Arrr! för fem klockrena (v)-motioner

Vänsterpartisten Mikael von Knorring har lämnat in sex motioner som enskild medlem till vänsterpartiets stundande partikongress. Fem av dem faller inom Piratpartiets område. De är klockrent skrivna ur ett piratperspektiv.

När jag skrev om nyheten att vänsterns partistyrelse yrkade bifall till en motion om att legalisera fildelningen, garderade jag mig lite försiktigt med att det såg lovande ut i pressrapporteringen (DN, SvD), men att allt hänger på detaljerna. Nu när motionerna är publicerade kan jag till min glädje konstatera att alla detaljerna faktiskt sitter på rätt plats.

– Arrr! som vi pirater säger när vi vill dela ut högsta beröm.

Själva motionerna finns under ”Allmäna motioner” här, och har nummer A101 till och med A105 (sid 60 och framåt i pdf:en). Vänsterns partistyrelses svar på motionerna finns också att läsa i ett separat dokument som länkas från samma sida.

Motionerna är inte bara förnuftiga i sak, utan också mycket väl formulerade. Därför tänkte jag återge dem här i deras helhet, som en variant på temat gästbloggning. Bra tankar är till för att spridas. Men eftersom det är min blogg kan jag förstås inte låta bli att lämna min egen kommentar till motionerna också. 😉

A101 – INGEN BREDBANDSSKATT
I valrörelsen tog vi plötsligt ställning för nya skatter på bredband och mp3-spelare, vilket vi inte har följt upp konkret. Det är nog lika bra att inte göra det. Det var bra att staten subventionerade bredbandsutbyggnaden – av ekonomiska skäl såväl som av demokratiskäl – och det finns ingen anledning att börja göra tvärtom. Förslaget är feltänkt av precis samma skäl som vi aldrig skulle få för oss att införa biblioteksavgifter.

Det finns inte heller någon anledning att försöka minska folks inköp av mp3-spelare, och det är tveksamt om det ens skulle gå att avgränsa en sådan skatt juridiskt.

Nya stöd till kultursektorn bör istället finansieras med vanliga skatter, precis som vi redan gör med biblioteksersättningen. Det finns idag gott om ekonomiskt utrymme att använda för kultursatsningar, och vi gör det också i de senaste budgetmotionerna. Vi kan förstås gott vara pragmatiska i frågan: ska det till en bredbandsskatt för att få till en lösning av fildelningsfrågan kan det ju vara ett steg framåt.

Jag yrkar
att vänsterpartiet inte förespråkar bredbandsskatt eller mp3-spelarskatt.

Helt rätt, och jämförelsen med biblioteksavgifter är på pricken. Partistyrelsen rekommenderar avslag med hänvisning till att de vill hålla alla dörrar öppna, men där håller jag inte med dem. Straffskatter på kultur är inte rätt väg framåt. Jag yrkar bifall till motionen.

A102 – LÖS FILDELNINGSKNUTEN!
För många av oss i vänsterpartiet är fildelning något positivt med samma självklarhet som allmänna bibliotek är det. Vi är glada att partiet förändrade sin linje i valrörelsen, men nu är vi i situationen att vänsterpartiet saknar ett tydligt ställningstagande.

Vänsterpartiet har länge underskattat frågans vikt och genomslag. Bland Sveriges 15-19-åringar menar 60 procent att det är ett ”mycket bra förslag” att tillåta all fildelning. Lägger vi till de som tycker att det är ett ”ganska bra förslag” är vi uppe i 80 procent. Siffrorna faller sedan med stigande ålder. Först vid 60-årsstrecket är det fler som är mot förslaget än för det, men även där finns en entusiastisk kärna som inte är obetydlig. (SOM, Ds 2007:29 s 189f)

Det är inte hållbart att vi duckar i frågan. Det borde inte heller vara särskilt komplicerat att hitta en bra linje, som fungerar bra i relation till vår övriga politik.

Till att börja med måste vi konstatera att varje försök att lösa frågan genom att staten faktiskt stoppar den pågående fildelningen med nödvändighet skulle kräva ett Bodströmsamhälle där integritetskränkingar blir norm. Det är förstås oacceptabelt. Lika oacceptabelt borde det vara med dagens situation, där lagstiftningen inte stoppar fildelningen men däremot då och då ger närmast slumpmässigt utvalda fildelare absurdt höga straff. Den farsartade processen mot Pirate Bay visar också hur rättssäkerheten sätts under hårt tryck av de som vill försöka tillämpa dagens förbud.

Det är upp till de som vill försöka stoppa fildelningen att presentera trovärdiga förslag för det. Orsaken till att vi aldrig under den gamla linjen lyckades presentera några sådana förslag är att det inte går. Lösningen på fildelningsknuten måste handla om att sluta försöka förbjuda.

Vänsterpartiet borde agera för att bredda möjligheterna att kopiera lagligt för personligt bruk, så att de också innefattar den vanliga fildelningen. Vi borde också göra det tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt. Gränsdragningen är inte självklar, men det behöver den egentligen inte vara. Det viktigaste är att lagstiftningen tillåter fildelningsnätverk som DC++ och BitTorrent, samtidigt som den hindrar flagrant kommersiella upphovsrättsbrott som att Volvo använder någons musik i sin reklamfilm utan avtal.

Det är inte en färdig helhetslösning, men det är en konkret början och ett bra första steg. Det sätter stopp för dagens ordning där hundratusentals människor ses som brottslingar. Vi kan utveckla det till en digital frihet, eller digital allemansrätt. Att ta del av kultur och mjukvara kan mycket väl vara en allmän fri- och rättighet, på samma sätt som rätten att plocka blåbär, att låna böcker, att få sjukvård eller en försvarsadvokat.

Jag yrkar
att vänsterpartiet tar ställning för breddade möjligheter att kopiera för personligt bruk och att det blir tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt.

Det här är den mest centrala motionen av de fem, och därför har det väckt uppmärksamhet i media att partistyrelsen rekommenderar bifall. Jag kan inte annat än instämma. Det här är helt i linje med Piratpartiets förslag till reformerad upphovsrätt.

A103 – TA STÄLLNING MOT DRM
Vänsterpartiet verkar hittills inte ha tagit ställning till DRM, dvs de tekniska system som begränsar användarnas möjligheter att hantera information på sin hårdvara. Framförallt används de som kopieringsskydd.

Det finns många skäl att vi borde stödja det arbete som pågår mot DRM. Ett är grundprincipen att användaren bör ha hela makten över sin dator – det ska inte vara så att det finns i praktiken obligatoriska program (t ex Windows) som gör saker användaren inte kan styra över. Ett annat är att det inte ska finnas hemligheter för dig på din dators hårddisk: du ska kunna veta vad dina program gör och läsa dina filer. Ett tredje är att DRM går ut på att medvetet sätta tekniska funktioner ur spel – en iPod har ”designats till att vara defekt”, så att det inte går att använda vilken mjukvara som helst med den.

Kanske måste det till lagstiftning för att få bukt med DRM-problemen, kanske räcker det med dagens tryck från missnöjda användare. Vi behöver hur som helst ett inriktningsbeslut i frågan.

Jag yrkar
att vänsterpartiet tar ställning mot DRM.

Precis. Lagar ska stiftas av riksdagen, inte av amerikanska storföretag som sedan ser till att upprätthålla dem med tekniska spärrar. Partistyrelsen föreslår att motionen bifalls, och det gör den alldeles rätt i.

A104 – TA STÄLLNING MOT MJUKVARUPATENT
Vi har redan agerat tydligt mot mjukvarupatent, men vad jag vet finns det inget kongressbeslut i frågan.
Det kan vara värt att förtydliga att det här inte påverkar upphovsrätten för mjukvara. Mjukvarupatent handlar om att monopolisera vissa praktiska lösningar, ofta sådana som är grundläggande för all programmering. Ett exempel är det pedagogiska knepet att visa användaren en mätare som sakta tickar upp till 100% när programmet installeras. Ett annat är att nätbutiken Amazon har ett patent på en viss metod för ”One-click shopping”. Vanliga filformat som .gif och .mp3 är patenterade, vilket begränsar möjligheterna att skriva program som hanterar dem.

Det är i praktiken omöjligt att utveckla mjukvara utan att använda en mängd metoder som är patenterade av någon någonstans. Därför är mjukvarupatent är ett direkt hot mot såväl fri programvara som mindre mjukvaruutvecklare. Microsoft och andra mjukvarubjässar kan alltid vid behov leta i sina arkiv och hitta några patent som en mindre konkurrent brutit mot, och stämma dem för det.

Hur Sveriges och EU:s lagstiftning ska se ut är tyvärr fortfarande en öppen fråga, på grund av starka påtryckningar från storföretagen. vänsterpartiets ställningstagande i debatten är viktigt.

Jag yrkar
att vänsterpartiet tar ställning mot mjukvarupatent

Partistyrelsen svarar:

Motionären föreslår att vänsterpartiet tar ställning mot mjukvarupatent.

Mjukvarupatent har precis som motionären beskriver inte med upphovsrätten vad gäller mjukvaran att göra. Istället handlar det om att försöka monopolisera vissa praktiska lösningar som kan vara grundläggande för all programmering. Det är återigen de stora mjukvaruföretagen som försöker tränga ut konkurrenter. Vi motsätter oss starkt denna avart av patent.

Partistyrelsen föreslår
att motion A104 bifalls.

Jag håller helhjärtat med både motionären och partistyrelsen. Båda har uppenbarligen förstått frågan. Bifall.

A105 – FÖR FRI PROGRAMVARA!
Vänsterpartiet har redan tagit bra initiativ med krav på öppen källkod i den offentliga sektorn. Vi skulle kunna bli bättre på området, och skärpa till profilen. Hittills har våra försök varit lite trevande.

Öppen källkod är bra, men det finns ett skarpare begrepp vi borde övergå till: fri programvara. För att programvara ska vara fri räcker det inte att det går att läsa källkoden – man måste också ha rätt att få ändra i den och sprida sin ändrade version. Begreppet fri programvara signalerar också en ideologisk inställning till att digital frihet är ett värde i sig: det uttrycks ofta med orden ”free as in free speech, not free beer”. Begreppet ”öppen källkod” kom till senare, mycket för att en del mjukvaruföretag hade svårt för den sortens starka fri- och rättighetstankar. De vill hellre ensidigt framhäva den praktiska, ekonomiska aspekten. Rörelsen för fri programvara betraktar dem ändå som viktiga allierade.

Free Software Foundation är en stiftelse som bildades 1985, och som varit en nyckelaktör i rörelsen för fri programvara. Bland annat har de hjälpt till att ta fram mycket av den programkod som ligger till grund för GNU/Linux. De har också spelat en viktig roll i att ta fram ett juridiskt skydd för fri programvara (kallat GPL). De spelar en viktig normerande, ideologisk roll i sitt sätt att definiera och argumentera för fri programvara. Vi borde förhålla oss till dem ungefär som vi gör till politiska aktörer som LO eller RFSU: inte ett okritiskt stöd till precis allt de tycker, men ett erkännande av att de är en viktig drivkraft åt rätt håll vars grundläggande målsättningar vi delar. FSF är noggranna i sin argumentation och i sitt agerande, och är starkt respekterade för sitt konsekventa, mångåriga arbete.

Vi kan vara de som introducerar termen fri programvara i den svenska debatten, på den partipolitiska nivån. Det skulle passa bra: även om man mycket väl kan vara borgerlig och förespråka fri programvara, får det en särskild klangbotten i ett öppensinnat socialistiskt sammanhang.

Konkret kan vi driva kravet att framförallt skolor, men också den övriga offentliga sektorn, ska övergå till att på sikt bara använda fri programvara. Det är vid det här laget ett högst realistiskt krav, och det finns en uppsjö av exempel på länder som är föregångare här. I vänsterpartiet använder vi redan själva fri programvara i arbetet med vår hemsida.

Jag yrkar
att vänsterpartiet stödjer utvecklingen av fri programvara, och betraktar Free Software Foundation som en viktig drivkraft, vars grundläggande målsättningar vi delar

Mikael von Knorring, Hägersten-Skärholmen

Det här är också en utmärkt motion, och jag är säker på att Richard Stallman skulle bli mycket glad om han läste den. Begreppet öppen källkod enligt den gängse definitionen innefattar ju i och för sig också rätten att ändra i koden och distribuera den vidare, men det stämmer att man genom att använda beteckningen fri programvara (som FSF förespråkar) lägger mer tonvikt på just frihetsaspekten, snarare än bara den praktiska nyttan med öppna program.

Själv brukar jag blanda beteckningarna friskt, men ofta använder jag orden ”frikod” och ”frikodare” när jag skriver om det här. Förutom att de ansluter till den terminologi som FSF rekommenderar, har de den rent praktiska fördelen att de är svenska ord som går att böja när man använder dem i text. Och om ordet ”frikodare” för tankarna till mer eller mindre bisarra sällskap med riter och traditioner som ter sig fullkomligt obegripliga för den oinvigde, är det inte alldeles säkert att man är på fel spår när det gäller att förstå hackerkulturen. 😉

Vänsterns partistyrelse understryker att v redan stödjer fri programvara/öppen källkod, men tycker att det blir för detaljerat i ett kongressbeslut att utnämna FSF till allierad organisation. Själv vet jag förstås ingenting alls om vilken praxis v brukar tillämpa just när det gäller detaljnivåer i kongressbeslut, men jag anar ett visst mått av försiktighet bakom ställningstagandet. Det tycker jag inte det finns någon anledning till. FSF har en självklar ställning inom hela hackerkulturen och frikodsvärlden, så jag ser ingen risk att man skulle hamna snett genom att se dem som allierad på det sätt som motionen föreslår. Jag tycker gott att kongressen kan bifalla den här motionen också.

Så för att sammanfatta: det här är bra motioner allihop.

Jag uppmanar vänsterpartiets kongress att bifalla motionerna A101 till och med A105. Det här är rätt väg mot framtiden. Arrr!

…………

Andra som skriver om ämnet: Esbati, Jörgen Boström, Opassande,

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, patent, mjukvarupatent, vänsterpartiet