Christian Engström, Pirat

28 november 2014

Magnus Callmyr ger Kai Knudsen svar på tal om spice-statistik

Filed under: droger — Christian Engström @ 13:35

Magnus Callmyr har skrivit en lysande replik på sin blogg till göteborgsläkaren Kai Knudsens debattinlägg på SVT Opinion om de syntetiska nätdrogerna Spice. Även jag deltar i den debatten. Tyvärr valde SVT Opinion att inte ta in Callmyrs replik, men jag återpublicerar den här med hans tillstånd:

Magnus Callmyr skrev på sin blogg:

Om man i svensk narkotikadebatt vill underminera och misskreditera någon tar en del gärna till det som blivit ett skällsord, drogliberal. Kai Knudsen försöker sig på något liknande när han svarar på min tidigare debattartikel. Jag skrev att vi i debatten om spice behöver utgå från ”forskning, verklighet och fakta”, tyvärr glömde jag att lägga till hederlighet också. Ingenstans i mina debattartiklar kring spiceproblematiken har jag argumenterat för en legalisering, inte heller på min blogg, varför Knudsens replik är lite svårförståelig.

Låt vara att Knudsen vill debattera med hjälp av koppla samman mig med något jag inte har framfört, han berör trots allt de viktiga frågorna om vad som driver spiceanvändning och vad vi kan göra åt det. Det förtjänar ett par kommentarer. Jag avstår dock från att bemöta den utvalda statistik kring Holland som Knudsen tar upp då det är allt för komplex fråga för att beröra i en replik som handlar om spice och svensk narkotikapolitik.

Kai Knudsen skriver att ”en restriktivitet med spice medför färre överdoseringar och färre sjuka ungdomar”. Som belägg för det anger han en studie från Australien (nr 163 i denna PDF). Den visar att de efter att ha förbjudit ett antal varumärkesnamn fått en minskning från 70 till 20 sjukhusbesök under en femmånadersperiod år 2013. Hur antalet sjukhusbesök ser ut beror sannolikt en hel del på vilka syntetiska cannabinoider som för tillfället ingår i det som säljs som spice snarare än varumärkesnamnet. Ett nytt varumärke går att etablera och det har sedan 2013 blivit allt vanligare att användare och langare framställer eget spice än köper varumärken. Olika syntetiska cannabinoider har dessutom olika toxitet och ger därmed varierande beläggning i sjukvården. Det som sker i Sverige just nu har med stor sannolikhet en koppling till att en särskilt farlig variant (MMB-CHMINACA) har kommit ut på marknaden. Vi som följer NPS-området har även kunnat notera allt fler och allt mer allvarliga skaderapporter i takt med att tidigare syntetiska cannabinoider har försvunnit från marknaden och nya tillkommit till följd av narkotikaklassningen.

Knudsen skriver även att det inte förefaller som att laglighet har betydelse för användning. Som belägg för det anges dels Global Drug Survey 2014 och dels några berättelser från Göteborg. Tyvärr redovisar Knudsen inte GDS korrekt då han i sin uppräkning av länder med mest spice-användning enligt GDS utgått från stapeln som mäter spice tillsammans med övriga Nya Psykoaktiva Substanser (NPS), för att få fram korrekt rangordning måste man subtrahera stapeln som mäter NPS från den stapel som Knudsen trodde mätte syntetiska cannabinoider. Det ger en annan problembild än den Knudsen anger, även om man kan dra slutsatsen att ett lands legala status för cannabis inte är det enda som påverkar i vilken grad spice används.

Berättelserna från Göteborg behöver systematiseras genom vetenskapliga metoder för att kunna ge några slutsatser som kan ha betydelse för vilka åtgärder som vi bör företa oss och inte. Studerar vi forskning (ex 1, ex 2, ex 3) i stället för anekdoter framgår att just en önskan att undvika lagföring är en mycket viktig anledning till varför spice, och andra NPS, brukas. Det må vara en obekväm sanning, men vi måste förhålla oss till den, allt annat är att lura oss själva.

Jag menar att lösningen är inte att legalisera några droger för att motverka NPS, men lösningen är inte heller att fortsätta i de gamla hjulspår som driver fram nya farligare substanser. Det finns andra åtgärder som vi kan vidta, och vi måste börja en diskussion om vilka dessa kan vara. Riktmärken för den debatten bör vara forskning, fakta, verklighet samt hederlighet. Och gärna en dos nytänkande!

 

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: