Hos Blogge läser jag med skräckblandad förtjusning att BDSM är klassat som en sjukdom av Socialstyrelsen i Sverige. Nu får väl ändå myndigheterna kamma till sig! Till skillnad från utmärkta Sanna Rayman i SvD, verkar det som om Socialstyrelsen inte på något sätt har alla flingor i kanoten.
BDSM är en sjukdom, alltså. Okay. Hur blir man smittad av den? Går den att bota? Eller åtminstone lindra — kanske till och med på ett disciplinerat sätt? Täcks det i så fall av patientförsäkringen, och hur är sjuksystrarna klädda? Är det okay att man sjukskriver sig om man känner sig extra BDSM-sugen en dag?
Så gjorde ju tydligen bögarna i en aktion på 70-talet, när homosexualitet var sjukdomsklassat av Socialstyrelsen. Straxt därefter togs klassningen bort. Kanske är det dags för en liknande aktion igen?
Jag hade inte hört talas om Socialstyrelsens sjukdomsklassning förrän jag läste om det hos Blogge, men eftersom det var Pridefestivalens sista dag igår passade jag på att diskutera saken med människor från BDSM-föreningen som hade tält där. Det här var naturligtvis någonting de kände till sedan länge, och jag fick också veta att det inte bara gäller BDSM, utan mer eller mindre alla fetischer. Bland annat exhibitionism och voyeurism är tydligen med på sjukdomslistan också.
Det öppnar ju fullständigt fantastiska möjligheter för den som vill ha intressanta diskussioner med Försäkringskassan! Det torde alltså vara helt okay att sjukskriva sig från jobbet för att man känner för att stanna hemma och porrsurfa. Man har ju bara drabbats av ett akut anfall av sin voyeurism. Ett solklart fall för sjukförsäkringen, eller?
Folkpartiet, som hade sitt tält snett emot BDSM-tältet, hade startat en namninsamling för att få bort sjukdomsklassningen. Jag vet inte om de också hörde talas om det första gången hos Blogge, men det var i så fall föredömligt snabbt reagerat. Jag skrev på.
Men inte sjutton ska det väl behövas en namninsamling för en sån här sak!
Ibland kommer det fram att det finns regler och bestämmelser som bara är korkade hos olika myndigheter. Då är det väl faktiskt bara att ändra på reglerna. Inte ska väl en massa hyggliga medborgare behöva lägga en massa tid på att tjata om något så uppenbart.
Det här borde väl riksdagen ändå kunna fixa till med en gång utan en massa tjafs? Annars ska jag allvarligt fundera på om jag inte borde sjukskriva mig. 🙂
…………
Andra som bloggar om ämnet: Sanna Rayman, Projo, Johanna Nylander och Jonathan Lundkvist
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, pride, sex, bdsm
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
Christian Engström, Pirat 
Kleptomani är en sjukdom, alltså. Okay. Hur blir man smittad av den? Går den att bota? Eller åtminstone lindra — kanske till och med på ett diciplinerat sätt? Täcks det i så fall av patientförsäkringen, och hur är sjuksystrarna klädda? Är det okay att man sjukskriver sig om man känner sig extra stöld-sugen en dag?
Kommentar av Marcus — 4 augusti 2008 @ 4:06
Vad får folk att tro att de har rätt att bestämma vad som händer i mitt sovrum, så länge det som händer där sker mellan vuxna som är frivilliga?
Om jag har kompisar som vill ha på sig lårhöga vinylsandaler och färga skägget blått och jojka natten lång så tyder det kanske på en milt ovanlig personlighet, men steget därifrån till att bli bedömd som ”sjuk” är ett steg som tar oss från vett till vansinne.
Myndigheterna borde ge fan i att tafsa på folkets privatliv. Tafsande är OK om alla inblandade är med på det, men jag tvivlar på att det är så i det här fallet. Polisens märkliga vana att bugga folks sovrum är en förlängning av detta tafsande. Voyeurer (vad heter det när man vill lyssna i stället för titta?) finns uppenbarligen överallt, inom alla yrken.
Kommentar av Astonished — 4 augusti 2008 @ 5:56
Marcus – jag tänkte samma tanke själv först. All stöld är dock inte kleptomani. All BSDM-sex är dock, per defintion, BSDM. Kleptomani ÄR en psykisk sjukdom som HAR behandlingsformer och (någorlunda) väldefinierad . Menar du verkligen att BSDM skulle hamna i kategorin behandlingsbar diagnos?
Kommentar av Mikael Nilsson — 4 augusti 2008 @ 7:49
Astonished: hmm. Audeur, försvenskat till odör? 😉
Kommentar av Ahruman — 4 augusti 2008 @ 7:57
[…] som förstått detta är: Blogge Bloggelito, Frihet, fildelning och feminism, Christian Engström, Skull & Bones – Alternative […]
Pingback av » Hickande drakbebisar och prostitution projo’s blog: En personlig blog om integritet- och sexualitetsfrågor — 4 augusti 2008 @ 9:15
Detta är ju helt otroligt och jag som trodde att vi levde i 2000-talet. Det låter ju faktiskt som en skröna från tiden då Sverige vacklade mellan att ta ställning för eller emot Hittlertyskland. Jag ska under dagen se om jag kan hitta någon klassning av Swingers, vi har ofta intressen för många fetisher och i kombination kan ju det bli en hejdundrandes otrevlig sjukdomsbild 😉
Kommentar av Johan Swingsson — 4 augusti 2008 @ 9:29
Jag har för mig att BDSM (vilket är ett samlingsbegrepp) klassas som psykisk störning enligt DSM-IV.
Där finns en skiljelinje:
Sadism (S:et i BDSM) är dels en psykisk störning vari består att tillfoga sitt (ofrivilliga) offer skada eller död, dels en sexuell kick (eller läggning) vari består att inom offrets frivilliga (_utan_ parentes) gräns tillfoga smärta – ej skada eller död.
Etc, etc. Dvs – en grundläggande regel, en regel som är _absolut obrytbar_, är frivillighet: Frivilligt bindas, frivilligt plågas, frivilligt tillfoga smärta. Frivillighet.
Problemet är att BDSM, som sexuellt utförande, är behäftat med metoder som går _tvärtemot_ frivillighet; t ex att bindas fast, eller tillfoga/s smärta, eller ”rape games”, eller dominans/undergivenhet. Det yttre ser ut som ett tvång men den viktigaste skillnaden mellan psykisk störning och BDSM är: ”Offret” är den som gör upp reglerna.
En ”master” som inte lyssnar till sin ”sub” är i bästa fall en korkad master, i värsta fall en Dahmer. Och där börjar problemen för Socialstyrelsen (och WHO).
Sen bakas fetischister in i det hela, endast beroende på lädret (eller vad för material/plagg/sko/päls man nu går igång på). Och _då_ blir det verkligen problem!
Kommentar av klokbok — 4 augusti 2008 @ 13:03
> jag tänkte samma tanke själv först.
> All stöld är dock inte kleptomani.
Nå ändra sista ”stöld-sugen” till ”kleptomanisk” så håller analogin annars. Poängen var att visa hur kopiöst naiva Christians ”argument” (om man nu kan kalla dylik förskolesofism för argument) var. Det är bra att argumentera för olika ståndpunkter, men bara så länge det görs vettigt.
> Kleptomani ÄR en psykisk sjukdom
> som HAR behandlingsformer och
> (någorlunda) väldefinierad.
”Kleptomani ÄR en […] sjukdom” kan uppenbart inte vara ett argument för att kleptomani skulle vara en sjukdom.
Att något har eller inte har behandlingsformer är inte heller ett argument (det finns många sjukdomar som inte har behandlingsformer).
Att något inte är väldefinierat försvårar klassificering i allmänhet, men jag ser inte hur detta skulle implicera icke-sjukdom el.dyl.
> Menar du verkligen att BSDM skulle
> hamna i kategorin behandlingsbar
> diagnos?
Ööh.. nej, jag har inte ens implicerat att någon sorts diagnos skulle/borde/kunde behandlas. Du menade antagligen ”behandlingsbar och diagnostiserbar”. ”Diagnosticera” är ett laddat ord (det implicerar sjukdom), så vi byter ut det mot det neutrala ”definiera”, och min syn på det nämnde jag redan.
Kommentar av Marcus — 4 augusti 2008 @ 13:12
@Marcus:
Varför tjatar du om kleptomani? Det har ingenting alls med BDSM att göra. Om du inte förstod förkortningen kan du väl klicka på länken till Wikipedias artikel om vad BDSM är för något.
Sen förstår jag heller inte varför du känner att du måste ta till nedsättande uttryck som ”kopiöst naiv” eller ”förskolesofism” bara för att du tydligen inte förstod vad mitt inlägg handlade om.
Jag förnekar inte att det finns sjukdomar, inklusive psykiska sådana. Jag påstår bara att det är barockt att företeelser som BDSM, exhibitionism eller voyeurism är klassade som det.
Du är hjärtligt välkommen att kommentera på min blogg, men det är bra om du dels försöker hålla dig till ämnet, dels försöker hålla en trevlig ton. Om det är något du inte förstår är det bättre att du frågar än att du brister ut i okvädningsord.
Kommentar av Christian Engström — 4 augusti 2008 @ 15:04
> Varför tjatar du om kleptomani?
> Det har ingenting alls med BDSM
> att göra.
_OM_ BDSM vore en sjukdom vore den högst troligen en psykisk sådan, liksom kleptomani. Du använde nonsens till synes för att stöda din åsikt att BDSM inte vore en sjukdom. För att visa med exempel hur en del av det du skrev var nonsens använde jag samma ”argument” för kleptomani (som klassificeras som sjukdom) som du med BDSM.
Så vitt jag ser kommer du inte med ett endaste ett argument för att din syn på saken skulle stämma. Du tycker att riksdagen skall ”fixa till det”, men verkar ändå inte ha något riktigt argument för saken. (Det är nästan så man börjar se paralleller till FRA-förespråkarna.)
Kommentar av Marcus — 4 augusti 2008 @ 15:52
> Du använde nonsens till synes
> för att stöda din åsikt att
> BDSM inte vore en sjukdom.
Korrigering:
Texten jag refererade till var inte nonsens i sig, utan som implicerat stöd för din åsikt (eftersom det inte var något riktigt stöd för din åsikt, vilket jag visade med kleptomani-exemplet).
Kommentar av Marcus — 4 augusti 2008 @ 15:59
@Marcus:
Du har rätt i att jag inte presenterade ett enda argument till varför BDSM, voyeurism eller exhibitionism inte borde vara sjukdomsklassade. Hela inlägget gick ut på att jag tyckte det var självklart. Jag tycker inte det behövs några argument för att säga att sjukdomsklassningen är nonsens och idioti.
Av dina kommentarer får jag intrycket att du inte håller med, utan menar att det är rätt att de är klassade som sjukdomar. Det skulle vara roligt höra varför du tycker det.
De allra flesta beteenden eller intressen här i världen är ju trots allt inte klassade som sjukdomar av Socialstyrelsen, så varför tycker du att just de här ska vara de? Vad är det som skiljer dem från till exempel homosexulitet, eller att gilla oralsex, eller att ha vanliga vaniljsamlag i missionärsställning i barnalstrande syfte?
Kommentar av Christian Engström — 4 augusti 2008 @ 17:50
Marcus: Du har väll rätt i att det inte är argument i sig, de bygger på att man redan har en insikt om att det är fel, att det enbart är ett uttryck för fördomar, att lista diverse naturliga variationer av sexuella preferenser / läggningar som störning / sjukdom. Det är så att säga uppenbart absurt att det står med så texten mer visar hur absurt det är än argumenterar för det redan uppenbara – att BDSM inte är sjukt.
Jag kan tycka det är rimligt att utgå från att BDSM är friskt. Det finns ju massor av BDSM folk och fetechister som både lever ut sin läggning och fungerar väl både i samhället och vad gäller personligt välmående. Grupperna verkar inte heller dramatiskt överrepresenterade vad gäller några problem.
Det går säkert att visa med statistik att BDSM folk som grupp mår *lite* sämre – men det är då rimligt att tolka det som en följd ev fördomar i samhället än som ett motiv för fördomar. Ungefär som att homosexuella ungdomar är överrepresenterade bland självmord – Varje vettig människa inser att det är troligen är en följd av homofobi, och därför inget argument för homofobi.
Kommentar av RedLib — 4 augusti 2008 @ 18:12
OPS… Där blev jag ju överspelad 🙂
Kommentar av RedLib — 4 augusti 2008 @ 18:13
@ Klokbok
Det är mycket riktigt att efter DSM III (har jag för mig det var) började kravet på ofrivillighet och/eller att det ger problem i vardagen för den som ”lider” av sadism respektive masochism.
Det är däremot inte DSM som socialstyrelsen använder, utan ICD (utgåva 10 för att vara exakt). Där finns inte ofrivillighetsbiten i diagnosen. Psykologer använder däremot båda, men företrädelsevis DSM, som jag förstått det.
Kommentar av C2 — 4 augusti 2008 @ 18:16
Puh, vad jobbigt det är att jobba… Jag tror jag sjukskriver mig för att binda fast frugan och piska upp henne. Det hade varit kul att se arbetsgivarens min om man kom in och sade så!
Klart att BDSM inte är en sjukdom och det är bara konstigt att man inte har reviderat Socialstyrelsens riktlinjer för länge sedan.
Kommentar av fritank — 4 augusti 2008 @ 19:22
Om man är så dominant att man inte kan underordna sig någon chef, kan man få sjukpension då?
Kommentar av RedLib — 4 augusti 2008 @ 19:38
> Av dina kommentarer får jag intrycket att
> du inte håller med, utan menar att det är
> rätt att de är klassade som sjukdomar.
Jag har väl inte sagt något som kunde tolkas varken för eller emot saken. Jag kan bra tänka mig att det kunde uppstå psykiska problem som kan leda till behov som kunde klassas inom BDSM-paraplyet, men jag har ingen forskning som stöd för den hypotesen, så jag skulle säga varken bu eller bä om det. Jag skulle definitivt inte vara starkt av någondera åsikten (vilket du tycks vara) t.ex. på basen av vad min intuition säger mig.
Däremot är jag starkt för _sanning_ och _ärlighet_, och starkt mot _bedrägeri_, _idioti_, _ologiskhet_ m.m.
(Observera att jag inte nu påstår att du är en ljugande idiot el.dyl., men du verkar läsa en massa mellan raderna, så du kan säkert extrapolera från det ovan till vad det nu är du vill veta om var jag står.)
Kommentar av Marcus — 4 augusti 2008 @ 20:01
Kanske inte en sjukdom, men rätt sjukt är det.
Kommentar av Pontus — 4 augusti 2008 @ 22:54
Hahaha. Det var som tusan, jag mår nog gå och sjukskriva mig! 😉
Kommentar av Larschan — 5 augusti 2008 @ 8:59
Missbruk klassas också som sjukdom! Tycker det är fel! Allt som människan själv har orsakat är INTE en sjukdom! Man valde själv att sätta flaskan mot munnen, att börja knarka. Sedan orsakar man ett beroende vilket väl ändå inte är en sjukdom? Sjukdom drabbar ju en oavsett vad man gör! Sjukdom smittas man av, allt annat kan inte klassas som sjukdom, utan ett beroende!
Kommentar av Bettan — 5 augusti 2008 @ 9:37
> Sjukdom drabbar ju en oavsett vad
> man gör! Sjukdom smittas man av
Den allmänna definitionen av ordet kräver inte möjlighet att smittas (=överföring av sjukdom) eller att man drabbas oavsett vad man gör. Definitionen är väl lite flummig (exempelvis från saob: ”funktionsrubbning som drabbar levande organism, nedsätter dess normala verksamhet” och ”kroppsligt l. själsligt ont l. lidande l. illabefinnande o. d. som angriper människor”), men det är inte vettigt att likt Bettan omdefiniera termen och sedan påstå att det allmänt skulle vara så.
Kommentar av Marcus — 5 augusti 2008 @ 14:43
Värt att notera är att även om både sadism och masochism finns med i DSM-IVTR, alltså senaste diagnoskodsboken för psykiatri, så definieras tillstånden där på samma sätt som alla andra psykiatriska sjukdomar. Detta innebär (har inte texten tillgänglig nu) att för att uppfylla kraven för sadism eller masochism, så måste antingen du eller din omgivning få allvarliga problem av detta. För att tydliggöra detta brukar man prata om PATOLOGISK sadism eller masochism. I princip kräver detta att du antingen mår mycket dåligt själv av din läggning eller konsekvenserna av den, eller så bryter du mot principen om självbestämmande för andra, alltså våldför dig på ovilliga. Vi talar alltså inte om folk som använder det som krydda i sexlivet, eller ens mer avancerade BDSM-människor, utan om de där obehagliga, obegripliga individerna som tänder på icke ömsesidig misshandel, eller de stackarna som på grund av sin undergivenhet gång efter gång blir svårt utnyttjade och ibland till och med skadade.
Behandling, tja, det är svårare. Begreppet sjukdom förutsätter heller inte någon sådan. Möjligen skulle kognitiv terapi kunna hjälpa en del av dessa människor.
Kommentar av Svempa — 5 augusti 2008 @ 23:22
@Svempa m.fl.
Det finns två diagnoskodböcker, DSM och ICD.
DSM ges ut av American Psychiatric Association och ICD ges ut av WHO
I mångt och mycket överensstämmer dessa två böcker med varandra, men inte överallt. där är det lite olika hur de används av olika instanser. Enligt wikipedia används DSM (nu utgåva IV-TR) som komplement till ICD (nu utgåva 10). Min erfarenhet av psykiatrin är däremot som du säger Svempa att DSM har högre status, däremot socialstyrelsen använder nästan uteslutande ICD, som jag har förstått det.
I ICD-10 finns större delen av BDSMs uttryck i diagnosen F65.5, Sadomasochism. Förutom en del kosmetiska fel (som att stor del av de som är sadister även är masochister, d.v.s. switch, som vi kallar dem), krävs det i motsats till Sexuell sadism (302.84) och sexuell masochism (302.83) inte att offret lider eller är en fara för sig eller andra.
Det är av den anledningen som det är stort sjå från oss i BDSM-världen som vill förändra diagnoserna på ICD. Sedan kan man även tycka att det som finns kvar av 302-diagnoserna i DSM borde fördelas bland andra diagnoser som redan finns, bl.a. 302.79
se även http://www.sexologinytt.se/2_05/4.htm och http://www.revisef65.org
Kommentar av C2 — 7 augusti 2008 @ 10:57
[…] fira vår bröllopsdag varje år med att ge varandra smisk. Som en extra bonus kan vi dessutom sjukskriva oss för det och slippa gå till […]
Pingback av syrrans granne » International BDSM Day — 8 augusti 2008 @ 12:16
Vi som lever i BDSM-världen har en ”egen community” som heter Darkside. Där i Diskussionsforum under
”Sexualitet i samhälle, politik & etik” har denna klassning diskuterats en hel del. T ex skriver en väldigt klok man som arbetar aktivt med sexualpolitiska frågor såhär: ”Att vara sadomaoschist är inte funktionsnedsättande, och det är inte heller något tillstånd som behöver rättas till. det finns inget rimligt skäl att ha med fetischism och sadomasochism i ICD, precis som det inte fanns något rimligt skäl att ha med homosexualitet.”
Kommentar av lilla slavflickan — 20 augusti 2008 @ 23:52
Dagens Medicin hade en artikel om det här den 28 aug 2008. Det finns tydligen en grupp inom RFSU som arbetar på att få bort sjukdomsklassningen.
Kommentar av Christian Engström — 8 oktober 2008 @ 9:58
DU ROCKAR SNUBBEN!
Kommentar av Lollo — 25 mars 2009 @ 13:47
[…] Blogge ser jag jag att bland annat BDSM ska tas bort från registret över psykiska sjukdomar nu till […]
Pingback av Stackars alla låtsasheteron som aldrig får komma till | — 23 januari 2011 @ 20:32