Christian Engström, Pirat

16 augusti 2009

Ska ministrar stifta lagar?

Filed under: demokrati i eu — Christian Engström @ 22:25
Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister

Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister

I en debattartikel om telekompaketet i Sydsvenskan härom dagen, skrev jag så här om beslutsfattandet i EU:

Man kan tycka att det är märkligt att ministrarna och tjänstemännen i rådet kan gå in och peta i vad det folkvalda parlamentet har beslutat. I en parlamentarisk demokrati är det ju parlamentet som har sista ordet när det gäller att stifta lagar, och när det är gjort kan inga ministrar komma med ändringar efteråt. Men EU fungerar annorlunda, och det är inget som går att ändra på kort sikt.

Det här har fått Karl Sigfrid (M) och Staffan Danielsson (C) att undra om jag vill att europaparlamentet ensamt ska ta över all lagstiftningsmakt, på de enskilda medlemsländernas bekostnad. Det tycker jag förstås inte, och det är att lägga in alldeles för mycket betydelse i vad jag skriver att tolka det så.

Det citerade stycket är en beskrivning av hur det ser ut idag, snarare än något färdigt recept på hur det borde vara. EU-parlamentet skiljer sig från ett ”vanligt” parlament, som till exempel den svenska riksdagen, genom att det inte har egen lagstiftningsmakt på det sätt som parlament brukar ha.

Och det är konstigt att ministrar direkt kan gå in och peta i lagar. Så brukar det inte vara. I en parlamentarisk demokrati är det ganska strikt åtskillnad mellan den lagstiftande och den verkställande makten. Där är det det folkvalda parlamentet ensamt som stiftar lagar, medan ministrarna i regeringen ägnar sig åt att styra landet i enlighet med de lagar som parlamentet har bestämt. Så är det inte i EU idag.

Tanken med ministerrådet är att ge medlemsländerna inflytande över EU:s beslut, så att inte EU gradvis breder ut sig och tar makten över fler och fler politikområden, påpekar Karl Sigfrid. Den tanken är förstås god. Han nämner speciellt dragkampen om EU:s budget, där EU förstås vill öka den, men regeringarna i ministerrådet håller emot.

Det är möjligt att ministerrådet fungerar bra just när det gäller budgetfrågan. Där finns det ju en intressekonflikt med tydlig rollfördelning, och det är regeringarna i medlemsländerna som har ansvaret för statsbudgeten, så det är kanske inte orimligt. Men i sakpolitiska frågor, som till exempel telekompaketet, är ministerrådets roll ofta mer tveksam.

Det finns skäl till att man särat på den verkställande makten (ministrarna) och den lagstiftande (riksdagsmännen/parlamentarikerna) i alla moderna demokratier. Dels vill man inte samla all makt på ett ställe. Dels är parlament mycket mer offentliga i sitt arbete än regeringar, vilket är viktigt när det gäller lagstiftning. Och dels har ministrarna så mycket annat att göra med att sköta den dagliga verksamheten att de borde ägna sig åt det i första hand.

De här synpunkterna bortsåg man från när man gav EU den struktur det har idag, och som skulle permanentas med Lissabonfördraget. Därför finns det problem runt ministerrådet, inte minst med öppenheten. Den ansvariga ministern Åsa Torstensson har knappast synts i debatten, när hon å regeringens vägnar driver linjen att det ska vara okay för medlemsstater att stänga av människor från internet utan domstolsprövning. Det är inte rimligt.

Jag har ingen färdig lösning på hur maktdelningen mellan EU och medlemsländerna borde se ut för att fungera bättre än ministerrådet gör idag, och det har inte Piratpartiet heller. Kanske det borde vara ordföranden för det relevanta riksdagsutskottet som representerade Sverige istället för ministrarna? Då skulle det åtminstone vara parlamentariker som ägnade sig åt lagstiftningsarbetet, och man skulle kunna förvänta sig mer öppenhet. Eller kanske någon helt annan lösning. Jag vet inte, som sagt, och inte partiet heller.

Det är precis den typen av frågor som vi borde diskutera inom EU, för att få ordning på det demokratiska underskottet. Men istället är ju tyvärr de allra flesta politiker upptagna med att försöka köra ner Lissabonfördraget i halsen på medborgarna, vare sig de vill eller inte.

Rätt lösning när det gäller de strukturella demokratifrågorna i EU vore att erkänna att Lissabon är dött, och börja om med ett blankt papper. Alla är överens om att det nuvarande systemet inte fungerar längre. Gott, då behöver vi någonting nytt. Men vare sig man kallar det konstitution eller fördrag ska det vara något som Europas medborgare vill ha, och kan tänka sig att rösta ja till i en folkomröstning. Inte något som tvingas på dem trots upprepade nej.

Om Irland röstar nej en gång till kanske vi kan få chansen till en sådan europeisk debatt. Men tills dess lever vi med de regler vi har. Där ingår det att Åsa Tortensson och de andra ministrarna får agera lagstiftare. Det finns det inget att göra åt på kort sikt, vare sig man skulle vilja eller inte.

Det man kan kräva av det svenska ordförandeskapet är att regeringen gör något åt det den kan påverka, nämligen öppenheten. Om ministerrådet väljer att starta en tredjebehandling av telekompaketet, då är det fullständigt rimligt att kräva att de motiverar vart och ett av sina ändringsförslag i offentlig debatt.

Om Åsa Torstensson vill fortsätta slåss mot tillägg 138, då måste hon åtminstone förklara varför hon är så angelägen om att hålla öppet för att stänga av människor från internet utan domstolsprövning. Vi är många som gärna skulle vilja få det förklarat på ett begripligt sätt, samtidigt som vi också vill se mer öppenhet inom EU rent allmänt.

Regeringen har en fantastisk chans att göra någonting positivt av det svenska ordförandeskapet, och sätta ett föredöme i öppenhet. Det ska bli intressant att se om den tar den chansen.

…………

Andra bloggar om: , ,

27 kommentarer

  1. Tack för detta klargörande Christian!

    Något jag tar till mig efter denna ”storm i vattenglaset” är att det är viktigt att vara övertydlig i åtskillnaden mellan PPs officiella linje och personliga åsikter. Jag blev vid ett flertal gånger på Staffans och Karls blogg sammanblandad med PP – när jag uttryckte min egen åsikt/egna funderingar.

    Och visst är det den här typen av diskussion som bör föras – hur vi gör om EU till apparat som känns mera demokratisk.

    Kommentar av Olof Bjarnason — 17 augusti 2009 @ 7:15

  2. Att Piratpartiet inte tar ställning till om vi ska vara med i EU är inte sant. Piratpartiet har en plan för att lyckas med sin politik i praktiken, och den går just ut på att Sverige ska vara med i EU för att bli skyddade emot handelssanktioner ifrån USA.

    Rick Falkvinge säger, tid: 2:37:

    ”När Sverige ändrar så kan inte USA sätta in handelsanktioner för vi är med i EU och just i det här fallet är det en otrolig fördel, därför det betyder att, försöker de handelssanktioner så kommer EU där som en gigantisk sköld. Och EU har starkare ekonomi än USA. Det betyder att en handelssanktion emot EU skadar USA mer än Europa. Samtidigt som lagarna är på nationell nivå här i Sverige.”

    Slut citat:

    I Piratpartiets plan ingår nämligen att lagarna man vill ändra på är på nationell nivå här i Sverige. Men detta kan ändras om Lissabonfördraget går igenom och då kommer inte Piratpartiets plan att fungera.

    Eftersom EU är en sådan viktig del av Piratpartiets plan, så förstår jag att Piratpartiet vill arbeta för att göra EU till ett riktigt parlament, så att Piratpartier från hela Europa kan göra sin röst hörd i det ”riktiga” folkstyrda Europaparlamentet. Eftersom alternativet annars blir att Lissabonfördraget, http://www.lissabonfordraget.se/fordraget/index.php tillsammans med en Flexibilitetsklausul, http://sv.euabc.com/word/499 och passareller, http://sv.euabc.com/word/777 blir en EU stat som kan styras utan folkstyre. Ett så kallat självspelande piano.

    Men om detta är vägen som Piratpartiet väljer att gå, så stödjer man ändå en utveckling som kommer skapa en EU stat där dess nationer får mindre självständighet. Så Piratpartiet tar ställning för ökad makt till EU på bekostnad av medlemsländerna, även om de samtidigt arbetar för ett mycket mer öppet och demokratiskt och folkstyrt parlament i EU.
    Men Piratpartiet skulle lika gärna kunna ta ställning för att lämna EU för att försvara nationen Sveriges självständighet. För om Piratpartiets nuvarande plan ska fungera så måste lagarna man vill ändra på, vara på nationell nivå. Annars har Piratpartiet ändrat sin plan och då är frågan, hur ser den nya planen ut. Eller saknar Piratpartiet en plan i nuläget för att kunna genomföra sin politik i praktiken?

    Så det stämmer inte att Piratpartiet inte tar ställning i frågan om EU:s utveckling och nationernas självständighet, för det har man uppenbarligen gjort om man fortsätter att föra den här typen av diskussioner. Riktningen man tydligen vill gå är glasklar nu.

    Men om nu Piratpartiet inte ens vet hur man ska lyckas genomföra planen att göra Europaparlamentet folkstyrt så återstår samma fråga som jag tidigare har ställt.

    Hur ska Piratpartiet kunna lyckas med sin plan som förutsätter att vi måste vara med i EU för att bli skyddade emot handelssanktioner ifrån USA, samt att lagarna man vill ändra, skall fattas på nationell nivå. Med tanke på att även EU själva med dess nuvarande politik, främst med Lissabonfördraget, nu hotar just demokratin och Piratpartiets möjligheter att få sin politik genomförd både i EU och på nationell nivå. Lissabonfördraget kan som sagt bli ett maktstyre utan folkstyre som kan köra över lagar som fattas på nationell nivå via ett folkstyre.

    Så Piratpartiet bör gå ut med ett tydligt besked. Har Piratpartiets ordinarie plan skrotats? Har man en ny plan och i så fall vilken. Det krävs mer tydliga besked till väljarna angående detta inför riksdagsvalet 2010.

    Kommentar av Piratreportern — 17 augusti 2009 @ 7:54

  3. Jag har sett statsvetare föra ett resonemang som går ut på att man skulle kunna se Ministerrådet som en första kammare (eller senat) och EU-parlamentet som en andra kammare.

    Det skulle förklara varför både Rådet och Parlamentet måste vara överens för att ny lagstiftning ska kunna antas.

    Kommentar av Putte — 17 augusti 2009 @ 8:08

  4. @Piratreportern;

    Den skepsis som uttrycks mot ministerrådet av många PPare (men dock inte i principprogrammet/partilinjen) bygger i mångt och mycket på den dåliga transparens som ministerrådet traditionellt visat offentligheten.

    Ta t.ex. ACTA-förhöndlingarna som är backom lyckta dörrar. Det är ett jättebra exempel på varför EU-parlamentet, som är en tradition av öppenhet och insyn, ses som bättre.

    Så – om ministerrådens beslutsprocesser vädras ut kanske detta inte hade varit uppe för diskussion, oavsett om det är personliga åsikter eller partilinjer.

    Kommentar av Olof Bjarnason — 17 augusti 2009 @ 8:14

  5. Staffan Danielsson skriver följande i en kommentar på sin blogg:

    https://www.blogger.com/comment.g?blogID=20496976&postID=959510478351767006

    Citat:
    När vår statsminister – och därmed Sverige – motsätter sig något EU-beslut räcker det med att få med ett mindre antal andra länder så blockerar man beslutet och stoppar det eller tvingar fram kompromisser.

    Hade Europaparlamentet all makt räckte det med att 369 ledamöter mot 367 var överens, och så gick det igenom.

    Det skulle ge de stora länderna i EU ett starkt ökat inflytande, och med all sannolikhet landa i ett EU snart var en ny statsbildning likt USA med ett lagstiftande parlament och en styrande kommission, som antar jag, även den skulle tillsättas enbart av europaparlamentet.

    Detta står uppenbarligen Piratpartiet för vilket jag hävdar att de som röstade på PP i EU-valet inte hade klart för sig

    Slut Citat.

    Staffan Danielsson har en poäng med sitt resonemang. De stora medlemsländerna kommer få ett stort inflytande om man väljer att arbeta för detta parlament och vi skapar ett federalt styre i Europa som liknar USA.

    Att Staffan Danielsson själv är för Lissabon fördraget diskvalificerar hans egen trovärdighet som politiker när han påstår sig oroa sig för vad som kan hända med Sveriges självstyre om man går på Piratpartiets nya plan/linje.
    Ingen tvekan om att Staffan Danielsson för egen del sysslar med kvalificerat politiskt fulspel.

    Men trots detta så ställer ändå Staffan Danielsson relevanta frågor som Piratpartiets väljare måste få tydliga svar på inför riksdagsvalet 2010.

    Kommentar av Piratreportern1 — 17 augusti 2009 @ 8:25

  6. Här finns uppenbarligen en spricka i PP-toppen. Rick uttryckte sig som bekant på detta sätt häromdagen:

    ”Så länge EU-parlamentet inte har absolut lagstiftande makt, så som normala parlament har, så är Lissabon bara att permanenta en felaktig struktur som ger EU-parlamentet mer ”inflytande”. De får tycka till om fler frågor, enkelt uttryckt. Det är fel väg att gå. Rätt väg att gå är att göra EU-parlamentet till ett riktigt parlament.”

    Den sista meningen säger väl något helt annat än du nu skriver?

    Kommentar av Lars — 17 augusti 2009 @ 9:00

  7. Lars din lilla spammare :)

    Du syns banne mig på varenda kommentardiskussion i hela bloggosfären, och även bland dagstidningarna! Du var på PP direkt när de ställde upp i kommunalval, för att så split i PP (eftersom du visste att det fanns ambivalens i partiet).

    En liten spindoktor/troll?

    I alla fall – jättebra att du granskar. Det kommer att stärka PP.

    Kommentar av Olof Bjarnason — 17 augusti 2009 @ 9:07

  8. Nej, det är samma sak jag och Rick säger.

    Det stora problemet med EU är det demokratiska underskottet, som innebär att de folkvalda parlamenten (riksdag och EU-parlament) har för lite makt över EU-lagstiftningen, och tjänstemännen på institutionerna (i första hand kommissionen men även ministerrådet) har för mycket.

    Det som gör det komplicerat är att det är två olika maktbalanser att tänka på samtidigt. Dels folkvalda vs. anställda (där vi vill flytta makt till de folkvalda), dels EU centralt vs. medlemsländerna (där vi vill flytta tillbaks makt till medlemsländerna i enlighet med subsidiaritetsprincipen).

    Som EU ser ut idag (och ännu mer som det skulle se ut med Lissabon) blir det i stor utsträckning det sämsta av två världar: makten glider från medlemsländerna till EU centralt, och när den väl har hamnat hos EU hamnar det mesta av den hos icke-valda tjänstemän.

    Kommentar av Christian Engström — 17 augusti 2009 @ 9:16

  9. Du har rätt i att Piratpartiet tar ställning när det gäller EU:s utveckling. I vårt principprogram skriver vi:

    Det demokratiska underskottet inom EU måste på sikt åtgärdas

    Det är alltså uttryckligen en del av det vi gick till val på.

    Däremot bryr vi oss inte om att ha någon åsikt om det faktum att Sverige är medlem i EU. Det är som det är med den saken, och även om man skulle vilja att Sverige lämnade unionen kommer det inte att hända under överskådlig framtid. Därför måste vi försöka göra vad vi kan för att förbättra demokratin inom EU, eftersom vi nu är medlemmar och lär fortsätta vara det vad man än tycker om den saken.

    Jag har skrivit ett antal inlägg på den här bloggen där jag utvecklar vad jag anser att problemet är, och i vilken riktning vi borde förändra EU för att göra det mer demokratiskt under etiketten Demokrati i EU. Här är direktlänkar till några av inläggen:

    Mer makt åt parlamenten!
    Ett bra nej för Europa (igen)
    Fildelarjakt på fiskerimöte i EU
    Felet med EU ur piratperspektiv
    Att utse EU:s president
    Democracy by upplyst maktelit – nej tack!
    EU:s demokratiska underskott i praktiken
    Aktivism räcker inte

    Kommentar av Christian Engström — 17 augusti 2009 @ 9:46

  10. Om EP ska göras till ett riktigt parlament, som tydligen PP vill, så kan jag inte riktigt se hur Sveriges inflytande skulle öka. Däremot har ju andra, större länder mycket att vinna på detta. Det är väl ändå en hel del beslut som Sverige och andra mindre länder lyckas stoppa i ministerrådet idag?

    Sen förstår jag inte riktigt vad ”EU centralt” betyder. Är det kommissionen du syftar på?

    Kommentar av Lars — 17 augusti 2009 @ 9:46

  11. Med ”EU centralt” menar jag hela beslutsmaskineriet nere i Bryssel, alltså både kommissionen, EU-parlamentet och ministerrådets permanent anställda tjänstemannastab.

    Det finns en mycket stark strömning av att vilja flytta makt från de enskilda medlemsländerna till EU-nivån. Det tydligaste exemplet på den strömningen är Lissabonfördraget, som ger EU rätt att självt ta sig befogenheten att fatta beslut på vilka områden som helst. Lissabonfördraget är en katastrof för de enskilda ländernas själbestämmande. Därför är Piratpartiet motståndare till Lissabon.

    Det stämmer att tanken med ministerrådet är att värna ländernas intressen gentemot EU, men det är en olycklig konstruktion i och med att den innebär att ministrarna själva och en massa anonyma tjänstemän i praktiken tar över lagstiftande makt från de folkvalda parlamenten. Dels är det fel principiellt, dels försvinner öppenheten i lagstiftningsarbetet.

    Att utmåla ministerrådet som någon riddare i vit rustning som står upp för Sveriges självständighet är väldigt missvisande. På pappret kanske det var tänkt så, men i praktiken är ministerrådets tjänstemän ofta lika insyltade med lobbyisterna i Bryssel som kommissionstjänstemännen är.

    Det var ju inte så att ministerrådet sa nej till vare sig Ipred eller datalagringsdirektivet – tvärtom. Och när det gäller telekompaketet håller de på för fullt bakom kulisserna för att kratta manegen för att stänga av människor från internet, med så lite rättssäkerhet som möjligt. Allt enligt lobbyisternas önskemål.

    Då hjälper det inte särskilt mycket att man kan hänvisa till abstrakta principer som i och för sig är bra, när man ser hur ministerrådet faktiskt fungerar i praktiken. Ibland kanske det gör bra saker, men ofta är ministerrådet tyvärr bara ett transporkompani för lobbyisterna som verkar i det fördolda.

    Kommentar av Christian Engström — 17 augusti 2009 @ 10:40

  12. Tack, för dina utförliga svar, Christian. Överlåter fortsatt diskussion åt andra. Jag tror att vissa etablerade politiker kommer att hänga upp sig på denna formulering i ditt senaste inlägg om ministerrådet:

    ”det är en olycklig konstruktion i och med att den innebär att ministrarna själva och en massa anonyma tjänstemän i praktiken tar över lagstiftande makt från de folkvalda parlamenten”

    Det läser åtminstone jag som att den svenska riksdagsmajoriteten inte har något egentligt inflytande över svenska ministrars beslut i ministerrådet. EU-nämnden fyller med andra ord ingen reell funktion. Det ska bli intressant att se hur andra reagerar på detta.

    Kommentar av Lars — 17 augusti 2009 @ 11:23

  13. Christian Engström skriver: Däremot bryr vi oss inte om att ha någon åsikt om det faktum att Sverige är medlem i EU.

    @Christian Engström

    Jag hävdar att Piratpartiet visst måste bry sig om att vi är med i EU, eftersom en stor del av er strategi grundar sig på ett medlemsskap i EU för att skyddas ac handelsanktioner i från USA.

    Därför är endast ett arbete för öppenhet och demokrati i EU eran enda väg för att eran ordinarie plan skall lyckas. Åter igen, ta en titt på vad Rick Falkvinge säger, tid: 2:37 i nedanstående länk:

    Problemet med detta öppenhet och ökad demokrati i EU är att man måste arbeta för ett folkstyrt parlament i EU för att motverka det demokratiska underskottet i EU. För mig är då konsekvensen att EU:S medlemsländer kommer få mindre inflytande.

    Men min poäng är att så länge Piratpartiet vill använda EU som en sköld emot USA, så kommer Piratpartiet alltid ta ställning för ett medlemskap i EU. Och om den nationella beslutsfattandet i EU kommer hota Piratpartiets visioner, så är man uppenbarligen beredd att stötta ett folkstyrt Europa Parlament som man kan tänka sig påverka med hjälp av Piratpartier från alla länder inom EU. Men detta ställningstagande innebär ju att man överger kampen för medlemsländernas självständighet. Eller?

    Kommentar av Piratreportern — 17 augusti 2009 @ 13:32

  14. Ministerrådet är en rökridå för att vi ska tro att vi har ett skydd för självstyret i Sverige. Men alla som tittar lite närmare vet att så inte är fallet. Visst kan man skrota denna rökridå. Men man måste välja. Ska vi öka demokratin i EU, eller lämna EU och öka demokratin i Sverige, man kan inte både ärta och behålla kakan.

    Kommentar av Piratreportern — 17 augusti 2009 @ 14:29

  15. Jag kan köpa att Ministerrådet är en motbalans mot en alltför expansiv EU-politik, som kanske blivit fallet om EP styrt allena, men varför rådet ska vara slutet fattar jag inte. Om det varit öppet hade allt ställts i annan dager!

    Kommentar av Olof Bjarnason — 17 augusti 2009 @ 14:32

  16. Kul att du har använt ett foto som jag har tagit. Vi är många som på wikimedia bidrar med material som är fritt för alla att använda, och det enda vi begär i ersättning är credit/photo byline. Jag hoppas du inte tycker det är för mycket begärt :)

    Kommentar av Henrik — 17 augusti 2009 @ 14:33

  17. Adios!

    Kommentar av Piratreportern — 17 augusti 2009 @ 14:39

  18. Okay, jag bytte ut din bild mot en som är fri att använda istället.

    Kommentar av Christian Engström — 17 augusti 2009 @ 15:15

  19. Bilden fick du gärna använda. Det enda jag ville ha var en byline, men det var tydligen för mycket begärt trots allt.

    Kommentar av Henrik — 17 augusti 2009 @ 15:23

  20. Som jag ser det är domen från tyska konstitutionsdomstolen det viktigaste som hänt i diskussionen om Lissabon på länge. Den ger alla kritiker rätt, men föreslår oväntat att lösningen inte är ett nytt fördrag, utan en ny lag för hur den tyska riksdagen ska jobba.

    http://werebuild.eu/wiki/index.php/Stockholmsprogrammet/BVerfG

    Det här är högaktuellt för Sverige och riksdagen, t ex när det gäller ACTA.

    Kommentar av Erik Josefsson — 17 augusti 2009 @ 19:57

  21. @Lars — 17 augusti 2009 @ 9:46
    ”Om EP ska göras till ett riktigt parlament, som tydligen PP vill, så kan jag inte riktigt se hur Sveriges inflytande skulle öka.”

    Sveriges inflytande ökar väl om man strikt tillämpar subsidiaritetsprincipen.

    Kommentar av Uno Hansson — 17 augusti 2009 @ 22:33

  22. Funderar på att bli Pirat – har tröttnat rejält på eetablissemanget… tror jag. Val och kval!

    Kommentar av noterad — 17 augusti 2009 @ 23:32

  23. noterad – läs på http://www.piratpartiet.se/principer om det är något som faller dig i smaken!

    Kommentar av Olofb — 18 augusti 2009 @ 5:59

  24. [...] näringsdepartementet dyker upp på seminariet. Det hoppas jag också. Kanske till och med någon minister som vill lagstifta bort friheten på internet. Men hur det än blir med den saken kommer i vart fall alla andra att vara [...]

    Pingback av Nät och samtal onsdag 19 augusti « Christian Engström, Pirate MEP — 18 augusti 2009 @ 12:57

  25. [...] Christian Engström (pp), Karl Sigfrid (m) och Staffan Danielsson (c) har startat en intressant debatt om maktfördelningen mellan Europaparlamentet och ministerrådet i EU. [...]

    Pingback av Mikael Ståldal » Arkiv » Europaparlamentets makt och EU:s demokratiska underskott — 23 augusti 2009 @ 14:57

  26. Folkets VILJA skall väl vara grunden för = stifta ALLA lagar – och ej alls ministrarnas som sådana – eller :?:

    Kommentar av Josef Boberg — 24 augusti 2009 @ 18:39

  27. [...] Lissabonfördraget, mer demokratiskt, Mikael Ståldal, Staffan Danielsson En debatt mellan Christian Engström (PP), Karl Sigfrid (M), Staffan Danielsson (C) och Mikael Ståldal (FP) har startat kring hur EU bör se [...]

    Pingback av Hur bör EU fungera? « Cecilia Malmström, EU-minister (FP) — 25 augusti 2009 @ 11:34


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Theme: Rubric. Get a free blog at WordPress.com

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 974 andra följare

%d bloggare gillar detta: