Om demokrati: splatterskyddet

.

Jag fick en fråga om hur jag ser på demokratin, från någon som håller på och gör en undersökning av vad olika deltagare på European Social Forum 2008 tycker:

Vad betyder demokrati för dig, på vilka sätt anser du att demokrati bör främjas (tänker då på lokalt, nationellt, internationellt samt globalt plan), hur ser du demokrati och partiet du själv är engagerad i?

Det är faktiskt en rätt kul fråga att blogga om.

Jag ser demokratin i första hand som en säkerhetsventil, som syftar till att hålla nere mängden våld i den politiska processen. Det finns ingen garanti för att demokratiskt fattade beslut nödvändigtvis är bra eller lämpliga, men blir de allt för uppenbart dåliga finns det en mekanism för att rätta till dem utan en massa splatter på gatorna.

Själva splatterskyddet är faktiskt ganska elegant konststruerat. Det garanterar att innan någon oppositionsrörelse kan få ihop så starkt stöd att de skulle kunna lyckas med väpnad kamp, har de redan fått makten på ett oblodigt sätt genom den demokratiska processen.

Det är enkel matematik. För att lyckas med väpnad kamp behöver man ett folkligt stöd på bortåt 80-90%. Så var det till exempel för gerillasidan i den kubanska revolutionen och i Vietnamkriget. Både Che Guevara och Henry Kissinger är helt överens när de skriver om sina respektive erfarenheter. Det är folkligt stöd som är det centrala när det gäller väpnad kamp.

Just de två herrarna torde väl ha olika åsikter om det mesta här i världen, men när det gäller gerillakrig har de båda direkt erfarenhet och vet vad de pratar om. När de två är överens om precis det ämnet, då anser jag det vara ett faktum.

Det fina med att man behöver 80-90% stöd för att vinna väpnad kamp, är förstås att även i en ganska visset fungerande demokrati, räcker det med 60-70% för att ta makten fredligt.

Che Guevara skriver också på en av de första sidorna i sin Guerilla Warfare:

Om en regering har kommit till makten genom någon form av allmänna val, med valfusk eller inte, och försöker upprätthålla åtminstone en fasad av legitimet, är det fel att verka för ett gerillautbrott, eftersom alla möjligheter till fredlig kamp ännu inte är uttömda.

Att ge sig på väpnad kamp i en demokrati är bara dumt, och dömt att förlora. Hade man haft i närheten av det stöd man behöver hade man redan vunnit en jordskredsseger i det förra valet. Och det gjorde man ju bevisligen inte.

Terrorister är ofarliga för det demokratiska samhället, av den här anledningen. De kan förorsaka skadegörelse och döda oskyldiga i värsta fall, men det finns ingen risk att de ska…

…allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer…

…som det heter i lagen om terroristbrott. Det har de inte tillräckligt folkligt stöd för att göra, så det kan de helt enkelt glömma. De kan i värsta fall lyckas förorsaka en del förödelse, men förr eller senare tar polisen dem, och då blir det inte mer.

Det finns ingen risk att terroristerna tar över i en demokrati, precis som det inte finns någon risk att ett kriminellt motorcykelgäng tar över makten i Sverige. Det har de inte tillräckligt stöd för. Demokratin vinner alltid mot den typen av angrepp.

Tyvärr finns det en lucka i det i övrigt så listigt konstruerade splatterskyddet. Demokratin kan visserligen aldrig hotas av att någon inhemsk folklig grupp tar makten med våld. Däremot kan den kan den avskaffa sig själv.

Säkerhetsventilen demokrati fungerar bara så länge grundförutsättningarna för demokratin finns kvar. Yttrandefrihet, att även personer vi inte gillar ska få säga saker som vi tycker är fel. Informationsfrihet, att vi ska ha rätt att ta del av information även om myndigheterna tycker den är olämplig. Att våra göranden och låtanden inte övervakas och registreras. Rätten att uttrycka tankar privat utan att myndigheterna eller någon annan avlyssnar en.

Om staten i god demokratisk ordning bestämmer sig för att börja inskränka på de här grundläggande rättigheterna, då ökar riskerna för demokratin. När man väl har installerat systemen för censur eller ”filtrering” av vad medborgarna får ta del av för information, då är det lätt att utöka vad som ska filtreras bort. När man väl har ett övervakningssystem för att leta efter terrorister, då kan man lika gärna använda det för att hitta helt fredliga politiskt radikala personer.

Det är en skrämmande tanke att Europa nu tycks vara på väg in i en djup lågkonjunktur, samtidigt som politikerna håller på att bygga upp allt mer finmaskiga övervakningssystem. Om de dåliga ekonomiska tiderna skulle ge upphov till otrevliga politiska rörelser, vill vi då verkligen ha färdiga system för övervakning av medborgarna installerade? Då kan vi i värsta fall hamna i ett läge där det enda som behövs är att rätt fel man dyker upp.

Den risken har vi ingen anledning att ta. Så länge demokratin håller fast vid de demokratiska principerna vinner den alltid. Försöker den skydda sig med odemokratiska medel riskerar den att gå under. Det är därför det är så viktigt att politikerna tar grundlagen på allvar.

Just nu visar de sittande politikerna starka tecken på att ha glömt bort det här. Det är farligt om det får fortsätta. Men dessbättre innehåller det demokratiska systemet ett sätt att skicka dem en kraftig påminnelse.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet om 2 månader och riksdagsvalet 2010.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, demokrati