Ipred är en mycket dålig lag

Regeringsbunkern

Allianspartierna tycks nu ha kommit överens om hur privatpolislagen Ipred ska se ut. Det blir enligt lagrådesremissen, men några små detaljförändringar. Fritt fram för fullskalig fildelarjakt, alltså. I privat regi.

Det var länge oklart om beslutet om propositionen skulle komma på regeringssammanträdet imorgon torsdag, men nu står det med på föredragningslistan.

Enligt rapporterna är det inom moderaterna som det finns eller fanns en grupp som är motståndare till lagen. Jag hoppas att de står på sig. Ipred är en mycket dålig lag.

Även den som i och för sig tycker fildelning är fel har anledning att vara emot Ipred. Lagen handlar inte alls om att göra några förändringar i upphovsrätten. Inte åt någondera hållet. Den handlar bara om vilka medel som ska vara tillåtna i jakten på fildelare, och vem som ska sköta själva jakten.

Det framgår redan av namnet på EU-direktivet som lagen bygger på. Förkortningen IPRED står för ”Intellectual Property Rights Enforcement Directive”. Det handlar bara om just enforcement, alltså åtgärder för att spåra upp och bestraffa personer som gör intrång i exempelvis upphovsrätten.

Och det är här lagen går fullständigt över styr. Här är en snabb genomgång av några av de saker som är uppenbart fel med lagen.

Privata företag får själva bestraffa fildelarna, istället för att det är polis och åklagare som gör det. Lagen innehåller en bestämmelse om att skadestånden får sättas så högt att de fungerar avskräckande. Det är en helt ny princip i svensk rätt. Hittills har det bara varit staten som kunde döma ut bötesbelopp med motiveringen att det ska fungera avskräckande. Enligt Ipred-lagen får privata företag den rätten.

Företagen får större befogenheter än polisen när det gäller att få ut namnen bakom ip-nummer. För att polisen ska få veta vem som står för ett viss ip-nummer måste de misstänka brott som ger långa fängelsestraff. Polisen har inte rätt att få ut namnet bakom ett ip-nummer om de bara har en misstanke om fildelning. Det måste vara grövre brott än så för att polisen ska få bryta kommunikationshemligheten. Men de privata film- och skivbolagen kommer få ut namnen på misstänkta fildelare. Trots att polisen inte får.

Lagen leder till orimligheter i praktiken. Vi behöver inte gissa vad som händer när man inför den här lagen. Flera andra europeiska länder har redan gjort det. Vi kan se vad som hänt där, så vi har facit i hand:

• Danmark: Tusentals kravbrev skickas ut till vanliga fildelare, även om de bara laddat ner en enstaka låt.
• Finland: Vanlig familjefar får betala 50.000, trots att det inte är han som fildelat.
• England: Par i sextioårsåldern utan datorkunskaper anklagas för att ha laddat ner bögporr

Och det här är inte lösryckta extrema exempel på när det råkar ha gått snett. Det här är regeln. Det är så här film- och skivbolagens advokater har satt i system att jobba. Det erkänner de själva. Fyra ABBA-låtar räcker för att cirkusen ska dra igång. Och om de anklagar fel person är det hans jobb att bevisa att han är oskyldig.

Och dessutom minskar inte fildelningen i länder som har infört lagen. Vilket förstås leder till att film- och skivbolagens lobbyister kommer med ytterligare krav på skärpningar. ”Frankrike har redan infört Ipred men funnit att de kreativa näringarna behöver ytterligare skydd”, som Antipiratbyråns jurist Sara Lindbäck uttrycker det. Och då ska man minnas att Frankrike har gått ännu längre än bara Ipred-lagen.

Ipred-lagen är varken rättssäker, proportionerlig eller effektiv. Normalt kräver man av en lag att den ska uppfylla samtliga de kraven. Den här lagen uppfyller inget av dem. Det är ungefär så dåligt som ett lagförslag kan bli.

Men enligt uppgift tänker allianspartierna lägga den här propositionen imorgon i alla fall.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet om ett halvår och riksdagsvalet 2010.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, ipred