Pp om upphovsrätten

Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten, utan reformera den. Vi vill göra så att den återfinner balansen och passar till det framväxande informationssamhället. Vi vill släppa all icke-kommersiell spridning fri, och vi vill reducera tiden för den kommersiella ensamrätten. Men vi vill trots allt bevara den kommersiella ensamrätten på ett sätt som gör att de allra flesta affärsmodeller som fungerar idag faktiskt kommer fortsätta fungera.

Piratpartiets förslag till en balanserad upphovsrätt kan sammanfattas i fem punkter:

1. Ingen förändring av den ideella rätten.
   Upphovsmannens rätt att bli förknippad med verket som författare, och rätten att säga ifrån om han blir kränkt, är det som kallas för den ideella rätten. Den vill Piratpartiet inte göra några förändringar alls i. Den ideella rätten ska fortsätta fungera precis som hittills.Om någon har tagit ett fotografi av en svensk flagga mot ett svenskt landskap och bilden dyker upp på en nynazistisk hemsida ska han ha samma rätt som idag att få bilden borttagen med hänvisning till kränkningen av den ideella rätten. Vem som helst ska inte få hävda att han är Abba eller har skrivit Liza Marklunds böcker. I den mån det är ett verkligt problem att människor vill göra det, menar vi att det även fortsättningsvis ska vara förbjudet. “Äras den som äras bör” är en bra princip som alla håller med om.
2. Fri icke-kommersiell användning.
   Fram till för tjugo år sedan var upphovsrätten knappast något som berörde vanliga människor. Reglerna om ensamrätt för exemplarsframställning riktade sig mot kommersiella aktörer, eftersom det bara var de som hade möjlighet att till exempel trycka böcker eller ge ut skivor. Privatpersoner som ville skriva av en dikt och skicka till sin käresta, eller spela av en skiva till kassettband och ge bort till en kompis, behövde överhuvud taget inte oroa sig för att hamna i konflikt med upphovsrätten.Men idag har tolkningen av upphovsrätten glidit i en riktning som gör att den innebär stora inskränkningar i vad vanliga privatpersoner får göra i sitt dagliga liv. I samma takt som den tekniska utvecklingen har ökat vanliga människors möjligheter att ta del av och sprida kultur, har lagstiftningen utvecklats i rakt motsatt riktning. Gummibandet fortsätter att spännas.

   Piratpartiet vill återföra upphovsrätten till dess ursprung, och göra helt klart att den bara reglerar användning och kopiering av verk i kommersiella sammanhang. Att dela med sig av kopior, eller på annat sätt sprida eller använda annans verk, skall aldrig vara förbjudet så länge det sker på ideell basis utan vinstmotiv. Allt icke-kommersiellt inhämtande, nyttjande, förädlande och spridning av kultur skall uttryckligen uppmuntras. Som exempelvis icke-kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material.

3. Fem års kommersiell ensamrätt.
   Stora delar av underhållningsbranschen som den ser ut idag bygger på upphovsrättens bestämmelser om ensamrätt att utnyttja verket kommersiellt. Vi vill bevara den ensamrätten när det gäller kommersiell användning.Men dagens skyddstid - livstid plus 70 år - är absurd. Ingen investerare gör någonsin kalkyler med så lång återbetalningstid. Ingen kan påstå att den i praktiken nästan oändliga skyddstiden är nödvändig för att locka kapital till underhållningsbranschen. Däremot leder den till många negativa konsekvenser för dem som vill bevara eller bygga vidare på klassiska verk. Därför vill vi korta skyddstiden till en nivå som är rimlig ur både samhällets och investerarens synvinkel. Vi föreslår fem år från publiceringen, vilket redan det torde vara en längre tid än vad någon investerare räknar med för att få igen sin investering.
4. Fri sampling - lagstadgad “fair use”.
   Dagens alltmer restriktiva lagstiftning och tolkningar av “intrång” i upphovsrätt gör det särskilt svårt för skapande musiker, filmare, och bildkonstnärer. I synnerhet gäller detta de som skapar verk genom att bearbeta och återanvända delar av gamla verk. I princip allt sådant är numera olagligt utan uttryckligt tillstånd från samtliga innehavare av den “copyright” som gäller. Det vill vi ändra på, så att huvudregeln istället blir att det är fritt fram att skapa nya verk utifrån existerande. I den mån man vill begränsa vissa former av kommersiella bearbetningar, till exempel översättningar av ny litteratur eller användandet av ny musik i filmer, ska de begränsningarna vara uttryckligen uppräknade i lagen.
5. Förbud mot DRM.
   DRM står för Digital Restrictions Management, och är en samlingsbeteckning för olika tekniker som syftar till att inskränka konsumenternas och medborgarnas möjligheter att ta del av och kopiera verk, även när de har laglig rätt att göra det. Vi vill införa ett förbud mot DRM-tekniker i konsumentlagstiftningen. Det är ingen vits med att riksdagen inför balanserade och rimliga upphovsrättslagar, om de stora multinationella företagen samtidigt tillåts skriva sina egna lagar och upprätthålla dem med tekniska metoder.

Det här är alltså vad Piratpartiet föreslår. Om någon vill diskutera någon av de här punkterna, eller allihop, är vi alltid intresserade.

Men vi vill i så fall höra bättre och intressantare argument än det oreflekterade påståendet att “fildelning (av upphovsrättsskyddat material) är stöld”, för det är inte sant rent juridiskt, och är i själva verket bara ett cirkelargument som förutsätter det som skall bevisas. Läs Magnus Jiborns utmärkta sågning av argumentet i artikeln Meningslös retorik om fildelning i Sydsvenskan.

Vi vill också gärna tipsa om den internationella diskussionen om upphovsrätten. Bra exempel är Lawrence Lessigs Free Culture eller Yochai Benklers The Wealth of Networks. Det här är helt enkelt något större än en ren plånboksfråga för den svenska upphovsrättseliten. Det handlar om vilken sorts samhälle vi vill ha i framtiden.

Några frågor och svar

- Hur ska kreatörer av olika slag få betalt för sitt arbete om det inte skyddas av upphovsrätten?
“Hur” är inte vår sak att svara på, men vi är säkra på att det kommer att gå bra. Om man tittar på statistiken ser man att hushållens utgifter för kultur och underhållning är konstanta år från år (eller ökar). Lägger vi mindre pengar på att köpa cd-skivor lägger vi mer på något annat, till exempel att gå på konserter.

Det tjänar artisterna stort på i så fall. Typiska siffror är att artisten får 5-7% av pengarna från en cd-skiva, men 50% av intäkterna på en spelning. De som förlorar är skivbolagen, men det beror bara på att de inte längre har något värde att tillföra. Ju förr mellanhänderna som inte längre behövs försvinner, desto fortare får artisterna en större del av kakan att slåss om.

Det kan mycket väl bli så att det blir svårare att tjäna pengar i vissa delar av kultursektorn, men det uppvägs i så fall av att det blir lättare inom andra delar - inklusive sådana som är helt nya och inte har funnits tidigare. Men så länge hushållen fortsätter att spendera lika mycket totalt på kultur, kan ingen påstå att artisterna som grupp kommer att förlora på en reformerad upphovsrätt. Och lyckas den bryta lite av de stora distributörernas makt över kulturlivet är det till glädje för både artister och konsumenter.

Vi tror alltså att artisterna som grupp kommer att tjäna på en reformerad upphovsrätt, men det är ändå inte det som är vårt huvudargument. Vår allra viktigaste argumentet är om man vill behålla upphovsrätten som idag, då måste man acceptera total massövervakning av allas privata kommunikation. Det är vi inte beredda att göra. Rätten till ett privatliv är viktigare än rätten för alla kreatörer att kunna fortsätta som tidigare för alltid, för den senare rätten finns överhuvudtaget inte.

Men vi är ändå väldigt glada över att allt tyder på att kulturskaparna som grupp kommer kunna fortsätta tjäna minst lika mycket pengar som tidigare. Det kommer dessutom bli mycket lättare för många av dem att överhuvudtaget få skapa.

- Finns det inte en risk att kulturen utarmas istället för att berikas?
Nej, tvärtom. Förutom att alternativet är ett övervakningssamhälle, är vårt andra argument till varför det behövs reform av upphovsrätten att den förhindrar eller försvårar många nya kulturyttringar som skulle berika kulturlivet. Samplad musik på MySpace, remixar på YouTube eller varför inte ett Wikipedia med massor av bilder och musik till artiklarna? Alltihop är exempel på kulturyttringar som upphovsrätten försöker hålla tillbaka och bekämpa.

Vårt andra huvudargument är alltså att upphovsrätten som den ser ut idag utarmar och begränsar kulturen. Vi vi är säkra på att en reformerad upphovsrätt leder till ett rikare och mer spännande kuturklimat. Det blir roligare, helt enkelt.

Och vad det gäller försörjningen är det som sagt upp till varje enskild kreatör att hitta en modell som fungerar för honom. Så länge hushållen fortsätter att spendera lika mycket pengar på kultur i någon form, kommer det alltid finnas möjligheter för någon. Det kommer inte att bli svårare än idag att försörja sig som oberoende kreatör, men det kommer naturligtvis alltid att fortsätta att vara svårt. Det har det alltid varit.

- Är frågan om upphovsrätt och fildelning egentligen inte två olika frågor?
Jovisst, och i en del sammanhang är det alldeles centralt att påpeka att tekniken “fildelning” inte alls är detsamma som “fildelning av upphovsrättsskyddat material utan rättighetsinnehavarens tillstånd”. När skivindustrin får åklagare Håkan Roswall att försöka stänga ner The Pirate Bay drabbar det många som distribuerar material som är helt fritt att sprida. Då är det viktigt att påpeka att varken TPB eller fildelningstekniken som sådan är olaglig, eller bara används till olagliga saker.

Men ofta blir det ju ändå i dagligt tal att man använder ordet “fildelning” till att beteckna den del av fildeningen som är kontroversiell, alltså den som strider mot dagens upphovsrätt. Att skriva ut hela den fullständiga frasen blir ju lite långt - inte minst i rubriker. Men ibland är skillnaden viktig, och då måste man ha den i åtanke.