Christian Engström, Pirat

18 februari 2016

Basinkomst från 19 års ålder

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:53
Barn med pengar

Barn är försörjda av sina föräldrar tills de gått ut gymnasiet

Även barn och ungdomar behöver äta, men det betyder inte att de är i behov av egen basinkomst. De är försörjda av sina föräldrar. Föräldrar har försörjningsansvar tills barnen har gått ut gymnasiet (eller som längst tills de fyllt 21). Så är det idag, och ungefär så tänker jag mig att det ska vara även när vi infört ett system för basinkomst.

Det finns många andra förslag till basinkomstsystem, där även man även räknar med att barnen får basinkomst (även om den betalas ut till föräldrarna eftersom de inte är myndiga). Det här är inte ett sådant förslag.

Man kan designa ett system så om man vill, men då måste man vara väldigt noga med alla förändringar man gör jämfört med dagens system, så att man varken försämrar för utsatta grupper eller låter kostnaderna skena iväg okontrollerat. Jag har valt att istället behålla dagens stöd till familjerna, och bara ge vuxna i arbetsför ålder rätt till egen basinkomst. Så kan man också göra.

Jag föreslår 19 års ålder som start för basinkomsten. Det är då ungdomar normalt går ut gymnasiet. Fram tills dess har föräldrarna försörjningsansvaret, precis som idag. Alla stöd och bidrag för barnfamiljer som vi har idag tänker jag mig ska vara kvar, så att det inte blir några försämringar för barnfamiljerna.

Att välja just 19 år som startålder kanske låter lite udda, med tanke på att man blir myndig vid 18. Men det finns en tanke bakom det.

Nästan alla 18-åringar går fortfarande i gymnasiet och bor hemma. Normalt går man ut gymnasiet under det år de fyller nitton, så beroende på om man är född på våren eller hösten är man endera 19 eller 18 när man tar studenten. Då upphör föräldrarnas försörjningsansvar, och man förväntas stå på egna ben på ena eller andra sättet.

Jag vill inte för allt i världen ge basinkomst till alla 18-åringar som bor hemma och går i gymnasiet. Det skulle bli över 8000 kronor i månaden i fickpengar att bara använda till nöjen, under det gymnasieår som de fyller 18.

Jag kan inte tänka mig sämre sätt att lära ungdomar hantera pengar.

Då skulle de under det sista gymnasieåret, under en tid när man är som allra mest formbar, fullständigt bada i pengar och inte ha några förpliktelser alls. De skulle under ett gyllene år i ungdomen kunna leva på en lyxnivå som de flesta av dem kanske aldrig skulle lyckas uppnå igen under livet.

Det vore grymt mot ungdomarna, och riktigt illa för samhället. Vi skulle antagligen behöva ett antal nya tv-kanaler som bara körde ”Skuldfällan” dygnet om, om vi inrättade ett system som gav ungdomarna den starten.

Naturligtvis finns det 18-åringar som inte passar in i den här mallen. Den som fyllt 18 är myndig och kan flytta hemifrån om han eller hon vill, så det finns 18-åringar som fullt ut lever ett vuxenliv med alla dess förpliktelser, ansvar och utgifter.

Den gruppen 18-åringar behöver förstås också ha trygghet vid arbetslöshet. Men i antal är det här en liten grupp jämfört med dem som fortfarande går i gymnasiet, så det kan vi hantera med några specialregler utan att det behöver bli särskilt dyrt, vare sig i administration eller utbetalda bidrag.

Vi skulle då ha en viss behovsprövning av basinkomsten för 18-åringar, vilket i och för sig går emot den grundläggande principen för basinkomst. Men det skulle inte alls vara en lika kränkande och omfattande behovsprövning som en 18-åring som behöver försörjningsstöd idag måste gå igenom. Behovsprövningen skulle bara behöva bestå i att kolla att 18-åringen inte bor hemma fortfarande. Och i vart fall skulle behovsprövningen förstås försvinna så fort de fyllde 19, och kom in i det ordinarie systemet.

Och som sagt, det rör sig trots allt om ett begränsat antal individer, så det behöver inte vara ett stort problem att lösa på ett bra sätt.

Kanske bör man formulera regeln så att basinkomst börjar betalas ut den 1 juli (eller 1 juni) det kalenderår som man fyller 19, snarare än på 19-årsdagen. Då undviker man att det blir en väldigt konstig situation i alla avgångsklasser på gymnasiet, om de som är födda tidigt på året plötsligt börjar få över 8.000 kronor i månaden, medan deras klasskamrater bara får studiebidraget på 1.050 kronor i månaden. Det skulle också vara logiskt, eftersom föräldrarnas försörjningsansvar upphör när gymnasisterna tar studenten i juni.

Å andra sidan kanske det finns problem med att samla ihop hela årskullar på det viset, så den exakta utformningen kan vi gärna diskutera vidare. Men vare sig man ger hela årskullen basinkomst samtidigt eller var och en på dess riktiga 19-årsdag, blir det samma kostnad för staten. Samlar man ihop årskullen och ger alla basinkomst från den 1 juli, tar de som är födda före och efter 1 juli ut varandra, så snittåldern när man får basinkomst första gången blir 19.0 år. Därför kan vi räkna på kostnaden likadant, oavsett vilken modell vi i slutändan väljer.

Att ge alla 19-åringar basinkomst kostar 10 miljarder.

Det går att räkna ut med hjälp av offentlig statistik. Totalt har vi ca 120.000 19-åringar, enligt befolkningsstatistiken från SCB. Hur många av dem försörjer sig själva, och hur många saknar inkomst? Det kan vi se på en interaktiv grafik över inkomstfördelningen i olika åldrar, som SVT Pejl har satt ihop utifrån data från SCB.

Om man klickar på åldern 19 år ser man att det inte är mer än ca 10% av alla 19-åringar som tjänar så mycket att de kan försörja sig själva. Övriga 90% är endera arbetslösa eller har gått vidare till högskolestudier, rimligen. De skulle vara berättigade till basinkomst. Då är det bara att börja räkna.

90% av 120.000 19-åringar är 108.000 stycken. 108.000 personer gånger 100.000 kronor vardera blir 10,8 miljarder. Men då har vi överskattat kostnaden för 19-åringarna en smula, eftersom ganska många av dem faktiskt tjänar lite grand, även om det inte är tillräckligt för att de ska kunna försörja sig. Därför kan vi avrunda summan till 10 miljarder.

Att jag räknar separat på 19-åringarna redan nu har praktiska orsaker. Väldigt mycket statistik som finns tillgänglig är beräknad på åldersgruppen 20-64 år. Senare i den här bloggserien kommer jag att presentera en mer fullständigt beräkning av kostnaderna för basinkomsten. Den beräkningen är gjord på 20-64.

Vi får alltså komma ihåg att om 19-åringarna också ska vara med, då behöver vi lägga till 10 miljarder till kostnaden för åldersgruppen 20-64. Men i och med det får vi ett system som ger de allra flesta ungdomar en sömlös övergång från gymnasiet, där föräldrarna försörjer dem, till vuxenlivet som arbetssökande eller student, där man ingår i samhällets trygghetssystem för vuxna.

Stödet till barnfamiljerna får vara kvar som idag

Stödet till barnfamiljerna rent allmänt, är en viktig fråga i samband med en basinkomstreform. Det kostar pengar att ha barn, och för familjer som har små marginaler är det en ekonomisk börda.

Samhället har redan ett antal system för att ge stöd till barnfamiljer, och i synnerhet för ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Vi har dels barnbidragen som alla får, men också olika behovsprövade stöd till fattiga barnfamiljer. De systemen räknar jag med att vi ska ha kvar även när vi genomfört den första versionen av basinkomst.

Barnbidraget betalas ut fram tills dess att barnet fyller 16. Barnbidraget är på 1.050 kronor i månaden, och betalas ut till föräldrarna eftersom barnen är omyndiga.

När barnbidraget slutar betalas ut tar studiebidraget vid för alla ungdomar från 16 år som går i gymnasiet. Studiebidraget är också på 1.050 kronor i månaden, men till skillnad från barnbidraget betalas det bara ut för 10 månader om året. Utbetalningen sker till föräldrarna tills studenten fyller 18, och därefter till studenten själv.

De flesta (men inte alla) stöden till barnfamiljerna finns under rubriken ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn” i statsbudgeten.Tillsammans kostar de 84 miljarder. Här ingår barnbidragen (25 miljarder), föräldraförsäkringen (39 miljarder), underhållsstöd till ensamstående föräldrar och andra stöd till just barnfamiljer.

Jag föreslår inga nedskärningar alls i den här budgetposten.

Skulle man välja att plocka bort en del av de här bidragen till familjer för att finansiera ett system med basinkomst, då måste man förstås se till att basinkomstsystemet är utformat så att det inte försämrar för de barnfamiljer som har det sämst ekonomiskt. Det kräver en ganska noggrann analys av hur dagens system fungerar för olika grupper, så att man inte av misstag gör stora och plötsliga försämringar för någon grupp. Därför föredrar jag att låta dagens system för ekonomisk trygghet för familjer och barn vara kvar som de är.

Förutom de 84 miljarderna under budgetposten ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”, finns det också en del regler i andra sociala stödsystem som siktar in sig på att hjälpa föräldrar med svag ekonomi.

Får man försörjningsstöd (socialbidrag) får man extra pengar om man har barn att ta hand om. Är man studerande och har barn får man tilläggsbidrag från Centrala Studiestödsnämnden.

Om vi ersätter försörjningsstödet och studiemedlen med basinkomst, som jag föreslår, behöver vi införa motsvarande extraersättningar för basinkomsttagare som har barn, för att inte de allra mest utsatta familjerna ska få en ekonomisk försämring.

Jag har inte tittat närmare på hur man lämpligen utformar de reglerna, och jag har inte tagit med den kostnaden i den övergripande kalkylen för basinkomstförslaget. Det återstår att göra i nästa förfining av förslaget. Det är viktigt att ett slutgiltigt förslag till basinkomst tar hänsyn till att en del basinkomsttagare har barn att försörja.

Men även om det är ett tillägg som behöver göras till basinkomstsystemet, är det inte någon jättestor kostnad i det stora hela. Det gäller ju inte alla familjer, utan bara dem som idag försörjs av försörjningsstöd, studiemedel eller liknande. Kostnaden för att se till att det inte blir försämringar för de mest utsatta familjerna stannar uppskattningsvis på några miljarder. Det är hanterbart i jämförelse med hela basinkomstreformen, som ligger någonstans i storleksordningen 100-150 miljarder.

Generellt sett bör vi se till att det inte bli några försämringar alls för barnfamiljerna. Dels på rent sakliga grunder, men om inte annat av politiska skäl. Även om någon faktiskt skulle vilja försämra för de mest utsatta barnfamiljerna i samband med en basinkomstreform, är det (dessbättre) mer eller mindre omöjligt att få igenom någonting sådant politiskt.

Det finns många som vill förbättra för de mest ekonomiskt utsatta familjerna, och jag har stor sympati för det. Det kan finnas mycket goda sakliga skäl för att staten borde satsa mer pengar på att hjälpa de allra fattigaste barnfamiljerna. Men det finns inget som säger att vi måste vänta med den typen av förbättringar tills ett generellt system för basinkomst är infört. Då är det en överhängande risk att de barn man ville hjälpa kommer att ha hunnit bli vuxna långt innan det blir verklighet.

Vill man förbättra situationen för fattiga barnfamiljer lär det gå mycket snabbare att få resultat genom att driva den frågan separat, och inte vänta på den stora basinkomstreformen.

Att frågorna hålls separata tjänar alla på. Dels för att basinkomstreformen inte ska bli så stor och komplicerad att den blir i praktiken ogenomförbar. Men också eftersom en basinkomstreform även i bästa fall kommer ta många år innan den är genomförd. De familjer som har det svårast idag skulle nog bli mycket besvikna om de fick höra att det fick lov att vänta på basinkomstreformen innan de kunde se fram emot några förbättringar.

När det gäller att utforma detaljerna i basinkomstsystemet måste vi se till att det inte blir några försämringar för barnfamiljerna, och att vi behåller de stöd till barnfamiljerna som finns idag. Diskussioner om förbättringar för barnfamiljerna är välkomna, men det finns goda skäl att inte ta dem ihop med basinkomstdiskussionen.

Då kan vi fokusera på det som jag ser som huvuduppgiften: att förbättra för dem som är arbetslösa.

———

Det här är del 5 i en bloggserie om basinkomst. Övriga inlägg i serien.

4 kommentarer

  1. Det är ingen mänsklig rättighet att skaffa barn och låta andra betala för det. Att skaffa barn är numera en form av lyxkonsumtion. Planeten är redan överbefolkad. Det finns ingen anledning att betala ut barnbidrag för att folk skall skaffa fler barn i det läget. Den tekniska utvecklingen rullar vidare och behovet av befolkningsökning kommer att bli ännu mindre – snarare är det önskvärt av alla möjliga skäl att befolkningen minskar globalt. Sverige bör bidraga till att sprida den insikten. Det svenska barnbidraget är därför numera en mer pervers konstruktion än kungens socialbidrag på hundratals miljoner. Det är ingen mänsklig rättighet att få betalt för att man klarat av att knulla till en unge, det klarar så gott som vilka idioter som helst. Basinkomst från nitton år (eller avslutad gymnasieutbildning) avsett för en persons personliga försörjning är därför logiskt, sunt och förnuftigt. Folk som vill lyxkonsumera och sätta barn till den redan överbefolkade världen kan gott skaffa sig ett jobb ovanpå basinkomsten och försörja dessa ungar själva.

    Kommentar av Kid you not! — 19 februari 2016 @ 10:07

  2. @Kid you not!,

    Du vill alltså avskaffa barnbidraget helt för att sänka födelsetalen i Sverige?

    Jag kan nog bara svara att i så fall tycker vi olika. Jag tror du kommer ha extremt svårt att skapa en poliisk majoritet för det förslaget, men du är förstås välkommen att driva den frågan om du vill.

    Kommentar av Christian Engström — 19 februari 2016 @ 10:56

  3. Varför inte börja betala ut basinkomst precis när föräldrarnas försörjningsansvar upphör (enligt dagens regler)?

    Kommentar av Mikael Ståldal — 20 februari 2016 @ 11:17

  4. @Mikael Ståldal,

    För de 70% av ungdomarna som går ut gymnasiet det år de fyller 19 blir det precis så. Då tar basinkomsten vid precis när föräldrarnas försörjningsansvar upphör.

    Men för ungdomar som hoppar av gymnasiet i förtid, upphör föräldrarnas försörjningsanvar i princip i samma ögonblick som de hoppar av enligt dagens regler. Om man började betala ut basinkomst då, skulle den praktiska effekten bli att man ger en jättestor pengabonus till alla gymnasister som väljer att hoppa av.

    Det vill jag inte göra, eftersom det alldeles säkert skulle leda till att fler hoppar av gymnasiet. Ekonomiska incitament fungerar nästan alltid, vare sig man skulle vilja det eller inte.

    Däremot kan jag iofs tänka mig att om vi inför basinkomst för alla från 19 års ålder, då skulle man kunna ändra reglerna för föräldrars försörjningsansvar så att de har det ansvaret ända tills ungdomarna börjar få basinkomst (oavsett om de går på gymnasiet eller inte).

    Gör man den förändringen kommer systemet att hänga ihop logiskt. Men det här ser jag som en detalj, som vi säkert kan lösa den dagen vi har basinkomsten på plats.

    Det viktigaste när man utformar reglerna tycker jag är att det absolut inte får bli någon avhopparbonus som uppmuntrar ungdomar att strunta i att gå ut gymnasiet.

    Kommentar av Christian Engström — 20 februari 2016 @ 12:17


RSS feed for comments on this post.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: