Valresultatet var en katastrof för Piratpartiet. Enligt den preliminära sluträkningen fick vi 26.515 röster i riksdagsvalet. Det är vår sämsta valresultat någonsin. I valet 2006 fick vi 0,63%, och 2010 fick vi 0,65%. Nu backade vi till 0,43%.
Men 0,43% är fortfarande bättre än vad FI hade 2010. I år var de ju valets näst största vinnare, och fick 3,1%. Inte tillräckligt för att komma in i riksdagen, men tillräckligt för att få både valsedlar utburna gratis nästa riksdagsval och dessutom partistöd. Det är viktiga nivåer för ett utmanarparti, och jag är övertygad om att fiorna känner sig mycket stolta över den sensationella framgången.
I valet 2010 fick FI bara 0,40%, vilket alltså är mindre än Piratpartiets 0,43% i år. Men FI lyckades ändå komma tillbaka och få ett bra skott på riksdagen redan valet efter.
Hur vi i Piratpartiet kommer lyckas återstår att se. Nu är det fyra år tills nästa riksdagsval 2018. Personligen tror jag att vi har goda chanser att göra en comeback som är lika stark som feministernas och till och med ännu starkare.
För även om gammelpartierna nu pustar ut över att de inte behövde prata om vilken väg vi ska välja in i informationssamhället den här gången heller, finns alla frågorna kvar obesvarade på bordet.
Vill vi fortsätta marschen in i övervakningssamhället, eller ska vi välja en annan väg? Hur får vi fart på innovationstakten och ekonomin i Europa, när copyright, patent och en snårskog av byråkratiska regler lägger hinder i vägen? Och hur hanterar vi det faktum att fler och fler jobb försvinner för att aldrig komma tillbaka, samtidigt som fler än någonsin redan har hamnat utanför arbetsmarknaden?
De här framtidsfrågorna syntes inte i valrörelsen, och Piratpartiet lyckades inte få mer än 0,43% den här gången. Men frågorna har inte försvunnit, och inte Piratpartiet heller.
Alla besked om att kampen har upphört är falska.
Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden
Christian Engström, Pirat 
Angående riksdagsvalet – varför stod du inte med på valsedeln? Siktar du själv på att fortsätta att jobba för PP och försöka komma in i riksdagen 2018?
Kommentar av Patrik — 19 september 2014 @ 13:00
Problemet med PP är att även om man länkar och sprider info överallt, så är folk jävligt skeptiska. Det beror bara på en enda fråga. Vi är för enkelspåriga. Vi måste ha mycket mer politiska lösningar på allt inom samhället. Inte bara sånt som rör nätet och vårt liv där. Vi måste våga möta IRL också om vi någonsin ska kunna bli tagna på allvar.
Plus att vi måste nå ut till ”svensson” där är den största röstmassan. Alltså mer ett folkligt parti annars kan vi nog glömma att växa som parti.
Kommentar av Anders “Spider” Stolt — 19 september 2014 @ 13:11
@Anders – jo, det har ju gått….sådär. Mitt intryck är att den breddning som har skett inte har gjort någon nytta alls, och samtidigt har den skrämt bort en massa människor som tyckte att PP var bättre förr. Det som det har pratats mycket om (jämställdhet, HBTQ) innebär i princip att PP styrt ned i samma PK-fåra som alla andra partier, och det är inte ett skäl att välja PP framför något annat parti. Samtidigt har man försökt bli mindre ”nördiga” och då fått partiets kärnväljare att känna sig ovälkommna.
Jag kan hålla med om att PP behöver komma ur enfråge-facket, men jag tycker inte att det har gjorts på ett bra sätt. Förr var PP vetenskapligt, objektivt, logiskt. Nu har PP blivit flummiga, naiva och PK. Jag kan inte svara för någon annan, men för mig gör det stor skillnad.
Kommentar av Patrik — 19 september 2014 @ 15:03
”De här framtidsfrågorna syntes inte i valrörelsen, och Piratpartiet lyckades inte få mer än 0,43% den här gången. Men frågorna har inte försvunnit, och inte Piratpartiet heller.”
Nej men halva PP, och framförallt ledningen, har slutat driva de frågorna… Så inget parti drev frågan över huvudtaget i riksdagsvalet nu ju…
och kan inte annat än hålla med Patriks analys…
Kommentar av ether009 — 19 september 2014 @ 16:08
Jag tror att den här valrörelsen blev alldeles för inriktad på regeringsskiftet och där kom ju F! att spela en stor roll eftersom många, men inte tillräckligt många, från vänsterblocket stödröstade på dem för att ge vänsterblocket 4% extra. Därför hamnade PP i skymundan och de flesta artiklar som skrevs om kärnfrågorna kom inte in. Det enda område där media ville ge utrymme ät HBTQ-frågor och det mest i samband med Pride vilket gjorde att det verkade som om PP inte drev kärnfrågorna. Jag är en av de som gillar breddningen i partiet och tycker att integritets- och frihetsaspekterna går att applicera på det mesta. Jag tror i ärlighetens namn att det finns väldigt många som sympatiserar med PPs politik om de bara kände till den. Många av mina vänner som knappt vet något om PP blev överraskade när vi dök upp som en toppkandidat enligt SVTs valkompass. Vår stora utmaning de kommande åren är alltså att formulera PPs politik på ett lättfattligt sätt som går hyfsat enkelt att föra ut till folk även om de inte vet vad ACTA är eller begriper olika tekniska termer som ibland syns i olika PP-företrädares texter. Här kommer tre slogans som använder positivt värdeladdade svenska företeelser och som för fram vår politik:
Insyn och transparens – stärk offentlighetsprincipen
För mänskliga rättigheter, alltid och överallt
För att värna den digitala allemansrätten
Kommentar av Susanne Gräslund — 19 september 2014 @ 16:28
Trobergs kommentar om at PP var ett ”identitetsparti” var droppen
Kommentar av Anonym — 19 september 2014 @ 16:31
Jag är rädd att det är ganska kört med AT som partiledare. Hon har inte haft framgång i en enda fråga som hon drivit. Under hennes tid har vi förlorat två val och genomlidit en ”breddningsprocess” som halverat partiet. Det känns mycket som AT kampanjar förts och främst för AT och sekundärt för PP. Under hennes rosa HBTQ täcke verkar alla andra frågor sättas på undantag.
Kommentar av Jerker Montelius — 19 september 2014 @ 17:18
@Patrik,
Jag stod inte med på valsedeln till riksdagsvalet för jag ville fokusera helt på EU-valet.
Jag var nominerad även till riksdagsvalet av andra pirater (tack!), men jag valde att tacka nej till att kandidera.
Kommentar av Christian Engström — 19 september 2014 @ 17:37
Det som Reinfeldt nu har fått erfara är att det inte duger med att vara j-a bra. Folk förväntar sig att statens ekonomi är okej. Det får man inte pluspoäng för. Men övervakning och upphovsrätt är inga valvinnare. Folk förväntar sig inte att bli övervakade, alltså tar de inte notis när PP stoppar en övervakning som inte folk räknar med ska finnas. Och upphovsrätt – visst – det kan påverka även vanligt folk, men de flesta skiter i det och delar på ändå – det är ju verkligheten. Och nu när de flesta plattformar har ordnat en penningström till de stora drakarna så har de förstås inga problem med att mindre aktörer drar trafik till tjänsterna.
Visst får man gärna försöka nå framgångar partipolitiskt, men frågan är om inte ämnet är så viktigt att det förtjänar en mer öppen samarbetsform för tänkare i alla läger. Det finns uppenbarligen personer som är skeptiska mot massövervakning även hos S&M och det behövs folk även där för att hålla debatten levande.
Kommentar av Johan Tjäder — 19 september 2014 @ 18:07
Det finns ingen anledning till breddning!
Kommentar av Kari — 19 september 2014 @ 19:47
@Patrik #3: 100% medhåll från mig!
Kommentar av Ano Nym — 20 september 2014 @ 21:29
F! gick från 0.68% 2006 till 0.40% 2010 – en nergång med 0.28 procentenheter, eller 41%.
PP gick från 0.65% 2010 till 0.43% 2014 – en nergång med 0.22 procentenheter, eller 34%.
Sen kom F! in med fyra mandat i kommunfullmäktige i Simrishamn 2010, vilket PP inte verkar göra 2014, men jag kan inte se att det påverkat debattläget i någon större utsträckning.
Kommentar av Tomas Kronvall — 21 september 2014 @ 12:41
Jag är helt emot hemlighetssamhället, allt från att kommuner ignorerar sina invånarnas frågor till att NSA massövervakar allt och alla. Jag röstade PP i EU-valet och var på vippen i Riksdagsvalet. Men grejen är den att jag tror på att upphovspersoner skall få sätta priset på sina produkter själva, inte konsumenten. Svårt att upprätthålla en copyright-lag utan massövervakning? Ja, men inte omöjligt. ”Nej till övervakning. Ja till copyright”. Jag antar att PP tyvärr inte kommer att bli mitt förstaval inom den närmaste tiden.
Kommentar av Arne Evertsson — 21 september 2014 @ 16:21
@Arne Evertsson
”Svårt att upprätthålla en copyright-lag utan massövervakning? Ja, men inte omöjligt”
Blir nyfiken. Hur löser man det menar du?
Kommentar av connyt — 22 september 2014 @ 9:21
@connyt Ju svårare det är att hämta material på en för upphovspersonen oönskat sätt ju fler personer kommer att välja det önskade sättet. Så man gör det svårare helt enkelt. Jag har inte undersökt det hela närmare, men eventuellt har blockning av TPB i olika länder haft en positiv effekt för de alternativ som upphovspersonen föredrar. Väl värt att undersöka i alla fall. Min cykel blev stulen nyligen. Jag tycker det skall fortsätta vara förbjudet även om Polisen prioriterar andra brott.
Kommentar av Arne Evertsson — 22 september 2014 @ 15:16
@Arne Evertsson
Mig veterligen har blockering av TPB haft nära noll effekt eftersom det är buslätt att kringgå.
Det som däremot har effekt är att ge kunderna det som kunderna efterfrågar istället för att motarbeta ny teknik. Spotify har väl i det närmaste raderat ut fildelning av musik.
Förstår fortfarande inte hur du ska kunna stoppa vad privatpersoner skickar mellan varandra utan massiv övervakning, och du verkar inte heller veta det. Då måste man fråga sig, vad är viktigast? Våra grundläggande rättigheter att kommunicera privat eller upphovspersoners rätt att tjäna pengar enligt den modell de önskar? För mig är det valet lätt.
Kommentar av connyt — 22 september 2014 @ 16:37
Jag är kodare och skulle säkert, med en viss ansträngning, kunna ta mig förbi dom flesta kopieringshinder. Men min tröskel för besvär är låg som attan. Om det bara blir lite svårare att göra fel orkar jag inte bry mig. Kombinera det med en morot och jag är såld. Fast Spotify tror jag inte på. Musikerna får inte ens en spottstyver via den tjänsten. Övervakning nej tack. Copyright ja tack. Jag är säker på att det går att kombinera. Människor är mycket kreativa när dom vill. Vi kan lösa problemet med att ge upphovspersoner möjligheten att tjäna pengar, utan att sabba integritet. Det går!
Kommentar av Arne Evertsson — 22 september 2014 @ 18:15
Hej Arne. I slutändan kan folk spela musikfiler till varandra över skype eller mobil. Eller sända copyrightskyddad video över videokonversation. Man kan inte veta vad som sänds utan att kolla. Och då är skadan för privatlivet redan skedd.
Kommentar av gurrfield — 23 september 2014 @ 23:29
Hej Arne. Hur ser du på läckandet och spridandet av allt annat än musik då. Pentagon kan säkert med viss rätt hävda upphovsrätt till filmer som ”collateral murder”, abugraibfottona och alla dokument som Assange, Manning och Snowden läckt/piratkopierat. Anser du det då rätt att förfölja Assange, Manning och Snowden på grund av copyrightbrott?
Kommentar av Jerker Montelius — 25 september 2014 @ 16:27
Jag stöder Assange, Manning och Snowden till 100%. Hemlighetssamhället har vi alla att förlora på. Jag stöder också möjligheten att tjäna pengar på skapa produkter vars kopieringskostnad är 0 kr. En rimlig copyright tror jag ökar möjligheterna för detta, vilket i sin tur ökar kvaliteten på produkten.
Kommentar av Arne Evertsson — 25 september 2014 @ 16:49
@Arne, är du medveten om att de undersökningar som har gjorts visar att de som kopierar även spenderar mer pengar än de som inte kopierar? Det finns alltså egentligen inget som säger att kopieringsskydd/copyright på något sätt gör det lättare att tjäna pengar, utan snarare tvärt om! De som kopierar upptäcker i högre grad än de som inte kopierar saker som de är beredda att spendera pengar på – och spenderar då i genomsnitt mer pengar än icke-kopierarna. I korthet skulle man kunna säga att det går jättelätt att kombinera integritet och möjligheten att tjäna pengar – det är bara att helt avveckla copyright!
Det copyright gör, är att det ger makten åt mellanhänder att diktera villkoren för alla. Copyright, det är anledningen till att vi har Spotify. Du klagar på att det inte är en bra lösning för artister – men det är ju som det alltid har varit! Det funkade precis lika dåligt innan Spotify, och artisterna fick lika dåligt betalt då! Copyright har alltid gynnat företag i första hand, och skapare först i andra hand.
Du pratar om en ”rimlig” copyright, och det är väl vad vi alla skulle vilja ha – men hur menar du att den ska se ut? Jag tycker att det är totalt oacceptabelt med ett system som gynnar mellanhänderna mer än upphovsmän, men det är precis vad copyright gör idag. Har du något förslag på hur det skulle kunna fungera i stället?
Du pratar om att upphovsrättsinnehavaren ska få bestämma priset, inte konsumenten. Varför ska det fungera så? På en fungerande marknad bestäms priset av både säljare och köpare, och om de inte kan komma överens så blir det inget köp. Priset på underhållning (som är en ren lyxartikel som vi kan leva utan) kommer alltid att vara ”så mycket som konsumenten har över och tycker att det är värt”, något annat känns rent absurt.
När du skriver att din tröskel för besvär är låg som attan, då tolkar jag det som att du menar att tröskeln att betala för det du lyssnar/tittar på är låg. D.v.s. prissättningen av musik och film fungerar för dig, du har en tillräckligt god ekonomi för att det ska fungera för dig att betala för det du vill ha, och du har inget emot det. Är det ungefär rätt?
Det fungerar för massor av människor. Det fungerar för mig också. Idag. Fast det finns massor av människor som det INTE fungerar för, och det har inte fungerat historiskt. När filmer kostade 150-200 kr/st, då köpte jag nästan aldrig filmer. Jag hyrde i stället, eller så såg jag filmerna när de kom på TV, eller så struntade jag helt i det. Nu när filmer kostar 35 kr/st, då köper jag mängder. Så länge säljarna kunde bestämma priset, då satte de ett pris som var så högt att allt de sålde blev lyxvaror. Nu när de tvingats ned i pris får de lika stora intäkter ändå, eftersom det är fler som köper. Det kanske låter konstigt, men det är fullt logiskt. En normal person har en viss budget varje månad. Har man 1.000 kr/månaden att göra av med på nöjen, då är det det som kommer att gå åt. Spenderar man det på film, då spenderar man det på film – oavsett om man kan köpa 5 eller 30 filmer för de pengarna. Lägre pris betyder då bara att det är fler som får ta del av det som produceras – och om kopieringskostnaden är 0 kr, är inte det bara bra?
Det som i stället sker när priserna är höga (vilket de historiskt har varit så länge upphovsrättsinnehavarna har kunnat kontrollera marknaden) är att massor av människor stängs ute från marknaden, till ingen eller liten nytta. Om vi i stället för film tar exemplet med programvaror – låt oss anta att rättighetsinnehavaren bestämmer att AutoCAD ska kosta 20.000 kr. Per år. Det kan vara vettigt för företaget som livnär sig på att rita ritningar i AutoCAD och har en årsomsättning på 1 mkr/licens. För studenten som vill utbilda sig för att bli mer anställningsbar så är det däremot tväromöjligt att betala sådana pengar för en licens, och denne stängs ute.
Det enda copyright faktiskt är bra för, är att hindra konkurrerande företag från att tjäna pengar på något som de inte har investerat i. DÄR håller jag med dig fullt ut – det ska självklart vara olagligt att sälja piratkopior. Fast det är en helt annan fråga än den piratkopiering som massövervakningen används mot. Sådan kopiering finns det andra sätt att kontrollera, och det behövs ingen massövervakning för att jaga företag.
Du nämner också att blockering av TPB kanske kan vara en vettig tröskel? Näe, tydligen inte:
http://piratetimes.net/australian-pirates-translate-tpb-blocking-case/
Kommentar av Patrik — 26 september 2014 @ 15:08
@Arne Evertsson
”Svårt att upprätthålla en copyright-lag utan massövervakning? Ja, men inte omöjligt.”
Nej, det ÄR fullständigt omöjligt. Ett par axplock här:
http://www.networkworld.com/article/2601336/microsoft-subnet/tribler-tests-tor-like-bittorrent-client-built-to-provide-anonymity.html
http://www.stealthnet.de/en_index.php
Du kan helt enkelt inte hindra eller försvåra fildelning utan att som oundviklig biprodukt förstöra eller hämma fullt lagliga tjänster. Krasst sagt är enda sättet att tillse att copyright efterlevs att förbjuda persondatorer där användarna har administrativ behörighet och internet.
Och det spelar ingen roll hur mycket pengar eller vilka lagar man stiftar i övrigt. Du har att välja mellan copyright eller mänskliga rättigheter. Mellansteg finns det inga.
”Jag är kodare och skulle säkert, med en viss ansträngning, kunna ta mig förbi dom flesta kopieringshinder. Men min tröskel för besvär är låg som attan. Om det bara blir lite svårare att göra fel orkar jag inte bry mig.”
Om du är kodare borde du veta bättre. Det räcker med att en enda person, någonstans i världen, av hundratusentals intresserade IT-kunniga beslutat sig för att ta förbi ett kopieringshinder så är det kopieringshindret borta för samtliga personer med tillgång till internet. Och den sanerade filen upplagd på närmaste torrentindex – eller i decentraliserat format – för de som inte ids knäcka skyddet själv.
Så vi återkommer obönhörligen till att enda sättet man hindrar folk att kommunicera oönskat material blir att massövervaka samtliga. Du kan inte kombinera copyright med mänskliga rättigheter. Så enkelt är det.
Kommentar av Scary Devil Monastery — 26 september 2014 @ 16:02
Intressanta kommentar och länkar. Jag får läsa på och sen kan vi plocka upp diskussionen, men kanske i ett annat forum? Det känns som vi uttömt kommentarsutrymmet angående Piratpartiets valresultat. Tipsa gärna om ett annat ställe att fortsätta.
Kommentar av Arne Evertsson — 26 september 2014 @ 18:01
@Arne – Diskuterar gärna vidare, men har inget bra förslag på var…? De enda allmänna forum jag kommer på är Flashback och Facebook, och de har ju båda sina nackdelar… 😦
Kommentar av Patrik — 29 september 2014 @ 7:33
Hur någon ska få betalt är en ickefråga i sammanhanget och det är pinsamt att många fortfarande går på den finten. Det finns ingen rättighet att få betalt enligt en specifik affärsmodell, det finns ingen rätt att få betalt för en viss produkt och i den fysiska världen krävs innovastionspatent (en horribel idioti i sig bör tilläggas) för att ens kunna hindra andra från att tjäna pengar genom att sälja exakt samma produkt. Däremot har man rätt till möjligheten att utforma en affärsmodell som genererar vinst genom att på något sätt erbjuda ett mervärde på den öppna marknaden. Vilket går alldeles utmärkt även med fullkomligt fri kopiering, vilket bevisas av att det finns minst tio olika framgångsrika affärsmodeller runtomkring open-source. Om kulturskapare eller traditionella kulturbolag inte vill skapa en fungerande affärsmodell är det deras problem och inte staten eller någon annans. Definitivt inte ett skäl att inskränka mänskliga rättigheter.
Det verkligt intressanta är hur upphovsrätten hindrar andra aktörer från att tjäna pengar på fullt legitimt arbete. Till exempel att skapa aggregeringstjänster stöter på patrull trots att det just nu är jätteintressant att automatisera informationsurval. Varför ska inte en programmerare få tjäna pengar på att klippa ut artiklar och klistra i ett häfte? Vad är orimligt med att denne får betalt för sin arbetstid om marknaden efterfrågar den tjänsten?
Kommentar av Johannes Westlund — 29 september 2014 @ 15:38
@Arne – några saker att läsa om hur det fungerar med dagens copyright:
Googla ”Courtney Love does the math” – om hur musiker blir blåsta av bolagen
Googla ”Hollywood accounting” – om hur filmskapare som Peter Jackson blir blåsta, och hur ”Sagan om Ringen” kan förvandlas till en förlustaffär som inte genererade royalties
Googla ”Magnus Uggla spotify” – vad han tycker om ersättningarna som artister får via Spotify
Några bra exempel på hur det ser ut, och vem som har makten. I mina ögon så har mellanhänderna blivit fienden som både skapare och konsumenter borde vilja bekämpa. Idag behövs de inte på samma sätt som tidigare, så det finns ingen som tjänar på att låta dem styra på de sätt de gör. Några få punkter för en rimlig copyright (enligt mig):
1. Den som skapat något ska få cred genom att förknippas med sitt verk, det finns ingen nytta med att tillåta plagiering.
2. Skaparens ekonomiska möjligheter ska skyddas, på så sätt att OM det tjänas pengar på ett verk så ska skaparen vara garanterad ersättning. Möjligheten att överlåta rättigheter gör det idag möjligt för företag att fiffla så att skaparen går lottlös.
3. Tillgängligheten på verk måste garanteras. Idag går det för en rättighetshavare att ”låsa in” ett verk genom att helt vägra att sälja det. Det är skit, och det bör inte vara möjligt.
4. Det som sker för privat eller ickekommersiellt bruk måste ha ett starkt skydd för att förhindra dagens missbruk där människor t.ex. hindras att kritisera saker därför att det skulle vara skyddat av copyright. Gränsen bör gå där den alltid gått i piraternas hederskodex – om du försöker tjäna pengar på någon annans verk så är du lovligt byta, men inte förr.
Om ovanstående kunde uppnås, då har jag egentligen inget emot långa skyddstider. De långa skyddstiderna blir bara ett problem eftersom vi har ett totalt uppfuckat regelverk kring copyright, speciellt när det gäller punkt 3. Varför är det t.ex. svårt/olagligt att ladda ned en emulator så att jag kan spela gamla PS2-spel på min dator när konsolen i sig har pajat och det inte går att köpa en ny? Samma sak om gamla arkadspel och andra äldre maskiner? Varför är det svårt att hitta gamla filmer i format som går att spela upp på nya apparater? Varför ska en skapare kunna censurera och i efterhand ändra sina egna verk, exempelvis som när George Lucas tyckte att Han Solo inte skulle skjuta först? Visst ska en skapare belönas för sitt skapande, men det finns ingen rimlighet i att den ska kunna kontrollera allt kring sitt verk när det en gång är publicerat.
Ryssland verkade ha ett vettigt system innan USA lade sig i. De hade en standardtaxa som skulle tillfalla skaparen (tvångslicensiering), och sedan fick vem som helst nyttja verk – även kommersiellt – så länge man betalade den lagstadgade licenspengen till skaparen. Det gjorde att distributörsledet konkurrensutsattes, man kunde inte längre äga och ha ensamrätt på att distribuera en viss låt eller film, utan det enda som gällde var att paketera och distribuera så effektivt som möjligt. Ville inte Disney sälja sina klassiker på DVD, då kunde någon annan göra jobbet att konvertera dem till DVD och ta betalt för det. Bra för konsumenter, troligen bra för skapare, men det utmanade de som har makten idag… Kanske är det inte ett system som fungerar i alla situationer, kan tänka mig att det är krångligare med enhetstaxa för program och böcker som kan representera väldigt olika arbetsinsats – men det är en vettigare utgångspunkt än det system vi har i alla fall.
Kommentar av Patrik — 1 oktober 2014 @ 12:13