Christian Engström, Pirat

28 januari 2014

Företag ska inte få hänga ut privatpersoners domar

Filed under: offentlighetsprincipen,personal data protection — Christian Engström @ 8:22

Företaget Lexbase marknadsför en databas över människor som blivit dömda för brott. Databasen är sökbar på personnamn.

Företaget bryter på ett flagrant sätt mot personupgiftslagen, men menar att de har rätt att göra det eftersom de köpt ett utgivningsbevis för 2000 kronor, och därmed anser att de är en tidning och inte en databas.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke har gått på resonemanget och varnar för att inskränka offentlighetsprincipen: http://www.expressen.se/debatt/ingen-anledning-att-minska-oppenheten/

Men Datainspektionen däremot har helt rätt i sin kommentar: http://www.expressen.se/nyheter/datainspektionen-andra-grundlagen/

Som DI säger är det fullständigt orimiligt att man ska kunna köpa sig fri från varje form av ansvar för hur man hanterar personuppgifter genom att köpa ett utgivningsbevis för 2000 spänn.

Offentlighetsprincipen är inte till för att samvetslösa förtag ska kunna tjäna pengar på att behandla känsliga personuppgifter hej vilt. Och inte heller för att stödja lynchmobbar.

Även om vi normalt gillar Funcke tycker jag han har ett för snävt perspektiv, och inte tar in persondataskyddet alls. Jag håller förstås med om att offentlighetsprincipen är både viktig och hotad, men det här är inte någon legitim användning av offentlighetsprincipen.

Funcke har rätt rent allmänt att det är oroväckande att det blir svårare att få ut handlingar som gör att man kan granska makten, men här är det inte makten som blir granskad. Här handlar det om att hänga ut enskilda privatpersoner. Att information är ”offentlig” i bemärkelsen att man kan gå till tingsrätten och slå i pärmar är något helt annat än att den ligger helt öppet sökbar på nätet.

Det är sant att i den här frågan står två viktiga piratprinciper mot varandra: offentlighetsprincipen och skyddet för persondata. Det gör att det inte finns några riktigt enkla svart-vita lösningar.

Men att helt upphäva personuppgiftslagen och låta företag lägga ut vad som är den känsligaste informationen av alla, den om tidigare domar, är inte på något sätt acceptabelt.

Om samvetslösa jurister lyckats vrida den nuvarande lagstiftningen till att personuppgiftslagen aldrig kan gälla ett företag som köpt sig fritt med ett utgivningsbevis för 2000 kronor, då måste vi ändra lagstiftningen.

12 kommentarer

  1. Det går verkligen att ifrågasätta samhällsnyttan med Lexbase verksamhet, men nu gäller det att tänka sig för. Yttrandefrihetsgrundlagen, som ger Lexbase möjlighet att göra det här, är också den lag som möjliggör för tidningar på webben att få samma status som tryckta tidningar har enligt tryckfrihetsförordningen.

    Jag är inte helt säker på att vi vill ändra just där, faktiskt.

    Kommentar av Fredrik Moberg — 28 januari 2014 @ 8:44

  2. Här är ju en markant skillnad att LexBase utnyttjar Offentlighetsprincipen för att sälja en tjänst. Researchgruppen utnyttjar ett hål i en tjänst (per definition rörande dataintrång är ”inte tillgång” till ”rätt att”) för att upprätta ett åsiktsregister som dom dessutom med hjälp av Bisnode korrelerar med kreditupplysningar (utan legitimt behov). Anna T har varit inblandad i den debatten på ett mycket bra sätt, men det är i allra högsta grad olyckligt att DI väljer att gå ut i kommentera LexBase när tystnaden varit uppbar rörade Researchgruppens åsiktsregister.

    Kommentar av AnoSwe (@AnoSwe) — 28 januari 2014 @ 8:51

  3. TF är ju en grundlag, det är inte PUL. Om man vill ändra så att PUL gäller istället för TF så behöver man ändra grundlagen. Men jag tror att lexbase kan dömas även enligt Tryckfrihetsförordningen. Man ska visserligen hålla ”i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick”, men det står också att ”Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas … med hänsyn till … 6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden”.

    Kommentar av Emil Isberg — 28 januari 2014 @ 10:52

  4. Det är inte tryckfrihetsförordningen (TF), utan yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som gäller i det här fallet. Nu är de i och för sig identiska när det gäller vilka brott utgivaren kan åtalas för, men det kan ju vara bra att hålla ordning på ändå.

    Vad TF och YGL (bland annat) gör är att räkna upp vilka brott ansvarig utgivare kan åtalas för med anledning av utgivning/publicering.

    De stycken du citerar talar om att staten kan begränsa rätten att ta del av allmänna handlingar i vissa fall och är alltså ingenting som någon kan dömas för.

    Möjligen kan utgivaren för Lexbase stämmas och fällas för förtal.

    Kommentar av Fredrik Moberg — 28 januari 2014 @ 18:02

  5. Det här här typen av användning borde förbjudas eller åtminstone vara tillståndspliktig. Det är helt enkelt en stor skillnad på att lämna ut enskilda offentliga handlingar/uppgifter mot att göra det i massupplaga som en tjänst.

    Detta gäller oavsett om det finns personlig vinning eller inte. Det var precis lika fel att ansvariga för TPB inte tog bort torrentfilen som användes för sprida obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga.

    Det finns tyvärr luckor i lagstiftningen med anledning av att det tidigare inte funnits möjlighet att sprida information så snabbt som det nu gör via internet och dessa luckor måste täppas till.

    Kommentar av nejtillpirater — 28 januari 2014 @ 18:12

  6. Ja, då är det ju offentlighetsprincipen, eller åtminstone dess tillämpning som får ses över, i så fall.

    Staten har ju under årtionden ägnat sig åt att (mot ersättning) tillhandahålla hela databaser till företag som sedan lever av att sälja informationen vidare. Om det är en lucka i lagen eller inte kan ju förstås diskuteras. Vad som är intressant är att staten kan vägra lämna ut allmänna handlingar om det kan förväntas vara till harm för den enskilde (som uppgifterna gäller) men de reglerna verkar ju tillämpas ytterst sparsamt. Det kanske är alltför lockande att göra det när man får betalt. Att Lexbase verksamhet skulle kunna vara till harm för enskilda personer kan ju inte vara så svårt att lista ut.

    Det Lexbase gör är inte på något sätt nytt. Det finns flera företag som lever av att leverera information på liknande sätt. Det nya är att tjänsterna nu erbjuds till vem som helst och inte, som tidigare, till bland annat tidningsredaktioner som betalar en (dyr) prenumeration.

    Kommentar av Fredrik Moberg — 28 januari 2014 @ 19:01

  7. Lite förvånande att man bara pratar om PUL och TFL/YFL. Den personliga integriteten skyddas ju bäst av Sekretesslagen. Sjukjournaler är skyddade av den, t.ex. Men Domarna (dokumenten) är krångligare, om man tänker t.ex på att de behöver vara offentliga för att allmänheten ska se att domstolarna fungerar juste. Ska dom vara tillgängliga för advokater, ja absolut. För journalister, kanske, och i så fall också för alla andra (med eller utan körkortet för 2000:-).

    Kommentar av Kari Lantto — 28 januari 2014 @ 20:02

  8. Det gäller att tänka till här. Eftersom vi knappast vill ha hemliga domslut så måste uppgifterna vara tillgängliga. Ska det då skyddas av krångel? Inte heller bra. Lexbase öppnar även för god användning (när de fixat vissa oacceptabla problem med t.ex. utpekning av fel personer) av informationen, metoden kan antagligen användas för att se systematiska fel i rättskipning. Man måste också påpeka att förtal är svårtillämpligt när det gäller domar i domstol, detta är en rättsstats beslut för att sätta punkt i en skuldfråga, och knappast att betrakta som löst snack. Som jag ser det har domstol i sin dom i princip redan beslutat om att ett integritetsintrång är befogat, och därmed så blir det inte så enkelt. Principen för en rättsstat är att domstolsprövning måste vara öppen och offentlig (även så i länder utan offentlighetsprincip), och därmed blir den naturliga konsekvensen att det måste vara möjligt att få ut domar online på något sätt i en modern värld eftersom motsatsen blir mer eller mindre hemliga domar i ett papperslöst samhälle.

    Att bara vissa yrkesgrupper eller personer med tillstånd ska ha tillgång till informationen är en dörr till censur och maktobalanser, så detta kan inte heller vara lösningen. En metod kan vara som bilregistret där man kräver någon typ av spårbarhet för att få ut personuppgifterna online, möjligen är detta ett lagom stort hastighetshinder.

    Kommentar av pwq — 28 januari 2014 @ 21:08

  9. Funcke och nästan alla andra i debatten missar den helt centrala frågan här, nämligen Artikel 8 i Europakonventionen som stadgar att man har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Även om man möjligen med visst fog kan hävda att de som är dömda ska kunna stå för det så drabbas ju även barn, föräldrar och kanske övrig släkt av en exponering som måste anses vara en publicitetsskada. Nu vet jag inte hur de har gjort med målsäganden och vittnen, men även deras namn står vanligen med i domen och då drabbas ju de också av denna publicitet utan att själv kunna påverka. Det är både hänsynslöst och en kränkning av privatlivets helgd.

    När det gäller intressekonflikten med yttrandefriheten stadgar Europakonventionen Artikel 10 att yttrandefriheten får underkastas formföreskrifter, villkor, inskräkningar eller straffpåföljder som är nödvändiga till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter. Man kan nog inte heller säga att publicering av domar gagnar statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, eller förebygger ordning eller brott eller är nödvändig till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter, vilket möjligen skulle hindra staten från att ingripa från dylik publicering.

    Således är det hög risk för att Europadomstolen kommer att finna att Sverige bryter mot Europakonventionen om det saknas effektiva lagmedel att stoppa denna publicering.

    Man måste komma ihåg, vilket möjligen Funcke och andra glömmer, att dataskyddsdirektivet finns till för att skydda medborgarna mot kränkningar av privatlivets helgd i samband med personuppgiftsbehandling. I sammanhanget gäller att särskilt stränga villkor gäller för sådana överföringar av personuppgifter som sker till tredje land, dvs. utanför EU – vilket torde vara fallet här. Det betyder att Sverige också kan fällas i EU-domstolen för att inte uppfyllt bestämmelserna i dataskyddsdirektivet genom att ge ett allmänt undantag för webbtjänster som erhållit utgivningsbevis. Det är tillåtet att göra undantag för journalistiska ändamål – men att säga att det är fritt fram det är nog att vara lite för flexibel. Man kan i sammanhanget inte utesluta att EU-domstolen gör en materiell prövning av vad som är journalistiska ändamål, och det vore ganska olyckligt.

    Slutligen får man också påminna sig om att visserligen är offentlighetsprincipen skyddad av svensk grundlag, men det är också Europakonventionen. Rätten borde alltså kunna göra en intresseavvägning som inte säkert går till offentlighetsprincipens favör.

    Kommentar av Johan Tjäder — 29 januari 2014 @ 3:09

  10. Om det är tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som ger skydd på internet beror på vilken myndighet man betalar 2000 kronor till. Registerarman sig som ett tidningsutgivare, får man de rättigheter som gäller för en tidning enligt TF på nätet också. De är lite vidare än de man får genom YGL för en webbsida. T.ex. finns det troligen skudd änen om man har kommentarsfunktioner på sin sida enligt TF meden det förmoldligen inte finns det om man tar YGL vägen.

    En sammanfattning av detta finns på http://www.pul.nu/pulsaker.htm oj vad gammal deras sida det ut nu mera…

    Kommentar av Anders Arnholm — 29 januari 2014 @ 6:46

  11. @Anders Arnholm (#10)
    Det är inte bara att välja fritt. Söker man utgivningstillstånd för en dagstidning eller periodisk skrift, så måste man ge ut en sådan också. Och den måste tryckas. Stenciler räknas inte.

    Kommentar av Johan Tjäder — 30 januari 2014 @ 0:50

  12. Jag kan inte förstå att journalister ska ha tillgång till för individen känslig information. Den ska sekretessbeläggas. Sen är det fråga om Brottsregister är så känsligt för individen att den ska hållas ifrån grannarna. I så fall bör den hållas från journalisterna. Dom har grannar dom med.

    Kommentar av Kari Lantto — 31 januari 2014 @ 19:30


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: