Christian Engström, Pirat

30 juni 2019

Basinkomst i Almedalen 2019 – video

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 9:27

Den 4 juli 2019 pratade jag om Basinkomst hos Tidningen Syre i Almedalen.

Jag presenterar ett konkret och genomräknat förslag för hur vi skulle kunna införa basinkomstgaranti i Sverige, för att få ett tryggt och robust system som ersätter stora delar av dagen lapptäcke av trygghetssystem. Jag har också ett förslag på ett experiment med basinkomst som vi skulle kunna starta, för att ta ett första steg och gå från ord till handling.

Här är videon med mitt föredrag:

De slides jag använde finns här:

Basinkomst Almedalen 2019.ppt

……

Hela mitt förslag till basinkomstsystem finns att ladda ner som pdf här.

Samma förslag finns även publicerat som ett antal blogginlägg:

  1. Vi har redan basinkomst i Sverige idag
  2. Politikerna kan inte lösa arbetslösheten
  3. Dagens trygghetssystem för arbetslösa är för otrygga och för byråkratiska
  4. Förslag till basinkomst: 8.333 kronor i månaden skattefritt
  5. Basinkomst från 19 års ålder
  6. Pensionärer har redan basinkomst
  7. Alla som omfattas av trygghetssystemen idag måste omfattas av basinkomst, inte bara svenska medborgare
  8. Basinkomst till alla som inte har andra inkomster — ”negativ inkomstskatt”
  9. Med statistiken över inkomstfördelning kan vi räkna på vad basinkomst kostar
  10. Grundbidrag istället för grundavdrag för låginkomsttagare
  11. Basinkomst med 33% avtrappning av bidraget kostar 132 miljarder
  12. Att höja basinkomsten över 8.333:- per månad blir ganska dyrt
  13. Finansiering av basinkomst del 1: Ersätt försörjningsstödet (11 miljarder)
  14. Finansiering av basinkomst del 2: Lägg ner Arbetsförmedlingen (64 miljarder)
  15. Finansiering av basinkomst del 3: Ersätt studiemedlen (17 miljarder)
  16. Låt sjukförsäkringen vara kvar
  17. Basinkomst kan inte ersätta sjukförsäkringen av politiska skäl — men a-kassan går att ändra
  18. Låt föräldrapenningen också vara kvar
  19. Finansiering av basinkomst del 4: Slopa momsrabatterna (50 miljarder)
  20. Sammanfattning: Ett konkret, genomräknat förslag till basinkomst
  21. So what om basinkomst leder till att folk säger upp sig och bara slappar?

16 april 2019

Libertarianska argument för basinkomstgaranti

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:12

 

Friedrich Hayek

Den nobelprisvinnande libertarianske ekonomen Friedrich Hayek stödde tanken på en basinkomstgaranti enligt modellen negativ inkomstskatt

Basinkomst är ingen vänsteridé – i vart fall inte enbart. Bland libertarianer, alltså frihetlig höger, har idén också stöd.

Libertarianer vill normalt ha så liten stat och så låga skatter som möjligt. Men framför allt vill de att alla människor ska ha så stor frihet att bestämma över sitt eget liv som möjligt. Det är det som gör att libertarianer kan gilla tanken att ersätta dagens godtyckliga och byråkratiska trygghetssystem med en enkel och rättvis basinkomstgaranti, utan pekpinnar och förmynderi, och lika för alla.

Det här är en fråga där olika libertarianer tycker olika, så alla är inte med på att vi borde införa basinkomstgaranti. Men en del är det.

I facebookgruppen Libertarianer i Sverige (sluten grupp, men alla är välkomna att gå med) postade någon en artikel om den libertarianske nobelprisvinnande ekonomen Friedrich Hayek. Han var anhängare av basinkomst enligt modellen negativ inkomstskatt, och artikeln beskriver hur man kan argumentera för basinkomst ur ett libertarianskt perspektiv.

Why Did Hayek Support a Basic Income?

If libertarians are concerned to protect the freedom of all, and not just the freedom of most, we will want some mechanism that catches those who fall through the cracks left by imperfect market competition. […]

A basic income gives people an option – to exit the labor market, to relocate to a more competitive market, to invest in training, to take an entrepreneurial risk, and so on. And the existence of that option allows them to escape subjection to the will of others. It enables them to say “no” to proposals that only extreme desperation would ever drive them to accept. It allows them to govern their lives according to their own plans, their own goals, and their own desires. It enables them to be free.

I kommentarerna postade någon en länk till en annan artikel: Höger-stöd för medborgarlön. Den innehåller speciellt ett citat från en amerikansk högerekonom som jag tycker är väldigt bra:

[This] grand compromise […] will involve the libertarian right saying, ”we’ll give you on the left big government in terms of the amount of money we spend on people, if you will give us small government in terms of the ability of the government to screw around with people’s lives”.

Alltså ungefär:

Vänstern får en stor stat i termer av hur mycket pengar vi lägger på att hjälpa människor, men den frihetliga högern får en liten stat i termer av hur lite staten kan jävlas med folk.

Det tycker jag är en fantastiskt bra sammanfattning av fördelarna med att byta ut en stor del av dagens trygghetssystem mot en basinkomstgaranti enligt modellen negativ inkomstskatt.

Kommentarer på Facebook

Bonusmaterial: Milton Friedman förklarar fördelarna med negativ inkomstskatt (basinkomstgaranti) i en intervju från1968:

18 februari 2019

Basinkomst – slides

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:49

basinkomst varförOnsdagen den 20 februari 2019 ska jag prata om basinkomst hos Tjänstemannaföreningen i Uppsala, tillsammans med aktivisten Hannah Lemoine.

Här är de slides jag har tänkt använda: Basinkomst Uppsala 2019

10 september 2018

”Det är dags att testa basinkomst i Sverige”

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:35
Debattartikel: "Det är dags att testa medborgarlön i Sverige"

Debattartikel hos Aftonbladet den 26 augusti 2018

”Det är dags att testa basinkomst i Sverige” skriver jag och 16 andra debattörer från olika politiska läger.

Exakt hur systemet ska se ut, hur hög nivån ska vara och hur det ska finansieras får vi diskutera. Men det är dags att diskussionen börjar nu.

Läs debattartikeln hos Aftonbladet

24 april 2018

Barnbidraget är inget föredöme för basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 7:32
ekonomism

Mattias Lundbäck gör intressanta observationer, men hamnar i helt fel slutsats

Mattias Lundbäck skriver intressant om marginaleffekterna i olika bidragssystem, men hamnar i en helt feltaktig slutsats. Han landar i att vi borde utforma våra bidragssystem som barnbidraget, alltså helt utan avtrappning för folk som har jobb eller är miljardärer. Det är en idé som inte håller alls.

Det är visserligen sant att barnbidraget inte ger några marginaleffekter, och att det iofs är bra. Men det gör också att barnbidraget är otroligt dyrt för staten.

Redan på nivån 1050 kronor i månaden (som inte är i närheten av vad det kostar att försörja ett barn) kostade barnbidraget 25 miljarder om året. Det är lika mycket som hela polisen eller halva försvaret.

Därför är det helt orealistiskt att tro att man skulle kunna höja barnbidraget med tusenlappar (så att det närmar sig den verkliga kostnaden för ett barn), för det skulle bli på tok för dyrt. Ännu mer orealistiskt är att tro att man skulle kunna använda barnbidraget som modell för någon form av generellt trygghetssystem för vuxna.

Barnbidraget är dålig fördelningspolitik. Eller om man ska uttrycka det krångligare: barnbidraget har en mycket begränsad fördelningspolitisk effekt, eftersom nästan alla pengarna går till familjer som egentligen inte behöver dem. Det säger sig självt i och med barnbidragets konstruktion. Om vi definierar de fattigaste 10 eller 20 procenten av familjer som behövande, då följer det automatiskt att 90 eller 80 procent av barnbidraget går till familjer som inte är behövande.

Det skulle gå hur bra som helst att bygga om trygghetssystemen så att vi får bort de nästan-100-procentiga marginaleffekterna, samtidigt som vi garanterar alla en grundtrygghet och kan finansiera det på ett rimligt sätt i budgeten. Men då funkar inte barnbidragsmodellen med mer pengar till alla.

Så länge de som förespråkar ett robustare trygghetssystem (vilket jag håller med om att vi desperat behöver) insisterar på att låtsas som att barnbidraget är ett föredöme bland bidrag, kommer det inte bli någon reform, eftersom det inte går att få ihop kalkylen. Designar man fel händer inget, helt enkelt.

Läs Mattias Lundbäck: Lönar det sig för flyktingar att arbeta?

23 oktober 2017

FASIT 2016 — Alla avdrag från inkomstskatten

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:49

En stor fördel med den FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, är att man har alla siffror samlade på ett ställe. Varje enskild siffra går oftast att hitta någon annanstans i officiella publikationer, som Statistiska Centralbyråns statistiksidor eller olika myndigheters årsredovisningar. Men det kräver ju att man vet vad man ska leta efter. Då är det en stor fördel att ha en sammanställning som FASIT, så att man kan se vilka poster i budgeten som är värda att undersöka närmare. Och minst lika viktigt är att man kan avgöra när man är färdig, och har fått med allting viktigt.

De avdrag och skattereduktioner från inkomstskatten som jag har bloggat om hittills är de enda som är intressanta när man funderar på hur man kan finansiera ett basinkomstsystem. Resten av avdragen är bara småpengar i sammanhanget.

Här är en sammanställning av de viktiga avdragen och skattereduktionerna. I det förslag till finansierad basinkomst som jag själv har presenterat rör jag inte något av de här avdragen. Istället löser jag finansieringen genom att dels avskaffa ett antal bidragssystem och myndigheter som inte längre behövs, dels genom att införa enhetlig moms (alltså att höja i första hand matmomsen).

I sammanställningen nämner jag för vart och ett av avdragen varför jag inte har valt att ta bort det. Men andra som vill presentera andra basinkomstförslag kan tänka annorlunda, så det är bra att ha en sammanställning som visar vilka valmöjligheter man har.

Jag har skrivit om följande skattereduktioner och avdrag från inkomstskatten:

  • Jobbskatteavdrag 105 miljarder. Att ta bort hela eller delar av jobbskatteavdraget blir en ren höjning av inkomstskatten. Det vill jag inte göra, så jag lämnar jobbskatteavdraget orört. Läs mer >>
  • Ränteavdrag 17 miljarder. Ränteavdraget borde avskaffas nu omedelbart, medan räntan är så låg som den någonsin kommer vara. Vi har inte tid att vänta med att ta bort ränteavdraget tills det kan ligga ett skarpt basinkomstförslag på riksdagens bort, så därför kan vi inte räkna med de här pengarna till finansieringen. Läs mer >>
  • ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder. Det är visserligen sant att de här avdragen till största delen går till höginkomsttagare, men jag kan inte utesluta att de trots allt skapar en del nya vita jobb i tjänstesektorn. Därför låter jag de avdragen vara kvar. Läs mer >>
  • Reseavdrag 6 miljarder. Jag har valt att behålla avdraget för arbetsresor med bil, eftersom jag inte vill höja inkomstskatten alls. Men avdraget är minst sagt tveksamt ur miljösynpunkt, så i förslag som tänkt kombinera basinkomsten med en grön skatteväxling är ett borttagande av reseavdraget en naturlig del. Läs mer >>

Totalt blir det här 143 miljarder i uteblivna skatteintäkter för staten. Jobbskatteavdraget står för nästan tre fjärdedelar av den summan, men det skiljer sig från de andra avdragen i och med att det inte motsvarar några kostnader som den skattskyldiga har haft, utan bara är ett krångligt sätt att ändra i skatteskalorna för löntagare.

De fyra ”r-avdragen” — ränte-, ROT-, RUT- och reseavdrag — kostar tillsammans 38 miljarder per år för staten.

Övriga avdrag är bara småpengar i budgeten

Det finns ytterligare ett antal avdrag från inkomstskatten, men det rör sig inte om några stora belopp i sammanhanget. Det här avsnittet i FASIT-körningen visar hur mycket den totala beskattningsbara inkomsten minskas av övriga avdrag:

fig 08 övriga avdrag

Den här tabellen visar hur mycket inkomsten sänks med, inte kostnaden för staten. För att räkna ut hur mycket staten förlorar i skatteintäkter får vi multiplicera med någon rimligt uppskattad genomsnittlig marginalskattesats, precis som vi gjorde med reseavdragen.

Räknar vi med en genomsnittlig marginalskatt på 40% kommer 4,7 miljarder i avdrag kosta 1,9 miljarder i uteblivna skatteintäkter.

Avdraget för dubbel bosättning är den största kvarvarande posten, som reducerar löneinkomsterna med 2,4 miljarder, och alltså kostar staten ca 1 miljard. Det är inte jättemycket pengar, och just det avdraget kanske är ganska sakligt motiverat. Om det nu är så att vi inte vill att folk ska arbetspendla alltför långa sträckor av miljöskäl, då kanske dubbel bosättning är ett miljömässigt bättre alternativ.

Avdragen för tjänsteresor och ”övriga kostnader” blir tillsammans 2,3 miljarder i reducerad inkomst, och 0,9 miljarder i uteblivna skatteintäkter för staten. Här gäller samma sak: det är inte särskilt mycket pengar, och det är inte omöjligt att det finns vettiga argument för att behålla avdragen, så det är inte värt besväret att försöka avskaffa dem för att kunna finansiera basinkomst.

Under avsnittet om skattereduktioner i FASIT-körningen finns det ännu mindre kvar att hämta:

fig 09 övriga skattereduktioner

Jag vet inte alls vad skattereduktionerna för sjöinkomst eller för mikroproduktion av el innebär eller om de är motiverade, men för en struntsumma som 0,06 miljarder tänker jag inte ta reda på det heller. 🙂

Sammanfattning

Den övergripande bilden av avdragen från inkomstskatten är klar.

Jobbskatteavdraget kostar 105 miljarder, men det är inget riktigt avdrag som är knutet till några kostnader, utan bara ett krångligt sätt att ändra i skattetabellen. De fyra ”r-avdragen” kostar 38 miljarder och kan diskuteras, även om jag har valt att låta dem alla vara kvar i mitt förslag. Och i övrigt är det bara småpotatis som summerar sig till 2 miljarder, och som mycket väl kan vara sakligt motiverade avdrag.

…………

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

18 oktober 2017

Basinkomstförslag av Lennart Fernström, Tidningen Syre

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:36
Lennart-Fernstrom-FB-2-1281x700

Lennart Fernström, Tidningen Syre

Lennart Fernström på Tidningen Syre har presenterat ett förslag till basinkomstsystem.

I förslaget ingår en jämförelsevis hög basinkomst (13.000 i månaden skattefritt), samtidigt som alla får sänkt inkomstskatt, även höginkomsttagare.

Det finansieras med en stor grön skatteväxling med rejält höjd koldioxidskatt, skatt på finansiella transaktioner och ett antal andra skattebaser. Hela förslaget omfattar totalt runt 350 miljarder kronor per år.

Läs mer hos Tidningen Syre (29 juni 2017)

FASIT 2016 — Reseavdrag ca 6 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:14

Reseavdragen, alltså att man får dra av för att ta bilen till jobbet om man tjänar tillräckligt med tid på det, kostar statskassan mellan 5 och 8 miljarder om året. På rad 64 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, ser vi att reseavdragen sänker den beskattade inkomsten med totalt 14,6 miljarder:

fig 07 reseavdrag

Observera att siffran 14,6 miljarder inte är kostnaden för staten, utan hur mycket den (totala) beskattningsbara inkomsten sänks. Hur mycket kostnaden i utebliven skatt blir beror på marginalskatten för var och en av dem som får avdraget beviljat.

För att räkna ut den exakta kostnaden skulle vi behöva veta hur avdraget är fördelat på människor med olika inkomster, men den statistiken har vi inte tillgång till. Därför får vi nöja oss med att göra en uppskattning.

  • Om alla som får reseavdrag har marginalskatten 32% (enbart kommunalskatt), blir kostnaden för staten 4,7 miljarder
  • Om alla som får reseavdrag har marginalskatten 57% (kommunalskatt + statsskatt + värnskatt) blir kostnaden 8,3 miljarder

Sanningen ligger rimligen någonstans däremellan. Det är inte troligt att precis alla som får reseavdrag bara har 32% i marginalskatt, men det är inte heller troligt att precis alla har 57%. (Alla påståenden som innehåller ordet ”alla” är falska. 😉 )

Jag väljer att uppskatta kostnaden till 6 miljarder, vilket är lite under mittpunkten i intervallet. Någonstans där torde den riktiga siffran ligga. I vart fall är storleksordningen rätt, så siffran är tillräckligt noggrann för att duga för resonemang om huruvida man vill ta bort det här avdraget för att hjälpa till att finansiera basinkomst (eller något annat, för den delen).

Jag har inte rört reseavdragen alls i det förslag till finansierad basinkomst som jag har presenterat, utan löser finansieringen på annat sätt.

Vill man ta bort reseavdragen får man räkna med att det skulle kräva en stor politisk strid för att få igenom det. Alla förändringar av skatter, avdrag och förmånsvärden som gäller bilar brukar väcka stor uppmärksamhet och starka känslor. Om syftet bara är att hitta pengar till en reform, tror jag att ett avskaffande av reseavdragen är ett förslag som ger mycket väsen och lite ull, jämförelsevis.

I mitt basinkomstförslag skulle avskaffade reseavdrag heller inte passa särskilt bra i det allmänna mönstret, eftersom jag har sagt att jag vill finansiera basinkomsten utan att göra några höjningar av inkomstskatten. Då skulle det kännas lite ologiskt och omotiverat att trots allt höja inkomstskatten just för dem som har reseavdrag, om enda argumentet är att vi skulle vilja lägga vantarna på pengarna.

Men i andra basinkomstförslag, som har en annan politisk profil, kan ett avskaffat reseavdrag vara en intressant och rimlig idé.

Till exempel har Lennart Fernström på Tidningen Syre presenterat ett basinkomstförslag där han kombinerar en hög basinkomst (13.000 per månad skattefritt) med en sänkning av inkomstskatten för alla, även för höginkomsttagare. Det finansierar han med en stor skatteväxling till olika gröna skatter, inklusive en höjning av koldioxidskatten motsvarande 4 kronor dyrare bensin per liter. Syftet är uttryckligen att uttryckligen att minska bilåkandet.

I en basinkomstreform med den politiska inriktningen är avskaffade reseavdrag ett helt naturligt inslag. Vill man minska bilkörningen genom att höja bensinskatten, då blir det närmast ologiskt om man låter de ökade kostnaderna för arbetsresor med bil förbli avdragsgilla, så att höginkomsttagare slipper undan det mesta av kostnadshöjningen och kan fortsätta ta bilen till jobbet.

Även om det är en del av ett förslag med tydligt grön skatteväxlingsprofil gissar jag att det skulle bli (oproportionerligt) mycket diskussion om just de avskaffade reseavdragen. Men i ett sådant sammanhang går det att peka på att det avskaffade reseavdraget ingår i en helhet med en tydlig politisk profil, och att det inte bara handlar om att plocka pengar lite här och där på måfå.

Men som sagt, själv har jag inte räknat med några avskaffade reseavdrag i finansieringen av mitt förslag, eftersom jag inte vill göra några höjningar av inkomstskatten. Men andra som vill lägga andra förslag kan tänka annorlunda. I så fall är det cirka 6 miljarder som finns att hämta här.

…………

Nästa inlägg: Sammanfattning: Alla avdrag från inkomstskatten

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

14 oktober 2017

FASIT 2016 — ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 14:51

ROT- och RUT-avdragen kostade statskassan 15 miljarder i uteblivna skatteintäkter 2016. ROT-avdraget kostade 11,2 miljarder, och RUT-avdraget 3,7 miljarder.

Vänstern är kritisk till de här avdragen, eftersom de till allra största delen går till de rikaste hushållen. Det är i och för sig alldeles sant, så ur fördelningspolitiskt perspektiv skulle det kunna vara helt rimligt att avskaffa de här avdragen för att hjälpa till att finansiera ett basinkomstsystem.

Men i det förslag till basinkomst som jag har presenterat har jag inte tagit bort ROT- och RUT-avdragen, utan låter dem vara kvar som idag. Mitt skäl är att även om det stämmer att avdragen i första hand går till de rika, kan man inte utesluta att de trots allt skapar ett antal nya jobb (eller i vart fall gör om en del svarta jobb till vita). Därför vill jag inte ta risken att ta bort dem samtidigt som vi inför basinkomsten.

I kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, hittar vi ROT- och RUT-avdragen på rad 122 och 123. Det formella namnet på RUT-avdraget är ”Skattereduktion för hushållsnära tjänster”:

fig 06 ROT och RUT

År 2016 ändrades reglerna för ROT-avdraget, så att man bara får dra av 30% av kostnaden för reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten, mot tidigare 50%. Det avspeglade sig direkt i kostnaden för ROT-avdraget. I Ekonomistyrningsverkets rapport Utfallet för statens budget 2016 skriver de på sid 16:

ROT-avdragen uppgår till 11,2 miljarder kronor [år 2016], vilket är en minskning med 9,1 miljarder kronor jämfört med 2015. Orsaken är att ROT-avdraget för 2016 sänktes från 50 procent till 30 procent av arbetskostnaden.

ROT- och RUT-avdragen utnyttjas mest av rika

Hur avdragen är fördelade mellan fattiga och rika hushåll går inte att utläsa ur FASIT-körningen, men de uppgifterna går att hitta hos Statistiska Centralbyrån SCB. Dels finns det en sida där man kan göra egna sökningar i statistiken över skattereduktioner, och på så sätt få en bild av fördelningen. Dels publicerade SCB år 2015 en mycket bra artikel där redan rubriken säger det mesta: ”Mest ROT-, RUT- och ränteavdrag till hushåll med höga inkomster”.

Exempelvis såg fördelningen för RUT-avdraget ut så här, om man delar in alla hushåll i tio grupper (deciler) efter inkomst:

RUT-2013

Det här diagrammet är baserat på 2013 års siffror, men fördelningen är ungefär densamma vilket år man än väljer. Och fördelningen för ROT-avdraget är likartad.

Ur ett rent inkomstfördelningsperspektiv är det alltså svårt att motivera RUT- och ROT-avdragen. Staten har ju ingen särskild anledning att införa eller behålla specialregler som bara syftar till att gynna de rika på alla andras bekostnad.

Men avdragen skapar kanske en del nya vita jobb, trots allt

Att jag ändå låter både ROT- och RUT-avdragen vara kvar i mitt förslag till basinkomstsystem, beror på att jag inte kan utesluta att de här avdragen har lett till att det skapats en del nya jobb, och/eller har gjort en del svarta jobb vita.

– Fan, nu lönar det sig ju knappt att jobba svart längre! hörde jag en hantverkare säga någon gång i början när ROT-avdraget var nytt. Även om det var på skämt han sa det, tror jag att det ligger någonting i det. ROT- och RUT-avdragen gör det lite mindre lönsamt att skattefuska när man köper den typen av tjänster. Det har av allt att döma lett till att det tillkommit fler vita jobb inom de här sektorerna.

När det gäller ROT-avdraget för hantverkare kan man argumentera för att det knappast behövs just nu, i dagens byggkonjunktur. När avdraget infördes var det under en lågkonjunktur i byggbranschen, när många hantverkare och byggarbetare gick arbetslösa. Då var ROT-avdraget ett sätt att ge dem sysselsättning i väntan på nästa högkonjunktur.

Men just nu är situationen den motsatta, med en byggboom som skapat stor brist på utbildade hantverkare. Det är jätteknepigt att ens få tag på en elektriker eller rörmokare som vill åta sig ett småjobb, det vet varje villaägare som försökt. Just idag finns det ingen anledning att ha skatteavdrag för att skapa byggjobb, för problemet i branschen är inte arbetslöshet utan arbetskraftsbrist.

Men samtidigt kan vi inte gärna hålla på och hatta fram och tillbaka med ROT-avdraget efter konjunktursvängningarna i byggbranschen. Någorlunda fasta regler, så att man vet vad som gäller från år till år, har ett egenvärde i sig. Det man får titta på är den långsiktiga effekten av ROT-avdraget över konjunkturcyklerna.

Leder ROT-avdraget till att det skapas fler riktiga, vita jobb för hantverkare på lång sikt? Jag tror att det kanske gör det. Därmed har jag svårt att argumentera på ett tvärsäkert sätt för att avdraget ska tas bort, trots att den fördelningspolitiska profilen är att det mesta av avdraget går till de rikaste hushållen.

För RUT-avdraget för hushållsnära tjänster verkar arbetsmarknadsargumentet vara ännu starkare än för ROT. Efterfrågan på  städning, fönster­putsning och barn­­passning (som ger RUT-avdrag) är mer konstant, och varierar inte med någon vilt svängande byggkonjunktur. Här är det ingen arbetskraftsbrist.

Många av RUT-jobben är i kategorin ”enklare arbeten”, som vi rent allmänt behöver fler av. För många flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige har ett städjobb varit det första steget in på arbetsmarknaden.

Många av de nya RUT-företagarna är utrikes födda kvinnor och en stor del av deras anställda är också utrikes födda” skriver SCB i en artikel där de tittar närmare på just den aspekten av RUT och ROT. Att få in så många som möjligt av de nyanlända på arbetsmarknaden är en av de viktigaste utmaningarna som Sverige står inför de närmaste åren. Det verkar någorlunda sannolikt att RUT-företagen kan bidra på ett positivt sätt till att lösa den uppgiften. Då känns det fel att ta bort avdraget som fått branschen att växa.

Så för att sammanfatta vill jag behålla både ROT- och RUT-avdragen. Det är visserligen sant att det mest är de rika som utnyttjar avdragen, men en hel del tyder på att avdragen ändå bidrar till att skapa vita jobb.

Och eftersom kalkylen för att finansiera basinkomst går att räkna hem i alla fall, utan att röra ROT och RUT, föredrar jag att inte ta risken att göra förändringar som påverkar arbetsmarknaden negativt i samband med att vi inför basinkomst.

…………

Nästa inlägg: Reseavdrag ca 6 miljarder

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

12 oktober 2017

FASIT 2016 — Ränteavdrag 17 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:29

Ränteavdraget kostade staten 17 miljarder i utebliven skatt år 2016. Vi hittar den siffran på rad 107 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare.

fig 05 ränteavdrag

Jag har inte tagit med ett avskaffat ränteavdrag i mitt förslag på hur man kan finansiera ett basinkomstsystem för Sverige. Skälet till att jag inte har gjort det är lite ovanligt: Det är en alldeles för bra idé.

Ränteavdraget bör avskaffas omedelbart

Ränteavdraget bör definitivt avskaffas, men jag vill inte vänta med den saken tills vi fått politisk majoritet för att införa basinkomst. Även under det mest optimistiska scenario som tänkas kan, kommer det ta åtminstone fem eller tio år innan det är rimligt att tro att det ligger en proposition om basinkomst på riksdagens bord. Det är alldeles för lång tid att vänta med att ta bort ränteavdraget. Det bör göras nu, så fort som möjligt.

Just nu är ränteläget så lågt som det överhuvudtaget kan vara. Riksbankens ränta när den lånar ut pengar till bankerna är till och med negativ, och har varit det sedan 2015. Ju lägre räntan är när man tar bort ränteavdraget, desto mindre blir chocken för de högst belånade hushållen. Ett bättre läge än just nu, med negativ riksbanksränta, kommer aldrig att inträffa.

Ränteavdraget blåser upp bostadsbubblan

Den främsta effekten av att man får dra av för räntor är att hushållen blir mer okänsliga för hur stora lån de tar. Ju lägre ränta man behöver betala efter skatt, desto mindre roll spelar det för hushållen om de behöver låna en extra miljon eller två för att köpa en bostad. Det driver på bostadspriserna, som redan för länge sedan har tappat all rimlig kontakt med verkligheten. Men så länge det är så billigt att låna att månadskalkylen går ihop, kommer budgivningarna som trissar upp bostadspriserna fortsätta.

Tills kraschen kommer, vill säga.

Att bostadspriserna i Sverige är en bubbla som en dag kommer att spricka är alla överens om. Frågan är bara när det händer och hur brutalt det blir. Den exakta tidpunkten kommer bero på någon oväntad yttre händelse som inte går att förutse, så den går det inte att göra så mycket åt. Men vi kan mildra brutaliteten i den kommande kraschen genom att börja lägga om politiken redan nu, medan det kan ske under kontrollerade former.

En snabb och resolut avveckling av ränteavdragen löser inte hela problemet med bostadsbubblan, men är åtminstone ett någorlunda stort steg i rätt riktning.

Ränteavdraget är en gökunge som kan stiga till 60 miljarder eller mer

Med 17 miljarder år 2016 var ränteavdraget en stor post i budgeten. För att få något att sätta det i relation till kan man jämföra med den totala kostnaden för polisen, som var 22 miljarder år 2016 (sid 85 i Polisens årsredovisning), eller med barnbidraget, som kostade 26 miljarder (rad 149 i FASIT-körningen).

Men till skillnad från anslagen till polis eller barnbidrag, har politikerna ingen direkt kontroll över kostnaden för ränteavdraget. Med dagens regler beror statens kostnad för ränteavdraget inte på några politiska beslut, utan på hur högt ränteläget råkar vara.

2016 års kostnad på 17 miljarder är mer eller mindre ett all time low. Bara några år tidigare, när räntan var högre, var kostnaden för staten 30 miljarder (det framgår inte i artikeln exakt vilket år det gällde, men en annan källa tyder på att det var år 2013).

När räntan går upp igen, vilket den kommer att göra, kommer kostnaden för ränteavdraget öka igen helt automatiskt. ”Om tio år beräknas statens årliga kostnad för ränteavdraget nästan ha fyrdubblats till över 60 miljarder kronor” skriver SvD i ingressen till en (låst) artikel från 2017. Men siffran 60 miljarder är bara en gissning baserad på prognoser om det framtida ränteläget. Det kan bli mindre, men det kan också bli ännu mer. Notan för staten bestäms av räntemarknaden, inte av politiska beslut i budgetprocessen.

Ränteavdraget går till de rika

Fördelningspolitiskt har ränteavdraget en mycket tydlig profil: Det gynnar de rika på de fattigas bekostnad.

Att det blir så är inte det minsta konstigt. När banker lånar ut stora belopp gör de det till rika låntagare, inte till fattiga. Ingen som är fattig och arbetslös får låna 10 miljoner till en bostad, men är man rik och har goda inkomster möts man av glada leenden och positiva besked om man kommer in på banken och ber om ett sådant lån.

Statistiska Centralbyrån har tagit fram statistik där de har delat in alla hushåll i tio grupper (deciler) från de fattigaste till de rikaste, och tittat på hur mycket de har i ränteavdrag i medeltal. Fördelningsprofilen är glasklar:

Ranteavdrag-2013

Just den här statistiken är från inkomståret 2013, men profilen är densamma varje år. Ränteavdraget går till de rika.

Att så är fallet gör att det är svårt att se några objektiva argument för att bevara ränteavdragen. Att staten flyttar runt pengar och inför specialregler för att gynna fattiga hushåll går att motivera, eftersom ett visst mått av inkomstutjämning ingår i den välfärdsstat som har ett mycket brett politiskt stöd.

Men regler och system som aktivt flyttar pengar i motsatt riktning, från fattiga till rika, är det väldigt svårt att motivera ur ett objektivt perspektiv. I synnerhet när det gäller regler som har så uppenbara negativa samhällseffekter som ränteavdraget, som blåser upp bostadsbubblan och om några år kommer bli en gökunge i statsbudgeten.

Men givet att läget är som det är idag, är det ändå positivt att det mest är de rika hushållen som har glädje av ränteavdragen. Det gör det lättare att argumentera för en förändring.

Hur och när man än väljer att ta bort eller reducera ränteavdragen, kommer det alltid bli vissa enskilda hushåll som hamnar i kläm. Det är tråkigt, men det är tyvärr oundvikligt. Enkelt uttryckt handlar det om hushåll som har köpt de allra senaste åren, men som inte var så rika som de egentligen borde ha varit för att dra på sig så stora lån som de gjort.

Men i första hand kommer de borttagna ränteavdragen mest påverka de hushåll som har det så gott ställt att de har råd med det. De kommer säkert dra på sig offerkoftan och gråta i media i alla fall, och SVT kommer med all sannolikhet lyckas hitta någon familj som det blir ganska synd om på riktigt, och som kan väcka sympati för att bevara den här subventionen till de rika. Vi kan bara hoppas att de politiska partierna klarar av att stå emot, för att avskaffa ränteavdragen är en reform som behöver göras.

Det politiska läget idag

Att reducera eller ta bort räntebidragen är en extremt känslig fråga politiskt, eftersom den direkt påverkar många människors ekonomi på ett konkret och påtagligt sätt, som går att räkna ut på öret.

”Chockförslag: Si och så mycket mindre i plånboken!” är alltid medias favoritrubrik när de ska rapportera om politik. Därför har de politiska partierna (utom Vänstern, som ju inte har något emot att chocka de rika) varit rädda för att ta i den här heta potatisen.

Men kanske är det en förändring på gång, för vad de än vågar eller inte vågar säga offentligt med mindre än ett år kvar till nästa val, är alla partierna medvetna om att det här är en fråga som måste hanteras.

Finansministern: Ränteavdraget kan trappas ner” var Aftonbladets rubrik på en artikel för några veckor sedan. Hon är inte beredd att gå så långt att hon lägger något konkret förslag, och lär knappast göra det före valet. Men hennes varning att ”bostadsköpare bör räkna med att avdraget kommer att justeras” kanske ändå är ett tecken på att något är på gång.

Jag hoppas att det är så. För vare sig det är valår eller inte, är det nu vi har ett historiskt lågt ränteläge.

Om de politiska partierna inte kan samla sig till att genomföra den här nödvändiga reformen nu, när omställningseffekterna är så små som de någonsin kommer bli, då lär de inte klara av det senare heller, när räntan har börjat krypa uppåt igen. Då kommer vi att fortsätta i samma hjulspår tills vi hamnar i diket och kraschar. Och när det väl händer, då kommer det bli en gigantisk omställningschock som kommer drabba många hushåll hårt och blint, vid en tidpunkt när de redan har problem för att räntan har börjat stiga.

Det här går att undvika om politikerna är beredda att ta sitt ansvar och agera nu, innan det window of opportunity som det låga ränteläget innebär har försvunnit.

Vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh, som är bostads- och demokratiborgarråd i Stockholm, skrev en utmärkt debattartikel för ett par år sedan där hon föreslog att ränteavdragen ska trappas ner med 5 procentenheter per år från dagens 30 procent, så att avdragen är helt avvecklade om sex år. I artikeln argumenterar hon med siffror för varför sex års avvecklingstid skulle vara en rimlig takt. Personligen tycker jag kanske att även sex år skulle vara på gränsen till för långsamt, men jag kan vara beredd att köpa hennes argumentation — om vi börjar nu.

Gör vi det nu kan det ske under någorlunda ordnade former. Väntar vi tills nästa finanskris tvingar oss, kommer det ske på ett kaotiskt sätt som blir mycket mera smärtsamt för alla berörda.

Det framtida basinkomstsystemet får vi finansiera på annat sätt, för utfasningen av ränteavdragen är en reform som inte kan vänta.

…………

Nästa inlägg: ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: