Christian Engström, Pirat

22 oktober 2014

Utmärkt sammanfattning av Rick Falkvinges ”Swarmwise”

Filed under: activism,political ideology — Christian Engström @ 10:05
Läs sammanfattningen av "Swarmwise" på Shareable.net

Läs sammanfattningen av ”Swarmwise” på Shareable.net

Boken Swarmwise av Piratpartiets grundare Rick Falkvinge beskriver hans tankar om hur man startar och leder en svärm på internet. Den är utan tvekan en av decenniets, kanske århundradets, intressantaste böcker om ledarskap och organisationspsykologi. I boken berättar Rick om sina egna erfarenheter och hur han tänkte när han tog Piratpartiet från ett argt upprop på internet i januari 2006 till att ta 225.000 röster och två mandat i EU-parlamentsvalet tre och ett halvt år senare.

På Sharable.net har Nina Misuraca Ignaczak skrivit en alldeles lysande sammanfattning av Ricks bok. Jag rekommenderar den varmt. Läs den och se om du blir intresserad. I så fall kan du ladda ner själva boken från Ricks hemsida.

Internet är det största som har hänt mänskligheten sedan tryckpressen, och vi är på väg in i en ny tidsålder. Tack vare internet har vi upptäckt en ny organisationsform: svärmen. Svärmar har redan visat sig kunna leverera på ett sätt som förbluffar alla. Wikipedia, Linux och Piratpartiet är bara tre exempel. Svärmen är internets själ och själva kärnan i det nya.

Den allra största styrkan med Swarmwise är att Rick skriver utifrån sin egna praktiska erfarenheter av Piratpartiet som svärmprojekt. Internetsvärmen är ett nytt fenomen för oss alla, och det finns ännu inte så rysligt många människor som har förstahandserfarenhet av att leda ett framgångsrikt svärmprojekt. Även om Rick skulle ha fel i samtliga sina slutsatser — vilket jag verkligen inte tror — skulle det fortfarande vara decenniets intressantaste bok, bara genom att vara den kanske första ögonvittnesskildringen inifrån en svärm.

Läs sammanfattningen av Swarmwise på Sharable.net

Annonser

22 september 2014

”Brevet” är fortfarande bästa sättet att förklara varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas

Filed under: Copyright Reform,political ideology — Christian Engström @ 16:02
Rick Falkvinge, Piratpartiet

Rick Falkvinge, Piratpartiet

Piratpartiet grundare Rick Falkvinge skriver på Torrentfreak (på engelska):

Människor blir fortfarande distraherade av den fåniga frågan ”hur någon ska få betalt” om upphovsrättsmonopolet begränsas. Det spelar ingen roll, och är ett villospår. Det som det handlar om är att föra över våra grunläggande fri- och rättigheter från den analoga miljön till den digitala. Då måste fildelning bli fullt tillåtet.

När jag reser runt i världen och talar med människor från olika yrken och bakgrunder om upphovsrättsmonopolet, är ”brevet” den berättelse som får flest polletter att ramla ner när det gäller att förstå varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas. Det är den i särklass bästa vinkeln som lyckas få fram budskapet till flest människor.

”Hur ska artisterna tjäna pengar” är i grunden bara ett sätt att dra uppmärksamheten från de verkliga och viktiga frågorna, och den här berättelsen hjälper till att lyfta fram dem.

Berättelsen om ”brevet” handlar om vilka stora och viktiga fri- och rättigheter som har offrats i övergången från analogt till digitalt, efter ihärdiga påtryckningar från upphovsrättsindustrin som vill bevara sina vinster. Det analoga brevet var ett sätt som våra föräldrar använde för att skicka meddelanden. Man skriver det på ett fysiskt pappersark, lägger det i ett kuvert, sätter på ett gammaldags frimärke och stoppar det i en brevlåda för att få det fysiskt levererat till den avsedda mottagaren.

Brevet hade fyra viktiga egenskaper som förverkligade viktiga mänskliga fri- och rättigheter.

Brevet var för det första anonymt. Alla hade rätt att skicka ett anonymt meddelande till någon annan. Du kunde välja att identifiera dig själv inuti meddelandet, så att bara mottagaren kunde kunde se det, eller på kuvertet, så att postverket kunde se det, eller inte alls. Eller så kunde du skriva ett fullständigt påhittat namn, organisation och adress som avsändare, och det var också okay. Inte bara okay, det var till och med något som förekom ganska ofta.

För det andra var det hemligt under transporten. När vi talar om brev som öppnades och granskades rutinmässigt går tankarna till det forna Östtysklands beryktade säkerhetstjänst Stasi — Ministerium für Statssicherhet. (Ja, direktöversätter man Stasi’s namn till engelska blir det alltså National Security Agency.) Brev som öppnas och granskas? På riktigt? Det krävdes att man var direkt misstänkt för något mycket allvarligt brott för att det skulle ske i demokratiska länderna i väst.

För det tredje riskerade brevbäraren aldrig att hållas ansvarig för innehållet i breven han delade ut. Själva tanken var absurd. De hade ju överhuvudtaget inte rätt att ta del av meddelandena, så det var otänkbart att hålla dem ansvariga för vad de de plikttroget delade ut.

För det fjärde spårades inte breven. Ingen hade rätten — eller för den delen förmågan — att kartlägga vem som kommunicerade med vem.

Alla de här egenskaperna, som alla är kopplade till viktiga fri- och rättigheter, har gått förlorade i övergången till det digitala eftersom upphovsrättsindustrin har insisterat på det — för att de, som utomstående, ska kunna förhindra människor att skicka brev med innehåll som de inte vill ska skickas, av företagsekonomiska skäl.

Frågan ”hur ska någon tjäna pengar” är fullständigt irrelevant. Varje entreprenör och företagare har själv ansvaret för att tjäna sina pengar givet de begränsningar som samhället och tekniken sätter upp.

Ingen bransch har rätt att montera ner våra mänskliga fri- och rättigheter med den dåliga ursäkten att de inte kan tjäna pengar annars. I så fall har de det enkla valet att endera göra något annat eller lägga ner. Och ändå är det precis det vi har låtit upphovsrättsindustrin göra: att montera ner våra grundläggande fri- och rättigheter. Och de fortsätter att göra det med vackra men vilseledande ord.

När jag förklarar situationen så här, händer det påfallande ofta att polletten ramlar ner hos människor, så att de slutar ställa den inlärda men fåniga frågan hur någon ska få betalt om vi får behålla rätten som vi alltid har haft — att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt.

Det är den analoga motsvarigheten: rätten att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt. Den rätten måste vi få med oss i den digitala världen, även om en överspelad bransch inte gillar det eftersom det kanske eller kanske inte går ut över deras vinster. Det är fullständigt irrelevant.

Prova att berätta det här och se polletten trilla ner, nästan varje gång. Det är anmärkningsvärt.

12 september 2014

Anna Troberg (PP): Basinkomst ger oss frihet

Filed under: basinkomst,political ideology — Christian Engström @ 10:35

Piratpartiets partiledare Anna Troberg skriver hos ETC under rubriken Basinkomst ger oss frihet:

Dagens arbetsmarknad och socialförsäkringar är trasiga kugghjul som mal sönder människor mellan sina rostiga industrisamhälleskuggar. Fortsätter vi i samma invanda hjulspår kommer det att bli värre. Automatisering kommer att leda till färre och färre traditionella arbetstillfällen. Fler och fler kommer att slås ut. Men, vi kan göra något åt det. Vi kan tänka om och släppa den föråldrade tanken om att samhället består av närande och tärande. Samhället består av fantastiska möjligheter. Vi måste bara hitta ett sätt att låta dem gro och växa. Svaret är ett kärt barn med många namn.

En del kallar det medborgarlön, en del basinkomst, andra medborgargolv.

Läs Anna Trobergs debattartikel hos ETC

6 augusti 2014

Massövervakningen är värdelös mot både terrorism och grov brottslighet

Filed under: datalagringen,FRA,NSA,political ideology — Christian Engström @ 12:49

”FRA skyddar oss mot terrorister” är statsminister Fredrik Reinfeldts och regeringens standardargument för massavlyssningen.

”FRA har avvärjt flera stora terroristangrepp, men vi kan inte berätta några detaljer, för det är hemligt” brukar de som försvarar FRA’s verksamhet hävda.

Detta är inte sant, och det kan vi veta med säkerhet. Man behöver inte ha tillgång till någon hemlig information från FRA för att veta att de inte någonsin har avslöjat någon riktig terrorkomplott i Sverige. Det räcker med att veta vad som inte har stått i tidningarna de senaste decennierna.

Låt oss anta att FRA faktiskt skulle ha kommit någon (stor, riktig) terroristkomplott på spåren. Vad skulle de göra då?

Sverige har inga hemliga domstolar som dömer i terroristmål, och vi slänger inte ut misstänkta terrorister ur flygplan över Östersjön. Det kanske finns konspirationsteoretiker där ute som tror Sverige gör det, men i så fall är jag inte en av dem.

Om FRA hade hittat riktiga bevis för förberedelse för terrorism, då skulle de misstänkta blivit arresterade och åtalade. Både stämpling till mord och förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse är mycket allvarliga brott, som i praktiken kan ge lika långa straff som ett fullbordat terroristangrepp. Om FRA hade hittat sådana bevis mot någon grupp av personer skulle det inte ens finnas någon anledning att ta till de speciella terroristlagarna.

Hade det här hänt i Sverige skulle de skyldiga sitta inne på mycket långa straff även om angreppet hade avvärjts. Då hade vi alla kunnat namnen på de terroristerna lika bra som vi nu känner namnen Breivik och bin Laden. Men Sverige har inte haft några stora terroristrättegångar sedan 70-talet. Hade vi haft det hade vi alla kommit ihåg det.

Om FRA hade hittat några riktiga terrorister skulle det dessutom legat i deras intresse att göra så stor affär som möjligt av det i media. Det skulle ju stärka deras argument för att de behövs (och därför behöver få ännu större anslag), och hjälpa deras huvudmän USA och Obama att vinna propagandakriget om den allmänna opinionen i Sverige när det gäller massövervakningen.

Men ändå har det inte varit några terroristrättegångar byggda på FRA-material i Sverige.

När företrädare för allianspartierna och regeringen påstår att FRA har hittat terrorister, då ljuger de. Eller kan de förklara vad de har gjort med alla terroristerna, i så fall?

Lika magert resultat tycks hela USA’s globala system för massövervakning ha givit. Trots närmast obegränsade resurser och befogenheter, har den amerikanska spiontjänsten NSA aldrig lyckats stoppa något terrordåd eller några terrorister.

I november 2013 anordnade Europaparlamentet en utfrågning med anledning av visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden. En av de inbjudna gästerna var den amerikanske före detta kongressledamoten Jim Sensenbrenner. Undet sin tid i kongressen var han en av initiativtagarna till den drakoniska The Patriot Act, som ger amerikanska myndigheter vida befogenheter att åsidosätta medborgerliga rättigheter i kriget mot terrorismen. Jim Sensenbrenner är alltså på intet vis någon duva. Men numera tycker även han att massövervakningen har gått för långt.

Jag frågade honom om den amerikanska massövervakningen lett till att någon terrorist fällts i domstol för terroristbrott. Svaret blev nej.

Enligt NSA själva (sa Sensenbrenner) har massövervakningen lett till att de har kunnat avstyra totalt ett (1) terroristangrepp. Men det ledde inte till att någon eller några dömdes för terroristbrott (som till exempel förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse eller stämpling till mord), utan bara till någon dom för ekonomiska brott.

Närmare efterforskningar visar att det rörde sig om ett fall där en somalisk taxichaufför som bodde och arbetade i USA skickade 8.500 dollar till någon av de stridande fraktionerna i Somalia. Eftersom den somaliska organisationen är terroristklassad av USA, gjorde sig taxichauffören därmed skyldig till ett terroristbrott.

Det här är alltså den största framgången som NSA kan visa upp som resultat av alla de miljarder som massövervakningen kostar de amerikanska skattebetalarna. Det är alltså inte bara den svenska massövervakningen i FRA’s regi som har resulterat i exakt noll terroristdomar för avstyrda försök till attentat. Inte ens NSA’s globala övervakning tycks har fått fram tillräckligt med bevisning för att fälla någon i domstol för terroristbrott.

I januari 2014 skrev Washington Post:

En analys av 225 terrorismfall i USA sedan den 11 september 2001 konstaterar att NSA’s massinsamling av trafikdata rörande telefonsamtal ”inte haft någon märkbar effekt för att stoppa terroristhandlingar”

Det som har lett till att terroristkomplotter har kunnat avslöjas vid ett antal tillfällen i USA har istället varit traditionellt polisarbete, skrev Washington Post.

En annan amerikansk rapport samma månad, januari 2014, kom fram till samma resultat. Inga fångade terrorister.

Den 238-sidiga rapporten konstaterar att den amerikanska spionorganisationen NSA’s program för att samla in metadata om alla medborgares telefonsamtal bara har givit ”minimala” tillskott till kampen mot terrorism, strider mot lagen och borde stängas ner fortast möjligt.

Rapporten granskar den handfull fall där data från massövervakningen överhuvudtaget har använts, och hittar

“… inget fall där programmet bidrog direkt till att man upptäckte någon tidigare okänd terroristkomplott eller lyckades avstyra en terroristattack.”

NSA har aldrig stoppat en enda terroristattack, trots att de har närmast obegränsade ekonomiska resurser, spionerar på precis allt de kan komma åt, och inte bryr sig ett jota om att följa de lagar som finns för att skydda allas vår rätt till privat kommunikation.

I Sverige agerar FRA som underleverantör och bästa samarbetspartner med NSA. Den verksamheten kostar 860 miljoner kronor i budgeten 2014. Men inte heller FRA har fångat någon enda terrorist.

Grov brottslighet är det andra området som brukar lyftas fram som argument för massövervakningen. Enligt EU’s datalagringsdirektiv är alla telefon- och internetoperatörer skyldiga att lagra data om alla vi kontaktar och allt vi gör på nätet. Motivet är (förutom terrorism) att bekämpa grov brottslighet.

Men inte heller mot grov brottslighet är massövervakningen effektiv.

År 2013 gjorde tyska parlamentet en utvärdering av datalagringsdirektivet i Tyskland. De kom fram till att datalagringen var så gott som helt värdelös:

Användandet av datalagringsdirektivet höjde framgången hos brottsutredningar med endast 0,006 procent. Direktivet står därför inte i proportion till antalet brott som kan lösas.

skrev Bundestag Working Group i sin studie.

Någon räknade ut att man rent statistiskt skulle ha kunnat anställa 1,4 nya poliser i hela Tyskland istället för att lägga miljarder på datalagringen för att komma upp i en förbättring på 0,006 procent.

När EU-kommissionen sent omsider presenterade en utvärdering av datalagringsdirektivet 2011, kom den redan i inledningen fram till  slutsatsen att datalagringen ”spelar en viktig roll” i kampen mot den grova brottsligheten. Den ansvariga kommissionären Cecilia Malmström (FP) hävdade att den var ”av mycket stor betydelse för de straffrättsliga systemen och brottsbekämpningen”. Det budskapet basunerades ut i EU-kommissionens pressmeddelande.

Men själva utvärderingen visade sig mest bestå av anekdoter utan källhänvisningar. Någon riktig statistik över hur många fall som verkligen klarats upp med hjälp av datalagringen i de olika medlemsländerna fanns inte — i de flesta fall för att medlemsländerna inte kunnat eller velat presentera någon sådan statistik.

FRA, NSA och EU-kommissionen följer alla samma mönster när de får frågan om massövervakningens effektivitet. Först säger de i svepande ordalag att de har fångat massor av terrorister eller skurkar. Men när någon ber om närmare detaljer visar det sig vara endera önsketänkande eller ren lögn.

Datalagringen kränker våra mänskliga rättigheter. Det konstaterade EU-domstolen i en dom den 8 april 2014. Det är okay under vissa omständigheter övervaka personer som är misstänkta för brott. Men det är inte okay att övervaka alla på det sätt som datalagringsdirektivet kräver, sa domstolen.

Det här är det grundläggande argumentet för varför vi varken ska ha datalagring eller massövervakning enligt (eller i strid mot) några andra lagar. Massövervakning utan brottsmisstanke är inte proportionerligt, och är varken nödvändigt eller acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. När EU-länderna ägnar sig åt sådan övervakning bryter de mot både Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EU’s rättighetsstadga.

Även om det gick att visa att massövervakningen var effektiv mot terrorism och grov brottslighet skulle den fortfarande inte vara proportionerlig, och därmed fortfarande olaglig.

Men när det visar sig att massövervakningen inte ens är effektiv för att bekämpa brott, varför i herrans namn vill både EU-kommissionen och vår egen regering ha kvar den till varje pris? Den frågan får de gärna svara på.

…………

Update: EU-Funded Study: Electronic Mass Surveillance Fails – Drastically

Update 2: UN study: Mass surveillance violates human rights

19 juli 2014

Piratpartiets ideologi — Frihetlig humanism i informationsåldern

Filed under: political ideology — Christian Engström @ 13:43

Frihetlig humanism i informationsåldern.

Så tycker jag man kan sammanfatta piratideologin i några få ord. Jag ska förklara hur jag ser det.

Frihetlig…
Piratideologins främsta kännetecken är att den ligger lång ut åt det frihetliga hållet på skalan frihetlig-auktoritär i den politiska kompassen. Det har alla pirater jag någonsin hört prata om frihet varit helt överens om. Och pirater är väldigt förtjusta i att prata om frihet, så under de tio år som gått sedan jag själv började som nätfrihetsaktivist har det blivit många pirater som jag hört säga samma sak.

Nej till storebrorsstaten och övervakningssamhället är vårt mest fundamentala krav för att bevara det fria och öppna samhället. Just nu är alla vi medborgare under attack från våra egna västerländska regeringars spiontjänster. Vi måste vända den utvecklingen innan det är för sent.

Men vår vision av frihet går längre än att bara säga nej till det totalitära övervakningssamhället. Tack vare internet har vi kunnat se många strålande exempel på hur frihet leder till mångfald, och hur mångfald leder till kvalitet. Permissionless innovation är den princip som skapade internet, och som har låtit miljontals stora och små projekt och verksamheter blomma upp på och tack vare nätet.

Med mer frihet och färre begränsande regler kan vi släppa fram den kreativa kraften i vårt samhälle på alla områden. Den region i världen som först och bäst lyckas få kreativitet och nytänkande att blomma upp kommer bli det här århundradets vinnare.

Individen har friheten att göra vad hen vill så länge det inte inkräktar på andras frihet. Var och en har rätten att bestämma över sin egen kropp. Var och en har rätt att älska vem hen vill. All kärlek är bra kärlek. Var och en har rätt tro på vad hen vill, och bli salig på sin egen tro.

Vi pirater tror att frihet är grunden både för individens möjlighet till lycka och samhällets möjlighet att utvecklas och finna kreativa lösningar på problem.

…humanism…
Humanismen är den grundläggande ideologi som har sina rötter i upplysningstidens tankar, och som har slipats ihop till ett väl beprövat och sammanhållet ramverk för hur ett anständigt samhälle ska se ut. Vi pirater stödjer helhjärtat de principerna, och vill se dem tillämpade i praktiken i vår tid.

Alla människors lika värde och individens frihet är grunden. Alla individers mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras både av staten och alla andra. Demokratins grundvalar — yttrandefriheten, rätten att söka information, brevhemligheten — måste värnas. Rättsstatens principer likaså.

Men humanismen betonar också hur viktigt samarbetet mellan oss människor är. För att det ska fungera måste vi till att börja med bete oss anständigt mot varandra. ”Behandla andra som du vill bli behandlad själv” är den gyllene regeln. Vi ska ta hand om varandra, och skapa ett samhälle byggt på omtänksamhet istället för misstänksamhet.

”Assume good faith” är ledordet både för Wikipedia och för allt annat svärmarbete. Vi tror på det goda i människan.

Kulturen spelar en nyckelroll inom både humanismen och piratideologin. Vi ser kulturspridning som någonting positivt både för samhället och individen. Därför vill vi undaröja så många konstgjorda hinder för kulturspridning som möjligt. The Pirate Bay är en del av mänsklighetens gemensamma bibliotek, Alexandria 2.0, som uppstått som ett mirakel genom internet. All kultur bygger på det som tidigare skapats, så genom att släppa kulturen fri kan vi låta mångfalden i hela världens gemensamma kulturarv bli tillgänglig och remixas till nya verk i en evigt levande cirkel.

Vetenskapen som givit oss den moderna världen bygger på öppenhet, och att vetenskapsmän kan både testa och bygga vidare på varandras resultat. ”Genom att stå på jättars axlar har jag kunnat se längre” sa Isaac Newton. Piratrörelsen är mot patent som är monopol på kunskap, och för ett fritt globalt idéutbyte.

Bara genom kunskapsöverföring kan det som idag är tredje världen uppnå en dräglig levnadsstandard utan att naturens begränsningar och jordens resurser överskrids.

Vi pirater tror på det tekniska framåtskridandet, och vi tror på framtiden.

…i informationsåldern
Upplysningstidens idéer må vara över 200 år gamla, men de har aldrig varit mer aktuella än just nu i vår tid.

Internet är det största som har hänt mänskligheten sedan boktryckarkonsten, så det är helt naturligt att det väcker politiska frågor som behöver besvaras. Den nya informationsteknologin har ställt de informationspolitiska frågorna på sin spets.

Vi pirater har fattat att det är här matchen står just nu. Vi ger informationspolitiken den höga prioritet den förtjänar. Det är nu vi väljer väg in i informationssamhället.

All teknologi kan användas till både gott och ont. Internet är bara i sin linda, men vi har redan sett hur det är det mest fantastiska redskap som någonsin skapats för att sprida kultur, kunskap och demokrati, och för att skapa länkar mellan människor över alla kulturella och nationella gränser.

Men samma informationsteknologi kan också användas för att skapa ett övervakningssamhälle värre än vad någon tidigare kunnat föreställa sig.

Vilken väg vi kommer välja avgörs nu.

Vi pirater vill välja den öppna vägen mot framtiden.

15 juli 2014

Internet och informationsteknologin är på både gott och ont

Filed under: political ideology — Christian Engström @ 14:31

Internet är fantastiskt, men all teknologi kan användas för både goda och onda syften. Det gäller i allra högsta grad även för informationsteknologin.

Internet är det bästa bibliotek som någonsin skapats. I princip all världens kultur och kunskap finns tillgänglig ett musklick bort för var och en som har en uppkoppling. Det här är Alexandria 2.0 med dubbelt extra allt.

Internet är den bästa mötesplats för människor som någonsin skapats. Det spelar ingen roll hur udda ditt specialintresse är. Någonstans därute finns det likasinnade människor och via internet kan du hitta dem, vare sig du letar efter kärleken, eller bara vill ha några att prata strunt med, eller vill bygga någonting fantastiskt tillsammans med andra.

Internet är den bästa plattformen för samarbete som någonsin skapats. Det gör den möjligt för tusentals människor som inte en känner varandra att tillsammans bygga stora komplicerade skapelser. Wikipedia, som är världens största och snabbast uppdaterade uppslagsverk. Linux och annan fri programvara, som utgör ryggraden i internet självt. Eller politiska rörelser som kämpar för demokrati i länder där det behövs.

Internet är den bästa offentliga scen som någonsin skapats. Det är ett globalt Speaker’s Corner, öppet 24 timmar om dygnet för var och en som har något som hon dela med sig av — det må vara vad som helst från politiska åsikter till nyskapande kultur till användbar kunskap till knäppa filmklipp till söta kattungar.

Internet är den bästa marknadsplats som någonsin skapats. Som konsument kan du hitta exakt vad du letar efter, och inte bara det som en lokal affär hade råkat ta hem och ha på hyllan. Som säljare är du inte begränsad till att erbjuda vad som får plats på en hylla i en butik. Och även mycket smala specialprodukter kan hitta sina köpare, även om de är utspridda över hela världen.

Hittar vi rätt väg in i informationssamhället finns det enorm potential. Det vi har sett hittills av internet är bara början. Vi har fått världens bästa verktyg för att sprida kultur, kunskap och demokrati, och för att föra människor närmare varandra.

Men det är inte förutbestämt att det blir den här vägen som Sverige, Europa eller världen tar in i det nya århundradets informationssamhälle. Samma teknologi som givit oss internet som ett verktyg för frihet och öppenhet kan också användas för att bygga ett övervakningssamhälle som är raka motsatsen.

Och tyvärr håller det på att hända framför våra ögon. George Orwells 1984 filmen V för Vendetta är inte framtidsdystopier som vi måste akta oss för att hamna i. Det är betydligt värre än så. Övervakningssystemen som beskrivs där visar sig redan vara byggda, installerade och satta i drift. Verkligheten har redan överträffat dikten, och utbyggnaden går vidare i oförminskad takt.

Det här vet vi nu med säkerhet, tack vare avslöjandena som visselblåsaren och hjälten Edward Snowden kommit med. Under FRA-striden i Sverige 2008 varnade vi i Piratpartiet för riskerna med ett framtida övervakningssamhälle, och citerade 1984 tills vi blev blåa i ansiktet. Många kallade oss för foliehattar och konspirationsteoretiker, eller tyckte att vi överdrev och ropade varg för att skrämmas.

Tack vare Snowdens avslöjanden vet vi nu att allt vi varnade för 2008 stämde på pricken, och att vi bara hade fel på en enda punkt. Vi underskattade hur långt marschen mot storebrorssamhället hade gått redan då. Nästan allt som vi målade ut som framtida hot i ett worst case-scenario fanns i själva verket redan installerat och i drift. Och under de sex år som gått sedan dess har det blivit ännu värre.

Medan vi andra gladde oss åt nya vänner och söta kattungar och drömmar om en bättre värld, har västvärldens demokratiska regeringar och deras säkerhetstjänster passat på att i tysthet bygga upp en global infrastruktur för att övervaka oss alla hela tiden.

Det handlar om makten över informationen. Om hur mycket kontroll staten och säkerhetstjänsterna ska ha över medborgarna. Svaret på den frågan avgör vilket samhälle vi får det här århundradet.

Vi i Piratpartiet vill gärna diskutera det här inför riksdagsvalet 2014. Vi tycker det är en fråga som ska avgöras av upplysta medborgare i en demokratisk process, och inte av övervakarna själva i slutna rum.

Finns det någon annan som är intresserad?

…………

Läs också Emma på Opassande: Ett år med Snowdenläckan

11 juli 2014

Internet är det största sedan tryckpressen

Filed under: political ideology — Christian Engström @ 12:12

Internet är det största som har hänt mänskligheten sedan tryckpressen, troligen ännu större. Det är inte konstigt att det ger upphov till ett antal nya politiska frågor som är av genomgripande betydelse för samhällsutvecklingen. Som jämförelse kan vi titta på vad som hände förra gången.

Gutenbergs tryckpress såg dagens ljus i mitten av 1400-talet. Gutenbergs vision (förutom att starta en verksamhet som han kunde tjäna pengar på) var att kunna trycka högkvalitativa biblar på latin. Det var någonting som det fanns ett skriande behov av. Den som lyckades knäcka den teknologiska nöten skulle med all sannolikhet kunna se fram emot många lukrativa kontrakt med den katolska kyrkan, som vid den här tiden var den mäktigaste och rikaste organisationen i hela den kända världen.

Fram tills Gutenberg hade alla exemplar av biblar (och de få andra böcker som fanns) framställts av munkar som skrev av texten för hand. De handkopierade biblarna var för det första ofantligt dyra. Hur många timmar skulle du själv behöva för att skriva av hela Bibeln för hand i vacker frakturstil, och vad skulle det kosta till en timpeng som du kunde överleva på? Den järnhårda lönelagen (alltså att man inte kan betala mindre i lön än priset för mat och hyra) gällde även på 1400-talet. Varje handskrivet exemplar av den heliga skrift representerade en produktionskostnad motsvarande miljoner i dagens penningvärde.

Ett ännu allvarligare problem (med den tidens sätt att se det) var att de handkopierade biblarna innehöll ett antal felaktigheter som uppstod vid kopieringen. Munkarna som skötte kopieringen tillhörde den tidens absoluta intellektuella elit. De kunde inte bara läsa och skriva (vilket bara en mycket liten del av befolkningen kunde), de kunde också latin och hade en mångårig utbildning i teologi för att förstå innebörden i Skriftens ord.

Men hur välutbildade munkarna än var, var de trots allt inte mer än människor, så här och där blev det fel. Och eftersom avskrifterna de gjorde i sin tur användes som förlagor för nya avskrifter, kunde felen som smög sig in spridas vidare.

I en tid när dogmen sa att Bibeln var den yttersta sanningen och att varje ord var dikterat av Gud personligen, var det här allvarliga grejer. Blev Guds ord tillräckligt förvanskat skulle det i värsta fall kunna äventyra hela mänsklighetens möjlighet till frälsning. Det var (med den tidens sätt att se det) ett skräckscenario som får dagens allra mest dystra klimatprofetior att förblekna i jämförelse.

Gutenberg såg framför sig en tid då Guds ord kunde predikas på exakt samma sätt överallt, utan några felaktigheter eller variationer.

Men tji fick han på den punkten. Själva teknologin fungerade utmärkt och spreds som en löpeld över Europa. Inom några decennier fanns det hundratals boktryckerier i Europa, som producerade böcker i aldrig tidigare skådad mängd, både religiösa texter och annat.

Men målet att Guds ord i framtiden skulle predikas överallt på exakt det sätt som den romersk-katolska kyrkan hade bestämt centralt, det gick fullständigt åt pipan.

Den 31 oktober 1517 spikade en katolsk präst vi namn Martin Luther upp 95 religiösa tester på en kyrkport i den tyska staden Wittenberg. Det blev början till protestantismen, som inte bara tyckte att Bibeln skulle översättas till språket som folk talade, utan också menade att det var möjligt för människan att finna Gud direkt genom Bibeln, utan att nödvändigtvis behöva den katolska kyrkan och det katolska prästerskapet som mellanhand.

Aldrig mer i historien skulle kristna gudens ord predikas så likformigt som det hade gjort innan Gutenberg tryckte sin första latinska bibel. Bara för att Gutenberg var genialisk nog att uppfinna boktryckarkonsten betydde inte att han hade en chans att förutspå hur den skulle komma att påverka samhället.

De politiska förändringar som skedde som en direkt följd av den nya revolutionerande informationsteknologin, boktryckarkonsten, blev minst sagt omfattande. Fram till boktryckarkonstens genombrott hade den romersk-katolska kyrkan haft ett nästan totalt informationsmonopol i hela Europa. I princip de enda tankar och nyheter som nådde ut till byarna där folk bodde var de som lästes upp från predikstolen på söndagen.

Men med boktryckarkonstens hjälp kunde även andra tankar spridas. Den romersk-katolska kyrkans makt över informationen var hotad. Det tänkte kyrkan inte låta ske utan vidare.

Följden blev 300 år av krig i Europa mellan protestanter och katoliker. Miljontals människor dog i vad som i grunden var en informationspolitisk diskussion. Krig är det i särklass sämsta sättet att få till stånd politiska förändringar som behövs för möta en förändrad verklighet, men det fungerar.

När det mesta av den katolsk-protestantiska krutröken hade lagt sig några århundraden efter Gutenbergs uppfinning, var det över ett helt nytt informationspolitiskt landskap.

Den romersk-katolska kyrkan hade gått från ett närmast totalt informationsmonopol till att bli en kanal av många. I takt med att dogmen kunde ifrågasättas kunde den moderna vetenskapen börja spira, för att sedan (med boktryckarkonstens hjälp) växa upp till det kunskapens träd som är grunden för världen vi lever i idag. Och parallellt med vetenskapen växte upplysningstidens politiska idéer fram om demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Internet är minst lika revolutionerande som boktryckarkonsten var på sin tid. Boktryckarkonsten gjorde det flera storleksordningar lättare att sprida information. Istället för en sändare (kyrkan i Rom) fanns det tusentals. Det fick världen att förändras i grunden.

Internet gör det också flera storleksordningar lättare att sprida information. Istället för tusentals bokförlag och nyhetsredaktioner, som var situationen på 1900-talet, är det nu för första gången möjligt för miljontals enskilda människor att göra sin röst hörd och få ut ett budskap.

Det är ofrånkomligt att det kommer leda till att vårt samhälle förändras. Hur vi ska möta den förändringen, och i vilken riktning vi vill att förändringen ska gå, är politiska frågor.

Piratpartiets mål är att vi ska klara av de informationspolitiska diskussionerna som behövs med anledning av internet på ett billigare och snabbare sätt än vad som skedde med boktryckarkonsten. Vi vill inte bara slippa fullskaliga krig mellan dem som vill behålla eller tillskansa sig informationsmonopol å ena sidan, och dem som vill se en annorlunda och bättre värld å den andra. Vi hoppas också kunna lösa den politiska knuten på lite snabbare tid än flera hundra år.

Piratpartiet anklagas ibland för att vara ”bara ett internetparti”. Det är i och för sig inte sant, men även om så vore, vad är det för ”bara” med det? I så fall är hela upplysningstidens idétradition om demokrati och frihet ”bara en boktryckningsfilosofi”.

Det finns inget ”bara” med frågan om vem som har makten över informationen. Det avgör i mycket hög grad i vilken riktning samhället utvecklas. Som en följd av den teknologiska utvecklingen är de informationspolitiska frågorna mer aktuella just nu än de varit på de 500 år som förflutit sedan bråken som följde av boktryckarkonsten startade, eller kanske någonsin.

Piratpartiet tar de här frågorna på allvar.

9 juli 2014

Pirater arbetar för nätfrihet för att vi gillar frihet, och förstår att makten över informationen är viktig

Filed under: political ideology — Christian Engström @ 15:12

Jag har skrivit tre inlägg om Piratpartiets ideologi och Den politiska kompassen:

  1. Piratpartiets ideologi — Den politiska kompassen
  2. Fler pirater om den politiska kompassen
  3. Makten är alltid auktoritär, så piratrörelsen behövs som motkraft

Här kommer nästa inlägg i serien.

Henrik Brändén kommenterade Den politiska kompassen i ett inlägg där han tar upp ett par intressanta punkter.

Henrik konstaterar att frågan om vem som har makten över informationen är central för pirater, tycker det är synd att det inte finns ett test som mäter inställningen i just den frågan. Jag håller med om det första, men faktiskt inte alls om den andra.

Jag börjar med det jag inte med om. Henrik skrev:

Det har länge hävdats att den gamla höger/vänsterskalan varit utsliten. Under 1980-talet lanserades en grön skala som komplement. I årets valrörelser används en frihetlig/auktoritär skala. Bägge säger de naturligtvis någonting, men jag tror inte att det är någon av de skalorna som med tiden kommer att ersätta höger/vänsterskalan, som den skala alla refererar till. Jag tror att framtidens skala är en som mäter vem som ska ha makten över informationen i samhället. Alla vi vanliga människor, eller stora företags- och myndighetskolosser. (Eller ännu värre, trasselsuddar där företag och myndigheter går samman.)

Om jag har rätt borde vi designa en politisk kompass som inte mäter mot godtyckligt utvalda frågor i vårt sakpolitiska program, utan fokuserar på ideologiska nyckelfrågor som visar var man ligger längs just ”makten över informationen”-axeln.

Henrik har rätt i att ingen ny skala lär ersätta höger-vänster-skalan. Så länge det finns resurser som är knappa  här i världen, kommer frågan om hur de ska fördelas alltid vara aktuell. Det kommer alltid finnas plats till vänster för dem som tycker att man borde ta lite mer pengar från de rika och ge till de fattiga, och plats till höger för dem som tycker att man borde ta lite mindre.

Det är inte frågan om att ersätta höger-vänster-skalan, utan om att komplettera den för att få en tvådimensionell bild som ger oss djupare förståelse. Höger-vänster-skalan är inte fel, den är bara lite för begränsad för att fungera som enda förklaringsmodell.

Henrik har också rätt i att Den politiska kompassen inte är utformad för att specifikt mäta synen på vem som ska ha makten över informationen i samhället. Just den frågan finns inte ens med i testet, i vart fall inte direkt.

Den politiska kompassen ger en allmän bild av hur ens politiska åsikter ligger placerade på de två axlarna höger-vänster och frihet-kontroll (eller frihetlig-auktoritär, om man föredrar de etiketterna på den senare axeln).

Ett par av frågorna som man ska svara på för att bli placerad i den frihetliga dimensionen handlar om klassiska piratfrågor, som synen på övervakning för att bekämpa terrorism, och om den som är oskyldig har något att frukta. Om alla piraters svar på de frågorna går i samma riktning är det inte det minsta konstigt.

Men de flesta frågorna med relevans för axeln frihetlig-auktoritär handlar om andra områden: avkriminalisering av marijuana, inställningen till porr, synen på barnuppfostran och religionens roll i samhället, för att ta några exempel.

Om det enda som förenade pirater världen över vore att vi är kritiska till massövervakningen och vill se en reformerad upphovsrätt, då skulle man förvänta sig ungefär samma spridning på den frihetliga axeln bland pirater som bland befolkningen som helhet. Men så är det inte.

Samtliga pirater, både svenska och utländska, som jag någonsin har sett skriva om var de själva hamnade i den politiska kompassen, har rapporterat att de hamnade långt ut på den frihetliga axel (och att de själva ser den beskrivningen som naturlig och korrekt).

Det tror jag är en viktig observation att ta fasta på.

Om någon utvecklade ett test som fokuserar på ideologiska nyckelfrågor som visar var man ligger längs just ”makten över informationen”-axeln, då är jag övertygad om att pirater som gjorde testet skulle hamna mer eller mindre exakt på samma plats i det testet, långt ut i den frihetliga riktningen. Det skulle i och för sig vara en intressant observation. Den skulle visa att piratrörelsen är ideologiskt väl sammanhållen i just den informationspolitiska kärnfrågan.

Men det är ännu intressantare att piratrörelsen tycks vara nästan lika sammanhållen när man mäter synen på frihet rent allmänt, och inte bara vad gäller informationspolitik. Det är ett tydligt tecken på att vårt engagemang är baserat på en sammanhållen ideologi, och inte bara på vissa åsikter om hur det borde vara på internet.

Därför är jag glad över att den politiska kompassen har en bred ansats, och inte bara siktar in sig på vår profilfråga makten över informationen.

Men jag håller helt med Henrik om att just frågan om makten över informationen är speciellt viktig just nu, i vår tid. Han skriver i samma blogginlägg:

Den centrala frågan för oss är nämligen vem som ska ha makten över informationen.  Alla enskilda människor, eller stora företag, stater och myndigheter?

Piratpartiets svar på den frågan grundar sig i tankarna om demokrati och allas lika värde: Det är varje människa som själv ska få ha makten över informationen. Det är hon själv som ska avgöra vilken information om henne själv som ska få lagras, delas och spridas. Inte stora IT-företag eller staternas säkerhetstjänster. Den information som människor frivilligt släppt ska sedan vara möjlig för alla att nå, utnyttja, sprida och vidareutveckla. Inte bara för företag som köpt monopol på den.

Jag är övertygad om att detta är framtidens sätt att ställa de politiska frågorna. För var dag som går blir makten över informationen blir allt viktigare för frågan om makten i samhället. Företagen gör mer vinster idag av att kontrollera varumärken, patent och upphovsrätter än av att äga fabriker. Säkerhetstjänsters samlande av information om allas vårt privatliv kommer att ge dem en gigantisk makt i samhället om den inte bryts.

Just nu står det politiska slaget om friheten till stor del på informationspolitikens område. Internet och den nya informationsteknologin har givit medborgarna fantastiska nya möjligheter, som rätt använda kan leda till en bättre fungerande demokrati och att staten blir mer transparent inför medborgarna.

Men starka krafter vill använda den nya teknologin för det motsatta syftet, och skapa ett samhälle där staten och storföretagen vet allt om medborgarna, istället för tvärtom.

De här frågorna håller på att avgöras i olika parlament och politiska församlingar just nu. Men många av politikerna från de gamla partierna har inte ens förstått att det pågår en politisk strid om grundförutsättningarna för friheten och det öppna samhället. Det gör det tyvärr alldeles för lätt för olika särintressen, de må vara statliga säkerhetstjänster eller privata storföretag, att driva utvecklingen mot mer kontroll av medborgarna och mindre frihet för oss alla.

Den politiska piratrörelsen behövs som en motkraft, som kan ta den informationspolitiska striden från en frihetlig ideologisk grund. Och som förstår varför den är viktig.

Så för att sammanfatta:

Pirater vill ha frihet på internet för att vi vill ha frihet i samhället. Men vi är extra fokuserade på friheten på internet och makten över informationen, eftersom den striden står just nu, och kommer att avgöra vilken sorts samhälle vi får i framtiden.

8 juli 2014

Makten är alltid auktoritär, så piratrörelsen behövs som motkraft

Filed under: political ideology — Christian Engström @ 11:31

Jag har skrivit två inlägg om Piratpartiets ideologi och Den politiska kompassen:

  1. Piratpartiets ideologi — Den politiska kompassen
  2. Fler pirater om den politiska kompassen

Kontentan hittills är att alla pirater som har kommenterat Piratpartiet och den politiska kompassen är helt överens om att piratideologin ligger långt ut på den frihetliga sidan i den politiska dimensionen frihet-kontroll, och att det är centralt i ideologin.

Här kommer en fortsättning på de två tidigare inläggen.

Johnny Olsson på Enligt min humla skrev i ett inlägg med rubriken Makten är auktoritär:

Börjar det inte bli en smula tröttsamt att rasism och främlingsfientlighet ständigt klumpas ihop som “högerextremism”? Exakt vad i det är det egentligen som anses vara “höger”? Gemene fikarumsrasist jag har råkat på i mina dagar har på det stora hela låtit som vilken sosse som helst. Det är förstås bara min erfarenhet, och jag vill inte på något sätt vill antyda att socialdemokratin skulle vara rasistisk. Jag menar bara att rasismen finns över hela höger-vänsterskalan.

Något annat som också alltid definieras som höger är liberalism. Det har jag förvisso lite lättare att förstå då ägande och ekonomiskt oberoende är starkt kopplat till övriga friheter. Icke desto mindre betraktas liberaler på en del andra håll som vänster, och även i den svenska ankdammen finns det “vänsterliberaler” som ser ett socialt skyddsnät som en garant för övriga friheter. Jag har inte för avsikt att starta ett flame war här heller, jag bara konstaterar att det finns olika syn på hur man bäst värnar individens frihet.

Det intressanta blir då om man accepterar den här indelningen där både liberalism och rasism är höger. Eftersom rasism refereras till som högerextremism får vi anta att det är mer höger än liberalism, vilket ger en bild av att höger om mitten ser ut enligt följande: Frihet – mer frihet – FOLKMORD! Motsvarande utveckling på vänstersidan skulle då vara solidaritet – mer solidaritet – FOLKMORD!

Jag har lite svårt att följa den logiken måste jag medge. Betänk att konservatism också måste klämmas in på högerskalan. Det krävs en hel del vilja, våld och vaselin för att få ihop det. Höger-vänsterskalan är helt enkelt otillräcklig.

Ett mycket bättre sätt att beskriva den politiska faunan är den tvådimensionella skala jag berörde i en tidigare artikel där man förutom en höger-vänsteraxel som mäter graden av ekonomisk centralstyrning också har en vertikal axel som mäter graden av auktoritet. Den är såvitt jag vet framtagen av amerikanska libertarianer och därför också kritiserad för att vara vinklad till deras fördel. Men låt oss ändå använda den för den teori som jag hade tänkt komma fram till.

Vi är många som går omkring med känslan av att den styrande majoriteten i parlamentet tenderar att vara övervägande auktoritär. Att oavsett ideologi så är oppositionen alltid relativt icke-auktoritär i förhållande till regeringspartierna och mer benägen att försvara individens friheter. Så blir det val och regimskifte, och så byter kombattanterna plats. Den tidigare auktoritära regimen är i opposition mycket mer intresserad av individens friheter, något den nytillträdda regimen plötsligt inte alls tycker är särskilt sexigt längre. Jag tror att det finns två huvudsakliga skäl till att vi har den känslan: Dels för att majoriteten är beslutsfattande och det blir lätt ett likhetstecken mellan beslutande och auktoritär, i synnerhet om man inte håller med. Och dels för att det helt enkelt är så. Vilket i sig också har sina skäl.

Makten är alltid auktoritär. Comes with the territory, som man säger. Den som har makten vill fortsätta ha makten, och dessutom är det allmänmänskligt att anse sig ha rätt och vara god, och därför ser inte makten någon fara med att anskaffa sig mer makt, eftersom makten aldrig skulle kunna tänka sig att använda sin makt i ont syfte. Hängde ni med? Makthavare som arbetar för att minska sin egen makt är sällsynta av den enkla anledningen att det är något ganska stört i att kämpa sig till makten utan att vilja ha den.

Det är med andra ord inte konstigt att det då och då kan behövas nya politiska partier som har friheten som första punkt på sin agenda. De partier som har makten tenderar alltid att glida åt det auktoritära hållet, vare sig de blå eller röda eller gröna. Ordet ”kontroll” på skalan frihet-kontroll blir med naturnödvändighet mindre skrämmande för den som ser sig själv som den som ska utöva kontrollen.

Rent allmänt ser vi att partier som är i opposition alltid är mycket mer mottagliga för Piratpartiets tankar och argument än de partier som råkar ha makten för tillfället. Det har vi sett både i Sverige och i andra länder.

Socialdemokraterna röstade mot FRA-lagen 2008, när de var i opposition. Men de vill inte riva upp den om de skulle få makten efter riksdagsvalet i höst. (Hur det kommer gå i ett sådant läge beror på om de tilltänkta stödpartierna, Miljöpartiet och Vänstern, verkligen insisterar på att riva upp FRA-lagen som ett villkor för regeringssamarbete, eller om de viker ner sig i utbyte mot en spårvagn eller en kvoteringslag eller något annat symboliskt.)

Och etablerade maktpartier som ser sig själva som statsbärande är inte nödvändigtvis särskilt starka tillskyndare av frihet och personlig integritet ens när de sitter i opposition. De är ju övertygade om att tiden i opposition är någonting tillfälligt, och att sakernas rätta ordning (alltså att de själva är regeringen) snart ska återställas. De har därför inget intresse av att minska statens kontroll över undersåtarna. De vill ju inte att nästa regering som de själva leder ska få mindre makt än den nuvarande som leds av deras politiska motståndare.

Både Socialdemokraterna och (Nya) Moderaterna är i praktiken lika varma anhängare av mer kontroll och övervakning av medborgarna. I vart fall när de själva har makten, och det är ju då som det är viktigt vad de vill göra. Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser, och själva tänker de ju bara använda kontrollsystemen för goda syften.

Trots att de säkert uppriktigt håller med om att vi vill ha ett så öppet och fritt samhälle som möjligt, tenderar deras olika politiska förslag att sammantaget gå i motsatt riktning. Vare sig de egentligen vill eller inte, fastnar de oftast i en autoritär politik bara av det enkla skälet att de är maktparter. Det är inte ens säkert att de är helt medvetna om det själva. Det bara blir så, om de stora pojkarna och flickorna får fortsätta sköta politiken ostört.

Men att låta dem fortsätta sköta politiken själva är just precis vad vi inte ska göra. Både Piratpartiet och piratrörelsen i stort har visat att vi kan påverka politiken och vinna konkreta segrar.

År 2005 (innan Piratpartiet ens var bildat) stoppade en svärm engagerade aktivister EU-direktivet om mjukvarupatent (krångligt att förklara i detalj, men en seger i en fråga som är viktig för friheten på internet). År 2009 gjorde en europeisk piratsvärm tillsammans med pirater inne i EU-parlamentet att vi fick lagstiftning på EU-nivå som förbjuder att någon stängs av från internet utan rättegång efter ”three strikes”.

Och år 2012 stoppade vi det beryktade ACTA-avtalet med hjälp av samma laguppställning och strategi — aktivister på utsidan tillsammans med folkvalda pirater på insidan av EU-parlamentet. På det sättet kan vi fortsätta vinna politiska segrar för friheten även i fortsättningen.

Johnny Olsson avslutar sitt inlägg med de här orden:

Vi har verktygen som behövs för att göra det. Med Internet kan vem som helst nå ut med sina idéer. Vi är inte längre uppdelade i en sändande och mottagande klass. Vem som helst kan sända. Och vi har dessutom all världens kunskap bara ett knapptryck bort. Vi har bara inte lärt oss att utnyttja dess potential än – och det ligger heller inte i maktens intresse att vi gör det heller. För makten är ju alltid auktoritär…

Läs Johnny Olssons inlägg på Enligt min humla

7 juli 2014

Fler pirater om den politiska kompassen

Filed under: political ideology — Christian Engström @ 15:58
De svenska partierna inplacerade i två politiska dimensioner enligt Politicalcompass.org

De svenska partierna inplacerade i två politiska dimensioner enligt Politicalcompass.org (klicka för större bild)

För att förstå Piratpartiets ideologi är den politiska kompassen och dimensionen frihet-kontroll helt centrala. Piratpartiet samlar sympatisörer från både höger och vänster, men vi har alla det gemensamt att vi ligger långt ut på den frihetliga skalan, och det är det som är grunden för vår ideologi.

Igår skrev jag om Emmas blogginlägg ”Höger och vänster fungerar inte som enda förklaringsmodell för dagens komplicerade verklighet”, och bilden här bredvid över de svenska partiernas respektive placering. Flera andra pirater har också skrivit om Piratpartiet och den politiska kompassen, och kommit fram till samma slutsatser.

Troed Sångberg skrev 2009 ett inlägg på sin blogg där han gick igenom de (dåvarande) riksdagspartierna, och jämförde deras placering i den politiska kompassen med Piratpartiets. Han kom fram till ungefär samma resultat Emma, och avslutade:

[T]ill skillnad från alla ovanstående [svenska riksdagspartier 2009] – som är uppdelade enligt ekonomisk politik – har Piratpartiet valt en annan dimension som sin viktigaste, den mellan auktoritär och frihetlig. Det här betyder att Piratpartiet har medlemmar med skilda synsätt på ekonomi, men det finns inget konstigt i det!
Jag påstår att den politiska kompassen är det sätt vi bäst kan beskriva Piratpartiets väljarkår, inriktning på politik och är förklaringen till att Partiet inte måste göra som Miljöpartiet och välja ekonomisk inriktning. Det är helt enkelt inte en viktig fråga för oss. Vi är frihetliga, driver en frihetlig agenda och vi kommer att fortsätta göra det framöver.

Vi är dessutom övertygade om att våra medlemmar / våra väljare / våra medarbetare är kritiskt tänkande smarta människor som har överseende med att det kan ta ett tag för gammeljournalistiken att sätta sig in i en helt ny dimension. Vi har redan gjort det.

Leif Ershag på bloggen Ershags eskapader refererade till Emmas inlägg om den politiska kompassen och skrev:

Problemet som Piratpartiet möter är alltså, enkelt förklarat, att samhällskunskapen dom flesta har med sig från skolan ser bara höger-vänster på den här skalan. Så för en med denna syn på världen står SD och PP nära varandra.

Med [den politiska kompassens] modell så blir detta mer mångfacetterat och vi kan tydligt se att PP och SD är långt ifrån varandra, ja tom motpoler.

Men det som gör [frågan om vi är höger eller vänster] så omöjlig för mig som pirat att svara på är att jag inte ser på frågorna såhär heller. Precis som den allmänna bilden är endimensionell är också min det. Där samhället vill se höger-vänster ser jag bara Auktoritär-Frihetlig. Jag ser en lika tillplattad bild som samhället i stort, men i min skala står partierna i, ungefär, den här ordningen: SD-FI-FP-KD-V-S-M-C-MP-PP. Detta är min verklighet. (Med reservation för hur korrekt partierna hamnat på kartan här ovanför.)

Det är dags att byta perspektiv och släppa en föråldrad syn på världen. Det handlar inte längre om kampen mellan rött och blått. Det handlar om kampen mellan brunt och lila!

Gun Svensson, mer känd i bloggosfären som Farmor Gun, skrev:

Ska villigt erkänna att jag en längre tid har haft problem med politiska diskussioner där man måste vara antingen höger eller vänster. Därför blev jag upprymd när jag läste Christian Engströms och Emma Opassandes blogginlägg om ytterligare en dimension Frihetlig – Auktoritär eller Frihet – Kontroll. Testade politicalcompass.org och fick ett kvitto, som jag gillade – Rejält Frihetlig och något till Vänster.

Johnny Olsson på bloggen Enligt min humla skrev till alla som ännu inte hade bestämt sig vad de skulle rösta på i EU-valet 2014:

Så om du inte har bestämt dig, ta då och testa den politiska kompassen. Tyvärr finns det mig veterligen ingen svensk översättning av den så du får hålla till godo med engelska. Fördelen med denna är att den tar ett steg bort från den alldeles för förenklade höger/vänster-skala som är förhärskande i svensk politisk debatt. Här får du åtminstone två axlar att navigera efter, där höger/vänster handlar om ekonomi och fördelningspolitik, medan upp/ned handlar om auktoritet, alltså hur mycket eller lite makt politiken ska ha över ditt liv och hur mycket eller lite var och en ska få bestämma själv. Frågorna är också lite mer allmänna och principiella än de rena sakfrågor som brukar dyka upp i valkompasser.

När du har placerat dig själv på den politiska kompassen, jämför då med [bilden med de svenska partierna inplacerade].
Några intressanta saker att notera med grafen:

  • Socialdemokraterna och Moderaterna är inte så långt ifrån varandra som de låtsas (även om de heller inte ligger varandra riktigt så nära som jag ofta hävdar). Deras skillnader ligger just i fördelningspolitiken, men de är precis lika auktoritära.
  • Folkpartiet Liberalerna är än mer auktoritära än Moderaterna.
  • Centern är Alliansens svarta får. Kanske finns här också förklaringen till varför just Centern fått stå till svars för mycket av den batongpolitik som förts av Alliansen, i synnerhet då övervakningsivern. Man kan tänka sig att det är ett lojalitetstest, samtidigt som det också ses som ett svek av många medborgare som röstat på dem.
  • Sverigedemokraterna är inte ett högerextremt parti, som det ofta påstås. Tvärtom ligger ungefär i mitten på höger/vänster-skalan, med en liten övervikt åt vänster. Däremot är de ett auktoritärt parti och i den bemärkelsen extremt, eller totalitärt.
  • Än mer extremt är emellertid vänsterextrema Feministiskt Initiativ.
  • Piratpartiet är Sverigedemokraternas politiska motpol. Piratpartiet är också det parti som tydligast placerar sig på den frihetliga delen av skalan. Den som säger sig vackla mellan att rösta på PP eller Sd säger faktiskt i praktiken “antingen tycker jag si eller så tycker jag tvärtom”.

Sammanfattningsvis: Placera dig själv på kompassen, jämför med partiernas placering och fundera sedan över hur du ska rösta? Vem ska bestämma över ditt liv – du eller politikerna? Och tänk på att varje gång du vill rösta för att politiker ska lägga sig i någon annans liv röstar du också för att de lägger sig i ditt.

 

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: