Christian Engström, Pirat

4 maj 2021

Basinkomst till studenter: hälften lån

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:04
Studiemedlen från CSN görs om och integreras med basinkomsten

Studiemedlen från CSN görs om och integreras med basinkomsten. För studenter innebär det:

  • 10.000 i månaden efter skatt att leva på, precis som idag
  • utbetalning 12 månader om året istället för 10
  • 50% som lån, istället för 70% låneandel som gäller idag
  • tryggad försörjning även om man missar tentor
  • extra basinkomst för studenter som har barn, så att det blir möjligt att plugga vidare mitt i livet

Rent tekniskt består förslaget för studenter av två delar. Studenter på högskola får basinkomst som alla andra. Det är ett rent bidrag. Men samtidigt inför vi terminsavgifter som man får låna till av CSN, så att låneandelen blir 50%.

Sammantaget blir det en rejäl förbättring för högskolestudenter, men inte helt orimligt generöst.

Studiemedlen 2019 låg på 10.676 kronor per 4 veckor, obeskattat. Men man kan bara få studiemedel under 40 veckor per år, och inte resten av året. Beroende på hur man väljer att se på det blir alltså nivån på studiemedel endera 10.676 per månad under 10 månader, eller 8.897 per månad utslaget på hela året. Studiemedlen förväntas räcka till både hyra, mat, övriga levnadsomkostnader och kurslitteratur.

Att man bara får studiemedel 10 månader om året ställer till problem för många studenter. Visserligen går man inte i skolan under sommarmånaderna. Men man måste ju ändå ha till mat och hyra även på sommaren.

Tanken i studiemedelssystemet är att studenterna ska jobba på sommaren, och försörja sig på så sätt. Det kanske var en rimlig tanke när systemet infördes i mitten av 1960-talet. Då fanns det sommarjobb till alla som ville ha det. Men så är det inte idag. Studenter som inte lyckas få något sommarjobb kan hamna i en väldigt knepig situation, om de inte har ett sparkapital eller föräldrar/partner att leva på.

Det problemet löser vi genom att studenerna får basinkomst. Det blir 10.000 i månaden efter skatt att leva på, preics som idag. Men man får basinkomsten årets alla 12 månader, och inte bara 10.

Av dagens studiemedel är 30% bidrag. Resterande 70% – alltså ca 70.000 per år – är lån som ska betalas tillbaka när man har pluggat färdigt och börjar jobba.

Om vi bara ersatte studiemedlen med basinkomst rakt av, skulle ingen få några studieskulder alls. Det skulle förstås vara väldigt trevligt för alla som precis går ut högskolan. Men det skulle vara lite väl generöst mot just gruppen nyutexaminerade akademiker, som ju är en av de allra starkaste grupperna på arbetsmarknaden.

För att systemet ska bli mer likt vad som gäller idag, inför vi därför terminsavgifter på 30.000 per termin (60.000 per år). Terminsavgifterna får man låna till av CSN, enligt ungefär samma regler som idag. Studenterna drar då på sig studielån som motsvarar hälften av vad de får i basinkomst efter skatt under studietiden. Terminsavgifterna kommer dra in ett antal miljarder till statskassan, som behövs för att finansieringen av basinkomstsystemet ska gå ihop. Totalt sett blir det generösare än dagens system, men inte så mycket generösare att det blir helt orimligt

Basinkomst för försörjningen, studiemedel till studieplatsen

Att studielånen går till att betala terminsavgifterna gör att vi frikopplar studielånen från studenternas försörjning. Försörjda är de av basinkomsten, precis som alla andra som inte har egna inkomster. Men de får betala för utbildningen de får. Det sänder en signal att utbildning är någonting värdefullt, som ska ses som en investering. Det är en bra signal.

Idag finns det studenter på högskola som pluggar mest för att de inte hittar något annat sätt att försörja sig för dagen. Det tjänar ingen på. De som gör det blir visserligen försörjda för stunden, men de drar på sig 70.000 per år i studieskulder som någon gång ska betalas. Att studielånen ska betalas tillbaka är inget problem för den som läser på högskolan för att få en utbildning som sedan leder till ett välbetalt jobb. Men har man bara läst lite blandade kurser för att uppfylla kraven för att få studiemedel, då är det inte säkert att det leder till ett jobb med hög lön, och då kan studieskulderna från ungdomen bli ganska betungande längre fram i livet.

Ett annat problem med studenter som pluggar bara för att få studiemedel är att de tar upp högskoleplatser som annars hade kunnat gå till någon som verkligen var intresserad av ämnet, och som hade tänkt satsa på en karriär inom området. Genom att frikoppla försörjningen från studiemedlen löser vi det problemet. Väldigt få kommer att välja att betala 30.000 kronor per termin för utbildningar som de inte är intresserade av. Det kommer bara finnas ett enda skäl till att plugga på högskola, och det är att man är uppriktigt intresserad av den utbildning som erbjuds. Det är precis som det ska vara.

Försörjningen försvinner inte om studierna går dåligt med det föreslagna systemet. Idag kan en missad tenta leda till att man inte längre uppfyller CSN:s krav, och därför inte längre får några studiemedel till sin försörjning. Det är en enorm stressfaktor för studenter som ligger i riskzonen för att inte uppfylla studiemedelskraven. I ett läge där de skulle behöva fokusera helt på att faktiskt klara studierna, tvingas de istället lägga energi på att oroa sig över sin ekonomi och att de snart kan riskera att stå utan försörjning. Den effekten slipper vi när förörjningen är tryggad av basinkomsten.

Vi kan ta bort gränsen för hur länge man får plugga med studiemedel. Idag kan man (normalt) bara få studiemedel under 240 veckor i livet, alltså som mest 6 års heltidsstudier.

Det är en väldigt snäv gräns, med tanke på att många högskoleutbildningar numera är 5-åriga med normal studietakt. Råkar man välja fel inriktning från början kanske man inte har kvar tillräckligt många studiemedelsår för att kunna byta till en utbildning som passar en bättre. Har man läst ekonomi eller språk i två år och kommer på att man vill satsa på att bli civilingenjör eller läkare, då kan man inte få studiemedel för hela den utbildningen.

Den här 6-årsgränsen för studiemedel finns till stor del för att förhindra att människor använder studiemedelssystemet enbart för att försörja sig. När vi frikopplar studenternas försörjning från studielånen kan vi endera ta bort den här gränsen helt, eller åtminstone höja den till 8 eller 10 års studier i livet. Det passar väl ihop med alla tankar om livslångt lärande som politikerna gärna pratar om i högtidstal, men som dagens regler omöjliggör i praktiken. Att man ska kunna studera på högskola i minst 8 år i livet är också ett krav som Sveriges Förenade Studentkårer SFS driver.

Föräldrar som har försörjningsansvar för sina barn får en möjlighet att plugga vidare mitt i livet, och ändå kunna få ekonomin att gå ihop. Det kan de inte göra med dagens studiemedel. Enligt CSN:s regler kan man visserligen få extra studiemedel om man har barn, men det rör sig bara om några hundralappar i månaden. Det är inte i närheten av vad det kostar att försörja ett barn. Idag är människor som har hunnit bilda familj i praktiken utestängda från att kunna plugga vidrare, om de inte kan skaffa fram pengar till sin försörjning utöver vad de kan få i studiemedel.

Basinkomsten gör det möjligt även för föräldrar att studera. Vare sig de pluggar eller inte höjs basinkomsten för dem som har barn, så att de kan försörja både sig själva och barnen. Den här förändringen bidrar även den till att göra visionen om livslångt lärande lite mer realistisk i praktiken.

Kommentarer på Facebook

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

30 april 2021

Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:02
Arbetsförmedlingen läggs ner, och a-kassan ersätts av basinkomst

Arbetsförmedlingen förmedlar inte arbeten. Den förmedlar bidrag. Men om vi jämför de totala kostnaderna för Arbetsförmedlingen (70 miljarder) med hur mycket som faktiskt betalas ut till arbetslösa människor (30 miljarder), ser vi att arbetslinjen är ett väldigt dyrt sätt att försörja dem som inte lyckas få något jobb.

År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa. Att ge alla dem basinkomst skulle kosta 45 miljarder. Men Arbetsförmedlingen kostar alltså 70 miljarder – och då får ändå inte alla arbetslösa en ersättning som de kan klara sig på.

Med basinkomst kan vi lägga ner Arbetsförmedlingen och alla bidrag som den administrerar. De statliga bidragen till a-kassan tas bort och ersätts av basinkomsten. Bidragen till företag tas bort helt. Det här är grundplåten till finansieringen av basinkomsten.

Dagens a-kassa ger mellan 11.220 och 26.400 kronor i månaden före skatt, enligt Arbetsförmedlingens hemsida. Lägstanivån är alltså lägre än den föreslagna basinkomsten på 12.000, men högstanivån på a-kassan är betydligt högre.

Men a-kassan är tidsbegränsad. Efter 100 dagar sänks maxersättningen till 20.020 kronor, och efter 300 dagar (450 om man har barn) är man inte längre berättigad till a-kassa. Basinkomsten däremot fortsätter så länge man behöver den.

Inkomstförsäkringen vid kortare arbetslöshet försvinner när vi ersätter dagens Arbetsförmedling och a-kassa med basinkomst. Men den funktionen kommer kunna finnas kvar ändå, utanför själva basinkomstsystemet.

Redan dagens a-kasseregler bygger på att människor själva betalar en del av vad inkomstförsäkringen kostar med egna pengar. Staten skjuter till en del, som vi ser av siffrorna ovan, men resten är pengar som de som har jobb själva betalar in för att vara berättigade till a-kassa om och när de blir arbetslösa.

Om man behöver ett bättre inkomstskydd än vad samhället erbjuder som grundnivå kan man teckna en inkomstförsäkring som man betalar för själv, endera från ett privat försäkringsbolag eller via sin fackförening. Sådana försäkringar finns redan idag för medel- och höginkomsttagare som vill ha ett inkomstbortfallsskydd. Efterfrågan på privata/fackliga inkomstförsäkringar kommer alldeles säkert att öka. Basinkomsten utgör grunden som alla arbetslösa har rätt till. Men medel- och höginkomsttagare som så önskar kan skaffa sig ett ytterligare skydd med en försäkring.

Den inkomstförsäkringen får det i så fall betala själva. Men det har de ju i så fall råd med, eftersom de är just medel- eller höginkomsttagare, och därmed har pengar som de kan välja själva hur de disponerar. Eftersom basinkomsten står för grundtryggheten, och inkomstförsäkringen bara ska täcka extrapengarna utöver basinkomsten, behöver de här försäkringarna inte bli orimligt dyra.

Fackföreningarna kommer fortsätta spela en viktig roll i det sociala trygghetssystemet genom att de kan erbjuda inkomstbortfallsförsäkringar till sina medlemmar. Men basinkomsten ger alla en grundtrygghet, vare sig de uppfyller dagens regler för a-kassa eller inte.

Att dagens a-kassa är tidsbegränsad gör det mycket lättare att ersätta den med basinkomst. De som idag har den högsta a-kassan får ut betydligt mer än den föreslagna basinkomsten. Men de får det bara allra högsta ersättningen i 100 dagar. Därefter börjar a-kassan trappas ner, och efter 300 eller 450 dagar är det slut.

Själv tycker jag om att vara optimist när det gäller möjligheterna att göra politiska förändringar, och att göra dem snabbt. Men det är fullständigt uppenbart att vi inte kommer ha infört ett nationellt system för basinkomst om 300 eller 450 dagar från nu. Eftersom det även i bästa fall kommer ta flera år innan en basinkomstreform kan vara genomförd i praktiken, kommer alla ha gott om tid att förbereda sig för det nya systemet.

I filosofiska diskussioner om hur samhället borde se ut brukar man göra tankeexperimentet att man får designa ett framtida utopiskt samhälle hur man vill, men man får inte på förhand veta vilken samhällsklass eller livssituation man själv kommer att ingå i. Med den förutsättningen blir det lättare för alla att fokusera på hur man faktiskt uppnår så bra resultat för så många som möjligt, istället för att man (kanske omedvetet) startar en huggsexa där man försöker ge så mycket resurser som möjligt till den grupp där man själv ingår.

När det gäller a-kassan råkar vi ha nästan den perfekta filosofiska utgångspunkten alldeles automatiskt, mer eller mindre av en slump, tack vare dagens regler om utförsäkring ur a-kassan. Ingen av dem som har den högsta a-kassan idag kan veta vad de kommer befinna sig i för situation några år framåt i tiden, när basinkomsten (som tidigast) är införd. Det enda de vet säkert är att deras nuvarande a-kasseperiod kommer att ha löpt ut ett bra tag innan dess.

Arbetsförmedlingens aktiviteter minskar inte arbetslösheten

Så länge det finns fler arbetslösa än lediga jobb fungerar arbetsmarknaden som leken ”Hela havet stormar”. Hur duktiga deltagarna än är finns det inte stolar till alla, så någon blir alltid utan. Hur mycket Arbetsförmedlingen än lägger på aktiviteter och kurser för arbetssökande finns det inte jobb till alla, så några blir alltid utan.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen spar mycket pengar jämfört med att försörja de arbetslösa med basinkomst. Till en viss del eftersom basinkomsten är lägre än de högsta ersättningarna från a-kassan. Men framför allt för att vi inte längre behöver betala för alla aktiviteter och kurser som Arbetsförmedlingen ordnar, och som de arbetslösa är tvingade att gå på om de inte vill förlora sin ersättning.

Ibland är de här aktiviteterna och kurserna värdefulla för enskilda arbetslösa, men väldigt ofta uppfattas de som meningslös terapiverksamhet. Då blir det bara ett sätt att utöva tvång mot de arbetslösa.

För det grundläggande problemet är inte om Arbetsförmedlingens aktiviteter och kurser är bra eller inte. Hur bra de än vore, blir det inte fler jobb för det. År 2019 hade vi 370.000 arbetslösa och inte i närheten av lika många lediga jobb. Det hela fungerar som den gamla leken ”Hela havet stormar”, där deltagarna ska slåss om få plats på stolar som inte räcker till alla.

Oberoende av om Pelle eller Britta får ett visst jobb, blir den andra utan. Hur duktiga arbetsförmedlarna än är på att hjälpa vissa individer få en bättre chans i tävlingen, blir det inte fler stolar (alltså jobb) att dela ut för det.

I ett läge där problemet är brist på jobb, går det inte att lösa det problemet genom att bearbeta de arbetslösa. Om Pelle blir mer attraktiv på arbetsmarknaden och skickligare på att söka jobb, är det förstås jättebra för honom. Men om alla hans och Arbetsförmedlingens ansträngningar i slutändan leder till att ha lyckas få ett jobb som annars skulle gått till Britta, tjänar inte samhället någonting alls på det. Nu är ju Britta arbetslös istället.

Det enda som Arbetsförmedlingens verksamheter faktiskt producerar ur ett samhällsperspektiv är otrygghet för de arbetslösa.

Det är inte för att arbetsförmedlarna är onda eller vill göra så, utan för att det är en direkt följd av reglerna.

Reglerna säger att den arbetssökande måste göra det ena och det andra, och det är arbetsförmedlarens sak att bedöma om det är tillräckligt för att den arbetslösa ska få ut sina bidrag. Eftersom det är en bedömning (och det står det i lagen att det ska vara) kan den arbetssökande inte vara säker på att få ut pengar att leva på. En bedömning betyder ju att det kan bli endera ja eller nej. Och det blir det också, ofta på grunder som i vart fall den arbetssökande tycker är godtyckliga och fel. Det skapar otrygghet.

Att lägga ner Arbetsförmedlingen är en hörnsten i basinkomstförslaget. Dels för att de 70 miljarder som vi sparar är mycket pengar, som behövs för finansieringen. Men det är också en hörnsten av mer principiella skäl. Det gör att vi tar bort godtycket och otryggheten som Arbetsförmedlingen skapar genom att ägna sig åt behovsprövning och tvångsaktiviteter, och ersätter det med en rak och enkel rättighet till försörjning, enligt regler som är lika för alla.

Då tar vi bort att samhället erbjuder sig att hjälpa Pelle konkurrera ut Britta på arbetsmarknaden (eller tvärtom).

Istället får alla arbetslösa säkerheten att de får till sin försörjning varje månad så länge de behöver, utan att vara utlämnade till godtycke och bedömningar. Det är själva kärnan i tanken på basinkomst.

Och ingen arbetslös kommer tvingas delta i några meningslösa arbetsmarknadsaktiviteter, eller bli utsatta för en handläggares godtycke, för att få pengar till mat på bordet. Det uppnår vi genom att ersätta Arbetsförmedlingens byråkrati med basinkomst, och låta facken och andra aktörer erbjuda tilläggsförsäkringar för inkomstskydd till dem som vill ha det.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst till studenter: hälften lån

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

27 april 2021

Alla som omfattas av trygghetssystemen idag måste omfattas av basinkomst, inte bara svenska medborgare

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:44
Vi har ungefär 900.000 utländska medborgare som bor i Sverige och är skattskrivna här

Basinkomsten ska omfatta alla vuxna som bor i Sverige, vare sig de är svenska medborgare eller inte, precis som dagens sociala skyddsnät gör.

Tanken bakom basinkomstsystemet är att det ska ersätta åtminstone några av de system vi har idag. Då måste basinkomsten omfatta alla som täcks av dagens system. Annars går det inte att avveckla de gamla systemen.

Därför säger jag alltid ”basinkomst” snarare än ”medborgarlön”.

De två orden betyder (oftast) samma sak i debatten, men ordet ”medborgarlön” leder lätt tanken fel.

Dels för att ”medborgarlön” innehåller ordet ”lön”, vilket normalt betyder ersättning för någon slags prestation som man utför. Men den grundläggande idén med basinkomst är att det ska vara något som alla är garanterade att få om de behöver det, utan några krav på motprestation. Då skapar det mer förvirring än klarhet att kalla det för ”lön”.

Men framför allt för att ordet ”medborgarlön” intryck av att det bara skulle vara en förmån som gäller svenska medborgare. Men det skulle inte alls fungera.

Vi har runt 900.000 människor som bor permanent i landet men som inte är svenska medborgare. Det gäller allt från (relativt) nyanlända flyktingar som just har fått uppehållstillstånd, till finnar som har bott här i decennier men som har velat behålla sitt finska medborgarskap.

De här människorna omfattas av socialförsäkringssystemen idag. De olika trygghetssystemen har olika detaljregler för när man är kvalificerad att få ersättning, så det kan skilja lite på individnivå. Men i det stora hela är de som omfattas av dagens trygghetssystem de som är folkbokförda i Sverige, och som Statitistiska Centralbyrån SCB räknar in i ”befolkningen”.

Om basinkomsten ska kunna ersätta (åtminstone vissa av) dagens system, måste basinkomsten omfatta även de människor som saknar svenskt medborgarskap. Vi vill inte att någon som bor i Sverige ska behöva svälta ihjäl på våra gator, och det gäller alla, vare sig de har svenskt medborgarskap eller inte.

Basinkomstaktivisten Martin Jordö sammanfattade det bra i ett facebookinlägg 2016, som jag citerar en del ur (med uppdaterade siffror för 2020):

Basinkomst bör utgå med samma regler som vi delar ut a-kassa, sjuklön, försörjningsstöd, grundavdrag, ränteavdrag, pensioner etc. Dvs till folkbokförda (uppehållstillstånd), men inte till turister, EU-migranter eller asylsökande. De täcks inte idag, och det borde inte bli någon ändring bara för att vi ändrar lite på bidragen. Att försöka hitta på nya kriterium för vilka som skall räknas in eller inte är liksom inte nödvändigt, vi är ganska bundna av både svensk och europeisk lagstiftning här.

Medborgarskap i Sverige har INGET med skatt, bidrag eller annat att göra. Det är något som i dagens system är högst frivilligt att ansöka om och ger mest: 1) ett svenskt pass 2) rätt att rösta även i riksdagsval 3) att bli polis/militär.

Vi har i princip tre nivåer av invånare:

1. Svenska medborgare, ca 9 miljoner.

2. Icke-medborgare men boende i Sverige, ca 900.000 pers. Invandrare, både via arbetskraft, äktenskap och via asylsystem. Barn som fötts i Sverige av icke-medborgare. Medborgare i annat EU-land kan bosätta sig i Sverige hur de vill så länge de har försörjning. Dessa har uppehållstillstånd och fungerar på samma sätt som medborgare. […] På samma sätt kan svenskar bo på Costa del Sol, svenska ungdomar jobba i London etc, svenska läkare i Norge. Huvudregeln är att man betalar skatt och får bidrag där man jobbar, inte efter vilket pass man har.

3. Tillfälligt vistandes i Sverige, ca 250.000 pers. Asylsökande, papperslösa, EU-migranter, turister. Dessa har mycket färre/inga rättigheter och är generellt inte täckta av svenska bidragssystem eller skattesystem. Uppskattningsvis 200.000-250.000 personer vid varje givet tillfälle. De brukar inte räknas in i begreppet ”invånare”, och om det kan man ha synpunkter – men de är helt enkelt inte folkbokförda eller skattskyldiga i Sverige.

1 och 2 måste i princip vara täckta av basinkomst imho, det skulle bli riktigt konstigt att ändra systemet och börja dela ut bidrag eller skatta efter vilket pass (medborgarskap) man har. Det skulle nästan vara en större ändring än införandet av basinkomst i sig, och borde nog i så fall diskuteras separat.

Att 3 skall täckas av basinkomst låter också orealistiskt. Speciellt så länge vi har fri rörlighet inom EU. Notera att asylsökande redan har en jädrigt låg ”basinkomst” – de får mat/husrum och ca 750kr/mån medan de väntar på besked om de får uppehållstillstånd. Asylsystemet skulle antagligen inte påverkas alls av basinkomst.

Det här innebär inte att vem som helst kan flytta till Sverige och direkt börja kvittera ut bidrag från trygghetssystemen. Det kan man inte idag, och det skulle man inte kunna med basinkomst heller. EU-medborgare har rätt att flytta hit, men bara om de kan försörja sig själva. Den som är bosatt i Sverige kan inte gå in på ett franskt socialkontor och kräva att bli försörjd, och motsvarande sak gäller EU-medborgare som kommer hit. De reglerna skulle finnas kvar även om vi inför basinkomst.

Och medborgare i länder utanför EU har ingen rätt att flytta hit alls, om de inte lyckas kvalificera sig enligt de regler som gäller för migration till Sverige. Man kan diskutera om de regler vi har för att få invandra till Sverige är rimliga som de är eller om de borde förändras på någon punkt. Det är en av de allra hetaste politiska frågorna just nu. Men återigen:

Både migrationspolitiken som sådan, och eventuella förändringar av vilka som ska omfattas av trygghetssystemen, är separata diskussioner som vi gör bäst i att frikoppla från basinkomstdiskussionen.

I det här förslaget till basinkomstsystem utgår jag från att vi fortsätter ha samma regler för vilka som omfattas som idag. Vare sig vi fortsätter med dagens trygghetssystem eller inför basinkomst, bör det gälla alla som är skattskrivna i landet och bor här lagligt. Annars riskerar vi att förvandla Sverige till ett land där stora grupper av människor hamnar i en desperat ekonomisk situation. Det skulle bli ett väldigt otryggt samhälle för alla.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst istället för Arbetsförmedling och a-kassa

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien


22 april 2021

Pensionärer har redan basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:31
Pensionärer har redan basinkomst

Pensionärer har redan basinkomst idag. Det är det som är själva definitionen av att vara pensionär. Man får pensionen utan krav på att man ska arbeta eller göra någonting annat för att få rätt till utbetalningarna.

Garantipensionen (alltså den lägsta pensionen man kan få om man är över 65) ligger på 8.651 kronor per månad före skatt för en ensamstående (2021). Men de som får så lite har ofta också rätt till bostadstillägg på upp till 6.540 kronor per månad.

De allra flesta pensionärer (utom garantipensionärer med väldigt billigt boende) torde redan idag ha mer än 10.000 i månaden efter skatt och bostadsbidrag, så de skulle bara förlora på att få pensionen utbytt mot basinkomst. Och en sådan förändring skulle vara nästan omöjlig att göra ändå.

Ska man ändra i pensionsreglerna är det otroligt svårt, eftersom pensioner är en så långsiktig fråga. De som går i pension idag har ägnat fyrtio år åt att jobba ihop olika pensionsförmåner. Många har satt av privata pengar i olika pensionsförsäkringar, för att få mer i pension den dag de slutar jobba. Det går inte att ändra över en natt.

Man kan inte säga till alla som fyller 65 idag: ”Jättekul att du går i pension men vi har lite dåliga nyheter, vi har ändrat reglerna, så du får lov att bli 20 år igen och leva om ditt liv för att passa i de nya reglerna.” Det skulle vara helt orimligt.

Speciellt är det svårt att ändra i pensionerna eftersom människor har betalt in pengar själva för att planera sin pension. Om vi skulle införa basinkomstsystem för pensionärer där vi säger att alla andra pensionsutbetalningar räknas av mot basinkomsten, då blir effekten att vi konfiskerar de inbetalningar som människor har gjort under flera decennier. Så kan man inte göra.

Så att göra stora förändringar av systemen för pensionärer är mycket svårt. Och ur ett basinkomstperspektiv är det också onödigt att göra förändringar för just pensionärerna – de har ju som sagt redan basinkomst.

Många vill förbättra för de fattigaste pensionärerna, och jag är inte i och för sig motståndare till det. Men det behöver inte ha någon koppling till huruvida vi inför basinkomst som trygghetssystem för alla arbetslösa.

Vill man ge de fattigaste pensionärerna mer pengar finns det redan en färdig mekanism för att göra det. Det är bara att höja garantipensionen med valfritt belopp (och finansiera det på lämpligt sätt). Garantipensionen har höjts flera gånger sedan den infördes, så det är något som vi vet går att göra utan att det ställer till några tekniska problem i systemet.

Det finns inget skäl alls att vänta på en framtida basinkomstreform för att höja garantipensionen, om den politiska viljan att förbättra för fattigpensionärerna finns. Kopplar man ihop de två frågorna förlorar alla på det: fattigpensionärerna får vänta längre på förbättringen, och basinkomstreformen blir svårare att få igenom.

Det här knyter an till att jag vill se en modell för basinkomst som är politiskt genomförbar. Ju större reform, desto svårare kommer det bli att lotsa igenom den politiskt, och desto längre tid kommer det ta om det lyckas alls. Därför är alla avgränsningar som vi kan göra av godo, så länge vi behåller grundidén: att alla som bor i landet ska ha sin försörjning tryggad även om de inte lyckas få något jobb.

Pensionärer har redan basinkomst, så för dem är det inte nödvändigt med några systemskiften. Vill man ge de fattigaste pensionärerna mer pengar gör man det lämpligen genom att höja garantipensionen i nuvarande system. Det kan man göra (eller inte) alldeles oavsett om det införs basinkomst för alla i arbetsför ålder (eller inte).

I framtiden, när vi väl har infört ett heltäckande system för basinkomst för alla i yrkesaktiv ålder, är det mycket möjligt att vi kommer vilja justera och förenkla pensionssystemet så att det blir mer i linje med systemet för basinkomst. Regelförenklingar är alltid välkomna när man kan hitta bra sätt att genomföra dem.

Men det är i så fall en senare fråga, som med fördel kan vänta tills vi har infört garanterad basinkomst för alla vuxna som är under 65. Trygghetssystemet för pensionärer är kanske inte perfekt, men det är ändå mycket mer robust än de olika systemen för arbetslösa. Redan dagens pensionssystem bygger på samma grundläggande princip som basinkomst: att alla ska vara garanterade ett belopp varje månad som går att leva på, no matter what, och utan att vara utlämnade till en handläggares godtycke.

Så är det, åtminstone i princip, redan idag för pensionärer. Men så är det verkligen inte för de hundratusentals arbetslösa under 65. Vill man förbättra för pensionärerna behövs det inget systemskifte, utan det är bara att fylla på med pengar i så fall.

Men trygghetssystemet vid arbetslöshet behöver byggas om från grunden, för att komma bort från godtycket, byråkratin och otryggheten som följer av dagens regler för a-kassa och försörjningsstöd. Att komma tillrätta med de problemen ser jag som det främsta målet med ett basinkomstsystem.

Ur det perspektivet är det goda nyheter att vi inte samtidigt behöver försöka lotsa igenom stora systemförändringar även för pensionärerna. Det ökar chansen att basinkomsten för arbetslösa mellan 19 och 65 faktiskt kan bli verklighet inom någorlunda överskådlig tid.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Alla som omfattas av trygghetssystemen idag måste omfattas av basinkomst, inte bara svenska medborgare

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

21 april 2021

Basinkomst från juli det år man fyller 19

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:54
Föräldrar har försörjningsansvar för sina barn tills de gått ut gymnasiet

Barn är försörjda av sina föräldrar, men när de blivit vuxna får de försörja sig själva. Basinkomsten avspeglar det. Föräldrarna får extra basinkomst så länge de har försörjningsansvar för barnet/ungdomen. När försörjningsansvaret försvinner sänks föräldrarnas basinkomst. Men istället får barnet – som nu är en ung vuxen – rätt till egen basinkomst.

Vid vilken ålder är det lämpligt att dra gränsen mellan att vara ungdom försörjd av föräldrarna och att vara ung vuxen med egen basinkomst?

Basinkomsten börjar betalas ut från juli det år man fyller 19

I det här förslaget börjar basinkomsten betalas ut från juli det år man fyller 19. Det är då de flesta ungdomar går ut gymnasiet. Fram tills dess har föräldrarna försörjningsansvar för sitt barn (och får högre basinkomst). Från juli det år som ungdomen fyller 19 får föräldrarna inte längre någon extra basinkomst för barn. Istället får den numera självförsörjande ungdomen egen basinkomst. Första utbetalningen sker någon gång runt den 25 juni, så att den unga vuxna kan betala hyra och mat för juli.

Att övergången sker i juli för alla undomar i en årskull, oberoende av när på året de är födda, är för att systemet ska fungera smidigt. I förslaget ingår att studiemedlen försvinner och ersätts av basinkomsten. Det skulle sätta alla som är födda under den senare halvan av året i en konstig situation, om de inte fick basinkomst de första månaderna om de går direkt från gymnasiet till högskolestudier.

Och det skulle också bli en väldigt konstig situation i alla avgångsklasser på gymnasiet, om de som är födda tidigt på året plötsligt börjar få över 10.000 kronor i månaden, medan deras klasskamrater som är födda senare bara får studiebidraget på 1.250 kronor i månaden. Det skulle riskera att bli en väldigt obalans i studentfirandet om halva klassen plötsligt badar i pengar, medan andra halvan inte gör det.

Därför är det bättre att låta basinkomsten börja i juli det år man fyller 19. I och med det får vi ett system som ger de allra flesta ungdomar en sömlös övergång från gymnasiet, där föräldrarna försörjer dem, till vuxenlivet som arbetssökande eller student, där man ingår i samhällets trygghetssystem för vuxna.

Att låta basinkomsten börja efter vårterminens slut det år man fyller 19 låter kanske lite udda, med tanke på att man blir myndig vid 18, och att dagens regler för när föräldrarnas försörjningsansvar upphör är annorlunda. Men både dagens regler och en basinkomststart vid 18 skulle medföra oönskade negativa effekter.

Enligt dagens regler?

Första spontana tankennär man funderar på när basinkomsten ska starta vore att låta dagens regler gälla även när basinkomsten är införd. Tyvärr är det en jättedålig idé.

Enligt dagens regler har föräldrar försörjningsansvar tills barnen fyllt 16, om de inte går i gymnasiet. Gör de det fortsätter föräldrarnas försörjningsansvar tills ungdomarna gått färdigt gymnasiet, eller som längst tills de fyllt 21.

Nästan alla som går ut grundskolan börjar på någon gymnasieutbildning. Men det är bara ca 70% som fullföljer studierna och går ut gymnasiet med examen. Ungdomarna själva anger främst skoltrötthet som orsak till att de inte fullföljde gymnasiet.

Att inte fler ungdomar går färdigt gymnasiet är ett problem. Utan gymnasieutbildning kan det vara svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Ur samhällets synvinkel vill vi under inga omständigheter införa regler som gör att gymnasieavhoppen ökar.

Om man lät basinkomsten följa dagens regler skulle det ge ett direkt ekonomiskt incitament för skoltrötta gymnasister att hoppa av. Så länge ungdomen går i gymnasiet får föräldrarna högre basinkomst eftersom de har försörjningsansvar. När försörjningsansvaret upphör förlorar föräldrarna den extra basinkomsten. Men i gengäld får den unga vuxna 12.000 före skatt i egen basinkomst.

Det blir alltså flera tusen kronor mer till familjen totalt när föräldrarnas försörjningsansvar upphör och ungdomen får egen basinkomst. Om den höjningen kunde lösas ut av att den unga personen hoppar av gymnasiet i förtid, då finns det tyvärr en stor risk att fler skulle välja att göra det när det känns motigt med skolarbetet. Det vill vi undvika.

Därför är det bättre att sätta en fast ålder när försörjningsansvaret upphör och den unga får rätt till egen basinkomst, och inte låta det vara kopplat till eventuella gymnasiestudier.

Från 18 år?

Den andra spontana tanken vore att låta basinkomsten börja betalas ut från det att man fyller 18 och blir myndig. Men det är också en väldigt dålig idé.

Majoriteten av alla 18-åringar går fortfarande i gymnasiet och bor hemma. Normalt går man ut gymnasiet under det år de fyller nitton, så beroende på om man är född på våren eller hösten är man endera 19 eller 18 när man tar studenten.

Jag vill inte för allt i världen ge basinkomst till alla 18-åringar som bor hemma och går i gymnasiet. Risken är att det för många skulle bli 10.000 kronor i månaden i fickpengar att bara använda till nöjen under det gymnasieår som de fyller 18.

Jag kan inte tänka mig sämre sätt att lära ungdomar hantera pengar.

Då skulle de under det sista gymnasieåret, under en tid när man är som allra mest formbar, fullständigt bada i pengar och inte ha några förpliktelser alls. De skulle under ett gyllene år i ungdomen kunna leva på en lyxnivå som de flesta av dem kanske aldrig skulle lyckas uppnå igen under livet.

Det vore grymt mot ungdomarna, och riktigt illa för samhället. Vi skulle antagligen behöva ett antal nya tv-kanaler som bara körde ”Skuldfällan” dygnet om, om vi inrättade ett system som gav ungdomarna den starten.Naturligtvis finns det 18-åringar som inte passar in i den här mallen. Den som fyllt 18 är myndig och kan flytta hemifrån om han eller hon vill, så det finns 18-åringar som fullt ut lever ett vuxenliv med alla dess förpliktelser, ansvar och utgifter. Den gruppen 18-åringar behöver förstås också ha trygghet vid arbetslöshet. Men i antal är det här en liten grupp jämfört med dem som fortfarande går i gymnasiet, så det kan hanteras av socialtjänsten utan att det behöver bli särskilt dyrt, vare sig i administration eller utbetalda bidrag.

Vi får då en viss behovsprövning av samhällets stöd till 18-åringar som flyttat hemifrån, vilket i och för sig går emot den grundläggande principen för basinkomst. Men det skulle inte alls vara en lika kränkande och omfattande behovsprövning som en 18-åring som behöver försörjningsstöd idag måste gå igenom. Behovsprövningen skulle i princip bara behöva bestå i att kolla att 18-åringen inte bor hemma fortfarande. Och i vart fall skulle behovsprövningen förstås försvinna så fort de blev berättigade till vanlig basinkomst, och kom in i det ordinarie systemet. Och som sagt, det rör sig trots allt om ett begränsat antal individer, så det behöver inte vara ett stort problem att lösa på ett bra sätt.

De allra flesta 18-åringar fortsätter bo hemma hos föräldrarna och försörjs av dem, vare sig de går i gymnasiet eller inte. Och från juli det år de fyller 19 börjar de försörja sig själva, endera genom att jobba, eller genom basinkomsten om de pluggar vidare eller blir arbetslösa.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Pensionärer har redan basinkomst

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

19 april 2021

Med basinkomst kan föräldrar med medelhöga inkomster gå ner i arbetstid

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 9:48
Med basinkomst kan föräldrar med medelhöga inkomster gå ner i arbetstid för att få ihop livspusslet

Basinkomsten gör att alla föräldrar får råd att försörja sina barn, även om föräldrarna helt saknar andra inkomster. Det är den främsta funktionen. Med basinkomst behöver inga barn i Sverige växa upp i fattigdom.

Men föräldrar med medelhöga löner får också hjälp att försörja barnen, och får en möjlighet att gå ner i arbetstid om de så önskar.

Det här är en följd av att basinkomsten trappas av gradvis med ökande egna inkomster. Ju fler barn man har, desto högre blir basinkomsten. Det gör att brytpunkten där basinkomsten är helt avtrappad hamnar högre ju fler barn man har.

För den som inte har några barn ligger brytpunkten på 20.000 i bruttolön i månaden. Tjänar man så mycket eller mer får man ingen basinkomst. Men har man barn får man högre basinkomst, och då höjs även brytpunkten. Hur mycket basinkomsten och brytpunkten höjs varierar med barnets ålder, men i genomsnitt höjs basinkomsten med 2.700 kronor för varje barn. Och att basinkomsten höjs med 2.700 kronor betyder att brytpunkten höjs med 4.500 kronor.

Vi kan titta igen på tabellen över brytpunkten där basinkomsten är helt utfasad:

  • 0 barn: brytpunkt vid 20.000 i egen lön
  • 1 barn: brytpunkt vid 24.500 i egen lön
  • 2 barn: brytpunkt vid 29.000 i egen lön
  • 3 barn: brytpunkt vid 33.500 i egen lön
  • 4 barn: brytpunkt vid 38.000 i egen lön
  • osv…

Brytpunkterna för någon med 0 eller 1 barn, 20.000 respektive 24.500, får betraktas som låga löner. Men 29.000 och 33.500, som är brytpunkterna för föräldrar med 2 och 3 barn, är utan tvekan medelhöga löner. Medianlönen var på 31.700 kronor år 2019.

Tjänar man under brytpunkten kan man gå ner i arbetstid och få 60% av den lön man tappar ersatt av basinkomsten. Det är spegelbilden av att basinkomsten trappas ner när man får ökade egna inkomster. Får man ökade egna inkomster sänks basinkomsten med 60% av ökningen. Får man minskade egna inkomster höjs basinkomsten med 60% av lönetappet. Det gör att om man väljer att gå ner i arbetstid för att vara med sina barn, då trappas basinkomsten upp och täcker en del av inkomstbortfallet.

Låt säga att vi har en tvåbarnsförälder som tjänar under 29.000 i månaden, och som går ner i arbetstid så att lönen minskar med 5.000 i månaden. Då ökar basinkomsten med 60% av 5.000, alltså 3.000. Föräldern som valde att gå ner i arbetstid får lite grand mindre pengar i plånboken. Men inte lika mycket mindre som utan basinkomsten.

Båda föräldrarna var för sig kan dra nytta av att basinkomsten höjs om de sänker sin lön under brytpunkten. Vill de båda gå ner i arbetstid samtidigt kan de göra det. Vill de turas om med att gå ner i arbetstid under barnens uppväxt kan de göra det. Basinkomsten ger alla familjer friheten att välja den lösning som passar bäst för dem.

Hur mycket basinkomst man får eller inte får beror bara på hur mycket man tjänar själv och hur många barn man har försörjningsansvar för. Ens partners ekonomi påverkar inte basinkomsten. Basinkomsten betalas ut till individer, inte till hushåll. Att det är så är en del av själva definitionen av basinkomst, enligt den gemensamma plattformen basinkomst.nu. Män och kvinnor behandlas exakt lika i systemet.

Att hjälpa fattiga familjer är huvudsyftet med basinkomsten. Ingen vuxen ska behöva oroa sig för att inte ha pengar till mat och tak över huvudet. Inget barn ska behöva växa upp i fattigdom.

Men genom att basinkomsten trappas av gradvis, ger den också ett stöd till flerbarnsfamiljer där föräldrarna är medelinkomsttagare. Dels får de ett bidrag varje månad om de tjänar under brytpunkten, så att barnen slipper växa upp i fattigdom. Dels får de möjligheten att gå ner i arbetstid för att få ihop livspusslet och kunna vara närvarande föräldrar.

Basinkomsten gör det möjligt för alla föräldrar att ge sina barn en bra och ekonomiskt trygg uppväxt.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Basinkomst från juli det år man fyller 19

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

15 april 2021

Extra basinkomst för föräldrar i nivå med underhållsstödet

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 7:12
Föräldrar får högre basinkomst så de kan försörja sina barn

Basinkomsten på 12.000 kronor före skatt är satt för att en person utan barn ska få så den klarar sig (nätt och jämnt). Föräldrar behöver få en högre basinkomst så att de kan ta hand om sina barn. Barn kostar pengar för både mat, boende och annat.

Beroende på barnets ålder höjs föräldrarnas basinkomst varje månad med de här beloppen:

  • 0-10 år: 2.500 före skatt (1.670 efter)
  • 11-14 år: 2.700 före skatt (1.800 efter)
  • 15-19 år: 3.300 före skatt (2.200 efter)

Det här är samma nivå som gäller idag för underhållsstödet. Det är vad en förälder förväntas bidra med till barnets mat, boende och andra utgifter. Sedan tillkommer den andra förälderns bidrag på lika mycket, och barnbidraget på 1.250 kronor.

Om vi till exempel tittar på ett barn i åldern 11-14 år blir det 1.800 kronor efter skatt från ena föräldern, lika mycket från den andra föräldern, plus barnbidraget på 1.250. Totalt blir det 1.800 + 1.800 + 1.250 = 4.850 efter skatt.

Att beloppet varierar med barnets ålder beror på att äldre barn kostar mer i drift än yngre. Det är en verklighetsanpassning som redan finns inbyggd i systemet för underhållsstöd. Den verklighetsanpassningen kan vi kopiera till basinkomstsystemet.

Men även om det är bra att nivån varierar på ett sätt som motsvarar de verkliga kostnaderna för ett barn, blir det för komplicerat att prata om mekanismerna för basininkomsten om man ska prata om tre olika nivåer samtidigt. Genomsnittet över barnets olika åldrar är att föräldrarna får sin basinkomst höjd med 2.700 kronor före skatt. Det är samma nivå som gäller för barn som är 11-14 år. I den här beskrivningen av basinkomstsystemet låtsas vi därför att alla barn är 11-14 år gamla, om det inte uttryckligen sägs någonting annat. I genomsnitt höjs basinkomsten med 2.700 före skatt för varje barn man har.

Avtrappningen av basinkomsten sker på precis samma sätt för föräldrar som för personer utan barn. Tjänar man egna pengar sänks basinkomsten med 60% av vad man tjänade själv. Skillnaden för föräldrar är att sänkningen sker från en högre nivå, eftersom föräldrar får högre basinkomst.

Vi kan illustrera skillnaden mellan noll och ett barn med det här diagrammet:

Som tidigare är den blå linjen hur mycket man tjänar själv före skatt. Den undre gröna linjen visar hur mycket man får i lön plus basinkomst om man inte har några barn. Då får man 12.000 före skatt om man helt saknar andra inkomster. Tjänar man egna pengar trappas basinkomsten ner gradvis, och är helt utfasad när man tjänar 20.000 kronor i månaden själv.

Har man ett barn fungerar det på precis samma sätt, men med en högre nivå på basinkomsten. Det illustreras av den övre gröna linjen i diagrammet. Har man inga egna inkomster alls får man 12.000 + 2.700 = 14.700 kronor i basinkomst före skatt. När man börjar tjäna egna pengar trappas basinkomsten ner med 60% av vad man tjänade själv, precis som för barnlösa. Men eftersom man började från en högre nivå blir det också en högre nivå på brytpunkten där basinkomsten är helt utfasad. Har man 1 barn är basinkomsten helt utfasad vid 24.500 kronor i lön. Alla enbarnsföräldrar som tjänar mindre än 24.500 får åtminstone någon basinkomst utbetald.

Har man flera barn fungerar det på precis samma sätt. Basinkomsten höjs med (i snitt) 2.700 kronor för varje barn man har, och trappas sedan ner från den nivån med 60% av vad man (eventuellt) tjänar själv. Här är ett diagram som illustrerar det:

Basinkomsten för den som helt saknar egna inkomster blir alltså:

  • 0 barn: 12.000 före skatt, 10.000 efter
  • 1 barn: 14.700 före skatt, 11.800 efter
  • 2 barn: 17.400 före skatt, 13.600 efter
  • 3 barn: 20.100 före skatt, 15.400 efter
  • 4 barn: 22.800 före skatt, 17.200 efter
  • osv…

Tittar man på brytpunkten, alltså den punkt där man tjänar så mycket själv att basinkomsten är helt utfasad, blir den så här:

  • 0 barn: brytpunkt vid 20.000 i egen lön
  • 1 barn: brytpunkt vid 24.500 i egen lön
  • 2 barn: brytpunkt vid 29.000 i egen lön
  • 3 barn: brytpunkt vid 33.500 i egen lön
  • 4 barn: brytpunkt vid 38.000 i egen lön
  • osv…

Har man flera barn kan man alltså få en viss basinkomst även utan att vara låginkomsttagare. Medianlönen år 2019 var på 31.700 kronor. Median betyder mittpunkten där hälften av alla tjänar mindre, och andra hälften mer.

En medelinkomsttagare med en lön på 31.700 får ingen basinkomst utbetald om han/hon har 2 eller färre barn. Men med 3 barn får den föräldern ett tillskott före skatt varje månad på 1.080 kronor. (Uträkning: basinkomst 20.100 minus 60% av 31.700 är lika med 1.080 kronor.)

Med 4 barn får föräldern med 31.700 kronor i egen inkomst ett tillskott på 3.780 kronor före skatt. (Uträkning: 22.800 – 60% * 31.700 = 3.780)

Flerbarnstillägget i barnbidraget tas bort när basinkomsten införs. Syftet med flerbarnstillägget är att hjälpa familjer med många barn, eftersom vi inte vill att några barn i Sverige ska växa upp i fattigdom. Men i och med att basinkomsten höjs i takt med antalet barn har vi redan den mekanismen inbyggd i basinkomstsystemet. Då behövs inte flerbarnstillägget. Familjer med många barn får det i alla fall bättre med basinkomsten än de har det idag med flerbarnstillägget.

Det vanliga barnbidraget på 1.250 kronor skattefritt per barn får däremot vara kvar precis som idag.

Är det här för generöst mot barnfamiljer? Jag tror inte det, men jag tycker det är en fråga värd att diskutera. Nivåerna är satta efter systemet för underhållsstöd, och det är ett system som funnits länge. Dagens underhållsstöd infördes 1997, men det ersatte då ett system som kallades bidragsförskott, som hade funnits sedan 1930-talet. Det innebär att det ligger många decennier av praktisk erfarenhet bakom nivåerna. Men å andra sidan känns beloppen för föräldrar med många barn ganska höga när man bara tittar på dem. Är det verkligen rimligt att båda föräldrarna i en fyrabarnsfamilj får 22.800 kronor vardera före skatt, om de är hemma och inte har några jobb? Och är det nödvändigt att de bägge får ett tillskott på 3.800 kronor vardera före skatt om de själva tjänar som medianinkomsten 31.700?

Jag känner mig inte alldeles säker på svaret, så jag skulle välkomna en diskussion om saken.

Men samtidigt vill vi vara noga med att inte sätta nivåerna för stöd till barnfamiljer för lågt. Barn som växer upp i fattigdom löper mycket större risk att bli endera långtidsarbetslösa eller gängkriminella. Det förlorar hela samhället på. Kan vi ge dem förutsättningar för att bli läkare eller ingenjörer istället, då är det en stor samhällsvinst.

De exakta nivåerna för barntillägget i basinkomsten kan vi diskutera. Det centrala är principen att basinkomsten till föräldrar ska vara tillräckligt hög för att ge barnen en rimlig och trygg uppväxt. Med basinkomst kan vi lösa problemet med barnfattigdom i Sverige.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Med basinkomst kan föräldrar med medelhöga inkomster gå ner i arbetstid

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

14 april 2021

Vad kostar barn enligt reglerna för underhållsstöd?

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:37
Barn är söta, men de kostar pengar att försörja

Föräldrar är skyldiga enligt lag att försörja sina barn. Om föräldrar som är basinkomsttagare ska kunna leva upp till den skyldigheten, måste de få en högre basinkomst än barnlösa.

Så hur mycket kostar det att försörja ett barn?

Vi kan få förslag på en lämplig nivå genom att titta på hur det ser ut i dagens trygghetssystem. Regler om extra pengar till den som har barn finns inom systemen för försörjningsbidrag, studiemedel, existensminimum och underhållsstöd. Det är olika belopp som gäller i de olika systemen, och det är lite olika vad extrapengarna för barn förväntas räcka till.

Barntillägget i studiemedelssystemet är bara några hundralappar, så det är inte till någon hjälp. Det går inte att försörja ett barn enbart på tilläggsbidraget från CSN. Barntilläggen i försörjningsstödet och Kronofogdemyndighetens existensminimum ligger på mer realistiska nivåer, men bägge är satta så att boendekostnaderna inte ingår i beloppet. Det bästa förslaget på vad ett barn kostar, inklusive boende, får vi genom att titta på reglerna för underhållsstöd.

Underhållsstöd

Om man har skiljt sig och barnen bor hos den ena föräldern, måste den andra föräldern betala underhållsbidrag. Bidraget ska användas till barnets boende, mat och fritidsintressen och betalas till föräldern som barnen bor hos. Den andra föräldern är skyldig att betala underhållsbidrag enligt lag. Om inte föräldrarna kan komma överens frivilligt om hur högt underhållsbidraget ska vara kan en domstol bestämma vad som är rimligt.

Om den andra föräldern är försvunnen eller inte kan betala underhållsbidraget, går Försäkringskassan in och betalar ut underhållsstöd. Underhållsstödet varierar med hur gammalt barnet är. Från juni 2021 är nivåerna:

  • 0-10 år: 1.673 kronor i månaden
  • 11-14 år: 1.823 kronor i månaden
  • 15-20 år: 2.223 kronor i månaden

Att man får mer betalt för äldre barn är för att de kostar mer. Tanken är att underhållsstödet ska stämma överens med barnens behov i de olika åldrarna. Underhållsstödet är obeskattat.

Nivåerna på underhållsstödet höjs då och då efter politiska beslut. Nivåerna var 100-150 kronor lägre 2019,  men jag väljer att redovisa den nivå som gäller från 2021.

Underhållsstödet är tänkt att täcka halva kostnaden för ett barn om man också tar hänsyn till barnbidraget. Barnbidraget är på 1.250 kronor i månaden (oberoende av barnets ålder). För att få fram vad lagstiftaren har ansett vara en rimlig total kostnad för ett barn kan vi alltså ta dubbla underhållsstödet plus 1.250 kronor i barnbidrag.

Räknar man så blir den totala uppskattade kostnaden för ett barn:

  • 0-10 år: 1.673 + 1.673 + 1.250 = 4.596 kronor i månaden
  • 11-14 år: 1.823 + 1.823 + 1.250 = 4.896 kronor i månaden
  • 15-20 år: 2.223 + 2.223 + 1.250 = 5.696 kronor i månaden

Vi kan rita in de här siffrorna i ett diagram, och jämföra med riksnormen för försörjningsstöd (socialbidrag) för barn:

Som synes är kostnaden för ett barn enligt underhållsstödet drygt 1.500 kronor högre än försörjningsstödet för barn i de flesta åldrarna. Skillnaden beror i första hand på att riksnormen för försörjningsstöd inte innehåller några pengar för boende, medan nivån enligt underhållsstödet också tar hänsyn till att boendekostnaderna ökar när familjen blir större.

Underhållsstödet ger oss en nivå på vad som är en rimlig minimikostnad för barn i olika åldrar. Om vi vill skapa ett basinkomstsystem som fungerar även för barnfamiljer kan vi göra det genom att basinkomsten för den som är förälder höjs, så att den ger lika mycket extra efter skatt som underhållsbidraget ger enligt dagens regler. Då täcker basinkomsten halva kostnaden för ett barn om man tar hänsyn till barnbidraget.

Med en sådan konstruktion tar vi i princip bort all barnfattigdom i Sverige i ett enda slag. Även om ingen av föräldrarna har några inkomster kommer de få tillräckligt med pengar från basinkomsten för att försörja både sig själva och sina barn. Det är bra, för så ska det naturligtvis vara.

Om man börjar tjäna egna pengar som förälder sänks basinkomsten i takt med att man börjar kunna försörja sig själv. Men nedtrappningen sker gradvis, så det lönar sig alltid att arbeta om man kan och får chansen. Gör man det får man mer pengar i plånboken än om man inte jobbar alls. Men genom att vi använder nivåerna från underhållsstödet för att sätta basinkomstnivån för föräldrar kommer alla familjer i Sverige ha råd att bekosta en bra uppväxt för sina barn.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Extra basinkomst för föräldrar i nivå med underhållsstödet

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Andra inlägg om kostnaden för barn:

11 april 2021

Inkomstprövad och behovsprövad är två helt olika saker

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:52
Behovsprövade bidrag innebär både att du är utlämnad till en handläggares godtycke och att reglerna låser fast dig i bidragsberoende. Inkomstprövad basinkomst löser bägge problemen.

Om basinkomsten trappas av när man tjänar egna pengar, blir det inte bara en ny sorts försörjningsstöd?

Nej, det är stor skillnad. Försörjningsstödet är behovsprövat. Basinkomsten är inkomstprövad. Det är två helt olika saker.

Behovsprövad betyder att en socialassistent kan komma hem till dig för att se om du har några saker som hon tycker du kan sälja. Att hon varje månad går igenom ditt bankkontoutdrag, och själv bestämmer vilka av dina utgifter hon tänker godta eller inte. Att om du lyckas tjäna lite pengar själv så sänks din ersättning med precis lika mycket. Behovsprövning är en djupt kränkande och destruktiv process, med regler som tvingar kvar människor i bidragsberoende. Men framför allt är det en mycket otrygg och ångestskapande process, eftersom den som behver hjälp aldrig kan vara säker på vad handläggaren kommer besluta nästa gång.

Inkomstprövad, däremot, betyder att Skatteverkets datorer automatiskt räknar ut om du har rätt att få basinkomst utbetald, och skickar pengarna i så fall. Precis som när man får tillbaks på skatten. Det blir inte mer intrång i den personliga integriteten är vad som behövs för att staten ska kunna ta ut inkomstskatt, och det görs ju redan idag. Och samma förutsägbara regler gäller för alla, utan att någon handläggare behöver fatta några beslut. Inkomstprövad basinkomst är något helt annat än det behovsprövade försörjningsstödet.

Behovsprövade bidrag låser fast människor i bidragsberoende. Det har ingenting att göra med om de råkar få en bra eller dålig handläggare. Själva principen med behovsprövning skapar en bidragsfälla.

Går man på behovsprövat försörjningsstöd och lyckas tjäna en tusenlapp själv, då sänks bidraget med lika mycket. Och så ska det fungera enligt principen om behovsprövning. Ditt behov blir ju inte större av att du börjar tjäna pengar själv. Då ska bidraget sänkas.

Men följden för den som har det behovsprövade bidraget blir att det inte lönar sig att försöka förbättra sin ekonomiska situation, och att det inte är möjligt att göra det steg för steg. Behovsprövade bidrag är som att trampa i kvicksand. Så fort man lyckas höja sig det minsta över absoluta botten blir man neddragen igen, och fortsätter sitta fast i bidragsberoendet. Den här effekten finns med alla behovsprövade bidrag.

Med inkomstprövad basinkomst blir det möjligt att ta sig ur bidragsberoendet steg för steg. Lyckas man tjäna lite egna pengar ger det ett plus i plånboken. Lyckas man sänka sina levnadskostnader får man behålla det man sparade. Med den inkomstprövade basinkomsten blir man inte längre automatiskt nedknuffad till bottennivån om man lyckas höja sig lite över den.

Behovsprövade bidrag drar också ner människor i bidragsberoende, genom att kräva att de gör sig av med alla resurser de har innan de kan få det behovsprövade bidraget.

Ta till exempel en kille som inte har lyckats få något fast jobb, men som har en gammal bil och lite verktyg, som gör att han oftast lyckas hanka sig fram på smärre hantverksjobb och liknande. Han är inte bidragsberoende – ännu. Men så kommer det en eller ett par dåliga månader, och han behöver vända sig till socialen för att klara mat och hyra.

Det första han i så fall måste göra för att kunna få försörjningsstöd är att avregistrera den enskilda firman, och sälja den gamla bilen och verktygen till det pris han kan få. För att få rätt till det behovsprövade försörjningsstödet har han tvingats mycket längre från arbetsmarknaden än han någonsin har varit innan. Nu kan han inte längre tacka ja till några jobb, eftersom ett av kraven för att han skulle få försörjningsstöd ett par månader var att han gjorde sig av med de få tillgångar han hade på arbetsmarknaden. Och skulle han trots det lyckas tjäna lite pengar, får han inte behålla något alls om han inte tjänat tillräcklig för att helt klara sig utan försörjningsstöd. Det var principen om behovsprövning som tvingade bort honom från från arbetsmarknaden, och det är principen om behovsprövning som håller honom kvar i bidragsberoende.

Med basinkomst skulle den här tänkta killen inte behöva bli utslagen från arbetsmarknaden bara för att han behövde hjälp ett par månader. Då får han behålla sin bil och sina verktyg, och kan fortsätta ta jobb när de dyker upp. De månader som han inte tjänar tillräckligt på egen hand får han en utbetalning av staten så att han ändå klarar sig. De månader han lyckas dra in så mycket att han kan försörja sig själv får han inget bidrag, utan betalar skatt som alla andra. Och vare sig han betalar skatt eller får ut bidrag slipper han den kränkande upplevelsen att ha en socialassistent som lägger sig i varje detalj i hur han spenderar sina pengar, och slipper oroa sig för att förlora sin försörjning om socialassistenten skulle råka ha en dålig dag.

Enligt socialtjänstlagen har alla rätt att få ekonomisk hjälp om de behöver det. Men i praktiken är priset som den enskilde får betala att se sitt ekonomiska liv krossat, och sin personliga frihet förverkad av socialtjänsten. När man har gjort allt man behöver göra för att få försörjningsstöd en gång, då har man blivit tvingad av reglerna att försätta sig i en situation där det är mycket större risk att man kommer behöva få försörjningsstöd igen.

Det här är bara destruktivt och dyrt för samhället. Behovsprövade stöd som försörjningsstödet driver människor ännu längre ut i utanförskap, ännu längre bort från arbetsmarknaden.

Med inkomstprövad basinkomst löser vi flera problem. Den som är i behov av hjälp får ökad trygghet, eftersom stödet inte är beroende av någon handläggares godtycke. Det finns inga krav på att man måste göra sig helt utblottad för att få hjälp, så de som får stöd är i en mycket bättre position att komma igen lite senare. Och den gradvisa avtrappningen av basinkomsten erbjuder en väg ut ur bidagsberoende och in på arbetsmarknaden.

Basinkomst istället för behovsprövade bidrag är inte bara bättre för individerna som får det. Det är också bättre för samhället som helhet, om det leder till att färre hamnar i permanent utanförskap.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Vad kostar barn enligt reglerna för underhållsstöd?

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

10 april 2021

Varför är basinkomsten beskattad?

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:19

Förslaget är en beskattad basinkomst på 12.000 kronor, vilket motsvarar 10.000 netto efter skatt. Varför inte bara säga 10.000 skattefritt istället? Skatt på bidrag, är inte det bara rundgång och onödig byråkrati?

Skälet är att det blir lättare att beskriva nedtrappningen när man tjänar egna pengar om basinkomsten är beskattad. ”Basinkomsten trappas ner med 60% av vad du tjänar själv” är en enkel mening som går att begripa och komma ihåg. Eftersom både lönen och basinkomsten är brutto före skatt går det att jämföra dem rakt av.

Det går att konstruera ett system med obeskattad basinkomst som ger precis lika mycket i plånboken som det här förslaget. Men med obeskattad basinkomst blir nedtrappningen omöjlig att beskriva i en enkel mening. Det beror på skattesystemet är så komplicerat, med grundavdrag och jobbavdrag som varierar med inkomsten på ett krångligt sätt. Om basinkomsten var obeskattad skulle vi behöva kopiera in det krånglet i reglerna för basinkomst för att få samma resultat som med en beskattad basinkomst. Det går att göra rent tekniskt, men reglerna skulle fullständigt obegripliga och omöjliga att komma ihåg för vanliga skattebetalare.

Då är det mycket bättre att låta basinkomsten vara beskattad. Då kan nedtrappningen beskrivas med den enkla frasen ”60% av vad du tjänar själv”.

För att få veta vad skatten blir på en viss bruttoinkomst slår man upp den i Skatteverkets preliminärskattetabell. Då får man den korrekta summan, med hänsyn taget till grundavdrag och jobbskatteavdrag.

Ett fel som en del gör är att glömma bort grundavdraget när de ska räkna ut skatten, och bara multiplicierar bruttolönen med skattesatsen. 2019 var medelskattesatsen i riket 32,19%, så det kan kännas lockande att bara räkna ut vad 32,19% av lönen blir. Till exempel blir 32,19% av 12.000 kronor lika med 3.863 kronor. Om det var så skatten räknades ut skulle 12.000 brutto bara bli 8.137 kronor. Men det är fel, eftersom grundavdraget inte är medräknat.

För att få den korrekta skatten slår man upp i preliminärskattetabell 32, och tittar i kolumn 1. Då ser man att skatten är 1.918 kronor, så att nettot efter skatt blir 10.000.

Har man både vissa löneinkomster och viss basinkomst lägger man bara ihop inkomsterna före skatt, och slår sedan upp summan i skattetabellen. Meningen med basinkomst är ju att den ska blandas med löneinkomster för väldigt många, och då måste det gå smidigt. För att det här ska fungera måste löneinkomster och basinkomst beskattas på samma sätt. Rent skattetekniskt innebär det att jobbskatteavdraget ska gälla för basinkomsten på precis samma sätt som för löneinkomster. Både basinkomst och löneinkomster beskattas enligt samma kolumn i preliminärskattetabellen, kolumn 1.

Det här är en skillnad mot idag. Utbetalningar från a-kassan är skattepliktiga, precis som basinkomsten ska vara. Men idag beskattas a-kassa enligt en egen kolumn i preliminärskattetabellen, kolumn 5. Den kolumnen innebär hårdare beskattning, eftersom man inte får tillgodoräkna sig något jobbskatteavdrag på ersättningen från a-kassan. Vid en a-kassa på 12.000 brutto får man betala ungefär 900 kronor mer i skatt än om pengarna kom från vanlig lön.

Att bidrag och löneinkomster beskattas olika ställer till en massa tekniska problem, utan att tillföra någonting positivt alls. Man hade kunnat uppnå precis samma effekt i kronor och ören genom att använda samma skatteuträkning på alla inkomster, och istället justera nivån på a-kassan. Men av olika politiskt taktiska skäl ville man inte göra så när skatterna sänktes med jobbskatteavdraget. Resultatet blev ytterligare ett lager med onödigt krångel i skattesystemet.

Det här krånglet har vi chansen att ta bort när vi inför basinkomsten. Kolumn 5 i preliminärskattetabellen tas bort och basinkomsten går enligt kolumn 1, precis som löneinkomster.

För att räkna ut hur mycket man får i plånboken börjar man med att räkna ut vad bruttolönen blir när man lägger ihop löneinkomsterna med (den reducerade) basinkomsten. Sedan slår man upp det i kolumn 1 i preliminärskattetabellen, och kan läsa av skatten direkt.

Har man bara basinkomsten på 12.000 betalar man 1.918 kronor i skatt, och får alltså behålla ca 10.000.

Tjänar man 5.000 kronor själv sänks basinkomsten med 60% av 5.000, det vill säga 3.000. Då får man 9.000 i basinkomst plus de 5.000 man tjänade själv, vilket totalt blir en bruttolön på 14.000 före skatt. Och enligt kolumn 1 i preliminärskattetabellen ger 14.000 i bruttoinkomst en skatt på 2.495, vilket gör att man får 11.500 i plånboken efter skatt.

Det blir varken rundgång eller mer byråkrati av att basinkomsten är beskattad. Alla beräkningar sköts helt automantiskt av Skatteverkets datorer vare sig basinkomsten är beskattad eller inte. Ingen byråkrat behöver sitta och fatta individuella beslut.

Och någon rundgång i bemärkelsen att pengar skickas fram och tillbaka blir det inte heller. Även om basinkomsten är angiven till 12.000 brutto räknar Skatteverket ut skatten och drar bort den innan någon utbetalning sker. Det man ser komma in på bankkontot är bara nettot.

Kommentarer på Facebook

Nästa inlägg: Inkomstprövad och behovsprövad är två helt olika saker

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Nästa sida »

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: