Piratpartiet: För dig som tycker att demokratin är viktig

Förr i världen, på 70- och 80-talet, talade politiker i vårt land om betydelsen av våra fri- och rättigheter. De oroade sig över registrering, samkörning av dataregister och övervakning. Och de menade allvar med vad de sa.

De ofria övervakningssamhällena i Sovjetunionen och Östeuropa fanns som avskräckande exempel på nära håll, och det fanns en bred enighet bland de flesta politiker i Sverige att massövervakning av den egna befolkningen var fel väg att gå.

Men det var då, det.

I dag är det tämligen tyst från de svenska riksdagspartierna. Allianspartierna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tycker att den massövervakning som FRA ägnar sig åt är bra och ska fortsätta, inklusive det intima samarbetet mellan FRA och dess amerikanska motsvarighet NSA. De anser att alla tjänar på om debatten lägger sig.

Miljöpartiet och Vänstern är i och för sig motståndare till massövervakningen, men de har ju så många andra saker som de prioriterar högre, så det blir inget riktigt tryck i kritiken. Det finns ingen som tror att de till exempel skulle kräva att FRA läggs ner för att stödja en socialdemokratisk regering. De ser övervakningssamhället som någonting som i och för sig är dåligt, men som de i slutändan kan tänka sig att kompromissa om.

Och så finns Piratpartiet.

Om vi ser till vad vi har jobbat med i Europaparlamentet sedan 2009 då dyker etiketter som rättssäkerhet, rätten till privatliv, fri information, yttrandefrihet, demokrati och öppenhet upp.

Piratpartiet är helt enkelt det enda svenska politiska parti som tar dessa frågor på allvar och som sätter dem i främsta rummet. Vi gör det dessutom på rätt ställe, i Europaparlamentet. Det mesta som har med de stora frågorna att göra beslutas nämligen i EU nu för tiden.

Nästa år söker Piratpartiet väljarnas mandat för omval till Europaparlamentet, i EU-valet i maj 2014. Och vi gör det med frågor som demokrati, rättssäkerhet, medborgarrätt, internets frihet och transparens som en central del av vår plattform. Vi tror nämligen att medborgarna är så kloka att de inser hur viktigt detta är, även när andra politiska partier och media plockar lägre hängande frukt.

Vi måste sätta dessa frågor främst. Dels för att det är Piratpartiets kärnvärden. Dels för att striden om det öppna, demokratiska samhället står här och nu. Då behövs Piratpartiet i Europaparlamentet.

Läs vad HAX har att skriva om den strid som just nu pågår mellan den politiska makteliten å ena sidan, och folket och dess valda representanter å den andra. Europaparlamentet försöker ta tillbaka den politiska makten till de demokratiskt valda organen. Starka krafter drar åt rakt motsatt håll. Det är på riktigt nu, och striden kommer att bli allt mer intensiv de närmaste åren.

Något parti måste ha resning nog för att ta tag i de stora och principiellt viktiga frågorna. Piratpartiet är det partiet. Konkurrensen är försumbar.

Nu kör vi ända in i kaklet!

Annonser

Varför måste Gottfrid Svartholm Warg sitta häktad så länge?

Gottfrid Svartholm Warg, även känd som Anakata, i samband med rättegången mot The Pirate Bay 2009

En av The Pirate Bays grundare, Gottfrid Svartholm Warg, även känd som Anakata, sitter häktad sedan han utlämnades från Kambodja till Sverige. Den officiella förklaringen till utlämningen var att han har ett fängelsestraff från TPB-rättegången att avtjäna.

De som vet påstår att en utlämning från Kambodja normalt är rätt odramatisk. Som att man sätter den avvisade på en buss som kör över gränsen till Thailand. Men i det här fallet var profilen betydligt högre. Gottfrid hölls under beväpnad vakt på inrikesministeriet i väntan på utlämning. Och den svenska ambassaden betedde sig nervöst, irriterat och märkligt.

För ett ögonblick förberedde vi oss på att agera från Bryssel, ifall det var USA som ville ha honom överlämnad – till exempel för påstått samröre med Wikileaks eller fildelning. I tider som dessa kan man faktiskt inte veta. Om det alls fanns sådana planer, så gick de i papperskorgen i och med all den uppmärksamhet som avvisningen till Sverige väckte.

Väl i Sverige bekräftades det tidigare ryktet om att Gottfrid även är misstänkt för dataintrång. Det ledde till att han häktades istället för att sändas i fängelse. Sedan dess har han suttit häktad, snart i två och en halv månad. Under den tiden har han omhäktats flera gånger.

Vi är naturligtvis nyfikna på vad det är Gottfrid är misstänkt för. Det är i dag omöjligt att säga om det han anklagas för är något med ett underliggande gott syfte, om han har hittat på något fuffens, eller om han helt enkelt inte är inblandad alls. Men det är inte bra att allt drar ut på tiden.

Det är stor skillnad på att vara häktad och att sitta i fängelse, vilket man kanske inte tänker på som utomstående:

• Förhållandena är värre på häktet, där den misstänkte normalt hålls inlåst isolerad i en ensamcell 23 timmar per dygn, och får tillbringa 1 timme ensam i en rastbur utomhus. På fängelser, även på slutna anstalter som den Gottfrid är placerad på efter TPB-domen, får fångarna umgås med varandra och har rent allmänt bättre och humanare förhållanden.
• Häktningstiden räknas inte av mot TPB-straffet, eftersom häktningen hänför sig till andra brott. (Det här är som jag har förstått det, den som vet får gärna rätta eller bekräfta.) Oberoende om de nya brotten ens går till åtal kommer han alltså ha suttit inspärrad minst tre månader längre än han är dömd för.
  Enligt uppgift i kommentarerna får häktningstiden räknas som verkställighet av det gamla straffet.

Ofta finns det goda skäl att häkta människor under en brottsutredning: För att hindra att de flyr, förstör bevis eller försvårar utredningen.

Men jag kan inte begripa hur någon av de häktningsgrunderna kan komma på fråga i Gottfrids fall. Om han inte hade varit häktad skulle han ju ha varit inlåst på en sluten anstalt för att börja avtjäna sitt straff istället. Det skulle vara mer humant, om inte annat. Inlåst och utan tillgång till internet eller mobil skulle han ju ändå varken kunna fly eller påverka utredningen.

Lite får man en känsla av att rättsväsendet vill jävlas. Just som det verkade som att tingsrätten började ifrågasätta häktningen, eller i vart fall dess restriktioner, presenterade åklagarmyndigheten nya misstankar och kunde på så sätt förlänga häktningen.

Rent allmänt är det lätt för åklagare i Sverige att få omhäktningar, vilket leder till långa häktningstider som Sverige fått internationell kritik för. Såväl Europarådet som FN:s kommitté mot tortyr har påpekat detta. Men Sverige har inte brytt sig.

I många andra länder blir folk häktade (eller motsvarande) först när det finns en konkret misstanke och en nära förestående rättslig prövning. I Sverige verkar det dock som om man ibland låser in folk för att se om man kan ”hitta något på dem”. Och så verkar vara fallet här, när nya misstankar dyker upp under resans gång. Principen om att envar skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen har bevisats ersätts med synen att alla förmodligen är skyldiga till något – och att det därför är lika bra att låsa in dem som man av ena eller andra skälet satt klorna i.

På något sätt kan man hoppas att uppmärksamheten kring Gottfrid Svartholm Wargs fall sätter detta problem under luppen. Att frihetsberöva människor är inget som kan hanteras lättvindigt eller slentrianmässigt. Och häkte med restriktioner är sannerligen ingen pensionatsvistelse.

Ett annat skäl att hålla ögonen på det här fallet är risken att USA just nu håller på att samarbeta med den svenska polisen, för att se om det finns något som skulle kunna motivera en begäran om utlämning.

Vad som kan hända är uppenbart, se bara på Bradley Mannings öde efter att han anklagats för att ha lämnat information till Wikileaks. Eller britten Richard O’Dwyer som riskerar utlämning till USA och dess drakoniska rättssystem på grund av att han är misstänkt för att ha länkat till upphovsättsskyddat material på internet.

I tider som dessa kan man, som sagt, inte utesluta något. Så vi fortsätter att hålla ögonen på vad som sker Gottfrid Swartholm Warg. Bara det faktum att myndigheterna vet att fallet är under luppen är också bra. Det minskar risken för rättsövergrepp.

…………

Foto Christian Engström, fritt för publicering Creative Commons CC0