Christian Engström, Pirat

30 augusti 2014

Stora och lagom stora visioner om basinkomst

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 12:30

I Facebook-gruppen Medborgarlön — ett alternativ till arbetslinjen förs en mycket konstruktiv diskussion om garanterad basinkomst. Jag har skrivit ett antal inlägg där jag försöker räkna på kostnader och tänkbar finansiering. Mitt mål när jag håller på och bollar med olika siffror är att hitta en modell som är både ekonomiskt och politiskt möjlig att den faktiskt ska bli verklighet.

Visioner är bra och nödvändiga. Vi ska absolut fortsätta prata om det visionära med basinkomsten. Det är ett samhälle där alla kan känna trygghet och ingen faller mellan några stolar i det sociala skyddsnätet. Där ingen behöver bli utsatt för förnedrande och integritetskränkande detaljgranskning när hen söker samhällets hjälp. Där bidragssystemen inte längre är bidragsfällor. Där vi erkänner det obetalda arbetets betydelse för samhället och ekonomin. Där vi bejakar alternativa livsstilar, och skapar ekonomiska förutsättningar för gåvoekonomier. Och alla andra delar av visionen. Se till exempel det här utkastet till plattform för basinkomströrelsen, som  Lennart Fernström tipsade om i Facebook-diskusionen.

Men själv är jag redan övertygad om det visionära med basinkomst. Vi ska fortsätta förklara visionerna, för långt ifrån alla har insett hur många olika fördelar ett basinkomstsystem skulle innebära. Men jag personligen är redan frälst, så jag vill gå vidare med nästa steg, och se om vi kan hitta en realistisk modell för hur vi kan börja omsätta visionerna i praktik.

En första observation är att ett heltäckande system för basinkomst är en gigantisk politisk reform. I praktiken är det helt otänkbart att vi skulle vilja göra så drastiska förändringar i både a-kassa, sjukkassa, stöd till barnfamiljer, pensionssystem, studiemedel och kommunala försörjningsstöd samtidigt, i en och samma reform.

Det skulle bli alldeles för mycket på en gång för att någon skulle våga känna sig tillräckligt säker på vad utfallet skulle bli. Och det skulle bli alldeles för många olika grupper av ”förlorare”, som skulle presenteras i olika tevesoffor, för att det skulle vara politiskt möjligt. En gigantisk totalreform som förändrar allt i ett slag kommer aldrig att hända.

Den enda praktiska vägen är att vi går med ”banansteg” mot garanterad basinkomst. Ett steg i taget, och varje nytt steg tar vid där det förra slutade. Då är jag helt övertygad om att det kan bli både ekonomiskt möjligt att förutsäga ungefär vad effekten av varje steg kommer bli, och politiskt möjligt att få igenom stegen ett efter ett.

Visionen om garanterad basinkomst får gärna vara hur stor den vill. Men ska det bli verklighet måste vi tänka tvärtom, och hitta så hanterbara bitar som möjligt.

Jag är i första hand ute efter att hitta en konkret basinkomstmodell för att lösa vad jag ser som det stora problemet: att garantera ekonomisk trygghet för alla arbetslösa.

Idag har vi komplicerade system som gör att folk (med rätta) känner sig otrygga inför vad som skulle hända om de blev av med jobbet, och att de som är arbetslösa idag riskerar att både utsättas för godtycke och fastna i bidragsfällor. Här finns det riktigt stort utrymme för förbättringar.

Alla bidragsområden som fungerar hyfsat idag lämnar jag därför helst åt sidan tills vidare, för att kunna fokusera på situationen för arbetslösa (och alla som oroar sig för att kanske bli arbetslösa i framtiden).

Två områden som trots allt fungerar hyfsat är barn och ålderspensionärer. Varken barn eller pensionärer jobbar, men de är försörjda ändå. Systemen för stöd till barnfamiljer och för pensioner är komplicerade, och det kan säkert finnas förbättringar att göra där.

Men att det säkert går att göra förändringar och förbättringar för (exempelvis) barnfamiljer och fattigpensionärer, är inget giltigt argument mot att genomföra en reform som siktar in sig på att förbättra för de arbetslösa.

Den som vill ta billiga partipolitiska poäng kan förstås säga att en sådan reform ”utesluter barnen och deras föräldrar”, eller liknande känslomässiga formuleringar, gjorda för att passa som soundbites i teve.

Varje reformförslag, hur bra det än är, går alltid att kritisera för att det inte är ännu bättre och löser ännu fler problem. Men så länge reformen inte innebär några försämringar för exempelvis barnfamiljer jämfört med hur vi har det idag, är de bara tom och orättvis retorik.

Det är naturligtvis sant att även om en basinkomst runt 8.500 skulle räcka för en ensam vuxen, är det inte tillräckligt för att en ensamstående förälder ska klara av att försörja alla sina barn också. Men det problemet finns redan idag, och därför finns det  redan idag olika bidragssystem för att lösa problemet.

Försäkringskassan administrerar ett antal olika system under rubriken ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”, Tillsammans kostar de 72,2 miljarder. Här ingår barnbidrag, bidragsförskott till ensamstående föräldrar, föräldraledigheten och andra stöd till just barnfamiljer.

Väljer man att plocka bort en del av de här bidragen till familjer för att finansiera ett system med basinkomst, då måste man förstås se till att basinkomstsystemet är så utformat att det inte försämrar för de barnfamiljer som har det sämst ekonomiskt.

Men om man konstruerar ett system för basinkomst som förbättrar för de arbetslösa, och låter man dagens bidrag till familjer vara kvar oförändrade, då finns det ingen saklig grund att påstå att det ”lämnar barnen utanför” eller liknande känslomässigt laddad kritik.

Det finns säkert förbättringar för barnfamiljer och pensionärer att göra, men det är inget argument för att låta bli att försöka lösa dagens orimliga situation för arbetslösa. Det bästa får inte bli det godas fiende.

Därför vill jag kunna lämna både barn och pensionärer åt sidan tills vidare, och fokusera på systemen för personer i yrkesaktiv ålder som inte har jobb de kan försörja sig på. Det betyder inte att jag inte bryr mig om hur barn har det. Men om det ska bli möjligt att hitta fram till ett system för garanterad basinkomst som går att genomföra i praktiken, är jag övertygad om att vi måste hitta sätt att dela upp det i hanterbara bitar som vi kan ta en och en.

Men gör vi det är jag övertygad om att det går.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet den 14 september. Vi vill införa ett system för garanterad basinkomst inom en tioårsperiod, och börja ta de första stegen nu direkt.

11 kommentarer

  1. Det behövs ju verkligen räknas på det så man kan införa det så snart som möjligt. Stegvis hade väl funkat bäst, men jag hoppas på att när det väl är finansierat så är BI’n hög (typ 11k netto) och alla får den. Inte som neg. inkomstskatt alltså, eller i så fall att bara om man tjänar mer än typ 40k i månaden så har man inte rätt till det eller något liknande.

    Kommentar av Anna-Maria — 30 augusti 2014 @ 13:25

  2. Ett sätt att ta steg för steg är ju att börja geografiskt begränsat. Det finns ett förslag av några socialdemokrater som går ut på att börja med svensk glesbygd. En intressant ingång, eftersom ett av motargumenten brukar vara ”Men då kommer ju alla att flytta dit” (alltså hit till Sverige oftast). Och en befolkning av glesbygden är det svårt att argumentera emot. En annan variant är att efterfråga villiga försökskommuner.

    Kommentar av anders e — 30 augusti 2014 @ 14:48

  3. Christian: Det oroar mig lite att du som f.d liberal inte ser ”individens val” som det självklara alternativet. Har du blivit så hjärntvättad av vänsterfalangens kollektivism? Att dutta lite här och där, vare sig det handlar om att reformera ett bidrag i taget eller en kommun i taget, är ett surefire sätt att misslyckas eftersom motståndarna till reformen då kommer att ges den ena möjligheten efter den andra att gå in och obstruera i detaljer.

    Inför istället en totalreform rakt över – men låt enskilda individer välja själva om de skall gå över till det nya eller stanna kvar i det gamla. För ungdomar kan man t.ex låta dem välja när de fyller 18 – vill du tillhöra det nya basinkomstsystemet eller vill du tillhöra det gamla lapptäckesystemet? För redan myndiga kan man låta valet ske en gång om året i samband med den årliga deklarationen – vill du stanna kvar i det gamla lapptäckesystemet eller vill du gå över till det nya basinkomstsystemet. En chans per år att välja eller välja om.

    Vissa äldre människor kommer att välja att stanna kvar i det gamla livet ut – Let Them, ”viflyttint”-mentaliteten är stark i Sverige och måste tas med i beräkningen. Äldre pensionärer som ändå inte kan jobba längre och dra in över basgränsen har överhuvudtaget ingen anledning att byta.

    Unga människor är mer benägna att anamma nytt – det kommer att bli ”coolt” att välja basinkomstsystemet vid 18 och sedan sprider det sig som ringar på vattnet därifrån. Att just ungdomar samtidigt kommer att vara mer benägna att ändå välja att ändå arbeta för att dra in mer än basinkomsten jämfört med tröttare medelålders på dead-end-jobs är ju bara ytterligare en fördel, det gör att systemet initialt inte kan gå annat än stort plus på den gruppen i och med att inte särskilt många i verkligheten kommer att välja att ta pengarna och sätta sig passivt på baken därhemma.

    Individuell övergång – när det passar den enskilda individen!

    Kommentar av Peter Andersson — 30 augusti 2014 @ 17:10

  4. @Peter Andersson #3

    Ska de som har valt det nya basinkomstsystemet då finansiera sin egen välfärd i och med att deras intäkter till samhällets försörjning sannolikt blir lägre? Dubbla ekonomier/system verkar inte speciellt effektivt…

    Kommentar av nejtillpirater — 30 augusti 2014 @ 18:23

  5. @ nejtillpirater #4

    Vi lever redan nu med två olika skatteindrivningar beroende på om man är med i kyrkan eller inte, tre olika pensionssystem beroende på när man är född, fyra olika (eller är det fem) betygsbaserade intagningssystem till högskola/universitet beroende på när man gick i grundskola och/eller gjorde högskoleprovet, samt tjugo olika landsting med tjugo olika policies angående hur mycket av skattebetalarnas pengar som skall cirkuleras fram och tillbaka till för tillfället politiskt korrekta kulturskapare – två inkomstsystem att välja mellan är en baggis i jämförelse, det fixar sig nog skall du se!😉

    Kommentar av Peter Andersson — 30 augusti 2014 @ 19:18

  6. Hej Christian.

    När jag räknade på det härom veckan räcker kostnaden för de tre ”tårtbitarna” till 4,5 tusen i månaden för alla mellan 18 och 64. Redan det är halvvägs, om man anser 9000 per månad vara en rimlig ”grundplåt”. Därefter även skatteavdragen vilket faktiskt blir ganska mycket pengar… Säkert ett par-3 tusen per månad. Dock är jag skeptisk till att finansiera återstoden med marginalskatt på de allra första intjänade kronorna varje månad, eftersom det ger motsatt effekt av ett skatteavdrag. Hellre då att skatten långsamt ökar än att den är konstant ända till brytpunkten där man har ”betalt för sig” (betalt av sin egen grundplåt). Annars tvingas alla låginkomsttagare betala lejonparten av reformen, vilket knappast är ett rättvist system. Inkomstskatt borde knappast vara idealt för att finansiera reformen öht, men det är väl det mest realistiska alternativet i dagsläget.

    Reklam, sociala incitament, uttråkning… många är anledningarna att tjäna mer pengar än svältgränsen (om man har hälsa nog att göra det). Om man ser enbart till reklam som motivatör har det funkat rent av perverst bra under hela 1900-talet (i västvärlden) till att förmå folk att se ett värde i att tjäna mera pengar så de kan konsumera. Och i dagsläget med ”personaliserad” reklam så blir förstås reklam ännu effektivare. Även underhållning har inbakad reklam i sig nu för tiden så någon brist på drivkrafter att tjäna pengar behöver vi nog knappast oroa oss för.. ”soffliggarna” blir per automatik motiverade att konsumera😉 Ganska smart faktiskt, även om jag knappast anser att ”konsumerism” i sig själv är ngt att eftersträva, så behövs förstås drivkrafter så att folk bara inte sitter och inte bidrar något.

    Kommentar av gurrfield — 30 augusti 2014 @ 19:19

  7. vi måste göra en transaktion där vi går över stegvis ja… men jag tror att det är enklare att gör de enkla sakerna först, tex pensionärerna eftersom det skulle vara så fruktansvärt enkelt att fixa detta snabbt! bara döpa om ”pensionen och addera inbyggt tillägg för de eventuella mediciner/specialkost de kan tänkas behöva om de e sjuka och addera en låg landskatt i första hand .. då skulle vi kunna ändra det bara 2-3 månader efter vunnen majoritet!!

    efter detta måste man börja arbeta om för de innom yrkeslivet och resten av framtida basinkomst-tagarna, men för pensionärernas del borde de komma först eftersom de är lättas i teorin och praktiken… även socialbidragstagare är i praktiken och teorin lika lätta att göra om systemet för som pensionärerna eftersom steg ”ett” är bara att ändra namn på inkomstkällan och se till att den blir uträknad på bara ett ställe(istället för att söka ”biddrag från höger och vänster får man sin individuella basinkomst uträknad på bara ett ställe och ”tillägg” om det finns anledning till till exempel mediciner etc..). att senare ev. höja basinkomsten är något som får göras sen när man börjat fixa till det för alla samt höjer den låga landskatt/naturresursskatt sakta etc från företag… det blir en transaktion där man får börja lågt och sedan arbeta om systemet… vilket säkerligen komer ta mer än bara 4 år…. upp emot 10-15 år tills alla detaljer är ”perfekta!”

    sedan borde nästa steg logiskt sätt vara välfärden med vård och omsorg samt skola eftersom vi måste se till att de som bor i sverige och de som invandrar/kommer till sverige har möjlighet att få den vård och den skolning de behöver för ett fungerande samhälle..

    och varsej integreringen för migranter görs med ”fadder” som är som en ”stödperson” som hjälper med frågor/svar osv och alla svenskar hjälper till att ta ansvar så kommer det funka kanon.. det handlar ju om att hjälpa migranterna förstå tänket bakom varför vi gjort/gör som vi gör och har det system som vi har trotts att det ännu inte blivit perfekt eftersom vi arbetar på flera fronter samtidigt..

    när vi sedan har fått kläm på hur man löser dessa sakera kanske att gränserna kan öppnas upp mer och vi kan släppa in fler folk och sen sprider det sig till grannländerna och de går också över till basinkomst och då följer vårt exempel, så kommer även de öppna upp gränserna mer osv….

    i slutändan skulle vi förändra resten av världen. vi måste bara ha tilltro till allt det goda i människor och nära hoppet om en ljusare framtid.

    anledningen till att vi antagligen inte har ”lagt upp exakta riktlinjer” för alla enskilda kronor är helt enkelt för att det finns mycket som behöver komma till innan vi når fram till vårt slutgiltiga mål.. men det målet går att uppnå om man sätter sitt eget ego åt sidan och sätter tänkarhatten på huvudet.. vi kan inte börja mitt i problem och arbeta oss utåt.. vi måste först nysta upp och se till att trasslet i hörnen försvinner innan vi går in på de stora delarna…

    vi kan inte ge upp nu, vi måste kämpa vidare, för vad som är rätt, oavsätt vad!!

    Kommentar av Anonym — 31 augusti 2014 @ 2:14

  8. ps jag ovan är enhetare! du borde ställa dess frågor och talas vid med de som tillhör partiet enhet.

    Kommentar av Anonym — 31 augusti 2014 @ 2:16

  9. Följer med spänning och stort intresse Piratpartiets utveckling och arbete kring medborgarlön. Skulle vilja inflika att idag är vårt skattesystem starkt snedvridande. En sådan här reform är riktigt dyr och vi behöver helt enkelt se till att vi har en väl fungerande marknadsekonomi som kan bära den. Därför bör bidragsomfördelning kombineras med skatteväxling till mindre snedvridande skatter som mineralavgifter och markvärdesavgifter. En skatt på patentinnehav är också en spännande tanke. Höjs det generella grundavdraget i samma mån som de nya skatterna drar in pengar minskar förhoppningsvis behovet av medborgarlön successivt i samhället.

    Här är en utredning från norska staten om detta : http://www.regjeringen.no/nb/dep/kld/dok/nou-er/2013/nou-2013-10/17/6/7.html?id=734655

    Kommentar av JL — 31 augusti 2014 @ 5:56

  10. Bra inlägg, det är härligt att fler och fler i snart alla partier driver frågan om Basinkomst. Enhet har ett konkret förslag om genomförande – också i steg – som går ut på att börja med de som idag inte har nån inkomst av lönearbete och får försörjning av olika bidrag. Ju högre inkomst ju lägre stöd från Basinkomst. Slutmålet förstås är att alla ska ha en Basinkomst, när vi kommit så långt att vi har skatt på land och naturresurser istället för skatt på arbete.

    Jag tror det är oerhört viktigt att ta fram tydliga informationspaket med bilder och pilar, riktade för olika grupper (arbetslösa, långtidssjuka, familjer, ensamstående, företagare, pensionärer etc) som visar hur förändringen gagnar dem. Med rätt info där man ser alla fördelar och möjligheter som öppnas upp, så kommer ännu fler att vilja ha en Basinkomst, vilket driver på ännu mer.

    Kommentar av Magnus Björkegren, Enhet — 31 augusti 2014 @ 6:01

  11. Det enklaste sättet att fixa arbetslösheten är att ge dem jobb. Ett sätt att göra det på är att ändra var nivån för den strukturella arbetslösheten ligger. Idag ligger den på 6.5% i sverige. Den kan sänkas. Jag motionerade om att PP borde föra en politik där den sänkten men den motionen sänktes. Den är få inom PP som förstår nationalekonomi. Problemet är att de flesta politiker i riksdagen vill föra en politik som ligger nära Eurons och därmed så är vi fast i denna höga strukturella arbetslöshet.

    Kommentar av Anders S Lindbäck — 31 augusti 2014 @ 10:06


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: