Hemlighetsmakeriet från ACTA fortsätter i TTIP

Seminarium i EU-parlamentet om det kommande TTIP-avtalet mellan EU och USA

TTIP är den nya bokstavsförkortningen att hålla ögonen på för alla som följde eller deltog i protesterna som stoppade ACTA-avtalet förra året. TTIP står för Transatlantic Trade and Investment Partnership, och är tänkt att bli ett stort ”frihandelsavtal” mellan EU och USA.

Frihandel är någonting jättebra, men som vi vet från ACTA-avtalet (som ju också kallades för ett handelsavtal) används den rubriken gärna på avtal som inte har något med vare sig handel eller frihet att göra. ACTA var bara ett försök att smyga in lagstiftning bakvägen genom att förhandla bakom stängda dörrar och sedan ställa de folkvalda lagstiftarna (riksdag och EU-parlament) inför mer eller mindre fullbordat faktum.

Vi lyckades stoppa ACTA tack vare en kombination av intensivt arbete inne i EU-parlamentet och ett stort antal engagerade medborgare som protesterade mot avtalet genom att demonstrera på gatorna i isande vinterkyla och kontakta sina parlamentariker och berätta sin mening. Det var en stor seger.

Men lobbyisterna som vill inskränka friheten på nätet ger aldrig upp.

Det nya TTIP-avtalet ska precis börja förhandlas mellan EU och USA, så det är ännu väldigt tidigt i processen. Det är bra. Ju tidigare vi kommer in i den politiska processen, desto större chans har vi att påverka och vinna.

Förhandlingarna har inte börjat ännu, utan det som diskuteras just nu är hur förhandlingsmandatet ska se ut och hur förhandlingarna ska gå till.

Idag var jag på ett seminarium om TTIP, ordnat av den holländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake.

Det var ett mycket bra seminarium, där bland annat en representant från EU-kommissionen som kommer att sköta förhandlingarna deltog. Han försäkrade upprepade gånger att ”IP-kapitlet” i det nya TTIP-avtalet inte alls kommer att vara som ACTA, utan vara fullständigt harmlöst på alla sätt.

Men TTIP-förhandlingarna kommer att skötas bakom stängda dörrar på precis samma sätt som ACTA-avtalet.

EU-kommissionen ber oss alltså lita på dem, men tänker inte offentliggöra några förhandlingsdokument, precis som man inte gjorde med ACTA.

Både jag, Marietje Schaake, två av de andra panelisterna och flera företrädare för olika aktivistorganisationer påpekade att det kommer att bli mycket svårt för EU-kommissionen att undvika att upprepa ACTA-fiaskot om de fortsätter vara lika hemlighetsfulla som förra gången.

Det är inte acceptabelt att internationella avtal som påverkar friheten på internet förhandlas fram i hemlighet.

Och det räcker inte med att EU-kommissionen säger trevliga saker muntligt, samtidigt som de vägrar att visa dokumenten. Tyvärr är vi inte så många som litar på EU-kommissionen i de här frågorna, efter våra erfarenheter från ACTA.

Det är möjligt att det som EU-kommissionen säger är sant. Men får vi inte se pappren kommer vi aldrig att kunna veta det förrän det är för sent.

Måste vi döda det här avtalet också så gör vi det, skrev jag i en debattartikel i The Parliament Magazine för någon månad sedan.

Det är visserligen flera år tills det (eventuellt) kommer att finnas något färdigt avtal att ta ställning till och/eller protestera mot. Men det är nu i början av processen som EU och USA har chansen att välja ett annat upplägg än de hade för ACTA.

Jag hoppas att EU-kommissionen tar sitt förnuft till fånga och berättar för USA att det inte funkar politiskt att försöka köra samma hemlighetsmakeri en gång till.

…………

Andra om ämnet: FFII