Hur man tjänar pengar på nätet

Det finns mycket pengar att tjäna på internet, men man måste förstå elementär marknadsekonomi för att ha en chans

Blogge 之乎者也 förklarar för alla film- och skivbolagsdirektörer hur man tjänar pengar på att sälja digitala produkter på nätet. Han gör det så pedagogiskt och koncist att jag kopierar hela hans inlägg:

Nä, det går förstås inte att konkurrera med gratis, men det är inte heller där drabbningen står för ickemateriella objekt i producent- respektive piratleden.

De olika branscher i innehållsindustrin som önskar sälja på nätet behöver hitta det (dynamiska) optimum som ger bäst utfall och minst svinn, i en renodlad marknadsmodell. Parametrar som är av betydelse här är hur enkel och tilltalande lösningen är, hur lättanvänd och snabb den är liksom om den har en prissättning som är rimlig – där begreppet ”rimlig” avgörs av marknaden, inte av hur mycket direktörerna vill ha in eller i relation till forna tiders priser för fysiska plastbitar.

I praktiken betyder detta rena, standardiserade webbsajter som fungerar överallt för alla operativsystem, webbsajter som laddar brutalt snabbt, som är överskådliga och lättlästa och som inte är överbelastade med seg smörja – branschen har en oerhörd ”förmåga” att vilja klämma in så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt med den sämsta teknik som existerar.

Det betyder också enkla betalningssystem och snabb leverans på stabil lina, men framförallt betyder det att produkterna måste vara rena snarare än försedda med trailers, reklam, FBI-varningar, regionskydd, rootkit, DRM och andra begränsningar som stör konsumentens upplevelse.

De som har lyckats på nätet har också uppfyllt alla eller de flesta av dessa kriterier. DRM och andra kopieringsskydd har övergetts, priserna har satts optimalt i förhållande till vad ”gratis” men mer obekväma och tvivelaktiga lösningar medger (alla kan inte hantera torrentklienter, alla vet inte hur man spelar matroska-filer, alla har inte lust att vänta i fem timmar på att nedladdningen ska bli klar, alla vill inte riskera att bli smittade av virus o.s.v.). Betrakta Apple som ett bra exempel.

Den lösning som upphovsrättsindustrin föreslår, nämligen att staten ska reglera sönder och samman internet samt tvinga tekniska operatörer att kontrollera det innehåll som skickas i linorna leder bara till att nätet som vi känner det brakar samman, att det blir ett slags motsvarighet till kabelteve under näringslivets kontroll – detta om något skulle förstöra den kreativitet som flödar på nätet, en kreativitet som inte står under upphovsrättskonglomeratens kontroll.

Pirater på nätet är bara ett problem i sådana fall där man kapitaliserar på andras produkter, och först då är det befogat att använda statliga och överstatliga tvångsmedel. Det normala utbyte som sker mellan vanliga användare, där produkterna delas och således är ”gratis”, är inget egentligt problem, eftersom dessa användare i vilket fall som helst inte valt att köpa produkterna – för att de är för dyra, för att de är belamrade med smörja, för att det är för obekvämt, eller för att man helt enkelt inte kan hitta produkten man söker i producenternas regionindelade och snäva utbud. Beräknad ”utebliven vinst” är således bara ett tramsbegrepp.

Samma lagar måste gälla på nätet som bortanför tangentbordet. I den fysiska världen byter vi objekt med varandra, och vi delar immateriellt stoff för eget bruk, detta utan att vi har operatörer, näringsidkare och poliser som observerar, registrerar och övervakar varje steg vi tar. Först om vi smäller upp en butik av något slag i syfte att kapitalisera på detta stoff blir det av intresse för staten att gripa in. Samma modell måste rimligtvis gälla på internet.

Att den ideella delningen på nätet sker mer effektivt och i mycket större skala spelar ingen egentlig roll, ty allt på nätet, inklusive försäljning, sker i större skala än tidigare. Grundproblemet är alltjämt att innehållsbranschen inte lyckats anpassa sig till en ny tid och ny teknik, att man krampaktigt håller fast vid gamla paradigm och att man begär att staten ska lösa de problem man själv inte kan hantera på ett kreativt sätt.

…………

Andra som kommenterar: Opassande, Anders S Lindbäck, Frekar06, Anarkokapitalist, Netopia, Anna Troberg (PP)

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik