Christian Engström, Pirat

25 augusti 2014

Basinkomst: Dagens kostnader för a-kassa, försäkringskassa och studiemedel

Filed under: basinkomst — Christian Engström @ 17:51

Vad kostar arbetslösheten för skattebetalarna idag? Frågan är relevant när man diskuterar olika system för garanterad basinkomst, och vill jämföra kostnaden för tänkta system med vad vi betalar idag.

Statens budget ger en första fingervisning, men Anders S Lindbäck tipsade i kommentarerna till den bloggposten om att man kan hitta bättre och mer detaljerade siffror i de olika relevanta myndigheternas årsredovisningar. Så visar sig vara fallet.

Här är lite siffror från årsredovisningarna för Arbetsförmedlingen, Centrala Studiestödsnämnden CSN och Försäkringskassan:

A-kassan:

Arbetsförmedlingens årsredovisning 2014 (för verksamhetsåret 2013)
sid 188:

  • Verksamhetens kostnader: 8,4 miljarder
  • Transfereringar: 55,4 miljarder, varav
    • utbetalda bidrag 34,4 miljarder
    • kostnader för erkända arbetslöshetskassor 15,9 miljarder
    • köp av utbildningar och andra tjänster cirka 5 miljarder

Totalkostnad för Arbetsförmedlingen: 63,8 miljarder

CSN Centrala Studiestödsnämnden

CSN’s årsredovisning 2013
sid 92:

  • Verksamhetens kostnader: 0,8 miljarder
  • Transfereringar: 21,0 miljarder, varav
    • lämnade bidrag 16,4 miljarder
    • kostnader studielån 4,6 miljarder

Totalkostnad för CSN: 21,8 miljarder

Kommunalt försörjningsstöd (socialhjälp)

Enligt uppskattning (bättre referens välkommen om någon har)
Referens: Ekonomiskt bistånd årsstatistik 2013 från Socialstyrelsen

  • Verksamhetens kostnader (kommunernas socialtjänster): okänd, och kanske svår att få reda på
  • Transfereringar: ca 11 miljarder

Försäkringskassan:

Försäkringskassans årsredovisning 2013
sid 142:

  • Verksamhetens kostnader: 8,5 miljarder
  • Transfereringar: 212 miljarder, varav
    • hälsovård, sjukvård och social omsorg 33,6 miljarder
    • ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 88,3 miljarder
    • ekonomisk trygghet för familjer och barn 72,4 miljarder
    • andra utbetalningar 17,6 miljarder

Totalkostnad för Försäkringskassan: 220 miljarder

Som jag påpekat tidigare är det inte nödvändigtvis så att man kan ta bort samtliga de här transfereringarna bara för att man inför basinkomst. Det beror på hur basinkomstsystemet är utformat, och vad det är tänkt att ersätta.

Försäkringskassans olika bidragssystem är till för ett antal olika syften förutom att se till att ingen i systemet svälter ihjäl. Därför är det högst osannolikt att alla de 220 miljarderna skulle vara tillgängliga för att finansiera ett tänkt basinkomstsystem.

I Försäkringskassans årsredovisning är de olika bidragsområdena uppbrutna i mer detalj, så det går att gräva vidare för att se vilka bidrag man eventuellt vill låta basinkomsten ersätta. Men det kan vi återkomma till senare.

Däremot torde de flesta tänkbara system för garanterad basinkomst kunna ersätta a-kassan och Arbetsförmedlingen (63,8 miljarder), CSN (21,8 miljarder) och det kommunala försörjningsstödet (11 miljarder). Det ger oss i så fall 96,6 miljarder i utrymme för att finansiera införandet av garanterad basinkomst.

En hel del grävande återstår förstås för att reda ut hur mycket vi idag betalar via skattsedeln för arbetslösheten, men det här är en början. Kommentera gärna med rättelser och tillägg.

39 kommentarer

  1. Intressant. I förra veckan läste jag nånting om att de totala kostnaderna för alla dessa myndigheter var närmare 500 miljarder. Det var typ en summan som behövdes för att alla som tjänar max 30k i månaden brutto ska få en basinkomst på ca 11k netto. Tror det var på parti enhets basinkomstmodeller.

    Kommentar av Anna-Maria — 26 augusti 2014 @ 7:37

  2. Basinkomst för alla gillar jag – och om hur den kan finansieras inom ramen för statsbudgeten på min blogg här.

    Kommentar av Josef Boberg — 26 augusti 2014 @ 10:13

  3. @Anna-Maria,

    De totala kostnaderna för de här tre myndigheterna tycks vara straxt över 300 miljarder, enligt årsredovisningarna.

    Jag har ingen exakt siffra på hur många som känar under 30k brutto, men det är en majoritet av alla i förvärvsaktiv ålder, säkert minst 4 miljoner personer.

    300 miljarder på 4 miljoner individer skulle ge runt 75000 kronor om året, alltså lite drygt 6000 i månaden.

    Men det stora problemet är att då måste du avveckla hela sjukförsäkrningssystemet, och säga att alla som är långtidssjuka får gå ner från den ersättning de har idag till bara 6000 kronor inklusive allt. Du måste också ta bort stora delar av omsorgen. Exempelvis ryker ersättningen för personliga assistenter, som är ett av systemen som administreras av Försäkrningskassan.

    Att så brutalt försämra villkoren för alla som är sjuka eller funktionshindrade, och istället ge dem ett belopp som är för litet för att räcka till mat och hyra, tror jag (dessbättre) att du får väldigt svårt att skapa politisk majoritet för.

    Kommentar av Christian Engström — 26 augusti 2014 @ 10:34

  4. Ja, absolut! Det viktigaste är enligt mig att se till att när basinkomsten införs att den är tillräckligt hög, så dem som har sjuk eller Aktivitetsersättning inte går back ekonomiskt på det.

    Kommentar av Anna-Maria — 26 augusti 2014 @ 10:36

  5. Jo… – Christian – och 13 000 kr/månad efter skatt för alla självboende tycker jag är en rimlig nivå.

    Kommentar av Josef Boberg — 26 augusti 2014 @ 10:41

  6. Ja nått sånt måste det ligga på tycker jag. Under 10k är för lågt i alla fall.

    Kommentar av Anna-Maria — 26 augusti 2014 @ 10:43

  7. 8 tusen grundplåt borde väl räcka. Många studenter lever på 9 tusen i månaden och lyckas ändå ha råd med nöjen. Det är ingen rättighet att bo i en fin lägenhet och kunna ha dyra vanor. Däremot att ha tak över huvudet och slippa svälta och frysa ihjäl.

    Kommentar av gurrfield — 26 augusti 2014 @ 11:12

  8. Studenter har 9k och verkar då klara livets nödtorft ganska bra. Studenter har dock förvisso väldigt få lån att betala av…

    Kommentar av Per "wertigon" Ekström — 26 augusti 2014 @ 11:53

  9. Man ska också komma ihåg att de flesta studenter har höga kostnader får studielitteratur. När jag pluggade för många år sedan kunde vi komma upp till 2000 kr per läsperiod, vilket motsvarar en kostnad på 1000 kr/månad under terminerna.

    Kommentar av Jacob Hallén — 26 augusti 2014 @ 13:45

  10. Ja om man tar studentlitteratur med i beaktning för studenterna borde ju marginalerna för de flesta medborgare knappast bli sämre..

    Lån är ju ett gissel… Men folk som hamnar i dagens bidragssystem eller ”åtgärder” kan också ha lån och de får det ju också jobbigt i dagsläget. Vi kan väl inte ställa krav att det nya systemet ska fixa alla problem som det gamla systemet hade – bara att det över lag ska vara bättre…

    Kommentar av gurrfield — 26 augusti 2014 @ 15:15

  11. Apropå studenterna så skulle ju även dom ha en basinkomst på ca 13000 kr/månad efter skatt- för dom flesta av dom får räknas till kategorin självboende.

    Det skulle ju per automatik medföra att dom behövde låna mindre – eller måhända ingenting. Det vore väl vällovligt – för det är ju ingen höjdare att börja sitt yrkesliv med stora skulder – eller ?

    Kommentar av Josef Boberg — 26 augusti 2014 @ 18:12

  12. Josef Boberg: De skulle inte behöva låna så mycket om de klarar sig på de 8000 heller. Redan det är ju ett stort plus jämfört med dagens system där de måste låna.. ja 5,5 tusen av de 9 varje månad, eller vad det nu är? Rentav 6,5 tusen? Bidragsdelen var väl mellan 2,5 och 3,5 tusen när jag pluggade. Det var visserligen 5-10 år sen, så saker kan ju ha förändrats på den tiden…

    Kommentar av gurrfield — 26 augusti 2014 @ 22:14

  13. gurrfield: jag tror att bidraget ligger på 2,7k och lånet på 5,1k idag (minst säker på lånet). Många studenter får också bostadsbidrag på upp till 2,2k om jag inte missminner mig.

    Kommentar av Anna Nyhm — 26 augusti 2014 @ 22:48

  14. Riskerna med en för lågt satt basinkomst är att den grupp människor som nyttjar den glöms bort eller bortprioriteras. Basinkomsten blir en ursäkt för att slippa bry sig politiskt om den ekonomiska utsattheten. Basinkomsten handlar enligt min mening inte bara ”om att klara liv och lem”, det handlar också om att uppnå den ekonomiska tryggheten till att bli en ”socialt fullvärdig samhällsmedborgare”.

    Jag menar att man svårligen blir en fullt värdig samhällsmedborgare, som kan njuta av det samhällsliv och de förmåner som andra tar för givna, med ynka 8000 i månaden. Basinkomsten riskerar bli ett utdraget lidande i skymundan för dessa grupper.

    Vad tror in om att utgå ifrån basbeloppet (som är 44 400kr för år 2014)? Säg 0,25 x basbeloppet = 11 100 kr.

    Jag tror runt 10 000 kr skulle kunna fungera bra som medborgarlön, med chans att i vissa fall dynamiskt öka den till max 13 000 beroende av exempelvis dyra hyresavgifter och dylikt (iaf under en viss period). Det känns orimligt att skicka människor från hus och hem.

    Kommentar av Patrik — 27 augusti 2014 @ 2:03

  15. En annan anledning till att inte vilja sätta en för låg (eller för hög!) basinkomst är att ekonomiska maktintressen i samhället förblir outmanade. Sverige har i dagsläget de mest ökande klyftorna i världen mellan rika och fattiga.

    Ett TIPS (som förmodligen kan generera oförutsagda positiva följer)!: Vad sägs som att frångå beskattning av ”antalet arbetade timmar” per anställd, till att istället beskatta ”företags omsättning”?

    När allt fler maskiner ersätter den mänskliga arbetskraften kommer detta förmodligen bli en oundviklighet ju längre tiden lider. Jag har svårt att se något oetiskt i att beskatta företags omsättning. Företag använder ju (1) de naturliga resurser som egentligen alla har rätt till, och dessutom (2) står i vart fall fabriker för en hiskelig miljöförstöring.

    Det positiva med att beskatta omsättningen kan också vara att vi (3) kommer ur ”8-timmars-helvetet”. Inom kontorsbranschen maskar i genomsnitt vare anställd 3 timmar per dag enligt studier. Det är ett enormt slöseri på mänskliga resurser. En betydande del av dagens arbete är ju i praktiken meningslöst eller till och med destruktivt; ta exempelvis de socialsekreterare som sysslar med ekonomiskt bistånd (en ren förnedringsverksamhet), eller den förnedrande simuleringsverksamhet av identiteten som servitriser/servitörer dagligen utstår (självservering fungerar utmärkt).

    Jag menar att vi skulle behöva en demokratisk diskussion om vilka jobb som vi faktiskt behöver i samhället. Många arbetsaktiviteter tycks ju vara högst symboliska och i princip meningslösa. I dagens politiska debatt saknas denna diskussion helt! Istället talas det om att ”Skapa Jobb” och ”skapa sysselsättning”. Men vad är vitsen med det? Arbetet är inget självändamål!

    Kommentar av Patrik — 27 augusti 2014 @ 2:20

  16. Patrik: Tanken är verkligen inte att man ska kunna ta del av ”alla förmåner som andra tar för givna”.

    Tanken är att man ska slippa oroa sig – ”tänk om jag inte uppfyller kraven för bidrag” om man skulle bli av med jobbet. Att man har råd att köpa mat och tak över huvudet. Det kommer finnas gott om incitament att lönearbeta – att kunna ha råd med olika former av lyxkonsumtion till exempel. Men basinkomsten ska inte räcka till lyxkonsumtion.

    Däremot håller jag med dig på flera andra punkter. Vi håller envetet fast vid 8 timmars arbetsdag (av tradition?) trots det är pinsamt uppenbart att knappast alla de 8 timmarna består av arbete i de flesta yrken. Jo men så ska man göra för det är att ta ansvar och göra rätt för sig har vi fått lära oss av våra föräldrar och deras föräldrar. Som var unga på en tid då det verkligen inte fanns någon brist på arbetstillfällen utan snarare hur mycket jobb som helst. Nu för tiden gör datorer och robotar allt större andel av arbetsbördan, men ändå ska vi envisas med att få arbetslösa att skämmas och känna sig som parasiter. Det är inte konstruktivt. Det är ett konstruerat lidande. Vi måste uppmuntra ungdomar att vara uppfinningsrika, att prova nya saker. Säkert kan vi uppfinna nya jobb i framtiden. Men att vi skulle lyckas ersätta gamla jobb i samma takt som de försvinner verkar ganska otroligt.

    Kommentar av gurrfield — 27 augusti 2014 @ 10:10

  17. Gurrfield: Hej, tack för inlägget.

    Jag kanske uttryckte mig en aning klumpigt märker jag. Jag menade egentligen ”Tryggheter som andra tar för givna”. Håller med dig om att lyxkonsumtion är för mycket.🙂

    Däremot ser jag fortfarande risker med att sätta basinkomsten för lågt. Det känns ganska poänglöst om det bara handlar om att klara ”liv och lem” som sagt. För att vara en fullvärdig samhällsmedborgare idag menar jag att det svårligen är nog med enbart ”mat och tak över huvudet”, det blir ju i så fall bara en lika utdragen och ekonomiskt hopplös situation som innan (förvisso med vissa undantag då individen slipper stå med kepsen i hand inför soc).

    Det är viktigt att uppmärksamma de ”sociala exklusionseffekterna” som kan komma till följd av en för lågt satt medborgarlön. Tanken borde ju vara att samhället och människors trygghet stärks av medborgarlönen, det vore synd om det blev tvärtom och bara blev konstgjord andning. Sedan kan jag nog också tycka att alla människor förtjänar en liten guldkant i vardagen, iaf inom rimliga gränser (ja, det tycker jag alla förtjänar).

    Vidare finner jag jämförelserna med studenters ekonomi underlig som vissa gör här. Studenter förväntar sig att bli klara med sina utbildningar och tiden är begränsad till några år. De har ett mål i livet, och kan på så vis motivera sig att genomlida de skrala ekonomiska förhållanden som studieperioden i livet innebär. Ingen människa skulle villa leva med studentekonomi egentligen. Bara för att det går att leva som en student innebär inte alls att det är vettigt mål att satsa på. Jag menar, vafan är vitsen med det?! Kan vi inte sätta ribban lite högre än så?

    Runt 10 000 med möjlighet att i vissa fall nå upp till 13 000 beroende av bostadshyrer och dylikt är en tanke jag kastar ut. Kanske går det att knyta till basbeloppet (förslag: basbelopp x 0,25).

    Kommentar av Patrik — 27 augusti 2014 @ 14:45

  18. Patrik – jag tycker fortvarigt att 13 000 kr/månad efter skatt är rimligt för ensamboende. Jag håller helt med Dig om att en för lågt satt basinkomst kan gör ont värre i samhället. Om hur att finansiera en bra basinkomst inom ramen för nationalbudgeten här.

    Kommentar av Josef Boberg — 27 augusti 2014 @ 15:33

  19. Hej Patrik.

    Ingen vill leva med studentekonomi. Visst det är väl sant… men menar du att det skulle vara något att eftersträva en situation där en stor andel av medborgarna skulle vara glada och nöjda på enbart grundinkomst? Hur skulle då systemet fungera? Det krävs ju faktiskt att folk arbetar och betalar någon form av skatt för att kunna finansiera systemet. Folk kommer själva välja var de vill sätta sin ”ribba”, men det krävs att folk jobbar för att pengar ska kunna ha ett värde. Du förstår säkert att det inte tjänar någonting till att folk byter pengar med varandra om ingen är beredd att utföra ett arbete i utbyte för pengarna.

    Kommentar av gurrfield — 27 augusti 2014 @ 21:41

  20. Gurrfield – något kortfattat: Visst hoppas jag att medborgarna ska vara ”glada” med enbart grundinkomst. Det tycker jag är ett minimikrav att ingen ska behöva gå ledsen. Det kanske egentligen inte är något motsatsförhållande, men likväl, klart folk ska få vara glada. Sedan kan det förekomma variationer i utsträckningen olika människor känner sig ”nöjda”. För vissa kanske det fungerar, medan andra vill jobba för att få det bättre. Så självklart ska det löna sig att arbeta, i andra fall skulle medborgarlön inte fungera som du påpekar.

    Jag tror i sammanhanget att medborgarlönen kan vara en nyttig motmakt som kan utmana exempelvis 8-timmarsburen och göra arbetslivet drägligare för människor. Sedan tror jag också att den eventuella sänkningen i välfärd kan vara nyttig, och att vi konsumerar mindre. Det finns studier som visar att korrelationen mellan ”lycka” och ”välfärd” avtog redan på 50-talet. Så det sätt på vilket vi maximerar välfärd som ett självändamål idag är inte helt okontroversiellt (dvs resurserna skulle kunna mobiliseras annorlunda än att bara sträva efter hög BNP). Jag tror det krävs en hel del nytänkande generellt, vi kanske borde börja tala om ”välstånd” istället för ”välfärd” exempelvis. Då skulle prioriteringarna se annorlunda ut.

    Jag håller med dig helt om att det fortfarande ska vara lockande och löna sig att arbeta. Samtidigt menar jag att människor måste få kunna vara ”glada” och ”lyckliga” trots medborgarlön. Ifall det finns någon motsättning här, vilket det kan vara värt att påpeka inte nödvändigtvis behöver vara fallet, får det bli en framtida utmaning.

    Kommentar av Patrik — 27 augusti 2014 @ 22:38

  21. Gurrfield – tillägg angående ditt föregående ordval om ”glad och nöjd” (som jag finner intressant).
    Kan man se det på följande sätt enligt den vanliga filosofiska uppdelningen om ”Nödvändiga” respektive ”Tillräckliga” krav?

    ”Lycka/Gladhet” är en ”Nödvändigt” krav för medborgarlön (men det kanske inte är ett ”Tillräckligt” krav för att alla ska känna sig ”Nöjda”). På så vis uppnås minimikravet om att ingen ska behöva känna sig ledsen, samtidigt som vissa inte känner sig nöjda fullt ut och därmed väljer att lönearbeta.

    Kommentar av Patrik — 27 augusti 2014 @ 22:51

  22. Ja.. vad betyder det att vara ”glad och nöjd”… I det närmaste en filosofisk fråga. Vad jag menade är att det inte är ngt bra om folk nöjer sig på basinkomst och sen inte ser anledning eller någon slags motivation att lägga ner sig längre.

    Jag tycker basinkomstens uppgift är att se till att folk är medvetna om att de ej står utan skydd om deras ekonomiska situation pajar. Då är det snarare orden trygg och att slippa att oroa sig som hamnar i fokus. Det är i det närmaste omöjligt att säga att man ska åstadkomma att folk blir ”lyckliga” av en basinkomst – en del stackars filurer blir inte ens lyckliga vad de än får… och huruvida pengar verkligen gör folk lyckliga… återstår ju att diskutera. Ett minimikrav är att folk ska vara tryggt förvissade om att de kommer inte behöva svälta eller frysa vad som än händer. Trygghet är väl en viktig komponent i ”lycka”, men inte allt.

    Ur ett ekonomiskt perspektiv finns ett grundproblem med hela resonemanget att en ökad grundinkomst skulle hjälpa : Ju mindre folk är beredda att arbeta, desto mindre värde får ju pengarna.

    Vi leker med tanken att bara hälften så många skulle tycka det var värt att arbeta om de fick en grundinkomst på 13 tusen jämfört med 8 tusen. Det är nog en överdrift, men mest för att illustrera principen. Eftersom det då bara är hälften av personerna kvar som är beredda att utbyta sin arbetskraft mot varandras pengar så skulle pengarna inte vara värda lika mycket. Om pengarna inte är värda lika mycket skulle i slutändan folk tvingas börja arbeta i vilket fall.

    I extremfallet om basinkomsten var så hög att ingen trodde sig behöva arbeta längre så skulle det vara tomma hyllor och ingen skulle jobba med att sälja mat till dig när du gick till affären. Då har dina pengar inget värde längre. Folk skulle helt enkelt vara så illa tvungna att ta mer betalt för arbete ju högre basinkomsten var…

    Kommentar av gurrfield — 28 augusti 2014 @ 7:36

  23. Gurrfield – Ska skriva nån form av avslutande replik här🙂

    En dilemma i sammanhanget är vilket tillstånd man kan ha förhoppningar om att människor ska kunna uppnå med en medborgarlön. Värden som ”trygghet”, ”lycka”, ”nöjdhet”, ”klara dagen” är kvalitativa och högst subjektiva värden till sin natur. Därmed inte sagt att man inte ska diskutera dessa och försöka enas om mål och medel för att nå dessa. Det tycker jag vi alla har gjort i denna tråd😉

    Jag instämmer helt i farhågorna med en för hög medborgarlön och det du skriver. Jag tror vi menar samma sak du och jag, om än med tillägget att vi kanske är oense om ”ribban” i antal kronor per månad. Håller med om sakfrågan, det är viktigt att inte sätta en så hög medborgarlön att samhället helt slutar fungera.

    I realiteten grundar sig nog problemet på inre självmotsättningar i kapitalismen. Dvs. att vi nått så långt att det inte räcker med att bara producera och konsumera. Vi har blivit beroende av den globala marknaden och det räcker inte bara med att vara ”bra” man måste vara ”bäst” för konkurrensen. Dvs produktionen blir en ”överproduktion”. Förtydligande: Jag är ‘inte’ mer kritisk mot kapitalism än andra system, inget tyder på att vara helt enkelt perfekt. Men viktigt att poängtera i sammanhanget är hur det tar sig uttryck som gör att det blir svårt att just införliva en medborgarlön efter dagens villkor.

    Lönearbetet är alltså ett faktum. Så utifrån detta, vad ska ribban (de ekonomiska medel) för medborgarlön vara? Jag vet ärligt talat inte, jag har mest spekulerat. Men jag har åsikter i de mål som den borde resultera i; Jag utgår exempelvis från en mer ”Socialpedagogisk” syn på medborgarlönen. Jag tycker det är viktigt att människor mår bra (under alla omständigheter) och att inte försätta människor i socialt exkluderande tillstånd. Jag förespråkar alltså inte den ”Biologiska/Instrumentella” synen som togs upp innan där ”studentekonomin” var utgångspunkten. Risken med en sådan syn: ”att människan teoretiskt sett kan leva på si och så lite och enbart klara vardagen” är inte försvarligt ur ett socialpedagogiskt perspektiv. Det gör man med djur, inte människor.

    Ha det fint!

    Kommentar av Patrik — 28 augusti 2014 @ 11:56

  24. Ja kepsen var ju väldigt ”socialpedagogisk”..😉 Tror du den funkade?

    Ha det gott.

    Kommentar av gurrfield — 28 augusti 2014 @ 12:12

  25. Ej att förglömma är att en stor summa av alla bidragsgivande institutioner idag lägger ned en rejäl proportion av sin omsättning på att säkerställa bidragsbehovet. Försäkringskassan har åtskilliga gånger fått skala ned för att den summan de lagt på att få tag i bidragsfuskare inte kunnat uppvägas med de besparningar man gjort genom att minska fusket.

    Samma gäller i resten av den branschen också. Så snart man villkorar bidragen krävs en kontrollfunktion som är allt annat än billig. Svinnet är enormt.

    Om modellen är ett välfärdssamhälle så bör man kanske fråga sig om det verkligen är meriterat att acceptera att den administrativa kostnaden för det samhället utgör en oförsvarlig del av de belopp själva välfärden kostar?

    Kommentar av Scary Devil Monastery — 28 augusti 2014 @ 14:39

  26. Bra debatt gubbar!
    Patrik och gurrfield, jag är säker på att ni skulle uppskatta den website jag håller på med. Jag har samlat några basinkomstmodeller inkl Engström, med några kommentarer, samt den modell jag själv ser som en målsättning för förvärvsinkomstskattesystemet med 9 000kr/mån som basinkomst.
    Ni ska kunna nå den här med ett klick, om allt funkar… (Jag är nybörjare på det här med webbsida och skulle egentligen behöva lite vägledning… **Premiär**…)

    Jag tycker man ska vara försiktig med att närma sig utformandet av en basinkomstmodell utifrån vad man tycker att alla människor behöver & förtjänar. Det finns ingen ände på vad folk kan anse sig behöva och förtjäna… Basinkomsten måste vara på en nivå som *fungerar* socialt och nationalekonomiskt. Vad vi bör söka efter är vilken denna nivå är.

    Min sida handlar om inkomstskatt…
    Men bortom det… Efter att vi fått ett system som inkluderar basinkomst är det min föreställning att vi bör gå mot en utfasning och avskaffande av inkomstskatten.
    Som ni är inne på här… Det är en hopplöst förlegad skatt som dyrkas p g a nedärvda fördomar… Nu när det mest är robotar och externa energislag som producerar mervärde åt samhället…

    Kommentar av subsistens — 28 augusti 2014 @ 16:40

  27. Subsistens – jag tycker att 9000 kr/månad är på tok för lågt för en ensamboende att överleva drägligt på. Jag menar att 13000 kr/månad är rimligare – och om hur det kan finansieras inom ramen för statsbudgeten här.

    Kommentar av Josef Boberg — 28 augusti 2014 @ 18:04

  28. […] är förstås mycket pengar, men det är inte alls någon omöjlig siffra i nationalbudgeten. Arbetsförmedlingen, CSN och det kommunala försörjningsstödet kostar idag 96,6 miljarder […]

    Pingback av Garanterad basinkomst är fullständigt realistiskt att finansiera | Christian Engström, Pirat — 28 augusti 2014 @ 22:04

  29. @Josef Boberg

    9000/månad kan man leva och existera på utan problem, så länge man inte har barn och andra husdjur. Det lyckas studenter med varje månad. Om den basinkomsten vore garanterad öppnas sedan möjligheten för deltidsarbeten, samt att man med en garanterad basinkomst kan underlätta för företag gällande korttida anställningsvillkor vilket har varit en rejäl bromskloss när det gäller att få in unga på arbetsmarknaden.

    13000…nej. Basinkomsten är menad att garantera en någorlunda bekymmersfri existens som möjliggör vidareutveckling av medborgaren i fråga. Inte att ersätta motivationen till arbete och självutveckling.

    CE’s siffror indikerar att det finns utrymme för 10000/månad, men det förutsätter redan att vi här har en rätt klart definierad högre gräns.

    Kommentar av Scary Devil Monastery — 29 augusti 2014 @ 9:34

  30. Scary Devil Monastery – Jag ska fatta mig kort. Och med ett inlägg. Har skrivit jättemycket om detta ovan…
    Som du själv skriver angående de ekonomiska medlen [citat]: ”det lyckas studenter med varje månad” & ”kan man leva och existera på utan problem”. Detta, som jag tolkar det är mat och tak över huvudet, är något man ger till ”katter”, ”hundar”, ”kaniner” och ”guldfiskar”. MEN inte människor. Människor har högre behov än bara reproduktion.

    Det perspektiv du utgår ifrån med 9000 i månaden är ett ”Biologiskt/Instrumentellt/Milton Freedmanskt” perspektiv, där minimikravet för mänsklig existens är allt som förespråkas.

    Jag menar instället, utifrån ett ”Socialpedagogiskt pespektiv” att medborgarlönen måste vara så pass högt satt att människor mår bra och inte blir socialt exkluderade i samhället. Det handlar alltså om att vara en ”socialt värdig medborgare” i samhället, inte om ”konstgjord andning”. Jag menar åter igen, vafan vore vitsen med med? En lågt satt medborgarlön gör bara att politiker slipper bry sig, fullständigt bortkastat. Dessutom uppmärksammas inte medborgarlönens frigörande potentialer om den är lågt satt. Jag menar att medborgarlönen kan vara en viktig motmakt till ”8-timmars-helvetet” vi människor befinner oss i just nu. Vi människor blir inte lyckligare bara för att vi arbetar mer. Alltså, se den frigörande potentialen istället!

    Kommentar av Patrik — 29 augusti 2014 @ 10:34

  31. Patrik, det är klart att om jag har en Rolls-Royce och Rolex-klocka blixtrande vid handleden så kommer man att titta på mig med mer vördnad, Jag behöver alltså dessa dyrgripar för att vara en ”socialt värdig medborgare i samhället”.

    Tja… Patrik och Boberg…. Jag har själv levat i 20 år på förmodligen hälften av vad Boberg säger behövs för att överleva drägligt. Nog har jag gjort det – men det finns väl mången som inte tycker att jag därmed är ”socialt värdig” och pekar ut mig som fattig och olycklig och nån som behöver hjälp, (politikerna måste bry sig mer om mig… Satsa mer på skolan så att jag äntligen kan få lära mig nånting, satsa på sjukvård, lyckopiller – jag måste ju ha ångest när jag är så fattig, bygga badhus, minigolfbanor etc… politikerna bryr sig om oss fattiga…)
    Tappar kanske ni inte lite respekt för mig när jag nu talar om detta..?

    Överleva drägligt kan man i normala fall i högsta grad på 9000, men hur mycket pengar tycker ni att man måste dela ut innan den ene eller andre känner sig värdig och lycklig?
    Om grannarna köper en ny bil och en ny galaklänning kan ju kännas som att man halkar efter, jag måste också ha, jag måste ha lite mer medborgarlön osv osv….

    Nej, beloppet på en ,medborgarlön måste ligga på en nivå som ger goda generella ekonomiska effekter, vad sedan allt man kan mena med det, men man kan inte behandla det som ett socialkontor man uppsöker för att be om lite till och lite till, för jag behöver det för att kunna vara lycklig.

    Det är lätt hänt att man får det perspektivet när man föds och växer upp i ett välfärdssamhälle att resurser är något som politiker skapar och delar ut. Så funkar det inte.

    Kommentar av subsistens — 29 augusti 2014 @ 11:19

  32. Patrik – tack så mycket för assistansen att Basinkomsten bör vara att: ”…utifrån ett ”Socialpedagogiskt pespektiv” att medborgarlönen måste vara så pass högt satt att människor mår bra och inte blir socialt exkluderade i samhället.”

    Subsistens – Ditt förhållningssätt är helt OK för mitt vidkommande – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

    Kommentar av Josef Boberg — 29 augusti 2014 @ 16:55

  33. […] Men ändå blir kostnaden för det förslaget 228 miljarder per år, vilket är tre gånger så mycket som dagens kostnad för a-kassa och försörjningsstöd […]

    Pingback av Basinkomst: Ovillkorade bidrag till alla oavsett inkomst blir tyvärr svindyrt | Christian Engström, Pirat — 30 augusti 2014 @ 12:11

  34. […] Försäkringskassan administrerar ett antal olika system under rubriken ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”, Tillsammans kostar de 72,2 miljarder. Här ingår barnbidrag, bidragsförskott till ensamstående föräldrar, föräldraledigheten och andra stöd till just barnfamiljer. […]

    Pingback av Stora och lagom stora visioner om basinkomst | Christian Engström, Pirat — 30 augusti 2014 @ 12:30

  35. @Patrik

    ”Jag menar instället, utifrån ett ”Socialpedagogiskt pespektiv” att medborgarlönen måste vara så pass högt satt att människor mår bra och inte blir socialt exkluderade i samhället. Det handlar alltså om att vara en ”socialt värdig medborgare” i samhället, inte om ”konstgjord andning”. Jag menar åter igen, vafan vore vitsen med med?”

    En student är inte vare sig en guldfisk, ett husdjur, eller en katt. På 9000 överlever man rätt väl i en stad som Linköping, Lund, med mera. Möjligen inte Stockholm (mest på grund av bostäder till rimlig summa).

    Jag minns inte – någonsin – att man som student känt sig exkluderad. Exkluderingen sker direkt hos den medborgare som för sina bidrag tvingas bevista vuxendagis och övriga ”arbetsmarknadsmässiga” åtgärder, alternativt tvingas godta att socialstyrelsen gör hembesök för att konstatera att två bidragssökande inte sover i samma rum.

    Gällande den mänskliga värdigheten gäller inte huvudsakligen hur mycket inkomst man har – utan hur mycket av sitt eget liv man har. Där ligger den stora fördelen av medborgarlön kontra bidragssystemet. En rätt kort stint av den varan direkt efter studenttiden innan jag skaffade ett jobb räckte för mig för att konstatera detta.

    Sedan kommer frågan hur stor medborgarlönen skall vara. Och jag lovar, det finns en rätt skarp gräns som vi inte överskrider utan att budgeten plötsligt går med minus. 10000? Det kan gå. 15000? Det vet vi inte. Och sätter vi ribban för högt innebär det i slutänden att vi blir Grekland i stället. Därför är det viktigt att ta frågan till bedömning i regering och riksdag – UTAN ideologiska krav om vad svaret måste bli.

    Kommentar av Scary Devil Monastery — 1 september 2014 @ 22:19

  36. Stående ovationer

    Kommentar av subsistens — 2 september 2014 @ 7:24

  37. Scary Devil Monastery – Ditt förhållningssätt är helt OK för mitt vidkommande – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda – enär det ej finns något bekymmer med att finansiera en basinkomst på ca 13000 kr/månad efter skatt för alla ensamboende inom ramen för statsbudgeten. Om det på min blogg här.

    Kommentar av Josef Boberg — 2 september 2014 @ 10:51

  38. […] vi tittar på 2013 års kostnader för a-kassa, försäkringskassa och studiemedel ser de ut så här i […]

    Pingback av Bidragsbyråkratin är inte fullt så dyr för staten som man tror | Christian Engström, Pirat — 8 september 2014 @ 13:21

  39. Sammanställning av fler kostnader här, kommentera gärna:
    https://docs.google.com/spreadsheets/d/1jqoWrtgJLFJlbpDbk06Tg3JwkUI4A-OgvE3MgGABAfg/edit#gid=0

    Kommentar av Martin J — 12 april 2015 @ 1:31


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: