkret förslag, som i vart fall kan stimulera till ytterligare diskussioner. Och genomgången av dagens system och problem är som sagt utmärkt.

Vad vi slutändan än hamnar i för förslag till ett svenskt basinkomstsystem, borde vi alla åtminstone kunna enas om en sak. Så byråkratiskt, otryggt och destruktivt som systemen ser ut idag är inte hållbart för framtiden.

Vi kan bygga någonting som är mycket bättre, både för de direkt berörda människorna och för Sverige som helhet.


Kommentarer i basinkomstgruppen på Facebook

17 augusti 2020

Universell basinkomst (UBI) är omöjligt – men basinkomstgaranti (BIG) behöver inte bli dyrare än dagens system

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:35

Ordet ”basinkomst” kan betyda endera av två väldigt olika förslag på reformering av trygghetssystem. Det gör att debatten lätt blir väldigt förvirrad, eftersom det ofta inte framgår vilken typ av system en viss person menar. ”Basinkomst” kan endera vara

  • Universell basinkomst (Universal Basic Income, UBI), vilket betyder att alla får basinkomsten utbetald, även höginkomsttagare, miljonärer och alla med vanliga jobb.
  • Basinkomstgaranti (Basic Income Guarantee, BIG), vilket betyder att alla har rätt att få basinkomst om de skulle behöva det, men att bara de som har inga eller mycket låga inkomster får någon basinkomst utbetald.

Tyvärr är de flesta som är för basinkomst mentalt fastlåsta vid att det ska vara universell basinkomst UBI, alltså att alla ska få, även den stora majoriteten löntagare som inte alls behöver någon basinkomst, eftersom de redan tjänar så mycket själva att de klarar sig. Jag skriver ”tyvärr” eftersom en sådan modell är helt omöjlig att finansiera.

Så länge ordet ”basinkomst” är synonymt med UBI är frågan politiskt stendöd, och bara en flummig vision som aldrig kommer hända.

Att UBI är helt omöjligt kan vem som helst konstatera själv med en enkel överslagsberäkning. Att ge 10.000 i månaden till var och en av Sveriges 10 miljoner invånare skulle kosta 1.200 miljarder. Det är mer än hela statens budget, som idag är på lite drygt 1.000 miljarder.

Vill man bara ge UBI till de 5,8 miljonerna människor i arbetsför ålder sjunker kostnaden till 700 miljarder, men det är inte till någon hjälp, för 700 miljarder är också alldeles för mycket pengar för att det ska gå att stoppa in i en 1000-miljardersbudget.

Att ge universell basinkomst UBI till alla är alltså helt omöjligt, och det är ju inte särskilt förvånande. Basinkomst (i alla dess former) är fördelningspolitik, och det går inte att fördela pengar så att alla får mer samtidigt.

Men om man istället tittar på basinkomstgaranti BIG, då är det fullt möjligt att finansiera det på ett helt realistiskt sätt. I ett sådant system har alla rätt till basinkomst om de saknar andra inkomster, men bara då. Den stora majoriteten som redan försöjer sig själva får inga extra pengar – men de får en extra trygghet i att veta att samhället kommer ställa upp om de av ena eller andra anledningen hamnar utanför arbetsmarknaden. Vi ersätter dagens otrygga lapptäcke av trygghetssystem med ett enkelt och begripligt system där ingen någonsin kan bli utförsäkrad eller hamna mellan stolar. En sådan reform går att räkna hem och finansiera. Utformar man systemet rätt behöver det inte ens bli dyrare än vad vi betalar för dagens trygghetssystem och system för fördelningspolitik.

Basinkomstgaranti BIG skulle i så fall ersätta det mesta av dagens Arbetsförmedling/a-kassa, försörjningsstöd, bostadsbidrag och sjukersättning för långtidssjuka. Det kanske inte blir mer pengar i plånboken för bidragstagarna än idag, men det blir oändligt mycket bättre trygghet och mindre förnedring. Det blir fortfarande tajt ekonomiskt och ingen dans på rosor för dem som får basinikomsten utbetald, men ingen riskerar någonsin att falla mellan stolar. Dessutom lönar det sig alltid att jobba om man får chansen (vilket det inte gör med dagens system).

Jag har tagit fram en skiss på ett system för basinkomstgaranti BIG för Sverige, för att visa att det är helt och hållet realistiskt och möjligt.

Här är ett föredrag jag höll i Almedalen 2019 där jag presentera förslaget (video 38 min):
https://www.youtube.com/watch?v=PezmyPUaKEw

Själva förslaget i dess helhet finns här:
https://christianengstrom.wordpress.com/2016/03/04/sammanfattning-ett-konkret-genomraknat-forslag-till-basinkomst/

27 april 2020

Akut inkomstgaranti för coronakrisens arbetslösa

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 9:51

Grafik: Kommuner där arbetslösheten ökat respektive minskat mest

Coronakrisen har lett till en ökning av arbetslösheten, och vi har troligen bara sett början ännu. Grafik från SvD/TT.

Coronakrisen har gjort att många blivit arbetslösa, och att många timanställda (bland annat inom hotell och restaurang) inte längre får några timmar. En del av dem som blivit av med jobbet har rätt till a-kassa enligt dagens regler, men långt ifrån alla. Här är ett konkret förslag på en akut inkomstgaranti för att hjälpa dem som hamnat mellan stolar i dagens trygghetssystem.

Förslaget i en mening

Den som inte har haft jobb sedan epidemin startade i mars, men som jobbade halvåret innan, får 12.000 kronor brutto per månad i akut inkomstgaranti, om den inte har rätt till a-kassa, försäkringskassa eller liknande.

Kostnad för staten 2-3 miljarder per månad

12.000 kronor före skatt motsvarar 10.000 kronor netto, enligt preliminärskattetabell 33. Kostnaden för staten blir alltså 10.000 kronor per månad per person som får den akuta inkomstgarantin, eller 1 miljard per månad per 100.000 mottagare. Om vi uppskattar att cirka 2-300.000 personer skulle omfattas av systemet, blir kostnaden 2-3 miljarder per månad.

Ett automatiskt system som kan införas snabbt – redan från mars 2020 retroaktivt

Systemet är konstruerat för att kunna administreras helt automatiskt av Skatteverket. Det behövs inga individuella bedömningar för att avgöra vem som har rätt till den akuta inkomstgarantin, utan utbetalningarna styrs helt av objektiva kriterier grundade på uppgifter som Skatteverket redan har tillgång till idag. Det enda som behöver göras är att programmera Skatteverkets datorer till att betala ut stödet enligt de regler som anges i förslaget. Om den politiska viljan finns, skulle det gå att implementera på några veckor, och skulle (om så önskas) kunna börja gälla retroaktivt redan från mars 2020.

Skatteverket har sedan några år tillbaka tillgång till uppgifter på månadsbasis om vad alla skattskyldiga i Sverige har tjänat. I och med det är det tekniskt lätt att identifiera alla individer som försörjde sig på arbete under halvåret innan epidemin bröt ut, men som blivit av med de inkomsterna från mars 2020. Systemet blir extremt träffsäkert, vilket hjälper till att hålla nere kostnaden för staten. Det leder heller inte till någon ökad arbetsbelastning för Arbetsförmedlingen, eftersom handläggningen kan skötas helt automatiskt av Skatteverket, utan att mottagaren av stödet ens behöver ansöka om det.

Fast anställda, timanställda och egenföretagare behandlas lika

Systemet är helt baserat på varje individs inkomster före epidemin, jämfört med inkomsterna efter. Det spelar ingen roll om det var en fast anställd som blivit uppsagd, en timanställd som inte längre får några timmar, eller en frilansare med enskild firma som inte längre får några uppdrag. Det enda som är relevant för att avgöra om någon ska få den akuta inkomstgarantin är att personen tjänade tillräckligt i lön eller inkomst av näringsverksamhet för att försörja sig innan epidemin, men har sett den inkomsten försvinna från mars 2020.

De som redan har a-kassa, f-kassa eller studerar berörs inte

Personer som idag försörjs av bidrag från Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan berörs inte av förslaget. De fortsätter vara kvar i de systemen precis som idag, och har inte rätt till någon akut inkomstgaranti. Samma sak gäller studerande på högskolor, som fortsätter få studemedel på samma sätt som idag.

De här begränsningarna är till för att hålla nere storleken på det nya systemet, och inte göra större förändringar än nödvändigt i det första akuta stadiet. Syftet med den akuta inkomstgarantin är att fånga upp de grupper som faller mellan stolar i dagens regelverk, men som är i akut behov av stöd för att klara sig under de speciella omständigheter som epidemin har lett till.

De som har försörjningsstöd berörs inte heller

Personer som idag lever på försörjningsstöd (socialbidrag) berörs inte heller av det nya systemet, om de inte försörjde sig på eget arbete under halvåret innan epidemin startade. Om de levde på försörjningsstöd (eller andra bidrag) under halvåret innan epidemin, har Skatteverket registrerat att de inte fick lön från arbete under den perioden. De är då inte berättigade till akut inkomstgaranti, utan fortsätter i dagens system precis som förut.

På sikt kan man fundera på om någon form av inkomstgaranti skulle ersätta hela eller delar av försörjningsstödet, för att få ett skyddsnät som är mer robust och mindre byråkratiskt och godtyckligt. Men den diskussionen kan vänta tills vi har tagit hand om de akuta problemen.

Förslaget i mer detalj

Vem ska få akut inkomstgaranti?

Full akut inkomstgaranti (12.000 brutto/månad) betalas ut till den som

  • är boende och skattskriven i Sverige
  • är 19-65 år gammal
  • inte är studerande
  • inte är försörjd av a-kassa eller f-kassa
  • i snitt tjänade minst 12.000 brutto/månad i lön eller inkomst av näringsverksamhet under perioden september 2019 till februari 2020, och förlorat den inkomsten från mars 2020

Utbetalningen görs automatiskt av Skatteverket, utan manuell handläggning eller ansökan från mottagaren av inkomstgarantin.

De som tjänade mindre än 12.000/mån halvåret innan epidemin får sin gamla snittinkomst

Personer som hade en genomsnittlig arbetsinkomst under 12.000/mån halvåret innan epidemin, är får akut inkomstgaranti med samma belopp som de hade i genomsnitt under det halvåret.

Den som till exempel tjänade 5.000 brutto i snitt per månad under perioden september 2019 till februari 2020, får 5.000 brutto i akut inkomstgaranti.

Den här regeln leder automatiskt till att den som helt saknade arbetsinkomster sept 2019 – feb 2020 inte är berättigad till akut inkomstgaranti.

Valaffisch: Det ska löna sig att arbetaDet ska löna sig att arbeta – gradvis nedtrappning av inkomstgarantin med 50%

När en person som är berättigad till akut inkomstgaranti lyckas tjäna pengar på eget arbete, sänks den akuta inkomstgarantin med hälften av vad personen själv drog in brutto.

Exempel: Anna har 12.000 kronor i akut inkomstgaranti, men lyckas själv tjäna 5.000 kronor brutto en månad. Då sänks inkomstgarantin med 50% av 5.000, alltså 2.500 kronor. Totalt få hon den månaden 9.500 i inkomstgaranti plus de 5.000 hon tjänade själv, vilket tillsammans blir 14.500 kronor brutto.

Den här utformningen av systemet gör att det alltid lönar sig att arbeta om man får chansen.

Vid en bruttolön på 24.000 kronor blir den akuta inkomstgarantin helt utfasad, och personen försörjer sig själv på eget arbete.

Skatteverket sköter utbetalningarna automatiskt

För att systemet ska kunna sjösättas snabbt och få effekt omedelbart, krävs det att hanteringen kan ske helt automatiskt. Enligt uppgift har Arbetsförmedlingen just nu 12 veckors handläggningstid för nyinskrivna klienter, och den tiden kan mycket väl komma att öka till följd av att många ställs utan inkomst på grund av epidemin. Att stå helt utan inkomst i 3 månader drabbar många utsatta väldigt hårt, även om de efter den tiden är berättigade till a-kassa enligt dagens regler.

Skatteverket har redan idag information om vad var och en av oss tjänar varje månad, genom det ordinarie systemet för preliminärskatt. Reglerna för den akuta inkomstgarantin är utformade så att den information som Skatteverket redan har är tillräcklig för att administrera hela systemet för inkomstgaranti. Det enda som behövs är man lägger in reglerna för akut inkomstgaranti i Skatteverkets datorer, som sedan kan sköta all administration helt automatiskt.

Skatteverket har också färdiga rutiner för att betala ut pengar till personer som är berättigade till det. Alla i Sverige har anmält ett bankkonto som Skatteverket använder för att betala ut pengar när man får tillbaka på skatten. Den akuta inkomstgarantin betalas ut månadsvis till det kontot för alla som är berättigade till akut inkomstgaranti enligt det här förslaget.

16 november 2019

Inkomstfördelning och ekonomisk politik i Pirat-TV idag lördag 16/11 15.00

Filed under: basinkomst,informationspolitik — Christian Engström @ 11:05

Idag lördagen den 16 november kl 15.00 kommer jag att medverka i Pirat-TV, i ett samtal om inkomstfördelning och ekonomisk politik.

Piratpartiet är för att man undersöker om det går att införa en basinkomstgaranti som alternativ till dagens (labyrint av) trygghetssystem, men har inte tagit ställning till den ekonomiska politiken så mycket i övrigt.

Därför räknar jag med att det blir mer av ett samtal där vi diskuterar olika tänkbara möjligheter, snarare än en presentation av något färdigt förslag.

Som grund för diskussionen har jag tagit fram ett diagram över inkomstfördelningen bland befolkningen i arbetsför ålder (19-65 år). Det ser ut så här:

Månadslön (netto) och skatt 2017, alla 19-64 år i percentiler

Inkomstfördelning för befolkningen i arbetsför ålder

Grafen är baserad på det här kalkylarket, Inkomststatistik 2017 från SCB

Jag har också ett par andra bilder i en minimal powerpointpresentation:
Inkomstfördelning 01 Pirat-TV.ppt

Välkommen att titta på diskussionen i Pirat-TV, endera live från klockan 15.00 eller i efterhand. Tittar du live har du också möjlighet att ställa frågor och kommentar på Discord.

7 november 2019

Magnus Andersson (PP) om basinkomst

Filed under: basinkomst,informationspolitik — Christian Engström @ 9:17

Magnus Andersson, Piratpartiet

Magnus Andersson, som är Piratpartiets partiledare, har skrivit ett mycket bra inlägg om basinkomst på Facebook. Jag kopierar inlägget här:

Det är faktiskt inte en så trixig fråga egentligen om vi bara börjar titta på de generella stödsystem som vi har idag.

Till att börja med vill jag klargöra att den form av basinkomst som jag är för är den som kallas negativ inkomstskatt. I princip så betyder den att om du tjänar under en viss summa så börjar skatten trappas ned och vid en viss punkt så börjar den bli negativ, så att man aldrig kommer under en viss inkomstnivå. Det förslag som Christian Engström har räknat på låg runt 100.000 kr om året (om jag inte minns fel så pratar han om 120.000kr/året numera) och det tycker jag är en bra startpunkt för en diskussion.

Det som vi behöver hålla i huvudet är att det inte handlar om några större summor, och ”att leva på” är väldigt relativt. Jag skulle snarare säga att det är en summa som ska göra att man kan överleva och existera i dagens samhälle med mat för dagen och tak över huvudet. Det är det primära i denna modell. Inget fancy, men det ska vara en allmän fallskärm för de som hamnar i en svår situation utan att samhällets krav först ska krossa individen innan den får hjälp.

För om vi tittar på hur systemet fungerar idag så är det de som ”kämpar och sliter” som redan idag får betala för de som inte har möjligheten att försörja sig själva. Det stora problemet är att systemet är extremt godtyckligt och kräver att man först sätter sig i en ekonomisk situation som i praktiken är omöjlig att ta sig ur utan hjälp. Systemet skapar ett beroende, vilket gör att det alltid kommer att finnas ett behov av det, samtidigt som det är så komplext att ingen har full koll på hur det fungerar. Om jag skulle vara lite elak så skulle jag kunna säga att det är designat att fungera så, då det skapar fler röster som skulle rösta på partier som vill utöka stödsystemen, men jag ska försöka att inte vara konspiratorisk. 😉

Många människor är väldigt schizofrena runt välfärdssystemet, för samtidigt som de vill ha ett skyddsnät så vill de att det ska vara av taggtråd och elektrifierat samt så långt ned att man slår i botten innan man kan lyftas upp över skärselden, så att alla ska frukta att hamna däri. För det är just detta: ingen ska tycka att det är en bekväm hammock att landa i för att ta igen sig, för då riskerar de att få betala för denna person allt för länge och om det blir många i den där hammocken så blir det ytterst svårt att för de som ”kämpar och sliter” att hålla uppe nätet så att alla kan se att det ändå finns där – situationen skulle bli ohållbar och nätet skulle fallera.

Så när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet pratar om solidaritet så har jag svårt att förstå dem, för hur de agerar står i bjärt kontrast till vad de säger. De säger att välfärden ska finnas där som en trygghet för alla att lita på, men när allt fler blir av med sina bidrag, allt fler bedöms arbetsföra trots kronisk sjukdom, allt fler blir av med hjälp likt LSS för ett drägligt liv. Hur ska vi kunna lita på vårt välfärdssystem när de som behöver det allra mest faller ur det?

Det vi behöver är ett system som är okomplicerat, som inte kräver att ens ekonomi fullständigt skjuts i sank för att hjälpen ska sättas in. Ett system som fångar upp de som är på kanten att trilla ned i skyddsnätet och får dem att komma bort från kanten så tidigt som möjligt, så att de inte riskerar att bli en permanent börda för skyddsnätet och de som ”kämpar och sliter”. Ett system som ser till att skapa incitament att ta jobb som även kan skapa en liten inkomst genom att inte ha en marginaleffekt på 100% (dvs att bidragen inte sänks lika mycket som man tjänar på att ta ett litet jobb, utan man får behålla en del av inkomsten). Ett system som uppmuntrar eget företagande. Ett system som går att realisera inom dagens budget utan några större justeringar och framför allt: ett system som inte är godtyckligt.

Det är där som jag ser att negativ inkomstskatt komma in, för det har de egenskaperna som ett väl fungerande system bör ha. Sedan kan vi kalla det något annat för att de som har svårt för basinkomst som namn.

Sedan, som en bonus då systemet bygger på inkomstskatt, så kan vi se till att flytta delar av Arbetsförmedlingens extremt nitiska personal till Skatteverket för att där skärskåda folks skatteinbetalningar för att hitta de som försöker smita undan, istället för idag jaga varenda krona som en bidragstagare måste redovisa för att de ska få sina bidrag. Något säger mig att det i sig skulle vara en nettoförtjänst för staten. Så slipper vi slå och sparka på de som redan ligger ned och titta på de som har råd att undvika skatt istället.

18 oktober 2019

Inkomststatistik från SCB för basinkomstberäkningar (2017)

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:46

Så här såg inkomstfördelningen ut för alla i arbetsför ålder (19-65) som bodde i Sverige 2017:

Diagram över inkomstfördelningen för alla i åldern 19-65 år 2017

Inkomsfördelning för alla i åldern 19-65 år 2017. Personer, från fattigaste till rikaste, på x-axeln.

Här är en beskrivning av hur jag har gjort för att ta fram diagrammet.

I Statistikdatabasen från Statistiska Centralbyrån SCB kan man hitta massor med siffror om Sveriges ekonomi. Bland annat går det att hitta statistik över hur befolkningens inkomster är fördelade, om man vet var man ska leta. Gräver man lite i statistikdatabasen kan man ta fram en inkomststatistik över befolkningen i arbetsför ålder. Det är intressant om man vill räkna på kostnaden för olika system för basinkomst.

Vi är intresserade av att få fram statistik över alla som bor i Sverige och är i åldern 19-65 (alltså de som har fyllt 19 men inte 65). Varför just det åldersintervallet?

Att vi vill börja från 19 års ålder beror på att de flesta ungdomar går i gymnasiet tills det år de fyller 19. Fram tills dess är de enligt lag försörjda av sina föräldrar. När de gått ut gymnasiet upphör föräldrarnas försörjningsansvar. Då får de endera försörja sig på studiemedel om de börjar plugga på högskola, eller på att börja jobba. Men lyckas de inte få något jobb omfattas de av samhällets trygghetssystem. Idag innebär det a-kassa, aktivitetsersättning (sjukpension) eller försörjningsstöd (socialbidrag). Men om Sverige hade ett basinkomstsystem skulle de få basinkomst istället.

Att vi inte vill ha med pensionärer från 65 beror just på att de är pensionärer. Pensionärer har redan basinkomst: de får pengar varje månad så att de klarar sig, utan några krav på att de ska jobba eller göra några andra motprestationer. Visserligen kan man tycka att garantipensionen (den lägsta pension man kan få) är för låg, och jag har stor sympati för den ståndpunkten. Men vill man åtgärda det, är det bästa sättet att helt enkelt skaka fram pengar i budgeten och höja garantipensionen med lämpligt belopp. Det behövs inga nya system för att ta hand om pensionärerna. Vill man förbättra för pensionärerna är det mycket lättare att bara fylla på mer pengar i dagens system. Därför är det bättre att lämna pensionärerna utanför diskussionen om basinkomst, för att inte göra det mer komplicerat än nödvändigt.

Statistikdatabasen innehåller ett stort antal olika tabeller, som man kan hitta på den här sidan. Inkomststatistiken hittar vi under

  • Hushållens ekonomi
    • Inkomster och skatter
      • Inkomster – Individer

Den första tabellen vi vill titta på heter ”Sammanräknad förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året (antal personer, medel- och medianinkomst samt totalsumma) efter region, kön, ålder och inkomstklass”. För att få fram de intressanta värdena väljer vi:

  • tabellinnehåll: Medelinkomst, Medianinkomst, Totalsumma och Antal personer (alla fyra fälten)
  • region: Riket
  • kön: Totalt
  • ålder: 20-64 år
  • inkomstklass: alla fälten
  • år: 2017

Ber vi att få resultatet på formatet ”Excel (.xlsx)” skapas kalkylbladet HE0110J7.xlsx

Slutpunkten i det här åldersintervallet är vad vi vill ha, för åldern 64 betyder de som fyllt 64 men inte 65, alltså den sista årgången som ännu inte fått ålderspension. Men startpunkten är från 20 år, och inte från 19 som vi vill ha, så 19-åringarna måste vi lägga till.

19-åringarna kan vi hitta i en annan tabell, med namnet ”Sammanräknad förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året (antal personer, medel- och medianinkomst samt totalsumma) efter kön, inkomstklass och ålder i 1-årsklasser”. Där gör vi samma val som i den föregående tabellen, förutom att vi väljer ”ålder: 19 år” (och inte behöver ange ”region: Riket”). Då skapas kalkylbladet HE0110AA-2.xlsx

I kalkylbladet Inkomststatistik 2017 från SCB.xlsx har jag kopierat de två tabellerna för åldersgrupperna 20-64 år respektive 19 år, och summerat dem till en tabell 19-64 år i cellerna O9:T38. Medianerna i kolumn Q är viktade medelvärden av medianerna för de två åldersgrupperna.

För att kunna skapa ett diagram har jag sedan tagit värdena i tabellen 19-64 år och skapat datapunkter där x-värdet representerar person x i ordningen från den med lägst månadslön till den med högst, och y-värdet är månadslönen. Som datapunkter för att skapa diagrammet används dels gränserna mellan inkomstklasserna, dels medianerna i respektive klass.

(Detalj: För att få ett snyggare diagram har jag avsiktligt struntat i den sista datapunkten med en månadslön på 250.000. Det är så få som tjänar så mycket, så det är inte värt att göra diagrammet dubbelt så högt bara för deras skull. Känner de sig kränkta över att inte få vara med i diagrammet får de väl gråta hela vägen till banken. 🙂 )

Uppdatering:

Jag har uppdaterat Inkomststatistik 2017 från SCB och lagt till en tabell med inkomstfördelningen i percentiler, alltså en tabell med 100 värden där varje värde representerar genomsnittlig månadslön för en hundradel av den arbetsföra befolkningen.

För att få fram percentilerna skrev jag ett enkelt Java-program, och importerade sedan datat till kalkylarket.

Att ha inkomstfördelningen uttryck som percentiler är den bekvämaste formen om man vill göra överslagsberäkningar på vad olika förändringar av skatter och bidrag skulle få för effekt. Då kan man enkelt behandla de 100 värdena i ett vanligt kalkylark.

Representerat som en graf ser det ut så här:

Percentiler 2017

Inkomstfördelning 2017 för alla 19-65 år i percentiler, det vill säga att varje stapel motsvarar en hundradel av befolkningen, från de fattigaste till de rikaste

I den här grafen är även den sista stapeln korrekt, alltså den som representerar procenten med högst inkomster. The top 1% har en genomsnittlig månadsinkomst på 150.000 kronor.

De nedersta 5% har månadsinkomsten 0, och totalt 15% har en månadsinkomst på under 8000 kronor, som de inte rimligen kan försörja sig på.  De är endera försörjda av familjemedlemmar eller av obeskattade bidrag som inte syns i den här statistiken.

Referenser:

Statistikdatabasen hos SCB, startsida

Sammanräknad förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året (antal personer, medel- och medianinkomst samt totalsumma) efter region, kön, ålder och inkomstklass

Sammanräknad förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året (antal personer, medel- och medianinkomst samt totalsumma) efter kön, inkomstklass och ålder i 1-årsklasser

Inkomststatistik 2017 från SCB

Uppdatering – mer referenser:

SCB: Inkomster för personer (2018)

SCB: Inkomster och skatter (2000–2018)

Nästa sida »

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: