Christian Engström, Pirat

22 september 2014

”Brevet” är fortfarande bästa sättet att förklara varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas

Filed under: Copyright Reform,political ideology — Christian Engström @ 16:02
Rick Falkvinge, Piratpartiet

Rick Falkvinge, Piratpartiet

Piratpartiet grundare Rick Falkvinge skriver på Torrentfreak (på engelska):

Människor blir fortfarande distraherade av den fåniga frågan ”hur någon ska få betalt” om upphovsrättsmonopolet begränsas. Det spelar ingen roll, och är ett villospår. Det som det handlar om är att föra över våra grunläggande fri- och rättigheter från den analoga miljön till den digitala. Då måste fildelning bli fullt tillåtet.

När jag reser runt i världen och talar med människor från olika yrken och bakgrunder om upphovsrättsmonopolet, är ”brevet” den berättelse som får flest polletter att ramla ner när det gäller att förstå varför upphovsrättsmonopolet måste begränsas. Det är den i särklass bästa vinkeln som lyckas få fram budskapet till flest människor.

”Hur ska artisterna tjäna pengar” är i grunden bara ett sätt att dra uppmärksamheten från de verkliga och viktiga frågorna, och den här berättelsen hjälper till att lyfta fram dem.

Berättelsen om ”brevet” handlar om vilka stora och viktiga fri- och rättigheter som har offrats i övergången från analogt till digitalt, efter ihärdiga påtryckningar från upphovsrättsindustrin som vill bevara sina vinster. Det analoga brevet var ett sätt som våra föräldrar använde för att skicka meddelanden. Man skriver det på ett fysiskt pappersark, lägger det i ett kuvert, sätter på ett gammaldags frimärke och stoppar det i en brevlåda för att få det fysiskt levererat till den avsedda mottagaren.

Brevet hade fyra viktiga egenskaper som förverkligade viktiga mänskliga fri- och rättigheter.

Brevet var för det första anonymt. Alla hade rätt att skicka ett anonymt meddelande till någon annan. Du kunde välja att identifiera dig själv inuti meddelandet, så att bara mottagaren kunde kunde se det, eller på kuvertet, så att postverket kunde se det, eller inte alls. Eller så kunde du skriva ett fullständigt påhittat namn, organisation och adress som avsändare, och det var också okay. Inte bara okay, det var till och med något som förekom ganska ofta.

För det andra var det hemligt under transporten. När vi talar om brev som öppnades och granskades rutinmässigt går tankarna till det forna Östtysklands beryktade säkerhetstjänst Stasi — Ministerium für Statssicherhet. (Ja, direktöversätter man Stasi’s namn till engelska blir det alltså National Security Agency.) Brev som öppnas och granskas? På riktigt? Det krävdes att man var direkt misstänkt för något mycket allvarligt brott för att det skulle ske i demokratiska länderna i väst.

För det tredje riskerade brevbäraren aldrig att hållas ansvarig för innehållet i breven han delade ut. Själva tanken var absurd. De hade ju överhuvudtaget inte rätt att ta del av meddelandena, så det var otänkbart att hålla dem ansvariga för vad de de plikttroget delade ut.

För det fjärde spårades inte breven. Ingen hade rätten — eller för den delen förmågan — att kartlägga vem som kommunicerade med vem.

Alla de här egenskaperna, som alla är kopplade till viktiga fri- och rättigheter, har gått förlorade i övergången till det digitala eftersom upphovsrättsindustrin har insisterat på det — för att de, som utomstående, ska kunna förhindra människor att skicka brev med innehåll som de inte vill ska skickas, av företagsekonomiska skäl.

Frågan ”hur ska någon tjäna pengar” är fullständigt irrelevant. Varje entreprenör och företagare har själv ansvaret för att tjäna sina pengar givet de begränsningar som samhället och tekniken sätter upp.

Ingen bransch har rätt att montera ner våra mänskliga fri- och rättigheter med den dåliga ursäkten att de inte kan tjäna pengar annars. I så fall har de det enkla valet att endera göra något annat eller lägga ner. Och ändå är det precis det vi har låtit upphovsrättsindustrin göra: att montera ner våra grundläggande fri- och rättigheter. Och de fortsätter att göra det med vackra men vilseledande ord.

När jag förklarar situationen så här, händer det påfallande ofta att polletten ramlar ner hos människor, så att de slutar ställa den inlärda men fåniga frågan hur någon ska få betalt om vi får behålla rätten som vi alltid har haft — att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt.

Det är den analoga motsvarigheten: rätten att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt. Den rätten måste vi få med oss i den digitala världen, även om en överspelad bransch inte gillar det eftersom det kanske eller kanske inte går ut över deras vinster. Det är fullständigt irrelevant.

Prova att berätta det här och se polletten trilla ner, nästan varje gång. Det är anmärkningsvärt.

21 kommentarer

  1. Liknelsen med brevet funkar jättebra om vi pratar jämförelse med e-mail, och där håller jag med, visst ska vi kunna skicka anonyma email enligt samma principer som gamla tidens brev. Men låt mig själv då fortsätta liknelsen med kopiering av ‘upphovsrättskyddat material’.

    Vi befinner oss i ‘gamla världen’ innan internet. Den unge Christian kommer på på att han vill samla sitt livs erfarenheter och funderingar i en roman, och lägger därför ner 12 månader på att skriva en bok. Kompisar och anhöriga läser den färdiga texten och säger att ”den här boken kommer att bli en bestseller!”. Bra tänker Christian och börjar fundera på att trycka boken och sälja den via bokaffärer.

    Men – en av Christians kompisar har kopierat Christians manus och har dessutom ett tryckeri hemma som han kan använda gratis. Han trycker upp boken i 200.000 exemplar och delar ut den gratis på Sergels Torg.

    Alla älskar boken. Ingen behöver betala ett öre. Christian har fortfarande kvar sin kopia. Kompisen har egentligen inte gjort nåt fel, han bara sprider bra information.

    Inga problem – eller hur!!?

    Kommentar av Harbert — 22 september 2014 @ 18:41

  2. Då får väl industrin hitta en annan väg till att tjäna pengar. Det funkar för spelindustrin så varför skall det inte fungera för film- och musikindustrin?

    Kommentar av Anonym — 22 september 2014 @ 19:32

  3. Harbert, du missar ju nästa del.

    Många älskar boken så mycket att de bjuder in Christian till att prata om sina erfarenheter och hålla seminarier. Christian begär naturligtvist betalt för detta, för det är ju inte så att det är gratis att resa, nejdå. Han får även i uppdrag av diverse andra personer att skriva pjäsen och filmmanuset till denna bok. Samtidigt ser han till att trycka upp ett gäng kraftfulla slogans i stil med ”shit happens” som han printar ut på kaffemuggar, t-shirtar och massa massa annat.

    Så Christian förlorade kanske ett par hundratusen på att inte kunna sälja sin bok. Han fick dock ett par miljoner av all uppmärksamhet denna bok gav honom. Inte ett dåligt utbyte om du frågar mig.

    Kommentar av Per "wertigon" Ekström — 22 september 2014 @ 20:18

  4. Va? Går folk på den finten? Det finns ju inget som hindrar dig att skicka brev. Systemet med anonyma pappersbrev är inte nedmonterat…

    Kommentar av S — 22 september 2014 @ 20:41

  5. Om jag skriver en bok eller gör en film vill jag förbehålla mig rätten att själv bestämma om den ska spridas utom min kontroll – jag skulle mycket väl kunna tänka mig det – eller om jag vill sköta distributionen själv. Så länge det är mitt verk anser jag mig ha rätt till det. Och jag skulle ha svårt att se den kollega i ögonen som lagt ett par år på en roman, om jag skickar runt den utan hans eller hennes vetskap. Att koppla ihop den saken med rätten att skicka anonyma brev är en aning långsökt. Det handlar om grundläggande moralisk attityd snarare. Hur skulle arbetet som författare vara möjligt utan någon form av upphovsskydd? Ska någons hängivna arbete under åratal av skrivarmöda och kanske -vånda, spolieras av att det sitter goddagspiltar framför en skärm och anser sig ha rätten att tillgodogöra sig allt det där arbetet utan annan ansträngning än en knapptryckning? Jag väljer vem jag delar en text med och likaledes om jag vill sprida den på kommersiella villkor. Intäkterna därav skulle kunna vara förutsättningen för – utöver att jag kan försörja mig själv och min familj – att jag kan sprida andra texter eller filmer utan kommersiella anspråk. För närvarande är jag inblandad i en kollektiv filmproduktion som vi kommer att sprida på det sistnämnda sättet. Men grunden till att det är möjligt och att jag har den utrustning som krävs, är att jag vid andra tillfällen arbetat och spridit filmer på kommersiella villkor. Att säga att folk får börja göra något annat för att det inte går att försörja sig på upphovsskyddat material längre, är tämligen respektlöst. Det visar att den nämnda poletten visserligen trillat ner men dessvärre också fallit utanför. Man bör ha lite kunskap om de verksamheter man så tvärsäkert uttalar sig om. Så länge man saknar det får man finna sig i att utgöra en företeelse i marginalen.

    Kommentar av Janne Ahnberg — 22 september 2014 @ 20:42

  6. Idag såg jag på nyheterna om en app som heter ”secret” och är just det – hemlig. Eller rättare sagt är avsändaren hemlig, alla är anonyma, även om det är fråga om personer i ens adressbok om jag förstod rätt. Faktumet att man är anonym blåste SVT upp till att tjänsten huvudsakligen används för att sprida kränkningar och förtal, och de intervjuade en som tyckte att det bästa sättet att stoppa det vara att förklara att polisen kan spåra vem som skickat – trots att polisen sedan sade att den inte kan göra det.

    Jag misstänker att SVT har överdrivit vad tjänsten används till, men om det faktiskt är sant så finns ju en skillnad mellan IT och brev, för inte använd(e)s väl brev huvudsakligen för förtal och kränkningar?

    Jag håller fullständigt med dig, Rick, men hur ska man övertyga folk om att det är bra att överföra brevets egenskaper till den digitala världen, om skillnaden i användning finns och är så stor? Särskilt när Statens Propaganda blåser upp tjänster, anonymitet och kränkningar till något mycket värre än det är.

    Kommentar av antimon555 — 22 september 2014 @ 20:43

  7. Janne, så här ligger det till.

    Gör du en film så kan du endast förhindra spridning av den filmen så länge den inte finns tillgänglig.

    Efter att filmen är publicerad, då har du ingen kontroll över vem eller vad som sprider den på internet. Detta för att varje gång du tar del av filmen över internet, så skapar du även en ny kopia av filmen. I fallet Streaming sker detta fast man deletar kopian direkt efter att den har visats – men kopian har fortfarande skapats. Då är det meningslöst att prata om ”kontroll” över spridning – all form av kontroll är omöjlig att upprätthålla.

    Jag håller med om att du som upphovsman har alltid rätt att välja om du vill publicera eller ej. All information som inte är publicerad skall betraktas som privat, och endast upphovsmannen har rätten att göra ett privat verk publikt (e.g. ”publicera”).

    Jag håller också med om att det är rimligt att upphovsmannen på något sätt har rätten att bli kompenserad för användandet av ens verk, med vissa undantag som ex. citaträtten såklart. Men, idag görs detta genom att kontrollera kopior – istället anser vi i PP att detta skall ske genom att kontrollera intäkter. Personligen förespråkar jag en modell där upphovsmannen har rätt till alla intäkter som genereras av ett verk, om inget annat avtalas. Då behöver man som upphovsman endast bevisa att intäkter har tjänats på just ditt verk, vilket tycks mig som en betydligt rimligare version än att betala massa pengar i skadestånd för ett icke-brott.

    Kommentar av Per "wertigon" Ekström — 22 september 2014 @ 22:06

  8. Harbert: Det är ingen pirat som förespråkar att man ska få publicera andras information mot deras vilja – före man bestämt sig att publicera något man själv skapat så ska privat vara privat. Datenschutz som tyska piraterna kallar det: dataskydd ( då främst i syfte att skydda mot spionerimyndigheternas nyligen avslöjade framfart ).

    Om Christians kompis påstår sig själv ha gjort upphov till boken så är det dessutom plagiat och ska inte heller vara tillåtet. Nu är jag inte jurist så jag vet inte vilken lag det är lämpligast att klassa plagiat som – lurendrejeri eller bedrägeri eller något sådant. Men det är viktigt att poängtera att varken plagiat eller tvångs-publicering alls behöver ha med upphovsrätten att göra.

    I USA har de dribblat i lagen så att allt per default är upphovsrättsskyddat och det är just med syfte att de ska kunna trixa i diskussioner och vilseleda folk att upphovsrätten skulle vara Enda sättet att den som gjort upphov till något ska få bestämma om det ska bli publicerat eller inte. Det är även populärt att de försöker vilseleda forskare om att piracy och plagiarism skulle vara samma sak, vilket förstås är en klockren lögn.

    Kommentar av gurrfield — 22 september 2014 @ 23:18

  9. Om man får fildela (uphovsrättsskyddat material) får man väl även ändra lite i romanen i kommentar 1? Man kanske vill lägga till lite snaskigare detaljer eller rent av ändra författarens namn. Sedan kan jag resa runt och hålla föredrag och signera de piratböcker som jag säljer. En annan fundering är varför så många glömmer att upphovsrätt inte bara handlar om pengar och inte bara om film, musik och mjukvara. Den digitala världen ställer inte till några problem här. Den underlättar. Om jag vill publicera en bild på min blogg är det bara att fråga fotografen om lov först. Knappast svårt med e-post, etc. Om jag inte får rätt att göra det (osannolikt med länk tillbaka och fotografens namn) kan jag alltid hänvisa till var bilden kan ses med fotografens tillåtelse (hans/hennes blogg t ex).

    Kommentar av Tom — 23 september 2014 @ 7:47

  10. Att vissa kan försvara förbud mot plagiat och i samma andetag vilja tillåta piratkopiering och spridning av piratkopior säger väl allt egentligen? Snacka om att bara försvara den del av individens rättigheter som inte är ett hinder för din rätt att få andras arbetsresultat gratis! Om det enda sättet att slippa piratkopiering är att verket hålls hemligt kan ni lika gärna säga att ni är emot upphovsrätt helt och hållet. Det är ju när verket sprids upphovsrätten har betydelse.

    Kommentar av Tom — 23 september 2014 @ 7:56

  11. gurrfield: Det är ju det som är piraternas stora dröm att kunna publiceras andras information hur de vill och använda den hur de vill.

    >Nu är jag inte jurist så jag vet inte vilken lag det är lämpligast att klassa plagiat som – lurendrejeri eller bedrägeri eller något sådant. Men det är viktigt att poängtera att varken plagiat eller tvångs-publicering alls behöver ha med upphovsrätten att göra.

    Plagiat i betydelsen kopiering av ett verks innehåll och framställning kan vara brott mot upphovsrätten, medan kopiering av en produkts design kan vara brott mot mönsterskyddlagen eller lagen om skydd för kretsmönster, och kopiering av en produkts bakomliggande idé och funktionsprincip kan utgöra intrång i patentlagstiftningen.

    >I USA har de dribblat i lagen så att allt per default är upphovsrättsskyddat

    Det är standard i världen sedan Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, dock dröjde det ända fram till 80-talet innan man slapp ansöka om upphovsrätt i USA hos United States Copyright Office.

    Kommentar av Anonym — 23 september 2014 @ 8:49

  12. Är det moraliskt försvarbart att stjäla bara för att det är mjukvara? Om vi för ett ögonblick skiter i upphovsmannen och bara ser till den som stjäl/kopierar. Exempel:

    Birger uppfinner en revolutionerande hårdvaru-synt med en helt ny typ av ljud och revolutionerande funktioner. Han startar tillverkning av en första batch av 1000 syntar i en fabrik i Vallentuna.

    Caesar uppfinner en revolutionerande software-synt med en helt ny typ av ljud och revolutionerande funktioner. Han startar programutveckling och hyr in 8 programmerare på heltid.

    Båda produkterna lanseras och är enormt populära.

    Åke är musiker och som alla musiker utfattig. En dag går han förbi en lastkaj i Vallentuna och ser några paketerade syntar på en lastpall. Ingen ser honom, han snor en. Firman upptäckte aldrig att den försvann utan skrev av den som svinn.

    Göte är musiker och som alla musiker utfattig. En dag hittar han en crackad version av softsynten på piratebay. Han laddar ner en.

    Varken Birger eller Caesar lider speciellt mycket av dessa stölder, annat än marginellt inkomstbortfall. Men som sagt – skit i upphovsmännen just nu – har Åke och Göte, eller någon av dom handlat moraliskt rätt?

    Kommentar av Bazooka — 23 september 2014 @ 9:14

  13. Tom:

    ”Om man får fildela (uphovsrättsskyddat material) får man väl även ändra lite i romanen i kommentar 1?”

    Ja, detta stödjer PP – remixande är okej, så länge man anger sitt källmaterial.

    ”Man kanske vill […] ändra författarens namn.”

    Nej, detta är plagiat och jag vet ingen piratpartist som vill tillåta detta. PP tar starkt avstånd från plagiat. Alltså faller hela din argumentation.

    Anonym:

    ”Piraternas stora dröm [är] att kunna publiceras andras information hur de vill och använda den hur de vill.”

    Nej. PP vill tillåta ickekommersiell fildelning, dvs, inte vinstdrivande fildelning, av material som redan är publicerat.

    Bazooka:

    1. Kopiering är inte stöld.

    2. Varken Birger eller Caesar är kunder till de företag du nämner.

    3. Mjukvara kan dupliceras i all oändlighet för ungefär 0 kr när den väl är skapad. Mjukvara har således ~0 marginalkostnad. Hårdvara kan inte dupliceras i all oändlighet, utan har > 0 i marginalkostnad.

    4. Alla som har en kopia av mjukvaran kan själva skapa en kopia av mjukvaran. Där Birger stjäl något någon annan gjort, tar Caesar och bygger sin egen kopia. Tänk dig att din granne bygger sig en pool, och du tänker ”en sån där vill jag också ha”, och bygger en likadan på din egen tomt. Är det stöld, tycker du?

    Kommentar av Per "wertigon" Ekström — 23 september 2014 @ 12:51

  14. Jag ser att flera kommentatorer anser at Christian bör ha en ”rätt” att tjäna pengar som övertrumfar några av våra mest grundläggande mänskliga rättigheter, saker som ytterst kommit till för att demokratin inte så lätt skall kunna falla sönder i tyranneri. Det säger en del om dessa kommentatorer..

    Kommentar av steelneck — 23 september 2014 @ 14:56

  15. Reblogga detta på Urbansundstrom’s Weblog.

    Kommentar av urbansundstrom — 23 september 2014 @ 16:18

  16. Bazooka: Om de urfattiga musikerna börjar tjäna pengar med mjukvaran som de erhållit kommer det vara i deras intresse att tillverkarna /kodarna kan fortsätta arbeta med det. Precis som proffs-fotografer / grafiker har ett intresse i att någon kan utveckla bildmjukvara åt dem. Blir de aldrig proffs så tjänar de per definition inte pengar med hjälp av mjukvaran och då är ju ingen skada skedd.

    Om du tänker efter kan du fundera på varför det finns studentlicenser som antingen ges bort gratis eller väldigt billigt. Det torde vara oförståeligt enligt ditt tankesätt? Jo de företagen som gör så vill att folk ska börja använda mjukvarorna FÖRE de blir duktiga. Om de lyckas med det så kommer det att ha skapats en efterfrågan på företagets Framtida arbetsinsats.

    Kommentar av gurrfield — 23 september 2014 @ 18:25

  17. Hej Tom. Kolla gärna upp Patreon, Kickstarter, Indiegogo. Det finns många av oss pirater som gärna betalar för kulturskapande. Men vi vill helst betala för jobbet att skapa original och vi vill att pengarna hamnar rätt och inte hos olika mellanhänders fickor (i den mån det går undvika).

    Förbud mot plagiat är jätteviktigt om den fria spridningen ska kunna fungera som reklam för upphovsmannens framtida arbete.

    Kommentar av gurrfield — 23 september 2014 @ 22:13

  18. Eftersom folk vill prata om ”rätten” att styra vem som ser eller konsumerar media, så vill jag först att de föreslår effektiva lösningar på hur vi förhindrar att mer än en person ser en film som köps eller hyrs. Eller läser en bok. Faktum är att jag dessutom vill se dem lösa problemet med 2nd hand-försäljningen som fullständigt förstört medie-industrin. Eftersom upphovsrätt innefattar delar, inte bara helheten, så vill jag även se en lösning på alla dessa ”citat” som slängs ut hur som helst, vilket är ett gissel, speciellt för den akademiska världen där publicerade forskare får se sina verk sönder-citerade genom hela livet.

    På tal om den akademiska världen så finns det också ”lärare” som använder sig av information, upphovsrättsskyddad framställning av information, som grunden till så kallade ”lektioner”, där denna information flerfaldigas i statligt finansierade kopieringsbyggnader kallade ”skolor”. Till råga på allt så lagar folk numera mat – baserade på ursprungsmaterial som aldrig borde fått delas fritt – och det värsta är väl kanske att föräldrar begår denna upphovsrättssynd tillsammans med sina barn. TÄNK PÅ BARNEN!

    Kommentar av stormhierta — 24 september 2014 @ 12:17

  19. Anonym:
    Du skriver:
    ”Det är ju det som är piraternas stora dröm att kunna publiceras andras information hur de vill och använda den hur de vill.”

    Nej det stämmer inte. Var har du fått det ifrån? Har någon nisse med egenintresse i detta ljugit för dig, kanske?

    Ja visst plagiat kan utöver bedrägeriet / lurendrejeriet att uppge falsk skapare förstås även vara intrång i upphovsrätten. Men den ekonomiska ensamrätten i upphovsrätten är inte nödvändig för att plagiat ska vara otillåtet.

    Kommentar av gurrfield — 26 september 2014 @ 11:15

  20. @Janne Ahnberg

    För att kunna garantera att en upphovsman behåller rätten att förbjuda person A att kommunicera information till person B så måste man helt och till fullo avskaffa rätten att kommunicera oövervakat. Det är de fakta vi har att röra oss med.

    Avvägningen blir tämligen enkel. Du kommer inte att kunna hindra, hämma, eller ens spåra fildelning av upphovsrättsskyddat material om du vill bibehålla minsta uns av våra grundläggande mänskliga rättigheter.

    Man kan debattera upphovsrätten hur man vill men oavsett vilket perspektiv man tar kommer man inte runt faktum att det är logiskt och praktiskt omöjligt att tillse att den efterlevs i en värld där varje individ har tillgång till internet och en dator där de själva har administrativa rättigheter.

    Kvar finns då att likt Paulo Coelho lära sig dra nytta av den moderna tekniken, inte kämpa mot dess existens.

    http://www.theguardian.com/books/2012/feb/01/paulo-coelho-readers-pirate-books

    Kommentar av Scary Devil Monastery — 26 september 2014 @ 15:42

  21. @Tom

    ”Att vissa kan försvara förbud mot plagiat och i samma andetag vilja tillåta piratkopiering och spridning av piratkopior säger väl allt egentligen? Snacka om att bara försvara den del av individens rättigheter som inte är ett hinder för din rätt att få andras arbetsresultat gratis! Om det enda sättet att slippa piratkopiering är att verket hålls hemligt kan ni lika gärna säga att ni är emot upphovsrätt helt och hållet. Det är ju när verket sprids upphovsrätten har betydelse.”

    Plagiat är inte samma som exemplarframställning. Och under de tillfällen där person A kopierar ett verk från person B, ändrar det obetydligt och inte anger vem som ursprungligen skrev det så har den personen begått bedrägeri. Vilket är en helt annan sak än att person A äger ett verk och låter person B skapa en kopia med hjälp av hens egna material och resurser.

    Rätt uppenbart att du inte inser vart upphovsrätten har mening. Det finns en VÄSENTLIG skillnad mellan att tolv miljoner personer exempelvis läser en roman de gillar och får en ny favoritförfattare – och att samma personer läser en ny bok, gillar den, och får som ny favoritförfattare den inpiskade bedragaren som satt sitt eget namn under det en annan person har skrivit.

    Det finns åtskilliga kreatörer – som Paulo Coelho, Neil Gaiman och Trent Reznor – som har insett att den viktiga delen med upphovsrätten är att ens namn presenteras för sina fans. För de går det tämligen bra.

    Kommentar av Scary Devil Monastery — 26 september 2014 @ 15:50


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: