Christian Engström, Pirat

4 april 2015

Krönika: Utredare vill trotsa EU-domstolen och fortsätta datalagra‏

Filed under: datalagringen — Christian Engström @ 20:53

Datalagringsdirektivet är olagligt, eftersom det bryter mot EU’s stadga med våra grundläggande fri- och rättigheter, konstaterade EU-domstolen i en slutgiltig dom för ett år sedan. EU-direktivet upphävdes därför med omedelbar verkan. Men nu har den svenska regeringens ensamutredare Sten Heckscher kommit fram till att han tycker att Sverige kan strunta i det, och fortsätta kräva att mobil- och internetoperatörerna samla in uppgifter om vad vi alla gör med mobilen och på nätet.

Det är fullständigt oacceptabelt, skriver jag i en krönika hos Frihetssmedjan.

Läs mer hos Frihetssmedjan:  Utredare vill trotsa EU-domstolen och fortsätta datalagra‏

3 kommentarer

  1. Krönikan är faktamässigt felaktig på flera punkter. Den tydligaste:

    ”EU-domstolen har konstaterat att datalagringen är olaglig. Då ska den upphöra. Det är inte acceptabelt att Sverige fortsätter trotsa EU-domstolen, och att regering och riksdag fortsätter kränka våra grundläggande fri- och rättigheter.”

    EU-domstolen har inte rent generellt konstaterat att ”datalagringen är olaglig”. Vilken datalagring? EU-domstolen har ENDAST konstaterat att datalagring exakt enligt EU:s skrotade datalagringsdirektiv är olaglig.

    Eftersom Sveriges datalagringsdirektiv har en annan utformning så har EU-domstolen överhuvudtaget inte uttalat sig om den svenska datalagringen. Det är alltså faktamässigt fel att säga att Sverige trotsar EU-domstolen.

    Jag tycker att vi ska hålla oss till fakta och sluta sprida den här typen av vilseledande argumentation.

    Visst medför svensk datalagring inskränkningar av vissa grundläggande fri- och rättigheter. Det som det kan råda delade meningar om är om inskränkningarna är försvarbara eller inte med hänsyn till allmän brottsbekämpning. Jag liksom Sten Heckscher (med stöd av professor i internationell folkrätt och Justitiedepartements samlade juridiska expertis) anser att inskränkningarna är försvarbara. Den gränsdragningen kan vi diskutera istället för att föra fram uppenbart falska argument. Eftersom det handlar om balanserande krafter så finns inget självklart facit utan det är något människor måste bedöma, med hänsyn till samhällsutvecklingen, teknikutvecklingen och vilken typ av brottslighet som florerar.

    Kommentar av nejtillpirater — 5 april 2015 @ 6:17

  2. Rätt tröttsamma hårklyverier får jag säga. Sten Heckscher liksom hans uppdragsgivare, gör i realiteten en utilistisk analys som utgår från resultatet och arbetar sig bakåt.
    Heckscher börjar sin presentation med att konstatera att uppgifterna löser brott och att tillgången behövs. Integritetsaspekterna får en uppenbar baksätesposition, men en något arrogant attityd att för att göra omelett måste man knäcka ägg.

    Men låt oss först titta på domen som utvärderats.
    Det EU-domstolen i korthet säger är:

    Att direktivet innebär ett allvarligt ingrepp i den grundläggande respekten för privatlivet och skydd för personuppgifter.
    Förhållandet att lagring och användning av uppgifterna sker utan att den registrerade användaren underrättas, innebär att folk kan komma att uppleva sig ständigt övervakade.
    Att såväl lagring som användande svarar mot ett mål av allmänintresse, bekämpandet av grov brottslighet och allmän säkerhet. Men att unionslagstiftaren genom att anta direktivet likväl överskridit gränserna för att proportionalitetsprincipen skall anses iakttagen.
    Även om lagringen kan anses uppnå syftet, så är det omfattande och särskilt allvarliga intrång det innebär inte tillräckligt reglerat för att garantera att det begränsas till vad som är strängt nödvändigt.

    Dels för att lagringen omfattar alla individer och alla elektroniska kommunikationer utan åtskillnad, begränsning eller undantag.
    Dels för att det inte i direktivet finns något objektivt kriterium som garanterar att berörda myndigheter endast har tillgång till uppgifterna och endast får använda dem för att förebygga, avslöja och väcka åtal för brott som kan anses vara tillräckligt allvarliga för att motivera intrånget.

    Det finns i direktivet inte några tillräckliga garantier för att säkerställa ett effektivt skydd mot missbruk eller otillåten tillgång.

    Sten Heckscher och den förra/nuvarande regeringen pratar mycket om att svensk lagstiftning minsann är annorlunda än direktivet och därför inte omfattas av EU-domstolens sågning. Ingen säger däremot konkret vad som skulle vara annorlunda annat än att vi har valt den kortaste lagringstiden (6 månader).

    Så på vilket sätt menar du att den svenska lagen i sak skiljer sig från det direktiv som EU-domstolen sågat? Så lång jag kan se, så är essensen densamma.

    Det är fortfarande så att uppgifter får användas för kunskapande, det vill säga innan det ens finns en förundersökning. Skyddet mot missbruk eller otillåten tillgång är minimalt.
    Det är fortfarande så att beslut om användande av uppgifterna fattas på tjänstemannanivå inom polisen/SÄPO/tullen, inte av domstol eller ens åklagare.
    Det är fortfarande så att det är först när förundersökning inleds, som det finns ett krav på att domstol godkänner användandet av uppgifterna. Garantin för att endast tillräckligt allvarliga brott motiverar inhämtning är minimalt.
    Det är fortfarande så att du inte alls behöver få veta om du varit föremål för övervakning. Om det är SÄPO som inhämtat uppgifter, eller om det fortfarande råder sekretess ett år efter inhämtning, så kan underättelse underlåtas. Det betyder att panoptikoneffekterna finns kvar, då du aldrig kan vara säker på att du inte varit föremål för inhämtning.

    Vad jag kan se är inte den svenska lagen de facto annorlunda än det direktiv som avskaffats. Med andra ord kan man utan tvekan påstå att om direktivet fallit, så bör också den lag som bygger på direktivet falla med det. Att polisen upplever det som ett trevligt verktyg är inte i sig tillräckligt skäl att behålla lagen. Man kan inte låta instrumentella värden på det sättet överträffa intrisikanta. För ett polisiärt verktygs bekvämlighet är ett instrumentellt värde, medan vårt privatliv inte bör behandlas som ett sådant.

    Det vill säga om man inte anser sig vara ren utilist och tycker det är helt OK att relativisera allt…

    Kommentar av Marcus Fridholm — 6 april 2015 @ 12:52

  3. En relevant fråga är ju även stressen som övervakningen skapar… om inte den kan orsaka underprestation, sjukdom och rentav brottslighet. För det lär vara nästan bara ”sjuka” individer som är helt oberörda av övervakning. Typ autister och sociopater.

    Så även om man vore ren ”utilist” som Marcus säger så finns det anledning att tro att övervakningen kostar mer än vad den smakar i objektiva mått mätt. Dock ger den mycket skadeglädje för dem som övervakar. Och det är väl ”nytta” enligt ett skapligt cyniskt sätt att se på saken…

    1) Först pressa ner folk djupt i skiten.
    2) Låt dem lida ett tag tills de verkar redo att överge sina ideal.
    3) Nu kommer de vara skapligt desperata till att göra nästan vad som helst för att få lite (socialt) inflytande.

    Kommentar av gurrfield — 13 april 2015 @ 10:09


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: