 ; |
| Ulf Bernitz, professor emeritus |
Forskaren Robin Lööf vid Europeiska universitetet i Florens har anmält FRA-lagen till EU-kommissionen för att den bryter mot den fria rörligheten för tjänster inom EU, rapporterar DN , Sydsvenskan och andra tidningar via TT.
Det här är en mycket bra invändning, som regeringen uppenbarligen inte tänkte på i sin iver att pressa igenom lagen.
Professor Ulf Bernitz vid Juridiska institutionen vid Stockholms Universitet håller med, enligt TT-telegrammet. För dem som inte känner igen namnet, har Ulf Bernitz en ranking som är bara aningen under Gud inom det här juridiska området, så när han uttalar sig som han gör kan man räkna med att det är som han säger.
– Pwn3d, Reinfeldt! skulle han ha sagt om han hade tillhört den datorspelande generationen istället för att vara professor emeritus.
Den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer är själva kärnan i EU-samarbetet. I det här fallet handlar det om den fria rörligheten för tjänster. Företag i andra medlemsstater som säljer tjänster ska ha rätt att konkurrera på den svenska marknaden på samma villkor som svenska företag, och svenska tjänsteföretag får inte missgynnas om de vill försöka sälja sina tjänster i andra EU-länder.
Det här gäller bland annat för advokatbyråer. Svenska advokatbyråer ska ha rätt att erbjuda sina tjänster i exempelvis Tyskland, och tyska byråer får inte missgynnas om de vill erbjuda tjänster i Sverige.
Men FRA-lagen missgynnar utländska advokatbyråer på ett sätt som är alldeles uppenbart (när någon väl har påpekat det). All mejlkorrespondens och alla telefonsamtal som går över gränsen ska ju bli lovligt byte för FRA att spana på och avlyssna enligt FRA-lagen. Ajöss med rätten att kommunicera förtroligt med sitt juridiska ombud om man är dum nog att välja en utländsk byrå, säger FRA-lagen.
Så får man inte lagstifta enligt EG-rätten. Bakläxa, hemanmärkning och kvarsittning för alla ministrar som brukar sätta en ära i att Sverige ska vara lydigaste eleven i EU-klassen. Så här går det när man försöker smussla igenom förslag utan att tillåta en öppen debatt. Pinsamt men välförtjänt bakslag för regeringen som la propositionen.
Naturligtvis kan man invända att det finns betydligt värre problem med FRA-lagen än att den missgynnar utländska advokater som vill ragga kunder i Sverige. Så är det förstås. Men det viktiga är att lagen upphävs innan den träder i kraft, oavsett anledning. Det spelar ingen roll vad katten har för färg så länge den fångar möss.
Det här är en bra vinkel eftersom den ger regeringen en ursäkt att be riksdagen upphäva lagen och ändå rädda lite av sin prestige. Och som jag tolkar Fredrik Reinfeldts agerande i den här frågan tycks det ju bara vara prestige som han bryr sig om.
Nu har han en chans att ta sig ur hörnet han har målat in sig i genom att hänvisa till en teknikalitet som hade blivit bortglömd i lagen, snarare än att behöva erkänna att han varit på väg i helt fel riktning hela tiden. Är han smart tar han den chansen. Annars fortsätter han att undergräva förtroendet för sin regering, och i förlängningen tillfoga hela borgerligheten kanske obotlig skada inför valet 2010. Den som lever får se.
…………
Andra som kommenterar nyheten: MinaModerataKarameller, Krassman, Drottningsylt, Salubrin, Bloggtidningen, Opassande, Henrik Alexandersson, Mårten Schultz
Uppdatering 14 augusti: Expressen (ledare), Jonas Morian
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, integritet, privatliv, fra, fredrik reinfeldt, eu
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
Christian Engström, Pirat 
Med tanke på de sista 2 styckena i din postning kanske man ska vila på hanen i nån dag….
Kommentar av Hans J — 13 augusti 2008 @ 12:37
Men en väldigt stor del av inhemsk trafik går ju också fram och tillbaka över gränsen. Fördelen med att befinna sig inom Sverige kan ifrågasättas.
Kommentar av ctail — 13 augusti 2008 @ 12:54
En sådan här anmälan är precis vad jag hade hoppats på.
Det är förstås inte bara advokatbyråer som berörs av FRA-lagen när de behöver kommunicera över Sveriges gräns. Det EG-direktiv som ligger till grund för den svenska personuppgiftslagen (och därmed även för den specialversion av lagen som FRA nu har erhållit) tillkom med det uttryckliga syftet att underlätta handel med och andra överföringar av personuppgifter mellan EU:s medlemsstater, som en del i förverkligandet av den inre marknaden. Det går liksom inte för ett datorleverantör att lägga ut kundsupporten på ett företag i ett annat land, om olika nationella lagar hindrar honom att överföra de för verksamheten nödvändiga kunduppgifterna tillsammans med uppdraget. Inte heller skall kunderna behöva tveka att handla av honom för att de befarar att kunduppgifterna skall komma på vift så snart de passerar en landsgräns.
Tänk om Norrbottens län hade haft andra bestämmelser än resten av Sverige rörande behandling av personuppgifter; hur många teletjänstföretag skulle då ha etablerat sig i Arjeplog och Haparanda?
När man skrev personuppgiftsdirektivet var det rimligen problemet med länder som har en lägre skyddsnivå än uppgifternas ursprungsland man tänkte på. FRA-lagen tillför ett nytt och förmodligen oväntat problem, nämligen att skyddsnivån i ursprungslandet sänks för personuppgifter som exporteras till något annat land, även om det andra landet skulle tillämpa samma skyddsnivå som ursprungslandet. Det är själva gränspassagen som har blivit riskabel, inte hanteringen i det andra landet.
Även om FRA faktiskt inte skulle avlyssna det här omfattande utbytet av personuppgifter över gränserna, så utgör det ett möjligt handelshinder redan att kunderna tror att de är avlyssnade, eftersom det får dem att föredra inhemska tjänsteföretag framför utländska. FRA-lagen är på god väg att neutralisera själva tanken med och de väntade effekterna av personuppgiftsdirektivet, även om man till synes har följt lagens bokstav. Detta borde få inte bara EU-kommissionen, utan även EG-domstolen, att se rött.
Kommentar av Anders Andersson — 13 augusti 2008 @ 13:00
Kan någon vara snäll och förklara hur en signalspaningslag ska vara utformad, där garanterat ingen advokatbyråkommunikation riskerar att inhämtas? Även med en gedigen kontroll av sökbegrepp, och en ordning där operatörerna svarar för urvalet kan det väl råka finnas en advokat i andra änden av tråden?
Detta torde för övrigt också kunna inträffa vid vanlig telefonavlyssning i polisens regi. Även i det fallet måste trafiken förstöras, men det anser alltså anmälaren inte vara tillräckligt. Då borde han väl även anmäla den vanliga tvångsmedellagstiftningen?
Kommentar av Johan L — 13 augusti 2008 @ 13:59
”Kan någon vara snäll och förklara hur en signalspaningslag ska vara utformad, där garanterat ingen advokatbyråkommunikation riskerar att inhämtas? Även med en gedigen kontroll av sökbegrepp, och en ordning där operatörerna svarar för urvalet kan det väl råka finnas en advokat i andra änden av tråden?”
Vad jag har förstått så skall man förstöra kommunikation mellan advokater och deras klienter. Det kommer att bli mycket som skall förstöras, för vad kan väl vara mer intressant än advokater som kommunicerar med eventuella brottslingar och terrorister.
Kommentar av Kålan — 13 augusti 2008 @ 14:55
@Johan L:
Den ska vara utformad så att militären bara har rätt att signalspana på andra militärmakters kommunikation via radio. Det är det som är signalspaning. Den här verksamheten behöver inte ens lagregleras utöver vad som finns idag, så det behövs ingen FRA-lag av den anledningen.
All avlyssning av den egna befolkningen ska skötas av polisen (öppna eller säpo) efter beslut i domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel, grundat på brottsmisstanke i det enskilda fallet. Lagstiftning som reglerar det här finns redan, så det behövs ingen FRA-lag för det heller.
Inte svårt alls. Upphäv FRA-lagen från den 18 juni, för över de delar av FRA som (eventuellt) sysslar med legitim verksamhet till försvaret, och ställ FRA:s nuvarande ledning inför rätta för de brott de har begått under de senaste 20 åren.
Det handlar bara om att skilja på militär signalspaning i syfte att hålla koll på andra länders militärmakter, och civil avlyssning i syfte att beivra brott. Tricket som FRA-förespråkarna använder är att blanda ihop de två verksamheterna, och sedan hoppa mellan definitionerna när de argumenterar för att införa massavlyssningen av den egna befolkningen.
Det kanske ursprungligen var en bra plan för att lura oss medborgare, men nu när vi har upptäckt finten funkar den inte. Problemet för Reinfeldt är bara att han inte har någon plan B, men ändå (av okänd anledning) har låst sig vid att försöka införa massavlyssningen i alla fall.
Hittar han inte ett sätt att ta sig ur den här knipan ganska snart kommer han att tillfoga de borgerliga partierna så mycket skada att de inte kommer ha en chans på regeringsmakten under en generation framåt, tills det har kommit in nya människor i partiledningarna och väljarna har glömt sveket de utsattes för den här mandatperioden.
Det skulle vara mycket olyckligt inte bara för alla väljare på den borgerliga sidan, utan också för Sverige som nation. För att demokratin ska fungera i praktiken måste det finnas två tänkbara regeringsalternativ. Om Reinfeldt lyckas radera ut det borgerliga regeringsalternativet kommer det inte finnas någon kraft som håller sossarna på mattan när de väl fått makten 2010. Det tror jag inte alls vore bra, som sagt.
Kommentar av Christian Engström — 13 augusti 2008 @ 15:03
Anmälan är ju både totalt bisarr och alldeles underbar. På nåt sätt visar den väl att om man ger sig på, i en demokrati, så totalt grundläggande rättigheter som brevhemligheten så är det fullständigt oförutsägbart vilka konsekvenser det får för lagstiftningen. Allt, precis allt, bygger ju på dessa grundläggande antaganden av typen att brev inte aoutomatkollas av myndigheterna.
Kommentar av Populisten — 13 augusti 2008 @ 15:54
Ctail skrev:
”Men en väldigt stor del av inhemsk trafik går ju också fram och tillbaka över gränsen. Fördelen med att befinna sig inom Sverige kan ifrågasättas.”
Jag håller med, det finns andra bra argument mot FRA-lagen.
Läs detta inlägg som är inne på samma spår
http://klamberg.blogspot.com/2008/08/schultz-om-integritetsskyddet-i-sverige.html
Kommentar av Anonym — 13 augusti 2008 @ 18:44
”Kan någon vara snäll och förklara hur en signalspaningslag ska vara utformad, där garanterat ingen advokatbyråkommunikation riskerar att inhämtas?”
skrev Kålan.
Här tycker jag det är viktigt att inte fastna i en skuldbeläggning av de som är emot FRA-lagen!
Just ovanstående fråga var ingen skuldbeläggnings- eller ansvarsöverföringsfråga men jag vill uppmärksamma problemet, eftersom det är ett retoriskt knep som FRA-kramarna ofta använder.
Typ, om vi inte gör så här hur ska vi göra då? Va? Va?, Va!! Om vi inte inför FRA-lagen, ska vi då lägga ned all signalspaning? Va? Va?, Va!! Om vi inte inför FRA-lagen, hur ska vi då skydda oss mot terrorister? Va? Va? Va!! (maybe exaggerated, but I’ll think you get my drift…)
Jag anser att det korrekta svaret är: Hur svensk signalspaning ska skötas bör utredas av en brett sammansatt parlamentarisk grupp. Utredningen får till syfte att komma fram till förslag som dels uppfyller rikets krav på signalspaning, dels uppfyller medborgarnas integritetskrav (där det grundläggande integritetskravet givetvis är att massavlyssning av landets folk ej får förekomma). Som massavlyssning definieras att kommunikationen tillgängliggörs för signalspaningsmyndigheten i fråga (FRA i detta fallet).
För närvarande sker integritetsöverträdelsen (tillgängligörandet för massavlyssning) genom att optiska splitters monteras på kablarna och speglar trafiken till FRA (en optisk splitter är som en spegel och speglar allt), men tekniken är oväsentlig.
Huruvida sedan hos signalspaningsmyndigheten (FRA) trafiken analyseras maskinellt, manuellt eller delvis alls ej analyseras är ovidkommande!
Integritetsöverträdelsen sker nämligen, som Lagrådet påpekade, i det ögonblick myndigheten får tillgång till kommunikationen.
Avlyssning mot enskilda personer får givetvis förekomma, men då ska det finnas brottsmisstanke samt domstolsbeslut före avlyssningen träder i kraft. Detta är ett anständighetskrav i ett demokratiskt rättssamhälle.
Men som sagt, hur signalspaningen ska lösas bör en brett sammansatt parlamentarisk utredning komma fram till. De som ej vill ha FRA-lagen ska ej behöva känna sig skyldiga till att redovisa alternativ i detta läge!
PS. De FRA-kramare som säger att frågan redan retts ut länge och grundligt glömmer en viktig detalj! Det var en sluten grupp av FRA-vänner på Försvarsdepartementet som tillsammans med FRA skrev ihop FRA-lagen! Lagförslaget är med andra ord så skevt och vinklat som det kan bli.
/Erik
Kommentar av Erik — 13 augusti 2008 @ 19:59
@Erik:
”Avlyssning mot enskilda personer får givetvis förekomma, men då ska det finnas brottsmisstanke samt domstolsbeslut före avlyssningen träder i kraft. Detta är ett anständighetskrav i ett demokratiskt rättssamhälle.”
Kan instämma i detta, men hur förhindrar man att advokatsamtal råkar styras in i systemet? Det var detta som var min huvudfråga. Jag kan inte se att detta kan undvikas till 100 % vid någon form av avlyssning.
@Christian: Tack för ditt uttömmande svar. Jag må då säga att ni piratpartister gör det lätt för er. Jag tror nog att FRA kan anförtros annat än militär signalspaning. Men i likhet med Erik menar jag att hela frågan måste utredas av en parlamentarisk kommitté.
Kommentar av Johan L — 13 augusti 2008 @ 20:35
Det finns ett grundläggande fel i denna debatt. det verkar som om de flesta har en tro att det idag finns någon som helst integritet när man skickar email, chatta eller på annat sätt kommunicerar på Internet. De av er som tror det; ni är lurade!
Om jag behövde kommunicera med en advokat om saker där jag vill ha integritet så skulle jag bli ursinnig om han/hon vill skicka email över Internet. Det är som att skicka vykort. Det finns inget skydd för den trafiken. Den kan läsas av 1000-tals människor idag (t.ex. alla tekniker som har tillgång till routers hos ISP etc.) Samma sak gäller de chatprogram (msn, Yahoo etc. ) som flitigt används. Ni tror väl inte att USA underrättelsetjänst inte har sett till att ansluta sig till servrar där denna trafik går???
Det är oansvarigt att dra igång en sådan pseudo-debatt när ni skjuter er i huvudet själva.
Kommentar av Anders — 13 augusti 2008 @ 21:26
@Anders
Nog är det väl skillnad på lagstiftad massavlyssning och några wannabee-routerhackers?
Kommentar av Jonne — 14 augusti 2008 @ 7:57
Anders, jag utgår från att även svensk underrättelsetjänst utför lagvidrig avlyssning om de tror att det behövs för att skydda rikets säkerhet. Men det finns en enorm skillnad i att underrättelsetjänster håller på med fuffens i hemlighet och att de får laglig rätt att göra det.
1. Om det är olagligt kommer omfattningen med nödtvång att begränsas. Bara en så enkel sak som att man inte kan äska budgetmedel för olagligheter. Det enda man kan göra är att låta verksamheten parasitera på någon annan budgetpost och hålla den så liten att den inte väcker uppmärksamhet.
2. Uppgifter som man får fram genom lagstridig avlyssning kan inte användas officielt. Detta är ett mycket starkt skydd för medborgarna. I stort sett kan informationen endast användas för att utvisa utländska spioner som man kommer på, och i de fallen sker utvisningen utan vidare förklaring.
Hur det än är så är det en enorm skillnad på att enskilda hackers, privata eller på FRA, lyckas komma åt ett enskilt dataflöde och att all, precis all, information skickas till FRA på analys.
Kommentar av Populisten — 14 augusti 2008 @ 9:04
Erik, Det var inte jag som skrev citatet, jag citerade bara Johan L och kommenterade honom.
Kommentar av Kålan — 14 augusti 2008 @ 12:15
Jonne – Om det bara vore Wannabee router hackers skulle jag hålla med dig MEN…problemet är att det inte är vad jag jämför med. Jag talar om två kategorier människor;
1. Alla de som arbetar som tekniker hos en ISP (typ Telia, Bredbandsbolaget, etc. ). Om dom arbetar med backbone tekniken så har dom, för att kunna utföra sitt arbete; behörighet till alla dessa routers. Där kan dom, utan att någon vet det, filtrera information och hämta den info dom vill (t.ex vilka ip-adresser som är anslutna och skriver här) Dom kan lika gärna lägga in filter och filtrera alla email som styrelsemedlemmarna i Ericsson skickar mellan varandra (bra att veta om man skall köpa eller sälja Ericsson inför en bokslutsrapport då dom skulle känna till rapportens innehåll innan rapporten blir publik) Jag råkar veta att detta t.o.m görs idag
2. Alla de underrättelsetjänster som idag, via operatörerna, har anslutit sig till Internet backbone i resp. land (vilket är vad FRA vill göra) Där har man full tillgång till ALL trafik som passerar.
Hur många av läsarna här har gmail, hotmail, yahoo mail eller andra konton? Var står dessa servrar? Vem kan läsa allt som skrivs?
Det har diskuterats på en site att, för att undvika myndigheters avlyssning av email, att man bara skriver sitt email och inte skickar iväg det. Istället delar man emailkontot med andra. Dessa kan då logga in och läsa, som utkast, vad andra skrivit. Voila…!! de man vill nå läser men mailet skickas inte. NSA (USA motsvrighet till FRA) svarade bara…”vi känner till denna metod”. Jag tror att dom känner till det för att dom har tillgång till alla dessa email providers databaser med era email.
Det är alltså inte några wanna-bee utan utländska underrättelsetjänster jag avsåg med mitt inlägg.
Kommentar av Anders — 14 augusti 2008 @ 18:54
Populisten: ”…utför lagvidrig avlyssning..” Det är just det som denna lag handlar om! Jag vill verkligen INTE att det skall vara lagvidrigt. Jag vill inte ha en stat i staten som lite som dom vill kan ägna sig åt godtycklig signalspaning. Lagen syftar just till att lagfästa, med ramar, vad FRA får och inte får göra.
Svar på:
1. varför skulle den begränsas om den är lagvidrig? Försök få reda på hur FRA och Militära Underrättelsetjänstens budget är! Omöjligt….! Alltså; bara för att det inte är reglerat innebär inte att det inte görs. Jag tror mig påminna mig att GD för FRA vid något tillfälle sagt något i stil med ”nu blir det vi gjort tidigare reglerat…det är bra”.
2 Du har rätt. Jag ser det så här; om vi tror att FRA gör vad dom är ålagda; inhämta underrättelser om sådana aktiviteter som utgör hot mot Sverige, på kort och lång sikt; då innebär en lagstiftning att OM dom visar info som påvisar att en svensk planerat att smuggla vodka in till Sverige; den uppgiften blir då värdelös.
Övrigt se min replik ovan.
Kommentar av Anders — 14 augusti 2008 @ 19:03
Anders, när du loggar in och läser det oskickade emailet så skickas informationen i brevet till dig. Att det skickas via http istället för smtp spelar ingen roll eftersom all trafik är föremål för spaning, inte bara e-posten.
FRAs budget är inte hemlig, den ligger på lite drygt 500 miljoner kronor per år.
För övrigt hänvisar jag till http://www.webhackande.se/plan_a för detaljer om vad vi vill göra med FRA och dess verksamhet.
Kommentar av Rickard Olsson — 15 augusti 2008 @ 9:49
Rickard; du har förstås rätt att ALL kommunikation kan följas. Det är precis det jag menar också. Idag lägger folk ut hela sitt liv på Facebook och andra siter (kolla bara in undersköterskan som la ut operationsbilder på Facebook!! Hennes försvar;det var en sluten grupp…puhhh vilken okunnighet!
När vi idag browsar så följs denna trafik noggrant av ägaren till web siten , bl.a för att optimera websiten (det här känner du säkert till redan)
Jag kan inte förstå vad det är som egentligen skiljer mellan att helt obehöriga kan följa trafik mellan dig och mig (eller vilken ip-adress jag använder just nu när jag gör detta inlägg) och FRA´s möjligheter att följa trafik.
Jag tror att det beror på en kombination av total okunnighet om hur Internet fungerar idag och en känsla av att vi är övervakade av en myndighet.
Min oro för lagen är främst att den nämnd, bestående av politiker, som skall övervaka att lagen följs, de kommer vara lika okunniga, om inte ännu mer, än många av de proffstyckare som dykt upp i debatten kring lagen. Om FRA vill kan dom fullständigt kollra bort dessa politiker. Det borde man lägga krut på att hantera.
Kommentar av Anders — 16 augusti 2008 @ 10:33
Anders,
1. Bara för att du inte känner till underrättelsetjänstens budget så betyder det inte att den är fullständigt hemlig. Det kan finnas hemliga poster i den, men dessa kan aldrig bli för stora utan att allmänheten börjar ställa frågor. Dessutom kan FRA inte komma över särskilt mycket information om de inte har lagen på sin sida. Idag måste de ta till dataintrång i olika servrar för att komma åt trafiken. När den nya lagen träder i kraft kommer varje operatör att vara ÅLAGD att skicka ALL information till FRA. Det blir en väldig skillnad det. I praktiken innebär faktiskt dagens läge att avlyssningen är riktad, men okontrollerad.
2. Eftersom den nya lagen ger en synnerligen vid definition om vad som är hot mot rikets säkerhet så tror jag även att den olagliga spritbeställaren ska passa sig. Det är FRA och regeringen som avgör vad som är hot mot rikets säkerhet och vi är helt utelämnade till deras godtycke. Olagligt inhämtad information kan endast användas mot de som man kan ge reprisalier utan motiv, dvs i stort sätt bara främande makts spioner.
Kommentar av Populisten — 16 augusti 2008 @ 12:39
Populisten:
1. Har du någonsin hört någon ställa frågor OCH fått svar avseende underrättelsetjänsternas budget? Jag vet vad som står i regleringsbre, etc. men det ät sannolikt att delar av den är hemlig. Det måste dessutom vara så efetrsom om man har vetskap om den exakta budegetn så kan en motståndare beräkna vår kapacitet och det vill vi inte.
Du antyder att FRA skulle ägna sig åt olagligheter t.ex ”dataintrång i olika servrar”. Har du några belägg för detta eller är det dina egna spekulationer? Jag vill påminna om GD uttalande något i stil med…”nu blir det vi gör lagligt…” Vad kan det betyda????? Har man gjort det tidigare för att det inte varit reglerat? Troligtvis.
2. Det här är för mig kärnpunkten! Här håller jag helt med dig. Jag resonerar så att om det är reglerat i lag; ja då finns det möjlighet att reglera det mer i detalj OCH möjlighet att kontrollera. Sedan är det en annan sak att jag bedömer att det kommer bli mycket svårt att verkligen kontrollera detta men det får bli en senare fråga.
Det kommer alltid vara regeringen och riksdagen som avgör vad som är hot mot rikets säkerhet och det måste det vara. Vem annars skulle göra det? Du och jag på en blogg? Nej detta måste riksdagen hantera med dess nämnder (underrättelsenämnd m.fl.)
Kommentar av Anders — 16 augusti 2008 @ 15:42
Här ger sig en annan ”Anders” in i diskussionstråden, men jag hoppas att ni andra kan skilja oss två åt, för jag delar inte min namnes uppfattning ovan:
1. Det primära är inte huruvida man kan ställa frågor till underrättelsetjänsten och få uttömmande svar; det får man aldrig vare sig man är förtroendevald politiker eller undersökande journalist. Poängen med att låta den oönskade verksamheten förbli olaglig är att underrättelsetjänsten då inte lika enkelt kan värja sig om verksamheten skulle avslöjas. Ett exempel är de uppgifter om godtycklig registrering som avslöjades via läckan på Säpo. De fortsätter att vara en black om foten på FRA i debatten, eftersom lagligheten i att avlyssna och sprida vidare dessa uppgifter kan ifrågasättas. Om någonting som FRA företar sig efter den 1 januari 2009 skulle läcka ut, så hjälper det inte hur många polisanmälningar vi enskilda gör; anmälningarna kommer att (helt korrekt) avskrivas på löpande band med ”brottsanklagelse saknas” eller liknande, och FRA får tillfälle att öva sin läcktätningspatrull.
Att påstå att FRA bedriver hemlig avlyssning av enskilda blir som att påstå att en polisbil under utryckning har överskridit gällande hastighetsbegränsning, med den skillnaden att den senare uppgiften kan kontrolleras och visa sig stämma. I ingetdera fallet har myndigheten gjort något olagligt.
Som jag tolkar Populisten ovan, så måste FRA tillgripa dataintrång om de skall lyckas få tag i den information som de efter den 1 oktober 2009 kommer att bli serverad på fat. Det framgår inte någonstans att FRA har begått dataintrång, men det är enda alternativet till att tvinga operatörerna att leverera informationen, annars får de lägga ned den delen av verksamheten.
Det som Anders Wik lät undslippa sig om att ”nu blir det vi gör lagligt” syftade uttryckligen på avlyssningen av radioförmedlad teletrafik, den avlyssning som är förbjuden i Europakonventionen (och, vill jag hävda, i praktiken förbjuden också i svensk lag sedan den 1 juli 1978 genom att man inte får vidarebefordra uppsnappade radiomeddelanden, tidigare ”bara” förbjudet genom regeringens förordningar eller Televerkets bestämmelser). Det nu gällande förbudet tas inte bort, men FRA kan genom den nya lagen gå vid sidan om den gamla.
2. Vad hjälper det att man kan ”reglera” något i detalj om man inte kan kontrollera att reglerna efterlevs? Det är som att ”reglera” vilka sängkammarövningar gifta makar får ägna sig åt med inbördes samtycke, när man inte har befogenhet att övervaka övningarna. ”Det får bli en senare fråga” betyder bara att man inte har tänkt igenom det beslut man just fattat.
Nu blandar du ihop riksdag och regering. Ja, det är riksdagens sak att avgöra vad som är hot mot rikets säkerhet. Nej, det är inte regeringens. Riksdagen har alltid (nåja, åtminstone sedan 1809) haft befogenhet att stifta lag och med den tala om för regeringen vad som är hot mot rikets säkerhet. Vad som nu händer är att riksdagen i högt tempo överlämnar en massa befogenheter till just regeringen att bestämma sådant här själv. Om man inte erkänner skillnaden mellan riksdagens och regeringens respektive befogenheter, då erkänner man inte demokratins spelregler. Du väljer riksdag. Du väljer inte regering. Vem av dem som har att besluta vad är ingen liten formfråga.
Kommentar av Anders Andersson — 16 augusti 2008 @ 21:28
Andersar,
1. Även om en vanlig medborgare aldrig kan få reda på detaljer i underrättlsebudgeten så kommer storleken på totalen att säga en del om verksamheten. Dessutom kan andra (som riksdagens revisorer) få veta mer och eftersom dessa inte heller kan anförtros olagligheter (särskilt olämpligt att anförtro politiker som riskerar sina karriärer om de vet om dem) så måste olagligheterna gömmas undan och kan inte bli stora.
”Som jag tolkar Populisten ovan, så måste FRA tillgripa dataintrång om de skall lyckas få tag i den information som de efter den 1 oktober 2009 kommer att bli serverad på fat.” Ungefär så, men att FRA ägnar sig åt dataintrång tar jag mer eller mindre för givet. Dels nådde mig ett rykte redan för snart ett decenium sedan att FRA rekryterade veritabla hackers, dels så snurrade det ju runt ett rykte att IP-adresser från FRA dök upp i ett dataintrång ganska nyligen (men mot vad? ahhh mitt sabla dåliga minne!). Frågan är väl vad vi egentligen ska med en underrättelsetjänst till om den inte ens försöker hacka sig in i främmande makts datasystem? Om de sedan snokar i svenska system också är det inte oväntat men ganska otrevligt och inte inom ramen för vad jag tycker de borde hålla på med. En totalt enorm skillnad mot vad den nya lagen kommer att ge dem för möjligheter är det i alla händelser.
Jag är inte lika säker på att detta med att legalisera pågående verksamhet verkligen syftade endast på radiospaning. Tanken att det just är legalisering av ett gammalt arbetssätt som sker kastades fram av kritiker redan för flera år sedan.
2. Dels är det som påpekas meningslöst att reglera det man inte kan kontrollera, dels så finns det ingen anledning att lita på att en reglering som görs av den politiska sfären är i mitt intresse. Jag kommer i alla fall inte att ha någon insyn. Dessa saker är garanterat att betrakta (eller kommer att påstås vara att betrakta) som strikt sekretessbelagda så även om regeringen (vilket är nuvarande förslag) eller riksdag (vilket antagligen skulle betyda försvarsutskottet, för via direkt lagstiftning kan det knappast ske) skulle definiera hur avlyssningen får ske så kommer vi vanliga medborgare aldrig att få reda på vad som gäller. Jag ser ingen som helst anledning att lita mer på politiker än statstjänstemän.
Vem ska bestämma vad som är ett hot mot rikets säkerhet? Det är en svår fråga! Bloggare och andra debattörer kan väl få ha en åsikt om vi vill, men bestämma kan vi ju inte. Regeringen? Riksdagen? Tja, när allt kommer omkring så undrar jag om inte detta är för viktigt att överlåta på politiker. Fram smyger sig tanken att det viktiga är att se till att underrättelsetjänsten befolkas av hederligt och plikttroget folk. Det blir sedan deras uppgift att bedöma vilka lagvidrigheter som kan tänkas vara acceptabla om man jämför med alternativet. I ena vågskålen får de då lägga rikets säkerhet och i den andra sin egen heder och ära som ryker om de blir avslöjade. Är det kanske helt enkelt så att det är ont om den sortens hedersmän idag och att man nu vill slippa riskera sin egen heder? Expressens avslöjanden om bajsmän och skatteflyktingar på FRA pekar i varje fall inte mot att det endast finns hedersknyfflar där.
Kommentar av Populisten — 16 augusti 2008 @ 23:22
Det skall givetvis inte uteslutas att FRA har begått dataintrång; problemet som jag ser det är att vi svårligen kan bevisa det. Ord står mot ord. Indikationer av typen ”FRA tyckte inte om att vi angav deras IP-adress; det var ett misstag” räcker inte på långa vägar i vare sig domstol eller Rapport, men blir förstås till en rykande pistol som den klentrogne kan väva konspirationsteorier runt. Inte heller utesluter jag att FRA kommer att få möjlighet att begå dataintrång, men vi åtalar dessbättre inte människor (eller ens myndigheter) för brott de rent hypotetiskt kan begå.
Detta skiljer sig markant från avlyssningen av radioförmedlade telefonsamtal, som FRA redan har erkänt att man sysslat med i över 30 år. Bevisproblemet är därmed löst. Det som återstår är att övertyga domstolen om att detta är olagligt, vilket man inte behöver ytterligare vittnesmål från FRA:s personal för att göra, men däremot juridisk expertis.
Nuvarande regeringsform lämnar mycket litet utrymme för att fördela formella befogenheter rörande rikets angelägenheter mellan ”politiker” å ena sidan, och ”folket” å andra sidan. I praktiken innebär den representativa demokratin att folket väljer representanter till riksdagen, som sedan har att fatta alla beslut i sak (alternativt delegera dem till andra organ, exempelvis regeringen). Av detta följer att en eventuell definition i lag av vad som utgör ”hot mot rikets säkerhet” endast kan göras av lagstiftaren, alltså riksdagen.
Givetvis får och bör enskilda diskutera inbördes på bloggar och annorstädes vilka beslut som riksdagen förväntas fatta, men det innebär inte att riksdagen fråntas den formella beslutsrätten.
Det beslut som fattades den 18 juni var också formellt korrekt i den meningen att riksdagen hade befogenhet att inskränka telehemligheten på det sätt som skedde, dock med reservation för att Europakonventionen säger annorlunda. Vad frågan nu gäller är huruvuda det var ett bra beslut av riksdagen att i praktiken delegera skyddet av telehemligheten till regeringens gottfinnande. Kritiken handlar inte om att riksdagen har tagit sig befogenheten att avlyssna våra telefoner, utan att den har lämnat ifrån sig densamma. Det är därför jag vill invända mot min namnes uppräkning av ”riksdag och regering” i samma mening, när hela frågan handlar om riksdag eller regering. Vad folket beträffar, så är det helt klart riksdagen som är dess främsta företrädare i det här spelet, inte regeringen.
Om vi inte vill att ens riksdagen skall befatta sig med vår telehemlighet, då måste vi skriva om regeringsformen, men jag ser inte att det just nu finns politisk majoritet för någon annan grundlagsändring än möjligen inrättandet av en författningsdomstol.
Kommentar av Anders Andersson — 18 augusti 2008 @ 23:54
Kanske börjar vi komma till vägs ände i denna debatt, men en avslutning om beslutet den 18:e juni kanske är av intresse. Jag ser tre olika saker att fråga sig:
1. Hade riksdagen legal befogenhet att fatta beslutet? Du säger ja, men jag är tveksam. Dels kan den nya lagen i sig strida mot grundlagen. Jag anser att detta inte är fullt utrett, men inser tyvärr att så länge Sverige saknar författningsdomstol så kan grundlagsstridiga lagar antas utan större problem. Minns då också att grundlagen stipulerar att svenska lagar inte får strida mot europakonventionen. Dels så kan beslutet i sig ha fattats genom en procedur som ej följer grundlagen eftersom talmannen kallade till en extrainsatt votering vilket han endast får göra då synnerliga skäl föreligger. Återigen saknas naturligtvis en fristående instans som kan döma här, men det betyder inte att agerandet var rätt. Som skäl angavs att voteringen måste hinnas med före sommaren, men är det verkligen vad som avses med synnerliga skäl?
2. Hade riksdagen moralisk befogenhet att fatta det beslut de fattade? Här är det intressant att notera att en riksdagsledamot visserligen är vald via ett visst partis valsedel men ytterst företräder en valkrets och inte ett parti. När partiledningarna då ”övertalade” (eller t.o.m. kvittade ut) tveksamma ledamöter satte de sig med andra ord över väljarna i vissa valkretsar. Moraliskt är detta klart tveklsamt och torde dessutom strida mot vallagens anda. Sedan kan man förstås tycka att det var mesigt av dessa ledamöter att vika ner sig.
3. Var det rätt beslut? Normal politisk debatt. Jag tycker att det inte var det.
Resonemnaget att riksdagen avhändat sig befogenheter är principiuellt mycket intressant. Man bör då också notera att detta är en pågående trend där långt mycket mer befogenheter skickats till EU.
Kommentar av Populisten — 19 augusti 2008 @ 12:12
Man måste ha lite kul också…
Ett länk till FOX från Ali Esbati’s blogg:
Det är alltid skojigt att få en saftig överraskning…
Kommentar av Hans J — 19 augusti 2008 @ 14:14
[…] Fritänk igen, Rick Falkvinge (pp), Opassande #3, Klas i Frankrike/Klas en France, Opassande #4, Christian Engström (pp), Olofs blogg, Drottningsylt, andra sidan, Opassande #5, Sagor från livbåten, El Rubio talar igen, […]
Pingback av Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » FRAs massavlyssning är redan i drift!? — 19 augusti 2008 @ 23:23
[…] Fritänk igen, Rick Falkvinge (pp), Opassande #3, Klas i Frankrike/Klas en France, Opassande #4, Christian Engström (pp), Olofs blogg, Drottningsylt, andra sidan, Opassande #5, Sagor från livbåten, El Rubio talar igen, […]
Pingback av Erik Laakso | På Uppstuds » Är det skarpt läge nu? — 20 augusti 2008 @ 0:33
Vägs ände? Jag tycker inte vi är oeniga på några väsentliga punkter, och du har förstås rätt i att den faktiska procedur som tillämpades veckan före midsommar nog kan ha stått i strid med regeringsformen i mer än ett avseende.
Jag syftade dock inte så mycket på den aktuella beslutsproceduren, som på den egentliga maktdelningsfrågan – vad får regeringen besluta, vad får riksdagen besluta, och vad ligger i dagsläget utanför båda organens befogenhet att besluta om. Riksdagen får exempelvis inte besluta om vad jag skall äta till middag idag; regeringsformen lämnar inget utrymme för det. Däremot får riksdagen inskränka telehemligheten, eftersom telehemligheten definieras i lag och regeringsformen anvisar sättet för riksdagen att ändra denna lag – som sagt, med reservation för den hänvisning till Europakonventionen som du också nämner.
Jag vill inte säga att lagändringen solklart strider mot Europakonventionen, eftersom det finns några halvluddigt skrivna undantag också i denna, men jag hyser gott hopp om att en formell prövning – när den väl blir av – kommer att gå vår väg. Blotta risken att så sker borde ha varit tillräckligt för riksdagens ledamöter att stanna upp och tänka efter huruvida lojaliteten gentemot sittande regering väger tyngre än att Sverige får ännu en kvarsittning som straff för att ha kränkt en mänsklig rättighet.
Det är mycket olyckligt om regeringen ser det som en sport att försöka driva igenom sådana här lagar medan Europadomstolen tittar åt ett annat håll, ungefär som när skolelever under geografilektionen sitter och skickar lappar med skämtteckningar till varandra i hopp om att läraren inte skall se något. Som väljare bör vi inte tolerera det, oavsett regeringens politiska färg. Inför valet 2010 vill jag se alla riksdagskandidater besvara detaljerade enkäter om Europakonventionens innebörd, och de kandidater som underlåter att svara (eller presterar ett svagt resultat) skall nog inte räkna med särskilt många personkryss från vår sida…
Kommentar av Anders Andersson — 20 augusti 2008 @ 16:27
Anders A, vägs ände just eftersom vi väsäntligen tycker så lika. 🙂
Det är ett sorgligt faktum att så länge vi saknar författningsdomstol är det omöjligt att få ett avgörande på om lagen i sig och sättet den kom till på strider mot grundlagen.
Din bild av hur våra svenska politiker ser på Europakonventionen är slående. Men är man van vid en grundlag som tillåts vara rundningsmärke så tappar man respkt för sådant.
Jag tänker göra det enklare för mig nästa riksdagsval än att skicka ut enketer. Det finns jättefina valsedlar utan några hycklande kandidater eller ens partiorganisationer med piskor. De är faktiskt alldeles blanka och fina.
Kommentar av Populisten — 20 augusti 2008 @ 20:05