Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 13:44
Vi har ungefär 900.000 utländska medborgare som bor i Sverige och är skattskrivna här
Basinkomsten ska omfatta alla vuxna som bor i Sverige, vare sig de är svenska medborgare eller inte, precis som dagens sociala skyddsnät gör.
Tanken bakom basinkomstsystemet är att det ska ersätta åtminstone några av de system vi har idag. Då måste basinkomsten omfatta alla som täcks av dagens system. Annars går det inte att avveckla de gamla systemen.
Därför säger jag alltid ”basinkomst” snarare än ”medborgarlön”.
De två orden betyder (oftast) samma sak i debatten, men ordet ”medborgarlön” leder lätt tanken fel.
Dels för att ”medborgarlön” innehåller ordet ”lön”, vilket normalt betyder ersättning för någon slags prestation som man utför. Men den grundläggande idén med basinkomst är att det ska vara något som alla är garanterade att få om de behöver det, utan några krav på motprestation. Då skapar det mer förvirring än klarhet att kalla det för ”lön”.
Men framför allt för att ordet ”medborgarlön” intryck av att det bara skulle vara en förmån som gäller svenska medborgare. Men det skulle inte alls fungera.
Vi har runt 900.000 människor som bor permanent i landet men som inte är svenska medborgare. Det gäller allt från (relativt) nyanlända flyktingar som just har fått uppehållstillstånd, till finnar som har bott här i decennier men som har velat behålla sitt finska medborgarskap.
De här människorna omfattas av socialförsäkringssystemen idag. De olika trygghetssystemen har olika detaljregler för när man är kvalificerad att få ersättning, så det kan skilja lite på individnivå. Men i det stora hela är de som omfattas av dagens trygghetssystem de som är folkbokförda i Sverige, och som Statitistiska Centralbyrån SCB räknar in i ”befolkningen”.
Om basinkomsten ska kunna ersätta (åtminstone vissa av) dagens system, måste basinkomsten omfatta även de människor som saknar svenskt medborgarskap. Vi vill inte att någon som bor i Sverige ska behöva svälta ihjäl på våra gator, och det gäller alla, vare sig de har svenskt medborgarskap eller inte.
Basinkomstaktivisten Martin Jordö sammanfattade det bra i ett facebookinlägg 2016, som jag citerar en del ur (med uppdaterade siffror för 2020):
Basinkomst bör utgå med samma regler som vi delar ut a-kassa, sjuklön, försörjningsstöd, grundavdrag, ränteavdrag, pensioner etc. Dvs till folkbokförda (uppehållstillstånd), men inte till turister, EU-migranter eller asylsökande. De täcks inte idag, och det borde inte bli någon ändring bara för att vi ändrar lite på bidragen. Att försöka hitta på nya kriterium för vilka som skall räknas in eller inte är liksom inte nödvändigt, vi är ganska bundna av både svensk och europeisk lagstiftning här.
Medborgarskap i Sverige har INGET med skatt, bidrag eller annat att göra. Det är något som i dagens system är högst frivilligt att ansöka om och ger mest: 1) ett svenskt pass 2) rätt att rösta även i riksdagsval 3) att bli polis/militär.
Vi har i princip tre nivåer av invånare:
1. Svenska medborgare, ca 9 miljoner.
2. Icke-medborgare men boende i Sverige, ca 900.000 pers. Invandrare, både via arbetskraft, äktenskap och via asylsystem. Barn som fötts i Sverige av icke-medborgare. Medborgare i annat EU-land kan bosätta sig i Sverige hur de vill så länge de har försörjning. Dessa har uppehållstillstånd och fungerar på samma sätt som medborgare. […] På samma sätt kan svenskar bo på Costa del Sol, svenska ungdomar jobba i London etc, svenska läkare i Norge. Huvudregeln är att man betalar skatt och får bidrag där man jobbar, inte efter vilket pass man har.
3. Tillfälligt vistandes i Sverige, ca 250.000 pers. Asylsökande, papperslösa, EU-migranter, turister. Dessa har mycket färre/inga rättigheter och är generellt inte täckta av svenska bidragssystem eller skattesystem. Uppskattningsvis 200.000-250.000 personer vid varje givet tillfälle. De brukar inte räknas in i begreppet ”invånare”, och om det kan man ha synpunkter – men de är helt enkelt inte folkbokförda eller skattskyldiga i Sverige.
1 och 2 måste i princip vara täckta av basinkomst imho, det skulle bli riktigt konstigt att ändra systemet och börja dela ut bidrag eller skatta efter vilket pass (medborgarskap) man har. Det skulle nästan vara en större ändring än införandet av basinkomst i sig, och borde nog i så fall diskuteras separat.
Att 3 skall täckas av basinkomst låter också orealistiskt. Speciellt så länge vi har fri rörlighet inom EU. Notera att asylsökande redan har en jädrigt låg ”basinkomst” – de får mat/husrum och ca 750kr/mån medan de väntar på besked om de får uppehållstillstånd. Asylsystemet skulle antagligen inte påverkas alls av basinkomst.
Det här innebär inte att vem som helst kan flytta till Sverige och direkt börja kvittera ut bidrag från trygghetssystemen. Det kan man inte idag, och det skulle man inte kunna med basinkomst heller. EU-medborgare har rätt att flytta hit, men bara om de kan försörja sig själva. Den som är bosatt i Sverige kan inte gå in på ett franskt socialkontor och kräva att bli försörjd, och motsvarande sak gäller EU-medborgare som kommer hit. De reglerna skulle finnas kvar även om vi inför basinkomst.
Och medborgare i länder utanför EU har ingen rätt att flytta hit alls, om de inte lyckas kvalificera sig enligt de regler som gäller för migration till Sverige. Man kan diskutera om de regler vi har för att få invandra till Sverige är rimliga som de är eller om de borde förändras på någon punkt. Det är en av de allra hetaste politiska frågorna just nu. Men återigen:
Både migrationspolitiken som sådan, och eventuella förändringar av vilka som ska omfattas av trygghetssystemen, är separata diskussioner som vi gör bäst i att frikoppla från basinkomstdiskussionen.
I det här förslaget till basinkomstsystem utgår jag från att vi fortsätter ha samma regler för vilka som omfattas som idag. Vare sig vi fortsätter med dagens trygghetssystem eller inför basinkomst, bör det gälla alla som är skattskrivna i landet och bor här lagligt. Annars riskerar vi att förvandla Sverige till ett land där stora grupper av människor hamnar i en desperat ekonomisk situation. Det skulle bli ett väldigt otryggt samhälle för alla.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:31
Pensionärer har redan basinkomst
Pensionärer har redan basinkomst idag. Det är det som är själva definitionen av att vara pensionär. Man får pensionen utan krav på att man ska arbeta eller göra någonting annat för att få rätt till utbetalningarna.
De allra flesta pensionärer (utom garantipensionärer med väldigt billigt boende) torde redan idag ha mer än 10.000 i månaden efter skatt och bostadsbidrag, så de skulle bara förlora på att få pensionen utbytt mot basinkomst. Och en sådan förändring skulle vara nästan omöjlig att göra ändå.
Ska man ändra i pensionsreglerna är det otroligt svårt, eftersom pensioner är en så långsiktig fråga. De som går i pension idag har ägnat fyrtio år åt att jobba ihop olika pensionsförmåner. Många har satt av privata pengar i olika pensionsförsäkringar, för att få mer i pension den dag de slutar jobba. Det går inte att ändra över en natt.
Man kan inte säga till alla som fyller 65 idag: ”Jättekul att du går i pension men vi har lite dåliga nyheter, vi har ändrat reglerna, så du får lov att bli 20 år igen och leva om ditt liv för att passa i de nya reglerna.” Det skulle vara helt orimligt.
Speciellt är det svårt att ändra i pensionerna eftersom människor har betalt in pengar själva för att planera sin pension. Om vi skulle införa basinkomstsystem för pensionärer där vi säger att alla andra pensionsutbetalningar räknas av mot basinkomsten, då blir effekten att vi konfiskerar de inbetalningar som människor har gjort under flera decennier. Så kan man inte göra.
Så att göra stora förändringar av systemen för pensionärer är mycket svårt. Och ur ett basinkomstperspektiv är det också onödigt att göra förändringar för just pensionärerna – de har ju som sagt redan basinkomst.
Många vill förbättra för de fattigaste pensionärerna, och jag är inte i och för sig motståndare till det. Men det behöver inte ha någon koppling till huruvida vi inför basinkomst som trygghetssystem för alla arbetslösa.
Vill man ge de fattigaste pensionärerna mer pengar finns det redan en färdig mekanism för att göra det. Det är bara att höja garantipensionen med valfritt belopp (och finansiera det på lämpligt sätt). Garantipensionen har höjts flera gånger sedan den infördes, så det är något som vi vet går att göra utan att det ställer till några tekniska problem i systemet.
Det finns inget skäl alls att vänta på en framtida basinkomstreform för att höja garantipensionen, om den politiska viljan att förbättra för fattigpensionärerna finns. Kopplar man ihop de två frågorna förlorar alla på det: fattigpensionärerna får vänta längre på förbättringen, och basinkomstreformen blir svårare att få igenom.
Det här knyter an till att jag vill se en modell för basinkomst som är politiskt genomförbar. Ju större reform, desto svårare kommer det bli att lotsa igenom den politiskt, och desto längre tid kommer det ta om det lyckas alls. Därför är alla avgränsningar som vi kan göra av godo, så länge vi behåller grundidén: att alla som bor i landet ska ha sin försörjning tryggad även om de inte lyckas få något jobb.
Pensionärer har redan basinkomst, så för dem är det inte nödvändigt med några systemskiften. Vill man ge de fattigaste pensionärerna mer pengar gör man det lämpligen genom att höja garantipensionen i nuvarande system. Det kan man göra (eller inte) alldeles oavsett om det införs basinkomst för alla i arbetsför ålder (eller inte).
I framtiden, när vi väl har infört ett heltäckande system för basinkomst för alla i yrkesaktiv ålder, är det mycket möjligt att vi kommer vilja justera och förenkla pensionssystemet så att det blir mer i linje med systemet för basinkomst. Regelförenklingar är alltid välkomna när man kan hitta bra sätt att genomföra dem.
Men det är i så fall en senare fråga, som med fördel kan vänta tills vi har infört garanterad basinkomst för alla vuxna som är under 65. Trygghetssystemet för pensionärer är kanske inte perfekt, men det är ändå mycket mer robust än de olika systemen för arbetslösa. Redan dagens pensionssystem bygger på samma grundläggande princip som basinkomst: att alla ska vara garanterade ett belopp varje månad som går att leva på, no matter what, och utan att vara utlämnade till en handläggares godtycke.
Så är det, åtminstone i princip, redan idag för pensionärer. Men så är det verkligen inte för de hundratusentals arbetslösa under 65. Vill man förbättra för pensionärerna behövs det inget systemskifte, utan det är bara att fylla på med pengar i så fall.
Men trygghetssystemet vid arbetslöshet behöver byggas om från grunden, för att komma bort från godtycket, byråkratin och otryggheten som följer av dagens regler för a-kassa och försörjningsstöd. Att komma tillrätta med de problemen ser jag som det främsta målet med ett basinkomstsystem.
Ur det perspektivet är det goda nyheter att vi inte samtidigt behöver försöka lotsa igenom stora systemförändringar även för pensionärerna. Det ökar chansen att basinkomsten för arbetslösa mellan 19 och 65 faktiskt kan bli verklighet inom någorlunda överskådlig tid.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:54
Föräldrar har försörjningsansvar för sina barn tills de gått ut gymnasiet
Barn är försörjda av sina föräldrar, men när de blivit vuxna får de försörja sig själva. Basinkomsten avspeglar det. Föräldrarna får extra basinkomst så länge de har försörjningsansvar för barnet/ungdomen. När försörjningsansvaret försvinner sänks föräldrarnas basinkomst. Men istället får barnet – som nu är en ung vuxen – rätt till egen basinkomst.
Vid vilken ålder är det lämpligt att dra gränsen mellan att vara ungdom försörjd av föräldrarna och att vara ung vuxen med egen basinkomst?
Basinkomsten börjar betalas ut från juli det år man fyller 19
I det här förslaget börjar basinkomsten betalas ut från juli det år man fyller 19. Det är då de flesta ungdomar går ut gymnasiet. Fram tills dess har föräldrarna försörjningsansvar för sitt barn (och får högre basinkomst). Från juli det år som ungdomen fyller 19 får föräldrarna inte längre någon extra basinkomst för barn. Istället får den numera självförsörjande ungdomen egen basinkomst. Första utbetalningen sker någon gång runt den 25 juni, så att den unga vuxna kan betala hyra och mat för juli.
Att övergången sker i juli för alla undomar i en årskull, oberoende av när på året de är födda, är för att systemet ska fungera smidigt. I förslaget ingår att studiemedlen försvinner och ersätts av basinkomsten. Det skulle sätta alla som är födda under den senare halvan av året i en konstig situation, om de inte fick basinkomst de första månaderna om de går direkt från gymnasiet till högskolestudier.
Och det skulle också bli en väldigt konstig situation i alla avgångsklasser på gymnasiet, om de som är födda tidigt på året plötsligt börjar få över 10.000 kronor i månaden, medan deras klasskamrater som är födda senare bara får studiebidraget på 1.250 kronor i månaden. Det skulle riskera att bli en väldigt obalans i studentfirandet om halva klassen plötsligt badar i pengar, medan andra halvan inte gör det.
Därför är det bättre att låta basinkomsten börja i juli det år man fyller 19. I och med det får vi ett system som ger de allra flesta ungdomar en sömlös övergång från gymnasiet, där föräldrarna försörjer dem, till vuxenlivet som arbetssökande eller student, där man ingår i samhällets trygghetssystem för vuxna.
Att låta basinkomsten börja efter vårterminens slut det år man fyller 19 låter kanske lite udda, med tanke på att man blir myndig vid 18, och att dagens regler för när föräldrarnas försörjningsansvar upphör är annorlunda. Men både dagens regler och en basinkomststart vid 18 skulle medföra oönskade negativa effekter.
Enligt dagens regler?
Första spontana tankennär man funderar på när basinkomsten ska starta vore att låta dagens regler gälla även när basinkomsten är införd. Tyvärr är det en jättedålig idé.
Enligt dagens regler har föräldrar försörjningsansvar tills barnen fyllt 16, om de inte går i gymnasiet. Gör de det fortsätter föräldrarnas försörjningsansvar tills ungdomarna gått färdigt gymnasiet, eller som längst tills de fyllt 21.
Nästan alla som går ut grundskolan börjar på någon gymnasieutbildning. Men det är bara ca 70% som fullföljer studierna och går ut gymnasiet med examen. Ungdomarna själva anger främst skoltrötthet som orsak till att de inte fullföljde gymnasiet.
Att inte fler ungdomar går färdigt gymnasiet är ett problem. Utan gymnasieutbildning kan det vara svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Ur samhällets synvinkel vill vi under inga omständigheter införa regler som gör att gymnasieavhoppen ökar.
Om man lät basinkomsten följa dagens regler skulle det ge ett direkt ekonomiskt incitament för skoltrötta gymnasister att hoppa av. Så länge ungdomen går i gymnasiet får föräldrarna högre basinkomst eftersom de har försörjningsansvar. När försörjningsansvaret upphör förlorar föräldrarna den extra basinkomsten. Men i gengäld får den unga vuxna 12.000 före skatt i egen basinkomst.
Det blir alltså flera tusen kronor mer till familjen totalt när föräldrarnas försörjningsansvar upphör och ungdomen får egen basinkomst. Om den höjningen kunde lösas ut av att den unga personen hoppar av gymnasiet i förtid, då finns det tyvärr en stor risk att fler skulle välja att göra det när det känns motigt med skolarbetet. Det vill vi undvika.
Därför är det bättre att sätta en fast ålder när försörjningsansvaret upphör och den unga får rätt till egen basinkomst, och inte låta det vara kopplat till eventuella gymnasiestudier.
Från 18 år?
Den andra spontana tanken vore att låta basinkomsten börja betalas ut från det att man fyller 18 och blir myndig. Men det är också en väldigt dålig idé.
Majoriteten av alla 18-åringar går fortfarande i gymnasiet och bor hemma. Normalt går man ut gymnasiet under det år de fyller nitton, så beroende på om man är född på våren eller hösten är man endera 19 eller 18 när man tar studenten.
Jag vill inte för allt i världen ge basinkomst till alla 18-åringar som bor hemma och går i gymnasiet. Risken är att det för många skulle bli 10.000 kronor i månaden i fickpengar att bara använda till nöjen under det gymnasieår som de fyller 18.
Jag kan inte tänka mig sämre sätt att lära ungdomar hantera pengar.
Då skulle de under det sista gymnasieåret, under en tid när man är som allra mest formbar, fullständigt bada i pengar och inte ha några förpliktelser alls. De skulle under ett gyllene år i ungdomen kunna leva på en lyxnivå som de flesta av dem kanske aldrig skulle lyckas uppnå igen under livet.
Det vore grymt mot ungdomarna, och riktigt illa för samhället. Vi skulle antagligen behöva ett antal nya tv-kanaler som bara körde ”Skuldfällan” dygnet om, om vi inrättade ett system som gav ungdomarna den starten.Naturligtvis finns det 18-åringar som inte passar in i den här mallen. Den som fyllt 18 är myndig och kan flytta hemifrån om han eller hon vill, så det finns 18-åringar som fullt ut lever ett vuxenliv med alla dess förpliktelser, ansvar och utgifter. Den gruppen 18-åringar behöver förstås också ha trygghet vid arbetslöshet. Men i antal är det här en liten grupp jämfört med dem som fortfarande går i gymnasiet, så det kan hanteras av socialtjänsten utan att det behöver bli särskilt dyrt, vare sig i administration eller utbetalda bidrag.
Vi får då en viss behovsprövning av samhällets stöd till 18-åringar som flyttat hemifrån, vilket i och för sig går emot den grundläggande principen för basinkomst. Men det skulle inte alls vara en lika kränkande och omfattande behovsprövning som en 18-åring som behöver försörjningsstöd idag måste gå igenom. Behovsprövningen skulle i princip bara behöva bestå i att kolla att 18-åringen inte bor hemma fortfarande. Och i vart fall skulle behovsprövningen förstås försvinna så fort de blev berättigade till vanlig basinkomst, och kom in i det ordinarie systemet. Och som sagt, det rör sig trots allt om ett begränsat antal individer, så det behöver inte vara ett stort problem att lösa på ett bra sätt.
De allra flesta 18-åringar fortsätter bo hemma hos föräldrarna och försörjs av dem, vare sig de går i gymnasiet eller inte. Och från juli det år de fyller 19 börjar de försörja sig själva, endera genom att jobba, eller genom basinkomsten om de pluggar vidare eller blir arbetslösa.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 9:48
Med basinkomst kan föräldrar med medelhöga inkomster gå ner i arbetstid för att få ihop livspusslet
Basinkomsten gör att alla föräldrar får råd att försörja sina barn, även om föräldrarna helt saknar andra inkomster. Det är den främsta funktionen. Med basinkomst behöver inga barn i Sverige växa upp i fattigdom.
Men föräldrar med medelhöga löner får också hjälp att försörja barnen, och får en möjlighet att gå ner i arbetstid om de så önskar.
Det här är en följd av att basinkomsten trappas av gradvis med ökande egna inkomster. Ju fler barn man har, desto högre blir basinkomsten. Det gör att brytpunkten där basinkomsten är helt avtrappad hamnar högre ju fler barn man har.
För den som inte har några barn ligger brytpunkten på 20.000 i bruttolön i månaden. Tjänar man så mycket eller mer får man ingen basinkomst. Men har man barn får man högre basinkomst, och då höjs även brytpunkten. Hur mycket basinkomsten och brytpunkten höjs varierar med barnets ålder, men i genomsnitt höjs basinkomsten med 2.700 kronor för varje barn. Och att basinkomsten höjs med 2.700 kronor betyder att brytpunkten höjs med 4.500 kronor.
Vi kan titta igen på tabellen över brytpunkten där basinkomsten är helt utfasad:
0 barn: brytpunkt vid 20.000 i egen lön
1 barn: brytpunkt vid 24.500 i egen lön
2 barn: brytpunkt vid 29.000 i egen lön
3 barn: brytpunkt vid 33.500 i egen lön
4 barn: brytpunkt vid 38.000 i egen lön
osv…
Brytpunkterna för någon med 0 eller 1 barn, 20.000 respektive 24.500, får betraktas som låga löner. Men 29.000 och 33.500, som är brytpunkterna för föräldrar med 2 och 3 barn, är utan tvekan medelhöga löner. Medianlönen var på 31.700 kronor år 2019.
Tjänar man under brytpunkten kan man gå ner i arbetstid och få 60% av den lön man tappar ersatt av basinkomsten. Det är spegelbilden av att basinkomsten trappas ner när man får ökade egna inkomster. Får man ökade egna inkomster sänks basinkomsten med 60% av ökningen. Får man minskade egna inkomster höjs basinkomsten med 60% av lönetappet. Det gör att om man väljer att gå ner i arbetstid för att vara med sina barn, då trappas basinkomsten upp och täcker en del av inkomstbortfallet.
Låt säga att vi har en tvåbarnsförälder som tjänar under 29.000 i månaden, och som går ner i arbetstid så att lönen minskar med 5.000 i månaden. Då ökar basinkomsten med 60% av 5.000, alltså 3.000. Föräldern som valde att gå ner i arbetstid får lite grand mindre pengar i plånboken. Men inte lika mycket mindre som utan basinkomsten.
Båda föräldrarna var för sig kan dra nytta av att basinkomsten höjs om de sänker sin lön under brytpunkten. Vill de båda gå ner i arbetstid samtidigt kan de göra det. Vill de turas om med att gå ner i arbetstid under barnens uppväxt kan de göra det. Basinkomsten ger alla familjer friheten att välja den lösning som passar bäst för dem.
Hur mycket basinkomst man får eller inte får beror bara på hur mycket man tjänar själv och hur många barn man har försörjningsansvar för. Ens partners ekonomi påverkar inte basinkomsten. Basinkomsten betalas ut till individer, inte till hushåll. Att det är så är en del av själva definitionen av basinkomst, enligt den gemensamma plattformen basinkomst.nu. Män och kvinnor behandlas exakt lika i systemet.
Att hjälpa fattiga familjer är huvudsyftet med basinkomsten. Ingen vuxen ska behöva oroa sig för att inte ha pengar till mat och tak över huvudet. Inget barn ska behöva växa upp i fattigdom.
Men genom att basinkomsten trappas av gradvis, ger den också ett stöd till flerbarnsfamiljer där föräldrarna är medelinkomsttagare. Dels får de ett bidrag varje månad om de tjänar under brytpunkten, så att barnen slipper växa upp i fattigdom. Dels får de möjligheten att gå ner i arbetstid för att få ihop livspusslet och kunna vara närvarande föräldrar.
Basinkomsten gör det möjligt för alla föräldrar att ge sina barn en bra och ekonomiskt trygg uppväxt.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 7:12
Föräldrar får högre basinkomst så de kan försörja sina barn
Basinkomsten på 12.000 kronor före skatt är satt för att en person utan barn ska få så den klarar sig (nätt och jämnt). Föräldrar behöver få en högre basinkomst så att de kan ta hand om sina barn. Barn kostar pengar för både mat, boende och annat.
Beroende på barnets ålder höjs föräldrarnas basinkomst varje månad med de här beloppen:
0-10 år: 2.500 före skatt (1.670 efter)
11-14 år: 2.700 före skatt (1.800 efter)
15-19 år: 3.300 före skatt (2.200 efter)
Det här är samma nivå som gäller idag för underhållsstödet. Det är vad en förälder förväntas bidra med till barnets mat, boende och andra utgifter. Sedan tillkommer den andra förälderns bidrag på lika mycket, och barnbidraget på 1.250 kronor.
Om vi till exempel tittar på ett barn i åldern 11-14 år blir det 1.800 kronor efter skatt från ena föräldern, lika mycket från den andra föräldern, plus barnbidraget på 1.250. Totalt blir det 1.800 + 1.800 + 1.250 = 4.850 efter skatt.
Att beloppet varierar med barnets ålder beror på att äldre barn kostar mer i drift än yngre. Det är en verklighetsanpassning som redan finns inbyggd i systemet för underhållsstöd. Den verklighetsanpassningen kan vi kopiera till basinkomstsystemet.
Men även om det är bra att nivån varierar på ett sätt som motsvarar de verkliga kostnaderna för ett barn, blir det för komplicerat att prata om mekanismerna för basininkomsten om man ska prata om tre olika nivåer samtidigt. Genomsnittet över barnets olika åldrar är att föräldrarna får sin basinkomst höjd med 2.700 kronor före skatt. Det är samma nivå som gäller för barn som är 11-14 år. I den här beskrivningen av basinkomstsystemet låtsas vi därför att alla barn är 11-14 år gamla, om det inte uttryckligen sägs någonting annat. I genomsnitt höjs basinkomsten med 2.700 före skatt för varje barn man har.
Avtrappningen av basinkomsten sker på precis samma sätt för föräldrar som för personer utan barn. Tjänar man egna pengar sänks basinkomsten med 60% av vad man tjänade själv. Skillnaden för föräldrar är att sänkningen sker från en högre nivå, eftersom föräldrar får högre basinkomst.
Vi kan illustrera skillnaden mellan noll och ett barn med det här diagrammet:
Som tidigare är den blå linjen hur mycket man tjänar själv före skatt. Den undre gröna linjen visar hur mycket man får i lön plus basinkomst om man inte har några barn. Då får man 12.000 före skatt om man helt saknar andra inkomster. Tjänar man egna pengar trappas basinkomsten ner gradvis, och är helt utfasad när man tjänar 20.000 kronor i månaden själv.
Har man ett barn fungerar det på precis samma sätt, men med en högre nivå på basinkomsten. Det illustreras av den övre gröna linjen i diagrammet. Har man inga egna inkomster alls får man 12.000 + 2.700 = 14.700 kronor i basinkomst före skatt. När man börjar tjäna egna pengar trappas basinkomsten ner med 60% av vad man tjänade själv, precis som för barnlösa. Men eftersom man började från en högre nivå blir det också en högre nivå på brytpunkten där basinkomsten är helt utfasad. Har man 1 barn är basinkomsten helt utfasad vid 24.500 kronor i lön. Alla enbarnsföräldrar som tjänar mindre än 24.500 får åtminstone någon basinkomst utbetald.
Har man flera barn fungerar det på precis samma sätt. Basinkomsten höjs med (i snitt) 2.700 kronor för varje barn man har, och trappas sedan ner från den nivån med 60% av vad man (eventuellt) tjänar själv. Här är ett diagram som illustrerar det:
Basinkomsten för den som helt saknar egna inkomster blir alltså:
0 barn: 12.000 före skatt, 10.000 efter
1 barn: 14.700 före skatt, 11.800 efter
2 barn: 17.400 före skatt, 13.600 efter
3 barn: 20.100 före skatt, 15.400 efter
4 barn: 22.800 före skatt, 17.200 efter
osv…
Tittar man på brytpunkten, alltså den punkt där man tjänar så mycket själv att basinkomsten är helt utfasad, blir den så här:
0 barn: brytpunkt vid 20.000 i egen lön
1 barn: brytpunkt vid 24.500 i egen lön
2 barn: brytpunkt vid 29.000 i egen lön
3 barn: brytpunkt vid 33.500 i egen lön
4 barn: brytpunkt vid 38.000 i egen lön
osv…
Har man flera barn kan man alltså få en viss basinkomst även utan att vara låginkomsttagare. Medianlönen år 2019 var på 31.700 kronor. Median betyder mittpunkten där hälften av alla tjänar mindre, och andra hälften mer.
En medelinkomsttagare med en lön på 31.700 får ingen basinkomst utbetald om han/hon har 2 eller färre barn. Men med 3 barn får den föräldern ett tillskott före skatt varje månad på 1.080 kronor. (Uträkning: basinkomst 20.100 minus 60% av 31.700 är lika med 1.080 kronor.)
Med 4 barn får föräldern med 31.700 kronor i egen inkomst ett tillskott på 3.780 kronor före skatt. (Uträkning: 22.800 – 60% * 31.700 = 3.780)
Flerbarnstillägget i barnbidraget tas bort när basinkomsten införs. Syftet med flerbarnstillägget är att hjälpa familjer med många barn, eftersom vi inte vill att några barn i Sverige ska växa upp i fattigdom. Men i och med att basinkomsten höjs i takt med antalet barn har vi redan den mekanismen inbyggd i basinkomstsystemet. Då behövs inte flerbarnstillägget. Familjer med många barn får det i alla fall bättre med basinkomsten än de har det idag med flerbarnstillägget.
Det vanliga barnbidraget på 1.250 kronor skattefritt per barn får däremot vara kvar precis som idag.
Är det här för generöst mot barnfamiljer? Jag tror inte det, men jag tycker det är en fråga värd att diskutera. Nivåerna är satta efter systemet för underhållsstöd, och det är ett system som funnits länge. Dagens underhållsstöd infördes 1997, men det ersatte då ett system som kallades bidragsförskott, som hade funnits sedan 1930-talet. Det innebär att det ligger många decennier av praktisk erfarenhet bakom nivåerna. Men å andra sidan känns beloppen för föräldrar med många barn ganska höga när man bara tittar på dem. Är det verkligen rimligt att båda föräldrarna i en fyrabarnsfamilj får 22.800 kronor vardera före skatt, om de är hemma och inte har några jobb? Och är det nödvändigt att de bägge får ett tillskott på 3.800 kronor vardera före skatt om de själva tjänar som medianinkomsten 31.700?
Jag känner mig inte alldeles säker på svaret, så jag skulle välkomna en diskussion om saken.
Men samtidigt vill vi vara noga med att inte sätta nivåerna för stöd till barnfamiljer för lågt. Barn som växer upp i fattigdom löper mycket större risk att bli endera långtidsarbetslösa eller gängkriminella. Det förlorar hela samhället på. Kan vi ge dem förutsättningar för att bli läkare eller ingenjörer istället, då är det en stor samhällsvinst.
De exakta nivåerna för barntillägget i basinkomsten kan vi diskutera. Det centrala är principen att basinkomsten till föräldrar ska vara tillräckligt hög för att ge barnen en rimlig och trygg uppväxt. Med basinkomst kan vi lösa problemet med barnfattigdom i Sverige.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:37
Barn är söta, men de kostar pengar att försörja
Föräldrar är skyldiga enligt lag att försörja sina barn. Om föräldrar som är basinkomsttagare ska kunna leva upp till den skyldigheten, måste de få en högre basinkomst än barnlösa.
Så hur mycket kostar det att försörja ett barn?
Vi kan få förslag på en lämplig nivå genom att titta på hur det ser ut i dagens trygghetssystem. Regler om extra pengar till den som har barn finns inom systemen för försörjningsbidrag, studiemedel, existensminimum och underhållsstöd. Det är olika belopp som gäller i de olika systemen, och det är lite olika vad extrapengarna för barn förväntas räcka till.
Om man har skiljt sig och barnen bor hos den ena föräldern, måste den andra föräldern betala underhållsbidrag. Bidraget ska användas till barnets boende, mat och fritidsintressen och betalas till föräldern som barnen bor hos. Den andra föräldern är skyldig att betala underhållsbidrag enligt lag. Om inte föräldrarna kan komma överens frivilligt om hur högt underhållsbidraget ska vara kan en domstol bestämma vad som är rimligt.
Om den andra föräldern är försvunnen eller inte kan betala underhållsbidraget, går Försäkringskassan in och betalar ut underhållsstöd. Underhållsstödet varierar med hur gammalt barnet är. Från juni 2021 är nivåerna:
0-10 år: 1.673 kronor i månaden
11-14 år: 1.823 kronor i månaden
15-20 år: 2.223 kronor i månaden
Att man får mer betalt för äldre barn är för att de kostar mer. Tanken är att underhållsstödet ska stämma överens med barnens behov i de olika åldrarna. Underhållsstödet är obeskattat.
Nivåerna på underhållsstödet höjs då och då efter politiska beslut. Nivåerna var 100-150 kronor lägre 2019, men jag väljer att redovisa den nivå som gäller från 2021.
Underhållsstödet är tänkt att täcka halva kostnaden för ett barn om man också tar hänsyn till barnbidraget. Barnbidraget är på 1.250 kronor i månaden (oberoende av barnets ålder). För att få fram vad lagstiftaren har ansett vara en rimlig total kostnad för ett barn kan vi alltså ta dubbla underhållsstödet plus 1.250 kronor i barnbidrag.
Räknar man så blir den totala uppskattade kostnaden för ett barn:
Som synes är kostnaden för ett barn enligt underhållsstödet drygt 1.500 kronor högre än försörjningsstödet för barn i de flesta åldrarna. Skillnaden beror i första hand på att riksnormen för försörjningsstöd inte innehåller några pengar för boende, medan nivån enligt underhållsstödet också tar hänsyn till att boendekostnaderna ökar när familjen blir större.
Underhållsstödet ger oss en nivå på vad som är en rimlig minimikostnad för barn i olika åldrar. Om vi vill skapa ett basinkomstsystem som fungerar även för barnfamiljer kan vi göra det genom att basinkomsten för den som är förälder höjs, så att den ger lika mycket extra efter skatt som underhållsbidraget ger enligt dagens regler. Då täcker basinkomsten halva kostnaden för ett barn om man tar hänsyn till barnbidraget.
Med en sådan konstruktion tar vi i princip bort all barnfattigdom i Sverige i ett enda slag. Även om ingen av föräldrarna har några inkomster kommer de få tillräckligt med pengar från basinkomsten för att försörja både sig själva och sina barn. Det är bra, för så ska det naturligtvis vara.
Om man börjar tjäna egna pengar som förälder sänks basinkomsten i takt med att man börjar kunna försörja sig själv. Men nedtrappningen sker gradvis, så det lönar sig alltid att arbeta om man kan och får chansen. Gör man det får man mer pengar i plånboken än om man inte jobbar alls. Men genom att vi använder nivåerna från underhållsstödet för att sätta basinkomstnivån för föräldrar kommer alla familjer i Sverige ha råd att bekosta en bra uppväxt för sina barn.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:52
Behovsprövade bidrag innebär både att du är utlämnad till en handläggares godtycke och att reglerna låser fast dig i bidragsberoende. Inkomstprövad basinkomst löser bägge problemen.
Om basinkomsten trappas av när man tjänar egna pengar, blir det inte bara en ny sorts försörjningsstöd?
Nej, det är stor skillnad. Försörjningsstödet är behovsprövat. Basinkomsten är inkomstprövad. Det är två helt olika saker.
Behovsprövad betyder att en socialassistent kan komma hem till dig för att se om du har några saker som hon tycker du kan sälja. Att hon varje månad går igenom ditt bankkontoutdrag, och själv bestämmer vilka av dina utgifter hon tänker godta eller inte. Att om du lyckas tjäna lite pengar själv så sänks din ersättning med precis lika mycket. Behovsprövning är en djupt kränkande och destruktiv process, med regler som tvingar kvar människor i bidragsberoende. Men framför allt är det en mycket otrygg och ångestskapande process, eftersom den som behver hjälp aldrig kan vara säker på vad handläggaren kommer besluta nästa gång.
Inkomstprövad, däremot, betyder att Skatteverkets datorer automatiskt räknar ut om du har rätt att få basinkomst utbetald, och skickar pengarna i så fall. Precis som när man får tillbaks på skatten. Det blir inte mer intrång i den personliga integriteten är vad som behövs för att staten ska kunna ta ut inkomstskatt, och det görs ju redan idag. Och samma förutsägbara regler gäller för alla, utan att någon handläggare behöver fatta några beslut. Inkomstprövad basinkomst är något helt annat än det behovsprövade försörjningsstödet.
Behovsprövade bidrag låser fast människor i bidragsberoende. Det har ingenting att göra med om de råkar få en bra eller dålig handläggare. Själva principen med behovsprövning skapar en bidragsfälla.
Går man på behovsprövat försörjningsstöd och lyckas tjäna en tusenlapp själv, då sänks bidraget med lika mycket. Och så ska det fungera enligt principen om behovsprövning. Ditt behov blir ju inte större av att du börjar tjäna pengar själv. Då ska bidraget sänkas.
Men följden för den som har det behovsprövade bidraget blir att det inte lönar sig att försöka förbättra sin ekonomiska situation, och att det inte är möjligt att göra det steg för steg. Behovsprövade bidrag är som att trampa i kvicksand. Så fort man lyckas höja sig det minsta över absoluta botten blir man neddragen igen, och fortsätter sitta fast i bidragsberoendet. Den här effekten finns med alla behovsprövade bidrag.
Med inkomstprövad basinkomst blir det möjligt att ta sig ur bidragsberoendet steg för steg. Lyckas man tjäna lite egna pengar ger det ett plus i plånboken. Lyckas man sänka sina levnadskostnader får man behålla det man sparade. Med den inkomstprövade basinkomsten blir man inte längre automatiskt nedknuffad till bottennivån om man lyckas höja sig lite över den.
Behovsprövade bidrag drar också ner människor i bidragsberoende, genom att kräva att de gör sig av med alla resurser de har innan de kan få det behovsprövade bidraget.
Ta till exempel en kille som inte har lyckats få något fast jobb, men som har en gammal bil och lite verktyg, som gör att han oftast lyckas hanka sig fram på smärre hantverksjobb och liknande. Han är inte bidragsberoende – ännu. Men så kommer det en eller ett par dåliga månader, och han behöver vända sig till socialen för att klara mat och hyra.
Det första han i så fall måste göra för att kunna få försörjningsstöd är att avregistrera den enskilda firman, och sälja den gamla bilen och verktygen till det pris han kan få. För att få rätt till det behovsprövade försörjningsstödet har han tvingats mycket längre från arbetsmarknaden än han någonsin har varit innan. Nu kan han inte längre tacka ja till några jobb, eftersom ett av kraven för att han skulle få försörjningsstöd ett par månader var att han gjorde sig av med de få tillgångar han hade på arbetsmarknaden. Och skulle han trots det lyckas tjäna lite pengar, får han inte behålla något alls om han inte tjänat tillräcklig för att helt klara sig utan försörjningsstöd. Det var principen om behovsprövning som tvingade bort honom från från arbetsmarknaden, och det är principen om behovsprövning som håller honom kvar i bidragsberoende.
Med basinkomst skulle den här tänkta killen inte behöva bli utslagen från arbetsmarknaden bara för att han behövde hjälp ett par månader. Då får han behålla sin bil och sina verktyg, och kan fortsätta ta jobb när de dyker upp. De månader som han inte tjänar tillräckligt på egen hand får han en utbetalning av staten så att han ändå klarar sig. De månader han lyckas dra in så mycket att han kan försörja sig själv får han inget bidrag, utan betalar skatt som alla andra. Och vare sig han betalar skatt eller får ut bidrag slipper han den kränkande upplevelsen att ha en socialassistent som lägger sig i varje detalj i hur han spenderar sina pengar, och slipper oroa sig för att förlora sin försörjning om socialassistenten skulle råka ha en dålig dag.
Enligt socialtjänstlagen har alla rätt att få ekonomisk hjälp om de behöver det. Men i praktiken är priset som den enskilde får betala att se sitt ekonomiska liv krossat, och sin personliga frihet förverkad av socialtjänsten. När man har gjort allt man behöver göra för att få försörjningsstöd en gång, då har man blivit tvingad av reglerna att försätta sig i en situation där det är mycket större risk att man kommer behöva få försörjningsstöd igen.
Det här är bara destruktivt och dyrt för samhället. Behovsprövade stöd som försörjningsstödet driver människor ännu längre ut i utanförskap, ännu längre bort från arbetsmarknaden.
Med inkomstprövad basinkomst löser vi flera problem. Den som är i behov av hjälp får ökad trygghet, eftersom stödet inte är beroende av någon handläggares godtycke. Det finns inga krav på att man måste göra sig helt utblottad för att få hjälp, så de som får stöd är i en mycket bättre position att komma igen lite senare. Och den gradvisa avtrappningen av basinkomsten erbjuder en väg ut ur bidagsberoende och in på arbetsmarknaden.
Basinkomst istället för behovsprövade bidrag är inte bara bättre för individerna som får det. Det är också bättre för samhället som helhet, om det leder till att färre hamnar i permanent utanförskap.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:19
Förslaget är en beskattad basinkomst på 12.000 kronor, vilket motsvarar 10.000 netto efter skatt. Varför inte bara säga 10.000 skattefritt istället? Skatt på bidrag, är inte det bara rundgång och onödig byråkrati?
Skälet är att det blir lättare att beskriva nedtrappningen när man tjänar egna pengar om basinkomsten är beskattad. ”Basinkomsten trappas ner med 60% av vad du tjänar själv” är en enkel mening som går att begripa och komma ihåg. Eftersom både lönen och basinkomsten är brutto före skatt går det att jämföra dem rakt av.
Det går att konstruera ett system med obeskattad basinkomst som ger precis lika mycket i plånboken som det här förslaget. Men med obeskattad basinkomst blir nedtrappningen omöjlig att beskriva i en enkel mening. Det beror på skattesystemet är så komplicerat, med grundavdrag och jobbavdrag som varierar med inkomsten på ett krångligt sätt. Om basinkomsten var obeskattad skulle vi behöva kopiera in det krånglet i reglerna för basinkomst för att få samma resultat som med en beskattad basinkomst. Det går att göra rent tekniskt, men reglerna skulle fullständigt obegripliga och omöjliga att komma ihåg för vanliga skattebetalare.
Då är det mycket bättre att låta basinkomsten vara beskattad. Då kan nedtrappningen beskrivas med den enkla frasen ”60% av vad du tjänar själv”.
För att få veta vad skatten blir på en viss bruttoinkomst slår man upp den i Skatteverkets preliminärskattetabell. Då får man den korrekta summan, med hänsyn taget till grundavdrag och jobbskatteavdrag.
Ett fel som en del gör är att glömma bort grundavdraget när de ska räkna ut skatten, och bara multiplicierar bruttolönen med skattesatsen. 2019 var medelskattesatsen i riket 32,19%, så det kan kännas lockande att bara räkna ut vad 32,19% av lönen blir. Till exempel blir 32,19% av 12.000 kronor lika med 3.863 kronor. Om det var så skatten räknades ut skulle 12.000 brutto bara bli 8.137 kronor. Men det är fel, eftersom grundavdraget inte är medräknat.
För att få den korrekta skatten slår man upp i preliminärskattetabell 32, och tittar i kolumn 1. Då ser man att skatten är 1.918 kronor, så att nettot efter skatt blir 10.000.
Har man både vissa löneinkomster och viss basinkomst lägger man bara ihop inkomsterna före skatt, och slår sedan upp summan i skattetabellen. Meningen med basinkomst är ju att den ska blandas med löneinkomster för väldigt många, och då måste det gå smidigt. För att det här ska fungera måste löneinkomster och basinkomst beskattas på samma sätt. Rent skattetekniskt innebär det att jobbskatteavdraget ska gälla för basinkomsten på precis samma sätt som för löneinkomster. Både basinkomst och löneinkomster beskattas enligt samma kolumn i preliminärskattetabellen, kolumn 1.
Det här är en skillnad mot idag. Utbetalningar från a-kassan är skattepliktiga, precis som basinkomsten ska vara. Men idag beskattas a-kassa enligt en egen kolumn i preliminärskattetabellen, kolumn 5. Den kolumnen innebär hårdare beskattning, eftersom man inte får tillgodoräkna sig något jobbskatteavdrag på ersättningen från a-kassan. Vid en a-kassa på 12.000 brutto får man betala ungefär 900 kronor mer i skatt än om pengarna kom från vanlig lön.
Att bidrag och löneinkomster beskattas olika ställer till en massa tekniska problem, utan att tillföra någonting positivt alls. Man hade kunnat uppnå precis samma effekt i kronor och ören genom att använda samma skatteuträkning på alla inkomster, och istället justera nivån på a-kassan. Men av olika politiskt taktiska skäl ville man inte göra så när skatterna sänktes med jobbskatteavdraget. Resultatet blev ytterligare ett lager med onödigt krångel i skattesystemet.
Det här krånglet har vi chansen att ta bort när vi inför basinkomsten. Kolumn 5 i preliminärskattetabellen tas bort och basinkomsten går enligt kolumn 1, precis som löneinkomster.
För att räkna ut hur mycket man får i plånboken börjar man med att räkna ut vad bruttolönen blir när man lägger ihop löneinkomsterna med (den reducerade) basinkomsten. Sedan slår man upp det i kolumn 1 i preliminärskattetabellen, och kan läsa av skatten direkt.
Har man bara basinkomsten på 12.000 betalar man 1.918 kronor i skatt, och får alltså behålla ca 10.000.
Tjänar man 5.000 kronor själv sänks basinkomsten med 60% av 5.000, det vill säga 3.000. Då får man 9.000 i basinkomst plus de 5.000 man tjänade själv, vilket totalt blir en bruttolön på 14.000 före skatt. Och enligt kolumn 1 i preliminärskattetabellen ger 14.000 i bruttoinkomst en skatt på 2.495, vilket gör att man får 11.500 i plånboken efter skatt.
Det blir varken rundgång eller mer byråkrati av att basinkomsten är beskattad. Alla beräkningar sköts helt automantiskt av Skatteverkets datorer vare sig basinkomsten är beskattad eller inte. Ingen byråkrat behöver sitta och fatta individuella beslut.
Och någon rundgång i bemärkelsen att pengar skickas fram och tillbaka blir det inte heller. Även om basinkomsten är angiven till 12.000 brutto räknar Skatteverket ut skatten och drar bort den innan någon utbetalning sker. Det man ser komma in på bankkontot är bara nettot.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 8:58
Med basinkomst lönar det sig alltid att arbeta, till skillnad mot dagens bidragssystem
Basinkomsten trappas ner när man börjar tjäna egna pengar. Men nedtrappningen sker gradvis, och aldrig med 100%. Det gör att det alltid lönar sig att arbeta om man kan och får chansen.
Det här är en mycket stor förbättring jämfört med dagens system, där det i praktiken är förbjudet att ta mindre jobb om möjligheten dyker upp.
Om man går från att ha varit långtidssjukskriven eller arbetslös direkt till ett heltidsjobb med riktig lön, då lönar det sig i dagens system. Men får man chansen att jobba extra någon dag kan man inte tacka ja till det jobbet om det är vitt och man går på bidrag. Endera sänks bidragen med precis lika mycket som man själv lyckades dra in (försörjningsstöd), eller så riskerar man att bli av med ersättningen en hel vecka (a-kassan) eller förlora sin försörjning permanent (sjukersättning). Även om man vill jobba och får chansen, så får man inte.
Det är det här som är bidragsfällan, som låser fast människor i bidragsberoende och utanförskap. Reglerna för de olika trygghetssystemen gör det omöjligt eller mycket svårt att ta sig in på arbetsmarknaden gradvis. Följden blir att människor som hade kunnat bryta sitt utanförskap ett steg i taget, aldrig tillåts ta det första steget.
Det problemet kan vi lösa med en rimligt kontruerad basinkomst.
Basinkomsten trappas ned med 60% av vad man tjänar själv
I det här förslaget trappas basinkomsten före skatt ner med 60% av vad man tjänat själv före skatt. Har man inga inkomster alls (och inga barn) får man 12.000 före skatt i basinkomst. Efter skatt blir det 10.000.
Tjänar man till exempel 5.000 kronor själv en månad, sänks basinkomsten med 60% av 5.000, det vill säga 3.000. Då får man 9.000 i basinkomst plus de 5.000 man tjänade själv, vilket totalt blir en bruttolön på 14.000 före skatt. Vi kan illustrera hur det fungerar med ett diagram:
I diagrammet kan man se vad den totala inkomsten före skatt blir beroende på hur mycket man tjänar själv. X-axeln och den blå sneda linjen är hur mycket man har tjänat själv. Den gröna sneda linjen är hur mycket man får före skatt i basinkomst + egen inkomst.
I diagrammet kan man se att basinkomsten har trappats ner till noll när man kommer upp i 20.000 i lön som man själv tjänat in. De som har högre månadslön än så fortsätter klara sig på sin egen lön, precis som idag. De får ingen basinkomst utbetald. Alla som tjänar mindre än brytpunkten 20.000 får åtminstone någon utbetalning från basinkomsten (beroende på hur lite de tjänar). Och alla, även de som är helt utan inkomst, får så de klarar sig.
Observera att siffran 12.000 i månaden bara gäller för personer som inte har barn. Är man förälder och har försörjningsansvar får man en högre basinkomst. Men nedtrappningen sker på samma sätt även för föräldrar, alltså med 60% av vad man tjänar själv. Mer om detta i ett senare inlägg.
60% är en ganska snabb nedtrappning, och spontant skulle jag själv gärna ha sett en lägre procentsiffra, kanske 50%. Men tyvärr blir det väldigt fort väldigt dyrt om man sänker nedtrappningstakten. Varje sänkning av takten gör att brytpunkten där basinkomsten är helt utfasad kryper uppåt. Det blir mer och mer pengar som går till människor som befinner sig längre och längre från fattigdomsgränsen. Den här effekten blir ännu tydligare när vi (i ett senare inlägg) ska titta på hur det blir för den som har barn. Utan en ganska snabb nedtrappning blir systemet nästan absurt generöst mot medelinkomsttagare med barn.
Å andra sidan vill vi inte att nedtrappningen ska vara alltför snabb, för då lönar det sig inte att jobba. Att dagens system låser fast människor i bidragsfällan är ett av de problem som vi vill komma ifrån med basinkomsten. Med 60% nedtrappning uppnår vi det syftet. Även om det vid första anblick känns som en högre siffra än man skulle önska, lönar det sig ändå oändligt mycket mer än i dagens system att ta ett arbete om man får chansen.
Och man ska komma ihåg att när man lever på nivåer nära existensminimum, då är varje hundralapp värdefull. Några hundringar hit eller dit spelar ingen roll för den som har 50.000 i månaden, men kan göra en enorm skillnad för den som lever knapert och ofta har för mycket månad kvar i slutet på pengarna. Därför lönar det sig att jobba trots att basinkomsten trappas ner.
Den som idag tjänar 12.000 i månaden på ett deltidsjobb med låg lön, kan säga upp sig och fortsätta leva på samma ekonomiska nivå när basinkomsten införs. En del kommer kanske välja att göra det, av ena eller andra orsaken. Fine, då blir det några lediga instegsjobb för några som är arbetslösa idag. Men för de flesta som har en sådan deltidstjänst kommer det säkert vara mycket mer lockande att fortsätta arbeta som förut, men nu få ut 12.000 + 4.800 i basinkomst = 16.800 kronor före skatt. Man har väldigt mycket mer ekonomisk frihet att styra över sitt liv om man har 16.800 i månadsinkomst istället för 12.000.
Hur som helst så är det 60% nedtrappning som är förslaget. Jag tror att det är en tillräckligt snabb nedtrappning för att systemet ska gå att räkna hem, så att det kan bli verklighet.
Och samtidigt är 60% nedtrappning tillräckligt långsamt för att det ska löna sig att arbeta om man får chansen. Det gör att människor som idag sitter fast i bidragsfällan får en möjlighet att ta sig ur utanförskapet stegvis genom eget arbete.
Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 9:38
Många av dagens trygghetssystem ger runt 10.000 i plånboken för att klara mat och hyra för en ensamstående. Det är väldigt lite pengar, men det går att klara sig på och är den nivå samhället sätter idag.
Jag föreslår en basinkomst på 12.000 före skatt till alla i arbetsför ålder som saknar andra inkomster. 12.000 före skatt blir 10.000 efter, om man slår upp det i kolumn 1 i preliminärskattetabellen. Det är ungefär existensminimum, alltså vad en ensamstående utan barn behöver för att klara mat, boende och övriga nödvändiga utgifter.
12.000 före skatt/10.000 efter är alltså förslaget för den som inte har några barn att försörja. Har man barn ska man få högre basinkomst, så att man har råd att ta hand om dem och de slipper växa upp i barnfattigdom. Men hur det ska fungera för föräldrar kommer jag att återkomma till i ett senare inlägg. Nu pratar vi bara om vuxna utan barn.
10.000 är väldigt lite pengar. Om man har en boendekostnad på 5.000 i månaden får man 5.000 över för att täcka alla andra kostnader. Det går att klara sig på så lite, men det är ingen dans på rosor och inte särskilt kul, i synnerhet inte i längden. Man får vrida och vända på varje hundralapp för att eknomin ska gå ihop på den nivån. Den som är van vid en normal heltidslön får göra stora omställningar i sin livsstil för att klara sig på så lite.
Men det går. Det vet vi alldeles säkert, eftersom det idag finns flera hundratusen människor i Sverige som bevisligen klarar sig på ungefär den nivån. Många av dagens system ligger ungefär där.
Försörjningsstöd (socialbidrag): 4.080 + hyra upp till ca 5.000
Försörjningsstödet, alltså det som förr kallades för socialbidrag, består av två delar. Dels får man hyran betald upp till en viss maxgräns. Dels får man pengar till övriga utgifter enligt något som kallas för riksnormen. Riksnormen för 2019 var 4.080 kronor i månaden för en ensamstående utan barn. Försörjningsstödet är skattefritt.
Maxgränsen för hur hög hyra socialtjänsten är beredd att betala bestäms av kommunerna. Tyvärr finns inte maxgränserna publicerade, så det går inte att säga exakt vilka gränser olika kommuner tillämpar. Men enligt vad människor som får försörjningsstöd berättar på internet verkar det som att få kommuner accepterar en boendekostnad på över ca 5.000 för en ensamstående utan barn.
Etableringsersättning för nyanlända: 4.668 + hyra upp till 5.700
Etableringsersättning erbjuds de två första åren till nyanlända som har fått uppehållstillstånd i Sverige. Hel etableringsersättning är på 308 kronor om dagen för varje arbetsdag. I snitt går det 21 arbetsdagar på en månad, så 308 kronor om dagen motsvarar 6.468 kronor i månaden.
Nyanlända som bor ensamma i egen bostad kan också få bostadsersättning för bostadskostnader över 1.800 kronor och upp till 5.700 kronor per månad. De kan alltså som mest få 3 900 kronor.
Eftersom bostadsersättningen inte täcker de första 1.800 kronorna av boendekostnaden, kan vi dra av 1.800 från de 6.468 kronorna i månaden för att få beloppet jämförbart med försörjningsstödet. Räknar man så blir etableringsersättningen för en ensamstående utan barn 4.668 kronor + max 5.700 i hyra.
Förbehållsbelopp (existensminimum): 5.016 + hyra
Det som förr kallades existensminimum heter idag egentligen ”förbehållsbelopp”, men de flesta fortsätter säga existensminimum. Det är det belopp man får behålla om har skulder som kronofogden gör utmätning på. Då får man ändå behålla ett visst belopp varje månad till mat och husrum, så att man kan överleva och fortsätta betala av på sina skulder även nästa månad. Den som genomgår skuldsanering måste leva på existensminimum i fem år innan skulderna kan skrivas av.
Existensminimum för en ensamstående vuxen år 2021 är 5.016 kronor + boendekostnad. Bor man hyreslägenhet är boendekostnaden hyran plus kostnaden för värme. Bor man i villa eller bostadsrätt gör kronofogden en individuell prövning. Då kan utgifter för räntor på bostadslån, uppvärmning och andra driftkostnader vara en del av boendekostnaden.
Studiemedel: 10.676 per månad 10 månader om året
Studiemedlen 2019 låg på 10.676 kronor per 4 veckor, men man kan bara få studiemedel under 40 veckor och inte resten av året. Beroende på hur man väljer att se på det blir alltså nivån på studiemedel endera 10.676 per månad under 10 månader, eller 8.897 per månad utslaget på hela året.
Studiemedlen förväntas räcka till både hyra, övriga levnadsomkostnader och kurslitteratur.
70% av studiemedelsbeloppet är lån som ska betalas tillbaka, men det spelar ingen roll i det här sammanhanget när vi vill se hur mycket pengar staten tycker att man behöver i månaden för att klara sig.
Grundersättning a-kassa: 11.220 före skatt = 8.790 efter
A-kassan är baserad på vad man hade för inkomst innan man blev arbetslös. Som mest kan man få 26.400 kronor före skatt, om man tjänade minst 33.000 innan man blev arbetslös och har varit medlem i a-kassan i minst tolv månader. Men det är alltså maxbeloppet, så det är inte så intressant i det här sammanhanget.
För att få fram en lägstanivå är det intressantare att titta på a-kassans grundersättning, som är vad som gäller om man inte hade varit med i a-kassan tolv månader när man blev arbetslös.
A-kassans grundersättning 2021 är på 11.220 kronor före skatt. Arbetslöshetsersättningar beskattas enligt kolumn 5 (inget jobbskatteavdrag). Nettot från a-kassan blir därför 8.790 kronor efter skatt.
Sjukersättning (sjukpension), lägstanivå: 10.036 före skatt + hyra = 7.772 efter skatt + hyra
Sjukersättning kallades förr för sjukpension. Man kan få sjukersättning beviljad av Försäkringskassan om man har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att man aldrig kommer att kunna arbeta, varken nu eller i framtiden. Om man är under 30 år och det fortfarande finns en förhoppning om att man någon gång i framtiden ska kunna återgå till arbete kallas sjukersättningen aktivitetsersättning, men beloppen är desamma.
Sjukersättningen är baserad på den inkomst man hade innan man blev sjuk. Högsta ersättning är 19.248 kronor före skatt.
Den lägsta sjukersättningen/aktivitetsersättningen beror på ens ålder. 19-åringar får 8.846 kronor före skatt, och därefter höjs nivån gradvis. När man är 30 år eller äldre får man 10.036 före skatt. Sjuk- och aktivitetsersättning beskattas enligt kolumn 4 (inget jobbskatteavdrag), så nettot efter skatt blir 7.799.
Har man låg sjukersättning/aktivitetsersättning är man också ofta berättigad till bostadstillägg. Man kan få som mest 5 220 kronor per månad, vilket är 96 procent av bostadskostnaden upp till 5 000 kronor och 70 procent av bostadskostnaden mellan 5 000 och 5 600 kronor. Ersättning betalas inte ut för den del av boendekostnaden som överstiger 5 600 kronor.
När man räknar in bostadstillägget är alltså lägstanivån i sjukersättningen några tusen kronor över lägstanivån i de andra systemen. Det får vi komma ihåg när vi diskuterar hur basinkomsten ska utformas för dem som har sjukersättning idag, så att det inte blir en försämring för den gruppen.
Sammanfattningsvis…
…kan vi se att den lägsta nivån som staten tycker man kan klara sig på verkar ligga någonstans runt 4-5.000 efter skatt utan boendekostnad, eller runt 9-10.000 inklusive boendekostnaden, för den som inte har några barn att försörja. (Föräldrar behöver mer, men det är ett annat ämne som vi återkommer till.) Alla de här olika systemen som vi har idag skiljer sig från basinkomst. För att komma i åtnjutande av dem måste man uppfylla olika krav, som i många fall ska bedömas individuellt av handläggare. Men poängen här är nivån som samhället i olika sammanhang har kommit fram till motsvarar minimum för att man ska överleva.
Den nivån ligger någonstans i närheten av 9-10.000 efter skatt per månad inklusive boende.
Jag väljer att föreslå 12.000 i månaden före skatt, vilket blir 10.000 efter skatt. Man kan argumentera för att en nivå runt 9.000 kanske skulle räcka för att matcha den lägsta lägstanivån i dagens olika system, och kanske därför skulle räcka. Men jag säger ändå 10.000. Dels för att jag har tänkt mig att en del av finansieringen ska komma från att vi återinför enhetlig moms, vilket höjer matkostnaden för en ensamstående med ca 300 kronor i månaden. Det bör förslaget ta höjd för.
Men framför allt är 12.000 före/10.000 efter skatt en rund och bra summa att diskutera runt. Syftet med det här basinkomstförslaget är att vara ett diskussionsunderlag, inte färdig lagstiftning ner i minsta detalj.
Att basinkomsten är beskattad är för att det blir lättare att beskriva hur den fungerar på det viset, och lättare att förklara reglerna för vad som händer när man börjar tjäna egna pengar. För den som får basinkomsten är det samma sak att få 12.000 som ska beskattas som att få 10.000 skattefritt. I båda fallen blir det 10.000 kronor i plånboken.
Man kan diskutera den exakta nivån, och om och när det börjar se ut som att vi faktiskt ska införa basinkomst kommer den diskussionen säkert komma upp. Men nivån kan i vart fall inte vara avsevärt mycket lägre än 9.000 efter skatt, för då försvinner hela poängen med basinkomst. Tanken är ju att basinkomstsystemet ska garantera att alla, vad som än händer, vet att de kommer ha till mat och husrum. Då måste det vara en summa som faktiskt räcker till mat och husrum.
Skulle vi komma fram till att vi bara skulle ha råd att sätta basinkomsten till exempelvis 3.000 kronor per månad, då måste vi behålla alla de gamla trygghetssystemen, eftersom det inte går att klara sig på 3.000 kronor per månad. Då spricker hela idén, eftersom tanken är att basinkomsten ska ersätta åtminstone några av dagens system, så att vi kan skrota dem för att hjälpa till med finansieringen. För att basinkomst ska vara meningsfull måste den gå att leva på.
Många basinkomstförespråkare skulle gärna se en något högre nivå, och jag har stor sympati för den tanken. På sikt har det inget egenvärde att placera nivån för basinkomsten precis på existensminimum. På de här inkomstnivåerna ger varje ytterligare tusenlapp en stor förbättring av livskvaliteten, så 11.000 per månad är väldigt mycket bättre än 10.000.
Men ju högre man sätter basinkomsten desto dyrare blir systemet, och desto svårare att finansiera. Redan en nivå på 10.000 är ganska knepig att finansiera på ett realistiskt sätt, även om jag tror att det går. Varje höjning gör finansieringen ännu svårare att få ihop, och minskar därför chansen att förslaget någon gång blir verklighet. Och det finns inget skäl att låsa sig vid en alldeles för hög nivå redan i de inledande diskussionerna om basinkomst.
Om vi kommer fram till att vi har råd att införa ett basinkomstsystem på ungefär samma nivå som existensminimum och dagens försörjningsstöd, då skulle redan det vara en mycket stor förbättring av samhällets skyddsnät. Godtycket, byråkratin och otryggheten i dagens system skulle försvinna, även om beloppet som betalas ut inte är större än idag.
Och om vi väl har lyckats införa ett basinkomstsystem på nivån runt existensminimum, är det ju lätt att gradvis höja nivån om den politiska viljan finns. Då behövs det inga ytterligare stora systemskiften, utan det handlar bara om att försiktigt höja nivån i takt med att man hittar finansiering i statsbudgeten. Exakt hur det ska gå till och i vilken takt det kan ske, det får bli en fråga för framtidens politiker. De behöver ju också någonting att ha olika åsikter om. 🙂
Jag hoppas alltså att vi med tiden kommer kunna se en basinkomst som är ytterligare ett par tusenlappar högre. Men det är inte strikt nödvändigt att den ligger så högt redan när vi inför den första versionen av systemet. Det räcker med att basinkomsten går att leva på, och inte är sämre i kronor och ören än dagens yttersta trygghetssystem. Då kan vi göra systemomläggningen, som är det stora och svåra steget. När det väl är gjort, och vi kan se hur det fungerar i praktiken och vad notan blev. Sedan kan vi fortsätta förbättra basinkomsten i den takt vi har råd med genom den vanliga politiska processen.
Men ungefär 12.000 kronor per månad före skatt är en rimlig nivå att räkna på till att börja med.
Uppdatering: I en tidigare version var nettot för sjuk-/aktivitetsersättning och a-kassa räknade enligt fel kolumn i skattetabellen. Det är nu ändrat så att skatten för sjuk-/aktivitetsersättning är hämtad ut kolumn 4, och skatten för a-kassa ur kolumn 5. Det korrekta nettot för de bidragen är nu därför lägre än vad som angavs i det ursprungliga inlägget. Att basinkomsten är beräknad med fullt jobbskatteavdrag (kolumn 1) är avsiktligt, för så är förslaget tänkt.
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
Christian Engström, Pirat 