Christian Engström, Pirat

30 september 2014

Cecilia Malmström bekräftad som ansvarig för TTIP och ISDS

Filed under: TTIP — Christian Engström @ 13:19
Cecilia Malmström blir ny EU-kommissionär med ansvar för handelsavtal som TTIP

Cecilia Malmström blir ny EU-kommissionär med ansvar för handelsavtal som TTIP

Den socialdemokratiska gruppen vek sig i omröstningen i EU-parlamentet idag, och röstade ja till att utse svenska folkpartisten Cecilia Malmström till EU-kommissionär för handelsfrågor.

Det innebär att Cecilia Malmström kommer få ansvaret för det kontroversiella TTIP-avtalet mellan EU och USA, och alla andra avtal som används för att smussla in lagstiftning bakvägen genom att kalla det för ”handelsavtal”. Hennes företrädare på posten som handelskommissionär kämpade med näbbar och klor för att få igenom ACTA-avtalet, men det lyckades vi stoppa med politisk aktivism.

Nu får vi se om Cecilia Malmström har lärt något av sin föregångares misstag, eller om hon tänker fortsätta agera som USA’s lilla hjälpreda i olika förhandlingar om handelsavtal. Vi får också se om hon tänker fortsätta mekanismen ISDS, Investor-State Dispute Resolution, som är den allra mest kontroversiella saken som USA vill ha med i TTIP-avtalet.

Den svenska bloggen ttippen.se är finansierad av den Gröna gruppen i EU-parlamentet, och följer utvecklingen runt TTIP-avtalet. Följ gärna den via Twitter, Facebook eller på annat sätt.

Striden om ACTA-avtalet var en av de stora händelserna i EU-parlamentet förra mandatperioden. Då vann vi. Under den kommande mandatperioden kommer TTIP-avtalet förhoppningsvis få lika mycket uppmärksamhet från engagerade medborgare som ACTA fick. Då kan vi vinna även den här gången, och förpassa både TTIP och ISDS till papperskorgen, där de hör hemma. Men det kommer inte hända av sig självt. TTIP och Cecilia Malmström kan bli en av mandatperiodens stora politiska thrillers.

Gå och kolla in ttippen.se

USA’s lilla hjälpreda Cecilia Malmström har problem i EU-parlamentet

Filed under: TTIP — Christian Engström @ 9:21
EU-kommissionär Cecilia Malmström har fått problem i EU-parlamentets utfrågning

EU-kommissionär Cecilia Malmström har fått problem i EU-parlamentets utfrågning

Cecilia Malmström (FP) söker jobbet som EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor och handelsavtal. Posten som handelskommissionär är en av de tyngsta och mest prestigefyllda jobben i EU-kommissionen.

Men nu har Cecilia Malmström fått problem. Alla kommissionärer måste godkännas av EU-parlamentet. Därför håller parlamentet just nu utfrågningar med alla kommissionärskandidater. Igår blev Cecilia Malmström utfrågad av EU-parlamentets handelsutskott INTA. Men utskottet var inte nöjt med de svar som Malmström gav. Därför har utskottet bett Malmström komma in med ett skriftligt svar senast klockan 12 idag tisdag. Sedan blir det omröstning i utskottet om Malmström kan godkännas eller inte.

Under förra mandatperioden var Cecilia Malmström kommissionär med ansvar för säkerhetsfrågor i EU. Hon var EU’s polisminister, om man vill uttrycka det så.

Även i sitt förra jobb var Cecilia Malmström inblandad i flera förhandlingar mellan EU och USA. Då tenderade hon att stå på den amerikanska sidan snarare än att representera EU. Några exempel:

  • När USA ville ha igenom det så kallade Swift-avtalet (TFTP) år 2009, var det Malmström som såg till att det blev så, trots att EU-parlamentet ursprungligen hade sagt nej. Swift-avtalet innebär att information om alla EU-medborgares banktransaktioner skickas till den amerikanska säkerhetstjänsten i bulk, så att amerikanarna kan göra vad de vill med informationen.
  • När EU-parlamentet efter Snowden-avslöjandena krävde att hon skulle utreda vad USA egentligen gör med de personuppgifter som USA får tillgång till genom olika avtal med EU, då var hennes enda åtgärd att ställa en fråga till USA om de ansåg att de följde alla regler. När USA svarade ja (vad hade nån trott?) rapporterade Malmström det till EU-parlamentet, och ansåg därmed saken utagerad och gjorde ingenting mer.
  • I arbetet med att ta fram en ny EU-förordning för att stärka persondataskyddet spelade Malmströms personal under täcket med USA och gav råd om hur USA bäst kunde lobba i Bryssel för att vattna ur persondataskyddet så mycket som möjligt (vilket är vad USA vill).

Det är den här sista punkten, att Malmström gick USA’s ärenden för att försvaga EU-förordningen om persondataskydd, som det nu har blivit diskussion om. Den amerikanska nätaktivistorganisationen Access har lagt ut ett brev som de fått tillgång till genom det amerikanska handelsdepartementet. Det visar hur Cecilia Malmströms personal inom kommissionen tog kontakt med amerikanarna för att ge dem tips om hur de bäst kunde påverka lagstiftningsarbetet i EU för att det skulle bli som USA ville. Access har beskrivit det hela under rubriken Big brother’s little helper inside the European Commission.

Det här brevet har blivit uppmärksammat av EU-utskottet som håller på och frågar ut Malmström. De Gröna, Socialdemokraterna och Vänstergruppen i EU-parlamentet ställde kritiska frågor igår till Malmström. Men Malmström valde att inte svara ordentligt på de frågorna. Därför har parlamentets utskott krävt att Malmström ska inkomma med ett skriftligt svar senast klockan 12 idag tisdag.

Om Cecilia Malmström blir godkänd som handelskommissionär kommer hon att vara ansvarig för bland annat det kontroversiella TTIP-avtalet mellan EU och USA. De förhandlingarna sker bakom slutna dörrar, precis på samma sätt som det en gång var med ACTA-avtalet. USA trycker på för både striktare upphovsrätt och hårdare fildelarjakt, sämre skydd för persondata, och ett antal andra liknande frågor.

Och för det allra mest kontroversiella: att införa det som kallas för ISDS, Investor-State Dispute Settlement. Det innebär att storföretag som anser att demokratiskt stiftade lagar riskerar att minska deras vinster får rätt att stämma länder på skadestånd. Om till exempel Sverige skulle besluta sig för att förbjuda vinster i välfärden kommer företagen som berörs kunna stämma Sverige på mångmiljardbelopp.

Under förhören igår försvarade Cecilia Malmström intensivt ISDS, och vägrade lova att hon ska arbeta för att få bort det ur handelsavtal med USA och andra. Det är förstås precis vad USA vill.

Frågan som EU-parlamentet har att ta ställning till är om det verkligen är lämpligt att utse en högsta ansvarig för förhandlingar med USA som har en bevisad track record av att gå så tätt i USA’s ledband som det bara går.

I det aktuella utskottet svarar svenska EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) ja på den frågan, medan Marita Ulvskog (S) är kritisk till att utse Cecilia Malmström. Vem som kommer vinna får vi se. Men just nu pågår alltså en spännande kraftmätning i EU-parlamentets utfrågning av Cecilia Malmström.

Läs mer hos Expressen, Henrik Alexandersson, aktivistorganisationen Access och ttippen.se

22 september 2014

”Brevet” är fortfarande bästa sättet att förklara varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas

Filed under: Copyright Reform,political ideology — Christian Engström @ 16:02
Rick Falkvinge, Piratpartiet

Rick Falkvinge, Piratpartiet

Piratpartiet grundare Rick Falkvinge skriver på Torrentfreak (på engelska):

Människor blir fortfarande distraherade av den fåniga frågan ”hur någon ska få betalt” om upphovsrättsmonopolet begränsas. Det spelar ingen roll, och är ett villospår. Det som det handlar om är att föra över våra grunläggande fri- och rättigheter från den analoga miljön till den digitala. Då måste fildelning bli fullt tillåtet.

När jag reser runt i världen och talar med människor från olika yrken och bakgrunder om upphovsrättsmonopolet, är ”brevet” den berättelse som får flest polletter att ramla ner när det gäller att förstå varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas. Det är den i särklass bästa vinkeln som lyckas få fram budskapet till flest människor.

”Hur ska artisterna tjäna pengar” är i grunden bara ett sätt att dra uppmärksamheten från de verkliga och viktiga frågorna, och den här berättelsen hjälper till att lyfta fram dem.

Berättelsen om ”brevet” handlar om vilka stora och viktiga fri- och rättigheter som har offrats i övergången från analogt till digitalt, efter ihärdiga påtryckningar från upphovsrättsindustrin som vill bevara sina vinster. Det analoga brevet var ett sätt som våra föräldrar använde för att skicka meddelanden. Man skriver det på ett fysiskt pappersark, lägger det i ett kuvert, sätter på ett gammaldags frimärke och stoppar det i en brevlåda för att få det fysiskt levererat till den avsedda mottagaren.

Brevet hade fyra viktiga egenskaper som förverkligade viktiga mänskliga fri- och rättigheter.

Brevet var för det första anonymt. Alla hade rätt att skicka ett anonymt meddelande till någon annan. Du kunde välja att identifiera dig själv inuti meddelandet, så att bara mottagaren kunde kunde se det, eller på kuvertet, så att postverket kunde se det, eller inte alls. Eller så kunde du skriva ett fullständigt påhittat namn, organisation och adress som avsändare, och det var också okay. Inte bara okay, det var till och med något som förekom ganska ofta.

För det andra var det hemligt under transporten. När vi talar om brev som öppnades och granskades rutinmässigt går tankarna till det forna Östtysklands beryktade säkerhetstjänst Stasi — Ministerium für Statssicherhet. (Ja, direktöversätter man Stasi’s namn till engelska blir det alltså National Security Agency.) Brev som öppnas och granskas? På riktigt? Det krävdes att man var direkt misstänkt för något mycket allvarligt brott för att det skulle ske i demokratiska länderna i väst.

För det tredje riskerade brevbäraren aldrig att hållas ansvarig för innehållet i breven han delade ut. Själva tanken var absurd. De hade ju överhuvudtaget inte rätt att ta del av meddelandena, så det var otänkbart att hålla dem ansvariga för vad de de plikttroget delade ut.

För det fjärde spårades inte breven. Ingen hade rätten — eller för den delen förmågan — att kartlägga vem som kommunicerade med vem.

Alla de här egenskaperna, som alla är kopplade till viktiga fri- och rättigheter, har gått förlorade i övergången till det digitala eftersom upphovsrättsindustrin har insisterat på det — för att de, som utomstående, ska kunna förhindra människor att skicka brev med innehåll som de inte vill ska skickas, av företagsekonomiska skäl.

Frågan ”hur ska någon tjäna pengar” är fullständigt irrelevant. Varje entreprenör och företagare har själv ansvaret för att tjäna sina pengar givet de begränsningar som samhället och tekniken sätter upp.

Ingen bransch har rätt att montera ner våra mänskliga fri- och rättigheter med den dåliga ursäkten att de inte kan tjäna pengar annars. I så fall har de det enkla valet att endera göra något annat eller lägga ner. Och ändå är det precis det vi har låtit upphovsrättsindustrin göra: att montera ner våra grundläggande fri- och rättigheter. Och de fortsätter att göra det med vackra men vilseledande ord.

När jag förklarar situationen så här, händer det påfallande ofta att polletten ramlar ner hos människor, så att de slutar ställa den inlärda men fåniga frågan hur någon ska få betalt om vi får behålla rätten som vi alltid har haft — att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt.

Det är den analoga motsvarigheten: rätten att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt. Den rätten måste vi få med oss i den digitala världen, även om en överspelad bransch inte gillar det eftersom det kanske eller kanske inte går ut över deras vinster. Det är fullständigt irrelevant.

Prova att berätta det här och se polletten trilla ner, nästan varje gång. Det är anmärkningsvärt.

19 september 2014

Katastrofval för Piratpartiet, men ändå bättre än FI valet 2010

Filed under: val — Christian Engström @ 12:56

Valresultatet var en katastrof för Piratpartiet. Enligt den preliminära sluträkningen fick vi 26.515 röster i riksdagsvalet. Det är vår sämsta valresultat någonsin. I valet 2006 fick vi 0,63%, och 2010 fick vi 0,65%. Nu backade vi till 0,43%.

Men 0,43% är fortfarande bättre än vad FI hade 2010. I år var de ju valets näst största vinnare, och fick 3,1%. Inte tillräckligt för att komma in i riksdagen, men tillräckligt för att få både valsedlar utburna gratis nästa riksdagsval och dessutom partistöd. Det är viktiga nivåer för ett utmanarparti, och jag är övertygad om att fiorna känner sig mycket stolta över den sensationella framgången.

I valet 2010 fick FI bara 0,40%, vilket alltså är mindre än Piratpartiets 0,43% i år. Men FI lyckades ändå komma tillbaka och få ett bra skott på riksdagen redan valet efter.

Hur vi i Piratpartiet kommer lyckas återstår att se. Nu är det fyra år tills nästa riksdagsval 2018. Personligen tror jag att vi har goda chanser att göra en comeback som är lika stark som feministernas och till och med ännu starkare.

För även om gammelpartierna nu pustar ut över att de inte behövde prata om vilken väg vi ska välja in i informationssamhället den här gången heller, finns alla frågorna kvar obesvarade på bordet.

Vill vi fortsätta marschen in i övervakningssamhället, eller ska vi välja en annan väg? Hur får vi fart på innovationstakten och ekonomin i Europa, när copyright, patent och en snårskog av byråkratiska regler lägger hinder i vägen? Och hur hanterar vi det faktum att fler och fler jobb försvinner för att aldrig komma tillbaka, samtidigt som fler än någonsin redan har hamnat utanför arbetsmarknaden?

De här framtidsfrågorna syntes inte i valrörelsen, och Piratpartiet lyckades inte få mer än 0,43% den här gången. Men frågorna har inte försvunnit, och inte Piratpartiet heller.

Alla besked om att kampen har upphört är falska.

12 september 2014

Anna Troberg (PP): Basinkomst ger oss frihet

Filed under: medborgarlön,political ideology — Christian Engström @ 10:35

Piratpartiets partiledare Anna Troberg skriver hos ETC under rubriken Basinkomst ger oss frihet:

Dagens arbetsmarknad och socialförsäkringar är trasiga kugghjul som mal sönder människor mellan sina rostiga industrisamhälleskuggar. Fortsätter vi i samma invanda hjulspår kommer det att bli värre. Automatisering kommer att leda till färre och färre traditionella arbetstillfällen. Fler och fler kommer att slås ut. Men, vi kan göra något åt det. Vi kan tänka om och släppa den föråldrade tanken om att samhället består av närande och tärande. Samhället består av fantastiska möjligheter. Vi måste bara hitta ett sätt att låta dem gro och växa. Svaret är ett kärt barn med många namn.

En del kallar det medborgarlön, en del basinkomst, andra medborgargolv.

Läs Anna Trobergs debattartikel hos ETC

10 september 2014

Varför står Piratpartiet så ensamt i kampen mot storebror?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 9:24

Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl skrev en mycket läsvärd krönika igår: De vi kallade foliehattar hade rätt.

Sandahl konstaterar att Facebook och andra stora nätföretag har en närmast kuslig förmåga att föreslå vänner som vi faktiskt vet vilka de är. Det beror på att Facebook och andra har så mycket information om oss att de på många sätt vet mer om vilka vi är och vad vi vill än vad vi själva gör.

Och det inte stannar vid att Facebook vet allt om oss. Genom Edward Snowden vet vi dessutom att Facebook och de andra samarbetar med FBI:s och NSA:s övervakningsprogram, och ger all information de har om oss vidare till de amerikanska övervakningsmyndigheterna.

- Men ändå blir det inga folkstormar, noterar Ronnie Sandahl, och summerar läget så här:

På bara några år har övervakningssamhället blivit långt värre än vi någonsin kunnat ana. De piratpartister vi en gång kallade foliehattar och rättshaverister fick rätt. Dessvärre fick även vi kritiker rätt på en punkt: Merparten av deras väljare struntade i nätdemokrati. När streamingtjänster e­rbjöd dem all världens musik gratis övergav de skeppet, och Pirat­partiet sjönk.

Det som såg ut att bli min generations stora politiska fråga är nu ingenting, en historisk parentes.

Och den sköna nya värld är vår, dörren står vidöppen.

Dessvärre har han i huvudsak rätt i sin beskrivning av hur det står till med övervakningsfrågorna i den politiska debatten idag. Det stämmer att Piratpartiet konsekvent har varnat för övervakningssamhället, och att vi ofta blivit kallade foliehattar och rättshaverister. Och det stämmer också att vi nu har fått bekräftat, både genom Snowden och andra, att allt vi piratpartister varnat för med övervakningen är sant.

På många punkter visar det sig att övervakningssystemen som redan finns på plats till och med är värre än vad vi pirater varnade för. Om Piratpartiet gjorde en missbedömning under FRA-striden 2008 var det att vi underskattade hur långt det redan hade gått. Och under åren som gått sedan dess har övervakningen byggts ut ännu mer.

Men ändå blir det inga folkstormar.

När Sandahl skriver att merparten av Piratpartiets väljare struntade i nätdemokrati och övergav skeppet när det kom streamingtjänster, är det kanske en lite tillspetsad formulering. Och ryktet om att Piratpartiet skulle ha dött är överdrivet.

Vi ställer upp riksdagsvalet nu på söndag den 14 september, och i ett antal landsting och kommuner. Just nu sliter vi med att se till att vi kan distribuera valsedlar till de 6000 vallokalerna på söndag. Det är ett jättejobb som kräver många aktiva medlemmar spridda över landet, men vi har gjort det förut, och vi kommer att lyckas med det även den här gången. De 1500 förtidsröstningslokalerna som öppnade för ett par veckor sedan har vi klarat av, tack vare alla våra fantastiska gräsrotsaktivister.

Så vi pirater har inte slutat kämpa. Men det är alldeles sant att vi för tillfället kämpar i närmast total mediaskugga. Ronnie Sandahls krönika är en av mycket få redaktionella artiklar som över huvud taget nämner Piratpartiet nu inför valet. Övervakningsfrågan är just nu så långt ifrån att vara i fokus som tänkas kan, trots allt som avslöjats.

Ska man summera läget i den allmänna politiska debatten just nu, i Sverige september 2014, har Sandahl rätt i att det ser ut som att det som borde har blivit vår generations stora politiska fråga är ingenting, och bara en historisk parentes.

Om så blir fallet, då står dörren till Den Nya Sköna Värld mycket riktigt vidöppen.

Piratpartiets partiledare Anna Troberg kommenterar Ronnie Sandahls krönika i ett argt blogginlägg, och menar att det är orättvist att kritisera just Piratpartiet för att övervakningsfrågorna inte är hetare i den politiska debatten. Vi är ju det enda parti som konsekvent har gjort precis allt vi har kunnat komma på och haft resurser till för att få fart på debatten om övervakningen. Det har Anna alldeles rätt i.

Men jag uppfattar det inte alls som att Sandahl kritiserar Piratpartiet. Vi är ju som sagt de enda som konsekvent och med en dåres envishet har fortsatt driva övervakningsfrågan med högsta prioritet. Frågan är bara varför vi är så ensamma om det.

Det är en mycket berättigad fråga som Sandahl ställer, men det är inte Piratpartiet som blir svaret skyldigt. Det är alla andra politiska aktörer som borde ta sig en funderare.

Under tiden fortsätter Piratpartiet att göra vad vi kan. Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat. Vi piratpartister har inte slutat kämpa.

Vi säger nej till massövervakningen, och har istället en positiv vision för vilken sorts samhälle vi vill bygga med den nya tekniken. Vi tar framtiden på allvar, och vi kommer fortsätta slåss för friheten i det framväxande informationssamhället.

Rösta på Piratpartiet i valet nu på söndag.

Läs krönikan De vi kallade foliehattar hade rätt

9 september 2014

Grattis på födelsedagen, Kammarkollegiet, från Det Missionerande Kopimistsamfundet!

Filed under: kopimism — Christian Engström @ 10:36
Läs Ett Kopimistiskt evangelium

Läs Ett Kopimistiskt evangelium

Runt vintersolståndet 2011 blev Det Missionerande Kopimistsamfundet officiellt erkänt som religion av den statliga myndigheten Kammarkollegiet — helgat varde dess namn!

Idag fyller Kammarkollegiet 475 år som myndighet. Grattis på födelsedagen! Kammarkollegiet är den äldsta fortfarande existerande myndigheten i världen. Det är faktiskt rätt så cool.

Det är en konstig ordning, kan man tycka, att vi i Sverige har en sekulär (alltså icke-religiös) myndighet som bestämmer om en religion är en ”riktig” religion eller inte. Jag tänker inte säga emot om någon har principiell kritik mot det här systemet.

Men givet att det är som det är, då gillar jag det faktum att det åtminstone är världens äldsta sekulära myndighet som står för de religiösa bedömningarna.

475 år är en lång tid för en myndighet att finnas, oavsett hur man ser det. För fundamentalistiskt bokstavstroende kristna, som menar att jorden och universum är 6000 år gamla, har Kammarkollegiet i så fall funnits en tolftedel av tiden som förflutit sedan skapelseögonblicket.

Har man den världsbilden kanske det inte alls är orimligt att tro att Gud och Kammarkollegiet ändå skulle har någon form av speciell relation till varandra, trots att Kammarkollegiet för vanliga icke-troende är en vanlig statlig myndighet som styrs av ett regleringsbrev från regeringen. Någon som man har känt en tolftedel av sitt liv brukar man ju tycka att man känner ganska väl. Det borde gälla även för den abrahamitiska Guden, om han nu finns.

Kopimismens skapelseberättelse bygger på den vetenskapliga bilden av evolution och kosmologi. Vi kopimister tror inte att världen skapades av en lynnig och oberäknelig vit man med skägg för 6000 år sedan. Vi lutar nog snarare åt att vårt universum är typ 13 miljarder år gammalt, precis som vetenskapen säger.

Jämfört med 13 miljarder är ju 475 år inte riktigt lika imponerande, så vi har inte riktigt samma möjlighet som kristna fundamentalister att förklara Kammarkollegiets särställning i svensk religion med att de skulle ha existerat under en tolftedel av världsalltets historia.

Men vi gillar Kammarkollegiet ändå. De har ett coolt namn, och även om 475 år är mycket mindre än 13 miljarder, så är det ändå en imponerande ålder för en myndighet.

Men framför allt gillar vi förstås det faktum att de godkände Det Missionerande Kopimistsamfundet som en officiell religion i Sverige, likställd med till exempel protestantism, katolicism eller buddism.

Grattis på 475-årsdagen, Kammarkollegiet, och tack för att ni godkände Det Missionerande Kopimistsamfundet!

Om ni på Kammarkollegiet vill läsa mer om kopimismens teologiska grund (trots att just det inte ingår bland kriterierna ni tillämpar när ni bedömer ansökningar från nya religioner) är ni mycket välkomna. Se det som en födelsedagspresent från Sveriges nyaste kyrka, Det Missionerande Kopimistsamfundet.

Läs Ett kopimistiskt evangelium
(pdf på 80 A5-sidor, men med ganska stora bokstäver, så det är inte alltför långt. Eller en executive summary på 1 sida.)

Sharing is Caring! Kopiera och sprid!

8 september 2014

Bidragsbyråkratin är inte fullt så dyr för staten som man tror

Filed under: medborgarlön — Christian Engström @ 13:21

Många överskattar grovt hur mycket byråkratin kostar jämfört med bidragen som betalas ut av system som a-kassan och sjukkassan.

”Stämmer det att byråkratin kostar 10 gånger så mycket som de utbetalda bidragen?” frågade någon i Facebook-gruppen för basinkomst. Själv hade jag den allmänna känslan innan jag tittade på de faktiska siffrorna att det åtminstone skulle kunna vara samma storleksordning på kostnaderna för byråkratin jämfört med vad som systemen betalar ut. Men så är det inte.

6% i omkostnader på de utbetalda bidragen är snittet för a-kassan, Försäkringskassan och CSN. Men det varierar mellan de olika myndigheterna.

Om vi tittar på 2013 års kostnader för a-kassa, försäkringskassa och studiemedel ser de ut så här i tabellform:

Transfereringar Byråkrati Totalkostnad % byråkrati
Arbetsförmedlingen 55,4 8,4 63,8 13,2%
Centrala studiestödsnämnden CSN 21 0,8 21,8 3,7%
Försäkringskassan 212 8,5 220,5 3,9%
Summa 288,4 17,7 306,1 5,8%

Alla belopp är i miljarder kronor, så totalen för de här tre systemen var 306,1 miljarder kronor år 2013.

Det som jag kallat för ”byråkrati” i tabellhuvudet är det som kallas ”verksamhetens kostnader” i respektive myndighets årsredovisning. Förutom löner till alla handläggare täcker det även lokaler och alla andra kostnader som är förknippade med verksamheten.

Det är alltså inte så att man skulle kunna fördubbla utbetalningarna eller något liknande bara för att man tar bort alla reglerna runt bidragen, och därmed kan ta bort bidragsbyråkratierna. Totalt över de här tre systemen finns det bara 6% att tjäna om man skulle lyckas eliminera precis all byråkrati.

Men en del pengar finns det trots allt att spara om man kan bygga ett basinkomstsystem som inte behöver tiotusentals handläggar för att administrera det hela.

Speciellt Arbetsförmedlingens kostnader (13,2%) sticker ut, om man jämför med Försäkringskassan och CSN, som bägge ligger straxt under 4%.

Får vi verkligen valuta för de 8,4 miljarder som Arbetsförmedlingens har i administrativa kostnader? Jag tror inte det, med tanke på att knappt någon ens längre orkar låtsas att Arbetsförmedlingen förmedlar några jobb.

De här pengarna skulle antagligen göra mycket mer nytta i ett system för garanterad basinkomst, än för att avlöna handläggare som har till uppgift att neka folk pengar för att det inte har navigerat rätt i snårskogen av regler som en arbetslös måste följa för att behålla sina bidrag.

Det kommunala försörjningsstödet (socialbidrag) har jag inte tagit med i den här tabellen. Utbetalningarna av kommunalt försörjningsstöd ligger runt 11 miljarder per år, men jag har inte några siffror på hur mycket det kostar med alla socialassistenter ute i kommunerna som detaljgranskar alla som ansöker om försörjningsstöd.

Det är inte omöjligt att det kommunala försörjningsstödet kanske har ännu högre kostnader för byråkratin än Arbetsförmedlingen, så det skulle vara mycket intressant om någon vet var man kan få fram en siffra totalt för hela landet.

Men för de tre stora statliga bidragssystemen kostar administrationen alltså runt 6% av de utbetalda beloppen. Långt ifrån så mycket som många borgerliga väljare skulle gissa spontant. Men ändå ett antal miljarder som vi åtminstone delvis kan använda för att hjälpa till med finansieringen av garanterad basinkomst för alla.

4 september 2014

Debattare: Var är de dömda terroristerna, Beatrice Ask?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 8:06

Säpo har stoppat två terroristattentat där planerna befann sig i ett långt framskridet skede, uppgav Säpo själva i Aftonbladet igår. Men om det är sant, varför har vi inte hört talas om några rättegångar mot de avslöjade terroristerna?

Jag skriver idag i en debattartikel på Nyheter24:

Nu hävdar alltså Säpo att de avstyrt två terrorattentat de senaste åren utan att berätta det för någon, men att de inte vill ge några detaljer om vad som hände med terroristerna de hittade. Då måste frågan gå vidare till den politiskt ansvariga, justitieminister Beatrice Ask.

Kan fru Ask bekräfta att Säpo talar sanning när de säger att de avstyrt två terrorattentat i ett långt framskridet skede? Och om så är fallet, var är de dömda terroristerna?

Läs min debattartikel hos Nyheter24

3 september 2014

Om SÄPO stoppat två terrordåd, var är de dömda terroristerna i så fall?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 7:11

SÄPO har stoppat två terrordåd, påstår de själva i Aftonbladet och Expressen. Men det väcker i så fall frågor.

Om SÄPO verkligen har avvärjt två terroristattentat, vad gjorde de i så fall med de misstänkta terroristerna? Mördade dem? Släppte dem fria? Lät CIA sätta dem på ett plan till Egypten för att bli torterade?

För det har ju inte varit några rättegångar i Sverige med anledning av de påstådda stoppade terrordåden.

Det skulle vara intressant att höra både SÄPO och regeringen svara på den frågan.

När jag satt i EU-parlamentet hade vi en hearing om massövervakningen, där före detta kongressledamoten Jim Sensenbrenner. var en av dem som vittnade. Sanningen är att inte ens NSA’s massövervakning har lyckats avvärja något terrordåd i hela världen.

Läs mitt tidigare blogginlägg: Massövervakningen är värdelös mot både terrorism och grov brottslighet

Nästa sida »

Theme: Rubric. Get a free blog at WordPress.com

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 961 andra följare

%d bloggers like this: