Christian Engström, Pirat

16 februari 2016

Basinkomst: Dagens trygghetssystem för arbetslösa är för otrygga och för byråkratiska

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 10:31

 

bruegel monster

Försörjningsstöd (socialbidrag) är bidragsfällans käftar, som tuggar sönder människor. Vad är samhällsnyttan med det?

Vi har redan ett antal olika trygghetssystem i Sverige idag för dem som av ena eller andra skälet inte har jobb och kan försörja sig själva. De här trygghetssystemen klarar av att uppnå det allra mest grundläggande målet, att se till att ingen faktiskt svälter ihjäl. Men de misslyckas med att uppnå nästa nivå av mål, att garantera att alla kan känna sig trygga och få leva ett liv med värdighet.

Arbetsförmedlingen förmedlar inga arbeten

Det fanns en tid när Arbetsförmedlingen levde upp till sitt namn och faktiskt förmedlade arbeten. Men det är länge sedan nu. Idag finns internet, och det är där de jobb som finns hittar någon som kan ta dem. Inte ens Arbetsförmedlingen själva påstår något annat.

Arbetsförmedlingen sysslar istället med att dels betala ut arbetslöshetsersättningar, dels att sysselsätta de arbetslösa med olika kurser och aktiviteter, som de arbetslösa inte kan tacka nej till om de vill fortsätta få ersättning.

Någon skrev i en kommentar i Facebook-gruppen ”Medborgarlön istället för arbetslinjen”:

Går på a-kassa nu för första gången […]

Den byråkratiska processen är extremt krånglig och det tar både tid och energi. Syftet i huvudsak med a-kassesystemet är inte att ge mig trygghet i min omställning utan att påminna mig om att jag ska bryta arbetslösheten till varje pris, oavsett typ av arbete, ort eller anställningsgrad – utan hänsyn till min privata livssfär. Dessutom får man aldrig 80% utav sin tidigare månadslön då man max kan få utbetalning för 20 dagar åt gången.

Skulle jag börja arbeta deltid eller påbörja en utbildning så blir det ännu mer byråkrati. Hela systemet är en trubbig fyrkant som hetsar folk att ta ett skitjobb de lämnar inom ett år, istället för att ge mer tid att finna något som passar bättre även på sikt. Det finns ju en anledning till varför ersättningen trappas ned under ersättningsperioden, trots att det finns studier som visar att det inte minskar arbetslösheten på något sätt.

Arbetsförmedlingen försörjer ett antal hundratusen människor, och det är förstås bra. Även den som inte arbetar behöver faktiskt äta (trots att det finns en populär slogan som påstår motsatsen). Arbetsförmedlingens olika bidrag är en helt central del av samhällets trygghetssystem. Utan det skulle det skulle enda alternativet vara att gå till socialen och be om försörjningsstöd för alla som blir av med jobbet.

Men Arbetsförmedlingen nöjer sig inte med att bara betala ut pengarna som folk behöver, tvärtom. Det är en otroligt byråkratisk hantering, med stora inslag av tvång mot de arbetslösa. ”Gör si, gör så, gå på den här obligatoriska aktiviteten fastän varken du eller jag tror det kommer leda till att du får något jobb.”

Till vilken nytta då? De allra flesta som är arbetslösa är inte utan jobb för att de vill vara det, utan för att det helt enkelt finns många fler arbetssökande än det finns lediga jobb. Även om alla arbetssökande tvingas gå ytterligare en kurs i hur man skriver ett snyggt CV, dyker det inte upp 370.000 nya jobb i ekonomin för det. Vilken individ det än blir som skriver den bästa ansökan och får ett visst jobb, blir det någon annan individ som inte fick det, men som ändå behöver äta och betala hyran.

Hur många krav Arbetsförmedlingen än ställer på de enskilda arbetslösa, blir det inte fler jobb i ekonomin. Den enda effekten av Arbetsförmedlingens byråkrati är att människor blir nedbrutna och känner sig otrygga.

Det här är bara destruktivt. Och ännu värre är det med nästa lager i det sociala skyddsnätet: försörjningsstödet.

Försörjningsstöd (socialbidrag) är bidragsfällans käftar

Det kommunala försörjningsstödet, som förr kallades för socialbidrag, är det yttersta skyddsnätet i samhällets trygghetssystem. Enligt socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov rätt till försörjningsstöd för att komma upp i en ”skälig levnadsnivå”.

Det låter ju bra på pappret. Men i verkligheten är det en enormt kränkande process som den som är hänvisad till försörjningsstöd måste gå igenom.

Det räcker inte med att man är helt utblottad och inte har en krona på banken. Man får inte ens äga saker i hemmet mer än det absolut nödvändigaste. Allt annat måste man sälja innan man kan få försörjningsstöd.

Socialassistenterna gör regelbundet hembesök hos människor som får eller ska få försörjningsstöd, för att kontrollera att det inte finns något mer som går att sälja. När stödet väl betalas ut kan socialtjänsten kräva att få se precis hur varje krona har använts för att fortsätta betala ut stödet. Och skulle bidragstagaren till äventyrs lyckas tjäna några tusenlappar på egen hand, då sänks försörjningsstödet omedelbart med lika mycket, så att det blir exakt noll kronor extra i plånboken.

Ta till exempel en kille som inte har lyckats få något fast jobb, men som har en gammal bil och lite verktyg, som gör att han oftast lyckas hanka sig fram på smärre hantverksjobb och liknande. Men så kommer det en eller ett par dåliga månader, och han behöver vända sig till socialen för att klara mat och hyra.

Det första han i så fall måste göra för att kunna få försörjningsstöd är att avregistrera den enskilda firman, och sälja den gamla bilen och verktygen till det pris han kan få. I ett enda slag har han hamnat milsvitt mycket längre från arbetsmarknaden än han någonsin har varit innan. Nu kan han inte längre tacka ja till några jobb, eftersom ett av kraven för att han skulle få försörjningsstöd ett par månader var att han gjorde sig av med de få tillgångar han hade på arbetsmarknaden. Och skulle han trots det lyckas tjäna lite grand pengar, får han inte behålla något alls om han inte tjänat tillräcklig för att helt klara sig utan försörjningsstöd.

Med basinkomst skulle den här tänkta killen inte behöva bli utslagen från arbetsmarknaden bara för att han behövde hjälp ett par månader. Då får han behålla sin bil och sina verktyg, och kan fortsätta ta jobb när de dyker upp. De månader som han inte tjänar tillräckligt på egen hand får han en utbetalning av staten så att han ändå klarar sig. De månader han lyckas dra in så mycket att han kan försörja sig själv får han inget bidrag, utan betalar skatt som alla andra. Och vare sig han betalar skatt eller får ut bidrag slipper han den kränkande upplevelsen att ha en socialassistent som lägger sig i varje detalj i hur han spenderar sina pengar.

Alla har rätt till försörjningsstöd och en skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagen. Men i praktiken är priset som den enskilde får betala att se sitt ekonomiska liv krossat, och sin personliga frihet förverkad av socialtjänsten. När man har gjort allt man behöver göra för att få försörjningsstöd en gång, då har man blivit tvingad av reglerna att försätta sig i en situation där det är mycket större risk att man kommer behöva få försörjningsstöd igen.

Det här är destruktivt och dyrt för samhället. Om målet är att så få som möjligt ska vara tvingade att leva på bidrag, då är det vansinne att kravet för att få samhällets stöd är att försätta sig i ännu djupare utanförskap, ännu längre från arbetsmarknaden.

Försörjningsstödet fyller en viktig funktion i dagens mosaik av bidragssystem, eftersom det är det yttersta skyddet som förhindrar att människor faktiskt svälter ihjäl. Men samtidigt är försörjningsstödet bidragsfällans käftar med sylvassa tänder, som tuggar sönder de människor som måste vända sig till socialkontoret för att få hjälp att klara sig.

Både a-kassan och försörjningsstödet är utformade så att de bryter ner människor istället för att bara hjälpa dem. Dels är det inhumant mot individerna som drabbas direkt. Men det är också rent destruktivt ur samhällets synvinkel. Det blir inte fler jobb av att människor går runt med en klump av oro i magen.

Att våra trygghetssystem gör människor trasigare är inte ens lönsamt för samhället. Det är bara dumt.

Med basinkomst löser vi det problemet. Det ser jag som det främsta motivet för reformen.

———

Det här är del 3 i en bloggserie om basinkomst. Övriga inlägg i serien.

1 kommentar

  1. Håller fullständigt med. Det är galet att man tvingas sälja allt för att få den hjälpen och att man dessutom inte får särskilt mycket att leva på heller. Nä, basinkomst är enda rätta vägen!

    Kommentar av Anna-Maria "Aimee" Eriksson — 16 februari 2016 @ 11:02


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: