Varför står Piratpartiet så ensamt i kampen mot storebror?

Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl skrev en mycket läsvärd krönika igår: De vi kallade foliehattar hade rätt.

Sandahl konstaterar att Facebook och andra stora nätföretag har en närmast kuslig förmåga att föreslå vänner som vi faktiskt vet vilka de är. Det beror på att Facebook och andra har så mycket information om oss att de på många sätt vet mer om vilka vi är och vad vi vill än vad vi själva gör.

Och det inte stannar vid att Facebook vet allt om oss. Genom Edward Snowden vet vi dessutom att Facebook och de andra samarbetar med FBI:s och NSA:s övervakningsprogram, och ger all information de har om oss vidare till de amerikanska övervakningsmyndigheterna.

– Men ändå blir det inga folkstormar, noterar Ronnie Sandahl, och summerar läget så här:

På bara några år har övervakningssamhället blivit långt värre än vi någonsin kunnat ana. De piratpartister vi en gång kallade foliehattar och rättshaverister fick rätt. Dessvärre fick även vi kritiker rätt på en punkt: Merparten av deras väljare struntade i nätdemokrati. När streamingtjänster e­rbjöd dem all världens musik gratis övergav de skeppet, och Pirat­partiet sjönk.

Det som såg ut att bli min generations stora politiska fråga är nu ingenting, en historisk parentes.

Och den sköna nya värld är vår, dörren står vidöppen.

Dessvärre har han i huvudsak rätt i sin beskrivning av hur det står till med övervakningsfrågorna i den politiska debatten idag. Det stämmer att Piratpartiet konsekvent har varnat för övervakningssamhället, och att vi ofta blivit kallade foliehattar och rättshaverister. Och det stämmer också att vi nu har fått bekräftat, både genom Snowden och andra, att allt vi piratpartister varnat för med övervakningen är sant.

På många punkter visar det sig att övervakningssystemen som redan finns på plats till och med är värre än vad vi pirater varnade för. Om Piratpartiet gjorde en missbedömning under FRA-striden 2008 var det att vi underskattade hur långt det redan hade gått. Och under åren som gått sedan dess har övervakningen byggts ut ännu mer.

Men ändå blir det inga folkstormar.

När Sandahl skriver att merparten av Piratpartiets väljare struntade i nätdemokrati och övergav skeppet när det kom streamingtjänster, är det kanske en lite tillspetsad formulering. Och ryktet om att Piratpartiet skulle ha dött är överdrivet.

Vi ställer upp riksdagsvalet nu på söndag den 14 september, och i ett antal landsting och kommuner. Just nu sliter vi med att se till att vi kan distribuera valsedlar till de 6000 vallokalerna på söndag. Det är ett jättejobb som kräver många aktiva medlemmar spridda över landet, men vi har gjort det förut, och vi kommer att lyckas med det även den här gången. De 1500 förtidsröstningslokalerna som öppnade för ett par veckor sedan har vi klarat av, tack vare alla våra fantastiska gräsrotsaktivister.

Så vi pirater har inte slutat kämpa. Men det är alldeles sant att vi för tillfället kämpar i närmast total mediaskugga. Ronnie Sandahls krönika är en av mycket få redaktionella artiklar som över huvud taget nämner Piratpartiet nu inför valet. Övervakningsfrågan är just nu så långt ifrån att vara i fokus som tänkas kan, trots allt som avslöjats.

Ska man summera läget i den allmänna politiska debatten just nu, i Sverige september 2014, har Sandahl rätt i att det ser ut som att det som borde har blivit vår generations stora politiska fråga är ingenting, och bara en historisk parentes.

Om så blir fallet, då står dörren till Den Nya Sköna Värld mycket riktigt vidöppen.

Piratpartiets partiledare Anna Troberg kommenterar Ronnie Sandahls krönika i ett argt blogginlägg, och menar att det är orättvist att kritisera just Piratpartiet för att övervakningsfrågorna inte är hetare i den politiska debatten. Vi är ju det enda parti som konsekvent har gjort precis allt vi har kunnat komma på och haft resurser till för att få fart på debatten om övervakningen. Det har Anna alldeles rätt i.

Men jag uppfattar det inte alls som att Sandahl kritiserar Piratpartiet. Vi är ju som sagt de enda som konsekvent och med en dåres envishet har fortsatt driva övervakningsfrågan med högsta prioritet. Frågan är bara varför vi är så ensamma om det.

Det är en mycket berättigad fråga som Sandahl ställer, men det är inte Piratpartiet som blir svaret skyldigt. Det är alla andra politiska aktörer som borde ta sig en funderare.

Under tiden fortsätter Piratpartiet att göra vad vi kan. Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat. Vi piratpartister har inte slutat kämpa.

Vi säger nej till massövervakningen, och har istället en positiv vision för vilken sorts samhälle vi vill bygga med den nya tekniken. Vi tar framtiden på allvar, och vi kommer fortsätta slåss för friheten i det framväxande informationssamhället.

Rösta på Piratpartiet i valet nu på söndag.

Läs krönikan De vi kallade foliehattar hade rätt