Christian Engström, Pirat

18 oktober 2017

Basinkomstförslag av Lennart Fernström, Tidningen Syre

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:36
Lennart-Fernstrom-FB-2-1281x700

Lennart Fernström, Tidningen Syre

Lennart Fernström på Tidningen Syre har presenterat ett förslag till basinkomstsystem.

I förslaget ingår en jämförelsevis hög basinkomst (13.000 i månaden skattefritt), samtidigt som alla får sänkt inkomstskatt, även höginkomsttagare.

Det finansieras med en stor grön skatteväxling med rejält höjd koldioxidskatt, skatt på finansiella transaktioner och ett antal andra skattebaser. Hela förslaget omfattar totalt runt 350 miljarder kronor per år.

Läs mer hos Tidningen Syre (29 juni 2017)

Annonser

FASIT 2016 — Reseavdrag ca 6 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:14

Reseavdragen, alltså att man får dra av för att ta bilen till jobbet om man tjänar tillräckligt med tid på det, kostar statskassan mellan 5 och 8 miljarder om året. På rad 64 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, ser vi att reseavdragen sänker den beskattade inkomsten med totalt 14,6 miljarder:

fig 07 reseavdrag

Observera att siffran 14,6 miljarder inte är kostnaden för staten, utan hur mycket den (totala) beskattningsbara inkomsten sänks. Hur mycket kostnaden i utebliven skatt blir beror på marginalskatten för var och en av dem som får avdraget beviljat.

För att räkna ut den exakta kostnaden skulle vi behöva veta hur avdraget är fördelat på människor med olika inkomster, men den statistiken har vi inte tillgång till. Därför får vi nöja oss med att göra en uppskattning.

  • Om alla som får reseavdrag har marginalskatten 32% (enbart kommunalskatt), blir kostnaden för staten 4,7 miljarder
  • Om alla som får reseavdrag har marginalskatten 57% (kommunalskatt + statsskatt + värnskatt) blir kostnaden 8,3 miljarder

Sanningen ligger rimligen någonstans däremellan. Det är inte troligt att precis alla som får reseavdrag bara har 32% i marginalskatt, men det är inte heller troligt att precis alla har 57%. (Alla påståenden som innehåller ordet ”alla” är falska. 😉 )

Jag väljer att uppskatta kostnaden till 6 miljarder, vilket är lite under mittpunkten i intervallet. Någonstans där torde den riktiga siffran ligga. I vart fall är storleksordningen rätt, så siffran är tillräckligt noggrann för att duga för resonemang om huruvida man vill ta bort det här avdraget för att hjälpa till att finansiera basinkomst (eller något annat, för den delen).

Jag har inte rört reseavdragen alls i det förslag till finansierad basinkomst som jag har presenterat, utan löser finansieringen på annat sätt.

Vill man ta bort reseavdragen får man räkna med att det skulle kräva en stor politisk strid för att få igenom det. Alla förändringar av skatter, avdrag och förmånsvärden som gäller bilar brukar väcka stor uppmärksamhet och starka känslor. Om syftet bara är att hitta pengar till en reform, tror jag att ett avskaffande av reseavdragen är ett förslag som ger mycket väsen och lite ull, jämförelsevis.

I mitt basinkomstförslag skulle avskaffade reseavdrag heller inte passa särskilt bra i det allmänna mönstret, eftersom jag har sagt att jag vill finansiera basinkomsten utan att göra några höjningar av inkomstskatten. Då skulle det kännas lite ologiskt och omotiverat att trots allt höja inkomstskatten just för dem som har reseavdrag, om enda argumentet är att vi skulle vilja lägga vantarna på pengarna.

Men i andra basinkomstförslag, som har en annan politisk profil, kan ett avskaffat reseavdrag vara en intressant och rimlig idé.

Till exempel har Lennart Fernström på Tidningen Syre presenterat ett basinkomstförslag där han kombinerar en hög basinkomst (13.000 per månad skattefritt) med en sänkning av inkomstskatten för alla, även för höginkomsttagare. Det finansierar han med en stor skatteväxling till olika gröna skatter, inklusive en höjning av koldioxidskatten motsvarande 4 kronor dyrare bensin per liter. Syftet är uttryckligen att uttryckligen att minska bilåkandet.

I en basinkomstreform med den politiska inriktningen är avskaffade reseavdrag ett helt naturligt inslag. Vill man minska bilkörningen genom att höja bensinskatten, då blir det närmast ologiskt om man låter de ökade kostnaderna för arbetsresor med bil förbli avdragsgilla, så att höginkomsttagare slipper undan det mesta av kostnadshöjningen och kan fortsätta ta bilen till jobbet.

Även om det är en del av ett förslag med tydligt grön skatteväxlingsprofil gissar jag att det skulle bli (oproportionerligt) mycket diskussion om just de avskaffade reseavdragen. Men i ett sådant sammanhang går det att peka på att det avskaffade reseavdraget ingår i en helhet med en tydlig politisk profil, och att det inte bara handlar om att plocka pengar lite här och där på måfå.

Men som sagt, själv har jag inte räknat med några avskaffade reseavdrag i finansieringen av mitt förslag, eftersom jag inte vill göra några höjningar av inkomstskatten. Men andra som vill lägga andra förslag kan tänka annorlunda. I så fall är det cirka 6 miljarder som finns att hämta här.

…………

Kommentarer på Facebook

14 oktober 2017

FASIT 2016 — ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 14:51

ROT- och RUT-avdragen kostade statskassan 15 miljarder i uteblivna skatteintäkter 2016. ROT-avdraget kostade 11,2 miljarder, och RUT-avdraget 3,7 miljarder.

Vänstern är kritisk till de här avdragen, eftersom de till allra största delen går till de rikaste hushållen. Det är i och för sig alldeles sant, så ur fördelningspolitiskt perspektiv skulle det kunna vara helt rimligt att avskaffa de här avdragen för att hjälpa till att finansiera ett basinkomstsystem.

Men i det förslag till basinkomst som jag har presenterat har jag inte tagit bort ROT- och RUT-avdragen, utan låter dem vara kvar som idag. Mitt skäl är att även om det stämmer att avdragen i första hand går till de rika, kan man inte utesluta att de trots allt skapar ett antal nya jobb (eller i vart fall gör om en del svarta jobb till vita). Därför vill jag inte ta risken att ta bort dem samtidigt som vi inför basinkomsten.

I kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, hittar vi ROT- och RUT-avdragen på rad 122 och 123. Det formella namnet på RUT-avdraget är ”Skattereduktion för hushållsnära tjänster”:

fig 06 ROT och RUT

År 2016 ändrades reglerna för ROT-avdraget, så att man bara får dra av 30% av kostnaden för reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten, mot tidigare 50%. Det avspeglade sig direkt i kostnaden för ROT-avdraget. I Ekonomistyrningsverkets rapport Utfallet för statens budget 2016 skriver de på sid 16:

ROT-avdragen uppgår till 11,2 miljarder kronor [år 2016], vilket är en minskning med 9,1 miljarder kronor jämfört med 2015. Orsaken är att ROT-avdraget för 2016 sänktes från 50 procent till 30 procent av arbetskostnaden.

ROT- och RUT-avdragen utnyttjas mest av rika

Hur avdragen är fördelade mellan fattiga och rika hushåll går inte att utläsa ur FASIT-körningen, men de uppgifterna går att hitta hos Statistiska Centralbyrån SCB. Dels finns det en sida där man kan göra egna sökningar i statistiken över skattereduktioner, och på så sätt få en bild av fördelningen. Dels publicerade SCB år 2015 en mycket bra artikel där redan rubriken säger det mesta: ”Mest ROT-, RUT- och ränteavdrag till hushåll med höga inkomster”.

Exempelvis såg fördelningen för RUT-avdraget ut så här, om man delar in alla hushåll i tio grupper (deciler) efter inkomst:

RUT-2013

Det här diagrammet är baserat på 2013 års siffror, men fördelningen är ungefär densamma vilket år man än väljer. Och fördelningen för ROT-avdraget är likartad.

Ur ett rent inkomstfördelningsperspektiv är det alltså svårt att motivera RUT- och ROT-avdragen. Staten har ju ingen särskild anledning att införa eller behålla specialregler som bara syftar till att gynna de rika på alla andras bekostnad.

Men avdragen skapar kanske en del nya vita jobb, trots allt

Att jag ändå låter både ROT- och RUT-avdragen vara kvar i mitt förslag till basinkomstsystem, beror på att jag inte kan utesluta att de här avdragen har lett till att det skapats en del nya jobb, och/eller har gjort en del svarta jobb vita.

– Fan, nu lönar det sig ju knappt att jobba svart längre! hörde jag en hantverkare säga någon gång i början när ROT-avdraget var nytt. Även om det var på skämt han sa det, tror jag att det ligger någonting i det. ROT- och RUT-avdragen gör det lite mindre lönsamt att skattefuska när man köper den typen av tjänster. Det har av allt att döma lett till att det tillkommit fler vita jobb inom de här sektorerna.

När det gäller ROT-avdraget för hantverkare kan man argumentera för att det knappast behövs just nu, i dagens byggkonjunktur. När avdraget infördes var det under en lågkonjunktur i byggbranschen, när många hantverkare och byggarbetare gick arbetslösa. Då var ROT-avdraget ett sätt att ge dem sysselsättning i väntan på nästa högkonjunktur.

Men just nu är situationen den motsatta, med en byggboom som skapat stor brist på utbildade hantverkare. Det är jätteknepigt att ens få tag på en elektriker eller rörmokare som vill åta sig ett småjobb, det vet varje villaägare som försökt. Just idag finns det ingen anledning att ha skatteavdrag för att skapa byggjobb, för problemet i branschen är inte arbetslöshet utan arbetskraftsbrist.

Men samtidigt kan vi inte gärna hålla på och hatta fram och tillbaka med ROT-avdraget efter konjunktursvängningarna i byggbranschen. Någorlunda fasta regler, så att man vet vad som gäller från år till år, har ett egenvärde i sig. Det man får titta på är den långsiktiga effekten av ROT-avdraget över konjunkturcyklerna.

Leder ROT-avdraget till att det skapas fler riktiga, vita jobb för hantverkare på lång sikt? Jag tror att det kanske gör det. Därmed har jag svårt att argumentera på ett tvärsäkert sätt för att avdraget ska tas bort, trots att den fördelningspolitiska profilen är att det mesta av avdraget går till de rikaste hushållen.

För RUT-avdraget för hushållsnära tjänster verkar arbetsmarknadsargumentet vara ännu starkare än för ROT. Efterfrågan på  städning, fönster­putsning och barn­­passning (som ger RUT-avdrag) är mer konstant, och varierar inte med någon vilt svängande byggkonjunktur. Här är det ingen arbetskraftsbrist.

Många av RUT-jobben är i kategorin ”enklare arbeten”, som vi rent allmänt behöver fler av. För många flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige har ett städjobb varit det första steget in på arbetsmarknaden.

Många av de nya RUT-företagarna är utrikes födda kvinnor och en stor del av deras anställda är också utrikes födda” skriver SCB i en artikel där de tittar närmare på just den aspekten av RUT och ROT. Att få in så många som möjligt av de nyanlända på arbetsmarknaden är en av de viktigaste utmaningarna som Sverige står inför de närmaste åren. Det verkar någorlunda sannolikt att RUT-företagen kan bidra på ett positivt sätt till att lösa den uppgiften. Då känns det fel att ta bort avdraget som fått branschen att växa.

Så för att sammanfatta vill jag behålla både ROT- och RUT-avdragen. Det är visserligen sant att det mest är de rika som utnyttjar avdragen, men en hel del tyder på att avdragen ändå bidrar till att skapa vita jobb.

Och eftersom kalkylen för att finansiera basinkomst går att räkna hem i alla fall, utan att röra ROT och RUT, föredrar jag att inte ta risken att göra förändringar som påverkar arbetsmarknaden negativt i samband med att vi inför basinkomst.

…………

Kommentarer på Facebook

12 oktober 2017

FASIT 2016 — Ränteavdrag 17 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:29

Ränteavdraget kostade staten 17 miljarder i utebliven skatt år 2016. Vi hittar den siffran på rad 107 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare.

fig 05 ränteavdrag

Jag har inte tagit med ett avskaffat ränteavdrag i mitt förslag på hur man kan finansiera ett basinkomstsystem för Sverige. Skälet till att jag inte har gjort det är lite ovanligt: Det är en alldeles för bra idé.

Ränteavdraget bör avskaffas omedelbart

Ränteavdraget bör definitivt avskaffas, men jag vill inte vänta med den saken tills vi fått politisk majoritet för att införa basinkomst. Även under det mest optimistiska scenario som tänkas kan, kommer det ta åtminstone fem eller tio år innan det är rimligt att tro att det ligger en proposition om basinkomst på riksdagens bord. Det är alldeles för lång tid att vänta med att ta bort ränteavdraget. Det bör göras nu, så fort som möjligt.

Just nu är ränteläget så lågt som det överhuvudtaget kan vara. Riksbankens ränta när den lånar ut pengar till bankerna är till och med negativ, och har varit det sedan 2015. Ju lägre räntan är när man tar bort ränteavdraget, desto mindre blir chocken för de högst belånade hushållen. Ett bättre läge än just nu, med negativ riksbanksränta, kommer aldrig att inträffa.

Ränteavdraget blåser upp bostadsbubblan

Den främsta effekten av att man får dra av för räntor är att hushållen blir mer okänsliga för hur stora lån de tar. Ju lägre ränta man behöver betala efter skatt, desto mindre roll spelar det för hushållen om de behöver låna en extra miljon eller två för att köpa en bostad. Det driver på bostadspriserna, som redan för länge sedan har tappat all rimlig kontakt med verkligheten. Men så länge det är så billigt att låna att månadskalkylen går ihop, kommer budgivningarna som trissar upp bostadspriserna fortsätta.

Tills kraschen kommer, vill säga.

Att bostadspriserna i Sverige är en bubbla som en dag kommer att spricka är alla överens om. Frågan är bara när det händer och hur brutalt det blir. Den exakta tidpunkten kommer bero på någon oväntad yttre händelse som inte går att förutse, så den går det inte att göra så mycket åt. Men vi kan mildra brutaliteten i den kommande kraschen genom att börja lägga om politiken redan nu, medan det kan ske under kontrollerade former.

En snabb och resolut avveckling av ränteavdragen löser inte hela problemet med bostadsbubblan, men är åtminstone ett någorlunda stort steg i rätt riktning.

Ränteavdraget är en gökunge som kan stiga till 60 miljarder eller mer

Med 17 miljarder år 2016 var ränteavdraget en stor post i budgeten. För att få något att sätta det i relation till kan man jämföra med den totala kostnaden för polisen, som var 22 miljarder år 2016 (sid 85 i Polisens årsredovisning), eller med barnbidraget, som kostade 26 miljarder (rad 149 i FASIT-körningen).

Men till skillnad från anslagen till polis eller barnbidrag, har politikerna ingen direkt kontroll över kostnaden för ränteavdraget. Med dagens regler beror statens kostnad för ränteavdraget inte på några politiska beslut, utan på hur högt ränteläget råkar vara.

2016 års kostnad på 17 miljarder är mer eller mindre ett all time low. Bara några år tidigare, när räntan var högre, var kostnaden för staten 30 miljarder (det framgår inte i artikeln exakt vilket år det gällde, men en annan källa tyder på att det var år 2013).

När räntan går upp igen, vilket den kommer att göra, kommer kostnaden för ränteavdraget öka igen helt automatiskt. ”Om tio år beräknas statens årliga kostnad för ränteavdraget nästan ha fyrdubblats till över 60 miljarder kronor” skriver SvD i ingressen till en (låst) artikel från 2017. Men siffran 60 miljarder är bara en gissning baserad på prognoser om det framtida ränteläget. Det kan bli mindre, men det kan också bli ännu mer. Notan för staten bestäms av räntemarknaden, inte av politiska beslut i budgetprocessen.

Ränteavdraget går till de rika

Fördelningspolitiskt har ränteavdraget en mycket tydlig profil: Det gynnar de rika på de fattigas bekostnad.

Att det blir så är inte det minsta konstigt. När banker lånar ut stora belopp gör de det till rika låntagare, inte till fattiga. Ingen som är fattig och arbetslös får låna 10 miljoner till en bostad, men är man rik och har goda inkomster möts man av glada leenden och positiva besked om man kommer in på banken och ber om ett sådant lån.

Statistiska Centralbyrån har tagit fram statistik där de har delat in alla hushåll i tio grupper (deciler) från de fattigaste till de rikaste, och tittat på hur mycket de har i ränteavdrag i medeltal. Fördelningsprofilen är glasklar:

Ranteavdrag-2013

Just den här statistiken är från inkomståret 2013, men profilen är densamma varje år. Ränteavdraget går till de rika.

Att så är fallet gör att det är svårt att se några objektiva argument för att bevara ränteavdragen. Att staten flyttar runt pengar och inför specialregler för att gynna fattiga hushåll går att motivera, eftersom ett visst mått av inkomstutjämning ingår i den välfärdsstat som har ett mycket brett politiskt stöd.

Men regler och system som aktivt flyttar pengar i motsatt riktning, från fattiga till rika, är det väldigt svårt att motivera ur ett objektivt perspektiv. I synnerhet när det gäller regler som har så uppenbara negativa samhällseffekter som ränteavdraget, som blåser upp bostadsbubblan och om några år kommer bli en gökunge i statsbudgeten.

Men givet att läget är som det är idag, är det ändå positivt att det mest är de rika hushållen som har glädje av ränteavdragen. Det gör det lättare att argumentera för en förändring.

Hur och när man än väljer att ta bort eller reducera ränteavdragen, kommer det alltid bli vissa enskilda hushåll som hamnar i kläm. Det är tråkigt, men det är tyvärr oundvikligt. Enkelt uttryckt handlar det om hushåll som har köpt de allra senaste åren, men som inte var så rika som de egentligen borde ha varit för att dra på sig så stora lån som de gjort.

Men i första hand kommer de borttagna ränteavdragen mest påverka de hushåll som har det så gott ställt att de har råd med det. De kommer säkert dra på sig offerkoftan och gråta i media i alla fall, och SVT kommer med all sannolikhet lyckas hitta någon familj som det blir ganska synd om på riktigt, och som kan väcka sympati för att bevara den här subventionen till de rika. Vi kan bara hoppas att de politiska partierna klarar av att stå emot, för att avskaffa ränteavdragen är en reform som behöver göras.

Det politiska läget idag

Att reducera eller ta bort räntebidragen är en extremt känslig fråga politiskt, eftersom den direkt påverkar många människors ekonomi på ett konkret och påtagligt sätt, som går att räkna ut på öret.

”Chockförslag: Si och så mycket mindre i plånboken!” är alltid medias favoritrubrik när de ska rapportera om politik. Därför har de politiska partierna (utom Vänstern, som ju inte har något emot att chocka de rika) varit rädda för att ta i den här heta potatisen.

Men kanske är det en förändring på gång, för vad de än vågar eller inte vågar säga offentligt med mindre än ett år kvar till nästa val, är alla partierna medvetna om att det här är en fråga som måste hanteras.

Finansministern: Ränteavdraget kan trappas ner” var Aftonbladets rubrik på en artikel för några veckor sedan. Hon är inte beredd att gå så långt att hon lägger något konkret förslag, och lär knappast göra det före valet. Men hennes varning att ”bostadsköpare bör räkna med att avdraget kommer att justeras” kanske ändå är ett tecken på att något är på gång.

Jag hoppas att det är så. För vare sig det är valår eller inte, är det nu vi har ett historiskt lågt ränteläge.

Om de politiska partierna inte kan samla sig till att genomföra den här nödvändiga reformen nu, när omställningseffekterna är så små som de någonsin kommer bli, då lär de inte klara av det senare heller, när räntan har börjat krypa uppåt igen. Då kommer vi att fortsätta i samma hjulspår tills vi hamnar i diket och kraschar. Och när det väl händer, då kommer det bli en gigantisk omställningschock som kommer drabba många hushåll hårt och blint, vid en tidpunkt när de redan har problem för att räntan har börjat stiga.

Det här går att undvika om politikerna är beredda att ta sitt ansvar och agera nu, innan det window of opportunity som det låga ränteläget innebär har försvunnit.

Vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh, som är bostads- och demokratiborgarråd i Stockholm, skrev en utmärkt debattartikel för ett par år sedan där hon föreslog att ränteavdragen ska trappas ner med 5 procentenheter per år från dagens 30 procent, så att avdragen är helt avvecklade om sex år. I artikeln argumenterar hon med siffror för varför sex års avvecklingstid skulle vara en rimlig takt. Personligen tycker jag kanske att även sex år skulle vara på gränsen till för långsamt, men jag kan vara beredd att köpa hennes argumentation — om vi börjar nu.

Gör vi det nu kan det ske under någorlunda ordnade former. Väntar vi tills nästa finanskris tvingar oss, kommer det ske på ett kaotiskt sätt som blir mycket mera smärtsamt för alla berörda.

Det framtida basinkomstsystemet får vi finansiera på annat sätt, för utfasningen av ränteavdragen är en reform som inte kan vänta.

…………

Kommentarer på Facebook

11 oktober 2017

FASIT 2016 — Jobbskatteavdrag 105 miljarder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:51

Jobbskatteavdraget kostade staten 105 miljarder i uteblivna skatteintäkter år 2016.

Det framgår på rad 120 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare. Det formella namnet på jobbskatteavdraget är ”skattereduktion för arbetsinkomster”:

fig 04 jobbskatteavdrag

105 miljarder är väldigt mycket pengar, och det kan få det att vattnas i munnen och klia i fingrarna för vem som helst som vill finansiera någon reform, vare sig det är basinkomst eller någonting annat.

Jag vill inte ta bort jobbskatteavdraget

Men trots det har jag valt att inte röra jobbskatteavdraget alls i mitt förslag på hur man kan finansiera ett basinkomstsystem för Sverige.

Jobbskatteavdraget skiljer sig från andra avdrag genom att man inte behöver redovisa några kostnader eller speciella omständigheter för att få det. För att få ränteavdrag måste man ha betalt räntor, för att få RUT- och ROT-avdrag måste man haft kostnader för RUT- och ROT-tjänster, för att få avdrag för resekostnader måste man ha haft resekostnader, och så vidare. Men för att få jobbskatteavdrag behöver man inte ha haft några kostnader alls. Man får avdraget automatiskt bara genom att man haft arbetsinkomster som man ska betala skatt på. Jobbskatteavdraget är bara ett ovanligt krångligt sätt att göra sänkningar i tabellen för inkomstskatt.

Tar man bort hela eller delar av jobbskatteavdraget blir det en ren höjning av inkomstskatten för vanliga medelinkomsttagare. Så kan man i och för sig göra för att finansiera basinkomst om man vill. Basinkomst är fördelningspolitik för att hjälpa de mest utsatta i samhället, och det finns ingen regel som säger att man inte kan finansiera det med höjda inkomstskatter för medelklassen om man så önskar. Det som vill lägga ett sådant förslag är välkommen att göra det.

Men personligen vill jag inte finansiera basinkomsten med höjda inkomstskatter. Det är av två skäl.

Robotarna kan göra inkomstskatten till en krympande skattebas

För det första är ett av motiven för att införa basinkomst att det ger vårt samhälle en bättre beredskap om det skulle bli som många tror, att automatiseringen och robotarna kommer göra att jobben inte räcker till alla, utan vi får vänja oss vid att färre kommer ha lönearbeten i framtiden. Händer det kommer dagens trygghetssystem inte klara belastningen. Det är alldeles för mycket byråkrati och kringkostnader runt varje arbetslös för att det ska gå att fortsätta med samma system vid en radikalt högre nivå på arbetslösheten. Då måste vi ha ett mer strömlinjeformat system, som basinkomst.

Men ju mer basinkomstsystemet är finansierat av inkomstskatter, desto svårare blir det att få finansieringen att gå ihop om mängden lönearbete i samhället minskar. Inkomstskatterna är idag den i särklass viktigaste intäktskällan för staten och kommunerna, så det här problemet kommer vi få om antalet jobb minskar radikalt. Men vi behöver inte förvärra situationen genom att göra staten ännu mer beroende av inkomstskatten som skattebas.

Inkomstskattehöjningar ställer medelklassen mot de arbetslösa

Men mitt andra skäl för att inte vilja höja inkomstskatten för att finansiera basinkomsten är viktigare. Jag ser det som politiskt väldigt svårt att få igenom ett sådant förslag. Då låter jag hellre bli att lägga det. Jag vill se ett basinkomstförslag som är både ekonomiskt och politiskt rimligt, så att det faktiskt kan bli verklighet. Då är bedömningen av vad man tror kan vara politiskt möjligt lika viktig som att den ekonomiska kalkylen går ihop. Spricker någon av dem blir det ju ingenting.

Om man skulle vilja finansiera basinkomsten med höjda skatter för vanliga medelinkomsttagare, bäddar man för att den politiska skiljelinjen blir mellan ”oss i den hårt arbetande skötsamma medelklassen” mot ”dom där andra där nere, som säkert mest är latmaskar”. Media, som alltid vill rapportera om politik ur ett konfliktperspektiv, kommer utmåla det som en ett nollsummespel mellan medelklassen och de arbetslösa, där den som inte koras till vinnare blir förlorare.

Den falska politiska konfliktlinjen vill jag inte ha. Syftet med basinkomstreformen är att skapa ett bättre samhälle för oss alla, inklusive ett robustare och tryggare skyddsnät för alla som visserligen har jobb idag, men som kanske inte har det i morgon eller i övermorgon. Det är inte medleklassen mot de arbetslösa, utan vi alla mot bristerna i trygghetssystemen. Men väljer man att finansiera basinkomsten med höjd inkomstskatt är jag rädd för att det direkt kommer leda till en politisk låsning mellan vi och dom, och att visionen om hur vi alla kan tjäna på ett bättre samhälle trängs ut ur debatten.

Därför har jag själv valt att inte göra några inkomstskattehöjningar alls i mitt förslag. Det innebär att jag inte rör jobbskatteavdraget, utan låter det vara kvar precis som idag.

Men som sagt, andra kan vilja göra annorlunda, och då kan man få fram upp till 105 miljarder (2016) genom att sänka eller avskaffa jobbskatteavdraget, vilket leder till en höjning av inkomstskatten.

…………

Kommentarer på Facebook

10 oktober 2017

Sveriges befolkning 2016 var 9.995.153 personer — men vilka ingår?

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:11
befolkningspyramid2016_april2017

Befolkningspyramid Sverige 2016

Sveriges befolkning var 9.995.153 personer den 31 december 2016, alltså nästan exakt 10 miljoner. Av dem var 5,8 miljoner i arbetsför ålder mellan 19 och 65.

För att bli folkbokförd i Sverige när man flyttar hit krävs att man rätt att stanna i Sverige i minst ett år, och har för avsikt att göra det. Asylsökande som väntar på beslut räknas inte in i befolkningen. De blir folkbokförda om och när de får ett uppehållstillstånd som gäller i minst 12 månader.

Befolkningsstatistiken finns hos SCB

Hos Statistiska Centralbyrån SCB finns Statistikdatabasen, där man kan hitta befolkningssiffror från 1860 och framåt. Jag har plockat ut siffrorna för 2016 och redigerat dem till ett kalkylblad där man lätt kan summera befolkningen i olika åldersintervall. Det kalkylbladet ligger som Ark 2 i FASIT-körningen för 2016 (öppnas i eget fönster), som jag började blogga om igår. Här är en sammanställning ur Ark 2 i kalkylbladet:

fig 03 befolkning

Själv är jag mest intresserad av dem som är i arbetsför ålder, eftersom jag håller på och räknar på vad det skulle kosta att införa basinkomst. Jag definierar ”arbetsför ålder” som 19-65, alltså de som har fyllt 19 år men inte fyllt 65. När man fyllt 65 får man ju pension, så de som är 65 eller äldre har i praktiken redan basinkomst (även om den kallas för garantipension).

Att jag valt startåldern 19 beror på att det är då de flesta går ut gymnasiet. Ungefär 70% av varje årskull går ut gymnasiet under det år de fyller 19. Fram tills dess är de enligt lag försörjda av sina föräldrar. Efter det övergår försörjningsansvaret på dem själva. Därför är det rimligt att räkna på basinkomst från 19 års ålder.

Men i andra sammanhang kan det vara intressant med andra åldergrupper. I så fall är det lätt att summera ihop önskat intervall i kalkylbladet med befolkningen 2016.

Vilka ingår?

Nästa fråga är vilka som anses ingå i ”befolkningen”. Här är vad SCB skriver på sin hemsida om vilka som ingår:

Statistik om invandring – frågor och svar

Vi på SCB får en hel del frågor om hur asylsökande påverkar statistiken över folkmängden i Sverige. Vilka räknas in i statistiken över befolkningen och vilka gör det inte? Därför ger vi här svar på vanliga frågor om hur Befolkningsstatistiken fungerar.

Vilka är det som ingår i befolkningsstatistiken?

I folkmängden som vi på SCB publicerar ingår personer som är folkbokförda i landet. För att den som flyttar till Sverige ska bli folkbokförd ska personen ha för avsikt och rätt att stanna i Sverige i minst ett år.

  • För personer som inte är medborgare i ett EU-land innebär det att det krävs ett uppehållstillstånd som gäller minst 12 månader för att bli folkbokförd.
  • EU/EES-medborgare behöver uppehållsrätt i Sverige vilket den har som arbetar, studerar, driver eget företag eller har tillräckliga medel för din försörjning.
  • De nordiska länderna har en överenskommelse om fri rörlighet, vilket innebär att en medborgare från de nordiska länderna har rätt att folkbokföra i Sverige.

När räknas de som nu söker asyl in i befolkningen?

De som nu söker asyl blir folkbokförda om och när de får uppehållstillstånd som gäller i minst 12 månader. Hur lång tid det dröjer att få uppehållstillstånd beror på handläggningstiden hos Migrationsverket.

Var hittar jag uppgifter om antalet asylsökande?

Den aktuella statistiken över asylsökande hittar du enkelt på Migrationsverkets webbplats.

I SCB:s databas finns uppgifter från föregående år om asylsökande och ensamkommande flyktingbarn. Där kan du se hur många som kom till Sverige varje år och fördelningen på ålder, kön och medborgarskap. Den statistiken uppdateras i mars varje år.

Hur räknas de som stannar i landet trots att de inte har fått uppehållstillstånd?

Papperslösa invandrare ingår inte i befolkningen. Detta gäller oavsett om de är utom-europeiska medborgare som har fått avslag på sin asylansökan eller EU/EES-medborgare som bor i landet längre tid än tre månader utan uppehållsrätt.

Hur vet man vilka som har utvandrat från Sverige?

Personer som flyttar från Sverige och har för avsikt att bo utomlands längre än 12 månader ska meddela sin flytt till Skatteverket. Då räknas de som utvandrade. Detta gäller såväl svenska som utländska medborgare.

Skatteverket gör regelbundna kontroller på personer som är folkbokförda men som saknar registrerade händelser och avregistrerar de som antas ha utvandrat. De nordiska länderna har ett samarbete, vilket innebär att en person som folkbokför sig i ett annat nordiskt land automatiskt avregistreras från folkbokföringen i Sverige. På det sättet undviks dubbelregistrering.

Mer information

Här hittar du statistik om invandring och utvandring

Här hittar du information om SCB:s befolkningsprognoser

De som räknas in i befolkningen är alltså alla som bor och jobbar här och som har rätt att göra det, vare sig de är svenska medborgare eller inte.  Asylsökande, papperslösa, turister och EU-migranter som är här för att tigga ingår inte i befolkningen, och inte heller svenska medborgare som har flyttat ur landet.

Den gängse definitionen hos SCB och andra myndigheter om vilka som ingår i befolkningen stämmer alltså mycket bra med de allmänna reglerna för vilka det är som har rätt till de svenska trygghetssystemen som sjukvård, försörjningsstöd och annat. Vart och ett av de svenska trygghetssystemen har iofs en egen uppsättning detaljregler, så vilka som ingår i befolkningen och vilka som har rätt till trygghetssystemen stämmer kanske inte riktigt till 100% på individnivå.

Men på det hela taget är det de som ingår i befolkningen som omfattas av trygghetssystemen, så det är rätt population vi tittar på. Och totalt var vi 10 miljoner år 2016, varav 5,8 miljoner mellan 19 och 65.

………

Kommentarer på Facebook

9 oktober 2017

FASIT-systemet från SCB — Sveriges ekonomi 2016

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:31

När regeringen gör ändringar i skatte- och bidragssystemen presenterar de alltid beräkningar över hur mycket förändringarna kommer kosta, alternativt ge, i statskassan. De beräkningarna är gjorda i ett system som heter FASIT, som finns hos Statistiska Centralbyrån SCB. I grunden ligger en databas med alla som är folkbokförda i Sverige, med uppgifter om vad var och en tjänat, hur mycket skatt de betalar, vilka bidrag och avdrag de får, och en hel del annat.

Med FASIT kan man göra noggranna simuleringar av vad effekten av olika politiska förslag blir. Regeringen och departementen (i synnerhet Finansdepartementet) använder systemet i sin dagliga verksamhet. Alla riksdagspartier har tillgång till systemet via Riksdagens Utredningstjänst RUT, där de kan beställa körningar för att räkna på politiska förslag som de kan tänkas vilja lägga fram. Utomstående aktörer, som till exempel tankesmedjor, forskare eller media, kan också beställa mer eller mindre vilka specialkörningar de vill från SCB mot betalning.

Men redan i grundutförandet, med en körning på dagens skatte- och bidragsregler, ger FASIT en god överblick på makronivå över den svenska ekonomin och de offentliga finanserna. Det kan vara intressant i många sammanhang när man diskuterar politiska förslag.

Att räkna på basinkomst

Ett sådant sammanhang är om man vill räkna på basinkomst, och hur ett basinkomstsystem kan finansieras. FASIT-körningen i grundutförande räcker inte för att räkna ut vad ett basinkomstsystem skulle kosta. För det behöver man ytterligare statistik, som visar inkomstfördelningen hos befolkningen.

Men däremot kan man hitta tänkbara finansieringskällor i FASIT, i form av olika avdrag som kanske (eller kanske inte) kan tas bort i samband med en reform, för att hjälpa till med finansieringen.

Jag har fått en FASIT-körning för 2016 i form av ett kalkylblad. Jag har tänkt skriva en serie med några blogginlägg där jag först går igenom FASIT-körningen rent allmänt, och sedan tittar på de olika skatteavdrag som kan vara intressanta att diskutera i samband med basinkomst.

I det förslag till basinkomstsystem som jag själv har presenterat tidigare, har jag inte tänkt röra något av de här avdragen för att få ihop finansieringen. I samband med att jag går igenom de olika avdragen ska jag för vart och ett av dem berätta varför jag inte valt att ta bort dem för att få pengar till finansieringen. Men andra kan vilja föreslå andra system, och då är det bra att ha siffrorna lätt tillgängliga.

Don’t Panic!

När man tittar på en FASIT-körning första gången känns det som ett gytter av obegripliga siffror och ännu obegripligare bokstavskoder. Så här ser början av FASIT-kalklybladet från SCB ut i original:

fig 01 SCB original

Men det finns ingen anledning att gripas av panik. Tar man det lugnt och metodiskt går det att förstå tillräckligt mycket för att man ska få ut värdefull information ur körningen. Allt man lyckas begripa är av godo, även om man inte lyckas begripa allt.

Två dataset

FASIT-körningar innehåller två olika dataset som redovisas bredvid varandra för att vara lätta att jämföra. När man ska utvärdera ett visst politiskt förslag gör man normalt så att Dataset 1 innehåller alla variabler så som de ser ut under dagens gällande regler, medan Dataset 2 visar hur det skulle bli med de nya föreslagna reglerna. Då kan man direkt se var det blir skillnader och hur stora de är. För att underlätta sådana jämförelser innehåller kalkylbladet från SCB kolumner som visar skillnaden mellan Dataset 1 och Dataset 2, både i absoluta tal och i procent.

I körningen som jag presenterar här finns det inget nytt politiskt förslag inbakat. Både Dataset 1 och Dataset 2 visar hur det är med dagens regler. Skillnaden är istället att Dataset 1 omfattar alla individer som är folkbokförda i Sverige, från 0 års ålder till 100+, medan Dataset 2 bara omfattar dem som är i arbetsför ålder, och har fyllt 19 år men inte 65. (Att jag valt just 19 som startålder beror på att det är den ålder då de flesta ungdomar går ut gymnasiet, och föräldrarnas försörjningsansvar upphör.)

Dataset 1 med totalbefolkningen är intressant dels när man vill jämföra totalbeloppen med siffror man hittar på andra ställen för att utröna vad som är vad, dels när man vill veta vad olika avdrag och bidrag kostar staten totalt. Dataset 2 med alla mellan 19 och 65 är intressant när man vill titta specifikt på den del av befolkningen som är i arbetsför ålder.

Individ- och hushållstabeller

SCB´s originalversion av FASIT-körningen för 2016 innehåller flera olika flikar med olika uppsättningar data:

  • ITAB2015 – Individtabell
  • HTAB2015 – Hushållstabell
  • BTAB2015 – Bostadshushållstabell
  • FDITABHB – Fördelningstabell med individer
  • VTAB – Olika statistiska mått på fördelningen av disponibel inkomst

Även om de tre första flikarna har namn som slutar på 2015, återspeglar datat inkomståret 2016.

Individtabellen innehåller en massa variabler summerade över alla individer i populationen. I de två hushållstabellerna är summeringarna istället gjorda över alla hushåll (enligt två olika definitioner av vad som är ett hushåll), för att man ska kunna se fördelningseffekter på hushållsnivå. FDITABHB innehåller medelvärden för disponibel inkomst för olika ålders- och inkomstgrupper, och VTAB fler statistiska mått på den disponibla inkomsten.

Individtabellen

Individtabellen är den tabell jag kommer fokusera på här. För att göra den lite lättare att läsa har jag gjort en redigerad version av Individtabell FASIT 2016 (öppnas i eget fönster). I den redigerade versionen är alla belopp uttryckta i miljarder (istället för miljoner), och jag har valt ut de intressanta kolumnerna ur originalfilen och flyttat runt dem för att öka läsbarheten.

Jag har tagit bort kolumnerna som visar skillnaden mellan Dataset 1 och Dataset 2 i absoluta tal och i procent. De är inte så intressanta i det här fallet, eftersom det är dagens regler som gäller för bägge dataseten, och Dataset 2 bara är en delmängd av befolkningen snarare än något specifikt politiskt förslag som ska utvärderas. (Och skulle man vara intresserad av skillnaderna är det ju lätt att räkna ut de kolumnerna igen, eftersom det är ett kalkylblad.)

Så här ser början av den redigerade versionen av kalkylbladet ut:

fig 02

Det är fortfarande mycket information, men förhoppningsvis är den redigerade versionen lite lättare att läsa.

Till exempel kan vi se att den samlade löneinkomsten (enligt någon definition) uppgick till 1.637 miljarder efter avrundning. I den siffran ingår delposterna ”- Sjuklön” med 15 miljarder, och ”- Avtalsersättning som lön” med 3 miljarder. Att det rör sig om två delposter som ingår i den föregående totalen ser man på att beskrivningen börjar med ett bindestreck.

På samma sätt kan man se att posten ”Total pension” innehåller ett antal delposter med olika typer av pension, som (nästan) summerar sig till totalen 466 miljarder.

I kommande blogginlägg ska jag dyka lite djupare i siffrorna för att se vad man kan få fram för politiskt intressant information.

…………

Kommentarer på Facebook

 

 

11 augusti 2017

Caspian Rehbinder om basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 14:22
dsc_0409_press

Caspian Rehbinder

Caspian Rehbinder, vice ordförande för Centerstudenter, har skrivit en mycket bra essä hos Timbro om basinkomst:

Medborgarlön är effektiv och rättvis

Uppdatering:

Andreas Bergh, välfärdsforskare och docent i nationalekonomi, skriver också ett utmärkt bra inlägg i samma artikelserie:

Basinkomst är inget radikalt förslag

29 september 2016

Basic Income — A concrete and financed proposal for Sweden

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:42
basic-income-forstasida

Download the full proposal in English

I have now translated my proposal for basic income for Sweden, which I presented in Swedish some time ago.

Although the proposal as such is strictly about Sweden and Swedish conditions, I am hoping that the reasoning and design principles I have applied may be of interest to basic income activists in other Nordic and European countries as well. In many ways, the welfare systems we have today are basically quite similar, and many of the problems we face are the same as well.

You can download the full proposal in English as a pdf. Here is the introduction:

Introduction — A concrete and financed proposal for basic income in Sweden

Can a country like Sweden introduce basic income, to guarantee everybody enough to survive on, whether they have a job or not? Yes, of course we can, if we want to.

We already have a number of welfare systems with exactly this goal, that we are already paying for. Nobody starves to death in Sweden, and very few people sleep outdoors for purely economic reasons. In one way or another, we are already allocating the resources necessary to provide everybody with food on the table and a roof over their head. In that sense, we already have basic income in Sweden.

But for anybody who loses their job and needs help from society, a Kafkaesque maze of bureaucracy and arbitrariness awaits at the job center or social service office. If we can afford that —and evidently we can, at least so far —then surely it cannot be impossible to redesign the system to reduce the insecurity and hassle. This is the underlying idea behind basic income.

A concrete proposal

I have developed a draft proposal for a basic income system for Sweden, specifically designed to be realistic both from an economic and a political perspective. The idea is to present a system that could actually become reality, and preferably as soon as possible. Very often, discussions about basic income have been very visionary. This is a good thing, because it means that we have a rather clear vision to aim for. But to move along we need to start discussing basic income in more concrete terms, including how it can be financed.

I propose that everybody between 19 and 65 who lives in Sweden and is covered by today’s welfare systems, would get an unconditional allowance corresponding to 900€ per month, tax free. In Swedish money this would be 8,333 SEK per month, or 100,000 SEK per year. When you start getting an income the allowance will be reduced, but slowly enough to make sure that it always pays to work if you get the opportunity.

An urgent reform

This is an urgent reform. We have about 400,000 unemployed people in Sweden today (out of a population of 10 million), and nobody thinks that this figure will drop significantly in the foreseeable future. On the contrary, there is a real risk that computers and automation will make even more jobs disappear in the future. Hoping that the politicians will create hundreds of thousands of jobs (as they promise every election year) is no solution, because they cannot. If they could, they already would have, but as we all know they haven’t. This means that we have an obligation to make sure that the welfare systems for the unemployed are secure, dignified and humane.

The unemployed are not to blame for the unemployment. The number of available jobs does not increase because we put more pressure on the unemployed, and force them to walk around with a knot of anxiety in the stomach, dreading the next meeting with the employment or social service officer.

Basic income replaces the insecurity and arbitrariness of today’s system with a straight-forward and predictable right for everybody to have their basic needs met. In the model that I have been looking at, I have assumed a benefit level of 900€ per month. This is roughly in line with Sweden’s current level for social assistance, so it is only just about what you need to survive. But unlike today’s social assistance, the basic income will not be tied to any demands that the recipient fulfills certain tasks, or submits to intrusive checks or arbitrary conditions by the welfare officer.

Negative income tax

All the practical administration of the basic income can be handled by the computers at the tax authority. The tax authority already keeps track of who lives in Sweden and is covered by the welfare system, and how much each of us earns. This is all that is needed. The only new element is to instruct the tax authority’s computers to make an automatic payment on a monthly basis to all those who are not making enough money on their own to support themselves. This way of administering basic income is called ”negative income tax”.

In the model that I am proposing, the basic income would be phased out with 33% when you start making money yourself, together with an income tax of 33% (which is the normal marginal tax rate for low and middle income earners in Sweden). Someone on basic income who manages to get an income of 300€ would  pay 100€ in income tax and get the basic income reduced by 100€, but would get to keep the remaining 100€ as extra money in the pocket.

This would be a literally infinite improvement over Sweden’s current social assistance system, where the benefits are reduced by 100% of any other income you may get, leaving you with nothing extra at all in your pocket. This is the welfare trap, since it removes the incentive to even try to make some money on your own. Basic income will be different, and solves this problem.

Possible to finance

In Sweden, as in all other Nordic and (I believe) European countries, there are publicly available statistics showing the income distribution for the adult population. We can use these statistics to estimate the cost of different proposals for basic income systems.

It turns out that the proposed system, with a level of 900€ per month, and 33% phasing out in addition to 33% income tax, would cost the Swedish government 132 billion SEK per year. Unless you are Swedish, this number as such probably won’t tell you very much, but it should be seen in relation to the total Swedish central government budget, which is just under 900 billion SEK. Compared to this, introducing basic income for 132 billion SEK would be a very large reform, but not impossibly large. It is possible to finance in a realistic way.

First of all, the basic income would make several of today’s systems obsolete. Basic income would replace social assistance, student aid, and the Public Employment Agency including current unemployment benefits. These are the only cuts I am proposing in the current Swedish welfare systems.

Keep child and sickness benefits

All child and family benefits, as well as the entire sickness insurance, and are left as they are in my proposal.

Those who have disability pension today that is higher (after tax) than the basic income would be, will simply keep their current disability pension and not get any basic income. In this way, we ensure that no chronically ill or disabled persons will be worse of after the reform than today. But those that have a disability pension that is lower than the basic income, will get the basic income instead of the disability pension. And anybody who loses their right to disability pension (because they got better, or because the authorities decided that they could work after all) would of course get the basic income if they do not immediately find a job. In this way, the basic income supports and strengthens the safety net for the disabled and the chronically ill, even though we make no direct changes to the sickness insurance system. More money in the pocket for the poorest disability pensioners, and more security for everybody.

The rest of the financing I propose that we solve by removing the VAT discounts that certain industries enjoy in Sweden today, especially the food and restaurant industry. Removing these tax discounts to companies would bring in an additional 50 billion SEK in tax revenues for the government.

With this, the entire basic income reform is financed, without any wishful thinking about positive dynamic effects or radically new (and untried) tax bases, and without raising the income tax at all. Basic income is completely realistic from an economic point of view. And the primary objection to basic is not economic, but emotional.

Emotional objection

”But what if everybody just quit their jobs and start loafing around doing nothing on basic income instead!”

”They never will, at least not at the same time,” is the obvious answer.

900€ a month is very little money to live on in Sweden. It is possible to do it (because people are doing it in today’s system), but it is no rose garden and not very fun, especially not in the long run. Economically, even a low-paying job is much better than  being forced to live on an income so close to the minimum subsistence level as 900€. If you have a middle income job, the difference will be even greater. If you are used to living on a salary of perhaps 2,500 to 3,000€ (before tax), you have to change you lifestyle drastically to survive on 900€ a month. This is not something most people want to do.

Jobs for the unemployed

But for the sake of argument, let us assume that a couple of hundred thousand people who have jobs today, would actually resign and voluntarily chose to live off the basic income instead. For all those of Sweden’s 400,000 unemployed people who desperately want an job, it would be fantastic news to have so many jobs becoming available!

The ones who didn’t want to work won’t have to, with no stigma and no hard feelings on anybody’s part. The ones who wanted a job will get one. And the companies that employ them will get co-workers who really want to work. This would be a win-win-win for everybody, in a way that few other political proposals even come close to.

A Nordic model for the 21st century

In many ways, basic income is not a very dramatic reform. It can be seen as a way of reducing bureaucracy and streamlining the welfare systems we have today. A renovation and modernization of the Nordic model to make it fit for a new century, if you want to put it like that.

But the underlying idea behind basic income still has great political potential, in a positive way. When people feel secure and get more power over their own lives, this will lead to positive effects for society in many ways, both big and small. How large these positive ”dynamic effects” will be is almost impossible to calculate beforehand. We can be pretty confident that they will appear.

But exactly how fast and in what way, we can only find out by trying. I think we should.

The next step in Sweden

The calculations I present in the proposal are estimates. I have done them in a spreadsheet, using public data from various sources, including income distribution statistics divided into percentiles. This is enough to make reasonable estimates about the costs and the financing, but estimates is all they are.

My reason for doing these calculations was to see if it would be meaningful to continue working with the model at all. I think they show that it is.

The next step in Sweden would be to make a more exact calculation of the cost. This would in fact be very easy to do. The Swedish government has a computer simulation system called FASIT, that can calculate in great detail what the cost would be. This system is available both to the government itself and to other parties, such as the political parties in the parliament, academics, or private entities that are prepared to pay a couple of thousand euros to use it. I hope that somebody gets interested enough in the proposal to make a more exact calculation.

…and in other countries

The reason I have translated this proposal into English is that I think the principles behind the proposal may be of interest in other countries as well. The numbers and the details about the existing welfare systems will be different in each country, but most European countries, and especially the Nordic ones, have welfare systems with a pretty similar structure.

This proposal for a basic income system for Sweden is explicitly designed to be both economically and politically realistic to implement. In the proposal itself, I describe the design decisions I have made at various points, and my reasoning behind them.

Please feel free to copy as little or as much from this proposal as you like, if you want to design a draft basic income system for your own country.

Sharing is Caring!

……

Read the full proposal in English as a pdf

20 september 2016

Christian Engström at the Nordic Conference on Basic Income 2016 in Copenhagen

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 11:44

 

Nordic conference on Basic Income in Copenhagen

Nordic conference on Basic Income in Copenhagen

I will be speaking at the Nordic Conference on Basic Income Pilots in Copenhagen this Friday, September 23, 2016.

Here are the slides I will be using.

This talk introduces a concrete proposal for a basic income system for Sweden, including a cost estimate and financing. The basic income would be 8,333 SEK (900 EUR) per month for anybody between 19 and 65 who lives in Sweden and has no other income.

My slides for the presentation

My slides for the presentation

When someone on basic income starts to make money the basic income will be reduced, but never with 100%, so there is always an incentive to work if you can. The cost of this system would be covered in full by letting the basic income replace the current systems for social assistance (försörjningsstöd), student aid and unemployment benefits, and by removing the VAT discounts that certain industries enjoy. To make the proposal politically realistic, there would be no raise in income taxes, and no reduction of current sickness or family benefits.

Although the model is for Sweden, I am hoping that basic income activists in other countries may be interested in the general principles behind the Swedish proposal. I am convinced that at least the Nordic countries, and probably most other European countries as well, are similar enough to Sweden to make it possible to construct corresponding models for those countries.

The full proposal is available here, but only in Swedish so far. When I get back from Copenhagen I plan to start publishing an English translation of the full proposal here on this blog.

See you in Copenhagen if you are going there!

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: