Christian Engström, Pirat

7 november 2019

Magnus Andersson (PP) om basinkomst

Filed under: basinkomst,informationspolitik — Christian Engström @ 9:17

Magnus Andersson, Piratpartiet

Magnus Andersson, som är Piratpartiets partiledare, har skrivit ett mycket bra inlägg om basinkomst på Facebook. Jag kopierar inlägget här:

Det är faktiskt inte en så trixig fråga egentligen om vi bara börjar titta på de generella stödsystem som vi har idag.

Till att börja med vill jag klargöra att den form av basinkomst som jag är för är den som kallas negativ inkomstskatt. I princip så betyder den att om du tjänar under en viss summa så börjar skatten trappas ned och vid en viss punkt så börjar den bli negativ, så att man aldrig kommer under en viss inkomstnivå. Det förslag som Christian Engström har räknat på låg runt 100.000 kr om året (om jag inte minns fel så pratar han om 120.000kr/året numera) och det tycker jag är en bra startpunkt för en diskussion.

Det som vi behöver hålla i huvudet är att det inte handlar om några större summor, och ”att leva på” är väldigt relativt. Jag skulle snarare säga att det är en summa som ska göra att man kan överleva och existera i dagens samhälle med mat för dagen och tak över huvudet. Det är det primära i denna modell. Inget fancy, men det ska vara en allmän fallskärm för de som hamnar i en svår situation utan att samhällets krav först ska krossa individen innan den får hjälp.

För om vi tittar på hur systemet fungerar idag så är det de som ”kämpar och sliter” som redan idag får betala för de som inte har möjligheten att försörja sig själva. Det stora problemet är att systemet är extremt godtyckligt och kräver att man först sätter sig i en ekonomisk situation som i praktiken är omöjlig att ta sig ur utan hjälp. Systemet skapar ett beroende, vilket gör att det alltid kommer att finnas ett behov av det, samtidigt som det är så komplext att ingen har full koll på hur det fungerar. Om jag skulle vara lite elak så skulle jag kunna säga att det är designat att fungera så, då det skapar fler röster som skulle rösta på partier som vill utöka stödsystemen, men jag ska försöka att inte vara konspiratorisk. 😉

Många människor är väldigt schizofrena runt välfärdssystemet, för samtidigt som de vill ha ett skyddsnät så vill de att det ska vara av taggtråd och elektrifierat samt så långt ned att man slår i botten innan man kan lyftas upp över skärselden, så att alla ska frukta att hamna däri. För det är just detta: ingen ska tycka att det är en bekväm hammock att landa i för att ta igen sig, för då riskerar de att få betala för denna person allt för länge och om det blir många i den där hammocken så blir det ytterst svårt att för de som ”kämpar och sliter” att hålla uppe nätet så att alla kan se att det ändå finns där – situationen skulle bli ohållbar och nätet skulle fallera.

Så när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet pratar om solidaritet så har jag svårt att förstå dem, för hur de agerar står i bjärt kontrast till vad de säger. De säger att välfärden ska finnas där som en trygghet för alla att lita på, men när allt fler blir av med sina bidrag, allt fler bedöms arbetsföra trots kronisk sjukdom, allt fler blir av med hjälp likt LSS för ett drägligt liv. Hur ska vi kunna lita på vårt välfärdssystem när de som behöver det allra mest faller ur det?

Det vi behöver är ett system som är okomplicerat, som inte kräver att ens ekonomi fullständigt skjuts i sank för att hjälpen ska sättas in. Ett system som fångar upp de som är på kanten att trilla ned i skyddsnätet och får dem att komma bort från kanten så tidigt som möjligt, så att de inte riskerar att bli en permanent börda för skyddsnätet och de som ”kämpar och sliter”. Ett system som ser till att skapa incitament att ta jobb som även kan skapa en liten inkomst genom att inte ha en marginaleffekt på 100% (dvs att bidragen inte sänks lika mycket som man tjänar på att ta ett litet jobb, utan man får behålla en del av inkomsten). Ett system som uppmuntrar eget företagande. Ett system som går att realisera inom dagens budget utan några större justeringar och framför allt: ett system som inte är godtyckligt.

Det är där som jag ser att negativ inkomstskatt komma in, för det har de egenskaperna som ett väl fungerande system bör ha. Sedan kan vi kalla det något annat för att de som har svårt för basinkomst som namn.

Sedan, som en bonus då systemet bygger på inkomstskatt, så kan vi se till att flytta delar av Arbetsförmedlingens extremt nitiska personal till Skatteverket för att där skärskåda folks skatteinbetalningar för att hitta de som försöker smita undan, istället för idag jaga varenda krona som en bidragstagare måste redovisa för att de ska få sina bidrag. Något säger mig att det i sig skulle vara en nettoförtjänst för staten. Så slipper vi slå och sparka på de som redan ligger ned och titta på de som har råd att undvika skatt istället.

TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: