Ska vi ha kvar det öppna internet som vi har haft hittills, eller ska storföretag få köpa sig gräddfiler och kunna tränga ut mindre aktörer från marknaden? Det är det som frågan om ”nätneutralitet” handlar om.
Att vi bevarar nätneutraliteten ser vi i Piratpartiet som en av de allra viktigaste frågorna just nu.
Det som har gjort internet till vad det är idag är principen att alla har tillgång till det på samma villkor, var sig man är en entreprenör som precis startat, ett litet eller medelstort företag, eller ett globalt storföretag. Principen om nätneutralitet, att ingen kan köpa sig en gräddfil eller blockera sina konkurrenter, är fullständigt central för att vi ska fortsätta ha en fri marknad med konkurrens. Ingen kan driva verksamhet idag utan fullgod tillgång till nätet.
Tyvärr är principen om nätneutralitet hotad av de stora telekomoperatörerna (som oftast är de före detta statliga telemonopolen). De lobbar stenhårt i Bryssel för att få erbjuda ”specialtjänster”, ”specialised services”, parallellt med internet, alltså gräddfiler för de företag som betalar extra. Lyckas de kommer de kunna tillskansa sig en position som grindvakter.
Det vore mycket olyckligt för konsumenterna, som riskerar att internet reduceras till en upphottad form av kabelteve, men fullständigt katastrofalt för entreprenörer och små och medelstora företag, som skulle bli helt utelämnade till telekombolagens godtycke.
I dagens samhälle är nätneutralitet detsamma som näringsfrihet. Den principen måste vi försvara.
Det blir förödande för ekonomin, och därmed jobben, om det blir så att det krävs ett tillstånd från Telia för att få driva framgångsrik verksamhet på internet.
EU-parlamentet håller just nu på och behandlar den lagstiftande rapporten Connected Continent. Det är ett jättestort lagstiftningspaket som spänner över många områden, ett ”andra Telekompaket”. Nätneutraliteten ingår som en av flera komponenter det paketet.
Knäckfrågan är hur begreppet ”specialised services”, specialtjänster, definieras. Blir det en för slapp definition kan internetoperatörerna börja välja vilka sajter de släpper fram eller inte, och börja ta extra betalt av stora företag som vill hamna i gräddfilen. Definitionen i det ursprungliga förslaget var så slapp att det var en överhängande risk.
Härom veckan röstade vi i utskottet IMCO (inre marknad och konsumentfrågor), där jag sitter med. Vi vann en seger i IMCO, för efter de diskussioner vi har haft i utskottet visade det sig vara en mycket bred majoritet för en strikt definition av ”specialised services”, som försvarar nätneutraliteten.
Nu får vi se om den definitionen klarar sig genom det ansvariga utskottet ITRE (industri och forskning. Därefter är tanken att det blir omröstning i plenum i april om hela paketet, inklusive nätneutraliteten. Det här blir en så kallad ”första läsning” som parlamentet gör, så hur det än går i omröstningen i april kommer arbetet med Connected Continent fortsätta efter valet.
Det finns anledning till oro över vad som kommer hända i ITRE-utskottet, skriver aktivistorganisationen EDRi. Den som är huvudansvarig för lagstifningsrapporten, den spanska konservativa ledamoten Pilar del Castillo, tycks driva en linje som ser ut att vara mer eller mindre ett beställningsjobb från den dominerande spanska telekomoperatören Telefónica. Vinner den linjen förlorar vi nätneutraliteten.
Men del Castillo tycks egentligen vara ganska ensam om att vara så entusiastisk till fördel för de stora telekombolagen. Även inom hennes egen politiska grupp, konservativa EPP, verkar många ledamöter ha förstått frågan om nätneutralitet, och vill försvara nätneutraliteten.
Piratpartiet och brittiska Tories har bildat en allians i ITRE-utskottet för att försvara nätneutraliteten. EDRi konstaterar att det kan tyckas vara en oväntad allians, men att den faktiskt är ideologiskt rimlig. När det gäller nätneutralitet går försvaret av ekonomiska och medborgerliga fri- och rättigheter hand i hand.
Läs mer hos EDRi
