Christian Engström, Pirat

20 januari 2013

Kopimism: Vetenskapen suger som religion

Filed under: kopimism — Christian Engström @ 11:48
Copy and Share

Klicka för att läsa de tidigare delarna av Kopimism: Skapelsen

(Det här är en fortsättning på den Kopimistiska skapelseberättelsen och en översättning av en predikan på engelska)

De vetenskapliga naturlagarna är ganska deprimerande läsning för den som vill känna entusiasm inför livet och framtiden. De målar upp bilden av ett trött och ovilligt universum, som mest bara vill lägga sig ner och dö.

Saker som är i vila vill helst fortsätta med det, säger Newton. Atomer och molekyler kan tänka sig att fnatta runt en stund för att hitta det läge som kräver minst energi, men sedan vill de helst stanna där, säger kemin. Allt går mot en fesljummen homogen gröt där ingenting intressant någonsin kan hända, säger termodynamiken.

Hej hopp, det var ju muntra besked.

De vetenskapliga modellerna är fria från självmotsägelser (mestadels), och de har ofta en klassisk inre skönhet som modellbyggen betraktat. Men de erbjuder inte mycket till krok att hänga upp framtidstro eller livsglädje på.

Vi är på restaurangen vid universums slut en stund efter sista beställningen, tycks vara vad vetenskapen säger. Ljuset är fortfarande tänt och det pågår alltjämt intelligenta diskussioner runt om i salen. Men personalen har i tysthet börjat förbereda för att stänga ner hela etablissemanget, och det kan inte längre dyka upp någonting nytt på borden.

Just för ögonblicket kanske restaurangen Universum är ett fascinerande myller av mångfald, men det är bara en övergående fas, säger vetenskapen. Vi har de naturlagar vi har och som dök upp innan sista beställningen, och medan du läser det här håller de långsamt men tålmodigt på att mala ner och slipa bort allt som kan väcka intresse och sticka ut. Universum idag är inte riktigt lika spännande som det var i torsdags, och ännu mindre än torsdagen innan det, för färden på det sluttande planet kan bara gå utför.

Ordningsvakter förklädda till fysiker med inriktning på termodynamik patrullerar restaurang Universums lokaler och säkerställer att varje händelse och rörelse, hur spektakulär och fascinerande den än kan verka på ytan, ändå bara är ytterligare ett steg mot den stora nedstängningen. Det universum som startade med en smäll är på väg att långsamt malas ner till en snyftning, och kommer sluta i den oändliga tråkigheten, säger den naturvetenskapliga dogmen.

Ungefär vid den här punkten brukar vetenskapsmännen känna sig nöjda med teoribygget och titta upp från sina formelsamlingar för att inhösta folkets applåder. Men till sin stora förvåning möts de inte alls av så stora skaror vetenskapligt ateistiska materialister som de hade förväntat sig, och som de tycker att de förtjänar.

Varför är det inte fler som jublar över deras elegant detaljerade beskrivning av ett sönderfallande universum på en meningslös färd mot den totala tråkigheten?

Det är en fråga som faktiskt uppriktigt förbryllar ett ganska stort antal vetenskapsmän, ofta med en IQ runt 150 eller mer. Hur kommer det sig att så många så smarta män och kvinnor går bet på en så enkel fråga?

Svaret är att även om det här är den världsbild som vetenskapsmännens formler beskriver, är det oftast inte alls vad de själva tror och känner i djupet av sitt hjärta. Men vi återkommer till det. Nu har vi de här deppiga naturlagarna att ta hand om.

Måste det verkligen vara mot lagarna om man vill känna lite glädje och förtröstan inför framtiden?

Att bara förneka att naturlagarna gäller är en möjlig utväg, men den är inte särskild attraktiv. ”Ni vetenskapsmän kan ha alla era tjusiga lagar och teorier, men på min mark faller äpplen i den fart de själva behagar, och jag och mitt gevär tänker se till att det fortsätter vara så, i Herrans namn” är en ståndpunkt som man kan ha om man vill, men som de flesta människor inte tycker är särskilt elegant.

Man kan beklaga det faktum att vetenskapen ställer upp restriktioner för vad som kan passera som en någorlunda vettig religion, men i praktiken är det svårt att göra någonting åt.

Jag kanske inte gillar den allmänna relativitetsteoring, eftersom den är väldigt konstig och går emot allt jag lärde mig var sant när jag växte upp i en newtonsk värld, men att förneka att den stämmer vore bara fånigt. Även om jag själv inte förstår teorin (och det gör jag inte), så vet jag att min mobiltelefon använder den för att räkna ut positionen på GPS:en. Om den allmänna relativitetsteorin inte var en giltig beskrivning av världen skulle min telefon vara ännu mer vilse än jag själv när jag är i en främmande stad. Det är den inte.

Och eftersom den inte är det, tycks det enda realistiska alternativet vara att mer eller mindre motvilligt acceptera att relativitetsteorin, och alla de andra naturlagarna som vetenskapsmännen har upptäckt, är giltiga och måste följas, oavsett hur otillfredsställande det än må kännas ur religiös synvinkel.

En del kanske tycker att jag ger upp den här punkten för lätt, och att en riktig religion borde försvara sig med alla rimligt lagliga medel när den kommer i konflikt med vetenskapen. Men det har visat sig vara en ganska misslyckad strategi för att hantera vetenskap och teknologi på frammarsch.

När den katolska kyrkan 1632 bestämde att Herr Galileo Galilei hade fel, och att jordkretsen står fast och icke vacklar, som det står i bibeln, kanske det kändes som en försvarbar position just då. Men även om så var fallet spårade det hela snabbt ur.

För att hålla fast vid ståndpunkten att solen löper i sin bana över en platt jord idag, tvingas man inte bara hävda att det finns en världsomfattande konspiration som innefattar alla sjökaptener och piloter som utåt låtsas att de navigerar på en glob, men i själva verket använder sina hemliga och sanna kartor över den platta jorden för att komma fram till sina respektive destinationer i tid.

Ur europeiskt perspektiv måste man också ta till sig den sorgliga insikten att alla amerikaner och australiensare tydligen är med i samma konspiration, annars skulle de inte låtsas ligga och sova mitt i natten varje gång man ringer dem från Europa under dagtid. Amerikaner och australiensare, å sin sida, skulle tvingas dra slutsatsen att en av de ledande medlemmarna i den här konspirationen måste vara den heliga romersk-katolska kyrkan, annars skulle de inte sända sin midnattsmässa live vid så många olika tidpunkter som alldeles uppenbart inte är midnatt runt om i världen.

Till slut blev den intellektuella bördan med att upprätthålla den här alternativa världsbilden för mycket för till och med den katolska kyrkan, med alla dess resurser. År 1992, tjugotre år efter månlandningen, kom påven Johannes Paulus II ut ur garderoben och erkände att trots allt är nog jorden en blågrön boll som snurrar runt en vanlig sol någonstans i de mindre attraktiva ytterområdena i en vanlig galax.

En rättvis och välförtjänt seger för vetenskapen, absolut, med tanke på hur många vardagsmirakel i konsumentstorlek vetenskapen lyckades leverera under de mellanliggande 360 åren, medan kyrkan var upptagen med att klamra sig fast vid sin fasta och icke-vacklande jord.

Men inte särskilt uppmuntrande för vår självkänsla, vi som en gång var skapelsens krona, krönta med ära och härlighet och bara ett snäpp under en Gud som visserligen kunde vara ganska oberäknelig ibland, men som åtminstone fick oss att känna att vi var viktiga på något sätt i Hans stora plan.

Många människor känner att fastän vetenskapen är toppen, och har givit oss både mobiltelefoner och dubbelt så lång medellivslängd för dem som kommer i åtnjutande av dess frukter, så förlorade vi ändå något när vi bytte bort vår speciella relation som Guds utvalda mot teknikens underverk.

Men att ”byta bort” saker luktar knapphetsekonomi och tänkande som hörde hemma i det andra årtusendet. Det är inte Kopimism.

Målet med Kopimismen måste vara att förena vetenskap och religion, vilket betyder att vi måste respektera vetenskapen. Men ska den vara en religion måste den också erbjuda en väg framåt och en positiv vision. Vi vill inte behöva välja antingen eller, vi vill ha både teknikens under och en känsla av en högre mening och anledning till hopp.

Det här är vad Kopimismen vill erbjuda. Tack vare de Fyra Kopimistiska K:na — Kreativitet, Kopiering, Ksamarbete och Kvalitet — kan vi det.

Kopiera och Sprid!

…………

CC-BY-NC

5 kommentarer

  1. Kreativa Kopister får inte lägga sig platt för allt som auktoriteter påstår i vetenskapens namn. De såkallade vetenskapliga teorier bör visa evidens för att respekteras som vetenskap. Vissa teorier likt katolicism biter sig fast och hindrar utvecklingen. Typ evolutionsteotin, big bang, klimathysterin.

    Kommentar av spekolatorium — 20 januari 2013 @ 12:43

  2. Det kan vara värt att beakta att även om rationellt tänkande och reduktionism bara kan utföras på ett sätt med gällande logik så finns det idag ingen algoritm som beskriver hur man går tillväga för att ställa upp en teori värd att reducera. ”Eureka!” inträffar snarare som ett resultat av abduktion i tanken baserat på omgivningens- och den inre verklighetens impulser.

    Ofta är ovanstående konstaterande väldigt upprörande för organiserade människor som gärna betraktar sig själv som rationella och logiska. Det är dock inte en särskilt svår övning att verifiera att hjärnan inte löser differentialekvationer eller utför diskret logik på seriedata utan snarare beter sig som klockspel där varje klocka kommer i resonans med ljudet från sin omgivning. Det ur de resonanserade frekvenserna vi lär oss att känna igen ord. Det är från ord vi lär oss att resonera rationellt.

    Läs tips: http://www.syntience.com, http://www.izhikevich.org/, http://bluebrain.epfl.ch/

    Kommentar av Kristofer Pettersson — 20 januari 2013 @ 12:45

  3. Jag bör kanske förtydliga att religion må vara en icke-rationell process, men så länge den inte är anti-rationell så är den besläktat med våra vardagliga abduktiva tankar som leder fram till ett rationellt beteende.

    Kommentar av Kristofer Pettersson — 20 januari 2013 @ 12:47

  4. Ja självklart suger vetenskapen som religion, vad annars, det är ju närmast dess motsats. Vetenskap och för all del filosofin handlar om att söka sanningen, att ständigt ifrågasäta och pröva de tidigare kunskaperna/kognitiven är ju vad den vetenskapliga metoden av peer review handlar om. Religion däremot definieras av en tro som inte kan ifrågasattäs, eftersom den den troende då riskerar förlora sin tro och därmed hela sin religion.

    Kommentar av steelneck — 20 januari 2013 @ 16:34

  5. Ja peer-review är ju ytterligare en aspekt av vetenskapen. Dagens peer-review system är i många fall ett illa dolt censurfilter. Äkta peer-review ska vara en helt öppen process där alla kan ge kritik på varandras arbete. Dagens system när 2-3 personer agerar domare för om en artikel ska publiceras eller ej är alldeles för känsligt i såväl politiska som kvalitetsbaserade aspekter.

    Kommentar av gurra — 20 januari 2013 @ 23:50


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: