Lagar ska följas med urskiljning

Makt som hobby, Tönis Tönisson 1978

Det har uppstått en diskussion om huruvida man har moralisk skyldighet att följa alla demokratiskt beslutade lagar, även de som man tycker är olämpliga eller rent av farliga.

Debatten började med att The Pirate Bay’s tidigare talesperson Peter Sunde (Brokep) presenterade en teknisk idé om ett system för att göra det lätt för vanliga medborgare att undgå FRA:s avlyssning.

Det fick Andreas Ekström att skriva att han tyckte att det var odemokratiskt att inte följa alla lagar, eller att försöka kringgå dem.

Den ståndpunkten fick i sin tur många andra att reagera, bland annat Rick Falkvinge, Olof Bjarnason, Isak Gerson, Intensifier, Rosa utsikter, Rosa utsikter (igen), Opassande, Skivad lime, Scaber Nestor, Lake, Calandrella och Sagor från livbåten. Allt som allt en mycket livlig och intressant debatt.

Själv vill jag bidra med ett avsnitt ur boken Makt som hobby av Tönis Tönisson, som jag tycker summerar svaret perfekt:

Moralen är ditt ansvar, inte moralisternas

Moral i praktiken kan inte vara annat än egna värderingar under eget ansvar. Och egna värderingar bygger vi på privata känsloupplevelser. I sista hand är därför all praktisk moral i någon mening privat och subjektiv – det egna samvetets friska röst i motsats till ängslig skuldmedvetenhet inför andras värderingar. Den är absolut ingenting att skämmas för, vad andra människor än kan få för sig att säga.

Det är klart att vårt privata moralsystem inte kan ge garantier mot klavertramp. Det är oroande. Men det officiella systemet ger lika dåliga garantier. Det går inte så bra för den som alltid obrottsligt följer budet ”du skall inte stjäla”, och råkar bli instängd i ett livsmedelslager över julisemestern. Den som av princip aldrig stjäl, ljuger, begår hor eller går mot röd gubbe, är ett allmänfarligt nöt. Oberoende av vad folk i ”ansvarsställning” säger, är vi i sista hand alltid själva ansvariga för vad som sker – både för våra handlingar och vår brist på handlingar.

Omvärlden accepterar aldrig ursäkten ”Jag följde bara lagar och förordningar”, när fosterskadorna, atomkraftkatastrofen eller storkriget är ett faktum. Den gör det lika lite i de små frågorna – den missade exportordern för att jag inte mutade ämbetsmännen, det dåliga betyget för att jag var den ende som inte fuskade på skrivningen.

Om jag anser att föreskrifterna i ett visst läge är fel, är det min plikt att åsidosätta dem – det lärde sig varenda krigsförbrytare innan han hängdes. Innan de sköts, lärde sig å andra sidan åtskilliga motståndsmän motsatsen.

Av det kan vi för vår del lära att det visserligen ofta är oklokt att följa av andra uppställda lagar, förordningar och moralregler, men att det ofta är lika oklokt att göra det till ett herrans spektakel att inte följa dem. Om jag står och väntar på grön gubbe klockan tre på natten på en otrafikerad gata är jag ett fån. Men jag bör verkligen spärras in om jag inte väntar tills polisbilen har åkt förbi.

De flesta saker som du tycker är rimliga, men som förbjuds av i ditt tycke larviga regler, kan du utan vidare göra med lite diskretion och sinne för praktiska finesser. I ett lite mera allmänmänskligt perspektiv – mot bakgrund av historiska massmord och andra risker med att vara följsam med makthavartänkandet – är det till och med din plikt. Det en smula kaotiska samhället, där ingen tar reglerna riktigt på allvar, är långt hälsosammare för dess invånare och grannar än den preussiskt effektiva staten.

Det vanliga motargumentet brukar vara: ”Men hur kommer det gå om alla gör så?” Svaret är enkelt: Det kommer alla aldrig att göra, i vart fall inte samtidigt.

De flesta kommer alltid att följa gängse regler, delvis av lättja, delvis därför att det beteendet som för tillfället är lämpligast råkar sammanfall med reglerna. Vad man än må tycka om reglerna är de oftast – statistiskt sett – en god sammanfattning av hur det i de flesta fall är förnuftigt att bete sig. Men det faktum att det i de flesta fall bara ställer till med en massa trubbel att gå i säng med grannens äkta hälft, betyder inte att just ni inte kan få ert sexualliv förnyat av några samlag i skogen och i garaget.

Det som är bra och det som är dåligt är något som du måste avgöra alldeles på egen hand. Det måste du alltid göra – även om du vanligen följer regler av ohejdad vana. För du ställs till svars i livet för dina handlingar. Det är ingen som i efterhand är intresserad om de kom till av lust att följa regler, eller av lust i sig.

Livet är lyckligtvis alltför komplicerat och variationsrikt för att det ska gå att sammanfatta i tio tumregler eller ens i hyllmetrar av lagböcker. Att sen de flestas privata moraliska värderingar sammanfaller med de flesta andras i enklare fall, är bara naturligt. Vi får alla livserfarenheter i växelverkan med varandra.

En sammanfattning av den tjusiga tiraden ovan skulle kunna göras i följande grundsats: Det enda i längden hållbara moralsystemet för dig är ditt eget privata system.

Du har följaktligen all rätt i världen att själv vara domare över ditt beteende, dina tankar och dina känslor utan att känna skuld inför någon annan. Det är du och ingen annan som har det fulla ansvaret för följderna.

Vi hade ungefär samma diskussion om lagar och moral i Piratpartiets forum 2006, och jag postade det här avsnittet ur Makt som hobby även då.

Själva boken är inte lätt att få tag på, eftersom den gavs ut 1978 och tycks vara ett föräldralöst verk nu. Det är synd,
Själva boken går numera att köpa igen som print-on-demand (googla). Det är bra, för den är väldigt läsvärd i sin helhet. Och just det här avsnittet tycker jag slår huvudet på den så kallade spiken till 100%.

Laglydighet är nog bra i de allra flesta fall, men som allting annat måste det tillämpas med omdöme och urskiljning. Den som är beredd att slaviskt följa varje lag som kan tänkas bli antagen är en samhällsfara, och absolut inget moraliskt föredöme.

Det är hur lätt som helst att räkna upp exempel på lagar som själva varit direkt omoraliska, både i vår egen tid i andra länder, och i vårt eget land i historien. Att påstå att just Sverige just nu skulle ha uppnått ett plötsligt tillstånd av perfekt lagstiftning faller på sin egen orimlighet. FRA-lagen är bara ett exempel på motsatsen.

Självklart är det moraliskt rätt att försöka kringgå FRA-lagen på alla sätt man kan, och att hjälpa andra att göra detsamma. Om det är realistiskt rent tekniskt när man tittar på detaljerna, tycker jag att Peter Sundes idé låter alldeles utmärkt.

Förutom att det är bra i sig om människor som behöver skydda sin anonymitet kan göra det rent praktiskt, hjälper den här typen av konstruktiv teknisk aktivism till att hålla frågan levande politiskt.

För på sikt är målet förstås att få lagen ändrad och FRA nedlagt. Det kan vi bara uppnå på politisk väg. Men den vägen kan vi.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet den 19 september i år.

…………

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik