Cannabismarknaden värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för de kriminella (enligt CAN)

Den illegala cannabismarknaden är värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året, enligt CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Den här uppskattningen framgår av rapporten Narkotikaprisutvecklingen 1988-2019. De skriver i sin sammanfattning:

Den årliga omsättningen av narkotika uppskattas till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor under perioden 2015–2019. Störst ekonomisk marknadsandel hade cannabis (45 procent). I skattningen av omsättningen ingick också kokain, amfetamin, heroin och ecstasy.

Tar man 45% av uppskattningen av den totala narkotikamarknaden, hamnar man på mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för enbart cannabis.

Eftersom det är illegal verksamhet är siffrorna förstås osäkra, och det betonar CAN i sin rapport. Uppskattningen bygger på de beslag som tullen och polisen har gjort. Eftersom ingen vet exakt hur stor del av all narkotika i Sverige som tullen och polisen lyckas ta, går det inte att med säkerhet säga någon exakt siffra. Men att det rör sig om ett antal miljarder kronor om året kan man ändå vara ganska säker på.

Enligt en annan uppskattning baserad på mätningar av avloppsvatten i reningsverket Henriksdal i Stockholm 2019, skulle den totala cannabismarknaden i Sverige kunna vara värd så mycket som 15 miljarder om året, eller mer realistiskt kanske 10 miljarder. Den siffran är högre än vad CAN kommit fram till, men den befäster bilden att även om man bara ser till cannabis, är det miljardbelopp varje år vi pratar om.

Varför ger vi de kriminella de här miljarderna till skänks? Det är det som är resultatet av dagens narkotikapolitik, som säger att all icke-medicinsk cannabis måste säljas av kriminella.  Polisen har beskrivit intäkterna från cannabisförsäljning som en ”basinkomst” för de kriminella gängen. Det är kampen om narkotikapengarna som är grundorsaken till många av skjutningarna och sprängningarna i uppgörelserna mellan gängen. De exakta siffrorna kan vi som sagt inte veta, men vare sig det rör sig om 1, 3 eller 10 miljarder per år är det ofantligt mycket pengar att ge till kriminella gangstergäng, vilket är vad vi gör idag.

Legalisera cannabis och sälj det på Systemet! Då hamnar de här miljarderna i statskassan istället för hos de kriminella. Det skulle radikalt förändra maktbalansen mellan polis och kriminella gäng i förorterna, och ge polisen en betydligt bättre chans att återta kontrollen.

Fortsätter vi med samma narkotikapolitik som hittills, kommer gängvåldet också fortsätta som hittills.

Legalisera cannabis och ta pengarna från gangstergängen

I USA på 20-/30-talet var det förbudet mot alkohol som finansierade gangstergängen. Idag är det förbudet mot cannabis som finansierar våra gangstergäng i förorterna. Legalisera cannabis och ta pengarna från gängen. Bara då får polisen en chans.

Statsminister Stefan Löfven kallar gängmedlemmarna som skjuter människor för ”smågangstrar”. Moderatledaren Ulf Kristersson sågar – med rätta – Löfvens försök att bagatellisera gängvåldet.

De är gangstrar, helt enkelt. Skjutningarna och de övriga gängrelaterade morden är precis lika brutala och dödliga som de var i Chicago under förbudstiden, så det finns ingen anledning att sätta ”små-” framför ordet gangster.

Och precis som i Chicago under förbudstiden, lär våldet fortsätta så länge det finns enorma pengar att tjäna för den som väljer att bli gangster. Då var det förbudet mot alkohol som gav de kriminella inkomster som var värda att döda för. Idag är det förbudet mot cannabis som är den viktigaste inkomstkällan för våra nya gangstergäng.

Legalisera cannabis och sälj det under kontrollerade former på Systemet. Då tar vi bort en stor del av pengarna från gängen, samtidigt som vi frilägger minst 1000 helårstjänster hos polisen, när de inte längre ska jaga enskilda brukare med pissprov.

Det som bröt gangsterväldet i USA på 20-/30- talet var inte de polisiära insatserna, eller ens att man kom på att man kunde sätta dit Al Capone för skattebrott istället för mord. Det var att man gjorde alkohol lagligt igen, så att den viktigaste intäktskällan för den tidens gangsters försvann.

Sverige idag behöver stärka polis och rättsväsende, och se över straffrabatterna, för att hantera vår tids gangsters. Där har Ulf Kristersson alldeles rätt. Men det kommer inte att räcka om vi inte samtidigt legaliserar cannabis, för att dra undan den ekonomiska basen för gangstervåldet.

Bara då kan polisen får en sportslig chans att knäcka gängen, och inleda arbetet med att återupprätta rättsstaten och tryggheten på gator och torg.

Morgan Johansson (S) om regeringens narkotikapolitik

Justitieminister Morgan Johansson (S) har hållit tal om narkotikapolitiken. Han är stark motståndare till att ens undersöka vad kriminaliseringen har för effekter, och han är mycket tydlig med att han vill fortsätta som förut med den restriktiva narkotikapolitiken.

Men hans argumentation är en blandning av lögner, halvsanningar och halmgubbar. Han har inget intresse alls för hur dagens politik fungerar i praktiken, utan är bara intresserad av att till varje pris klamra sig fast vid det gamla.

Tråkigt, men på ett sätt bra att han profilerar sig som tydlig motståndare till en human politik baserad på fakta och evidens. Nu finns det någon för andra politiker att debattera med.

Justitieministerns tal börjar 5:50 in i det här klippet:
https://youtu.be/9XuMIkEZKU0

Talet finns även utskrivet hos Regeringskansliet, så det här är verkligen regeringens officiella ståndpunkt:
https://www.regeringen.se/tal/2020/05/anforande-av-morgan-johansson-pa-webbsand-narkotikakonferens-med-fokus-pa-forebyggande-metoder-och-tidig-upptackt/

Estland har INTE avkriminaliserat narkotikabruk

Estland är det enda EU-landet som har ännu högre narkotikadödlighet än Sverige. I Estland är personligt bruk och innehav av narkotika straffbart med upp till 800 euro i böter eller 30 dagars frihetsberövande.

Estland har allra högst narkotikadödlighet i EU, och är alltså det enda EU-landet som har ännu högre dödlighet än Sverige.

I olika debattartiklar påstår lobbyisterna som vill att Sverige ska hålla fast vid den gamla narkotikapolitiken att Estland har avkriminaliserat narkotikabruk, och att det alltså skulle vara ett bevis för att avkriminalisering inte hjälper för att få ner dödligheten. Det här säger bland annat lobbyistsajten Drugnews och Staffan Hübinette från projektet Narkotikafri skola.  Men det argumentet är inte sant.

Estland har INTE avkriminaliserat persoligt bruk eller innehav, i den mening vi använder ”avkriminalisera” i den svenska debatten.

När vi diskuterar avkriminalisering i Sverige pratar vi om att helt sluta straffa människor för ringa narkotikabrott. Det har inte Estland gjort.

Estland har gjort en nedgradering av bruk och innehav från att vara ett ”crime” till ett ”misdemeanour”, vilket man rent tekniskt kan kalla för avkriminalisering om man vill. Men det är fortfarande straffbart med upp till €800 i böter, eller 30 dagars frihetsberövande.

Källa är EMCDDA, EU’s byrå för narkotikastatistik:
http://www.emcdda.europa.eu/publications/topic-overviews/content/drug-law-penalties-at-a-glance_en

Man får klicka i lite rutor för att få svar på rätt frågor om just Estland, men gör man det får man de här svaren från EMCDDA:

• Drug use: What is the punishment for the offence?
  Consumption of drugs is a misdemeanor, punishable by a fine of up to 200 fine units (about €800) or by administrative detention (in the police arrest house rather than in a prison, up to 30 days of deprivation of liberty). It is a misdemeanour, not a crime. Act on Narcotic Drugs and Psychotropic Substances and Precursors thereof of 11 Jun 1997 art. 151.
• Possession: What is the punishment for the offence?
  Possession of small quantities of drugs for personal use (up to ten doses) is a misdemeanor, punishable by a fine of up to 200 fine units (about €800) or by administrative detention (in the police arrest house rather than in a prison) for up to 30 days. Act on Narcotic Drugs and Psychotropic Substances and Precursors thereof of 11 Jun 1997 art. 151.

Mer om Estland från EMCDDA:
http://www.emcdda.europa.eu/countries/drug-reports/2019/estonia/drug-laws-and-drug-law-offences_en

 

Cannabis i Kanada ett år efter legaliseringen: ingen ökning av bruket, 40% av marknaden nu laglig (faktaunderlag)

Ett år efter legaliseringen av cannabis i Kanada har den illegala delen av marknaden krympt till 60%, och totala bruket ligger på samma nivå som innan legaliseringen

Kanada legaliserade bruk och försäljning av cannabis i oktober 2018. Hur gick det?

• Det totala bruket av cannabis gick upp några procent första kvartalet det var lagligt, men har nu fallit till samma nivå som innan legaliseringen. Ingen ökning av totala bruket, alltså.
• 60% av marknaden är fortfarande illegal, men den illegala andelen faller gradvis kvartal för kvartal.

Med andra ord:

Kanada har inte löst hela problemet med illegal marknad ännu, men de är på väg åt rätt håll, och det har inte blivit någon katastrofal ökning av bruket.

Källan till de här siffrorna är Statistics Canada (alltså Kanadas motsvarighet till Statistiska Centralbyrån SCB). Som alltid när det gäller att uppskatta olaglig verksamhet finns det säkert en hel del osäkerhet i de siffrorna. Men man kan ändå utgå från att Kanadas SCB är en neutral part, och har gjort så gott de har kunnat när de har tagit fram den här officiella statistiken. Det här är den bästa uppskattningen som går att få tag på, helt enkelt.

Twittersignaturen Skum Tomte hittade siffrorna hos Statistics Canada, och gjorde diagrammet. Grunddata går att hitta om man går till den här sidan hos Statistics Canada, och klickar på fliken ”Economy”. Där finns en ruta med rubriken ”Household consumption expenditure, Canada ($ millions)”. Den har i sin tur fyra underrubriker:

• Total medical and non-medical use, alltså totala bruket.
• Medical use, alltså medicinsk cannabis utskriven på recept. Medicinsk cannabis har varit lagligt i Kanada sedan 2001.
• Non-medical purposes (licensed) är det nya som blev lagligt i oktober 2018.
• Non-medical purposes (unlicensed) är den olagliga marknaden.

Klickar man på någon av de här underrubrikerna visas ett diagram över tiden 2014-2019 för den aktuella kategorin av cannabisanvändning. Själva diagrammen som visas är missvisande eftersom de är stympade (de börjar inte på noll), men man kan klicka på knappen ”Copy chart data” och enkelt kopiera själva dataserierna.

Jag har gjort det, och lagt in de fyra dataserierna i kalkylbladet Cannabis sales in Canada 2014-2019 för den som vill ha siffrorna lätt tillgängliga.

Signaturen Skum Tomte har också utgått från de här dataserierna, och gjort stapeldiagrammet som visar statistiken från det sista kvartalet före legaliseringen, och de fyra kvartalen efter.

Det har rapporterats i media att 60% av marknaden skulle ha blivit laglig (vilket förstås skulle vara ännu bättre om det stämmer). Siffran 60% lagligt (och 40% olagligt) har förekommit bland annat hos Global News, och citerats i Sverige av bland annat IOGT-NTO:s nyhetssajt Accent.

Jag vet inte om siffran 60% bara var att en journalist råkade svänga på lagligt/olagligt och att den siffran sedan vidareciterades, eller om det fanns någon annan källa som tydde på 60%. Att uppskatta storleken på illegala marknader är ju alltid vanskligt och behäftat med osäkerheter, som sagt.

Men för att inte löpa risken att skönmåla och framställa den kanadensiska legaliseringen i mer positiva termer än vad som är sant, är det i vart fall bättre att använda Statistics Canada’s siffra 40% lagligt för utfallet ett år efter legaliseringen.

…………

Uppdatering: Illegal pot now 44% cheaper than legal sources (23 januari 2020)

Uppdatering: What has changed since cannabis was legalized? (Statistics Canada, 21 februari 2020)

Bra SD-motion om medicinsk cannabis

Markus Wiechel (SD) vill utreda och avkriminalisera cannabis för medicinska ändamål

Utred och avkriminalisera användningen av cannabis för medicinska ändamål, kräver tre riksdagsledamöter från Sverigedemokraterna i en motion från hösten 2019.

Det är ett mycket bra förslag. Riksdagsmotionen handlar enbart om medicinsk användning av cannabis, och inte om rekreationellt bruk (alltså användning för nöjes skull). Men motionen är mycket välskriven med utförliga motiveringar, och de konkreta förslagen är rimliga och förnuftiga. De skulle vara ett försiktigt första steg mot en humanare och effektivare narkotikapolitik.

Att-satserna i motionen kräver:

1. Sluta bestraffa personer som använder cannabispreparat för att lindra en svår sjukdom
2. Utöka möjligheten för behövande patienter att få tillgång till medicinsk marijuana
3. Utreda konsekvenserna av receptbelagd cannabis som medicin
4. Satsa på svensk forskning på cannabis- och hampabaserade läkemedel

Riksdagsmotionen i dess helhet finns att läsa på riksdagens hemsida.

De SD-ledamöter som lämnat in motionen är:

• Markus Wiechel (SD), ledamot i Utrikesutskottet och utrikespolitisk talesperson för SD
• Lars Andersson (SD)
• Roger Richthoff (SD)

Initiativtagare till motionen är Markus Wiechel, som lämnade in ungefär samma motion även 2018, 2017 och 2016 tillsammans med olika partikollegor. Han har skrivit ett inlägg på sin blogg där han utförligt redovisar sin syn på cannabispolitiken. Inlägget börjar så här:

CBD och cannabis inom sjukvården

Flera personer har uppmärksammat mitt engagemang för att lyfta frågor som rör medicinsk cannabis samt CBD-preparat (kontroversiellt, jag vet). Många, framförallt svårt sjuka har hört av sig och visat sin uppskattning för detta, andra har ifrågasatt hur det går ihop med mitt engagemang som folkvald Sverigedemokrat. Jag tänkte här kort redogöra för detta.

Till och börja med vill jag vara tydlig med följande, mitt engagemang i frågan är helt och hållet en fråga jag driver själv, och ska inte ses som något partipolitiskt. Oavsett personliga åsikter i frågan följer jag därför hela tiden partilinjen när vi har omröstningar. Läs mer >>>

Alla riksdagsmotionerna har förstås avslagits hittills. Så går det med så gott som alla motioner som enskilda riksdagsledamöter lämnar in, så det är helt förväntat.

Men en förändring är på väg inom synen på cannabis- och narkotikapolitik. Riksdagsledamöter från de flesta av våra riksdagspartier – V, MP, C, L, KD och M – har i olika sammanhang gått ut och krävt endera avkriminalisering eller utredning av narkotikapolitiken. (Alla riksdagspartier utom S, alltså.)

Och internationellt sker ju förändringen inom narkotikapolitiken så fort, och i så många länder och delstater, att det är svårt hänga med i svängarna.

Därför är det mycket glädjande att även Sverigedemokraterna har riksdagsledamöter som är beredda att släppa dogmen och ta en nykter titt på vår narkotikapolitik.

Det här är en fråga vars tid har kommit.

Cannabis värt 10 miljarder om året för de kriminella gängen (enligt avloppsmätning)

Enligt en avloppsmätning som Veckans Brott har gjort, använder stockholmarna cannabis för 25 miljoner i veckan. Det pekar på att cannabismarknaden i hela Sverige drar in kanske 10 miljarder om året till kriminella.

Veckans Brott har gjort en analys av avloppsvattnet som kommer från 850.000 stockholmare. Enligt den analysen använder de här 850.000 personerna cannabis för 25 miljoner kronor varje vecka.

Multiplicerar man upp den siffran till att gälla hela befolkningen och 52 veckor om året, kommer man fram till att hela den svenska cannabismarknaden skulle dra in 15 miljarder om året. Men Stockholmssiffran för avloppsvattnet antagligen lite högre än riksgenomsnittet. Det är 850.000 personer som bor i upptagningsområdet för det aktuella reningsverket (Henriksdal). Men alla som går på toaletten när det åkt in till stan för att gå på krogen kommer också med i avloppsvattnet i Henriksdal. Det påverkar statistiken.

Kanske är 10 miljarder per år för Sveriges cannabismarknad en bättre mellan-tummen-och-pekfingret-gissning.

Det är en hög skattning, men inte helt orimlig. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, har tidigare uppskattat cannabismarknaden i Sverige till minst 1 miljard om året. Deras analys  är baserad på hur stora beslag tullen gör. Men CAN’s siffra är väldigt osäker. De säger själva i sin rapport att det lika gärna kan vara 2 miljarder.

Mätningar på avloppsvatten ger en säkrare bild än att utgå från tullens beslag. Ingen vet ju hur stor (alltså liten) del av all cannabis som smugglas in som fastnar i tullen. Och det som odlas inom landets gränser dyker ju inte upp alls i tullstatistiken. Därför är siffran 10 miljarder om året inte orimlig, även om den är hög.

Systembolaget säljer alkohol för 30 miljarder kronor om året, och det är en annan siffra man kan jämföra med. Även då känns 10 miljarder för cannabis som en hög siffra, men inte helt orimlig.

10 MILJARDER OM ÅRET ÄR OTROLIGT MYCKET PENGAR TILL GÄNGEN SOM SKJUTER OCH SPRÄNGER.

Om vi legaliserar cannabis, och börjar sälja det under kontrollerade former på Systembolaget eller motsvarande, då tar vi bort det mesta av de här inkomsterna från de kriminella gängen.

En legalisering kommer inte lösa alla problem med gängkriminaliteten. Men det skulle vara en väldigt god början. Låt oss ta bort de här pengarna från den kriminella sektorn, och ge polisen en chans att börja återta kontrollen i förorterna!

—-

Artikel om undersökningen från Veckans Brott:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stockholmare-koper-droger-for-30-miljoner-i-veckan

Rapporten från CAN, där uppskattningen 1 miljard finns på sid 8 och sid 26:
https://www.can.se/contentassets/c2bd9f21a10a467dbde2d742b49d90ff/narkotikaprisutvecklingen-i-sverige-1988-2018.pdf

Korta fakta om Systembolaget:
https://www.omsystembolaget.se/om-systembolaget/korta-fakta/

—-

Uppdatering 2020:

I en ny rapport ”Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2019” uppskattar CAN den totala narkotikamarknaden till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor, varav cannabis mellan 1,2 och 3,1 miljarder.
https://www.can.se/pressmeddelande/narkotikahandeln-i-sverige-omsatter-miljarder/

Polisens årsredovisning (2018): 1.200 årsarbetskrafter på narkotikabrott, varav 800 poliser

Polisens årsredovisning 2018

Hur många av Sveriges 20.000 poliser går åt till att hantera vår nuvarande narkotikalagstiftning? Ett svar på den frågan kan man få i Polisens årsredovisning, om man sammanställer uppgifter som finns i olika tabeller i årsredovisningen. Så låt oss göra det, och samtidigt ta fram lite andra grundfakta som kan vara av intresse för den som vill diskutera lag, ordning och rättspolitik (inklusive narkotikapolitik).

– 20.000 poliser och 10.000 civilanställda

I Bilaga 5 på sid 147 i årsredovisningen ser vi att Polismyndigheten i december 2018 hade 20.040 poliser och 10.299 civilanställda. Siffran ”20.000 poliser”, som ofta hörs i debatten, är alltså korrekt i den bemärkelsen.

I samma tabell kan man dock se att de 20.000 poliserna bara motsvarar 17.500 ”årsarbetskrafter”. Med årsarbetskraft avses anställd personal omräknat till heltidsarbete när tjänstledighet, långtidssjukfrånvaro, föräldraledighet och vård av barn är borträknade.

Om det är mest korrekt att använda siffran 20.000 eller 17.500 kan diskuteras, och beror i viss mån på sammanhanget. Men det kan i vart fall vara bra att veta att bägge siffrorna finns. Och det är också bra att minnas de 10.000 civilanställda (som motsvarar 8.900 årsarbetskrafter). De får ju lön och uträttar arbete även de, precis som poliserna.

– 1.500 timmar motsvarar en ”fiktiv årsarbetskraft”

I polisens årsredovisning använder de begreppet ”fiktiv årsarbetskraft”, som motsvarar 1.500 arbetstimmar på ett år. Det är tänkt att motsvara en anställd på helårsbasis. På sid 169 i tabell 9.20 ser vi att Polismyndighetens 30.000 anställda (inklusive de civilanställda, alltså) presterade 44.263.768 timmar under året, vilket blir 1.456 timmar vardera. Siffran 1.500 timmar per anställd och år stämmer alltså ganska bra, så den kan vi använda.

Statistiken över hur mycket tid som läggs på olika brottstyper redovisas i timmar. Genom att göra som polisen och räkna med att 1.500 timmar motsvarar en årsanställd, kan vi räkna om de siffrorna till årsanställda. Det gör siffrorna lättare att begripa och minnas.

– 1,8 miljoner timmar på narkotikabrott blir 1.200 årsarbetskrafter

I tabellerna 9.21 och 9.22 på sid 170 i årsredovisningen kan vi se hur mycket tid polisen la på narkotikabrott under 2018. Det var 620.787 timmar på brottsförebyggande arbete (tabell 9.21) och 1.244.569 timmar på utredning och lagföring (tabell 9.22).

Tillsammans blir det 1.865.356 timmar, vilket med polisens sätt att räkna blir lite drygt 1.200 årsarbetskrafter.

Exakt hur många av de här årsarbetskrafterna som är utbildade poliser framgår inte av årsredovisningen, men eftersom polisens personalstyrka består av två tredjedelar poliser och en tredjedel civilanställda, är det rimligt att tro att det är samma proportion mellan poliser och civilanställda inom den här brottstypen.

Alltså, som sammanfattning:

År 2018 la polisen 1.200 årsarbetskrafter på narkotikabrott, varav 800 poliser.

—–

PS.

År 2016 publicerade Brottsförebyggande rådet BRÅ en skrift med namnet Provtagning vid misstanke om ringa narkotikabrott. Där finns det här diagrammet, där de presenterar uppskattningen 1.800 polisårsarbetskrafter i narkotikaärenden. Det är inte känt hur de har kommit fram till den siffran, eller varför den är så mycket högre.

Anmälda narkotikabrott samt skattat antal polisårsarbetskrafter i narkotikaärenden 1975-2015. Källa: BRÅ

”Legalisera cannabis” — Fråga vad du vill i P3

”Jag vill legalisera cannabis” var rubriken när jag medverkade i Fråga vad du vill i P3.

Finns nu att lyssna på som podd: 117 min med musik, 45 min utan.

Jag argumenterar för att vi behöver en ny narkotikapolitik för att få ner dödstalen (från tunga droger), och ta bort cannabisinkomsterna från förortsgängen.

Lyssna på podden här

Sex och knark: Samma idiotargument från moralisterna på Ottars tid som idag

Elise Ottesen-Jensen – ”Ottar” – kämpade för en human och skademinimerande sexualpolitik, med legalisering av preventivmedel och aborter, för snart hundra år sedan

SVT visar en dokumentär om sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensen, och hennes kamp för att legalisera preventivmedel och aborter på 1920- och 30-talet. Motargumenten då var precis desamma som vi kan höra i narkotikadebatten idag, nästan hundra år senare.

–Ungdomarna kommer ha ormgropar överallt och samhället kommer gå under, sa de moralistiska motståndarna då.

–Ungdomarna kommer knarka hela tiden och samhället kommer gå under, säger de moralistiska motståndarna idag.

Men att det var hundratals ungdomar som dog i illegala aborter då, eller att det är hundratals ungdomar som dör av dåligt knark och överdoser idag, det sket moralisterna i då, och det skiter de i idag.

Då handlade det om nolltolerans mot sex, nu är det nolltolerans mot knark. Men logiken var precis densamma. Hur många som dör eller får sina liv förstörda av politiken spelar ingen roll, bara moralisterna får känna sig moralistiska, och driva på för nolltolerans mot den mänskliga naturen.

Olika frågor, men exakt samma politiska spelplan: Dogm och moralism vs. fakta och medmänsklighet.

Det är förjävligt, förstås.

Men Ottar kan ändå tjäna som en stor inspirationskälla, för hur omöjligt det än kunde verka för hundra år sedan att få en rimlig och humanitär sexualpolitik, så blev det ändå så till slut. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när det känns hopplöst att få till en rimlig och humanitär narkotikapolitik i Sverige idag.

Det är aldrig hopplöst så länge man inte ger upp hoppet.