Basinkomst: Politikerna kan inte lösa arbetslösheten

Under valrörelsen 1976 lovade Thorbjörn Fälldin (till höger) att politikerna kunde skapa 400.000 nya jobb. 40 år senare väntar vi fortfarande.

”400.000 nya jobb” utlovade Centerpartiets dåvarande partiledare Thorbjörn Fälldin inför riksdagsvalet 1976. Det är 40 år sedan, och han vann det valet. Men inte dök det upp några 400.000 jobb som löste problemet med arbetslösheten.

I varje valrörelse sedan dess har olika politiker från olika partier upprepat vallöftet om att skapa massor med nya jobb. Det är i och för sig inget fel med det. Det faktum att det inte finns jobb åt alla som vill ha och behöver det är ett av de största samhällsproblemen, både i Sverige och de flesta andra länder. Så det är rimligt att politikerna pratar om det.

Men sanningen är att det inte finns så mycket som politikerna kan göra för att skapa jobb, i synnerhet inte på kort sikt. Hade det funnits det hade de redan gjort det. De har haft åtminstone 40 år på sig, men drömmen om att det plötsligt skulle skapas hundratusentals jobb är fortfarande lika aktuell — och lika avlägsen — som den var på Fälldins tid. Vi har 370.000 öppet arbetslösa idag. Under överskådlig framtid kommer vi fortsätta ha många hundratusen människor i yrkesaktiv ålder som inte kan försörja sig på egna inkomster, vad politikerna än hittar på.

Mot den bakgrunden måste vi ta upp diskussionen om garanterad villkorslös basinkomst för alla som inte kan försörja sig på annat sätt. För det är mycket troligt att problemet med arbetslösheten kommer att öka snarare än minska.

Datorerna blir allt mer fantastiska för varje dag som går, och tar över fler och fler arbetsuppgifter. Även jobb som hittills har räknats som kvalificerade börjar försvinna.

Att den tekniska utvecklingen går framåt är förstås bra. Att det går åt mindre mänskligt arbete för att skapa den ekonomiska basen för välstånd är i grunden någonting positivt. Men vad händer med samhället och arbetsmarknaden om allt fler jobb försvinner, utan att nödvändigtvis ersättas med lika många nya, i vart fall inte på kort eller medellång sikt?

Självklart ska politikerna fortsätta fundera på vad de kan göra för att det på sikt ska skapas fler jobb i ekonomin. Men alldeles oavsett det, måste de ta ansvar för de hundratusentals människor som står utan arbete idag, och som i många fall kommer fortsätta stå utanför arbetsmarknaden under överskådlig framtid. Det går inte att smita undan det ansvaret genom att hänvisa till att det egna partiets förslag till ekonomisk politik är så mirakulöst bra att arbetslösheten kommer försvinna genom ett trollslag.

Arbetslösheten är faktiskt inte de arbetslösas fel. Det blir inte fler jobb i ekonomin bara för att vi ställer upp fler krav på de arbetslösa, eller tvingar dem att gå runt med en ständig oro för framtiden. Så är det tyvärr idag. Det bör vi ändra på.

Diskussionen om garanterad basinkomst är ett försök att hitta sätt att förbättra det sociala skyddsnät vi redan har för att göra det rättvisare, robustare och mindre byråkratiskt att administrera. Självklart måste varje förändring vara ordentligt genomtänkt och genomräknad innan vi inför den. Men det finns inget skäl alls att tro att det skulle vara omöjligt att hitta genomförbara reformer som går i riktning mot garanterad basinkomst för alla i yrkesaktiv ålder.

Ingen svälter ihjäl i Sverige idag, så vi avsätter redan de resurser som behövs för att alla ska överleva, även om vi gör det på ett enormt komplicerat och byråkratiskt sätt. Därför går det inte att avfärda idén med att den skulle vara omöjlig.

Om vi kan förenkla samhällets skyddsnät innebär det flera fördelar. Det blir robustare och finmaskigare, eftersom ingen behöver riskera att hamna utanför av byråkratiska skäl. Det skapar större trygghet för alla som är eller kan komma att bli i behov av hjälp, att veta vad som gäller och inte vara utelämnade till enskilda byråkraters subjektiva bedömningar. Då kan den som är i behov av samhället stöd känna att den blir bemött med värdighet och respekt, vilket tyvärr ofta inte är fallet idag.

Kan vi förenkla kan vi spara många skattemiljarder i minskad byråkrati, samtidigt som medborgarna får ett robustare, rättvisare och mycket mindre destruktivt system än vi har idag.

Idag, med en arbetslöshet på 7%, är det här en angelägen reform. Det är hundratusentals människor därute som mår dåligt av otryggheten och ofriheten de utsätts för, och byråkratin för att hantera dagens system kostar stora pengar.

Men om automatiseringen gör att arbetslösheten kommer öka ännu mer i framtiden, då är det här en helt nödvändig reform. Ju större del av befolkningen som hamnar utanför den ordinarie arbetsmarknaden, desto orimligare blir det att hantera problemet på dagens byråkratiska och delvis godtyckliga sätt.

Ingen kan säga säkert att automatiseringen verkligen kommer leda till att fler blir utan jobb i framtiden. Men ingen kan heller säga säkert att det inte kommer bli så. Vi vet inte, helt enkelt, så vi behöver ha båda scenarierna i åtanke.

Med ett robust basinkomstsystem ökar vi Sveriges chanser att möta framtiden på ett bra sätt, oavsett hur den framtiden kommer att gestalta sig. Att inte ta tag i problemet nu, innan det eventuellt har blivit ännu större, är bara oansvarigt.

———–

Det här är del 2 i en bloggserie om basinkomst. Övriga inlägg i serien.