Varning för journalister

Fredrik Reinfeldts Avlyssningslag

Nu har jag uppdaterat min mejlsignatur, och lagt till den här varningstexten:

Varning! E-post till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA.

WARNING! E-mail to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment.

Det är Journalistförbundet som står för formuleringen, och de kommer själva att ha med varningstexten i alla mejl som de skickar.

För min egen del är det förstås i första hand en politisk markering att jag har lagt till texten i mina utgående mejl. Jag tror egentligen inte att FRA är särskilt intresserade av just mig, och jag tror inte att det är så många som har behov av att vara garanterade anonymitet för att våga kontakta mig. Riktigt så illa är det inte ännu.

Men för journalister är det mer eller mindre tjänstefel att inte göra vad de kan för att varna alla tänkbara framtida uppgiftslämnare. På pappret har vi fortfarande kvar meddelarskyddet för den som vill tipsa en journalist i något känsligt ärende. Men sedan den 1 januari 2009 har regeringen i praktiken upphävt meddelarskyddet genom FRA-lagen.

Om någon av politikerna som var ansvariga för att driva igenom lagen till äventyrs läste det här, skulle de naturligtvis protestera.

– Meddelarskyddet är inte alls avskaffat, skulle de säga och se upprörda ut. Om FRA snappar upp kommunikation som faller under meddelarskyddet står det i reglerna att de omedelbart ska förstöra den.

Det är sant att det står så i reglerna som ingår i FRA-lagen. Vackra ord att skriva på papper har politikerna gott om, och de har varit generösa med att sprida vackra ord omkring sig även när det gäller FRA. Men bara vackra ord räcker inte för att skydda det demokratiska samhällets grundvalar. Det är den underliggande verkligheten som räknas.

Meddelarskyddet är till för att människor ska våga tipsa journalister utan att behöva vara rädda för repressalier. Om någon kommer över hemliga dokument som visar på korruption på regeringsnivå ska han våga ge dem till en journalist utan att automatiskt bli uppspårad av polisen och satt i fängelse. Om en tjänsteman på migrationsverket upptäcker missförhållanden på sin arbetsplats ska han våga kontakta en journalist och berätta det utan att behöva skylta med sitt namn och kanske få sparken som tack.

Nyckelordet här är ”våga”. För en presumtiv uppgiftslämnare räcker det inte längre med att han har förtroende för journalisten han tänkte kontakta. Han är också beroende av att FRA och andra myndigheter verkligen följer alla regler till punkt och pricka, och inte på ett diskret sätt tänjer på reglerna för att skydda regeringen eller andra myndigheter från ett pinsamt avslöjande i pressen.

Eftersom allt runt FRA är topphemligt finns det ju inget sätt för någon utomstående att kontrollera vad FRA faktiskt gör, så i praktiken måste den tilltänkte uppgiftslämnaren lita på myndigheternas välvilja.

Skulle du själv vara beredd att lita på den välviljan om du satt på information som kunde tänkas förorsaka en regeringskris? Om du hade bevis för att det fanns en hemlig underrättelseorganisation som ägnade sig åt olaglig åsiktsregistrering, eller för att regeringen och vapenindustrin betalt mutor för att få sälja vapen till Indien, för att ta ett par historiska exempel. Om du hade dokumentation som visade hur det gick till när egyptierna utlämnades till CIA för tortyr i ett arabland, eller som visade vad det finns för hemliga avtal mellan Sverige och USA om samarbete när det gäller massövervakning, för att ta ett par tänkbara exempel från vår tid. Skulle du själv våga lita på att FRA följde reglerna i så fall?

Det finns naturligtvis sätt för en uppgiftslämnare att skydda sig om han vill bevara sin anonymitet i kontakterna med journalister, men det är inte särskilt lätt att veta hur man gör för den som inte är van.

Att kryptera sina mejl hjälper knappast alls, till exempel. FRA har rätt att spela in trafikdata, alltså uppgifter om vem som kontaktar vem, och spara det i minst ett år. Även om de inte kan läsa ett krypterat mejl från en anonym källa till en journalist spelar inte det någon roll. När väl X-posten har publicerat ett scoop om någon skandal på migrationsverket, då kan de bara titta i sina loggar och se vilka tjänstemän från migrationsverket som har varit i kontakt med X-postens redaktion veckorna innan nyheten bröt. Det lär inte vara fler än att man kan identifiera källan utan att läsa ett enda mejl.

Kanske kommer FRA vägra att göra den informationssökningen, även om de skulle få en diskret förfrågan högt uppifrån via informella kanaler. Men de kan göra den med en knapptryckning. Allt data som behövs ligger lagrat på deras hårddiskar. Det är den verkligheten en anonym källa måste ta ställning till när han bestämmer sig för om han ska våga bli källa eller inte.

Jag hoppas att många journalister kommer följa Journalistförbundets exempel och varna alla kontakter för att de inte längre kan räkna med anonymitet. Jag hoppas att både enskilda tidningar och till exempel Tidningsutgivarna tar fram ordentliga handledningar för hur media i görligaste mån kan skydda sina källor, och hur man som källa ska bära sig åt om man vill kontakta dem.

(Och nej, Smålandsposten, det räcker inte med att köpa ett par kontantkortstelefoner till redaktionen. Hur ska uppgiftslämnare kunna veta vart de ska ringa när ni måste hålla telefonnumren hemliga från FRA? Puckon.)

Men framför allt hoppas jag att vi kan dra i nödbromsen. Riv upp, gör om, gör rätt, är fortfarande rätt recept för FRA. Nu har lagen varit i kraft i fem dagar, och naturligtvis har vi inte sett några drastiska förändringar på ytan i samhället på så kort tid. Men kampen för att återupprätta meddelarskyddet och den elektroniska brevhemligheten är inget vi kan skjuta på framtiden. Vi måste få politikerna att tänka om innan det är för sent. Annars måste vi byta ut dem.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet om 5 månader och riksdagsvalet 2010.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, integritet, privatliv, fra, källskydd, meddelarskydd, journalistförbundet, tidningsutgivarna