Twitter har inte meddelat mig något om saken, utan det var någon som råkade upptäcka det som berättade för mig. Twitter ger ingen som helst förklaring till varför.
Cannabiskrysset var en personvalskampanj inför riksdagsvalet 2018 som lyfte fram enskilda kandidater i riksdagspartierna som vill avkriminalisera cannabis.
På Twitter har Cannabiskrysset i första hand twittrat länkar till svenska debattartiklar om narkotikapolitik. Definitivt ingenting som strider mot några rimliga användarvillkor, utan helt vanlig politisk debatt.
Jag utgår från att skälet till att Twitter bestämt sig för att censurera Cannabiskrysset är att det handlar om cannabis. Men samtidigt är det väldigt konstigt att de ägnar sig åt politisk censur av ett ämne som numera är helt mainstream i USA. En tredjedel av USA:s befolkning har redan tillgång till laglig cannabis för rekreationsbruk. I senaste valet var det ytterligare 4 delstater som röstade ja till cannabislegalisering.
Men Cannabiskrysset får tydligen inte diskutera narkotikapolitk, har våra politiska överförmyndare på Twitter bestämt.
Diskussion om narkotikapolitik i podden Gott Snack
Podden Gott Snack tog upp ämnet narkotikapolitik igår, och jag fick vara med som representant för Piratpartiet. Ett utdrag ur podden (30 min) finns här.
I första halvan av inslaget berättar Sabina om sin bror som dog av en överdos – och hur samhället i praktiken vägrade att ge honom någon hjälp innan det var för sent.
Jag kommer in ca 18 minuter in i programmet, för att diskutera narkotikapolitik med Jessica Vikberg, ordförande för Riksförbundet narkotikafritt samhälle, och Ted Goldberg, som är professor i sociologi och under många decennier forskat om vår narkotikapolitik.
Jag (och Piratpartiet) vill lägga om Sveriges narkotikapolitik på framför allt två punkter:
Avkriminalisera allt personligt bruk och innehav av droger, även de allra tyngsta som till exempel heroin. Att polisen är inriktad på att jaga brukare är en bidragande orsak till att Sverige har EU:s högsta narkotikadödlighet, med nästan fyra gånger så hög dödlighet som EU-snittet. Tunga droger är jättefarliga, men Sveriges politik gör dem ännu farligare och dödligare. Istället för att ge hjälp till människor som har problem med narkotikabruk skickar vi polisen på dem för att straffa dem. Det gör bland annat att brukare inte vågar ringa efter ambulansen när en kamrat tagit en överdos, eftersom de vet att samtidigt med ambulanspersonalen kommer det poliser som sätter dit alla i rummet för ringa narkotikabrott. Följden blir att människor som hade kunnat räddas om de fått hjälp i tid istället dör. Det är dags att vi slutar betrakta beroendeproblematik som ett brott och istället ser det som ett medicinskt problem, där målet ska vara att hjälpa personen till ett bättre liv. Ingen blir hjälpt av att tvingas till förnedrande pissprover och få dagsböter och indraget körkort.
Legalisera cannabis och sälj det under kontrollerade former, exempelvis på Systembolaget. Idag är försäljningen av cannabis en ”basinkomst” för de kriminella gängen. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppskattar att cannabismarknaden är värd mellan 1 och 3 miljarder om året. Obs! miljarder – inte miljoner – så det är riktigt stora pengar som gängen får varje år. Det gör att de både har råd att köpa automatvapen och anledning att använda dem för att försvara sina marknadsandelar på den lukrativa narkotikamarknaden. Legaliserar vi cannabis och säljer det på Systemet blir gängen av med de här inkomsterna. Då kan polisen få en sportslig chans att återta kontrollen och upprätta ordningen i förorterna.
Utan att spoila alltför mycket för den som tänkt lyssna, kan jag väl säga att Jessica Vikberg från RNS inte höll med. 🙂
Alldeles på slutet av programmet fick jag också frågan om hur det går för Piratpartiet nu. Det utmynnade i att programledarna bestämde sig för en ny politisk slogan för Piratpartiet. Men vad den var tänker jag inte berätta här. 😉
Men det allra intressantaste var ändå ett snabbt replikskifte på bara 10 sekunder från 31:57 till 32:07 i intervjun, när Dadgostar får en fråga om kopplingen mellan narkotikahandel och gängkriminalitet.
Dadgostar: – Ja, de här uppgörelserna, skjutningarna, är ju kopplade till narkotikahandeln.
Intervjuaren: – Absolut.
Dadgostar: – Det är jag ganska säker på.
Intervjuaren: – Det tror jag alla är ganska säkra på.
Dadgostar: – Och polisen har ju själva sagt detta.
Här är det lätt att hålla med Dadgostar och intervjuaren, för alla är verkligen överens om att narkotikapengarna är en stor drivkraft bakom gängvåldet. Centralförbundet för Alkhol- och Narkotikaupplysning CAN uppskattar den illegala marknaden för droger till 2,7–6,9 miljarder per år, varav cannabis står för 1–3 miljarder. Andra bedömare gör ännu högre uppskattningar. Men oavsett vilket handlar det om miljarder varje år. Miljarder, inte miljoner alltså, utan riktigt stora pengar.
Varför låter vi de kriminella gängen behålla de här miljardintäkterna? Vi behöver alldeles säkert stärka polis och rättsväsende och vidta en mängd andra åtgärder för att komma till rätta med gangstervåldet. Det ska vi göra också. Men vad blir bättre av att vi fortsätter låta de kriminella ha monopol på miljarderna från narkotikamarknaden?
Börja med att legalisera cannabis och sälja det på Systemet. Då försvinner de miljarderna från den kriminella sfären (och hamnar i statskassan istället). Det kommer inte ta bort alla pengar från gangstergängen, men det tar i alla fall bort den allra lättaste inkomsten. Cannabisförsäljningen har beskrivits som en basinkomst för gängen av polisen. Låt oss rycka undan den basen, och se om vi inte kan få gangsterväldet i förorterna att börja vackla lite.
Att legalisera cannabis så att det kan säljas under reglerade former är ju inte längre ens en särskilt kontroversiell idé. Både Kanada och ett tiotal delstater i USA har redan gjort det, och ingenstans har samhället kollapsat eller himlen fallit ner. Överallt där man har legaliserat och hunnit se effekterna betraktar majoriteten av befolkningen legaliseringen som lyckad. Fler delstater och länder är på gång att röra sig i samma riktning – inklusive Norge. Men i Sverige tycks frågan fortfarande vara tabu.
Varför finns det ingen svensk politiker på riksnivå som vågar föra fram det här förslaget till diskussion? Hen skulle säkert få ta en del skit i början, och bli kallad både drogliberal och en massa annat. Men är det inte värt det, om det gör att vi plocka bort mellan 1 och 3 miljarder från den kriminella sektorn? Varför inte börja med en konkret åtgärd som vi vet skulle göra skillnad?
Så länge de lätta cannabispengarna finns där för den som väljer att bli kriminell, lär gangsterbanan fortsätta att te sig lockande för 13-årige Hassan i förorten. Det kan varken fler poliser eller fler fritidsgårdar ändra på.
Nooshi Dadgostar (V) vill titta på skärpta straff för narkotikabrukare och mer resurser till polisen för pinnjakt, samtidigt som hon säger att hon vill avkriminalisera samma brukare
Nooshi Dadgostar (V) förväntas väljas till ny partiledare för Vänsterpartiet. I Ekots lördagsintervju pratar hon bland annat om narkotikapolitik, på ett osammanhängande och motsägelsefullt sätt.
Avsnittet om narkotikapolitik börjar på tidskod 30:05, när intervjuaren frågar Dadgostar vad Vänsterpartiet vill göra åt gängkriminaliteten.
– Anledningen till att nätverk av kriminella kan få makt handlar om pengar, svarar Dadgostar. Vi pratar för lite om var pengarna kommer ifrån. I stor utsträckning handlar det om narkotikahandel. Och den här narkotikan, den säljs ju till människor som har mycket pengar och kan handla mycket narkotika. Det är bara att gå ut här i Stockholm på Stureplan en fredagskväll och se hur narkotikan flödar. Där har vi satsat för lite, helt klart. Det finns också en känsla och en kultur bland personer som köper narkotika att det här är inget brott, det här är inget farligt, det är ett vanligt festande, det är en naturlig del av mitt liv att köpa kokain eller andra preparat.
– Men vad vill du göra åt det? Vill du skärpa straffen för användning av narkotika, eller? frågar intervjuaren.
– Man kan absolut titta på straffskärpningsfrågor också. Jag tycker polisen behöver få tydliga direktiv och resurser för att också tränga in i de här miljöerna och få slut på handlandet av narkotika. Partyknarkandet måste få ett slut. Så länge det sitter personer på Stureplan eller på hemmafester i stora villor med sedelbuntar för att köpa narkotika, då kommer den här kriminaliteten fortsätta finnas.
– Men det här partyknarkandet och de rika på Stureplan som partyknarkar, är det den stora användningen? Är det genom att få bort den som vi får bort gängkriminaliteten i förorterna?
– Ja, de här uppgörelserna, skjutningarna, är ju kopplade till narkotikahandeln.
– Absolut.
– Det är jag ganska säker på.
– Det tror jag alla är ganska säkra på.
– Och polisen har ju själva sagt detta. Sen vill jag säga: självklart är det så att grogrunden, anledningen till att också personer utan pengar och utan framtidshopp kan vända sig till de här gängen och känner att det här är en bättre framtid för mig, det är också ett jättestort problem naturligtvis. Vilket för in mig på frågan att vi behöver utjämna de ekonomiska skillnaderna, vi behöver lyfta hela bostadsområden för att ingen ung människa ska känna att ”jag ska vända mig till kriminalitet”, och fatta den typen av irrationella dåliga beslut. Men på kortare sikt är det ändå narkotikahandeln i stor utsträckning som behöver försvinna. Och här är partyknarkandet en stor del.
– Du sa att skärpta straff kan vara en väg att gå, men ni vill ju då avkriminalisera bruket av narkotika. Hur smart är det då, så att säga?
– Det är för att har du ett missbruk, då ska du få vård och sociala insatser. Det är jag väldigt noga med att säga. För det är det som på lång sikt gör att människor faktiskt slutar köpa narkotika. Och det viktiga är man kommer ur sitt missbruk. Man ska aldrig vara rädd för att söka sig till hjälp och stöd om man vill ha det. Därför vill vi att det ska vara avkriminaliserat. Men jag är ganska tydlig med att polisen behöver få större resurser och direktiv att få stopp på köpet av narkotika, det tycker jag. Och där behöver större insatser läggas, för idag är det många som känner – av någon anledning – att detta inte är ett kriminellt handlande. Då är det ett underbetyg till polisens insatser, säger Dadgostar.
Det här är väldigt anmärkningsvärda svar som Nooshi Dadgostar ger, med tanke på att Vänsterpartiet har avkriminalisering av bruket av narkotika i sitt partiprogram. Men ändå säger den tillträdande partiledaren att hon absolut kan tänka sig att titta på straffskärpningar för brukarna. Samtidigt som hon i nästa replik fortsätter vara för avkriminalisering av samma brukare.
Det här hänger inte ihop alls. Nu får Vänsterpartiet förklara sig, och berätta vad de egentligen vill. Är de för en avkriminalisering av brukarna, som de säger i sitt partiprogram? Eller vill de titta på skärpta straff för brukarna, och ge polisen direktiv och resurser att bedriva en ännu intensivare pinnjakt på brukare?
De får lov att bestämma sig. Nån ordning måste det faktiskt vara i ett parti.
Den illegala cannabismarknaden är värd mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året, enligt CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Den här uppskattningen framgår av rapporten Narkotikaprisutvecklingen 1988-2019. De skriver i sin sammanfattning:
Den årliga omsättningen av narkotika uppskattas till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor under perioden 2015–2019. Störst ekonomisk marknadsandel hade cannabis (45 procent). I skattningen av omsättningen ingick också kokain, amfetamin, heroin och ecstasy.
Tar man 45% av uppskattningen av den totala narkotikamarknaden, hamnar man på mellan 1,2 och 3,1 miljarder om året för enbart cannabis.
Eftersom det är illegal verksamhet är siffrorna förstås osäkra, och det betonar CAN i sin rapport. Uppskattningen bygger på de beslag som tullen och polisen har gjort. Eftersom ingen vet exakt hur stor del av all narkotika i Sverige som tullen och polisen lyckas ta, går det inte att med säkerhet säga någon exakt siffra. Men att det rör sig om ett antal miljarder kronor om året kan man ändå vara ganska säker på.
Enligt en annan uppskattning baserad på mätningar av avloppsvatten i reningsverket Henriksdal i Stockholm 2019, skulle den totala cannabismarknaden i Sverige kunna vara värd så mycket som 15 miljarder om året, eller mer realistiskt kanske 10 miljarder. Den siffran är högre än vad CAN kommit fram till, men den befäster bilden att även om man bara ser till cannabis, är det miljardbelopp varje år vi pratar om.
Varför ger vi de kriminella de här miljarderna till skänks? Det är det som är resultatet av dagens narkotikapolitik, som säger att all icke-medicinsk cannabis måste säljas av kriminella. Polisen har beskrivit intäkterna från cannabisförsäljning som en ”basinkomst” för de kriminella gängen. Det är kampen om narkotikapengarna som är grundorsaken till många av skjutningarna och sprängningarna i uppgörelserna mellan gängen. De exakta siffrorna kan vi som sagt inte veta, men vare sig det rör sig om 1, 3 eller 10 miljarder per år är det ofantligt mycket pengar att ge till kriminella gangstergäng, vilket är vad vi gör idag.
Legalisera cannabis och sälj det på Systemet! Då hamnar de här miljarderna i statskassan istället för hos de kriminella. Det skulle radikalt förändra maktbalansen mellan polis och kriminella gäng i förorterna, och ge polisen en betydligt bättre chans att återta kontrollen.
Fortsätter vi med samma narkotikapolitik som hittills, kommer gängvåldet också fortsätta som hittills.
I USA på 20-/30-talet var det förbudet mot alkohol som finansierade gangstergängen. Idag är det förbudet mot cannabis som finansierar våra gangstergäng i förorterna. Legalisera cannabis och ta pengarna från gängen. Bara då får polisen en chans.
De är gangstrar, helt enkelt. Skjutningarna och de övriga gängrelaterade morden är precis lika brutala och dödliga som de var i Chicago under förbudstiden, så det finns ingen anledning att sätta ”små-” framför ordet gangster.
Och precis som i Chicago under förbudstiden, lär våldet fortsätta så länge det finns enorma pengar att tjäna för den som väljer att bli gangster. Då var det förbudet mot alkohol som gav de kriminella inkomster som var värda att döda för. Idag är det förbudet mot cannabis som är den viktigaste inkomstkällan för våra nya gangstergäng.
Legalisera cannabis och sälj det under kontrollerade former på Systemet. Då tar vi bort en stor del av pengarna från gängen, samtidigt som vi frilägger minst 1000 helårstjänster hos polisen, när de inte längre ska jaga enskilda brukare med pissprov.
Det som bröt gangsterväldet i USA på 20-/30- talet var inte de polisiära insatserna, eller ens att man kom på att man kunde sätta dit Al Capone för skattebrott istället för mord. Det var att man gjorde alkohol lagligt igen, så att den viktigaste intäktskällan för den tidens gangsters försvann.
Sverige idag behöver stärka polis och rättsväsende, och se över straffrabatterna, för att hantera vår tids gangsters. Där har Ulf Kristersson alldeles rätt. Men det kommer inte att räcka om vi inte samtidigt legaliserar cannabis, för att dra undan den ekonomiska basen för gangstervåldet.
Bara då kan polisen får en sportslig chans att knäcka gängen, och inleda arbetet med att återupprätta rättsstaten och tryggheten på gator och torg.
Justitieminister Morgan Johansson (S) har hållit tal om narkotikapolitiken. Han är stark motståndare till att ens undersöka vad kriminaliseringen har för effekter, och han är mycket tydlig med att han vill fortsätta som förut med den restriktiva narkotikapolitiken.
Men hans argumentation är en blandning av lögner, halvsanningar och halmgubbar. Han har inget intresse alls för hur dagens politik fungerar i praktiken, utan är bara intresserad av att till varje pris klamra sig fast vid det gamla.
Tråkigt, men på ett sätt bra att han profilerar sig som tydlig motståndare till en human politik baserad på fakta och evidens. Nu finns det någon för andra politiker att debattera med.
Estland är det enda EU-landet som har ännu högre narkotikadödlighet än Sverige. I Estland är personligt bruk och innehav av narkotika straffbart med upp till 800 euro i böter eller 30 dagars frihetsberövande.
Estland har allra högst narkotikadödlighet i EU, och är alltså det enda EU-landet som har ännu högre dödlighet än Sverige.
I olika debattartiklar påstår lobbyisterna som vill att Sverige ska hålla fast vid den gamla narkotikapolitiken att Estland har avkriminaliserat narkotikabruk, och att det alltså skulle vara ett bevis för att avkriminalisering inte hjälper för att få ner dödligheten. Det här säger bland annat lobbyistsajten Drugnews och Staffan Hübinette från projektet Narkotikafri skola. Men det argumentet är inte sant.
Estland har INTE avkriminaliserat persoligt bruk eller innehav, i den mening vi använder ”avkriminalisera” i den svenska debatten.
När vi diskuterar avkriminalisering i Sverige pratar vi om att helt sluta straffa människor för ringa narkotikabrott. Det har inte Estland gjort.
Estland har gjort en nedgradering av bruk och innehav från att vara ett ”crime” till ett ”misdemeanour”, vilket man rent tekniskt kan kalla för avkriminalisering om man vill. Men det är fortfarande straffbart med upp till €800 i böter, eller 30 dagars frihetsberövande.
Man får klicka i lite rutor för att få svar på rätt frågor om just Estland, men gör man det får man de här svaren från EMCDDA:
Drug use:What is the punishment for the offence? Consumption of drugs is a misdemeanor, punishable by a fine of up to 200 fine units (about €800) or by administrative detention (in the police arrest house rather than in a prison, up to 30 days of deprivation of liberty). It is a misdemeanour, not a crime. Act on Narcotic Drugs and Psychotropic Substances and Precursors thereof of 11 Jun 1997 art. 151.
Possession:What is the punishment for the offence? Possession of small quantities of drugs for personal use (up to ten doses) is a misdemeanor, punishable by a fine of up to 200 fine units (about €800) or by administrative detention (in the police arrest house rather than in a prison) for up to 30 days. Act on Narcotic Drugs and Psychotropic Substances and Precursors thereof of 11 Jun 1997 art. 151.
Ett år efter legaliseringen av cannabis i Kanada har den illegala delen av marknaden krympt till 60%, och totala bruket ligger på samma nivå som innan legaliseringen
Kanada legaliserade bruk och försäljning av cannabisi oktober 2018. Hur gick det?
Det totala bruket av cannabis gick upp några procent första kvartalet det var lagligt, men har nu fallit till samma nivå som innan legaliseringen. Ingen ökning av totala bruket, alltså.
60% av marknaden är fortfarande illegal, men den illegala andelen faller gradvis kvartal för kvartal.
Med andra ord:
Kanada har inte löst hela problemet med illegal marknad ännu, men de är på väg åt rätt håll, och det har inte blivit någon katastrofal ökning av bruket.
Källan till de här siffrorna är Statistics Canada (alltså Kanadas motsvarighet till Statistiska Centralbyrån SCB). Som alltid när det gäller att uppskatta olaglig verksamhet finns det säkert en hel del osäkerhet i de siffrorna. Men man kan ändå utgå från att Kanadas SCB är en neutral part, och har gjort så gott de har kunnat när de har tagit fram den här officiella statistiken. Det här är den bästa uppskattningen som går att få tag på, helt enkelt.
Twittersignaturen Skum Tomte hittade siffrorna hos Statistics Canada, och gjorde diagrammet. Grunddata går att hitta om man går till den här sidan hos Statistics Canada, och klickar på fliken ”Economy”. Där finns en ruta med rubriken ”Household consumption expenditure, Canada ($ millions)”. Den har i sin tur fyra underrubriker:
Total medical and non-medical use, alltså totala bruket.
Medical use, alltså medicinsk cannabis utskriven på recept. Medicinsk cannabis har varit lagligt i Kanada sedan 2001.
Non-medical purposes (licensed) är det nya som blev lagligt i oktober 2018.
Non-medical purposes (unlicensed) är den olagliga marknaden.
Klickar man på någon av de här underrubrikerna visas ett diagram över tiden 2014-2019 för den aktuella kategorin av cannabisanvändning. Själva diagrammen som visas är missvisande eftersom de är stympade (de börjar inte på noll), men man kan klicka på knappen ”Copy chart data” och enkelt kopiera själva dataserierna.
Jag har gjort det, och lagt in de fyra dataserierna i kalkylbladet Cannabis sales in Canada 2014-2019 för den som vill ha siffrorna lätt tillgängliga.
Signaturen Skum Tomte har också utgått från de här dataserierna, och gjort stapeldiagrammet som visar statistiken från det sista kvartalet före legaliseringen, och de fyra kvartalen efter.
Det har rapporterats i media att 60% av marknaden skulle ha blivit laglig (vilket förstås skulle vara ännu bättre om det stämmer). Siffran 60% lagligt (och 40% olagligt) har förekommit bland annat hos Global News, och citerats i Sverige av bland annat IOGT-NTO:s nyhetssajt Accent.
Jag vet inte om siffran 60% bara var att en journalist råkade svänga på lagligt/olagligt och att den siffran sedan vidareciterades, eller om det fanns någon annan källa som tydde på 60%. Att uppskatta storleken på illegala marknader är ju alltid vanskligt och behäftat med osäkerheter, som sagt.
Men för att inte löpa risken att skönmåla och framställa den kanadensiska legaliseringen i mer positiva termer än vad som är sant, är det i vart fall bättre att använda Statistics Canada’s siffra 40% lagligt för utfallet ett år efter legaliseringen.
Bruket av cannabis ökar i Kanada under pandemin. Samma mönster syns i de delstater i USA som legaliserat och även i alkoholförsäljningen. Det är den legala marknaden som växer medan den illegala fortsätter tappa andelar.
Det är ett mycket bra förslag. Riksdagsmotionen handlar enbart om medicinsk användning av cannabis, och inte om rekreationellt bruk (alltså användning för nöjes skull). Men motionen är mycket välskriven med utförliga motiveringar, och de konkreta förslagen är rimliga och förnuftiga. De skulle vara ett försiktigt första steg mot en humanare och effektivare narkotikapolitik.
Att-satserna i motionen kräver:
Sluta bestraffa personer som använder cannabispreparat för att lindra en svår sjukdom
Utöka möjligheten för behövande patienter att få tillgång till medicinsk marijuana
Utreda konsekvenserna av receptbelagd cannabis som medicin
Satsa på svensk forskning på cannabis- och hampabaserade läkemedel
Initiativtagare till motionen är Markus Wiechel, som lämnade in ungefär samma motion även 2018, 2017 och 2016 tillsammans med olika partikollegor. Han har skrivit ett inlägg på sin blogg där han utförligt redovisar sin syn på cannabispolitiken. Inlägget börjar så här:
CBD och cannabis inom sjukvården
Flera personer har uppmärksammat mitt engagemang för att lyfta frågor som rör medicinsk cannabis samt CBD-preparat (kontroversiellt, jag vet). Många, framförallt svårt sjuka har hört av sig och visat sin uppskattning för detta, andra har ifrågasatt hur det går ihop med mitt engagemang som folkvald Sverigedemokrat. Jag tänkte här kort redogöra för detta.
Till och börja med vill jag vara tydlig med följande, mitt engagemang i frågan är helt och hållet en fråga jag driver själv, och ska inte ses som något partipolitiskt. Oavsett personliga åsikter i frågan följer jag därför hela tiden partilinjen när vi har omröstningar.Läs mer >>>
Alla riksdagsmotionerna har förstås avslagits hittills. Så går det med så gott som alla motioner som enskilda riksdagsledamöter lämnar in, så det är helt förväntat.
Men en förändring är på väg inom synen på cannabis- och narkotikapolitik. Riksdagsledamöter från de flesta av våra riksdagspartier – V, MP, C, L, KD och M – har i olika sammanhang gått ut och krävt endera avkriminalisering eller utredning av narkotikapolitiken. (Alla riksdagspartier utom S, alltså.)
Och internationellt sker ju förändringen inom narkotikapolitiken så fort, och i så många länder och delstater, att det är svårt hänga med i svängarna.
Därför är det mycket glädjande att även Sverigedemokraterna har riksdagsledamöter som är beredda att släppa dogmen och ta en nykter titt på vår narkotikapolitik.
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
