Ifpi-monstret: Alla kakor är mina!

Ifpi ber hiphop-artisten Max Peezay om ursäkt, rapporterar Svenska Dagbladet. Skivbolagsorganisationen Ifpi plockade ut en skiva av Max Peezay för att använda i det stora åtalet mot The Pirate Bay, och krävde 120.000 kronor i skadestånd för att The Pirate Bay hade en länk till ”deras” skiva.

Men problemet är att det är inte ”deras” skiva. ”Ifpis vd Lars Gustafsson förklarar att organisationen av misstag trodde att Max Peezays/Tom Pihas distributör Bonnier Amigo ägde rättigheterna till skivan Discokommittén”, skriver Svenska Dagbladet.

Trodde. Men brydde sig inte om att kolla.

– I Max Peezays låttexter framgår rätt tydligt att han är för fri fildelning, lyssnar ni inte på artisterna ni företräder? frågar Svenska Dagbladet.

– Inte alla, det hinner vi tyvärr inte, svarar Ifpis vd Lars Gustafsson.

– Titta, musik! Då är den säkert vår, har tydligen Ipfi resonerat, och sedan nöjt sig med det. De har inte ens brytt sig om att kontrollera om de faktiskt har rättigheterna till den. Precis som Kakmonstret i Mupparna, men inte alls lika charmigt. För här handlar det om en riktig rättegång där skivbolagens syfte är att ruinera de tilltalade vid en fällande dom. Med det svenska rättsväsendets hjälp.

Så här går det alltså till i det mål som är det stora flaggskeppet i jakten på fildelarna. Förundersökningen har pågått i snart två år, och har sysselsatt ett okänt antal utredare under den tiden. Femtio poliser deltog i den inledande razzian på flera platser i landet. Förundersökningsmaterialet är på 4000 sidor. Den amerikanska motsvarigheten till Ifpi följer fallet på nära håll, och har utövat påtryckningar på den svenska regeringen för att få till stånd en dom. Thomas Bodström engagerade sig personligen i ärendet under sin tid som justitieminister. Det här är ett riktigt viktigt pilotmål för Ifpi som de satsar all sin kraft på.

Men ändå har de alltså inte brytt sig om att kontrollera om det faktiskt är de själva som äger musiken som de går till åtal med. I det mest uppmärksammade mål de någonsin har drivit i Sverige.

Då kan man förstå vilken nivå det kommer bli på rättssäkerheten i vanliga rutinmål, om Ifpi och skivbolagen får laglig rätt att börja stämma vanliga fildelare på godtyckliga belopp. Beatrice Ask och alliansregeringen vill ju ge skivbolagen fritt fram för fildelarjakten, och ge Ifpi större befogenheter än polisen att få ut namnen bakom ip-nummer för att ge sig på fildelare

I USA har vi redan sett hur skivbolagen struntar fullständigt i om de stämmer rätt person för rätt saker. Minderåriga skolflickor, personer som aldrig har ägt en dator eller människor som varit döda sedan länge. Det är ju naturligt att det blir så. Skivbolagen i USA har använt sina nya befogenheter till att starta en maffialiknande utpressningsverksamhet på löpande band. Vem har tid med en massa bevis och sånt tjafs, när man har en hel ungdomsgeneration som man ska lära veta hut? Nästan ingen vågar ju stå upp för sina rättigheter i domstol ändå, och de som gör det kan man krossa fullständigt.

Att Ifpi och de stora skivbolagen beter sig så här förvånar ju ingen. De har visat sitt rätta ansikte för länge sedan. Men nu har vi alltså en regering och en justitieminister som vill ge skivbolagen fritt fram att börja leka privatpoliser här i Sverige.

Hur tänker Beatrice Ask egentligen?

…………

Andra som kommenterar: IDG, Sydsvenskan, Opassande, Rosetta Sten, MinaModerataKarameller, Anders Dahlberg, Claes Johansson, jj.n, Johanna Nylander,

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, pirate bay, the pirate bay, ifpi, beatrice ask