”Kameraövervakning ger effekt” är rubriken på ett pressmeddelande från Brottsförebyggande rådet. De har gjort en utvärdering av ett stort antal vetenskapliga studier om effekterna av kameraövervakning. Men läser man pressmeddelandet verkar det som om studierna bygger på en felaktig statistisk metodik, som gör att man inte alls kan dra några sådana slutsatser.
När jag läste matematisk statistik för ungefär 25 år sedan hade vi ett seminarium där en statistiker och trafikforskare pratade om utvärdering av olika åtgärder i trafiken. Speciellt pratade han om att utvärdera så kallade viltspeglar, alltså stolpar med reflexer på som är tänkta att skrämma bort djur när det kommer en bil genom att se ut lite grand som rovdjursögon när strålkastarna lyser på dem.
Har viltspeglar någon effekt? var frågan.
För att svara på den frågan kommer man ju spontant på två tänkbara sätt att mäta. Endera väljer man ut ett antal likartade vägsträckor där hälften har viltspeglar och hälften inte har det, och kollar antalet viltolyckor under en viss period. Eller också tar man ett antal vägsträckor där man någorlunda nyligen har satt upp viltspeglar, och jämför antalet olyckor före och efter det att viltspeglarna kom dit.
Problemet är att de här två olika metoderna, som i en lekmans öron låter ungefär lika rimliga bägge två, ger helt olika resultat. Den första metoden, att jämföra olika vägsträckor under samma period, visar att viltspeglar i princip inte har någon effekt alls, sa statistiken. Men den andra metoden, där man jämför före och efter, indikerar att viltspeglar har effekt.
Vad beror det på, och vilket är mest rätt?
Jo, svarade statistikern, det beror på mekanismerna som styr uppsättandet av viltspeglar. Ibland blir det ju så att det råkar bli ovanligt många viltolyckor på en viss vägsträcka av rent slumpmässiga skäl, på grund av den statistiska variansen. Då är chansen stor att man sätter upp viltspeglar just där, eftersom det ser ut att vara ett olycksdrabbat vägavsnitt.
Men om det bara var statistiskt brus som gjorde att det var många olyckor där innan viltspeglarna sattes upp, då kommer ju antalet olyckor i nästa period att återgå till det normala. Gör man en jämförelse mellan före och efter kommer det se ut som att viltspeglarna hade effekt. Men det är en statistisk synvilla som beror på att mätmetoden är felaktig.
Jämför man före och efter skulle man ha fått klar en förbättring även om man inte hade gjort ett skvatt, eller hade låtit en shaman läsa besvärjelser över vägen eller hade satt upp skyltar på ryska där man uppmande älgarna att ta det försiktigt.
Det korrekta sättet att mäta är att titta på olika jämförbara platser under samma tidsperiod.
Den här observationen om statistiska metoder gäller även för övervakningskameror. Nu har jag förstås inte läst någon av undersökningarna, så jag kan inte vara helt säker på vilken metod som har använts för att utvärdera övervakningskamerorna. Men texten i notisen får det att verka som att det är just före och efter man har jämfört:
På de platser som kameraövervakades (41 studier) sjönk brottsligheten med 16 procent. Bäst fungerade systemet på parkeringsplatser (6 studier) där brottsligheten sjönk med 51 procent.
Där gatubelysningen förbättrades (13 studier) minskade brottsligheten med 21 proc.
Om det är så här jämförelserna har gått till kan man egentligen inte dra några särskilda slutsatser alls av undersökningarna. Möjligen kan man dra slutsatsen att är effektivare att förbättra gatubelysningen än att sätta upp kameror, men det är inte ens säkert att någon av åtgärderna har någon egentlig effekt alls. Det enda man kan säga säkert är att övervakningskameror i vart fall inte leder till några dramatiska sänkningar av brottsligheten generellt.
Det här kan vara bra att ha i minnet när man diskuterar övervakning. Huvudargumentet mot att sätta upp kameror i varje husknut är förstås att man måste göra en rimlig avvägning mellan att bekämpa brott och att respektera medborgarnas rätt till ett privatliv. All kameraövervakning behöver inte vara fel, men det är i vart fall fel att kameraövervaka allt och alla alltid.
Men om man inte ens kan visa att kamerorna är effektiva, då finns det ju ännu större anledning att ifrågasätta en alltför utbyggd kameraövervakning av allmänna platser. Är man inte säker på att någon av åtgärderna leder till en minskning av antalet brott, då verkar det betydligt rimligare att satsa på gatubelysning istället. Den ökar ju åtminstone trivseln på gator och torg, vilket man inte direkt kan säga om närgångna storebrorsögon i lyktstolparna.
…………
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, integritet, statistik, brottsförebyggande rådet
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
Christian Engström, Pirat 
Strängt taget behöver man ju inte jämföra olika vägsträckor (eller brottsplatser) samtidigt. Precis som olycks- och brottsfrekvenserna varierar slumpmässigt med tiden, så varierar de med platsen, även när vägsträckorna är ”jämförbara” inbördes.
Felet med före-efter-metoden är inte att man mäter vid olika tidpunkter, utan att man som du påpekar har gjort ett skevt urval av platser att mäta på, nämligen just de platser där man nyligen har haft olyckstoppar. Det är som att försöka förutsäga ett valresultat genom att enbart intervjua väljare som röstade på regeringspartiet i förra valet. För att erhålla ett representativt urval av vägsträckor att mäta på måste man bortse från tidigare olycksstatistik, men det går alldeles utmärkt att blanda mätningar som gjordes förra veckan med sådana som är tio år gamla, förutsatt att man har mätt samma sak.
Jag har inte heller tagit del av undersökningarna, men förutom ett förmodat skevt urval (alltså enbart platser där det tidigare inträffat många brott; jag skulle inte tro att man bemödar sig om att sätta upp kameror där inga brott inträffar bara för att ha något att jämföra med) så förefaller urvalet alldeles för litet. Skall jag tolka ”6 studier” som att det gäller sex parkeringsplatser, samtliga med nya övervakningskameror? Att man sedan redovisar minskningen av antalet brott (”51 procent”) med två gällande siffror är närmast att klassa som bedrägeri, när det är högst en gällande siffra i ”6 studier”. Det är som att företa en vallokalsundersökning i ett distrikt med extremt lågt valdeltagande, intervjua de sex uppretade väljare som hängt på låset för att rösta redan på morgonen, och av det försöka dra någon slutsats om inte bara hur nästa kommunstyrelse kommer att se ut, utan även antalet mandat för varje parti!
Det skulle vara intressant att se en statistisk undersökning av ett eventuellt samband mellan å ena sidan graden av övervakning och å andra sidan hur kulturliv, politik och näringsliv utvecklas i de berörda samhällena, men den lär dessvärre ta några hundra år att genomföra om vi inte nöjer oss med att studera de mer primitiva övervakningstekniker som har förekommit sedan medeltiden. Jag är inte säker på att en kamera i varje gathörn riktigt kan jämföras med en präst i varje socken.
Kommentar av Anders Andersson — 11 december 2007 @ 15:53
Sen finns ju möjligheten också att kamerorna flyttar brottsligheten utan att minska den. Om det händer är det ju ingen vinst alls för samhället som helhet.
Kommentar av Erik — 12 december 2007 @ 1:10