Christian Engström, Pirat

16 april 2008

Ifpi-monstret: Alla kakor är mina!

Filed under: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 10:33

Ifpi ber hiphop-artisten Max Peezay om ursäkt, rapporterar Svenska Dagbladet. Skivbolagsorganisationen Ifpi plockade ut en skiva av Max Peezay för att använda i det stora åtalet mot The Pirate Bay, och krävde 120.000 kronor i skadestånd för att The Pirate Bay hade en länk till ”deras” skiva.

Men problemet är att det är inte ”deras” skiva. ”Ifpis vd Lars Gustafsson förklarar att organisationen av misstag trodde att Max Peezays/Tom Pihas distributör Bonnier Amigo ägde rättigheterna till skivan Discokommittén”, skriver Svenska Dagbladet.

Trodde. Men brydde sig inte om att kolla.

– I Max Peezays låttexter framgår rätt tydligt att han är för fri fildelning, lyssnar ni inte på artisterna ni företräder? frågar Svenska Dagbladet.

– Inte alla, det hinner vi tyvärr inte, svarar Ifpis vd Lars Gustafsson.

– Titta, musik! Då är den säkert vår, har tydligen Ipfi resonerat, och sedan nöjt sig med det. De har inte ens brytt sig om att kontrollera om de faktiskt har rättigheterna till den. Precis som Kakmonstret i Mupparna, men inte alls lika charmigt. För här handlar det om en riktig rättegång där skivbolagens syfte är att ruinera de tilltalade vid en fällande dom. Med det svenska rättsväsendets hjälp.

Så här går det alltså till i det mål som är det stora flaggskeppet i jakten på fildelarna. Förundersökningen har pågått i snart två år, och har sysselsatt ett okänt antal utredare under den tiden. Femtio poliser deltog i den inledande razzian på flera platser i landet. Förundersökningsmaterialet är på 4000 sidor. Den amerikanska motsvarigheten till Ifpi följer fallet på nära håll, och har utövat påtryckningar på den svenska regeringen för att få till stånd en dom. Thomas Bodström engagerade sig personligen i ärendet under sin tid som justitieminister. Det här är ett riktigt viktigt pilotmål för Ifpi som de satsar all sin kraft på.

Men ändå har de alltså inte brytt sig om att kontrollera om det faktiskt är de själva som äger musiken som de går till åtal med. I det mest uppmärksammade mål de någonsin har drivit i Sverige.

Då kan man förstå vilken nivå det kommer bli på rättssäkerheten i vanliga rutinmål, om Ifpi och skivbolagen får laglig rätt att börja stämma vanliga fildelare på godtyckliga belopp. Beatrice Ask och alliansregeringen vill ju ge skivbolagen fritt fram för fildelarjakten, och ge Ifpi större befogenheter än polisen att få ut namnen bakom ip-nummer för att ge sig på fildelare

I USA har vi redan sett hur skivbolagen struntar fullständigt i om de stämmer rätt person för rätt saker. Minderåriga skolflickor, personer som aldrig har ägt en dator eller människor som varit döda sedan länge. Det är ju naturligt att det blir så. Skivbolagen i USA har använt sina nya befogenheter till att starta en maffialiknande utpressningsverksamhet på löpande band. Vem har tid med en massa bevis och sånt tjafs, när man har en hel ungdomsgeneration som man ska lära veta hut? Nästan ingen vågar ju stå upp för sina rättigheter i domstol ändå, och de som gör det kan man krossa fullständigt.

Att Ifpi och de stora skivbolagen beter sig så här förvånar ju ingen. De har visat sitt rätta ansikte för länge sedan. Men nu har vi alltså en regering och en justitieminister som vill ge skivbolagen fritt fram att börja leka privatpoliser här i Sverige.

Hur tänker Beatrice Ask egentligen?

…………

Andra som kommenterar: IDG, Sydsvenskan, Opassande, Rosetta Sten, MinaModerataKarameller, Anders Dahlberg, Claes Johansson, jj.n, Johanna Nylander,

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , ,

12 kommentarer

  1. Undrar vad som svider mest för Ifpi i den här historian – att de var tvungna att stryka en åtalspunkt, eller att de blev påminda om att de inte äger all musik i hela världen.

    Kommentar av Onsdag — 16 april 2008 @ 10:53

  2. Är det här lyteskomik?

    Kommentar av Daniel N — 16 april 2008 @ 10:57

  3. Va, mena du att hon skulle tänka något utöver att vara herrar direktörer till lags?

    Kommentar av steelneck — 16 april 2008 @ 13:01

  4. Ifpi har givetvis ingen anledning att lyssna på sina uppdragsgivares skivor. Man kan ju som artist förespråka fri fildelning trots att man inte sjunger om det i varje låt. Därför blir Ifpis svar ”det hinner vi inte” på SvD:s fråga om musiklyssnandet ganska självklart och poänglöst.

    Det hade varit mycket mer talande om de fåtts att lämna samma svar ”det hinner vi inte” på den mer relevanta frågan: ”Läser ni inte kontrakten ni har med de artister ni företräder?”

    Så kan det gå när man har bråttom.

    Kommentar av Anders Andersson — 16 april 2008 @ 14:31

  5. ”All your music are belong to us”

    Kommentar av WysiWyg — 16 april 2008 @ 15:12

  6. Visst kan man hänga upp sig på skrivningen att ifpi inte lyssnat på låtarna, men i förlängningen är det precis som Anders skriver. Det handlar om kontrakten.

    De har ingen koll alltså. Pinsamt är vad det är. Men bra också – jag tycker att brallorna ska dras ner här…

    Kommentar av Mary — 16 april 2008 @ 15:36

  7. #4:

    Det är inte alls poänglöst!!!

    Ifpi vill ju så ofta påskina att de slåss för musiken för att de är så rädda om den;
    att de är någon slags musikens ädla riddare, då kan man ju tycka att de borde känna
    något litet i alla fall för de skivor de har valt ut att lägga två år på att dra in
    i ett åtal. Kanske ha lyssnat på dem medan man satt på kontoret och skrev på åtalet?
    Eller så. Man lyckades ju även skriva Sophi Solmani när de menade Sophie Zelmani…kanske
    löjligt att anmärka på…men har de inte ens omslaget till skivan framför sig…eller sitter
    ifpi bara och lyssnar på nedladdad bevismatrial i Winamp och har slutat bära med sig skivor till kontoret?

    Nej men allvarligt, det vore även intressant att gräva i om David Bowie vill vara med i det här åtalet. Hans skiva Reality ligger ju med i åtalet och jag vet inte hur rättigheterna till musiken är fördelat mellan Bowies eget förlag Isolar och Columbia. Skulle Bowie veta om åtalet tror jag att han gärna skulle dra sig ur om han kunde…om någon nu ens hittade vettiga kontaktuppgifter till honom. Vet inte hur mycket han bryr sig om omvärlden alls numera. Men jag är ett fan som följt honom länge och jag vet att han är väldigt liberal till legalisering vad gäller fri fildelning av kultur…googlar lite och hittar just nu bara det citatet nedan här från New York Times 2002. Har massa tenta att plugga nu men nån piratpartist med mycket fritid får gärna gräva vidare (om nån nu nu läser så här sena kommentarer…)

    ‘The absolute transformation of everything we ever thought about music will take place within 10 years,’ he wrote, ‘and nothing is going to be able to stop it. I see absolutely no point in pretending that it’s not going to happen. I’m fully confident that copyright, for instance, will no longer exist in 10 years, and authorship and intellectual property is in for such a bashing. Music, itself, is going to become like running water or electricity…’

    Kommentar av Johannes — 18 april 2008 @ 2:31

  8. Häromåret åtalades en rysk skolrektor i rysk domstol för att ha köpt in datorer med piratversioner av Microsoft Windows på, trots att han var ovetande om vad det var säljaren egentligen hade installerat. Fallet väckte politisk uppmärksamhet; Putin lät förstå att han inte tyckte domstolarna skulle ägna tid åt sådana struntmål, och förre presidenten Gorbatjov skrev ett öppet brev till Microsoft och vädjade om en smula rim och reson å den åtalade rektorns vägnar. Microsoft svarade ”vi förlitar oss på att den ryska domstolen fattar rätt beslut” ungefär.

    Jag känner inte till detaljerna i målet, men jag fick intrycket att detta var något som den ryske åklagaren drev på egen hand, enligt rysk lag, och utan att ha målsägaren (Microsoft) flåsande i nacken. Jag misstänker att den ryska upphovsrättslagen, och antagligen motsvarande lagar i flera andra länder, i likhet med den svenska lämnar en möjlighet för allmän åklagare att ta sig an upphovsrättsmål utan någon brottsangivelse från upphovsrättsinnehavaren. I värsta fall har upphovsrättsinnehavaren inte ens någon möjlighet att avstyra ett åtal som åklagaren väckt, och då innebär åtalet i praktiken en inskränkning av upphovsmannens yttrandefrihet!

    Jag räknar mig gärna som upphovsrättsvän, men tyvärr finns snart sagt ingen upphovsrätt av det slag jag förespråkar kvar att försvara. Det är riskabelt redan att blanda in allmän åklagare i vad som borde vara en tvist mellan jämbördiga parter, men så länge målsägaren kan lägga in veto mot orimliga åtal är det åtminstone försvarbart. När åklagaren ges befogenhet att åtala oavsett vad ”brottsoffret” tycker om saken, då kan jag inte försvara denna ordning längre, och nu har vi sett ett antal exempel på hur ”brottsoffren” – upphovsmännen – sätts i bakgrunden för att lobbyorganisationer och åklagare skall kunna visa sig på styva linan.

    Upphovsrätten måste utgå från upphovsmannen och dennes vilja, inte från staten eller någon korporation som agerar utanför ramarna för upphovsmannens uttalade uppdrag. Om staten kan ”konfiskera” en upphovsrätt och ge den till någon annan än upphovsmannen, eller åklagaren oombedd försvarar ”rättigheter” som upphovsmannen kanske inte ens känner till att han har, än mindre vill hävda gentemot sina vänner eller andra, så har man förvandlat upphovsrätten till ett censurinstrument.

    Därför är det av yttersta vikt att upphovsrättsorganisationerna kan visa upp papper på precis varenda rättighet som de anser sig försvara, med underskrifter från samtliga berörda upphovsmän. Visst, det är säkert trevligt om advokaten lyssnar på sin klients musik, men det kommer långt ned på listan efter det i jämförelse absoluta kravet på att advokaten skall ha läst sitt eget avtal med klienten!

    Jag förväntar mig inte heller att bokhandlaren har läst alla böcker han säljer, men han skall åtminstone läsa prislappen så att han inte tar för mycket betalt för exemplaret.

    Den här bloggkommentaren har jag upphovsrätt till. Den får spridas fritt i alla länder där upphovsmannen ensam bestämmer när hans rätt skall hävdas. Den som befattar sig med detta verk i något annat land gör det på egen risk, då jag inte nödvändigtvis har befogenhet att ingripa mot något fildelningsåtal eller liknande.

    Kommentar av Anders Andersson — 18 april 2008 @ 18:03

  9. […] de undviker konsumentfientlig taktik som de stora fyra gör sig skyldiga till med en skrämmande löpande band-mentalitet. Tipsa gärna om fler ställen i […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Länklista till seriöst bra fildelningsresurser — 26 april 2008 @ 17:08

  10. David Bowie-intervjun kan man läsa i NYTimes nätupplaga.

    Kommentar av Rikard — 28 april 2008 @ 8:17

  11. […] första vet vi hur de brukar räkna. Ren fantasimatematik. 50.000 kronor för en familj i Finland? 120.000 kronor per länk, kanske? När skivbolagen räknar kan det bli vad som […]

    Pingback av Analys av läppstiftet på grisen « Christian Engström (pp) — 5 december 2008 @ 19:08

  12. […] första vet vi hur de brukar räkna. Ren fantasimatematik. 50.000 kronor för en familj i Finland? 120.000 kronor per länk, kanske? När skivbolagen räknar kan det bli vad som […]

    Pingback av Analys av läppstiftet på grisen « Piratpartiets EU-kandidater 2009 — 15 december 2008 @ 9:58


RSS feed for comments on this post.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: