Christian Engström, Pirat

3 februari 2013

Piratpartiets EU-kritik är inte nykläckt

Filed under: demokrati i eu,valplattform — Christian Engström @ 11:22

Piratpartiet är kritiskt till hur EU fungerar i praktiken, och det har vi god anledning till. Nästan alla sakfrågor som vi slåss emot i det dagliga arbetet — skärpt fildelarjakt och ökad övervakning, filtrering och blockering av internet, datalagring, Ipred, ACTA och så vidare — är saker som kommer från Bryssel. Det här är ingen slump. Det beror på det demokratiska underskottet i EU.

Under den tid Piratpartiet har suttit i Europaparlamentet har vi kämpat i de olika sakfrågorna och i alla sammanhang pläderat för ökad öppenhet. Det ska vi naturligtvis fortsätta med, men det räcker inte.

På sikt måste vi göra någonting åt det underliggande problemen med EU: bristen på öppenhet och bristen på demokrati. Samtidigt som vi fortsätter bekämpa symptomen av det demokratiska underskottet måste vi också försöka gå till roten av problemet.

Vi vill ha en folkomröstning som inför ett nytt grundläggande fördrag för EU. Det nu gällande fördraget är Lissabonfördraget, som EU-eliten till slut lyckades baxa igenom trots nej i tre folkomröstningar (Frankrike, Nederländerna och Irland) och köra ner i halsen på medborgarna mot deras vilja. Så här kan det inte fortsätta. Vi behöver bygga om EU från grunden om vi ska fortsätta vara med på lång sikt.

David Camerons tal i januari 2013 har på ett oväntat sätt öppnat en möjlighet att vi kanske kan få till en verklig debatt om demokratin i EU. Att britterna får folkomrösta om de vill vara kvar i EU är bra. Men i de andra länderna i EU är vi 450 miljoner medborgare till, och vi vill också ha demokrati.

Jag vill absolut inte att Storbritannien lämnar EU. Jag vill att EU skärper sig så mycket att de brittiska medborgarna vill vara med frivilligt. Då blir det ett bättre EU för oss svenskar också, och för alla andra européer som tror på samarbete men vill ta tillbaka makten från Brysselbyråkraterna.

I en debattartikel på Europaportalen anklagar EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) mig för att vara ”nykläckt EU-kritiker” med ”minst sagt låg trovärdighet”. Det är tråkigt att han ser det så, men han har fel i sak.

Den kritik som jag riktar mot EU är inte på minsta sätt ”nykläckt”. Camerons tal har öppnat en möjlighet att diskutera de här frågorna just nu, men det här är inget nytt ställningstagande från Piratpartiets sida. Så här har vi sett på EU sedan vi startade som parti.

De som är anhängare av EU som tanke har rätt att kräva ett demokratiskt Europa som de kan vara stolta över. Och de som är skeptiska till EU har i vart fall rätt att kräva att det är demokratiskt.

Så skrev jag oktober 2007 (alltså nästan två år innan jag tillträdde som EU-parlamentariker) i ett längre inlägg där jag går igenom kopplingen mellan Piratpartiets sakpolitik och synen på EU.

Det är precis lika aktuellt idag, så jag återpublicerar inlägget ”EU:s demokratiska underskott i praktiken” från 2007 här:

Det demokratiska underskottet ger lobbyisterna makten
Felet med [Lissabonfördraget] är att det permanentar det demokratiska underskottet. I klartext betyder det att det blir ännu lättare för storföretagens lobbyister att få EU-kommissionen att göra som de vill, och ännu svårare för aktivister i gräsrotsrörelser att göra sig hörda. Vi pirater har sett vad det innebär i praktiken.

Piratpartiet står för delad kultur, fri kunskap och ett skyddat privatliv. De senaste åren har vi sett en utveckling i helt fel riktning på just de områdena. Upphovsrätten har skärpts, det patenterbara området har växt och skyddet för privatlivet är på väg att försvinna helt, i en strid ström av nya förslag om övervakning och kontroll. Allt på initiativ från Bryssel.

Faktum är att nästan alla de lagar och förslag vi pirater slåss emot kommer just från EU-kommissionen därnere. Det är ingen slump. Det beror på det demokratiska underskottet. De dåliga lagar vi ser införas i Sverige är bara effekten av ett underliggande systemfel i hur makten i EU är uppdelad. Jag ska berätta varför jag ser det så.

Parlamentariker lyssnar, kommissionärer kör bara på
Innan jag engagerade mig i Piratpartiet var jag aktivist mot mjukvarupatent. Det gjorde att jag fick anledning att på nära håll följa hur det går till när EU fattar beslut i en kontroversiell fråga. På ena sidan stod EU-kommissionen. På den andra vi aktivister. Slagfältet var EU-parlamentet. Så brukar det alltså alltid vara, men det visste jag inte då.

När man är politisk aktivist försöker man (bland annat) kontakta politiker och presentera fakta och sakargument, för att försöka övertyga dem om att fatta rätt beslut. Det fungerar faktiskt mycket bättre än man tror. Mejlar man till en EU-parlamentariker eller riksdagsman och redogör sakligt för vad sin ståndpunkt, kommer det att bli läst. Oftast får man ett svar också. Vad man än kan tro innan man faktiskt har försökt själv, är det lätt att få kontakt med EU-parlamentariker och riksdagsmän. De blir glada över att väljare vill prata med dem, och är ofta uppriktigt intresserade av att få höra genomtänkta argument och relevanta fakta.

Men det här gäller inte för statsråd i regeringen eller kommissionärer nere i Bryssel. Där är det tvärtom. Som aktivist lär man sig snabbt: Riksdagsmän och EU-parlamentariker är lätta, ministrar och kommissionärer är omöjliga för en vanlig medborgare att få kontakt med. Och så ska det faktiskt vara också. Det är skillnaden mellan den representativa makten (riksdag och parlament) och den verkställande (regering och kommission). Ministrarna och kommissionärerna är helt enkelt för upptagna med att sköta den dagliga verksamheten för att ha tid att också sköta kontakten med medborgarna. Det är de folkvalda parlamentarikernas jobb. Ministrarnas och kommissionärernas jobb är att köra på och se till att verksamheten går framåt.

Men för att det här systemet ska fungera måste det finnas en tillräckligt stark återkoppling från det folkvalda parlamentet till den verkställande makten. I den svenska riksdagen (och alla andra parlamentariska demokratier) finns den återkopplingen i och med att regeringen bara kan fortsätta vara regering så länge den har parlamentets förtroende. Men i EU fungerar det inte så. EU-kommissionärerna utses inte av det folkvalda parlamentet, utan av de olika medlemsländernas regeringar. Den skillnaden är själva kärnan i det demokratiska underskottet. Det är det som gör EU så odemokratiskt. Och det är därför de flesta av kommissionens förslag är beställningsprodukter från storföretagen som är impopulära bland vanligt folk.

Sverige är en parlamentarisk demokrati
I en parlamentarisk demokrati är det regeringen – den verkställande makten – som sitter på det mesta av makten. Det är som det ska vara. När riksdagen väl har valt en statsminister är det han som bestämmer. Det enda riksdagen kan göra (för att hårddra det) är att sparka ut honom om han inte håller måttet, och välja någon annan istället.

Det är bara regeringen som har förslagsrätt (kan lägga propositioner), och det är bara regeringen som kan göra av med statens pengar (enligt budgetpropositionen som läggs av regeringen). Riksdagsmännens roll är i första hand att hålla koll på att regeringen sköter sig bra, och vara beredd att ställa ett misstroendevotum om så inte är fallet.

Riksdagsmännen har ett egenintresse av att sköta den här uppgiften så bra de kan. Riksdagsmännen är nämligen beroende av folket för att få behålla sina mycket attraktiva jobb som parlamentariker även efter nästa val. Om de fortsätter stödja en regering som fattar väldigt mycket impopulära och dumma beslut, riskerar de själva att bli av med jobbet.

Därför funkar den parlamentariska demokratin åtminstone någorlunda bra i praktiken. Riksdagsmännen har ett egenintresse av att lyssna på vanligt folk, för att kunna behålla sina jobb. Det är förklaringen till varför det är så jättelätt att få kontakt med en riksdagsman. De har också ett egenintresse av att berätta för sina partikamrater i regeringen vad det är för strömningar som rör sig i folkdjupet. Medborgarna bryr sig ju bara om vad det är som faktiskt händer, och det är bara regeringen som kan få saker att hända.

Hackordningen är alltså: Folket på parlamentarikerna, och parlamentarikerna på regeringen. Folket kan avsätta parlamentarikerna vart fjärde år, så folket har makt att sätta bakom orden. Och parlamentarikerna kan avsätta regeringen när som helst, så de har också ett trovärdigt hot att backa upp sina ord med. På det hela taget fungerar det här systemet hyfsat.

Men EU är annorlunda
I EU är det nästan på samma sätt, men med en fundamental skillnad som gör att den demokratiska återkopplingen inte funkar.

Den verkställande makten, regeringen, motsvaras i EU av kommissionen. Det är bara den som har förslagsrätt (kan lägga propositioner, även om det kallas något annat i EU), och det är bara den som kan göra av med pengar på något seriöst sätt. Det är också kommissionen som har den direkta kontrollen över hela EU:s byråkratiska apparat, precis som regeringen i Sverige har den direkta kontrollen över den svenska statsförvaltningen.

Om det var EU-parlamentet som utsåg kommissionen skulle det vara en helt vanlig parlamentarisk demokrati. Men det är det inte. Kommissionärerna utses nämligen inte alls av en regeringschef som har parlamentets förtroende. De är istället icke-valda tjänstemän som är utsedda av de olika medlemsländernas regeringar.

Det gör att kedjan folket -> parlamentet -> makten inte längre funkar. Det första steget fungerar bra. EU-parlamentariker är lätta att få kontakt med, och är intresserade av vad de får höra från engagerade medborgare. Men steg två fungerar inte. Parlamentet har inte samma makt att byta ut den verkställande makten som det skulle haft i en demokrati. Det leder till att makten – kommissionen – inte har samma egenintresse av att lyssna på parlamentarikerna som det har i demokratiska system.

Det leder till stora skillnader i praktiken. Eftersom kommissionärerna inte är beroende av att ”ställa sig in” hos folket för att få behålla sina jobb, har de inte någon särskild anledning att lyssna så mycket på vad parlamentarikerna har fått höra från vanligt folk. Lite grand lyssnar de förstås av ren hövlighet, men när ”push comes to shove” vet de att de i praktiken kan köra över både parlamentet och medborgarna utan några särskilda efterräkningar.

Kommissionen har inget direkt egenintresse av att göra det som folket vill att de ska göra. Kommissionen kan bestämma själv vad den vill göra, och sitta kvar ändå. Och då blir det som det blir.

Därför suger det mesta från Bryssel
De enskilda kommissionärerna är förstås inte onda människor av naturen, utan drivs säkert av en önskan att göra det som de tror är bäst för Europa och dess folk. Men eftersom de inte är beroende av feedback från sagda folk, lyssnar de inte särskild mycket på den allmänna opinionen. De får istället sin världsbild av dem de umgås med i det dagliga livet. Och vilka är det då?

Jo, det är tjänstemännen som arbetar för dem inom EU-byråkratin. Och det är lobbyisterna som har resurser att ordna spännande dyra seminarier, bjuda på dyra luncher på exklusiva Brysselrestauranger, och rent allmänt alltid servera sina argument tillsammans med champagne.

Ingen människa är mer än människa, och det gäller kommissionärer i Bryssel lika väl som alla andra. Man färgas av den grupp man ingår i. Man smittas av den världsbild som de man pratar med har. Man ser frågor ur det perspektiv alla runt omkring en gör.

Och däri ligger knuten. EU-kommissionen, som är sätet för den verkliga makten över EU, lever i en värld som består av dels EU-byråkraternas egna intressen, dels storföretagens intressen via lobbyisterna.

Resultatet kan ses i en lagstiftning nära dig. Mer eller mindre vartenda direktiv som kommer från Bryssel ser ut som ett beställningsjobb från storföretagen och makteliten. Copyrightdirektivet, datalagringsdirektivet, sanktionsdirektivet IPRED1, kriminaliseringsdirektivet IPRED2, etc, etc. Nämn vilket direktiv eller EU-initiativ som helst, och nästan utan undantag passar det in i det här mönstret.

Det är inte en slump. Det är ett symptom på det som brukar kallas det demokratiska underskottet. På lång sikt är det det här vi ska ändra på. Just nu håller vi pirater på och slåss mot olika direktiv ett och ett, för att åtminstone begränsa skadeverkningarna så långt det går. Det är ett viktigt arbete, och det ska vi fortsätta med.

Men på sikt måste vi göra något åt själva strukturen som producerar den strida strömmen av förslag som driver Europa allt längre mot ett samhälle vi inte vill ha.

De som är anhängare av EU som tanke har rätt att kräva ett demokratiskt Europa som de kan vara stolta över. Och de som är skeptiska till EU-tanken har i vart fall rätt att kräva att det är demokratiskt.

Dit ska vi. Men det kommer inte gå på en kafferast.

28 januari 2013

Cameron’s Speech Opens A Window Of Opportunity To Reform The EU

Filed under: demokrati i eu,English,valplattform — Christian Engström @ 16:07

As a member of the European Parliament for the Swedish Pirate Party, I was very happy to hear British prime minister David Cameron announce that Britain will have a referendum on its EU membership, probably some time around 2017. This is excellent news.

In practice, this means that Cameron has told the EU that it has until 2017 to shape up and get its act together, if they want to keep Britain as a member.

If the referendum was held today, with the EU in the shape it is, the UK citizens would almost certainly say no to remaining members. If the EU wants to avoid falling apart with Britain leading the way towards general EU disintegration, the EU must quickly reform itself into something that has a chance of being attractive to the citizens, including those in the UK.

This opens a window of opportunity to reform the EU in the direction that we in the Swedish Pirate Party are demanding in our political platform. We want a transparent and democratic EU that only does the things that the citizens and member states agree need to be done on the European level, instead of trying to meddle with everything.

The EU today suffers from a lack of both transparency and democratic accountability. The important decisions are taken by lobbyists and unelected civil servants behind closed doors.

The ACTA negotiations were a perfect example of this lack of transparency, but most issues handled by the EU follow a similar pattern. The IPRED directive, longer copyright terms for musical recordings, data retention, and various EU Commission initiatives for either three-strikes or internet censorship or both.

Most of the things that we Pirates are fighting against in our daily political work come from Brussels and the EU. This is no coincidence.

All the new laws that pamper to various rich and influential special interests at the expense of ordinary citizens are the result of this structural problem in the EU. In Brussels, the industry interests represented by various lobbyists almost always carry more weight than the interest of ordinary citizens.

We Pirates should and will continue to work for more transparency within the current framework, but this will not be enough to solve the fundamental problems with the EU.

The Lisbon Treaty was rammed down the throats of the citizens, against their will and despite clear no votes in several referendums. The EU elite got it through in the end, but it should be obvious to everybody that it’s the end of the road when it comes to pushing ahead towards the superstate against the will of the people.

We need a new basic treaty for the EU to replace the undemocratic Lisbon Treaty, and the mess of other treaties that serve as the EU’s legal basis today. And this time it shouldn’t be a Treaty drafted by the elite behind closed doors and then presented on a ”take it or take it” basis to the citizens. This time it must be a treaty that the majority of citizens in Europe are prepared to support in a Europe-wide referendum.

In an
interview with the Pirate Times, UK Pirate Party leader Loz Kaye describes the UK Pirate Party’s views on the EU:

 I think it’s fair to say many of our members have quite an internationalist outlook. Like any UK party (perhaps apart from UKIP!) there are a range of views, and of course we encourage debate. Even so, our crowd sourced manifesto which was overwhelmingly adopoted by our members is clear. Our vision for the EU is based on our fundamental principles.

It’s important that the EU increase its level of transparency and openness, and this should inform the EU’s politics, organisation and administration. The union should be accountable to its members and citizens, the Council should be properly open to scrutiny by national parliaments, and there should be a fundamental rebalance to elected representatives.

This is very similar to what the Swedish Pirate Party is saying from our perspective. We want to see an EU that is based on transparency and openness and is accountable to its citizens. This would be a very different EU from the one we have today, so a new basic Treaty is needed.

Thanks to Mr. Cameron’s decision to let UK citizens have their say about the EU in 2017, there is now a real possibility that we can build the political momentum to get a new EU Treaty that puts the EU under democratic control by the citizens.

This is an opportunity that we must seize.

…………

This article has also been published at Falkvinge on Infopolicy and in New Europe
Full transcript of David Cameron’s speech
Hax: Camerons EU-tal (in Swedish)

26 januari 2013

Piratpartiets syn på EU

Filed under: demokrati i eu,valplattform — Christian Engström @ 16:08

EU behöver byggas om så det blir vettigt, annars måste vi på sikt börja fundera på om Sverige verkligen ska vara kvar

På medlemsmötena 2012 antog vi sakpolitik för Piratpartiet på en mängd områden, inklusive hur vi ser på EU. Listan över våra sakpolitiska ställnings taganden på alla politikområden finns här (pdf).

Vad gäller EU säger vi så här:

Ett mer demokratiskt EU

  • Sverige är med i EU och därför ska arbeta för att beslutsfattandet i unionen ska bli öppnare, mer demokratiskt och det ska bli lättare att ställa ansvariga beslutsfattare till ansvar.
  • EU måste leva efter sina egna principer om subsidaritet, och bara besluta om sådana frågor som inte bättre avgörs på nationell, regional eller lokal nivå.
  • Större transparens och öppenhet måste prägla EUs politik och förvaltning. Låt EU närma sig svensk offentlighetsprincip.
  • Mer makt och insyn för nationella parlament över ministerrådets arbete. Det måste bli svårare för nationella ministrar att slingra sig från ansvar genom att gömma sig bakom sina kollegor i rådet samt att via dynamiken mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna köra över demokratiskt fattade beslut från Europaparlamentet.
  • Redovisa öppet hur alla EU-parlamentsledamöter röstat i alla omröstningar.
  • Spara tid, pengar och miljö genom att sluta låta EU-parlamentet pendla fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg.
  • På sikt måste ett helt nytt EU-fördrag förhandlas fram, som gör EU demokratiskt och transparent, som sedan måste godkännas både i en folkomröstning över hela EU, och därefter av parlamentsbeslut eller folkomröstning i varje stat som ska vara med i unionen enligt det nya fördraget.
  • Sverige ska inte införa euro som valuta, eftersom en valutaunion kräver en samordnad ekonomisk politik och det inte idag finns några demokratiska, transparenta mekanismer för att skapa en sådan.
  • Mer makt över EU-politiken till folkvalda representanter. Mindre makt till indirekt utsedda organ som ministerråd och kommission. Stärk de valda politikernas makt, och minska inflytandet för anonyma tjänstemän.
  • EU reglerna ska ändras till att inte tillåta att procentspärrar används vid val till Europaparlamentet.
  • Avskaffa alla importtullar i Sverige och EU.
  • Subsidiaritetsprincipen ska råda vid snuslagstiftning, dvs länder där snus är tillåtet ska själva få lagstifta kring snus utan inblandning av EU.

Det finns bra saker med EU.

Den fria inre marknaden är bra, och den fria rörligheten är ännu bättre. Det finns ett barn i badvattnet. Det vore tråkigt att behöva slänga ut allt.

Men EU är idag en jättelik klåfingrig byråkratisk koloss som inte står under demokratisk kontroll. I praktiken ligger den mesta makten hos lobbyisterna och hos icke-valda anonyma EU-tjänstemän. Det är inte bara principiellt fel, utan är också förklaringen till att det kommer så mycket dålig lagstiftning från EU hela tiden, lagstiftning som gynnar olika särintressen på vanliga medborgares bekostnad.

EU måste bli mer öppet och transparent, så att vanliga medborgare och aktivister som är intresserade av en viss fråga kan följa det politiska spelet och påverka det. Här brister det rejält inom EU, i synnerhet hos EU-kommissionen och ministerrådet.

I striden för att stoppa ACTA-avtalet (som vi vann) såg vi hur kommissionen systematiskt försökte sköta det hela med så mycket hemlighetsmakeri som möjligt. De amerikanska storföretagens lobbyister hade hela tiden full tillgång till all information medan förhandlingarna pågick, men både vanliga medborgare och folkvalda EU-parlamentariker hölls utanför så mycket kommissionen bara kunde.

Det här mönstret är tyvärr typiskt: så här fungerar EU-kommissionen, och så här fungerar ministerrådet. Det måste vi slåss mot på alla sätt vi kan, precis som vi gjorde när vi krävde större öppenhet under ACTA-förhandlingarna.

Men det räcker inte att slåss för öppenhet och demokrati i varje sakfråga, även om vi naturligtvis ska fortsätta göra det.

EU behöver behöver få ett nytt grundfördrag, en konstitution som tydligt säger vad EU ska göra, och ännu viktigare: vad EU inte ska göra.

När en sådan ny konstitution är framtagen vill vi att den först ska godkännas i en folkomröstning över hela Europa, där varje medborgare har en röst. Sedan, om den nya konstitutionen har fått okay av medborgarna, får varje land bestämma sig för om de vill vara med i det nya EU eller inte. Det kan ske endera genom en folkomröstning i landet eller genom beslut i landets parlament. Varje land får självt bestämma om de vill folkomrösta eller inte.

Nu finns det plötsligt en möjlighet att det här faktiskt kan komma att hända, tack vare talet som Storbritanniens premiärminister David Cameron höll den 23 januari 2013.

Där sa han att Storbritannien kommer att folkomrösta om de ska vara kvar i EU eller inte om några år, uppskattningsvis 2017. I klartext betyder det att EU har fram tills dess att skärpa till sig om de vill ha kvar Storbritannien i unionen. De brittiska väljarna är väldigt EU-kritiska, och skulle omröstning ske idag är det en stor sannolikhet att det skulle bli ett nej till EU.

David Camerons löfte om en brittisk folkomröstning sätter press på EU att skärpa sig. Det är bra. Men det kommer inte räcka med några små putsningar på detaljer i EU för att det ska bli aptitligt för det medborgarna.

Nu gäller det att vi tar den här historiska chansen att få lite hyfs på EU. EU behöver en ny och demokratisk konstitution.

Riv upp, gör om, gör rätt!

…………

Äldre inlägg om EU:

Piratpartiet om EU (2009)
Piratpartiets strategi i Europaparlamentet
Ett bra nej för Europa (igen)
Fildelarjakt på fiskerimöte i EU
Felet med EU ur piratperspektiv
Att utse EU:s president
Democracy by upplyst maktelit – nej tack!
EU:s demokratiska underskott i praktiken
Aktivism räcker inte

8 januari 2012

Tre segrar i halvtid i EU-parlamentet

Filed under: informationspolitik,valplattform — Christian Engström @ 15:23
Tags: ,

Nu har halva mandatperioden i EU-parlamentet gått

Nu har det gått två och ett halvt år sedan EU-valet 2009, då jag tillträdde som EU-parlamentariker för Piratpartiet. När parlamentet öppnar imorgon efter juluppehållet är det andra halvlek på mandatperioden som börjar.

Så vad har Piratpartiet lyckats med hittills, under den första halvan? Jag vill lyfta fram tre framgångar där det är tydligt att vi har gjort skillnad.

1. Telekompaketet var den allra första stora piratfrågan direkt efter att jag hade tillträtt som ledamot. Nästan hela telekompaketet hade förhandlats färdigt under den förra mandatperioden. Det som återstod var en enda punkt, som gick under namnet ”ändringsförslag 138” i debatten. Den handlade om huruvida man skulle kunna bli avstängd från nätet (till exempel för att man fildelat illegalt), och vilka rättsliga garantier den enskilde i så fall skulle ha.

När jag tillträdde som ledamot låg Telekompaketet i ett stadium i proceduren som kallas ”tredjebehandling”. Det innebär att en 27-mannadelegation från parlamentet förhandlar med tjänstemännen från ministerrådet och EU-kommissionen om hur lagen ska bli. (Ja, det är konstigt att de folkvalda lagstiftarna måste förhandla med icke-valda tjänstemän för att få lagstifta, men så fungerar det i EU.)

Jag ingick i parlamentets 27-mannadelegation, och drev linjen att egentligen borde ingen bli avstängd från internet alls, men om så skulle ske, så skulle det åtminstone vara en opartisk rättslig prövning inklusive rätten för den anklagade att bli hörd innan någon avstängning kunde ske.

I slutändan vann vi den här striden, och fick så starka rättsliga garantier inskrivna som det var lagtekniskt möjligt att göra. Att vi lyckades vinna berodde på att det var många aktivister på internet som drev debatten och satte press på EU-parlamentarikerna genom att mejla dem och kontakta dem på andra sätt. Det gjorde att de andra parlamentarikerna blev intresserade av att lyssna på mig, eftersom de visste att jag representerade Piratpartiet och kunde förklara vad det var som internetaktivisterna ville. Kombinationen av yttre opinionstryck och någon på insidan fungerade mycket bra den här gången.

2. Böcker för synskadade är nästa fråga där vi fick en stor seger, i och med att EU-parlamentet uttalade sitt formella stöd för ett bindande internationellt avtal som garanterar synskadade tillgång till böcker på tillgängliga format över landsgränserna. Det här är något som de synskadades organisationer har krävt under flera decennier, men där bokförläggarna och copyrightlobbyn kämpar emot på alla sätt de kan.

Det här formella uttalandet tillkom på mitt initiativ, efter att jag hade lagt ett tilläggsförslag till en rapport som handlade om den kulturella sektorn i framtiden. (Det är så man får göra: Varken EU-parlamentet som helhet eller de enskilda ledamöterna har formell initiativrätt i den meningen att vi kan skriva motioner om helt nya ämnen, men vi har rätt att lägga tilläggs- och ändringsförslag på de rapporter som EU-kommissionen har tagit initiativ till.)

Tillägget som jag skrev blev antaget först i den rättsliga utskottet JURI (där jag sitter), sedan i det kulturella utskottet CULT, och till sist av hela parlamentet. Det formella uttalandet från EU-parlamentet är inte i sig juridiskt bindande, men de representanter för de synskadades organisationer som jag samarbetade med sa att de ser den här segern som ett mycket värdefullt steg på vägen, som om inte annat har betytt mycket för moralen i deras egna aktivistkretsar.

3. Den Gröna gruppen antog Piratpartiets program om upphovsrätt och fildelning nu i höstas i oktober 2011. Programmets huvudpunkter är legalisering av fildelning och annan icke-kommersiell spridning, kortad kommersiell skyddstid till 20 år efter publiceringen, registrering för att behålla den kommersiella ensamrätten mer än 5 år, fri sampling, och förbud mot DRM.

Det här är den seger som jag är allra mest stolt över och som jag ser som viktigast, trots att den (ännu) inte har lett till någon lagstiftning eller några formella uttalanden från hela EU-parlamentet.

Skälet till att jag ser det här som viktigast är rent matematiskt. Hittills har jag varit ensam ledamot för Piratpartiet bland 736 EU-parlamentariker totalt. Det motsvarar 1.4 promille av rösterna i parlamentet. Under resten av mandatperioden, nu när Amelia Andersdotter äntligen har fått tillträda som andra Piratpartist, kommer vi att ha två röster av 754. Det är nästan en fördubbling, men vi har fortfarande bara 2.7 promille tillsammans.

Ska vi få majoritet för Piratpartiets politik, då måste vi få med oss ett stort antal ledamöter från flera olika politiska grupper i parlamentet. Ibland kan det vara möjligt att skapa majoritet för vissa förslag genom taktiskt fotarbete (som de två exemplen ovan), men för att få igenom huvuddelen av Piratpartiets politik krävs det en attitydförändring i grunden hos en majoritet av kollegorna.

Därför ser jag det som huvuduppgiften för Piratpartiet i EU-parlamentet att på alla sätt fortsätta vara droppen som urholkar stenen, som så fort tillfälle bjuds påpekar att den nuvarande informationspolitiken har hamnat i en återvändsgränd men att det finns ett bättre sätt, och som med tiden får tillräckligt många kollegor från andra partier att lyssna på våra argument och ansluta sig till vår uppfattning.

Det är ett stort jobb som kommer ta tid, men det visste vi förstås redan från början. Men med erfarenheterna från den första halvan av mandatperioden i ryggen känner jag mig övertygad om att vi är på rätt väg och kommer vinna i slutändan, även om det fortfarande är långt dit.

…………

This article has been translated into English

Andra om PP i EU-parlamentet: Hax

Picture by Christian Engström, free for publication CC0

2 juli 2008

Piratpartiets strategi i Europaparlamentet

Filed under: demokrati i eu,valplattform — Christian Engström @ 16:51
Europaparlamentet

I helgen ordnade Piratpartiet internationell konferens i Uppsala, tillsammans med systerpartier från andra europeiska länder. I samband med det passade vi på att tillkännage att svenska Piratpartiet ställer upp i EU-valet juni 2009.

På konferensen tog vi bland annat fram en gemensam plattform, som de olika nationella piratpartierna som ställer upp i EU-valet kan använda. Den gemensamma plattformen finns hos Piratpartiet (på engelska).

Dokumentet tar upp politiken som vi står för under huvudpunkterna medborgarrätt (civil rights), patent och upphovsrätt, och innehåller en skissartad strategi för hur vi ska kunna nå tillräckligt många väljare.

Dessutom besvarar dokumentet frågan om hur vi har tänkt agera för att få inflytande i europaparlamentet när vi väl är där, och speciellt hur vi har tänkt göra med alla frågor som ligger utanför vårt partiprogram.

Det är en mycket relevant fråga. Johan Folin på Södermanlands Nyheter formulerar den så här:

På Piratpartiets hemsida finns deras riksdagsstrategi presenterad, det vill säga hur partiet ska bete sig om det hamnar i Riksdagen, och framförallt om man hamnar i en vågmästarställning. Strategin går ut på att stödja det block som tillgodoser Piratpartiets önskemål inom ramen för principprogrammet. I övriga frågor tänker de stödja det block som ger efter mest. Man tar alltså endast ställning i de frågor som berör mänskliga rättigheter, kultur, upphovsrätt eller patentfrågor.

Om Piratpartiet tänker använda samma strategi i EU-parlamentet är oklart, vad som dock är klart är att vi inte vet vilken politik Piratpartiet tänker föra i andra frågor än deras hjärtefrågor. Både väljarna och EU:s utveckling skulle gynnas av att Piratpartiets politik blir tydligare och mer komplett.

Det är som sagt en väldigt vettig fråga, som jag gärna svarar på.

Kort uttryckt kommer vi att tillämpa en variant av riksdagsstrategin som är anpassad efter förutsättningarna i EU-parlamentet. Eftersom det inte är EU-parlamentet som utser ”regeringschefen” (kommissionens ordförande) finns det ju ingen vågmästarställning att sträva efter.

Så här beskriver vi den strategi vi har tänkt tillämpa i europaparlamentet i plattformen som vi antog i Uppsala (översatt från engelskan):

Strategi i europaparlamentet

I europaparlamentet är det partigrupperna som är nyckeln till att få inflytande. När vi väl har tagit plats i parlamentet, kommer vi att diskutera med de grupper som känns relevanta för att avgöra vilken grupp som ligger närmast oss i våra frågor, och gå med i den gruppen.

Inne i gruppen kommer vi att göra vårt yttersta för att övertala de andra medlemmarna att ansluta sig till våra ställningstaganden i de frågor som ligger inom vår politiska plattform. I gengäld kommer vi att ta råd av gruppen i alla andra frågor, och rösta med gruppen om vi inte har starka skäl mot.

När vi blir kontaktade av lobbyister och andra i frågor som ligger utanför Piratpartiets plattform, kommer vi att hänvisa dem till rätt person i gruppen och uppmana dem att ta upp saken med honom. På så sätt kan vi fokusera på de frågor vi verkligen brinner för.

Beslutsprocessen inom EU är mycket komplicerad, och för att kunna hålla koll på vad som händer kommer vi att behöva hjälp av internet-communityn. Piratrörelsen är en gräsrotsrörelse som bygger på att många engagerade aktivister samarbetar med hjälp av modern informationsteknik. Det här sättet att arbeta kommer att bli en styrka som vi kan dra nytta av när vi väl tagit plats i parlamentet.

Under arbetet med olika frågor i EU ska vi ha i åtanke de principer som vi tycker borde vara styrande för hela EU:

– Subsidiaritet
Beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. EU ska bara hantera frågor som de enskilda medlemsländerna inte kan hantera på egen hand.

– Transparens
Beslutsprocessen inom EU fungerar idag på ett sätt som gör det mycket svårt för både media och vanliga medborgare att följa med i vad som händer och ta del i debatten. Det här måste förbättras. Vi behöver gå mot större transparens och öppenhet.

– Man ska kunna utkräva ansvar
Europaparlamentet är den enda institutionen i Bryssel som är direkt vald av medborgarna. Parlamentets roll ska stärkas, så att makten flyttar från de stängda rummen ut i öppenheten.

I alla frågor som ligger utanför vårt program röstar vi alltså med gruppen, om inte gruppen har fått för sig någonting alldeles skogstokigt. Dels för att ha något att erbjuda så att vi faktiskt är välkomna i gruppen, men egentligen ännu mer för att vi ska ha ett smidigt sätt att kunna koncentrera oss på de frågor vi brinner för.

– Men vilken grupp har vi tänkt oss i praktiken?

Som det står i plattformen vill vi lämna det öppet tills efter det att vi är valda, och se hur det politiska läget är då. Just när det gäller frågorna om hur vi ska välja rätt väg in i informationssamhället, som ju är vad Piratpartiet handlar om, händer det ganska mycket på den politiska spelplanen.Därför vill vi inte binda oss på förhand.

Men om man ändå ska gissa in i framtiden skulle jag själv tro att det kommer att bli endera den gröna eller den liberala gruppen. Men som sagt, det politiska läget kan ha förändrats tills dess, så vi vill inte lova någonting säkert på den punkten.

Det enda jag kan säga säkert är att vi inte kommer att gå med i gruppen för främlingsfientliga nationalistiska partier under några omständigheter, vad de än skulle kunna tänkas få för sig att säga eller göra när det gäller våra frågor. Det beror på att vi inte gillar dem, helt enkelt.

Så grundtipset blir endera gröna gruppen eller liberala gruppen, beroende på deras dagsform när det gäller att värna medborgerliga rättigheter och försvara det öppna och demokratiska samhällets grundvalar.

…………

Den här frågan har diskuterats i en tråd i Piratpartiets forum. (Det är så vi normalt kommer fram till politiska ställningstaganden i partiet.)

Uppdatering: Mer om Piratpartiets EU-strategi

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , ,

« Föregående sida

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: