Yttrandefrihet är idioters rätt att ha fel (och det är bra)

Vi måste stå ut med lite skitstank för att inte förlora viktigare värden

Storbritanniens premiärminister David Cameron vill begränsa olämpliga åsikter på nätet. Det är en mycket dålig idé. Jag återpublicerar ett inlägg jag skrev 2007:

Yttrandefrihet är att idioter ska har rätt att säga saker som är helt fel. Saker som är direkt anstötliga. Saker som alla vettiga människor inser är fullständigt uppåt väggarna.

När yttrandefriheten försvaras i högtidstal brukar man använda tjusigare beskrivningar av vad yttrandefrihet är för något. Men definitionen ovan är bättre, för den sätter fingret på det enda som är kontroversiellt med yttrandefriheten.

Det är ju bara saker som man uppfattar som fullständigt fel som man vill förbjuda. Ingen blir upprörd över att någon annan säger att det är bra med motion och nyttigt att äta grönsaker, även om den som säger det är världens mest odemokratiska eller rasistiska eller homofoba eller våldsglorifierande person eller organisation. Om det så var Hitler själv som bodde i en tvåa i Bagarmossen, skulle ingen vilja förbjuda honom från att framföra åsikten att det är bra att bygga mera motorvägar. Det är bara åsikter som är anstötliga och alldeles uppenbart tokfel som någon vill stoppa.

Och det är också bara folk som man uppfattar som fullständiga idioter som man vill inskränka yttrandefriheten för. Om någon samhällsdebattör som man normalt har respekt för plötsligt skriver något som är helt uppåt väggarna, då vill man ju inte förbjuda honom att yttra sig för det. När någon som man ser som en icke-idiot säger nånting totalknasigt blir ju ens spontana reaktion att man vill debattera med honom, inte få honom att bli tyst genom förbud.

Så det är bara när folk som man uppfattar som idioter säger saker som man uppfattar som fullständigt fel som frågan om man inte borde förbjuda dem att yttra sig kommer upp. Alla andra uttalanden är redan fredade automatiskt. Så är det både i Sverige och Kina och Nordkorea idag, och så var det även i Stalins Sovjet och Pinochets Chile. Det är inte där skiljelinjen mellan öppna och slutna samhällen går.

Så vad är det då för bra med att tillförsäkra idioter rätten att sprida dynga offentligt? Två saker:

1. Ibland har idioterna rätt. Katolska kyrkan tyckte att Galileo var en samhällsfarlig idiot som hade fel, och Sovjetregimen tyckte att Solzjenitsyn passade bäst på mentalsjukhus. Det tycker inte vi idag.

I princip alla stora samhällsförändringar börjar med en idé som de allra flesta tycker låter helt fel när de hör den första gången. ”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win” sa Gandhi. Om vi förbjuder alla dåliga idéer, kommer vi också att förbjuda alla riktigt nya bra idéer. Helt enkelt för att de flesta kommer tycka att de ser dåliga ut när de först ser dem.

I ärlighetens namn ska man förstås påpeka att det är tämligen ovanligt att tankar som ser riktigt dåliga ut i själva verket är bra. Det allra mesta som ser ut som ren dynga är ren dynga. Men det är i den här gödselstacken som frön till nya sanningar först dyker upp, så vi måste stå ut med lite skitstank för att inte förlora viktigare värden.

2. Det blir för kladdigt att få tyst på dem. Det är den andra anledningen till varför yttrandefrihet är bra. För om det finns nånting som vi kan lära av både vår historia och vår samtid, då är det att det inte räcker med ett par lagparagrafer på ett papper för att få tyst på folk som har fått för sig att de vill säga någonting.

Det går åt väldigt mycket våld från samhällets sida om man ska lyckas tysta alla sina kritiker. Någon som vet mer om Kina än jag kanske kan ge en uppskattning på hur många politiska feltänkare regimen har fängslat, men man kan i vart fall konstatera att det inte har räckt för att utplåna all kritik. Ska man få ordning på vad folk säger duger det inte med silkesvantar. Människor fortsätter propagera för homosexuellas rättigheter i arabdiktaturer där regimen är beredd att stena dem.

Om staten menar allvar med att den vill få tyst på en viss åsikt, då får den lov att visa att den är beredd att ta till våld om det behövs. Och när staten väl har sagt A, då ökar risken för att den också kommer att känna sig tvingad att säga B. När det inte räcker med dagsböter för att få tyst på någon, då får man väl ta till fängelse. Men för varje samhällsfarlig idiot man sätter bakom lås och bom, blir det åtminstone ett dussin personer som har fått en nära vän eller familjemedlem fängslad av staten för sin åsikt. Om en eller två av dem blir aktivister i sin tur, då är det inget konstigt med det. Och så är våldsspiralen igång, och staten tvingas ta i ännu hårdare för att slippa känna sig besegrad.

Det här tycker jag man ska ha i åtanke när det rapporteras att EU har bestämt att det ska bli olagligt att förneka förintelsen, alltså just Hitlers folkmord på 30- och 40-talen. Bland annat Tyskland har redan ett sådant förbud.

Förintelseförnekarna är utan tvekan idioter, och de har utan tvekan fel. Men tar vi bort deras rätt att fortsätta vara idioter som har fel offentligt, då säger vi att yttrandefriheten inte är värd att försvara i den enda situation där den behövs. Som skydd för tankar som makten finner anstötliga, vare sig de är rätt eller fel.

I Tyskland 1943 var det förbjudet att säga att nazisterna höll på med folkmord. I Tyskland 2007 är det förbjudet att säga det motsatta. Men principen är precis densamma. Staten bestämmer vad invånarna får säga och inte säga.

Jag är alldeles säker på att de EU-parlamentariker som röstade för ett åsiktsförbud om förintelsen i EU gjorde det i tron att det är en bra symbolhandling för det öppna demokratiska samhället. Men det är precis tvärtom. När man väl har ruckat yttrandefriheten en gång, då har man inte längre något principiellt skäl att inte göra det en gång till. Och en gång till, och en gång till.

Att införa lagstiftning om vilka uppfattningar man får ha om nazismens gärningar är inte att ta avstånd från det som Hitler stod för. Det är att ta ett steg i hans fotspår. På en väg som är känd för att varje steg lätt leder till nästa.

…………

Uppdatering: la till ”(och det är bra)” i rubriken, för att inte ge fel intryck för dem som bara läser rubriken och inte själva artikeln.

Andra som skriver om yttrandefriheten på nätet: Anna Troberg, Henrik Alexandersson, Kulturbloggen, Malin Lernfelt, Unni Drougge, Magnihasa, Anders Mildner, SvD, SvD, Helsingborgs Dagblad, Helsingborgs Dagblad, Jinge, Tankar i gryningens ljus, Radikalen, Simon Lindgren och Ann Helena Rudberg

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik