Att utse EU:s president

Henrik Brors skriver i en krönika i DN att Tony Blair och Carl Bildt inte är självklara till jobben som EU-president och EU-utrikesminister 2009. Tony Blair är kontroversiell inom EU-kretsen för Irakkriget och för Storbritanniens allmänna tveksamhet till EU.

Carl Bildt kan enligt artikeln ha nackdel av att han är högerpolitiker från ett litet land, och dessutom vill öppna för att Turkiet ska kunna bli medlem. Vi är väl många som mest har sett Carl Bildts återkomst i den svenska regeringen som ett nystartsjobb för att han skulle kunna komma i fråga som EU-utrikesminister, men det är tydligen ingen självklarhet att det blir så.

Hur som helst, det jag fäste mig mest vid var när Henrik Brors beskriver processen för att utse EU:s president:

En sak som dock är rätt med Tony Blair är att han under flera år ingått i gruppen av stats- och regeringschefer i EU som lärt känna varandra väl. Det är bara sådana som har chans på det här jobbet.

Vi talar alltså om vem som ska bli den Europeiska Unionens första president enligt reformfördraget som inte får kallas för konstitution. För det första har arbetet med att välja vem det ska bli redan börjat, innan reformfördraget är godkänt i ett enda medlemsland. För det andra är det självklart att det ska bli någon som ingår i den exklusiva makthavargrupp som lärt känna varandra väl.

Låter det här som en demokrati?

Nej, det gör det inte, för det är det inte. Det EU som vi har idag, och som reformfördraget vill permanenta och fördjupa, är inte en demokrati. De enskilda medlemsländerna är demokratier, men inte EU självt.

Sättet att utse presidenten har ju ingenting alls med hur det går till i en demokrati att göra. Han ska inte väljas direkt av medborgarna, och han ska inte utses av en parlamentarisk majoritet som medborgarna har röstat fram. Istället ska den inre cirkeln av Europas maktelit välja vem av dem själva det ska bli. Nästa precis på samma sätt som man väljer president i Kina, om jag förstått nyhetsrapporteringen rätt.

Jag kan riktigt se scenen framför mig när EU:s och Kinas nästa presidenter möter varandra på tu man hand första gången.

– You really must verkligen införa demokrati, säger EU:s president och försöker se sträng och allvarlig ut.

– Well, you weren’t elected either, säger Kinas president och ler ett brett leende. Visst kan vi väl enas om att det finns gränser för hur mycket demokrati som faktiskt är lämpligt att ge människor?

Då undrar jag vad EU:s nya icke-valda president kommer svara. Eftersom det tydligen ska vara min president också, vill jag gärna veta. Skulle någon anhängare av reformfördraget kunna berätta det för mig?

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, demokrati, kina