Christian Engström, Pirat

7 februari 2014

Offentlighetsprincipen är inte till för att hänga ut privatpersoner som hotas av våld

Filed under: yttrandefrihet — Christian Engström @ 13:35

Offentlighetsprincipen används som argument för att förvägra kvinnor skyddad adress när de försöker gömma sig från hotande ex-partners. Aftonbladet skriver:

Ylva gömde sig efter att exsambon knivskurit henne över halsen på gatan mitt på ljusa dagen. Han är fortfarande kriminell och letar efter henne. Nu kan hon förlora skyddet.

Skyddet som Ylva och omkring 700 svenska kvinnor har kallas kvarskrivning och innebär att de är skrivna på sin gamla adress, fast de har flyttat. Bara några få personer på skattemyndigheten vet var de egentligen bor, och skickar deras post dit.

Nyligen fick Ylva veta i ett brev från skattedirektör Klas Nilsson att hennes kvarskrivning inte kan förlängas utan vidare. Han kräver bevis för aktuella och konkreta hot. Först blev hon “fruktansvärt rädd”, därefter även arg.

– Det finns en åsikt om att offentlighetsprincipen som grundlag väger tyngre än kvinnornas behov av skydd. Vilket jag tycker är barockt, säger Ylva. Hur stort hot är jag och andra våldsutsatta kvinnor för offentlighetsprincipen?

Fullständigt barockt är precis rätt ord. Om privatpersoner (kvinnor eller män) behöver få sin adress skyddad genom att skattemyndigheten tar på sig att eftersända deras post utan att avslöja vart, då finns det ingen anledning att vara snål med att bevilja det.

Offentlighetsprincipen är till för att granska makten, inte för att lämna ut privatpersoner.

Jag blir inte bättre på att upptäcka eventuellt myndighetsmissbruk inom skattemyndigheten för att jag vet var Ylva bor på riktigt.

Det finns ingen anledning alls att Ylvas nuvarande adress ska vara en offentlig handling. Den uppgiften bidrar inte till granskningen av någon myndighets eller domstols arbete.

Det är möjligt att någon jurist som ser frågan helt inom-juridiskt, utan att reflektera det minsta över lagstiftarens intentioner, kanske kan få för sig att offentlighetsprincipen skulle lägga hinder i vägen för Ylvas rätt till privatliv och säkerhet.

Men när man tillämpar en lag måste man alltid se till dess syfte. Offentlighetsprincipen är till för att medborgare och journalister ska kunna kontrollera hur myndigheter och domstolar utövar sin makt.

Offentlighetsprincipen är inte till för att det ska vara omöjligt för en vanlig privatperson att dölja sin riktiga adress från någon som hotar en, kanske till livet.

Offentlighetsprincipen är inte heller till för att företag som Lexbase ska kunna sammanställa ett privat brottsregister och lägga ut det till allmän beskådan.

Rätten till privatliv och skydd krockar tyvärr med offentlighetsprincipen i många fall. Då får man göra en avvägning.

I fallet med skyddad adress för människor som lever under hot känns den avvägningen mycket lätt. Där ska rätten till skydd självklart väga tyngre.

Uppgiften om var den hotade personen bor är ingenting som någon behöver för att kontrollera om någon myndighet eller domstol har gjort rätt. Den är mycket känslig privat information (i det läge som råder).

Därför hamnar all tyngd i vågskålen för privatliv det här fallet.

Att säga att offentlighetsprincipen kräver att Ylva blir av med sitt skydd är bara ytterligare ett försök att dra offentlighetsprincipen i smutsen.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet i maj och riksdagsvalet i september.

Vi slåss för att medborgarna ska ha privatliv, och makten vara utsatt för granskning.

…………

Läs också om Lexbase-fallet och offentlighetsprincipen

7 kommentarer

  1. I generella termer finns det förstås en poäng i att adresser är offentliga uppgifter eftersom myndighetsutövning som grundar sig på var folk bor också ska kunna utsättas för granskning. Finns det konkreta hot mot en enskild så är det som du skriver att skyddet av den enskilde måste gå före något odefinierat syfte.

    Kommentar av Johan Tjäder — 7 februari 2014 @ 14:27

  2. Det du skriver är ju rätt i och för sig, men borde man inte hålla sådana livsfarliga typer inlåsta hellre än att tvinga deras offer att leva gömda med alla praktiska problem det torde föra med sig? Vem vet vem hans nästa offer blir?

    Kommentar av Björn Persson — 7 februari 2014 @ 20:00

  3. @Johan Tjader
    Och det finns ett mellanting: kryptera namnen, resten offentlig

    Kommentar av Kari Lantto — 8 februari 2014 @ 10:17

  4. Var jag bor och med vem är min ensak, och inget för statliga register! Oavsett om jag är utsatt för hot.

    Blir besviken hur piraterna mer och mer verkar bli som ett vanligt parti. Man verkar inte vilja ändra på saker på riktigt. Blir mer och mer om att göra små kosmetiska ändringar här och där.😦

    Kommentar av Werner — 8 februari 2014 @ 11:51

  5. @Werner: Nej, var du bor och med vem är avgörande för att staten ska kunna kräva dig på rätt skatt bland annat så det är inte din ensak, det är allas ensak. På samma sätt som staten ska kunna granskas ska du också kunna granskas då du är en del av staten. Det är dock inte samma sak som att dina personuppgifter skall paketeras och säljas i bulk.

    Problemet med offentlighetsprincipens brister är lätta att ordna genom att man inte borde får plocka ut uppgifter i bulk om det rör sig om personuppgifter, där borde alla enskilda ärenden beviljas utan dröjsmål medan alla andra ärenden skulle behöva syftes-granskas (giltiga syften kan t.ex. vara journalistiska eller forskning medan kapitalistiska syften rakt av borde få avslag). Ett sånt här regelverk borde dock enbart beröra just exakt personuppgifter som berör personer utan någon form av publik ställning (riksdagsledamöter, kommunpolitiker osv.). Då skulle vi ha ett bra och rättvist system, var och en kan åtnjuta rätten av offentlighetsprincipen utan att riskera att någon kapitaliserar på den.

    Kommentar av pontus — 8 februari 2014 @ 16:05

  6. ”Tystnaden som uppstår när någon uppger Aftonbladet som källa”, som någon sa. Det är klart att vi ska ha det här skyddet och det är också klart att taket för att få det ska vara jättelågt – men samtidigt måste det vara okej att få rensa upp i det med jämna mellanrum, helt enkelt fråga om det fortfarande behövs. Nu kan ju formuleringen i brevet varit onödigt skarp med ”krav på bevis” och det kan man ju då justera, men det är också alltid oklart i sensationspressen hur illa det verkligen var.

    Kommentar av Don Kongo — 10 februari 2014 @ 11:58

  7. pontus:
    Tror du är ett troll. Hur funkar de länder som inte har några adressregister då?

    Kommentar av Werner — 14 februari 2014 @ 6:37


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: