Fyra lögner om IPRED-lagen

De som vill införa fildelningslagen IPRED upprepar hela tiden ett antal osanna påståenden om lagen. Det är tråkigt, för det gör det svårt att föra en seriös debatt med dem.

Jag var med i Studio Ett i radio igår, och debatterade fildelningslagen IPRED med Per Sundin, vd för skivbolaget Universal Music, och Johan Linander (c), riksdagsman. Båda försvarade lagen, och det har de naturligtvis rätt att göra om de tycker så. Men tyvärr byggde nästan hela deras försvar på de här osanningarna.

• ”Notoriska uppladdare” De som vill införa fildelningslagen pratar hela tiden om att det skulle vara 1000 till 2000 personer som laddar upp det mesta som fildelas. Enligt lagens förespråkare är syftet med lagen att komma åt de här ”notoriska uppladdarna”, snarare än ”vanliga fildelare”.Den här bilden är fullkomligt nonsens. Det vet alla som är det minsta bekanta med bittorrent-tekniken. Med bittorrent är det ingen skillnad på uppladdare och nedladdare. Alla som laddar ner något laddar också upp samma fil. Själva poängen med bittorrent är att det inte behövs någon central server som filerna sprids ifrån. Det är alla de vanliga fildelarna som tillsammans hjälps åt att håller filerna tillgängliga.

• ”Tjänar pengar på fildelningen” Det pratas också om att dessa ”notoriska uppladdare” skulle göra det för att tjäna pengar på fildelningen. Hur då, om man får fråga? Själva grejen med fildelning är ju att det är gratis. Inga pengar byter hand hur mycket jag än laddar upp eller laddar ner.Det här är kanske den allra mest obegripliga osanningen som upphovsrättsivrarna sprider omkring sig. Till och med politiker som inte alls förstår sig på tekniken borde ju åtminstone ha snappat upp det faktum att fildelningen är just gratis. Men de har de tydligen inte gjort.

• ”Varningsbrev” Film- och skivbolagens företrädare pratar om att de vill ha ut namnen bakom ip-numren för att skicka ut ”varningsbrev”. Det låter ju väldigt oskyldigt. Om det värsta som kunde hända var att man fick ett brev där det stod ”fy” skulle det ju inte vara mycket att oroa sig för. Så vill lagens förespråkare få det att låta.Men verkligheten är en annan. Det vet vi med säkerhet, eftersom vi kan titta på hur film- och skivbolagen har betett sig i andra länder. Exempelvis Danmark, som ligger nära oss och har ett likartat rättssystem.Vad bolagen gör när de väl får möjligheten är att skicka ut kravbrev på tiotusentals kronor till de misstänkta fildelarna. ”Varningen” består i att de hotar med att gå till domstol och stämma innehavaren av ip-numret på hundratusentals kronor. Om han inte ”frivilligt” gå med på att betala några tiotusen i förlikning.”Göra upp i godo” kallas det på juristspråk. Det låter kanske trevligt och mysigt för den oinsatte. Men jag tror inte att pappan som står för internetabonnemanget tycker det känns så trevligt när han blir krävd på 20.000 kronor av skivbolaget för att hans tonåring har laddat ner några låtar från nätet. Om han inte vill riskera en rättegång som kan kosta hundratusentals kronor.

  På vanlig svenska har vi ett helt annat namn på ”varningsbrev” som ”erbjuder” mottagaren att ”göra upp i godo” och ”förlikas” på det här sättet. Vi kallar det legaliserad utpressning. För det är det det handlar om.

  Uppdatering: Rick Falkvinge publicerar ett varningsbrev från Danmark som visar hur det ser ut i praktiken.

• ”Domstolsprövning” Lagens förespråkare påstår att den är rättssäker eftersom det är en domstol som ska lämna ut namnen bakom ip-numren. Men i själva verket tillför det ingenting. Domstolsprövningen blir bara en formalitet i det här fallet.När skivbolagets advokat kommer till domstolen med en skärmdump med ett ip-nummer finns det ingen motpart representerad. Det enda domstolen ska bedöma är om den tror att skivbolaget har förfalskat skärmdumpen eller inte. Det finns det ju ingen anledning att tro – inte ens jag tror att film- och skivbolagen kommer att medvetet förfalska de här skärmdumparna, och det kommer inte domstolen heller att tro.Därmed är det fritt fram att lämna ut namnet. Och därmed kan skivbolaget skicka ut sitt ”varningsbrev” med erbjudandet att göra upp ”i godo” genom att betala utan att bråka.Det enda sättet att få en riktig prövning i domstolen är att tacka nej till erbjudandet om förlikning och låta ärendet gå vidare. Men då löper man risken att få betala flera hundra tusen kronor istället om man blir fälld i domstolen. Plus alla advokatkostnader som skivbolaget har haft.Då blir det väldigt mycket dyrare än om man hade gett vika direkt när man fick kravet från skivbolaget. Att få sin sak prövad är en mycket stor risk, som de flesta vanliga familjer antagligen inte har råd att ta.Det här är en av de saker som gör IPRED-lagen så rättsosäker. För alla utom film- och skivbolagen.

Så varför fortsätter upphovsrättslobbyisterna och politikerna att upprepa de här osanningarna?

När det gäller film- och skivbolagens representanter utgår jag från att de ljuger medvetet. Naturligtvis känner Universal Musics svenska vd Per Sundin till vad Universal Music har gjort i andra länder. Hela syftet med hans lobbykampanj är ju att de ska kunna göra samma sak här i Sverige.

Däremot är jag inte alls lika övertygad om att politikerna ljuger medvetet. Vissa av dem kanske gör det, men uppriktigt sagt tror jag att de flesta av dem helt enkelt är så dåligt pålästa att de har gått på upphovsrättslobbyns försäkringar och tror på dem själva.

Tills någon kan visa på motsatsen är jag faktiskt beredd att tro att både Johan Linander (c), Johan Pehrson (fp) och andra politiker är vilseledda snarare än aktivt lögnaktiga. Jag ger dem benefit of doubt på den punkten.

Men i så fall leder ju det till nästa fråga. Varför läser de inte på innan de ger sig in i debatten? Varför tar de inte en dag eller två och sätter sig in i frågan, istället för att bara agera papegojor åt storföretagen som driver på för den hårdare lagstiftningen?

Den frågan har jag inget svar på. Det kanske är så att de faktiskt inte har förmågan att sätta sig in frågeställningarna, trots att de uppbär lön på heltid för att göra precis det. I så fall finns det bara en sak att göra med de gamla politikerna. Det är att byta ut dem.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet i juni 2009 och i riksdagsvalet 2010.

…………

Bloggat om antipiratlagen Ipred nyligen: Timbuktu, Opassande, Kurvigheter, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, Enligt Min Humla, Zac’s åsikter på ett fat., Mer vänster i Uppsala, Andra Sidan, Jakob Heidbrink, Rick Falkvinge, Per Ankersjö, Nihao Kenny, Rick Falkvinge, Jan Lindgren, Thomas Tvivlaren, Mattias Swing, Bisonblog, Argast Nu, Sagor från livbåten, Mikael Ståldal, Min luktar oxo fisk!, Thomas Tvivlaren, Beta Alfa, Bloggarna.se, Angie Roger, LordParzifal, Tomas sida, Christian Engström, the ‘t’ in wicked, Claeskrantz.se, Thomas Tvivlaren, Josef, Disharmoni, Henrik Alexandersson, Mattias Bjärnemalm, Lars-Ericks blogg, Politikerbloggen, Traditio et renovatio, Sidvind, Svensson, Satmaran, Urban Cat, Tomas sida, Rättshaveristen, Farmor Gun, Niklas.in, SVT Opinion, Dumheterna, Krooks Kommentarer, Annarkia, Lars-Ericks blogg, Oscar Swartz, Hans Engnell, Bloggarna.se, Free the Mind

Gammelmedia om Ipred: Pirat-kriget (Aftonbladet), Piratjägarlagen (Sydsvenskan), Kommer vi att le åt IT-lagarna om tio år? (Metro), Piratlag skapar stor oenighet (Nyheter24), Oenighet om hur antipiratlagen ska se ut (Dagens Nyheter), Massjakt kan vänta svenska piratdelare (Sveriges Radio Ekot), Laglöshet på nätet drabbar alla (Svenska Dagbladet), ‘Politikerna måste våga stå upp mot piraterna’ (Metro), ‘Politikerna måste våga stå upp mot piraterna’ (Dagens Nyheter), Kulturarbetare positiva till Ipred-lagen (Svenska Dagbladet), Måndagsläsning 3/1108 (Fokus), ‘Piratjägarlagen’ kan orsaka ny FRA-storm (Sydsvenskan), Johanna Nylander: Integritet är viktigare än upphovsrätt (Expressen), Johanna Nylander: Antipiratlagen ytterligare ett svek från alliansen (SVT)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, piratjägarlagen, antipiratlagen, fildelningslagen, ipred, johan linander